MERCEDES PERSPEKTIV

3 maj 2012

Han läppar fick rysningar att uppstå på hela kroppen och jag slöt sakta ögonen. Han började kyssa mig uppför svanken och över hela ryggen, över ryggraden. Hans händer hade ett fast tag om mina höfter och jag la de över hans, slingrade in fingrarna i gliporna mellan hans fingrar. Jag hade fortfarande inte någon bh på mig, bara ett par joggingbyxor. Justin reste sig sakta samtidigt som han kommit till lite mer än mitten av min rygg och kysste sedan min nacke mjukt. Jag lutade mig bak mot hans bröst och brydde mig inte om att skyla mig. Jag sträckte på nacken så att han kom åt bättre och han tog tillfället till akt och kysste mig länge över halsen. Jag stönade tyst när han kom åt med läpparna bakom örat och han skrattade till, innan han kysste mig länge precis på det stället. Det tog mycket krafter att inte stöna. Jag kunde känna hans leende mot halsen innan han klev undan och kollade med ett stort leende på mig.
- Ska vi fortsätta? Vi hade precis börjat klä på oss när Justin börjat kyssa mig. Och jag hade inte kunnat göra något annat än att stå handfallen i hans famn. Jag nickade kort och böjde mig ner för att ta upp bh:n som Justin slängt nedanför sängen. Justin letade en liten stund efter en av sina t-shirtar och när han hittade den drog han den snabbt över huvudet. Jag knäppte snabbt min bh och drog den sedan till rätta. Jag kände Justins händer smyga sig till mina bröst och lägga sina stora händer över de. Jag tappade andan och trodde jag skulle svimma när han mjukt började smeka de med tummen. Efter bara några sekunder släppte han mig och låtsades att inget hänt. Själv stod jag som en dumbom med andan i halsen mitt på golvet, kunde nästan fortfarande känna hans smekande tumma.
- Snygg bh förresten, sa Justin lättsamt och höll ögonkontakt med mig. Jag rynkade pannan, kollade ner på den lila silkes behån och log snett, samtidigt som en rodnad spreds över mina kinder. Jag log blygt och skrattade till.
- Tack.. I guess. Han log. Och återgick igen till att klä på sig. Det gjorde jag också, även fast rodnaden fortfarande var på kinderna.
Jag tog de höga shortsen som jag köpt i London och ett av linnena också, ett ganska slappt med ett snyggt tryck på. En avslappnad outfit med linnet innanför byxorna. Till det tog jag mina vita converse.
- Chris möter oss på flygplatsen, sa jag och tryckte ner mina få ägodelar i resväskan. Justin nickade och sneglade på mig.
- Vi ses snart babe, se inte så ledsen ut.
- Hur kan jag inte se ledsen ut när de är just vad jag är, ledsen. Han hukade sig bredvid min resväska och fattade tog i min hand som snabbt försökte rassla ner alla kläderna i resväskan. Försökte trycka ner allt, det var ganska mycket kläder.
- Jag har ledigt om en månad, jag har ledigt några dagar, jag lovar att jag kommer. Jag kollade upp på honom. Fixerade blicken i hans och studerade hans gyllenbruna ögon.
- En månad är en lång tid, viskade jag efter några sekunder och Justin nickade kort, han hade en liten rynka i pannan och såg förtvivlad ut.
- Jag vet, viskade han ledset. Han slingrade in sina fingrar i mina och lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på min panna. Jag slöt ögonen och ögonen sakta innan jag släppte hans hand och la den om hans nacke. Jag borrade in huvudet i hans bröstkorg och drog några djupa andetag för att inte börja gråta. Jag drog in hans himmelska doft och tryckte mig närmre honom. Hans händer tog ett fast tag om min midja innan de drog sig mer mot ryggen. Tillslut hade han låst fast sina händer på min rygg och höll mig hårt mot sig. Jag kunde känna hur han tog ett fastare tag om mina höfter och lyfte upp mig på sina höfter, jag spände benen hårt för att inte trilla ner och hade armarna som stöd. Jag kunde känna hans varma andetag mot min nacke. Han släppte inte mina höfter en sekund. Jag kände mig trygg i hans famn. Den ända famnen jag kände mig trygg i för tillfället. Den ända famnen jag ville vara i.
- Vi klarar de här Dess, vi klarar de här, jag lovar.
Jag ville så gärna tro på hans ord.
Men det gjorde jag inte.

