Chapter 62 - You are drunk
Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.
- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.
Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.
- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.
JUSTIN
- Hejdå pappa! Sapp kom ut till mig och stängde dörren efter sig. Hon kramade om min hand och vi gick mot bilen. Jag hoppade in på förarsätet och startade bilen när Sapp knäppt på sig bältet. Vi körde sedan mot stället festen skulle hållas på, Sapp räckte upp sin mobil så att jag kunde kolla på adressen, men det tog ändå mer än en halvtimme att hitta. Sapp skrattade när vi kom fram. Hennes smilgropar var så söta och jag sträckte fram handen och snuddade mjukt vid de, hon slutade skratta och kollade mig djupt i ögonen. Hennes leende var dock fortfarande kvar. Jag lutade mig fram och tryckte mina läppar mot hennes, en bestämd men mjuk kyss, hon besvarade den och la handen mot min nacke. Hon drog sedan fingrarna genom mitt hår och fingrade på de små håren i nacken. Hon hade hunnit knäppa loss sin, det hade jag med. Bältet kunde då inte hindra oss. Jag la handen mot hennes rygg och drig hennes kropp närmre min, det avbröts dock där.
*Dunk dunk*
Vi båda ryckte till. Vi kollade förskräckt mot fönstret, det var Eddie, han hade en ölburk i handen och såg rätt borta ut.
- Kommer ni eller? Sapp blev osäker, hon hade nog aldrig sätt sin kompis såhär.
- Vi kommer, ropade jag tillbaka. Hon kollade mot mig och såg näst intill bortkopplad ut. Plötsligt vände han sig om och klampade in i huset igen, frågan är hur han sätt att vi kommit.
- Ska vi gå in?
- Lovar du att inte dricka? Jag nickade. Sapp kollade djupt in i mina ögon, hon såg rakt igenom mig, det var läskigt. Det kändes verkligen som hon gjorde det, såg hela min själ som ett smörgåsbord. Hon nickade och hoppade sedan ur min famn, öppnade dörren och sprang ut i den svala men fortfarande ljumma nattluften. Jag hade hunnit dra åt mig en blå ”jacka” innan vi gick ut från lägenheten. När jag kommit ut från bilen drog jag av mig jackan och räckte den till Sapp som strök händerna snabbt mot armarna. För att få upp värmen. Hon skakade på huvudet med ett leende.
- Ta den.
- Den passar inte till min outfit, jag la huvudet på snedden och hon började skratta. Det var inte förens jag hörde hennes skratt som jag märkte den öronbedövande musiken från huset. Trädgården var stor och var omringad av andra stora hus, de flesta husen var tända, bara ett par få var släckta. Hur skulle man kunna sova i detta ljud. Det var ju bara torsdag, stackars de som skulle upp till jobbet imorgon. Alla har ju inte sommarlov. Inte för att jag hade det, men jag var vad man kan kalla ledig.
- Du kommer frysa ihjäl utan den.
- Okej då! Hon drog åt sig jackan och drog på sig den. Hon log stort mot mig och vi började gå mot ingången av huset. Klockan var runt 8, och vi skulle vara här länge.
När vi kom in kom Eddie fram till oss igen, han log sluddrigt och kollade med suddig blick på oss. Sapp drog ett hårdare tag om min handled.
- Och du är…? Han kollade på mig. Jag höjde omärkbart på ögonbrynen och kollade in hans sluddriga ögon.
- Justin Bieber, Sapps kille. Han vände sig mot Sapp, och hån skrattade lite.
- Bievern? Snygg tjej du har raggat upp, han skrattade högt åt sitt skämt. Ingen annan hörde oss, som tur va. Alla andra var väll minst lika fulla som Eddie, minst. Några stod och hånglade i ett hörn medan vissa satt och utnyttjade festen genom att dricka så mycket de kunde. Jag ville inte göra något av sätten, bara vara här utan att dricka något i någon timme och sedan åka hem med en nykter flickvän vid min sida.
- Ha-ha. Mumlade Sapp innan hon vände sig mot mig, men hon hann inte säga något innan Eddie avbröt henne.
- Du kan ju hämta något att dricka? Vodka, whiskey eller öl?
- Finns det cola? Frågade Sapp, Eddie kollade chockat på henne.
- Cola?
- Du hörde, suckade hon.
- Ja, det finns, hämta du Justin, det finns i kylen. Jag kollade mot Sapp.
- Är det ok? Hon nickade och log.
- Det är ok, gå. Jag vände mig om och cirkulerade runt i huset. Huset var gigantiskt. Folk stod överallt, hånglade drack. Paniken steg när jag såg tjejer som liknade Sapp sitta i soffan med killar hängande över sig. De hade nog druckit några glas för mycket, med underdrift. En gång på väg till köket var jag till och med tvungen att kolla efter. Jag flyttade lite på killens ena huvud och kollade ner i tjejens ansikte. Men tjejen hade dock in fläta och hade inte glada grön bruna ögon, hennes ögon var blå. Jag släppte killen som kollade surt på mig. Sedan började jag cirkulera runt mot köket igen. Jag hade ingen aning om var det låg, det tog säkert 10 minuter att bara hitta köket. När jag äntligen fann det stog det redan plastmuggar och dricka på ett stort bord. Läskigt mycket dricka. Vodka, whiskey, öl och massa andra drycker. Cola fanns också. Jag hällde upp två glas och började sedan cirkulera runt mot Sapp igen. Men när jag såg henne gick jag mer eller mindre in i chocktillstånd.
SAPP
Eddie tvingade ut mig på dans golvet, jag ville inte, men gick tillslut med på det. Hans andedräkt stank öl och jag fick svälja kvälningarna gång på gång. Han andades djupt på mig. Det hade gått 5 minuter sedan Justin gått, jag hade koll på klockan hela tiden. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Jag sneglade mot klockan och Eddie kom på mig.
- Längtar du efter Biever? Han sa det hånfullt, jag jade lust att spotta han i ansiktet.
- Sluta kalla han ”Biever”, sa jag surt.
- Biever, Biever, retades han. Jag spände käkarna.
- Sluta kalla honom ”Biever” för helvete, sa jag sammanbitet.
- Biever. Han log hånfullt.
- För helvete Eddie, skärp dig. Han heter BIEBER, inte BIEVER. Så sluta kalla han det.
- Jag har tyvärr inte något skärp. Han kollade ner på sina beiga chinos och kollade sedan upp mot mig, formade munnen som ett ’o’ höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag smällde till honom på armen.
- För helvete. Sådant gjorde man i trean. Han tog ett långt steg mot mig och la armarna mot min rygg. Hårt, och drog sedan mig till sig. Jag la händerna på hans sidor och försökte trycka väck honom från mig, men han rörde sig inte ur fläcken. Han lutade fram huvudet så att den förfärliga andedräkten blev ännu skarpare mot huden och lutade huvudet mot mitt öra. Sedan viskade han.
- Du gillar mig, eller hur?
- Du är full. Sa jag tillbaka. Ingen hörde oss, jag hörde knappt mina egna tankar.
- Jag vet. Han flyttade ansiktet från mitt öra till mina läppar. Jag la händerna på hans bröstkorg och försökte trycka honom bort, det gick inte så bra.
- Släppt mig, viskade jag. Släpp mig. Han hånflinade innan han, mot min vilja tvingade sina läppar att möta mina. Jag mötte inte hans, gjorde ingen ting, det enda jag gjorde i de sekunderna vara att försöka trycka honom ifrån mig. Tillslut kunde jag ta andan, men hans läppar träffade snabbt mina igen. Jag hatade kyssen, kunde den inte bara ta slut. Jag var inte rädd att han skulle göra något annat, han var min, vän, och Justin var här. Jag stelnade till och försökte dra bort honom från mig mer. Det gick inte, han satt som fast klistrad i marken. Jag tryckte han hårdare bort från mig. Men han höll sig kvar med händerna om min midja. Jag flyttade händerna mot hans hals och drog bort hans ansikte där istället, det gick en stund.
Krossat glas hördes mot marken. Eddie släppte mig snabbt, han hoppade minst en halvmeter från mig. Min blick flög mot personen som allas blickar var riktade mot. Justin stog där, då gick sanningen upp för mig. Justin trodde att jag hade kysst Eddie. Fan.
Justin kollade sårat mig i ögonen, det gjorde ont. Tårarna började tränga fram i mina ögon och jag kände mig helt slapp i hela kroppen. Musiken dunkade fortfarande på högsta volym, men ingen rörde en muskel. Justin vände sig om och började gå ut från huset. Paniken tog tag i mig, men jag kunde inte röra mig.
- FESTA NU DÅ! skrek någon, alla började röra på sig igen. Alla förutom jag. Tillslut kom sanningen ifatt mig, jag tog några snabba steg bort från dansgolvet. Sedan började jag springa. Jag hörde en bil rivstarta utanför.
- Det är över, det är över, det är över, cirkulerade i mitt huvud. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag sprang ut för den öppna dörren och sprang ut på gatan. Bilen var inte så långt bort. Jag började springa, inte så som vissa gör i filmer, eller i drömmar. Inte i slowmotion, utan snabbt. Det snabbaste jag kunde. Jag hade aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv.
Bilen stannade. Svärnitade. Jag var fortfarande mer än hundra meter bakom, så jag sprang med tårarna rinnande ner fram till bilen. Bil dörren öppnades och jag tvärstannade. Justin hoppade ut och knuffade mjukt till dörren så att den stängdes. Han mötte min blick och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Tårar rann ner från hans kinder. Han bröt min blick och kollade ner i marken. Jag stog som fast frusen runt 30 meter från honom, han kollade upp mot mig igen, gick några steg och stannade ca 10 meter ifrån mig. Den lilla biten tog kol på mig. Jag tog ett steg till. Men vågade inte ta fler, tänk så skulle han börja backa. Vi sa inget, jag visste inte vad jag skulle säga.
