...

Det har gått tre timmar och jag har inte fått en enda kommentar :( En aning besviken faktiskt.... Snälla, kommentera vad ni tycker? Eller blev de för långt.....?




Chapter 26.- It's just gets better and better

Previously

Jenna hade frågat om min familj igen, frågade, jag sa att jag inte ville prata om de, hon började prata om något annat, sedan frågade hon igen. Som en irriterande liten pipande hamster. Sedan gick det om så, om och om igen. Hon frågade även om hur min bil förstördes, även det berättade jag inte om. Ville inte tynga henne av mina små problem. Tillslut hade hon blivit trött och vi hade begett oss hemåt, hon hade somnat på vägen hem och jag hade varit illa tvungen att väcka henne när jag parkerat bilen på den vanliga platsen. Hon gick sedan trött upp med mig vid sin sida till sin lägenhet, där hon trött la sig i sin säng. Jag fixade iordning allt jag stökat fram innan, sedan gick jag in och sa god natt till henne.

Men när jag skulle lämna rummet mumlade hon något och sträckte sig efter mig.

”Va?” viskade jag, och hon drog ett djupt trött andetag innan hon sa:

”Gå inte.”

Så det kunde jag inte heller. 

 
 
 

Jennas perspektiv:

 

Jag behövde verkligen en tjejkväll. Jag behövde ha kul och skratta med min bästa vän, utan att tänka på något annat. Det var inte så att jag klagade på Justins sällskap; absolut inte, men ibland så behövde man vara ensam med sina bästa vänner. Idag var en sådan dag, och jag bjöd in mig själv till Charlie efter jobbet. Hon skrattade när jag berättade det för henne, men gick med på det. Jag skulle komma runt klockan sex och ha med mig massa olika läsksorter och chips, hon skulle fixa godis och film.

Justin var såklart inte i så glad över att jag skulle lämna honom en fredagkväll helt ensam i min lägenhet, men efter några kyssar och en hel del övertygelse gick han med på det. Tack gode gud för det. Inte för att jag skulle stannat hemma för att han ville det, men jag ville inte att han skulle vara sur eller irriterad på mig heller.

Det hade gått två dagar sedan vår första kyss, och vi hade fortsatt som på onsdagen. Vi hade inte pratat om vår relationsstatus, det var ju knappast så att jag skulle ändra min relationsstatus på facebook från ”singel” till ”i relation” ändå. Så vad spelade det för roll. Vi hade också börjat dela säng, han hade flyttat in sitt täcke och kudde in i min säng, och våra täcken och kudden hade nu matchande lakan. Något som gjorde mig helt pirrig i kroppen, att han la sig där samtidigt som jag. Drog mig nära sig och snusade tungt i mitt hår eller nacke, med sina starka, beskyddande armar om min midja. Vi hade kommit överrens att vi skulle sova med pyjamas på, faktiskt diskuterade vi det på vägen till jobbet på torsdagen, och vi båda kom överens om att det var bäst så nu i början. Och på eftermiddagen hade vi åkt och köpt en pyjamas till Justin, jag hade valt ut den och valt den gulligaste av de alla, som också varit svårast att hitta. Ett par riktigt långa med något gulligt tryck på, av flis. Jag önskade att jag kunnat köpa ett par till mig själv med, men jag hade redan ett par.

Jag hade själv älskat Justins nya pyjamasbyxor, han själv hade en helt annan åsikt. Men den struntade jag i. Och han hade haft på sig de när vi krupit ner i sängen på torsdagskvällen. Utan tröja dock, jag hade inte hittat någon matchande. Och ingen skulle skadas om han sov utan den, inte jag i alla fall.

 

~

 

Justin parkerade bilen på en-timmes-parkeringsplatserna precis framför den stora byggnaden min lägenhet befann sig i. Vi båda klev snabbt ut och skyndade oss upp till min lägenhet, jag med ett fast tag om hans hand hela tiden, även då vi stod i hissen upp till lägenheten. När jag låst upp lägenheten skyndade jag mig in i vårt rum för att leta upp bekväma kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par ljusa, tunna mjukisbyxor och en stor, stickad olikfärgad tröja över. Som antagligen var alldeles för varm för den ljumma kvällen. Men jag trotsade vädret och drog den över huvudet ändå, struntade i att ta på mig behå, det skulle ändå inte synas under den stora tröjan jag hade på mig. Och vem skulle bry sig? Inte Charlie och inte Justin, och ingen i affären på vägen till Charlie skulle få tid att bry sig. Därför lämnade jag behån hemma, för att låta de var fria under kvällen. Jag satte upp håret i en hög boll på huvudet och tvättade bort allt smink jag sminkat på i morse. Jag drog ett djupt andetag och gick ut till Justin där han stod i köket med ett glas vatten i handen, han stirrade rakt ner i handfatet och hade en fundersam rynka mellan ögonbrynen.

”Justin,” Jag störde hans funderande med min höga röst, han kollade genast upp på mig och jag fortsatte snabbt, ”kan jag gå med detta?” Han bröt blicken från mina ögon och kollade ner på min kropp, sedan nickade han. Hans blick fastnade vid mina bröst som putade ut lite under tröjan, jag fattade att han hade upptäckt min saknad av behå.

Han satte ner glaset på bänken och vandrade bort mot mig, virade armarna om min midja och lutade sig fram för att luta sig fram över mig. Precis när hans läppar skulle nudda mina stannade han och log stort, retligt.

”Jag önskar verkligen att jag kunde följa med ikväll…” viskade han utdraget. Jag log och sneglade ner på hans läppar, nickade och kollade upp i hans ögon igen.

”Jag vet. Någon annan gång.”

”Det betyder aldrig.”

Jag skakade på huvudet, ”Det betyder någon annan gång.” skrattade jag och raderade den sista centimetern mellan våra läppar. Jag kysste honom mjukt och kärleksfullt, såsom våra flesta kyssar varit. Mjuka, kärleksfulla, inga förhastade slutsatser, bara lugnt och mjukt.

Och jag gillade att ha det så.

Även fast det skulle vara mysigt att smaka på honom, ehm, på något annat sätt senare. Snart. Inte nu, men sen.  Han tryckte sin bröstkorg hårt mot min, ett stönliknande ljud hördes från hans läppar när han kände mina bröstvårtor mot sin överkropp.

Några minuter funderade jag på att lämna återbud till Charlie, sedan tog jag mitt förnuft till fånga och backade undan. Knappt synbart, bara några centimeter.

”Ska vi dra? Vi måste köpa chips och läsk på vägen med.” viskade jag, kollade djupt in i hans vackra bruna ögon och bet tag i min läpp. Han kollade ner på mig och log stort, hans hår stod åt alla håll, ändå var han så attraktiv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Han såg så sjukt bra ut. Jag drog ett djupt andetag och vände mig sakta och motvilligt om, tog hans hand och började dra honom mot dörren. Drog snabbt på mig ett par sneakers samtidigt som han drog på sig sina svarta, slitna kängor. Jag tog hans hand igen och drog ut honom från lägenheten, sedan in i hissen och ut till lobbyn.

 

~

 

Det var ganska mycket folk där vi bestämde oss för att köpa chips och läsk, på en liten affär som var öppen länge bara fem minuter biltur från min lägenhet. Vi packade ihop vad vi skulle ha och ställde oss i kassan med alla våra varor, även Justin hade fått sala ihop det godis han ville ha. Jag ville ju inte att han skulle vara helt ensam hemma i lägenheten utan godis, eller chips och läsk för den delen. Han hade inte vågat packa med så mycket, men en chips påse, en chokladkaka och en stor cola hade jag tvingat på honom. Även fast han hade varit motig i början. Själv hade jag packat med mig alla chipssorter jag visste var goda och en stor cola, två stora fanta exotic och en stor sprite. Jag bad Justin ta med en av de stora fanta exotic-flaskorna hem och lägga de i kylen, eller dricka det om han tyckte om fanta exotic. Han svarade såklart ja på min önskan. Justin lutade sitt huvud mot min hjässa och la armarna om min midja när vi stod i kön till kassorna, han suckade tungt och jag fnittrade till.

”Trött?” Han nickade. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och höjde handen för att dra ner hans huvud så gott jag kunde mot mitt, jag ställde mig på tå och pressade mina läppar hårt mot hans i en mjuk, enkel kyss. Han lämnade små utspridda kyssar på mina kinder, haka, hals, nacke, panna, hjässa och näsa, och allt jag kunde göra var att fnittra – oerhört fånigt. Men jag kunde inte hjälpa mig själv, han gjorde mig helt mjuk, bubblig och varm inuti. Som lava.