-

Jag hade Justins hand i min och vi gick sakta tätt intill varandra i korridoren mot hissarna. Jag släpade min resväska med mig medans Justin inte hade något förutom min hand i händerna. Det kändes konstigt att han inte hade något. Han hade ju alltid haft något i händerna när vi hade varit påväg till en flygplats. Jag hade min jacka tätt intill kroppen och mobilen låg i en av innerfickorna. Jag visste inte vart vi skulle säga hejdå ännu, Scooter eller Fredo hade antagligen valt stället. Fast hur många ställen fanns det egentligen? De hade nog inte valt de.
- Vart ska vi säga hejdå? viskade jag med hes röst och Justin kollade ner i mina ögon, glimtan som alltid fanns där var borta och de såg lite döda ut utan den lilla busiga glimten.
- På baksidan, precis innan man går ut genom bakdörren, det finns ett litet rum där vi kan vara ifred, viskade han och släppte min hand för att lägga armen om min midja istället. Jag la min fria vänsterhand på hans och drog ett djupt andetag. Jag gick på hans högra sida och höll min resväska i den högra.
Justin tryckte på hissknappen och gav ifrån sig en grimasch när vi klev in. Jag skrattade till. Han ställde sig snett bakom mig med handen om min midja och läpparna tryckta mot min hjässa. Han tryckte de där ända tills hissen plingade till och vi var på våning 1. Jag och Justin släppte varandra, ifall de var några paparazzis eller fans utanför, och gick sedan snabbt ur hissen innan vi tog vänster för att snabbt börja vandra genom en kort korridor mot bakdörren. Scooter och de var redan där, jag hade ingen aning om hur mycket klockan var, men jag gissade på att vi var i tid för ingen såg sur eller irriterad ut.
De kändes lite konstigt att vi skulle säga hejdå i ett eget rum, men när Scooter öppnade dörren åt oss och vi gick in mådde jag redan så dåligt att jag inte tänkte på vad vi var eller hur det såg ut. Direkt när vi kom in, nästan innan vi ens kommit in släppte jag allt jag höll i händerna och slog armarna om Justins kropp. Jag borrade in ansiktet i hans hals och drog några djupa häftiga andetag. Jag kunde känna Justins armar om min midja och hur han hårt håll om mig. Jag kunde efter några sekunder känna hur hans händer letade sig ner till mina lår och hur han bar upp mig på sina höfter. Jag låste mina fötter på hans rygg och han höll hårt om mig. Jag drog in hans doft och hyperventilerade för att inte börja gråta. Jag kände tårarna trycka mot ögonlocken och snyftade häftigt till. Justin tryckte sin hand mot min nacke och tryckte mitt huvud mjukt mot sin hals samtidigt som han hade en på min rumpa för att så gott han kunde hindra min kropp från att glida nerför hans höfter.
- Ey.. Baby.. Gråt inte.... viskade han och jag snyftade till innan jag höll hårdare om hans nacke. Jag fattade inte hur han orkade hålla mig på sina höfter, men han verkade inte ett dugg beskymrad.
- Jag kommer sakna dig så mycket... Något började gro i min mage, det kändes som ett svart hål, ett ganska litet. Det värkte och jag snyftade till igen. Kinderna blev kladdiga och de blöta tårarna rann nerför mina kinder och droppade ner på Justins axel och hals.
- Shh.. Vi kommer klara oss, vi ses snart igen, jag lovar.. viskade han och jag kunde inget annat än att fortsätta gråta. Tårarna tog aldrig slut, jag vet inte hur länge jag hängde om hans hals och bara grät. Ett tag var det i alla fall. Mina händer krampade nästan om hans hals och detsamma gjorde mina ben. Efter ett tag kunde jag höra fotsteg och jag hörde Scooter viska, troligen till Justin.
- Vi måste gå nu, hon kommer inte hinna med flyget annars. Jag försökte hindra de tusentals tårar som rann nerför mina kinder med jag kunde inte. Jag skulle antagligen gråta hela vägen till Washington.
- Vi kommer, viskade Justin med raspig röst och vände på huvudet mot honom lite, han vände det snabbt tillbaka och lutade kinden mot mitt. Han strök mig lugnande över ryggen och viskade:
- Shhh... Om och om igen. Jag fortsatte bara gråta mot hans axel. Det gjorde ont inuti, jag ville inte åka iväg ifrån honom. Justin försökte lugna mig så gott han kunde, men jag blev inte lugnare av det. Jag ville inte hem, inte utan honom.