- Det är inte som det ser ut… fick jag fram, tyst, men han hörde.
- Hur är det då? Hans röst var som piskslag i ansiktet. Den var hård.
- Han kysste mig! utbrast jag. Han grät fortfarande och hulkade sig, jag var rädd att han inte skulle få luft.
- Hejdå pappa! Sapp kom ut till mig och stängde dörren efter sig. Hon kramade om min hand och vi gick mot bilen. Jag hoppade in på förarsätet och startade bilen när Sapp knäppt på sig bältet. Vi körde sedan mot stället festen skulle hållas på, Sapp räckte upp sin mobil så att jag kunde kolla på adressen, men det tog ändå mer än en halvtimme att hitta. Sapp skrattade när vi kom fram. Hennes smilgropar var så söta och jag sträckte fram handen och snuddade mjukt vid de, hon slutade skratta och kollade mig djupt i ögonen. Hennes leende var dock fortfarande kvar. Jag lutade mig fram och tryckte mina läppar mot hennes, en bestämd men mjuk kyss, hon besvarade den och la handen mot min nacke. Hon drog sedan fingrarna genom mitt hår och fingrade på de små håren i nacken. Hon hade hunnit knäppa loss sin, det hade jag med. Bältet kunde då inte hindra oss. Jag la handen mot hennes rygg och drig hennes kropp närmre min, det avbröts dock där.
*Dunk dunk*
Vi båda ryckte till. Vi kollade förskräckt mot fönstret, det var Eddie, han hade en ölburk i handen och såg rätt borta ut.
- Kommer ni eller? Sapp blev osäker, hon hade nog aldrig sätt sin kompis såhär.
- Vi kommer, ropade jag tillbaka. Hon kollade mot mig och såg näst intill bortkopplad ut. Plötsligt vände han sig om och klampade in i huset igen, frågan är hur han sätt att vi kommit.
- Ska vi gå in?
- Lovar du att inte dricka? Jag nickade. Sapp kollade djupt in i mina ögon, hon såg rakt igenom mig, det var läskigt. Det kändes verkligen som hon gjorde det, såg hela min själ som ett smörgåsbord. Hon nickade och hoppade sedan ur min famn, öppnade dörren och sprang ut i den svala men fortfarande ljumma nattluften. Jag hade hunnit dra åt mig en blå ”jacka” innan vi gick ut från lägenheten. När jag kommit ut från bilen drog jag av mig jackan och räckte den till Sapp som strök händerna snabbt mot armarna. För att få upp värmen. Hon skakade på huvudet med ett leende.
- Ta den.
- Den passar inte till min outfit, jag la huvudet på snedden och hon började skratta. Det var inte förens jag hörde hennes skratt som jag märkte den öronbedövande musiken från huset. Trädgården var stor och var omringad av andra stora hus, de flesta husen var tända, bara ett par få var släckta. Hur skulle man kunna sova i detta ljud. Det var ju bara torsdag, stackars de som skulle upp till jobbet imorgon. Alla har ju inte sommarlov. Inte för att jag hade det, men jag var vad man kan kalla ledig.
- Du kommer frysa ihjäl utan den.
- Okej då! Hon drog åt sig jackan och drog på sig den. Hon log stort mot mig och vi började gå mot ingången av huset. Klockan var runt 8, och vi skulle vara här länge.
När vi kom in kom Eddie fram till oss igen, han log sluddrigt och kollade med suddig blick på oss. Sapp drog ett hårdare tag om min handled.
- Och du är…? Han kollade på mig. Jag höjde omärkbart på ögonbrynen och kollade in hans sluddriga ögon.
- Justin Bieber, Sapps kille. Han vände sig mot Sapp, och hån skrattade lite.
- Bievern? Snygg tjej du har raggat upp, han skrattade högt åt sitt skämt. Ingen annan hörde oss, som tur va. Alla andra var väll minst lika fulla som Eddie, minst. Några stod och hånglade i ett hörn medan vissa satt och utnyttjade festen genom att dricka så mycket de kunde. Jag ville inte göra något av sätten, bara vara här utan att dricka något i någon timme och sedan åka hem med en nykter flickvän vid min sida.
- Ha-ha. Mumlade Sapp innan hon vände sig mot mig, men hon hann inte säga något innan Eddie avbröt henne.
- Du kan ju hämta något att dricka? Vodka, whiskey eller öl?
- Finns det cola? Frågade Sapp, Eddie kollade chockat på henne.
- Cola?
- Du hörde, suckade hon.
- Ja, det finns, hämta du Justin, det finns i kylen. Jag kollade mot Sapp.
- Är det ok? Hon nickade och log.
- Det är ok, gå. Jag vände mig om och cirkulerade runt i huset. Huset var gigantiskt. Folk stod överallt, hånglade drack. Paniken steg när jag såg tjejer som liknade Sapp sitta i soffan med killar hängande över sig. De hade nog druckit några glas för mycket, med underdrift. En gång på väg till köket var jag till och med tvungen att kolla efter. Jag flyttade lite på killens ena huvud och kollade ner i tjejens ansikte. Men tjejen hade dock in fläta och hade inte glada grön bruna ögon, hennes ögon var blå. Jag släppte killen som kollade surt på mig. Sedan började jag cirkulera runt mot köket igen. Jag hade ingen aning om var det låg, det tog säkert 10 minuter att bara hitta köket. När jag äntligen fann det stog det redan plastmuggar och dricka på ett stort bord. Läskigt mycket dricka. Vodka, whiskey, öl och massa andra drycker. Cola fanns också. Jag hällde upp två glas och började sedan cirkulera runt mot Sapp igen. Men när jag såg henne gick jag mer eller mindre in i chocktillstånd.
Eddie tvingade ut mig på dans golvet, jag ville inte, men gick tillslut med på det. Hans andedräkt stank öl och jag fick svälja kvälningarna gång på gång. Han andades djupt på mig. Det hade gått 5 minuter sedan Justin gått, jag hade koll på klockan hela tiden. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Jag sneglade mot klockan och Eddie kom på mig.
- Längtar du efter Biever? Han sa det hånfullt, jag jade lust att spotta han i ansiktet.
- Sluta kalla han ”Biever”, sa jag surt.
- Biever, Biever, retades han. Jag spände käkarna.
- Sluta kalla honom ”Biever” för helvete, sa jag sammanbitet.
- Biever. Han log hånfullt.
- För helvete Eddie, skärp dig. Han heter BIEBER, inte BIEVER. Så sluta kalla han det.
- Jag har tyvärr inte något skärp. Han kollade ner på sina beiga chinos och kollade sedan upp mot mig, formade munnen som ett ’o’ höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag smällde till honom på armen.
- För helvete. Sådant gjorde man i trean. Han tog ett långt steg mot mig och la armarna mot min rygg. Hårt, och drog sedan mig till sig. Jag la händerna på hans sidor och försökte trycka väck honom från mig, men han rörde sig inte ur fläcken. Han lutade fram huvudet så att den förfärliga andedräkten blev ännu skarpare mot huden och lutade huvudet mot mitt öra. Sedan viskade han.
- Du gillar mig, eller hur?
- Du är full. Sa jag tillbaka. Ingen hörde oss, jag hörde knappt mina egna tankar.
- Jag vet. Han flyttade ansiktet från mitt öra till mina läppar. Jag la händerna på hans bröstkorg och försökte trycka honom bort, det gick inte så bra.
- Släppt mig, viskade jag. Släpp mig. Han hånflinade innan han, mot min vilja tvingade sina läppar att möta mina. Jag mötte inte hans, gjorde ingen ting, det enda jag gjorde i de sekunderna vara att försöka trycka honom ifrån mig. Tillslut kunde jag ta andan, men hans läppar träffade snabbt mina igen. Jag hatade kyssen, kunde den inte bara ta slut. Jag var inte rädd att han skulle göra något annat, han var min, vän, och Justin var här. Jag stelnade till och försökte dra bort honom från mig mer. Det gick inte, han satt som fast klistrad i marken. Jag tryckte han hårdare bort från mig. Men han höll sig kvar med händerna om min midja. Jag flyttade händerna mot hans hals och drog bort hans ansikte där istället, det gick en stund.
Krossat glas hördes mot marken. Eddie släppte mig snabbt, han hoppade minst en halvmeter från mig. Min blick flög mot personen som allas blickar var riktade mot. Justin stog där, då gick sanningen upp för mig. Justin trodde att jag hade kysst Eddie. Fan.
Justin kollade sårat mig i ögonen, det gjorde ont. Tårarna började tränga fram i mina ögon och jag kände mig helt slapp i hela kroppen. Musiken dunkade fortfarande på högsta volym, men ingen rörde en muskel. Justin vände sig om och började gå ut från huset. Paniken tog tag i mig, men jag kunde inte röra mig.
- FESTA NU DÅ! skrek någon, alla började röra på sig igen. Alla förutom jag. Tillslut kom sanningen ifatt mig, jag tog några snabba steg bort från dansgolvet. Sedan började jag springa. Jag hörde en bil rivstarta utanför.
- Det är över, det är över, det är över, cirkulerade i mitt huvud. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag sprang ut för den öppna dörren och sprang ut på gatan. Bilen var inte så långt bort. Jag började springa, inte så som vissa gör i filmer, eller i drömmar. Inte i slowmotion, utan snabbt. Det snabbaste jag kunde. Jag hade aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv.
