Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.

- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.

- Ganska.

- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.

- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.

- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.

- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.

- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.

- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.

- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.

- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.

- Vad är lösenordet då?

- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.

- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen?  Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.

- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.

- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.

- Okej då, men bara för att jag är smält smör.

 

-

Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.

- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.

- Ganska.

- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.

- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.

- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.

- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.

- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.

- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.

- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.

- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.

- Vad är lösenordet då?

- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.

- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen?  Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.

- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.

- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.

- Okej då, men bara för att jag är smält smör.

 

Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.

- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.

- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.

- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.

- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.

- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.

- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.

- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.

- Det får du inte, för du måste gå nu.

- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.

- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.

- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.

- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.

- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.

 

Bild(hundvalpsögon/underläpp) http://weheartit.com/entry/28306571

 

Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.

- Jag älskar dig Sapp.

- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.

- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.

- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.

- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.

- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.

- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.

- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.

Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.

Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.

- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.

Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.

Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.

- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.

- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.

- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.

- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.

- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.

- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.

- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.

- Det får du inte, för du måste gå nu.

- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.

- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.

- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.

- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.

- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.

bild

Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.

- Jag älskar dig Sapp.

- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.

- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.

- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.

- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.

- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.

- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.

- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.

Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.

Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.

- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.

Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.

bild1,bild2

Jag la ner den lilla asken i fickan och sa hejdå till Kenny. Han hälsade till Sapp och ett stort leende lekte på mina läppar. Jag lovade att hälsa henne innan jag sprang upp för trappan. Jag sprang direkt fram till min dörr. Jag ryckte ner handtaget. Låst.

- Sapp! Älskling! Jag har ingen nyckel. Jag hörde tunga släpande steg mot dörren. Låset drog långsamt upp någon puttade mjukt men ryckigt upp dörren.

Det kändes som flera hårda slag i ansiktet. Sapps ögon var röda och vattniga. Små oskyldiga tårar rann ner för ansiktet. Håret var rufsigt och hängde lockigare än vanligt ner för axlarna. Vissa delar av håret var blöta av tårar. Jag var som förlamad. Kunde knappt röra en muskel. Men när Sapp gjorde en halvhjärtad ansats att vända sig bort från mig drog jag snabbt in henne i min omfamning. Hon rörde inte en muskel. Inget livstecken ens. Levde hon? Plötsligt föll hon handlöst i min omfamning. Jag kramade hårdare om henne och klarade till slut bära upp henne. Jag gick med tunga steg fram till soffan.

- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.

- Hon är borta.

______________________________________________________

VA? VEM ÄR BORTA?

KOMMENTERA