Previosly:

Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.



-

bild kollage 1

-

- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.

- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.

- Gillar du REGN? Jag skrattade till.

- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.

- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.

- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.

- Nu typ. Jag fnissade till.

- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.

- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.

JUSTIN:

- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?

- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.

Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.

- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.

- Justin.

- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.

- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.

- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.

-

Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?

SAPP:

Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.

- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.

- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.

- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.

__________________________________

Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.



-

bild kollage 1 kommer sedan

-

- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.

- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.

- Gillar du REGN? Jag skrattade till.

- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.

- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.

- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.

- Nu typ. Jag fnissade till.

- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.

- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.

- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?

- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.

Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.

- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.

- Justin.

- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.

- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.

- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.

-

Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?

Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.

- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.

- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.

- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.

__________________________________