 

~

 

  Charlie öppnade dörren direkt när jag knackade på. Hennes lägenhet låg 20 minuter med bil från min, kanske 40 minuter om man gick. Jag visade chipspåsarna och drickan för henne, och hon skrattade lyckligt till. Jag hoppades att inget jag hade på mig, eller visade, avslöjade för henne att jag hade något pågång med Justin. Jag hoppades att det inte syntes på hur jag rörde mig, eller att jag hade en stor banderoll över huvudet som det stod något avslöjande på. Men hon märkte ingenting, så jag förstod att det inte syntes, såklart. Hur skulle de kunna synas?

Hon drog in mig i en hård kram och skrattade i mitt öra. Charlie. Min chef och bästa vän. Hon hade tagit bort några piercingar i ansiktet, antagligen bara för en stund. Hennes svarta hår hängde nertill hennes axlar och hon höll mig på armavstånd för att kolla på mig glatt.

”Vad du ser glad ut då.” log hon, jag flinade och kramade om henne igen. Hoppades på mitt liv att Justins doft inte fanns kvar på mina kläder, att man inte kunde känna hans doft i mitt hår eller kläder. Inte för att vi varit så intima, men ändå. Jag ville inte att hon skulle veta, inte ännu. Det var för personligt, för hemligt. För mycket vårat. Dessutom hade det bara varat några dagar än så länge, hon visste inte ens att han bott hos mig i mer än en månad. Hon visste inte att jag hade något med honom att göra alls. Inte än, men hon skulle få insikt i det, snart. När jag visste att det var något allvarligt.

”Det var längesedan vi umgicks, bara vi.” förklarade jag mig och hon skrattade till mot min axel. Hon var en liten bit längre än mig, men bara några centimeter, inte ett huvud som Justin.

”Jag vet! Det var alldeles för lång tid sedan vår senast filmkväll!” jag nickade för att hålla med, den senaste filmkvällen jag och Charlie haft var långt innan Justin flyttade hem till mig. Någon mörk kväll i januari var den senaste gången. Lång tid sedan. Jag höll upp påsen med läsken och chipsen i, med ett stort leende. Hon log stort och drog in mig i tvrummet. Knäböjde framför ett DVD-ställ med massa olika filmer och kollade upp mot mig.

”Vad vill du kolla på, sis?” Hon hade höga kindben, svart hår och lugg, en centimeter lång utväxt och piercingar i båda ögonbrynen, två stycken i den ena. En tatuering slingrade sig ner för hennes högerarmarm.

”Komedi?” undrade jag frågande, inte svaret hon ville ha, hon rynkade ögonbrynen. Skakade på huvudet och drog ut någon film från DVD-stället.

Hon höll upp Safe Haven. Filmen jag och Justin sett i början av hans tid hemma hos mig. När mensvärken plågat mig, som den snart skulle göra igen. Eftersom att det var en månad sedan, ungefär, som Justin flyttade hem till mig, och det bara var någon vecka efter som jag fått den, skulle jag snart få den igen. Jag hurrade inuti, eller inte.  

Jag skakade på huvudet, hon höjde på ögonbrynen.

”Jag vill inte se den idag.”

”Struntprat! Det är din favoritfilm!” förklarade hon för mig och jag suckade innan jag la mig ner i soffan, kurade ihop mig under en filt. Justins ansikte flimrade till i huvudet, hans fina leende och mjuka kyssar. Jag drog ett djupt andetag. Jag hade aldrig haft ett förhållande, visste inte vad jag skulle göra eller reagera på olika saker. Han hade inte heller haft ett förhållande, på länge, det hade han berättat för mig. Jag kom inte ihåg exakt när, men han hade gjort det. Och det var det som räknades.

Charlie gick iväg och hällde upp lite av alla chipssmakerna i bunkar, jag låg kvar under min filt och funderade. När hon kom tillbaka la hon sig på andra sidan av hennes stora soffa och vi satte på filmen.

 

~

 

 

Precis som jag trott innan skulle jag snart behöva uppleva mensvärken igen, och snart var närmre än jag trott. När klockan blev 11 började den ihåliga värken i magen kännas, molande, tryckande. Inte som den var den värsta dagen, såhär kändes det i början. Jag var rädd att om jag inte bad Justin komma nu skulle jag inte komma härifrån förens om flera dagar. Jag höll armarna hårt om magen och tryckte på den för att dämpa smärtan, som fortfarande inte var som värst, ännu. Jag funderade på hur jag skulle förklara det för Charlie, säga sanningen? Ljuga? Jag bestämde mig för att säga sanningen.

”Charlie?” sa jag högt, för att få hennes fulla uppmärksamhet. Godiset stod nästan uppätet på bordet bredvid oss, samma sak med chipsen och läsken. Allt var uppätet eller halvvägs uppätet. Hon kollade upp mot mig förvånat, sedan nickade hon.

”Jag tror jag måste dra mig hemåt nu.” Det högg till i magen och jag drog ett djupt andetag. Hon fick något omsorgsfullt i ögonen.

”Magen?” frågade hon försiktigt, jag suckade och nickade.

”Stackare.” sa hon med ett ledsamt leende. Jag log tillbaka och reste mig försiktigt upp, jag visste att jag behövde vänta till när jag kommit utanför dörren innan jag messade Justin. Charlie skulle undra vem jag messade såhär sent, sedan skulle hon dra mobilen ifrån mig och kolla vem jag messade själv. Utan att ens ha frågat. Så jag lät mobilen vara, även fast den låg och brände i fickan. Vi kramades hårt innan jag gick ut från hennes lägenhet. Hon stängde dörren och jag gick snabbt nerför trappan med mobilen i handen, skickade ett sms till Justin:

 

To: Justin

Jag behöver dina händer, kom och hämta mig.

 

Justin svarade snabbt, det förvånade mig att han kunde skriva så snabbt på sin tegelsten till telefon:

 

From: Justin

Mina händer? Kommer direkt

 

Jag log och klickade snabbt in ett svar till.

 

To: Justin

Min mage. Börjar gå hem, hämta mig vid Kinaresturangen fyra kvarter från Charlies lägenhet, okej?

 

From:

Jaha. Okej. Ta det försiktigt.

 

Jag log åt hans svar samtidigt som jag slog upp dörren ut från huset Charlies lägenhet befann sig i. Den kyliga nattluften fyllde mina lungor och jag rös till, även fast jag levde i Los Angeles, var nätterna kyliga. Magens värkar hade lugnat ner sig, men mensvärken kändes fortfarande. Bara inte lika mycket som innan. Jag la ner mobilen i fickan på mjukisbyxorna och rättade till tröjan jag hade på mig. Plånbok och allt annat hade jag lämnat i min bil, Justin hade lovat att ta med det in i min lägenhet igen. Jag undrade vad han hade sysslat med medan jag varit borta, sovit? Duschat? Legat och kollat på film? Det var ju ändå fredag.

Jag började gå bort mot Kinaresturangen jag bett Justin möta mig vid. Den var inte jätte lång bort, hade det känts som, när man åkte bil. Efter tio minuter hade jag gått förbi ett kvarter, och jag var trött. Det var mörkt, inga vandrade runt på denna sidan av stan vid denna tiden på dygnet och skorna jag valt att ta på mig var inte alls sköna att gå i, inte såhär långt. Jag var inte alls van vid att promenera, gjorde det aldrig frivilligt. Jag hade gjort det mycket när jag var yngre. Men av en helt annan anledning.

En lastbil körde förbi på gatan, det höga ljudet överröstade alla andra ljud på gatan. Jag drog ett djupt andetag när den kört förbi, fortsatte gå. Ville fram till Justin och hans manliga, varma, lena händer. Hårda, men ändå lena, och varma. Han hade väldigt vackra händer. 

Mina tankar avbröts av en röst, och inte vilken röst som helst. Utan en röst som befann sig precis bakom mig. 

”Det är inte säkert för unga vackra tjejer som dig att vara ute såhär sent ensam, det vet du va?”

Jag vände mig snabbt bak. Stirrade rakt in i ett par blå ögon. Rynkor befann sig i mannens ansikte, han såg väldigt gammal ut. Jag spärrade upp ögonen och förstelnades av skräck. Mannen log, tänderna i hans mun såg ruttna ut. Var gula och spruckna, han saknade en framtand. Gluggen skrek tom. Han ställde sig nära mig, hans ölmage var nästan tryckt mot min rygg. Han kollade över min axel. Jag kunde fortfarande inte röra mig.

”Och du har visst ingen behå på dig heller. Detta blir bara bättre och bättre.” Han flinade stort, och precis när han skulle sträcka ut handen och röra vid mig släppte den paralyserade känslan inuti. Jag skrek till och började snabbt springa, kutade framåt det snabbaste jag kunde. Hade ingen aning om vart jag sprang, bara sprang. Och han sprang efter mig. Och skrek.