Bilen stannade. Svärnitade. Jag var fortfarande mer än hundra meter bakom, så jag sprang med tårarna rinnande ner fram till bilen. Bil dörren öppnades och jag tvärstannade. Justin hoppade ut och knuffade mjukt till dörren så att den stängdes. Han mötte min blick och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Tårar rann ner från hans kinder. Han bröt min blick och kollade ner i marken. Jag stog som fast frusen runt 30 meter från honom, han kollade upp mot mig igen, gick några steg och stannade ca 10 meter ifrån mig. Den lilla biten tog kol på mig. Jag tog ett steg till. Men vågade inte ta fler, tänk så skulle han börja backa. Vi sa inget, jag visste inte vad jag skulle säga.
- Det är inte som det ser ut… fick jag fram, tyst, men han hörde.
- Hur är det då? Hans röst var som piskslag i ansiktet. Den var hård.
- Han kysste mig! utbrast jag. Han grät fortfarande och hulkade sig, jag var rädd att han inte skulle få luft.
______________________________________________________________________________________________
HUR KOMMER DETTA GÅ? MER DRAMA KOMMER MINA VÄNNER ;D
Förlåt<3
Förlåt för inget på jätte länge:( kommer upp en längre del idag! Jag loooooova!!!<3
Chapter 61 – Naturally beautiful
PREVIOSLY:
-Nu närjagtänkerefterkollarhanpådigmeden..kanintesättaordetpåvad.Typforskandegillandeblick.Justinnickade.
-Vadärdetjagsäger?
-Detspelarjuingenrollomhangillarmig,suckadejag.Varförsåstort?Justinrycktepåaxlarna.
-Dumåstejuvetasanningen,hanblinkademedenaögat,någotsomfickpappaattbörjadeskratta.
-----
BILD
--
Justinslutadevarastelnärpappaochhanpratatlite,omhockey.Jaggilladeintehockey,bryddemiginteomhockey.Jagvilleintelåtanegativ,menjagbryddemiginte.NärdehadesnackatklartgickjagochJustintillmittrumigen,hanvarpåstrålandehumör.Gickblandannatochhöllmigihanden.Jagkramadehårdareomdennärviklevinpåmittrum.Jagsläpptedensedanochgickframtillminmobil,jaghadefåtttvåsms.Jagöppnadedeenaförst,devarfrånTaylor.
'Hurmårdu?Saknardighär,kommernogkanskehemsnart,vifårhoppaspåde.'
Jaglogstort.
-Vemvardeifrån?Justinkikadeframöverminaxel.Jagkolladebokochlogstortmothonom.
-DetvarTay.
-Vadsahondå?Hanlogstortochlutadesigframmotmig,hannuddademjuktminaläppar,snuddadedebaramedsinaläppar.Baraförattretas.Jaglogstortmothansläppar.
-Atthonkanskekommerhem,jagkolladenermotmobilenigenochbläddradeframdeandrasmset.DetvarifrånEddie.
'Hardulustattgåpåfestikväll?DenärossJordan.DukantamedBieveromduvill;)'Jagfnös.
-Vemvardet?Justinkolladenyfiketpåminmobil,jagsträkteframdenmothonom,hantogdenochkolladenerpåsmset.
-Ha-Ha.Hangavtillbakamobilentillmig,hanlogstort.
-Skavigå?frågadehan.
-Påfesten?Skulleintetrodetva,jagskulleprecislägganermobilenifickannärJustintogtagiden,hanbörjadeskrivanågot,jagorkadeintemotargumentera.Efternågrasekundergavhantillbakadentillmig,hanvarverkligensnabbpåattsmsa.Jagkolladenerpåsmset,kolladevadhanhadeskrivit.
'Vikommer//BIEBER'
-Justin,jagvetinteensvarhanbor,hanrycktepåaxlarna.
-So?Mezza?Hanblinkademedenaögat.Jagskrattadetill.
-JagumgåsintemedJordan.Justinrycktepåaxlarnaigen.
-Eddiegör?
-Och?
-Hanärkäridig,sådufårföljamedhanvartsomhelst,hanvillhameddigSapp.Ochmigfårhanheltenkeltlevamedmig,hanblinkademedenaögatochlogstort.Jagskrattadetillochnickade.
-Okej,vigår.
-Bra,hanlogstortmotmig.
-Varförvilldugåpåfest?frågadejag.Alkohol?Hanskrattadetillochskakadepåhuvudet.
-Jagdrickerinte.
-Intejagheller.
-Dåhardeiallafall2nyktrapådendärfesten,skrattadejag.Justinnickade.
-DrickerEddie?
-Jagharingenaning,jagbrukarintegåpåfest.Minmobilplingadetill.
'Komnärduvill,vetduvarJordanbor?'Jagskrevettsnabbtnejtillbaka.Efternågonminutmezzadehanenadressochett"Visesikväll".Jagskickadeingettillbaka.
-Vadskavigöra?
-Väntapåikväll..börjadehan.
-Ben&Jerrymedfilm?HannickadeochvigickuttillköketföratttittaefterBen&Jerry.
-
JUSTIN:
Sappfumlademedknapparnapåshortsen.Honhadepåsigenvitt-shirtmedtryckpåmedettparblåjeansshorts.Henneshårvarflätatochdetmörkahårethängdeperfektnerförhennesrygg.Honstodmedryggenmotmig,menjagsoghenneikroppspeglensomhängdeframförsig.Hondrogframflätanochfästenågrahårnålarföratthålladenpåplats.Hennesklipptalugglågliteöverögat,honförsöktelönlöstdradenbakomörat.Detgickinte.Honlogmotsigsjälvispeglen,honmöttesedanminblick,fortfarandeleende.Honhadeingetsmink,endastlitemascaraocheyeliner.Honsågnaturligut,naturligtvacker.Jaglogstorttillbakamothenne.Sedankolladehonnermotminoutfitochlogännustörre.
-Såfinduär!loghon.Honkolladesedannerpåmig,jaghadepåmigettparsvartajeans,ensvartt-shirtochettvarblåsupras.
_________________________________________________
- Nu när jag tänker efter kollar han på dig med en.. kan inte sätta ordet på vad. Typ forskande gillande blick. Justin nickade.
- Vad är det jag säger?
- Det spelar ju ingen roll om han gillar mig, suckade jag. Varför så stort? Justin ryckte på axlarna.
- Du måste ju veta sanningen, han blinkade med ena ögat, något som fick pappa att började skratta.
Justin slutade vara stel när pappa och han pratat lite, om hockey. Jag gillade inte hockey, brydde mig inte om hockey. Jag ville inte låta negativ, men jag brydde mig inte. När de hade snackat klart gick jag och Justin till mitt rum igen, han var på strålande humör. Gick bland annat och höll mig i handen. Jag kramade hårdare om den när vi klev in på mitt rum. Jag släppte den sedan och gick fram till min mobil, jag hade fått två sms. Jag öppnade de ena först, de var från Taylor.
' Hur mår du? Saknar dig här, kommer nog kanske hem snart, vi får hoppas på de. '
Jag log stort.
- Vem var de ifrån? Justin kikade fram över min axel. Jag kollade bok och log stort mot honom.
- Det var Tay.
- Vad sa hon då? Han log stort och lutade sig fram mot mig, han nuddade mjukt mina läppar, snuddade de bara med sina läppar. Bara för att retas. Jag log stort mot hans läppar.
- Att hon kanske kommer hem, jag kollade ner mot mobilen igen och bläddrade fram de andra smset. Det var ifrån Eddie.
' Har du lust att gå på fest ikväll? Den är oss Jordan. Du kan ta med Biever om du vill ;) ' Jag fnös.
- Vem var det? Justin kollade nyfiket på min mobil, jag sträkte fram den mot honom, han tog den och kollade ner på smset.
- Ha-Ha. Han gav tillbaka mobilen till mig, han log stort.
- Ska vi gå? frågade han.
- På festen? Skulle inte tro det va, jag skulle precis lägga ner mobilen i fickan när Justin tog tag i den, han började skriva något, jag orkade inte motargumentera. Efter några sekunder gav han tillbaka den till mig, han var verkligen snabb på att smsa. Jag kollade ner på smset, kollade vad han hade skrivit.
' Vi kommer// BIEBER '
- Justin, jag vet inte ens var han bor, han ryckte på axlarna.
- So? Mezza? Han blinkade med ena ögat. Jag skrattade till.
- Jag umgås inte med Jordan. Justin ryckte på axlarna igen.
- Eddie gör?
- Och?
- Han är kär i dig, så du får följa med han vart som helst, han vill ha med dig Sapp. Och mig får han helt enkelt leva med mig, han blinkade med ena ögat och log stort. Jag skrattade till och nickade.
- Okej, vi går.
- Bra, han log stort mot mig.
- Varför vill du gå på fest? frågade jag. Alkohol? Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Jag dricker inte.
- Inte jag heller.
- Då har de i alla fall 2 nyktra på den där festen, skrattade jag. Justin nickade.
- Dricker Eddie?
- Jag har ingen aning, jag brukar inte gå på fest. Min mobil plingade till.
' Kom när du vill, vet du var Jordan bor? ' Jag skrev ett snabbt nej tillbaka. Efter någon minut mezzade han en adress och ett "Vi ses ikväll". Jag skickade inget tillbaka.
- Vad ska vi göra?
- Vänta på ikväll.. började han.
- Ben & Jerry med film? Han nickade och vi gick ut till köket för att titta efter Ben & Jerry.
-
Sapp fumlade med knapparna på shortsen. Hon hade på sig en vit t-shirt med tryck på med ett par blå jeans shorts. Hennes hår var flätat och det mörka håret hängde perfekt ner för hennes rygg. Hon stod med ryggen mot mig, men jag sog henne i kroppspeglen som hängde framför sig. Hon drog fram flätan och fäste några hårnålar för att hålla den på plats. Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.
- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett var blå supras.
