Sedan kom jag på vad hon hade sagt, hade Eddie varit läckan. Jag valde att konfrontera honom, så jag kollade ner på honom och mötte hans vattniga ögon.

- Är det sant? ÄR DET DU SOM SAGT ALLT?

 

- Sapp.. började han, jag avbröt honom.

- Inte gullig gullande nu, va det du? Jag kollade hårt på honom, han kollade ner i marken och vågade inte möta min blick.

- Jag hade inget val!

- Visst! Hon kollade upp och mötte motvilligt min blick.

- Vad skulle jag ha gjort när de hotade med min syster och.. han avbröt sig själv och kollade ner på sina fötter. Jag hade nästan glömt att männen och kvinnan befann sig i samma rum när hon harklade sig, jag spände blicken i henne och försökte psyka henne, det gick inte. Hon gjorde det tillbaka, men 100 gånger värre. Jag kollade tillbaka på Eddie istället. Han kollade fortfarande inte upp på mig.

- Och, sa jag kallt.

- Dig, han kollade in i mina ögon och jag såg att han var fullt ärlig. Det gjorde ont att se han säga sanningen så rakt och ärligt.

- Vadå mig?

- Det ljög, de sa att de inte skulle ta dig hit om jag gjorde som de… De avbröt honom, eller rättare sagt, HON avbröt honom.

- Och du gick på de, hon skrattade hjärtlöst, och humorlöst. Eddie kollade ner i marken igen och jag kunde se hur tårarna började speglas i hans ögon. Jag fortsatte rycka väck händerna igen, det var lön löst. Jag ville bara hem. Hem till personen som betydde mest på hela jorden för mig. Justin.

- Bara släpp oss! Jag lovar att aldrig i hela mitt liv ta upp detta, jag tänker inte berätta det för en enda person! Bara ni släpper oss, jag började plötsligt gråta. Tårarna rann ner för mina kinder och jag kände Eddies blickar bränna mot min hud.

- Dream on baby, hon gick fram till mig och la högerhandens pekfingers nageln mot min hud i nacken, de reste sig som de brukade göra när Justin kysste mig där. Men då brukade de handla om att jag njöt, nu gjorde det ont. Hon drog bort håret från min högra axel och lutade sig ner mot mig. Männen stod bara och kollade på henne, jag tror de gillade henne. Hon drog vänster handen genom håret och flyttade även sitt hår till sin andra sida. Männen kollade med blödiga ögon mot henne, den brun håriga mannen var värst. Det kände som om han skulle hoppa fram och äta upp henne vilken sekund som helst. Om jag inte hade varit fast bunden hade jag slått till henne med handflatan. Men jag kunde inte röra mig. Jag försökte flytta nacken, men hon höll fast mig med vänster handen, under min käke. Jag rös igen, av obehag.

- Jag vet att killen framför dig älskar dig. Viskade hon, jag blev helt stel. Hur fan visste hon det? Hon kanske bara hittade på? Jag kollade mot Eddie, men mötte inte hans blick. Älskade han mig?

- Men killen du tror älskar dig, älskar han dig verkligen?

 

-

 

Jag var tillbaka i min cell, vilket var riktigt skönt! Eller min cell kanske var till överdrift, när Eddie också var här inne. Beth, som alla kallade henne hade sagt att vi behövde ”prata med varandra”, sure.

- Du gillar Justin väldigt mycket va? Det vad han som bröt tystnaden, så jag kollade på honom chockat. Han hade först kollat på mig men kollade sedan bort och vägrade möta min blick.

- Jag gillar Justin väldigt mycket, ja.

- Så du utnyttjar inte honom? Jag blev stel av frågan, stel och irriterad. Vad trodde han att jag var för någon egentligen, en player? Jag hade haft ett hyfsat seriöst förhållande i hela mitt liv, och han hade så låga förväntningar som om jag var en player?

- Är du seriös? Jag sa det kort och kallt.

- Ja, jag är seriös. Hon kollade mig trotsigt i ögonen.

- Jag utnyttjar honom INTE. Vad tror du om mig egentligen?

- Jag vet inte.

- Vad sa du till de?

- Va? Han verkade förvånad över min fråga.

- Vad sa du till de? Sa du vart vi skulle och våra telefonnummer eller?! Jag blev arg, och ledsen.

- Jag sa riktnumret och vart ni skulle, ja. Han kollade ner på sina händer som vilade i hans knä.

- Varför?

- Det har jag ju redan berättat! Jag höll på att slita av mig håret för det här.

 

-

 

- Vad är det där? Eddie pekade snabbt på något som låg på golvet, sten golvet. Det såg ut som papper. Jag tvekade innan jag reste mig upp och gick fram till den, det var ett foto. Killen på bilden log, hans rufsiga hår fick mig att sakna honom ännu mer än jag redan gjorde. Tårarna samlades i ögonen och jag kunde inte hindra de från att tillslut rinna över. Det var Justin på bilden. Jag tappade bilden på golvet och sprang mot min lilla säng, om man kunde kalla den det. Jag la mig tät under lakanen och hörde bakom min lilla bubbla Eddie som reste sig och gick fram till bilden.

Plötsligt kände jag en hand mot höften, Eddie.

- Rör mig inte.

- Vi är kompi..

- Men inget mer. Jag vill vara ifred, sätt dig på toa eller något. Han tog ett djupt andetag och jag hörde steg bort från sängen.

Jag visste egentligen inte varför jag blev så sur hela tiden. Jag bara blev det. Jag orkade inte vara glad när inte Justin var här, det lät patetiskt. Men det var dessvärre sant. Helt sant.

Jag hade legat i sängen en hel dag, det var eftermiddag. Klockan hade precis slagit kvart över 3. Jag åt inget, och drack bara när jag var i riktigt behov av det. Mamma hade kommit upp och försökt prata med mig några gånger under dagen, men hade gett upp rätt snabbt. Det gick inte att prata med mig, jag ville inte att någon skulle prata med mig. Jag ville prata med Sapp och ingen annan, men Sapp var inte här, och jag var inte med henne. Jag hade dåligt samvete över att jag inte var med henne. Att jag kanske aldrig skulle få vara med henne igen. Jag skakade på huvudet och började sedan smått skaka över hela kroppen. Tårarna rann, de hade jag inte märkt.

Plötsligt pep mobilen till, jag orkade först inte resa mig upp men fick sedan tillbaka tankarna om att det var Sapp som skrev att hon mådde bra och snart skulle komma hem, ja jag hade fortfarande de förhoppningarna. Även fast jag visste att det var fullkomligt OMÖJLIGT.

Jag sträckte mig mot mobilen och drog den till mig, jag låg i boxershorts i sängen och grät. Jag kände mig väldigt fräsch. Jag tryckte på hemknappen och såg ett meddelande från dolt nummer. Det stod:

” Hur tror du hon mår? ;) ” Jag skymtade en bild, på en tjej med brunt långt hår och tårar rinnande ner för kinderna, en bild på min tjej.

MIN SAPP. 

_______________________________________________________________________

 

HOPPAS NI GILLAR DETTA KAPITEL OCH KOMMENTERAR MYCKET

KOMMENTERA