-

- Hur är det med dig? Alfredo kom direkt fram till mig när jag och Justin kom ut från rummet. Mina ögon var röda och jag såg säkert helt döende ut. Jag höll ett krampaktigt diskret tag om Justins hand och kramade den hårt samtidigt som jag nickade kort.
- Det är.. Dåligt.. viskade jag och drog ett djupt andetag för att hindra tårarna från att börja rinna igen. Fredo log beklagande och drog in mig i en mjuk kram.
- Du kommer klara dig fint kusin.. log han och jag släppte som hastigast Justins hand för att lägga armarna om Fredos axlar. När han släppte mig tog jag ett steg bakåt och kände Justins bröstkorg tryckas mot min rygg. Hans händer letade reda på vägen om min midja och drog mig mot sig ännu närmre för att trycka läpparna mot min hjässa.
- Kan jag få din telefon Justin? frågade Fredo snabbt och Justin släppte min midja ett tag för att greppa tag om mobilen i fickan. Han räckte fram den till Fredo och Fredo tryckte lite på den innan han höll fram den och sa:
- Le stort nu! sa han och jag försökte le stort. Det blev nog mest en grimasch och när Fredo ännu en gång sa att vi skulle le stort kollade jag upp på Justin istället och han ner på mig. Hans ögon såg en aning trötta och ledsna ut. Han böjde sig ner tyst och pressade sina läppar mjukt mot mina. Jag la händerna på hans där de låg på min mage och Fredo tog ett foto. Jag ville inte släppa Justins läppar med tvingade mig själv att göra det när Fredo harklade sig.
- Nu din mobil, Mercedes, sa han och räckte mobilen till Justin samtidigt som han sträckte sig efter min. Jag drog upp min gamla mobil ur innerfickan och Fredo tog den, han tryckte upp den dåliga kameran och fotade oss när kysste varandra igen. Och lite andra foton när vi bara kollade på varandra. Jag blev så lätt fängslad av hans gyllene ögon.