_________________________________________________
Hatar mig själv just nu:(
Är skit ledsen! Men jag tror inte det kommer ngt idag:( har varit borta sedan 12, och måste göra läxa:'''c
Chapter 60 – You have to know the truth
PREVIOSLY:
- Jo, visst, du bor i LA, och han ska skicka hem dig på momangen. Han bara slänger ut dig här ifrån. Såklart! Jag ryckte på axlarna och försökte se allvarlig ut. Han fnissade till och flyttade närmre mig, han la sedan sin hand kupad mot min nacke.
- Det kommer gå till så, jag kommer inte gå ut här ifrån, kommer du in med mat? Han blinkade med ena ögat och jag fnissade till. Jag lutade mig fram mot honom och viskade:
- Jag älskar dig, innan jag kysste han passionerat på läpparna.
- Jo, visst, du bor i LA, och han ska skicka hem dig på momangen. Han bara slänger ut dig här ifrån. Såklart! Jag ryckte på axlarna och försökte se allvarlig ut. Han fnissade till och flyttade närmre mig, han la sedan sin hand kupad mot min nacke.
- Det kommer gå till så, jag kommer inte gå ut här ifrån, kommer du in med mat? Han blinkade med ena ögat och jag fnissade till. Jag lutade mig fram mot honom och viskade:
- Jag älskar dig, innan jag kysste han passionerat på läpparna.
Justin vågade knappt gå utanför rummet. När jag tillslut fick ut han, mot en belöning, tassade han som en rädd hund bakom mig.
- Lovar du att jag får belöningen sedan? viskade han i mitt öra. Jag fnissade till.
- Det är en kyss Justin? Han log stort och nickade.
- Jag vet! Jag ställde mig på tå och kysste han på kinden innan jag la handen om hans midja. Han krånglade sig ur mitt grep och ställde sig bakom mig, med sina händer på mina höfter istället. Jag himlade med ögonen, sedan satte jag fart mot köket. När jag kollade in såg jag pappa sitta vid bordet med en kopp kaffe och dagens tidning.
- Är han där? viskade Justin i mitt öra. Han stod bakom mig och såg inte riktigt in i köket. Jag nickade lätt. HAn suckade tyst och såg sedan halvt orolig ut.
- Varför är du så orolig!
- Jag såg ju helt galen ut! Han slog ut med händerna, men viskade ändå. Jag satt ju över dig som ett jävla rovdjur. Jag började gapskratta. Justin kollade förvånat på mig.
- Det är inte kul!
- Jo Justin, det är det! skrattade jag när skrattattackerna dämpats. Jag la händerna på hans höfter och kysste han mjukt. När kyssen avslutats viskade jag:
- Han gillar dig, som alla andra. Justin himlade med ögonen och kysste mig mjukt på kinden.
Jag fnissade till och vände mig sedan om. Jag drog sedan med Justin ut i köket, pappa kollade upp på oss när vi kom.
- Hej, sa han och kollade sedan ner i tidningen igen. Jag drog med Justin mot matbordet och satte mig med en duns ner på stolen mittimot pappa. Justin satte sig bredvid mig.
Frukosten blev stel, Justin sa bara några få ord, som:
- Be att skicka smöret. Eller:
- Tack. Jag vet inte om han inte vågade säga mer, han kanske var blyg.
- Vad ska ni ungdommar gör idag då? frågade pappa efter en stund. Jag ryckte på axlarna. Justin med.
- Ska vi bara vara hemma? Jag nickade.
- Antagligen, om inte Eddie eller Bella kommer över. Justin gjorde en ogillande grimash. Pappa fnissade.
- Du gillar de inte va? Justin kollade på mig, som om jag skulle svara. Efter några sekunder fattade han att frågan var ställd till han själv. Då blev han halvt generad och kollade mot pappa.
- Jag vet inte riktigt, Eddie gillar typ.. Sapp. Han kliade sig bekymrat i nacken. Kille var rak på sak.
- Jag trodde han var kär i Bella? Pappa kollade på mig igen. Jag kollade på Justin.
- Det är det jag säger! Jag drog handen genom de tjocka håret och kollade mot Justin med anklagande blick. Han log snett, fuktade läpparna och ryckte på axlarna.
- Like I said, han gillar dig, inte Bella. Jag suckade djupt och kollade tillbaka på pappa, han kollade på Justin med stora nyfikna ögon.
- Nu när jag tänker efter kollar han på dig med en.. kan inte sätta ordet på vad. Typ forskande gillande blick. Justin nickade.
- Vad är det jag säger?
- Det spelar ju ingen roll om han gillar mig, suckade jag. Varför så stort? Justin ryckte på axlarna.
- Du måste ju veta sanningen, han blinkade med ena ögat, något som fick pappa att började skratta.
______________________________________________________________________________________________
FÖRLÅT FÖR SÅ LITE, TRÅKIG OCH SENT!<3
KOMMENTERA
Chapter 59 – Kiss me
PREVIOSLY:
- Mat! ropade någon från köket. Jag reste mig upp och gick tillsammans med Justin ut från mitt rum mot köket. Min mage kurrade hela tiden. Justin slog sig ner bredvid mig och vi båda började sleva på mat. Jag var döds hungrig. Det blev köttfärsås och spagetti.
- Vi åt pizza igår, var var du pappa?
- Okej, jag var iväg.
- Mat! ropade någon från köket. Jag reste mig upp och gick tillsammans med Justin ut från mitt rum mot köket. Min mage kurrade hela tiden. Justin slog sig ner bredvid mig och vi båda började sleva på mat. Jag var döds hungrig. Det blev köttfärsås och spagetti.
- Vi åt pizza igår, var var du pappa?
- Okej, jag var iväg.
Sapp och jag gick in på vårt rum igen, Sapp var lite däppig. Men log ändå. Jag hoppade ner i hennes säng. Hon fnissade till och satte sig på kanten.
- Ska du sova med kläderna på? Jag skrattade och skakade på huvudet. Sedan satte jag mig upp och drog ner henne i sängen. Hon la sig tät intill mig och började kyssa mig på munnen, jag besvarade hennes kyss snabbt och la min hand mot hennes korsrygg, jag tryckte henne sedan närmre mig.
- Hur träffades du och Eddie? viskade jag efter en stund, när kyssen tagit slut. Jag kollade ner på henne, hon himmlade med ögonen. Sedan kollade hon upp mot mig och flinade, leendet nådde ögonen. Hela hon var glad.
- Han var kär i mig i typ 3:an. Jag var dock inte kär i han, så vi blev vänner istället.
- Han är fortfarande kär i dig. viskade jag. Hon suckade och skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, det gör han inte! Han gillar Bella! Är du blind eller?
- Han gillar inte Bella, han gillar dig.
- Bella gillar dig.
- Vi pratar inte om mig.
- Sak samma. Hon vände sig om i min omfamning, så att hon låg med ryggen mot mig. Jag hävde mig upp på armbågen och la huvudet mot hennes hals. Jag kysste henne mjukt, hon rös till.
- Bella kanske gillar mig, men jag gillar inte henne, okej? Men jag är helt säker att Eddie gillar dig.
- Han gillar inte mig, han gillar Bella, och jag gillar inte honom. Hon kollade mot mig. Hennes ögon var rätt trötta, jag blickade mot klockan. Halv 10. Det hade varit en lång dag. Jag böt samtalsämne.
- Ska vi sova? Hon nickade men reste sig.
- Ska bara borsta tänderna. Jag nickade och hon gick in i badrummet, jag reste mig upp och gick efter. När jag kom in stog hon med tandborsten i handen. Jag gick fram och kramade om henne bakifrån. Hon fnissade till, sedan spottade hon och kolalde mot mig.
- Justin, jag borstar tänderna. Jag skrattade till och nickade.
- Jo, jag vet. Hon fnissade till och vände sig mot speglen igen. Jag drog väck hennes hår från hennes ena axel, sedan började jag kyssa henne mjukt. Hon älskade, samtidigt som hon hatade när jag gjorde så.
- Bieber! suckade hon högt. Jag skrattade och släppte henne. Sedan tog jag min egna tandborste och började borsta tänderna. När vi var klara gick jag ut och drog av mig tröjan och byxorna. Jag la mig sedan ner i sängen. När Sapp kom tillbaka hade hon en t-shirt på sig, och underkläder. Hennes hår var nyborstat och den ljus ljus bruna hyn blänkte nästan i lyset från taklamporna. Hon såg inte ut som en blyg tjej. Men det var hon. Hon gick fram till lampsläckaren och släckte innan hon gick fram till mig igen, hon hoppade då under lakanet. Jag tog imot henne med öppna armar. Hon kröp snabbt ner i min famn och lutade huvudet mot min bröstkorg. Hon somnade nästan direkt, men jag låg en stund och bara kollade på henne innan jag somnade.
Jag kände ett par läppar mot min hals. Jag suckade halvt till och försökte vända mig om ur hans omfamning. Det gick inte. Han höll fast mig.
- Justin... mumlade jag. Två dagar hade gått sedan begravningsdagen. Två hemska, och fantastiska dagar. Justin hade varit vid min sida hela tiden. Jag hade försökt att inte gråta utanför toaletten, det var där inne jag fick gråta. Men Justin hade märkt det och "brytit" sig in där, med en matkniv. Han hade kommit in, låst, bärt upp mig i sin famn och satt sig på toalettstolen med mig i famnen. Där hade vi suttit en stund, jag hade berättat hur fruktansvärt det var att leva utan min mor. Hur mycket jag igentligen saknade henne, även fast jag låtsades att jag var stark nog att klara av det. Hur det kändes när mördaren ringde. Jag hade inte pratat om mordet med någon, inte ens pappa. Jag skulle bryta ihop då. Hur det kändes att hon verkligen blev mördad, någon tog hennes liv, utan att hon ville det. Jag undrade vem som gjort det. Varför de hade gjort det och.. Även fast jag inte ville erkänna det själv, hur de hade gjort det. Hade det gått snabbt, hade hon lidigt? Hade hon kanske kvävts ihjäl? Det hade inte synts på liket.
