- Hur visste du att jag älskade jordgubbar? frågade jag och fnissade till. Justin log ett snett leende innan han ryckte på axlarna.

- Jag gissade bara, viskade han sedan i mitt öra. Jag rös till. Jag skrattade till lite och lutade mig bak mot honom. Justin lutade sig på ett "fältträd" som man brukade sitta på. Det var riktat mot stranden och hade världens finaste utsikt. Om man vände sig lite mot stugan hade man även utsikt över den, men det var såklart inte lika fint som ut mot havet.

- Du kan säkert läsa mina tänkar, sa jag och skrattade, han nickade.

- Såklart jag kan! Han ryckte på axlarna, som för att säga 'det-är-enkelt', jag skrattade.

- Så, vad tänker jag på nu då? Han låtsades fundera en stund.

- Mig? Han kramade om mig hårdare.

- Hur visste du det?! skrattade jag, han ryckte på axlarna.

- Jag kan sådant vet du! Jag skrattade igen. Jag lutade mig sedan bak mot honom och viskade:

- Är det några paparazzis i närheten? Han skrattade till.

- Nej, det tror jag inte, jag skrattade.

- Bra. Jag lutade mig bak och kysste han passionerat på läpparna. Han log och besvarade sedan kyssen. Jag vände mig om och tog tag runt hans nacke. Han la händerna på min rygg och tryckte mig närmre. Jag fnissade till lite innan jag besvarade hans hungriga kyssar igen. Han rörde min mage med handen, han hade letat sig fram under min t-shirt. Det kittlades något fruktansvärt. Jag avslutade kyssen och föll bokstavligt bakåt av skratt. Såklart inte rakt in i elden.

- Justin.. det.. där... kittlas! fick jag fram mellan skrattanfallen. Justin började också skratta. När skratt anfallet dämpats lutade sig Justin ner mot mig och kollade mig djupt in i ögonen, han hade något busigt i blicken, något pojkaktigt.

- Åh nej! tjöt jag, men det var försent. Justin hade redan sänkt sina händer min mage och kittlade nu mig för allt han gick för. Jag kunde inte sluta skratta, inte han heller.

- Justin! skrek jag. När jag äntligen kom lös var jag snabb att resa mig upp, jag vände sedan och sprang rakt in mot skogen. Justin sprang snabbt efter mig. Jag skrek högt när han var näst intill ifatt.

Jag drog snabbt och tight in Sapp i min famn, hon skrattade högt. Istället för att kittla henne, som hon var beredd på att jag skulle göra, kysste jag henne långsamt på halsen. Först sprattlade hon bara ennu mer i min famn, sedan lugnade hon ner sig och var helt livlös.

- Shawty? viskade jag näst intill ohörbart i hennes öra.

- Ja? viskade hon sakta tillbaka, hon fnittrade till och kollade upp mot mig. Hon log förväntansfullt.

- Jag älskar att kittla dig, sa jag och hennes ansiktsuttryck hann ändras från jätte glatt och förhoppnings fullt, till skräckslaget. Men endå kärleksfullt. Jag började kittla henne igen. Hon brast ut i skratt, men denna gången kom hon ingen stans.

- Justin! Släpp.. mig! stönade hon fram mellan skrattsalvorna. Jag skrattade till och råkade för några sekunder släppa henne, hon slängde sig lös från min famn. Hon sprang sedan iväg en bit och stannade. Hon vände sig snabbt om och kollade med onskefulla ögon på mig. Sedan skrattade hon kort och började springa mot mig.