”Din fitta! Stanna!” skrek han, jag kände hur tårarna började trycka bakom ögonlocken. Och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle hitta Justin. Om jag bara var vid Justin skulle allt ordna sig. Den tanken flög runt i min hjärna när adrenalinet började pumpa runt i kroppen och jag flög fram över gågatan. Mannen sprang efter, hans ansikte var fastklistrat på näthinna. Hans egenomträngande blå ögon, gula händer, krokiga händer, fula leende. Jag började närma mig Kinaresturangen, jag kände igen den stängda godisaffären i slutet på det tredje kvarteret. Jag hoppades på mitt liv att Justin redan var vid resturangen. Att han kanske till och med såg mig komma, så att han kunde möta mig. Jag skrek när jag hörde mannens steg komma närmre. Hans hand nuddade min tröja, fick nästan tag om den när jag började springa ännu snabbare. Jag slängde en blick bak över axeln, han var nära, högst två meter. Och jag skrek igen.

Mina ben kändes som spagetti, samtidigt som jag knappt orkade ta ett steg till tvingade jag mig själv att springa snabbare. Håret flög efter mig och mina sneakers sulor lät mot asfalten.

Han närmade sig mig och stärkte ut sin hand mot min tröja, fick nästan tag när jag sprang snabbare ännu en gång. Men denna gång av en helt annan anledning än adrenalinkick, jag såg min bil stå parkerad utanför resturangen. Jag kunde se Justins konturer svagt i ljuset från den stängda restaurangen, förar sätet var längst mot mig, och mannen, och jag siktade in mig på mitt mål. Han kollade ner i sitt knä och jag ökade takten på mina steg.

”Din jävla hora!” skrek mannen bakom mig. Jag kutade den sista biten mot bilen och slog upp dörren för att hoppa in, sparkade till Justin, ratten och växelspaken på min väg till Justins knä.

”Lås dörrarna!” skrek jag när jag dragit igen dörren bakom mig och mannen bara var några meter från bilen vi befann oss i. Justin tryckte fumligt på den lilla knappen som låste alla dörrar i samma ögonblick som mannen började rycka i dörrhandtaget.

När verkligheten hade sprungit de två kvarteren jag sprungit, och därför sprang ifatt mig började jag gråta. Tårarna rann nerför mina kinder och jag skakade i hela kroppen. Justin studerade mannen utanför vårt fönster, som ryckte i handtaget och bankade på fönstret samtidigt. Jag snörvlade till mot Justins hals och höll ett krampaktigt tag om honom. Mannen slutade dra i handtaget, men fortsatte rycka i handtaget.  Justin höll mig hårt mot sig, ljudet av mannens slag fick hjärtat att dunka hårt i bröstet. Jag sneglade upp mot honom i samma ögonblick som han började rycka i handtaget och tårarna vällde ut från ögonen igen, jag visste inte vad jag var rädd för längre. Bara att han var där var obehagligt. Jag ville att han skulle försvinna.

Inte förens jag kollade upp på Justins ansikte såg jag hur röd han var, högröd av frustration och ilska. Han hade nävarna knutna runt min midja och hans nu svarta ögon kollade in i mannens på andra sidan fönstret. Han märkte min blick och kollade ner på mig, ögonen gick tillbaka till sin gyllenbruna färg när han kollade in i mina blå. Han smekte min rygg med öppen hand.

”Hur mår du?” viskade han, oro droppade från hans ord. Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig, även fast mannen fortsatte banka. Jag visste att jag egentligen skulle flytta mig till passagerarsätet så att Justin skulle kunna börja köra, men jag ville inte flytta mina armar från Justins hals. Hans lena hud under mina bara handflator var lugnande.

”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.

”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.

”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:

”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut. 


Har får ni mitt längsta kapitel hittills! 3519ord! 

 

Vad tyckte ni? Lite spänning nuva? :3 
 
(Inatt drar jag till Polen! Ska till Auswitsch med klassen :) Vi ses på fredag! :D ) 
 
 
(kyssbilden skulle egentligen vara där uppe, men ville ha med den så den fick komma i bild 2....heh) 
 
Vad tyckte ni om detta? Spännande eller inte? Vad gillade ni bäst med kapitlet?
 
Kommentera en massa! 
Minst 25 kommentarer, klarar ni det? 



är tvungen

MÅSTE bara dela med mig av denna grymt söta gif
 
couple love | Tumblr
omfg.



Ang. Nästa kapitel och "nyhet"

Jag åker till Polen denna veckan! Eller nästa vecka, eller något. Åker lördag natt, klockan två för att vara exakt! Söndag morgon kanske, haha :)
Så jag kommer inte kunna uppdatera på hela veckan, till FREDAG då jag är hemma! Ska skriva klart sista delen av kapilet imorgon! Så då kommer det, kommer antagligen (och förhoppningsvis) vara lite längre med! :) 
 
Jag hoppas verkligen ni kommer gilla det! :D 
 
 
justin and jaxon love them sooo sweet <3 | via Tumblr:-)jaxooon | via Tumblr



Chapter 25.- You’re beautiful, Jenna

Previously   
 

Jag lutade min panna mot hans, pillade på det korta håret i hans nacke. Han log och böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom mjukt tillbaka. Masserade hans läppar mjukt mot mina. Jag hann inte hindra mig själv innan jag tryckte min kropp hårt mot hans, samtidigt som han höll mig närmre. Jag stelnade till lite när han kupade sin hand runt min rumpa, för att hålla mig upp samtidigt som den andra trycktes hårt mot min rygg.

Plötsligt drog sig Justin bort från kyssen och kollade förväntansfullt in i mina ögon.

”Dra ett djupt andetag, babe.” viskade han, jag rynkade pannan. Tänkte precis fråga när jag fick svaret.

Han föll bakåt och jag hann precis ta ett djupt andetag innan mitt ansikte träffade vattenytan och vi båda försvann under vattnet. Justin var snabb med att för oss över vattenytan igen, jag var fortfarande på hans axlar för att inte drunkna i det djupa vattnet. Jag kunde inte hjälpa att skratta efter att jag dragit några djupa andetag för att få tillbaka luften i mina lungor. Justin skrattade också. Hans ögon glittrade av glädje, såväl som mina. 


 

 

Jennas perspektiv:

När det efter ett ganska bra tag blev ännu mörkare och vattnet ännu svartare bar Justin upp mig på land. Han höll mig brudstil och gav inte ifrån sig ett pip om att jag var tung eller jobbig att bära, han bara bar mig tills vi kom upptill filten, där han släppte ner mig och tog upp handduken för att vira den runt min kropp. Han höll sedan om mig bakifrån, drog med händerna över handduken på min kropp för att värma upp mig.

Jag ville säga något, men vad skulle jag säga? Hans armar och händer värmde mig utan att han sa något, han gjorde det bara, hade fortfarande inte tagit sin egen handduk och virat den runt sin kropp.

”Fryser du inte?” viskade jag, han skakade på huvudet och virade händerna runt min midja, med händerna på min mage, mjukt.

”Jag fryser jättemycket.” viskade jag och han höll om mig hårdare.

”Ska vi åka hem?” Jag skakade snabbt på huvudet, han skrockade till lite.

”Du har möjligtvis inte med några extrakläder till mig va?” frågade jag och kollade bak på honom, han skakade på huvudet.

”Tyvärr inte.” Jag lutade mig fram och kysste hans mjuka läppar, kunde inte hjälpa mig själv. Ville vara nära honom hela tiden, känna hans kropp mot min, hans läppar mot mina, hans armar runt mig. Han överallt.

Jag vände mig mot honom och la armarna om hans hals för att kyssa honom hårdare, han drog tungan försiktigt mot min underläpp, ville ha inträde in i min mun. Vilket jag utan att tänka efter gav honom. Det var länge sedan jag kysste någon nu, mycket längesedan. Jag kom knappt ihåg senaste gången. Så det var väldigt längesedan. Justin smekte min tunga mjukt med sin, drog händerna upp och ner över min rygg. Över min rumpa några gånger, vågade dock inte hålla den fast där. Han kunde väll inte räkna ut att jag inte hade något emot det alls. Att han hade sin hand på min rumpa, och det förvånade mig. Jag brukade inte vilja det.

Men med honom var det annorlunda, han hade aldrig varit hotfull mot mig eller liknande. Alltid snäll, aldrig elak. Såklart hade vi tjafsat om helt onödiga saker, blivit sura på varandra. Men aldrig något allvarligt. Aldrig längre än några minuter. Jag gillade det med honom, han var inte så långsint. Han brydde sig inte om vad som hände förra veckan, om vi hade ett litet tjafs spelade det ingen roll nästa dag. I alla fall hade jag inte behövt uppleva det ännu. Och jag hoppades på att aldrig behöva göra det längre heller. 