- Vad är det älskling?
- Kyss mig, viskade jag och flinade. Jag blundade fortfarande, efter någon sekund kände jag Justins mjuka läppar mot mina. Jag besvarade den intensiva kyssen och tog tag i om hans hand som låg på täcket. Jag kramade den hårt. Sedan förde jag den mot min mage och la den där. Det brändes under huden när jag kände hans hand mot min nakna hud. Han låg näst intill över mig, halva kroppen över, för att kunna komma åt mina läppar. Jag låg med ryggen mot honom. Tillslut fick han nog och rullade över till min andra sida. Jag fnissade innan jag lät hans läppar massera mina igen. Han la sin hand mot min rumpa och drog sig tätare mot mig. Täcket hade följt med honom och låg nu halvt uppe på sängen, halvt nere. Justin la en hand på min andra sida och rullade så att han låg över mig, men stötte sig med sina händer, så att inte jag bärde hans tyngd. Han började kyssa mig mjukt på halsen, samtidigt som jag drog upp täcket över oss. Jag smekte han mjukt på ryggen med händerna samtidigt som jag letade efter hans läppar. Precis när dörren slogs upp fann jag de.
- Det är fruk... Jusitn hoppade av mig och la sig genant bredvid mig. Pappa kollaed först chockat på oss. Sedan sa han:
- Det är frukost. Precis innan han stängde dörren hörde jag han mumla något i stil med:
- Ungdommar nu förtiden. När dörren var stängd började jag skratta. Justin kollade chockat på mig.
- Det var inte kul!
- Jo! Det var skit kul! Du skulle sätt din min! Han log och hoppade närmre mig.
- Han hatar mig.
- Inte.
- Jo, han kommer aldrig vilja se mig igen. Jag fnös. OCh kollade under lugg på honom.
- Jo, visst, du bor i LA, och han ska skicka hem dig på momangen. Han bara slänger ut dig här ifrån. Såklart! Jag ryckte på axlarna och försökte se allvarlig ut. Han fnissade till och flyttade närmre mig, han la sedan sin hand kupad mot min nacke.
- Det kommer gå till så, jag kommer inte gå ut här ifrån, kommer du in med mat? Han blinkade med ena ögat och jag fnissade till. Jag lutade mig fram mot honom och viskade:
- Jag älskar dig, innan jag kysste han passionerat på läpparna.
_________________________________________________________________
Många ville ha ett långt, men detta blev tyvörr inte så långt ;/<3<3
Jag vet inte NÄR och HUR LÅNGT kapitlena kommer bli imorgon, jag vet inte heller OM DET KOMMER :(<3
KOMMENTERA
Bliiiir sååå glaaaad<3
BLIIIR SÅÅ GLAAAD!<3 jag älskar er, ni är såå söööta<3 ska duscha( har varit i stallet) sedan SÄTTER JAG MIG OCH SKRIVER!<3<3
Även fast jag har prov på tisdag, hihi<3
Chapter 58 – Don't cry
PREVIOSLY:
- Kommer du snart?
- Ja, jag är klar. Jag reste mig hastigt upp och spolade toaletten sedan satte jag på vattnet och drog ut några paphandukar från behållaren. Jag slängde de blöta av mina tårar sedan ner i den vita soptunnan, sedan betracktade mig spegelbild. Jag såg helt knäckt ut. Sapp skulle förstå, efter ett djupt andetag klev jag fram till dörren och öppnade den långsamt. Jag möttes av Sapps rödspränga ögon.
__________
BILD
--
JUSTIN:
Sapp gick som paralyserad ut från "huset". Vi gick raka vägen till bilen under tystnad. Knäpptyst. Man kunde höra en kappnål falla. Sapp satte sig på vänstersätet i bilen och kollade ut genom fönstret. Jag satte mig i mitten. Det fanns inga paps utanför bilen. Det var skönt, inget skrikande. Det blev säkert lättare för Sapp också. Att hantera smärtan.
* Sapps hand nuddade den kalla handen, kvinnan som låg där var vacker. Hon var lik Sapp. Hennes mörka hår såg livlöst ut, det hängde dött ner för axlarna. Som två gardiner. Sapp kramade om sin mors hand men vänster handen och la sin höger hand på hennes ena axel. Hennes pappa var på andra sidan båren. *
Jag la min vänstra hand mot Sapps lår. Hon reagerade inte. Jag tog tag i hennes hand istället. Då rykte hon till, men kollade inte på henne. Kanske skulle jag låta henne vara? Jag lirkade ur min hand från hennes, men hon rykte tag i min hand och kramade om den hårt i sin. Jag började krama hennes med.
Vi gick upp mot de fina huset igen. Ingen hade sagt något på hela vägen. Sapp hade bara kramat om min hand. Hårdare och hårdare för varje minut. Jag hade låtit henne göra det, även fast handen var helt blå.
Sapp hade sett att jag gråtit. Hon hade kollat på mig med stora ögon. Sedan hade hon sagt förlåt och kramat om mig. När vi kommit in i rummet hade hon inte gråtit, inte en droppe.
SAPP:
Jag gick paralyserat mot huset. Inte en tår hade runnit ner för kinderna. Jag fick inte. Justin skadades också av det. Jag fick bara inte. När vi kommit in trampade jag av mig skorna och drog med Justin mot mitt rum. Jag släppte hans hand och han satte sig ner i en fotölj jag hade i ett hörn. Jag stog handfallen åp golvet vid dörren, han slog mjukt mot sina knän och kollade mig i ögonen. Jag gick fram mot honom och satte mig i hans knä. Jag drog upp fötterna mot bröstet och Justin kramade om min kropp. Vi satt så en stund, innan Justin bröt tystnaden.
- Ska vi kolla på film? Jag nickade och gjorde en ansats att resa mig upp när Justin bärde upp mig i sin famn och bärde fram mig mot sängen. Jag fnissade till.
- Jag kan gå.
- Det kunde du inte innan, jag fnissade till och han log stort.
- Vilken film? frågade jag samtidigt som jag sträkte mig efter min mobil som låg på nattyxbordet. Han ryckte på axlarna.
- Komedi? Jag nickade och han tog upp någon komedi, jag nickade. Jag satte mig ner med väggen som ryggstöd. Jag tryckte upp twitter och kollade runt lite. Jag försökte strunta i hatet så mycket jag kunde. Det hade kommit rätt mycket, men jag kollade inte igenom det. Jag twittrade istället.
' Comedy movie is great right now '. Jag twittrade det och gick sedan in på instagram. Jag måste verkligen bli bättre på att uppdatera på sidorna. Jag tryckte upp där man skulle ta foto och klickade av ett när Justin stog framme vid videon och försökte sätta igång filmen, utan någon vidare framgång. Jag skrev:
' Shall I help you? ' Till bilden och tänkte sedan efter. Var det smart att visa att vi umgicks? Jag klickade sedan av fotot och lät det ladda.
- Justin, ska jag hjälpa dig? frågade jag och skrattade till. Han kollade bak mot mig och skrattade till, sedan nickade han.
-
- Mat! ropade någon från köket. Jag reste mig upp och gick tillsammans med Justin ut från mitt rum mot köket. Min mage kurrade hela tiden. Justin slog sig ner bredvid mig och vi båda började sleva på mat. Jag var döds hungrig. Det blev köttfärsås och spagetti.
- Vi åt pizza igår, var var du pappa?
- Okej, jag var iväg.
- Kommer du snart?
- Ja, jag är klar. Jag reste mig hastigt upp och spolade toaletten sedan satte jag på vattnet och drog ut några paphandukar från behållaren. Jag slängde de blöta av mina tårar sedan ner i den vita soptunnan, sedan betracktade mig spegelbild. Jag såg helt knäckt ut. Sapp skulle förstå, efter ett djupt andetag klev jag fram till dörren och öppnade den långsamt. Jag möttes av Sapps rödspränga ögon.
Sapp gick som paralyserad ut från "huset". Vi gick raka vägen till bilen under tystnad. Knäpptyst. Man kunde höra en kappnål falla. Sapp satte sig på vänstersätet i bilen och kollade ut genom fönstret. Jag satte mig i mitten. Det fanns inga paps utanför bilen. Det var skönt, inget skrikande. Det blev säkert lättare för Sapp också. Att hantera smärtan.
* Sapps hand nuddade den kalla handen, kvinnan som låg där var vacker. Hon var lik Sapp. Hennes mörka hår såg livlöst ut, det hängde dött ner för axlarna. Som två gardiner. Sapp kramade om sin mors hand men vänster handen och la sin höger hand på hennes ena axel. Hennes pappa var på andra sidan båren. *
Jag la min vänstra hand mot Sapps lår. Hon reagerade inte. Jag tog tag i hennes hand istället. Då rykte hon till, men kollade inte på henne. Kanske skulle jag låta henne vara? Jag lirkade ur min hand från hennes, men hon rykte tag i min hand och kramade om den hårt i sin. Jag började krama hennes med.
Vi gick upp mot de fina huset igen. Ingen hade sagt något på hela vägen. Sapp hade bara kramat om min hand. Hårdare och hårdare för varje minut. Jag hade låtit henne göra det, även fast handen var helt blå.
Sapp hade sett att jag gråtit. Hon hade kollat på mig med stora ögon. Sedan hade hon sagt förlåt och kramat om mig. När vi kommit in i rummet hade hon inte gråtit, inte en droppe.
