PREVIOSLY:
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
__________________________________________________________________________________________
Jag sprang ner för trapporna och sedan direkt till Scooters dörr. Jag knackade på och han kom strax därpå. Han öppnade dörren och kollade med stora ögon på mig.
- Sapp mår skit. Han blev förvånad.
- Varför?
- Hennes mamma har blivit mördad. Han såg chockad ut.
- Va?
- Du hörde. Han nickade.
- Men hur?
- Vi har ingen aning. Vi måste boka nästa plan till Pennsylvania. Jag stannar där en vecka och kommer hem i god tid till den där photoshooten, någon gala var det nästa vecka också va? Jag måste vara med henne. Hon är helt förkrossad. Scooter nickade.
- Det är okej, åker du tillbaka sedan då? Jag ryckte på axlarna. Jag hade ingen aning.
- Jag vet inte. Men kan du boka nästa bästa flyg? Eller ska vi ta mitt privata? Det kanske är bäst, för vår säkerhet. Det kommer bli riktigt mycket press och beliebers på flygplatsen. Vi kanske får varna den, personalen och sådant. Eller vad tycker du? Jag pratade fruktansvärt snabbt, men Scooter fattade vad jag sa, han var väll van.
- Jag tar hand om det Justin, ta det lugnt. Han la en stöttande hand på min axel. Jag nickade och vände mig om för att gå.
- Hejdå. Sa jag som avsked.
- Ta hand om henne.
Inga mardrömmar. Jag blinkade några gånger innan jag vande mig vid ljuset. Jag kollade runt i rummet. Ingen Justin. Vart hade han tagit vägen nu då? Tungan kändes som sandpapper i munnen. Allt kändes fel. Det var då jag kom på vad som hade hänt. Allt kom tillbaka. Jag började tyst gråta, små mjuka tårar rann nerför mina kinder. Jag kollade ut. Det var becksvart utanför. Jag reste mig försiktigt upp från soffan och kände hur varje muskel spände och värkte. Jag tog stöd mot soffan och haltade mot balkongen. När jag kom fram öppnade jag den långsamt och gick sedan ut. Jag lutade mig mot balkongräcket. Plötsligt öppnades dörren och någon tog ett djupt andetag. Innan jag hann vände mig om kände jag två varma armar om min midja.
- Du skrämde mig. Gråt inte. Det var Justin. Jag hulkade tyst till och nickade. Jag drog sedan handryggarna mot kinderna och försökte ta väck tårarna. Det funkade inte så bra. Jag vände mig istället om och kramade om Justin hårt, han kramade mig tillbaka.
- Vi ska åka hem. Jag kollade upp mot honom. Han såg allvarlig ut.
- Verkligen? Kan du det? Han nickade långsamt.
- Det kan jag.
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
_____________________________________
KOMMENTERA