Justin avslutade kyssen och kollade ner med ett leende på mig.

”Hur länge har jag bott hos dig nu?” viskade han, drog sina fuktiga, fylliga läppar mot mina samtidigt som han pratade. Jag drog ett djupt andetag och förberedde mig för att svara honom.

”Ehm, en månad, ungefär.”

”Jag är så ledsen över att jag inte kunnat bidra med något.. Inom ekonomin..,” svarade han och kollade bort, ner i sanden med en otydlig min. Han spände käken och drog ett djupt andetag, hans ansikte var mörkt nu när solen gått ner. ”Det känns hemskt att jag bott hos dig och ätit upp din mat i en månad utan att ge dig något tillbaka.”

”Det gör inget,” svarade jag, ”vi har tid på oss.” Det sista kom ut innan jag än hann tänka över det, det bara for ur munnen på mig. Som en ful padda. Jag spände blicken i hans axel och undkom hans blick när han kollade ner på mitt ansikte. Låtsades att han hade något mycket intressant på sin nakna axel, annat är mjuk, sammetslen en aning solbränd hud. Hans nyckelben syntes en aning under huden, stack ut lite, jag höjde handen och följde hans nyckelbens yta.

Det gjorde mig en aning rädd att han kysste mig denna morgon, och redan nu var vi närmre än vi varit någonsin innan. Inte pratande, men intimt. Vi hade nästan aldrig stått såhär nära varandra innan, kanske någon gång när någon av oss fått en impuls att krama den andra, oftast jag. Jag gillade att krama folk, visa kärlek.

”Du är vacker, Jenna.” viskade han, jag stelnade till när han uttalade orden när min kind, hans försiktiga ord smektes mjukt mot min kind. Togs in av varje por i min hud och jag sög upp informationen han sagt snabbt, han hade kallat mig vacker. Jag kände hur ansiktet började hetta upp, jag visste att den röda färgen hade spridits i mitt ansikte snabbare än en vind. Rodnaden spred sig ner på halsen på mig, jag fortsatte kolla ner på hans axel och röra vid hans nyckelben. Efter en stund skrockade han och lutade sig ner mot mig, drog mig närmre sig och smekte sin näsa mot min kind, sedan viskade han:

”Hörde du vad jag sa?” Jag kunde inte låta bli att le och bita mig i läppen, samtidigt som jag nickade. Visste inte vad jag skulle svara. Hans magrutor mot min mage var alldeles för distraherande.

”Svara med ord.” viskade han med läpparna mot mitt käkben.

”Jag hörde vad du sa.” viskade jag i en utandning. Han visste precis vilken påverkan han hade på mig, han visste mycket väl att jag blev helt skakig av hans närvaro.

”Vad sa jag då?” viskade han innan han placerade en kyss på mitt kindben, jag tiltade huvudet mot sidan och släppte ut en lång utandning.

”Att… Att jag var vacker.” viskade jag, kände mig dum och egoistisk när jag sa så. Även fast det var han som ville att jag skulle göra det.

”Duktigt.” Jag hörde leendet i hans röst. Han skrockade sedan till och fortsatte kyssa mig ner mot halsen, lutade sig ner och kysste bort handduken från mina axlar, där den legat så bra innan. Inte nu längre, Justin drog ner den och den landade på sanden nedanför våra fötter. Han la sina händer på min midja samtidigt som jag fingrade med mina händer mellan oss, visste inte var jag skulle lägga de, kunde inte koncentrera mig på något annat än Justins varma, fuktiga läppar mot min brinnande hud.

”Säg det igen.”

”Du tyckte att jag var vacker.” stammade jag fram. Han skakade onöjt på huvudet.

”Säg att du är vacker Jenna.” viskade han och ett skakigt andetag lämnade mina läppar. Han var så nära. Hans läppar så nära mina, hans ögon kollade djupt in i mina. Han var överallt.

”J-Jag är vacker.” Han log.

”Duktig flicka.” viskade han, inte på ett nedlåtande sätt som man annars kunde tro. Bara för att konstetera det, att jag var duktig. Jag kände mig dum som stod framför honom och gjorde precis som han sa, även orden var fåniga. Men jag orkade inte bry mig.  Jag drog ett djupt andetag och kollade djupt in i hans ögon.

”Du är så grymt vacker Jenna.” viskade han, hans andetag blåstes ut på mina läppar. Han var så grymt vacker att jag inte kunde andas. Han tog tag i mina händer och la de runt sin hals innan jag släppte de och la sina händer om min midja och drog mig mot sig. Jag snubblade fram i hans famn, även fast vi hade varit nära innan var vi närmre nu. Jag drog fingrarna igenom hans hår, smekte hans hårbotten med mina fingernaglar och bet tag i min underläpp när hans kropp slappnade av mot min. Jag la min kind mot hans, fortsatte dra naglarna igenom hans hår, viskade:

”Jag tycker du är vacker också, Justin, så vacker.” Han höll om mig hårdare, tryckte mig hårt mot sitt bröst. Lutade sin kind ner mot min axel, lutade sig mot den och drog ett djupt andetag. Kramade mig hårdare.

Intrycken jag hade fått av Justins liv än så länge var att han hade varit ensam länge, inte haft kontakt med så många. Blivit utslängd tidigt, kanske innan ett år tillbaka? Jag blev ledsen när jag tänkte på det, en liten Justin, något år yngre än nu, gör ett misstag och blir utslängd. Han hade behövt bli vuxen snabbt, kanske redan vid 16-17 årsåldern. Det vände sig i magen när jag tänkte på honom, en ung vacker Justin, borta i vuxenvärlden.  Eller så kanske det inte alls var så som jag tänkte att det var, han kanske hade trivts med att växa upp snabbt, bli stor. Vuxen.

Jag kände honom inte så bra, visste inte vad han gillade att göra, visste inte vad han tyckte om för mat, visste inget om hans familj eller vilka han umgicks med. Inget av gamla flammor eller älskare. Jag visste inget om honom, bara att han alltid – tills vår första kyss – hade haft en ledsen blick i ögonen, ett förmörkande skynke. Som om det var något han ville glömma – det kanske hade något med hans förflutna att göra? Hans familj, vänner, ovänner.

Jag ville fråga något nu direkt, men jag vågade inte. Ville inte gå ut på hal is med honom, ville inte att han skulle lämna mig här i sanden såhär sen. Var rädd att han aldrig skulle vilja komma tillbaka, till min lägenhet, och mig. Jag hade blivit för fäst vid honom för att låta honom gå, inte nu. Helst aldrig. I alla fall kändes det inte så nu, jag ville ha honom här för alltid.

Han kysste mig i morse och jag känner mig redan hela fäst vid honom, mer fäst än jag gjorde igår. Även fast jag var fäst vid honom då med. Men inte såhär.

Justins perspektiv:

Jag höll henne hårt emot henne och just där, i det ögonblicket, ville jag berätta allt för henne. Allt om mitt förflutna, allt om min lilla mörka hemliget, allt om min lögn, allt om min kärlek till henne, allt om min familj, allt. Och det skrämde mig, jag hade aldrig känt ett sådant sug att berätta mina många hemligheter för någon förut. Aldrig. Jag hade aldrig haft sådan här kontakt med någon innan, inte efter det. Inte efter den tiden i mitt liv, aldrig hade jag känt en sådan dragning till någon. Som om vi var menade för varandra, som om hon skulle hela mig. Läka mig. Utifrån och in.

Jag visste att det lät som ren och skär bullshit. Men det gjorde ingenting, jag behövde ju aldrig berätta det för henne. Jag kunde bara njuta av henne, oss, så länge jag kunde. Älska henne, så länge jag fick. Vår lilla bit av oändligheten började här, och jag kramade henne ännu hårdare. Tryckte henne mot mitt bröst och drog ett djupt andetag. Jag hörde hur hon fick en aning svårt att andas i min omfamning.

”J-jag kan inte andas.” skrattade hon och jag armarna runt hennes kropp, inte helt, en lät de slappna av lite mer. Befriade henne från min innan så hårda omfamning. Jag kollade ner på hennes vackra ansikte och lutade mig ner och pressade mina läppar mot hennes mjuka fylliga läppar, hon var så vacker. Inte sexig eller het, vacker. Det var inte ofta jag kallade en tjej vacker, men Jenna var vacker. Så vacker.

Klockan hann bli halv 1 på natten innan vi begav oss hemåt. Efter att vi torkat upp hade vi satt oss ner på filten igen, med armarna om varandra och med blicken långt ut mot havs. Jag älskade havet, hade alltid älskat havet. Men hade inte badat i det så många gånger, men varje gång jag gjorde det älskade jag det bara ännu mer. Även fast vattnet var salt och stack i ögonen älskade jag det.