Jag gick paralyserat mot huset. Inte en tår hade runnit ner för kinderna. Jag fick inte. Justin skadades också av det. Jag fick bara inte. När vi kommit in trampade jag av mig skorna och drog med Justin mot mitt rum. Jag släppte hans hand och han satte sig ner i en fotölj jag hade i ett hörn. Jag stog handfallen åp golvet vid dörren, han slog mjukt mot sina knän och kollade mig i ögonen. Jag gick fram mot honom och satte mig i hans knä. Jag drog upp fötterna mot bröstet och Justin kramade om min kropp. Vi satt så en stund, innan Justin bröt tystnaden.
- Ska vi kolla på film? Jag nickade och gjorde en ansats att resa mig upp när Justin bärde upp mig i sin famn och bärde fram mig mot sängen. Jag fnissade till.
- Jag kan gå.
- Det kunde du inte innan, jag fnissade till och han log stort.
- Vilken film? frågade jag samtidigt som jag sträkte mig efter min mobil som låg på nattyxbordet. Han ryckte på axlarna.
- Komedi? Jag nickade och han tog upp någon komedi, jag nickade. Jag satte mig ner med väggen som ryggstöd. Jag tryckte upp twitter och kollade runt lite. Jag försökte strunta i hatet så mycket jag kunde. Det hade kommit rätt mycket, men jag kollade inte igenom det. Jag twittrade istället.
' Comedy movie is great right now '. Jag twittrade det och gick sedan in på instagram. Jag måste verkligen bli bättre på att uppdatera på sidorna. Jag tryckte upp där man skulle ta foto och klickade av ett när Justin stog framme vid videon och försökte sätta igång filmen, utan någon vidare framgång. Jag skrev:
' Shall I help you? ' Till bilden och tänkte sedan efter. Var det smart att visa att vi umgicks? Jag klickade sedan av fotot och lät det ladda.
- Justin, ska jag hjälpa dig? frågade jag och skrattade till. Han kollade bak mot mig och skrattade till, sedan nickade han.
-
- Mat! ropade någon från köket. Jag reste mig upp och gick tillsammans med Justin ut från mitt rum mot köket. Min mage kurrade hela tiden. Justin slog sig ner bredvid mig och vi båda började sleva på mat. Jag var döds hungrig. Det blev köttfärsås och spagetti.
- Vi åt pizza igår, var var du pappa?
- Okej, jag var iväg.
______________________________________________________________________________________________
Sjukt trist kapitel :( Kommentera för mer idag!<3
KOMMENTERA
SAPPS MAMMA ÄR DÖD :)
SAPPS MAMMA ÄR DÖD. Har varit väldigt otydlig med det :( men hon ska bara säga "farväl" nu igentligen, till ett lik asså :3 <3
Jag tror igentligen att man gör det föra begravningen, men det får va :( glömde de då<3
FÖRLÅT FÖR ATT JAG VARIT OTYDLIG!<3
Vi VAAAAAANN
EUPHORIA VANN!!!!!
Chapter 57 – Cry forever
Jag kände något mjukt under mig och försökte somna om. Drömmen hade varit fantaskisk.
- Sapp? Jag kände någons mjuka läppar mot min kind och blinkade ett par gånger. Det var Justin.
- Mmm? mumlade jag.
- Är du vaken? Jag nickade. Jag kände magen kurra.
- Är det mat? Han nickade och lyfte upp mig i sin famn.
- Ja.
Jag kände något mjukt under mig och försökte somna om. Drömmen hade varit fantaskisk.
- Sapp? Jag kände någons mjuka läppar mot min kind och blinkade ett par gånger. Det var Justin.
- Mmm? mumlade jag.
- Är du vaken? Jag nickade. Jag kände magen kurra.
- Är det mat? Han nickade och lyfte upp mig i sin famn.
- Ja.
Allas blickar riktades mot oss när vi kom in i matsalen. Sapps pappa kollade också upp. Jag gick fram bredvid honom, där det fanns en ledig plats och släppte ner Sapp på marken igen. Hon satte sig ner på stolen och jag satte mig bredvid henne. Vi började snabbt äta och jag kollade runt i rummet. Alla hade kollat på oss när jag bärt Sapp, men nu tittade alla ner i sina talrickar och små pratade lite. Nästan normalt, allt hade varit normalt om två saker inte hänt. Ett, jag och Sapp träffats. Två, Kathrine inte hade dött. Jag kollade mot Sapp. Hon satt och kollade rakt fram. Jag flyttade min stol närmre hennes. Jag kikade mot hennes talrick, hon hade inte tagit någonting.
- Ska jag hjälpa dig att ta? viskade jag i hennes öra. I vanliga fall skulle hon fnissat till, men detta var inget vanligt fall. Han vände blicken mot mig. Hennes ögon var kalla och känslolösa. Hon nickade kort.
- Inte för mycket, sa hon sedan med ostadig röst. Jag lutade mig fram och slevade upp lite gryta på hennes talrick. Sedan slevade jag upp lite ris och satte sedan ner den framför henne. Hon gimaserade när hon såg den. Sedan puttade hon iväg talricken, det rispande ljudet gjorde ont i öronen, även fast det var lågt.
- Jag vill inte ha.. viskade hon och kollade djupt in i mina ögon. Ögonen hade vattnats. Jag tog tag i hennes arm löst.
- Du måste äta något.
- Jag äter sedan.
- Sapp ät nu, bedjade jag. Hon kollade in i mina ögon.
- Det är henne favorit mat. Jag klarar inte av att äta den nu, viskade hon.
Justin hjälpte mig tillbaka till kyrkan och hämtade mina skor innan vi skulle iväg till något ställe. Pappa hade berättat vad vi skulle göra där, men jag kunde knappt fatta det.
Vi skulle säga farväl till hennes lik. Jag spydde nästan av tanken. Justin också. Även fast han aldrig träffat henne hade han sagt att det kändes som om han stog henne nära. Att han hade träffat henne, hälsat på henne. Min far skulle köra oss. Kenny skulle följa med. Det var först tänkt att Justin skulle åka med Kenny och jag med pappa. Men jag hade lagt alla mina sista krafter på att tvinga de alla att sitta i samma bil. Om Justin åkte med Kenny, åkte jag också med Kenny. Jag släppte inte hans sida. Jag visste igentligen inte varför, det var kanske för att han och Kenny var de ända personerna som inte träffat min mamma, de ända personerna som inte hade haft kontakt med henne. Som aldrig träffat eller pratat med henne. Det var väl därför jag inte släppte Justins sida, han var den ända som jag kunde vända mig till just nu. Han hade levt utan sin pappa under i stort sätt hela hans uppväxt. Han förstod mig. Tredje gången jag trillade på kyrkgången bärde Justin upp mig i sin famn. Kenny hjälpte han att lägga upp mina skor i mitt knä och vi alla gick sedan mot pappas lilla blå bil. När vi satt oss ner, Kenny i framsätet och jag och Justin i backsätet frågade pappa:
- Ska du följa med i... Jag avbröt honom.
- Ja, det ska han. Pappa nickade, vågade inte motargumentera.
Jag följde efter Sapp in i huset. Hon grät redan, små blöta tårar rann ner för kinderna. Jag försökte vara stark, vara vid henne hela tiden. Finnas där för henne i det svåra, men det var en av de svåraste sakerna jag gjort i hela mitt liv. Ibland kollade hon på mig som om hela hennes liv gått under, som om det inte fanns något kvar. Som om hennes liv var över. Jag hade saknat pappa när jag var liten. Det hade varit jobbigt att växa upp ensam med min mamma. Men när jag växte upp hade det blivit lättare och lättare, då fick jag ju känna min pappa.
Detta var en av de svåraste situationerna att vara stark. Igentligen ville jag bara lägga mig ner på marken och började stor gråta. Bara gråta och gråta. Men jag fick inte, jag var tvungen att hålla det inom mig, hålla allt inom mig. Sapp hade tagit tag i min vänstra hand och lagt den mot sin midja. Den andra handen hade lekt med mina fingrar. Jag vågade inte titta på henne, rädd för allt som hon kände. Det var hopplöst. Hon var ledsen, det var inte mitt fel, men jag kunde inte göra något åt det! Det var det värsta. Jag kände tårarna bildas i ögonen. Längre fram skymtade jag en WC-skylt. Jag tog ett djupt andetag och viskade ohörbart:
- Jag kommer snart. Sedan började jag springa mot toaletten. Jag ryckte upp dörren och hoppades för gud att de inte satt någon där inne. Det gjorde det inte. Jag sprang in och låste dörren noga efter mig. Jag satte sedan händerna mot de kalla handfatet och andades tungt. Sedan kom tårarna. Det sprängdes och plötsligt rann alla känslor ner för kinderna. Jag försökte förtvivlat dra bort det, rädd för att Sapp skulle se de, tillslut orkade jag inte mer. Jag satte mig i fosterställning på toalett locket och vaggade långsamt fram och tillbaka. EFter en stund knackade det på dörren. Utanför hördes Sapps spruckna stämma.
- Justin? Jag tog ett djupt andetag och ropade så gott jag kunde tillbaka.
- Ja?
- Kommer du snart?
- Ja, jag är klar. Jag reste mig hastigt upp och spolade toaletten sedan satte jag på vattnet och drog ut några paphandukar från behållaren. Jag slängde de blöta av mina tårar sedan ner i den vita soptunnan, sedan betracktade mig spegelbild. Jag såg helt knäckt ut. Sapp skulle förstå, efter ett djupt andetag klev jag fram till dörren och öppnade den långsamt. Jag möttes av Sapps rödspränga ögon.
___________________________________
Sry för så kort D: Men mamma vill att jag ska va social ;'(<3
OCH SNART BÖRJAR JU EUROVISION SONGCONTEST!