-

Jag ville inte gå in på flygplatsen, utan Justins hand i min kändes allt hopplöst och Alfredo fick hjälpa mig ut precis innan flygplatsens dörrar. Vi skyndade oss in med skrikande frågor och fotoblixtar efter oss. De blev som värst när Justin klev ut och kamerablixtarna gick varma.
- Hur ska de bli att åka hem nu efter två veckor semester?
- Hur är det med kärlekslivet Justin? Någon ny?!
- När börjar du turnen igen Justin?
- Har ni någon hemlig romans? Jag stelnade till under Fredos arm och han fick dra mig vidare. Jag visste inte om fotograferna uppfattat min frånvaro men de började skrika ännu högre och frågade en massa om vår påstådda romans, som dock var sann. De puttade ännu mer på Justin som snabbt sprang förbi med fyra livvakter runt om kring sig. Jag tyckte synd om honom och han slöt upp bredvid mig och Fredo när han efter en minut eller två var inne. Han log dystert och kollade ner på mig.
- Hur mår du? viskade han och jag log smått och motstod inpulsen att kyssa honom. Jag skulle precis säga förlåt för att jag stannat när de andra tryckte oss vidare. Jag fick se Chris stå och vänta på oss i folkmassan och slet mig loss från den lilla bunten människor som gick runt mig Justin och Fredo för att springa in i Chris armar. Han skrattade till och kramade mig hårt tillbaka. Vi stod precis innan den först kontrollen. Där vi skulle checka in först. Vi skulle vara tvungna att vänta en stund innan flyget skulle komma också, vilket skulle vara en helvetes tid för mig. Jag skulle vara så nära Justin samtidigt som jag skulle vara så långt borta. Jag ville inte ens tänka på det. Chris hälsade på Fredo samtidigt som jag på avstånd studerade Justin, för en av de sista gångerna på en månad. Livvakterna och Scooter höll sig fortfarande runt oss, för att inte någon galning skulle springa in och slänga sig runt Justins hals. En hög med människor stod och stirrade på oss samtidigt som vi försökte att bara koncentrera oss på varandra. När Alfredo och Chris pratat en stund hälsade Chris vänligt på Justin, och Justin hälsade vänligt tillbaka. När de hälsat kollade alla på mig. Jag drog ett djupt andetag och försökte att hålla tillbaka tårarna när jag la armarna om Fredo. Jag kramade honom hårt och han kramade mig hårt tillbaka.
- Det kommer bli bra, ta det bara lugnt. sa han snabbt och jag försökte hindra tårarna för att rinna nerför mina kinder igen. Jag nickade bara kort och viskade:
- Tack för att du tog hit mig. Han nickade och skrattade till.
- Det har varit kul. Jag nickade.
- Ja. Han släppte mig och sneglade på Justin samtidigt som jag gjorde det. Jag gick sakta mot honom och försökte att inte slänga armarna om honom för hårt. Tårarna försökte tränga sig igenom ögonlocken, men jag lät de inte. Om de fick foto på mig med tårarna rinnandes nerför kinderna precis efter jag kramat Justin skulle de nog fatta att något var fel, eller rätt. Eller något. Justin la sina armar mjukt om mig och kramade mig hårt.
- Förlåt för det som hände innan.. viskade jag och han skakade sakta på huvudet.
- Det gör inget babe, det hände ingenting, sa han tyst och jag drog in hans doft. Jag fick påminnna mig själv att inte hålla om honom för länge och jag gömde ansiktet i hans hals.
- Jag kommer sakna dig.
- Och jag kommer sakna dig. Vi ses snart.
- Hejdå.
- Hejdå.. Jag drog in hans doft en sista gång innan jag bakade tillbaka och kollade på Chris med tårar i ögonen.
- Ska vi gå? hasplade jag ur mig och han nickade.
- Ja.
- Hejdå! Jag kollade på Justin en sista gång, hans markerade käkben, hans hjärtformade överläpp och de breda axlarna. Tillsist kollade jag in i hans ögon och log svagt. Kollade sedan på Fredo och log svagt till honom med. Jag vinkade kort innan jag slöt ögonen och vände mig om. Jag började gå med resväskan rullades efter mig och mitt pass, som Chris gett mig, i handen. Jag försökte att inte kolla bak, försökte istället memorera Justins utseende och hans fantastiska ögon i min hjärna. En ensam tår rann nerför min kind och jag drog snabbt bort den.
Jag drog ett djupt andetag och log mot Chris, som kollade oroligt på mig. Leendet stod för att jag mådde bra.
Det var dock inte sant, det kändes som om något höll på attriva sönder mig inuti.