Jenna hade frågat om min familj igen, frågade, jag sa att jag inte ville prata om de, hon började prata om något annat, sedan frågade hon igen. Som en irriterande liten pipande hamster. Sedan gick det om så, om och om igen. Hon frågade även om hur min bil förstördes, även det berättade jag inte om. Ville inte tynga henne av mina små problem. Tillslut hade hon blivit trött och vi hade begett oss hemåt, hon hade somnat på vägen hem och jag hade varit illa tvungen att väcka henne när jag parkerat bilen på den vanliga platsen. Hon gick sedan trött upp med mig vid sin sida till sin lägenhet, där hon trött la sig i sin säng. Jag fixade iordning allt jag stökat fram innan, sedan gick jag in och sa god natt till henne.

Men när jag skulle lämna rummet mumlade hon något och sträckte sig efter mig.

”Va?” viskade jag, och hon drog ett djupt trött andetag innan hon sa:

”Gå inte.”

Så det kunde jag inte heller. 


 

Jag ber om ursäkt för det här DÅLIGA ointressanta kapitel -.- Ville inte publicera det, men måste få ett avslut på deras lilla "dejt" c: 
 
NÄSTA avsnitt kommer förhoppningsvis bli MYCKET bättre, JAG HAR EN IDE. WOHO
 
KOMMENTERA. 
 



Svar på kommentar

Svar: 
Jag har faktiskt en email till bloggen! Denna heter mybieberlovestorys@live.se skicka ett mejl dit om ni vill få kontakt med mig av någon anledning c: Skriv dock gärna en kommentar på bloggen också, så att jag inte missar ert mejl c: 
 
Tack för alla kommentarer på förra kapitlet! Ni är UNDERBARA. 
Är snart klar med nästa kapitel och satsar på att publicera det IDAG. 
 

KRAM 
 
 
(fick också en kommentar om länkbyte, det gör jag gärna :D) 



Varför?

Varför ska jah alltid behöva lägga upp en liten påminnelse här? owo :3
Kan vi inte köra på utan påminnelse nästa gång! Ni vet hur mycket jag älskar era kommentarer! :D




Chapter 24.- Take a deep breath, babe

Previously  
 

”Jag älskar det.”

”Det blir finare när det blir solnedgång, jag vet ingen privatstrand här, eller något privat ställe, men folket lämnar väll någon gång.” Han lär orolig, som om jag inte skulle gilla det. Jag gillade den sida av Justin, den försiktiga, oroliga. Även fast han inte hade något att vara orolig för.

”Det är perfekt Justin, ta det lugnt.” viskade jag innan jag vände mig om, och innan jag visste ordet av det hade jag slängt armarna om hans hals och kysste hans läppar mjukt. Drog fingrarna mjukt igenom hans hår och tiltade huvudet åt sidan för att fördjupa kyssen, utan att blanda in tungor. Han slingrade sina armar runt min midja och drog mig närmre sig, kysste mig mjukt, kärleksfullt. Om jag skulle vara ärlig trodde jag inte det skulle kännas såhär att kyssa Justin, jag trodde det skulle vara hårt, grovt och opersonligt. Men det var det inte, det var ömt och kärleksfullt, raka motsatsen. Och det gillade jag.

Efter en liten stund avbröt vi kyssen, kollade djupt in i varandras ögon och log stort. Båda två. Justins stora bruna ögon kollade glatt in i mina, stora. Fortfarande utan det där genomskinliga skynket jag så många gånger tidigare sett speglat i hans ögon. 

 
 

Jennas perspektiv:

Justin lämnade mig ensam på stranden för att gå iväg och hämta fikat han packat med till oss. Jag stod ensam vid vattnet med halsduken jag haft runt mitt huvud i händerna. Jag pillade lite nervöst på den, fingrade på det mjuka tyget. Studerade de svarta sammansatta trådarna.

Mitt hår flög lite i en liten bris som svepte förbi, jag ångrade att jag inte satt upp det, det skulle varit mycket lättare att hålla koll på de här på stranden då. Men nu var det försent. Jag följde strandkanten lite, tänkte på dagen. Charlies blickar på jobbet, mina försök att få se en glimt av Justin utan att avslöja mig helt, avslöja att jag verkligen ville vara nära honom. Röra honom. Kyssa honom. Prata med honom. Jag drog snabbt av mig mina skor, de mjuka svarta tygskorna, och sedan mina sockar. Jag kavlade upp byxbenen och satte ner foten i det ljumna vattnet. Hann inte längre än till anklarna innan jag hörde ett mjukt skratt bakom mig. Jag vände mig snabbt bak och kollade djupt in i Justins stora bruna, vackra ögon. Han log stort och kärleksfullt, jag log tillbaka.

”Vi ska bada sen, men vi kanske kan äta lite först?” Jag skrattade till och nickade innan jag gick in mot land igen, även fast jag bara hade hunnit några metrar ut.

Justin log stort när jag kom in till land igen, sedan höll han upp ryggsäcken och sa:

”Jag tog vad som fanns hemma hos dig, jag.. Ehm, har knappt några pengar kvar. Så, jag tänkte att du säkert inte hade något emot att jag tog lite.” Han såg osäker ut, inte alls som han brukade. Såg lite och försiktigt ut. Jag höjde handen och smekte hans överarm.

”Klart du fick ta det.” Han log och tog ut en filt ur ryggsäcken för att placera den på marken. Satte sig ner på den för att sedan förväntansfullt kolla upp på mig. Jag satte mig snabbt ner på filten, men hann knappt satte mig innan han drog mig mot sitt bröst. La sina armar om min midja och lät mitt huvud vila mot sitt bröst, sedan lutade han sig ner och viskade:

”Jag har badkläder med mig till dig. Jag rotade igenom hela din garderob efter de, jag ber om ursäkt för det, men jag ville verkligen hitta ett par.” Jag drog en djup suck och kollade bak på honom.

”Du kunde bara bett mig ta fram en bikini till mig.” sa jag, inte kallt alls. Bara konstaterande.

”Då hade det inte blivit en överraskning vart vi skulle någonstans ju.” Han kollade ner på mig med ett leende och stora bruna, vackra ögon. Även fast jag ville vara irriterad på honom för att han rotat igenom min garderob kunde jag inte vara det, inte när han satt så vacker som han var bakom mig, med armarna runt min midja. Jag drog bara ännu en djup suck och satte mig med huvudet lutat mot hans bröst.

”Vet Charlie att jag… Bor hos dig?” frågade han efter en stunds tystnad, en tystnad då vi båda tagit in den vackra utsikten vi hade från vår plats i sanden.

”Nej, det vet hon inte. Jag har valt att inte berätta det”, började jag, ”jag vet inte varför, jag tror jag var rädd för vad hon skulle tycka.” Jag drog ett djupt andetag. Han var knäpptyst bakom mig. Efter en stund fortsatte jag.

”Och nu vill jag bara inte att hon ska veta.” sa jag, pillade på mina fingrar som var placerade i mitt knä.

”Du får berätta när du känner för det.” viskade han. Jag nickade bara, drog ett djupt andetag och kollade ut på vattnet igen. Tog nonchalant tag i hans händer och slingrade in mina fingrar i gliporna mellan hans, höll fast om hans händer.

Justins perspektiv: 

Hon pillade nonchalant på mina fingrar strax innan hon slingrade ihop de med varandra. Kolsyran bubblade i magen och innan jag ens hann tänka lutade jag mig ner till hennes hals och placerade en mjuk kyss på hennes känsliga hud. Jag kände hur hon rös till när jag kysste henne precis mellan käkbenet och halsen, den centermeterlånga känsliga huden där. Hon lutade huvudet åt sidan och håret föll ner över hennes andra axel, lämnade axeln jag befann mig vid fri från hår. Jag flinade tyst för mig själv, lät henne leka med mina fingrar samtidigt som jag kysste hennes ansikte från sidan. Jag hörde hur en utandning hon hållit inne befriades när jag ännu en gång lämnade en blöt kyss på hennes känsliga hud, fortfarande där halsen mötte käkbenet. Hon tog ett hårdare tag om mina fingrar samtidigt som jag undrade om jag gick för snabbt fram. Det var länge sedan jag haft ett seriöst förhållande, om förhållandena som man hade när man var 15-16 år och hormonerna bubblade räknades. Annars hade jag aldrig haft ett seriöst förhållande. Jag hade inte ens tänkt på att skaffa en flickvän i mitt läge, det var skrattretande. Eller hade varit skrattretande, innan Jenna kom och gjorde min tillvaro bubblande av känslor jag så länge förnekat att jag hade kunnat känna. Men det kunde jag. Och det var underbart.

Även fast det var farligt.