VILL VILL NI SKA VINNA?
KOMMENTERA
SKRIVER, och SVAR PÅ KOMMENTAR
Svar: Det var bara en dröm :D
SKRIVER!
Chapter 56 – Funeral
PREVIOSLY:
- Skräm iväg de?
- Vilka? Jag blickade bort mot papsen som stog vid gallret som hungriga höns. Hatkänslan bubblade i Kenny nästan lika mycket som den bubblade i mig.
- Vad fan? Han reste sig upp och sprang mot papsen.
__________
BILD
--
Justin:
Sapp kunde knappt stå på benen. Jag fick nästan bära in henne i kyrkan. Detta var inget bröllop. Hon stötte sig mot mina axlar och gick ostadigt med benen. När vi äntligen kommit till första raden satte vi oss snabbt ner. Sapp som satt på min höger sidan, lutade huvudet mot min axel och hulkade till. Jag la armen om hennes axlar och hysshade henne tyst.
- Vi har samlats här idag för att ta farväl av Kathrine Bianca Pierce. Sapp hulkade till igen.
SAPP:
Prästen pratade hela tiden, men det var som en grå hinna över mina ögon och öron. Jag hörde inget, såg inget och kände inget, förutom smärta. Justin hade en beskyddande hand över mina axlar, handen strök mig försiktigt över armen hela tiden. Justin kollade då och då ner på mig också, in i mina ögon. Han hade själv inte gråtit, men hans ögon var röda av smärta. Sista gången han kollade ner på mig kändes det annorlunda, som om han ville något. Sedan lutade han sig ner och viskade:
- Vill du gå fram och säga farväl? Jag kollade upp, den gråa hinnan var borta. Istället möttes jag av 50 nyfikna, ledsna, medlidande ögon. Nästan ännu värre. Jag nickade och försökte resa mig upp. Jag reste mig men föll handlöst ner mot golvet, men Justin hann ta tag i mig. Han hjälpte mig upp på fötterna och sedan ut ur kyrkbänken.
- Jag följer med dig, viskade han beskyddande i mitt öra. Jag nickade bara. Jag hade ingen aning om jag verkligen kunde säga något, eller om jag bara skulle stå där framme som ett fån. Jag hade ingen aning. Men när jag kom fram dit och kollade ut över publiken hade jag bara lust att springa där ifrån. Som när vi var påväg in. Springa iväg och aldrig komma tillbaka. Jag skulle aldrig vågat vara så själviskt som att ta med Justin ut i skogen. Jag skulle aldrig vågat. Jag skulle nog få bo i skogen på egen hand. Fler tårar rann ner för mina kinder och jag hulkade tyst tyst till. Det hördes ut i kyrkan.
- Ehhm... mumlade jag, ohörbart. Jag lutade mig sedan ner mot min mors kista och la höger handen på den. Justin stog lite bakom, som för att inte störa. Jag strök de vita träet ock kände färgen mot min hud.
- Farväl, viskade jag. Tyst tyst. Rosens taggar skavde in i vänsterhanden när jag tog ett fastade. Jag hade fått den av pappa innan. Jag la den mjukt på kistan och kände klumpen i halsen bli större och större. Sedan vände jag mig om och gick långsamt nerför trappan. Justin kom snabbt upp bakom mig och hjälpte mig in på bänken. När vi satt oss ner lutade jag huvudet mot hans axel och kände tårarna rinna hejdlöst ner för kinderna. Nu var hon borta, föralltid. Jag hade tagit farväl.
-
Pappa hade bestämt att jag skulle få se mamma. Ta farväl av henne en sista gång. Jag staplade ner för kyrkans trappa och höll på att snubbla på de jävla skorna igen. När jag äntligen tagit mig ner satte jag mig på trappan och drog av mig skorna. Jag satte de lite vid sidan av trappan, med hjälp av Justin. Pappa kom fram till oss efter cermonin och sa:
- Vi ska äta här.
- Varför? Han ryckte på axlarna.
- Vi ska det bara. Sedan vände han sig till Justin och viskade något till honom. Han kanske sa det högt, han hade nästintill skrikit till mig. Justin nickade och bärde sedan upp mig i famnen. Var det verkligen bra att göra det på en begravning.
- Detta är inget bröllop Justin, viskade jag mot hans hals.
- Du förstör dina fötter, viskade han tillbaka. Jag kysste han mjukt på halsen, rytmiskt mjukt. Han stannade upp och viskade:
- Sluta.. Sapp.. Jag fortsatte.
- Sapp..
- Hämd, viskade jag tillbaka och la båda armarna om hans hals. Han fortsatte gå mot kyrkans församlingshem. Jag hade inget annat val än att följa efter. Även fast jag tyckte det var riktigt konstigt att äta efter en begravning.
När vi kom in i församlingshemmet kollade alla förvånat på oss. Justin bärde runt mig.
- Du kan släppa ner mig Justin, viskade jag trött. Jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Jag kände hur han skakade på huvudet.
- Jag släpper inte ner dig.
- Jag väger.. började jag, men han avbröt mig.
- Ingenting. Jag drog in hans doft.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig mest. Jag slöt ögonen och kände det välkomnade svarta sluka mig.
* Hon vinkade. Hennes mörka hår böljde ner för axlarna och leendet nådde ögonen. Hon var glad.
- Sapp! ´Jag log stort och kände glädjetårarna rinna ner för kinderna. Jag sprang fram och hoppade upp i hennes omfamning.
- Mamma, viskade jag. Hon fnissade till och kysste mig på hjässan.
- Sapp.. Hon drog mig över håret och släppte mig sedan. Hon kollade ner på min klädsel och grimaserade. Jag hade på mig fodralklänningen. Den jag hade haft på bröllopet.
- Vad..
- Du behöver inte vara rädd Sapp, viskade hon. Du behöver inte vara rädd. *
Jag kände något mjukt under mig och försökte somna om. Drömmen hade varit fantaskisk.
- Sapp? Jag kände någons mjuka läppar mot min kind och blinkade ett par gånger. Det var Justin.
- Mmm? mumlade jag.
- Är du vaken? Jag nickade. Jag kände magen kurra.
- Är det mat? Han nickade och lyfte upp mig i sin famn.
- Ja.
_________________________________________________
PREVIOSLY:
- Skräm iväg de?
- Vilka? Jag blickade bort mot papsen som stog vid gallret som hungriga höns. Hatkänslan bubblade i Kenny nästan lika mycket som den bubblade i mig.
- Vad fan? Han reste sig upp och sprang mot papsen.
JUSTIN:
Sapp kunde knappt stå på benen. Jag fick nästan bära in henne i kyrkan. Detta var inget bröllop. Hon stötte sig mot mina axlar och gick ostadigt med benen. När vi äntligen kommit till första raden satte vi oss snabbt ner. Sapp som satt på min höger sidan, lutade huvudet mot min axel och hulkade till. Jag la armen om hennes axlar och hysshade henne tyst.
- Vi har samlats här idag för att ta farväl av Kathrine Bianca Pierce. Sapp hulkade till igen.
SAPP:
Prästen pratade hela tiden, men det var som en grå hinna över mina ögon och öron. Jag hörde inget, såg inget och kände inget, förutom smärta. Justin hade en beskyddande hand över mina axlar, handen strök mig försiktigt över armen hela tiden. Justin kollade då och då ner på mig också, in i mina ögon. Han hade själv inte gråtit, men hans ögon var röda av smärta. Sista gången han kollade ner på mig kändes det annorlunda, som om han ville något. Sedan lutade han sig ner och viskade:
- Vill du gå fram och säga farväl? Jag kollade upp, den gråa hinnan var borta. Istället möttes jag av 50 nyfikna, ledsna, medlidande ögon. Nästan ännu värre. Jag nickade och försökte resa mig upp. Jag reste mig men föll handlöst ner mot golvet, men Justin hann ta tag i mig. Han hjälpte mig upp på fötterna och sedan ut ur kyrkbänken.
- Jag följer med dig, viskade han beskyddande i mitt öra. Jag nickade bara. Jag hade ingen aning om jag verkligen kunde säga något, eller om jag bara skulle stå där framme som ett fån. Jag hade ingen aning. Men när jag kom fram dit och kollade ut över publiken hade jag bara lust att springa där ifrån. Som när vi var påväg in. Springa iväg och aldrig komma tillbaka. Jag skulle aldrig vågat vara så själviskt som att ta med Justin ut i skogen. Jag skulle aldrig vågat. Jag skulle nog få bo i skogen på egen hand. Fler tårar rann ner för mina kinder och jag hulkade tyst tyst till. Det hördes ut i kyrkan.
- Ehhm... mumlade jag, ohörbart. Jag lutade mig sedan ner mot min mors kista och la höger handen på den. Justin stog lite bakom, som för att inte störa. Jag strök de vita träet ock kände färgen mot min hud.
- Farväl, viskade jag. Tyst tyst. Rosens taggar skavde in i vänsterhanden när jag tog ett fastade. Jag hade fått den av pappa innan. Jag la den mjukt på kistan och kände klumpen i halsen bli större och större. Sedan vände jag mig om och gick långsamt nerför trappan. Justin kom snabbt upp bakom mig och hjälpte mig in på bänken. När vi satt oss ner lutade jag huvudet mot hans axel och kände tårarna rinna hejdlöst ner för kinderna. Nu var hon borta, föralltid. Jag hade tagit farväl.
-
Pappa hade bestämt att jag skulle få se mamma. Ta farväl av henne en sista gång. Jag staplade ner för kyrkans trappa och höll på att snubbla på de jävla skorna igen. När jag äntligen tagit mig ner satte jag mig på trappan och drog av mig skorna. Jag satte de lite vid sidan av trappan, med hjälp av Justin. Pappa kom fram till oss efter cermonin och sa:
- Vi ska äta här.