Jag lämnade en sista kyss på Jennas kind innan jag släppte hennes fingrar för att dra ryggsäcken närmre.

”Vi kanske ska äta lite nu, annars kommer vi inte härifrån förens sent i natt.” Min plötsliga rörelse hade inget med henne att göra, jag ville bara inte att hon skulle få fel uppfattning av mig. Att jag bara var här för att få henne i säng, även fast jag aldrig hade kämpat med att få haft sex med någon i en månad förr – det skulle nog aldrig hända heller, en månad var alldeles för lång tid för att bara behöva kämpa.

Jenna satt först hela stilla i min famn, fortfarande med händerna i samma position som mina lämnade dem i, sedan drog hon händerna mot sig och kollade upp på mig med ett leende. Hon nickade innan hon kollade på ryggsäcken.

”Vad blir det för något?”

 

 

~

 

 

Vi hade gått och bytt om, eftersom att inte de ”rena” toaletterna längre upp på stranden var öppna nu på kvällen hade vi fått leta upp en avskild plats och ”vaktat” åt varandra. Så att ingen plötsligt kom dit och råkade se mig halvnaken mellan två byggnader – där Justin tvingade in mig. De olika husen stod tätt och jag hade ingen aning om vad de olika husen användes till, allt möjligt, antog jag. Justin hade lovat att hålla vakt, lovat, innan han kysst min panna och puttat in mig mellan husen. Med den lilla påsen med min bikini och en handduk i handen. Han hade också lovat att inte kolla bak, inte spionera på mig. Men jag litade inte på honom, och höll därför också en handduk runt min kropp samtidigt som jag så gott jag kunde, och så snabbt jag kunde, böt om bakom den. Efter en liten stund kollade Justin bak mot mig och blev snopen när han fick se att jag hade handduken runt min midja.

”Du lovade!”

”Jag skulle bara se om du var klar snart!” försvarade han sig, skrockade till lite innan han vände sig om igen.

”Eller hur!” skrek jag och fixade bikinitoppen innan jag släppte handduken och satte upp håret i en hög knut. Sedan virade jag den vita handduken runt min kropp och gick tillbaka till Justin, som kollade bak mot mig när jag kom emot honom. Ett leende spreds på hans läppar samtidigt som han kollade ner på mig. Jag kunde inte hindra leendet som smittades av sig från honom till mina läppar. Utan att säga något lutade han sig ner och kysste mig i mungipan, försiktigt, sedan log han ett leende att dö för snabbt innan han gick förbi mig för att byta om själv.

Jag var glad att Justin inte tagit någon av mina mer-visade-bikinisar. Något jag skulle gissat på att han skulle gjort, om jag skulle fått gissa innan. Han hade tagit en ljus, med olika små mönster. Mycket fin. Jag hade alltid tyckt om den.

Det tog betydligt kortare tid för Justin att byta om än mig, efter ca 2 minuter kände jag hans armar runt min midja. Krama mig hårt med huvudet mot min hals. Jag kände hur magen gjorde små volter och hur mina kinder hettade upp. Jag kollade bak på honom och han log ner mot mig. Han hade inte stylat håret och det var därför fluffigt på hans huvud, så vacker. Hans kinder såg så mjuka att jag inte kunde hindra mig själv från att lägga min högerhandflata mot hans kind. Jag sneglade ner mot hans fylliga läppar, den en aning hjärtformade överläppen, underläppen som stack ut alldeles lagom mycket. Jag blev plötsligt medveten om hur mycket jag kände hans magrutor mot ryggen, igenom handduken. Innan jag ens hann reflektera över mina egna handlingar la jag handen bakom hans nacke och drog ner hans läppar mot mina. Kysste de mjukt och försiktigt, efter en liten stund gled vi båda tillbaka, samtidigt, kollade istället djupt in i varandras ögon. Magen gjorde volter och hoppades glatt, jag hade fortfarande handen runt hans nacke.

”Ska vi gå och bada?” frågade han försiktigt. Jag log och nickade.

 

 

~

 

 

Justin stod vid strandkanten och kollade ut i vattnet. Hans vackra muskulösa rygg syntes perfekt från min placering vid filten han spridit ut på den mjuka sanden. Vattnet såg mörkt ut i solnedgången, även fast solen inte hunnit gå ner särskilt långt syntes det ändå skillnad. En liten. Jag längtade efter att få se solen när den sjunkit så långt den bara kunde innan den försvann. När den var alldeles röd, gyllene röd.  

Justin slängde en blick bak mot mig, log och traskade sedan ner i vattnet.

”Kom Jenna! Du vet vad som hände förra gången!” Jag vet att han syftade på gången för någon vecka sedan när han bart ut mig till vattnet. Sedan släppt mig.

”Jag kommer!” skrek jag tillbaka och skrattade till. Jag höll handduken i famnen, stod bara där och studerade honom när han försiktigt gick ut i det mörka vattnet. Hans bruna rufsiga hår stod åt alla håll, det syntes extra mycket i ljuset från solen som befann framför honom. Han kollade bak på mig igen, vinkade till mig, ett tecken att jag skulle komma. Jag suckade, men kunde inte låta bli att le och la sedan ner handduken på filten innan jag vandrade mot honom. Jag gick långsamt ut i det mörka, kyliga vattnet, det var precis att jag såg mina fötter i det annars så klara vattnet. Jag gick försiktigt närmre och närmre, hoppade på tårna när vattnet hade kommit upp till magen. Ville helst klänga mig fast vid hans kropp. När jag var tillräckligt nära honom sträckte han ut sin hand. Jag kollade ner på den innan jag försiktigt tog den i min, slingrade ihop mina fingrar med hans manliga hand. Hans skin var hårt, men ändå så mjukt. Som om han precis tagit på mjukgörande kräm. Jag kollade upp på honom och log stort, glömde nästan att jag stod nästintill helt blottad inför hans hasselnötsbruna ögon. Han slängde en snabb blick ner på min kropp samtidigt som jag slängde en blick på hans. Hans muskulösa bröstkorg, hans tonade magrutor, starka armar, hans hud såg len och jag sträckte ut handen för att försiktigt röra den med ett leende.

Han drog in mig i en kram och kysste min hjässa, sedan släppte han min hand och ställde sig snabbt bakom mig för att hastigt slingra armarna om min midja och lyfta upp mig för att med ett skratt gå längre ut i vattnet. Jag var en liten bit över vattnet, Justins ansikte var tryckt mot min rygg samtidigt som han vadade längre ut i vattnet.

”Justin släpp ner mig!” skrattade jag men han skakade bara på huvudet, tillslut, när det var till nyckelbenen på honom vände han mig om och lät mig slingra benen runt hans midja. Förstod att jag inte nådde botten härute då han var en bra bit längre än mig, tyvärr. Jag la armarna om hans axlar och kollade ner på honom när jag för en gång skulle var den som var längst. Jag trivdes på platsen jag fått runt Justins midja. Han kollade upp på mig med ett muntert leende. Hans vita perfekta tänder visades i leendet. Så vacker. Jag lutade mig ner och kysste hans kind, kände mig tyngdlös i vattnet, vägde ingenting i hans famn.

Jag lutade min panna mot hans, pillade på det korta håret i hans nacke. Han log och böjde sig fram för att kyssa mig, jag kysste honom mjukt tillbaka. Masserade hans läppar mjukt mot mina. Jag hann inte hindra mig själv innan jag tryckte min kropp hårt mot hans, samtidigt som han höll mig närmre. Jag stelnade till lite när han kupade sin hand runt min rumpa, för att hålla mig upp samtidigt som den andra trycktes hårt mot min rygg.

Plötsligt drog sig Justin bort från kyssen och kollade förväntansfullt in i mina ögon.

”Dra ett djupt andetag, babe.” viskade han, jag rynkade pannan. Tänkte precis fråga när jag fick svaret.

Han föll bakåt och jag hann precis ta ett djupt andetag innan mitt ansikte träffade vattenytan och vi båda försvann under vattnet. Justin var snabb med att för oss över vattenytan igen, jag var fortfarande på hans axlar för att inte drunkna i det djupa vattnet. Jag kunde inte hjälpa att skratta efter att jag dragit några djupa andetag för att få tillbaka luften i mina lungor. Justin skrattade också. Hans ögon glittrade av glädje, såväl som mina. 


 

Kapitel uppe! :D 
 
Bara jag som tycker den börjar bli lite tråkig....? Vill börja med mitt stora "drama" nu, BUT I CAN'T :'( Vill inte att ni ska lämna mig! Älskar er so much!
 
Så därför frågar jag detta: ÄR DET NÅGOT NI hemskt gärna skulle vilja ha med i novellen? Någon liten drama ide? Något de kan bråka om? (jag suger på att komma på sådant själv, behöver hjälp, heh) Något som kan hända för övrigt? SKRIV ALLT NI TÄNKER PÅ! BEHÖVER HJÄLP FÖR ATT FÅ NOVELLEN SÅ BRA SOM MÖJLIGT. :) 
 

Sedan så MÅSTE jag bara få visa en kommentar jag fick igår, SÅ UNDERBART SÖT ATT JAG BARA VILL BÖLA ELLER NÅGOT. 
 
TAAAAACK, gud vad jag älskar ER! ♥ Ni är så underbart söta och fantastiska! ♥ 
Klicka in på denna mycket söta läsarens blogg HÄR  ∞♥

Och glöm nu inte kommentera, vad tyckte du om kapitlet? Har du någon ide du vill dela med dig av! SKRIV DET :D 

 

KOMMENTERA. 

 
 
 



20 kommentarer?

Kan jag få ihop iaf 20 kommentarer på förra kapitlet, jag vet att min uppdatering suger just nu (skolan förstör mitt liv) men 20 kommentarer kanske....? 4 till? Please? :3 <3
 
:3 | via Tumblr



Fortsätt kommentera!

Fortsätt kommentera c: Jag vet att det inte gått så lång tid, men skriver det ändå, det brukar behöva skrivas :C :3



Chapter 23.- You didn’t want me to kiss you, huh?

Previously 
 

Det ordnar sig, det gör det alltid.

Jag vände mig om och gick ut från mitt sovrum, mot köket, där han stod med ryggen mot mig, håret fortfarande rufsigt på huvudet och de mörkblå jeansen lågt på höfterna. Den vita t-shirten hängandes perfekt på den muskulösa överkroppen.

Det måste vara ett skämt, att den här attraktiva killen, som antagligen skulle kunna få vem som helst, kysste mig.

Men jag studerade honom när han vände sig om och log mot mig. Blicken lugn och stadig.

”Kom och sätt dig, jag har fixat frukost.” Han log och gjorde en gest mot det knökfulla bordet i köket och log, stort.

Det kanske inte var ett skämt, trots allt. 

 

 

Jennas perspektiv:

Jag hade försökt att kolla på och möta Justins blick så lite som möjligt under dagen. Jag visste inte hur jag skulle reagera på den tidigare kyssen, skulle jag vara glad och hypad, osäker, nervös? Vad skulle hända nu? Skulle hela vårt vän-förhållande förstöras? Och skulle det i såfall ersättas med något större? Eller skulle det förstöras helt – ingen återvändo?

Skulle Justin åka nu?

Massor tankar snurrade runt i mitt huvud när jag stod med ryggen lätt lutad mot den stängda bildörren på eftermiddagen. Klockan var kvart över 5 och Justin kom traskandes över parkeringen. Jag såg honom i ögonvrån. Kollade dock inte upp för att möta hans blick, nervös över vad den skulle spegla.

”Är du sur på mig?” viskade han osäkert, jag undrade om jag någonsin hört honom så osäker och liten innan. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag kollade upp på hans en aning sorgsna ansikte. Jag skakade snabbt på huvudet, han svarade med att tilta det åt sidan.

”Jag är… Jag gissar att jag…. Jag är bara osäker..” viskade jag tillbaka. Lät armarna falla vid sidorna och kollade upp på honom, han såg så lång ut från min position. Lång, muskulös, vacker. Direkt när jag såg in i hans ögon kände jag hans perfekta läppar mot mina ännu en gång, jag ville ha dem där igen. Mitt undermedvetande hade gått runt och längtat efter dem hela dagen. Velat känna de där söta, mjuka, kyliga, fuktiga läpparna mot mina ännu en gång.

”Varför?” viskade han, en mjuk och tunn viskning. Min blick fästes genast på hans mjuka, perfekt formade läppar och jag drog ett djupt andetag.

”Jag… Jag vet inte.” viskade jag, rullade in läpparna i munnen och drog ett djupt andetag från näsan. Det lät nästan som en suck. Höll blicken på hans bröstkorg, det var inte nära lika jobbigt som att kolla in i hans ögon.

Han rättade till ryggsäcken på sin rygg innan han öppnade munnen för att prata.

”Du ville inte att jag skulle kyssa dig va?” frågade han, blicken var nere i marken och han drog ett djupt andetag när hans mening var över.

”Jo. Jo, det ville jag.” svarade jag, hjärtat pratade, och kollade upp i hans ögon, han mötte inte min ögonkontakt. Hans blick var fast i marken innan den långsamt gled upp över min kropp, för att tillslut möta min blick. Han sa inget, bara kollade på mig.

”Jag.. Jag gillar dig Justin.” viskade jag, men han hörde. Hans ögon lyste upp. Så som jag aldrig hade sett de lysa upp innan. Han hade alltid något grumligt över de, som om det var något som tryckte ner hans tillvaro. Antagligen någonting i hans förflutna. Något som redan hänt, han redan hade gjort. Inget han kunde ändra nu. Inte i efterhand.

Rädsla glimtade till i hans ögon, snabbt, knappt synbar. 

Sedan var det grumliga borta, jag såg rakt in i hans ögon och rakt in i honom. Hans själ. Tyvärr inte tankar, det var så mycket jag undrade.

”Jag gillar dig med, Jenna.” viskade han, rysningar for över min kropp när jag hörde hans mjuka röst säga så. Men så mycket känsla.

Jag kunde inte hjälpa mig själv när ett litet, men synligt leende spred sig på mina läppar.

Han drog ett djupt andetag, ett litet leende formades även på hans läppar.

”Och jag tycker att vi… Vi kan se vad det blir av det… Fattar du? Om vi passar ihop och så..” Hans vanliga lite kaxiga image var borta, struken och ersatt med en osäker Justin. Hans blick följde bilarna bort över parkeringen, flög iväg mot gymmet, som om han skulle gå tillbaka och sätta sig utanför precis där jag hittat honom för ungefär en månad sedan.

”Jag håller med..” viskade jag tillbaka, vågade inte gå fram och krama honom eller något, vi bara stod där och slängde förstulna blickar mot varandra, och hur mycket jag än ville gå fram och krama honom - krama bort oron i hans ansikte - vågade jag inte. Jag visste inte vad jag var rädd över, jag bara vågade inte.

Efter en liten stund av blickar och bubblande känslor inuti satte vi oss i bilen och körde hemåt under tystnad. Jag var nervös inför dejten i kväll och undrade vad jag skulle ha på mig. Sådant man alltid undrade när man skulle iväg någonstans.

”Justin?” frågade jag försiktigt när vi kommit in i hissen, han vände sig mot min med ett leende. Jag fäste blicken på de små svarta hårstråna på hans överläpp när han svarade.

”Ja?” svarade han tillbaka.

”Ska vi fortfarande på en… Dejt ikväll?” frågade jag försiktigt, hans ansikte sprack upp i ett leende.

”Ja, såklart. Och om det inte är för mycket begärt så undrar jag om jag kan få köra din bil ikväll.” svarade han, jag drog ett djupt andetag och skrattade till innan jag nickade.

”Visst, du kan få köra min bil om du vill.” svarade jag, kom och tänka på senaste gången han lånat min bil.

Kom och tänka på hissituationen jag fått tillbaka blickar från, kom ihåg alla de nära stunderna den dagen.

Det blev väldigt varmt i ansiktet, jag kände hur rodnaden spreds på mina kinder, men valde att ignorera, ville inte att Justin skulle märka den.

Men varför skulle jag någonsin få tur?

”Rodnar du?” viskade han, med skratt i rösten. Inte hånande, bara glatt. Jag skakade på huvudet och tänkte mina röda kinder med händerna, faktiskt så täckte jag hela ansiktet med händerna. Plötsligt kände jag hans kropp nära min, ett par händer som ett par handklovar runt mina handleder. Ryggen mot hissensvägg.

”Tillbakablickar från vad som hände i denna hiss…?” viskade han, fortfarande skrockande. Jag skakade på huvudet, men kunde inte låta bli att låta ett fnitter slinka igenom min stängda mun.

”Det tror jag.” Jag fnittrade än en gång och skakade på huvudet. Han drog bort mina händer från mitt ansikte, utan att så mycket som känna mitt motstånd. Han kollade ner på mig, och mina röda kinder och ett stort leende spreds på hans läppar. Hans bruna ögon mötte mina när han studerat mitt ansikte klart och jag kunde inte låta bli att le. Hans leende smittade av sig. Han sneglade ner på mina läppar och sedan upp i mina ögon igen.

”Får jag?” viskade han, sneglade ännu en gång ner på mina läppar. Jag höjde händerna till hans överarmar och andades tungt, sedan nickade jag. Jag förstod vad han ville, och jag ville också.

Han log och kollade djupt in i mina ögon, tryckte upp mig ännu lite mot väggen, tryckte sig ännu lite närmre mig. Studerade mina läppar, som längtade efter hans. Studerade mina käkben, samtidigt som jag studerade hans. Hissen var helt tyst, det enda som ekade mellan väggarna var våra uppspelta andetag – och mitt bultande hjärta. Han höjde handen och kupade den om min kind innan han lutade sig ner, fortfarande med ögonen djupt fästa i mina. Jag drog ett djupt skakigt andetag och höjde händerna, och armarna, ännu mer för att linda de runt hans hals.

Precis när jag tänkte radera mellanrummet mellan oss och placera mina läppar på hans plingade hissen till, vilket talade om att vi var på rätt våning. Jag hörde hur dörrarna öppnades, samtidigt som ett stort leende spreds på Justins läppar. Han backade bakåt, bort ifrån mig, men han tog tag i min hand och drog mig efter sig samtidigt som hissen fylldes med familjen som jag delade våningen med. De hälsade glatt på mig, samtidigt som de kollade lite fundersamt på Justin, jag hälsade så gott jag kunde tillbaka. Fortfarande med blicken fäst i Justins ögon, sneglade bara kort på dem lite då och då.

Justin drog ut mig från hissen och drog mig närma sig, hans bröstkorg mot min, andetag, händer, andetag. Jag andades tungt. Kände mig borta med honom så nära, hans leende, hans läppar, hans ögon, hans ansikte, hans allt. Han placerade mina händer på sina axlar och skrattade åt mig.

”Ta det lugnt babe, vi har tid för det någon annan gång.” viskade han, med sin kind mot min, läpparna mot mitt öra. Läpparna nära mitt öra, nära. Andetag, hans varma andetag mot min kind.

Min mage gjorde en bakåtvolt när han kallade mig ”babe” – ett ord som aldrig lämnat hans läppar innan – i alla fall inte till mig. Jag log när han drog mig mot dörren, fortfarande med ett fast grepp runt min hand med sin. Hans hand var stor i jämförelse med hans, men det kändes bra, väldigt bra. Våra händer passade bra ihop, som om det var gjorda för varandra. Jag kramade om hans hand hårt och drog upp min nyckel till lägenheten snabbt.

 

~

 

Justin hade bundit fast en av mina få halsdukar runt mitt huvud, för att jag inte skulle se vart vi var påväg. Han hade sagt att jag kunde ta på mig vad jag ville, att han ändå hade med sig vad jag skulle behöva senare. Den enda regeln han hade på kläder var att det skulle vara bekvämt för mig att bära, så jag hade valt ett par rosa mjukisbyxor och en t-shirt, vit med något LA beach tryck. Han hade nickat gillande mot min outfit. Men jag hade känt mig oklädd och obekväm, ville helst klä mig fint, det var ju ändå en dejt.

Men nej, det var han som bestämde över denna dejt och han hade inte viljat ha det så. Alltså sa jag inte emot honom.

Han höll min hand hårt, släppte den ytterst få gånger för att ändra växel. Jag visste inte vart vi låg, men jag gillade att känna hans hand i min. Det var mysigt, jag hade inte hållit så många händer innan. Men det var en fantastisk känsla, något jag lätt skulle kunna vänja mig vid.

Jag kände hur han stannade bilen, allt blev knäpptyst, innan han tog till orda.

”Vi är framme, men du får inte ta av dig ögonbindeln, jag tar av den sedan, okej?” Jag nickade, ”Jag kommer snart över på din sida och hjälper dig ut, rör dig inte.”

”Får jag blinka?” Han skrockade för sig själv, gick ut från bilen och stängde dörren försiktigt efter sig. Nästa gång jag hörde honom var han på min sida, öppnade dörren, tog min hand och hjälpte mig ut från bilen. Han placerade sig själv bakom mig, med mina händer i sina och de sedan i ett grepp runt mig. Höll sig nära mig, antagligen för att jag inte skulle trilla över något jag inte kunde se. Eller av en annan anledning. Han höll mig framför sig, lät mig gå själv, men styrde mig, och bar mig över saker jag inte såg på marken. Jag tyckte inte om när han bar mig, men det var något jag kunde vänja mig vid. Jag gillade känslan av att känna mig lätt och tyngdlös. Även fast jag kände mig rätt tung i hans famn. Jag kunde känna hur marken blev mjukare under mina tygskor, som jag tagit istället för mina Jeffrey Champbells, jag visste ju inte vart vi skulle. Vad kunde det mjuka under mina fötter vara? Mjukt gräs? Sand? Efter ännu någon minut stannade vi, han hade flyttat armarna runt min midja och höll mig hårt mot sig med hakan lutad mot min hjässa. Han drog ett djupt andetag innan han sa, tyst;

”Jag tar av ögonbindeln nu.” Han släppte mig, drog av rosetten bak i bakhuvudet och jag fick plötsligt syn över den vackra utsikten jag hade. Vi var på stranden, i sanden, precis som jag trott. Vågorna rullade vackert in över sanden, mjuka söta vågor. Klockan var ännu inte så mycket, ändå var det inte mycket folk på stranden. Bara några få barnfamiljer, och ett par lite längre bort. Med blicken på oss, leendes. Innan jag hann besvara deras leende la Justin sina armar runt min midja igen. Lutade huvudet mot min hjässa, jag kände mig genast väldigt kort.

”Vad tycker du?” viskade han försiktigt. Ett stort leende spreds på mina läppar, samtidigt som jag svarade.

”Jag älskar det.”

”Det blir finare när det blir solnedgång, jag vet ingen privatstrand här, eller något privat ställe, men folket lämnar väll någon gång.” Han lär orolig, som om jag inte skulle gilla det. Jag gillade den sida av Justin, den försiktiga, oroliga. Även fast han inte hade något att vara orolig för.

”Det är perfekt Justin, ta det lugnt.” viskade jag innan jag vände mig om, och innan jag visste ordet av det hade jag slängt armarna om hans hals och kysste hans läppar mjukt. Drog fingrarna mjukt igenom hans hår och tiltade huvudet åt sidan för att fördjupa kyssen, utan att blanda in tungor. Han slingrade sina armar runt min midja och drog mig närmre sig, kysste mig mjukt, kärleksfullt. Om jag skulle vara ärlig trodde jag inte det skulle kännas såhär att kyssa Justin, jag trodde det skulle vara hårt, grovt och opersonligt. Men det var det inte, det var ömt och kärleksfullt, raka motsatsen. Och det gillade jag.

Efter en liten stund avbröt vi kyssen, kollade djupt in i varandras ögon och log stort. Båda två. Justins stora bruna ögon kollade glatt in i mina, stora. Fortfarande utan det där genomskinliga skynket jag så många gånger tidigare sett speglat i hans ögon. 


 

 Vad tycker ni om detta kapitlet? :3 Själv blev jag faktiskt ganska nöjd, lite långtråkigt kanske :C 
Men vad tyckte NI

Har haft prov och läxförhör idag, så mitt liv har sugit lite grann. Sedan handlat skor hela dan, men jag fixade ett par, och nu är kapitlet uppe med! 

 

Ska vi satsa på 20 kommentarer? ;) 

TACK för att ni håller statistiken uppe, även fast bloggen är så oaktiv c'': 

ÄLSKAR ER. ∞♥ Ni är OTROLIGA. 


KOMMENTERA. 



jag är så hemskt ledsen

Jag har så hemskt ledsen för att ni inte fått något kapitel på nästan mer än två veckor :( Skäms verkligen över mig själv, men skolan tar så mycket tid! 
Jag har nästa kapitel nästan klart, ca 500 ord till ska skrivas, ska försöka skriva det imorgon och publicera så snabbt jag kan! Vi får se hur det går, oftast när jag säger att jag ska skriva går det bara inte - livet kommer emellan .__. Livet = skola, just nu, vilket suger, två prov imitationer imorgon, båda måste pluggas till.. Gah. Franska och SO, yippi. Någon mer som har franska? :D 
 
Justin Bieber ♥
Bara jag som gick från att tycka att Justins mustasch inte alls var fin (no offence) till att faktiskt tycka den var ganska söt....? 
Dock glad att han rakat bort den, (I think?) Han kan i alla fall vänta till 2014, tycker jag :) 
 
Älskar er. ∞♥

 




Länkbyte - lmssy.blogg.se/

 
Även denna bloggen hade en smart kopieringsspärr c: 
Men tryck här eller på bilden för att kolla in den :D 



Länkbyte - biebertimez.blogg.se/

Jag kunde inte kopiera något från denna novellen, eftersom att hon hade en smart kopieringsspärr! :) 
Men ni kommer till bloggen genom att klicka på bilden eller här → :D  



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!