- Varför? Han ryckte på axlarna.
- Vi ska det bara. Sedan vände han sig till Justin och viskade något till honom. Han kanske sa det högt, han hade nästintill skrikit till mig. Justin nickade och bärde sedan upp mig i famnen. Var det verkligen bra att göra det på en begravning.
- Detta är inget bröllop Justin, viskade jag mot hans hals.
- Du förstör dina fötter, viskade han tillbaka. Jag kysste han mjukt på halsen, rytmiskt mjukt. Han stannade upp och viskade:
- Sluta.. Sapp.. Jag fortsatte.
- Sapp..
- Hämd, viskade jag tillbaka och la båda armarna om hans hals. Han fortsatte gå mot kyrkans församlingshem. Jag hade inget annat val än att följa efter. Även fast jag tyckte det var riktigt konstigt att äta efter en begravning.
När vi kom in i församlingshemmet kollade alla förvånat på oss. Justin bärde runt mig.
- Du kan släppa ner mig Justin, viskade jag trött. Jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Jag kände hur han skakade på huvudet.
- Jag släpper inte ner dig.
- Jag väger.. började jag, men han avbröt mig.
- Ingenting. Jag drog in hans doft.
- Jag älskar dig.
- Jag älskar dig mest. Jag slöt ögonen och kände det välkomnade svarta sluka mig.
* Hon vinkade. Hennes mörka hår böljde ner för axlarna och leendet nådde ögonen. Hon var glad.
- Sapp! ´Jag log stort och kände glädjetårarna rinna ner för kinderna. Jag sprang fram och hoppade upp i hennes omfamning.
- Mamma, viskade jag. Hon fnissade till och kysste mig på hjässan.
- Sapp.. Hon drog mig över håret och släppte mig sedan. Hon kollade ner på min klädsel och grimaserade. Jag hade på mig fodralklänningen. Den jag hade haft på bröllopet.
- Vad..
- Du behöver inte vara rädd Sapp, viskade hon. Du behöver inte vara rädd. *
Jag kände något mjukt under mig och försökte somna om. Drömmen hade varit fantaskisk.
- Sapp? Jag kände någons mjuka läppar mot min kind och blinkade ett par gånger. Det var Justin.
- Mmm? mumlade jag.
- Är du vaken? Jag nickade. Jag kände magen kurra.
- Är det mat? Han nickade och lyfte upp mig i sin famn.
- Ja.
_________________________________________________
KOMMENTERA
Chapter 55 – You look beautiful!
PREVIOSLY:
- Jag kan sitta i ditt knä? Jag flinade och nickade snabbt. Jag gick fram till henne och kunde med lite hjälpt från Sapp satta mig ner i soffan. Bella flyttade på sig lite, men Eddie gjorde ingenting. Sapp satte sig ner i mitt knä. Eddie kollade surt på mig, sedan Sapp, sedan mig igen. Jag kolalde bara mot tv:n och åt så mycket av min pizza jag förmådde. Sapp matade mig en del också. Jag flinade mest åt henne, då flinade hon tillbaka. Min söta snälla Sapp.
- Jag kan sitta i ditt knä? Jag flinade och nickade snabbt. Jag gick fram till henne och kunde med lite hjälpt från Sapp satta mig ner i soffan. Bella flyttade på sig lite, men Eddie gjorde ingenting. Sapp satte sig ner i mitt knä. Eddie kollade surt på mig, sedan Sapp, sedan mig igen. Jag kolalde bara mot tv:n och åt så mycket av min pizza jag förmådde. Sapp matade mig en del också. Jag flinade mest åt henne, då flinade hon tillbaka. Min söta snälla Sapp.
- Ska ni sova här? Sapp riktade frågan mot Bella, men det var Eddie som svarade.
- Om vi får? Sapp nickade och log stort.
- Klart ni får! Hon log stort.
- Ska jag gå och bädda eller klarar ni det själva sedan? Ni kanske vill sova i bäddsoffan? De båda nickade.
- Vi fixar det, jag har ju sovit här minst 3000 gånger! skrattade Bella. Sapp skrattade också och nickade.
- Det klart. Sapp kurade ihop sig i min famn och lutade huvudet mot min hals. Jag kysste henne mjukt på kinden och efter en stund kände jag hennes tunga andetag mot min hals.
- Så... Hur lärde ni känna varann? Det var Bella som frågade. Jag vände mig mot henne och log stort. Sedan berättade jag hela historien, samma som jag berättat för Eddie några timmar tidigare. Han suckade lite när jag berättade samma, diskret suckade han. Men jag hörde det. På den romantiska komedin som spelades i bakrunden skrattade de för fulla halsar. Jag blickade mot den då och då. Försökte hänga med i handligen, det gick sådär. När jag berättat klart historien för Bella nickade hon stort och log. Flörtigt.
- Sött! Jag log och nickade. Sedan kollade jag ner mot Sapp. Hon hade inte pratat något om sin mamma under dagen. Ingenting. Hon hade inte gråtit heller. Inte visat några känslor över huvud taget. Hon hade nog försökt tränga bort det, känslorna. Försökt göra sig själv till ett tomt skal. Iallafall nästan. Förutom kärleken som bubblade upp i henne när jag var nära, jag hoppades iallafall att de bubblade upp när jag var nära. För de gjorde det när hon var nära. Bubblade som en bubbelpol.
- Ska vi gå upp eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och reste mig upp, jag kramade om Sapps smala lilla kropp försiktigt, som för att jag var rädd att knäcka henne annars. Jag gick före Eddie och Bella mot Sapps rum. Jag la ner henne i sin säng och la täcket mjukt över hennes kropp. Jag gick sedan ut ur rummet igen. Eddie och Bella följde varje rörelse jag gjorde.
- Vet ni var gäst rummet är? Jag hittar liksom inte i detta huset, skrattade jag och kollade runt i huset. Bella fnissade till.
- Ska inte du sova där? Jag kollade på Eddie och skakade på huvudet.
- Nej, jag hade inte tänkt det, sa jag kort.
- Gästrummet är här, Bella gick in i rummet bredvid Sapps rum. Hon hade rätt. Där fanns en bäddsoffa, hon började bädda den och jag hjäpte henne snabbt. Hon log tacksamt, och flörtigt. Jag log tillbaka, fast inte flörtigt. Bara ett av mina normala leenden. När vi var klara tvingade vi Eddie att göra iordning kuddarna och täckena. Han muttrade något ohörbart men gjorde sedan som vi sa. Efter en stund sa jag godnatt till de och gick vidare till Sapps sovrum. Hon hade inte vaknat. Jag stängde dörren efter mig och tassade sedan över golvet till sängen. Jag satte mig ner på den lilla sängens sängkant och betraktade hennes ansikte. Den raka näsan, de fylliga läpparna, de slutna ögonen, de långa ögonfransarna, de långa håret som låg som en krona runt hennes ansikte, den smala halsen och de smala ärret på vänster kind. Jag lutade mig fram och kysste henne mjukt på kinden, jag drog sedan av henne tröjan och byxorna. Sedan drog jag själv av mig mina kläder och la mig ner bredvid henne i den lilla sängen. Jag la mig med magen mot henne rygg och huvudet lutat mot hennes hals. Sedan somnade jag, djupt.
Den tighta kolsvarta klänningen fick sanningen att öppna sig. De svarta högklackade skorna som Bella tvingat på mig fick det hela att bli ännu verkligare. Tillslut klarade jag inte mer. Bella gick runt mitt ansikte och försökte fixa mitt hår så mycket det gick. Jag hade sovit gott denna natten, ändå hade jag påsar under ögonen. Jag kollade på Justin i speglen. Han hade en svart kavaj på sig. Under det hade han ännu något svart. Jag orkade inte kollade efter.
- Sminka mig inte, viskade jag. Bella suckade.
- Varför?
- Jag kommer bara gråta väck det. Bella sa inget mer. Men hon tvingade ändå på mig maskara. Pappas ord på morgonen hade känts som en chock. Vi skulle på begravning. Mammas. Jag hade försökt göra mig stark. Jag hade inte gråtit en droppe, ännu. Pappa hade sagt att Justin skulle följa med, Justin hade inte sagt imot.
- Vad gör du för frisyr? frågade jag henne, mest för tidsfördriv.
- Bara en vanlig fläta. Klart! Vad tycks? Jag kollade in i speglen, men det var som en tjock dimma över ögonen.
- Fint! Tack. Jag reste mig upp och ställde mig framför Justin.
- Vad tycker du? Justin gjorde tummen upp och reste sig sedan.
- You look beautiful! Han gick fram till mig och kysste mig mjukt på pannan. Jag fnissade till och kysste honom tillbaka. På läpparna.
- Förstör inte håret! utbrast Bella när Justin la handen kupad mot min nacke. Han skrattade bara.
-
Jag gick hackigt med de höga skorna i gruset på kyrkogården. Klumpen i halsen blev bara större och större ju närmre kyrkan jag kom. Jag ville bara vända mig om och springa iväg. Rymma, bosätta mig i en skog. Jag skulle gjort de om inte Jusitn hade en stadig arm om min midja. Mina ögon hade vattnats och var säkerligen röda vid detta laget. Vattniga också. Justin kollade ner på mig med medlidande blick och lutade sig närmre mitt öra.
- Du får gråta älskling. Jag nickade men fortsatte med att hålla tårarna inom mig. Men efter en stund, när jag kollade ut över de alla gravstenarna, rann en tår ner för min kind. När den tåren runnit ner följde allt fler efter. Efter bara några sekunder kunde jag knappt se genom vattenfallet. Jag snubblade i gruset, men som tur va hann Justin hjälpa mig upp på fötterna. Mina ben värkte, mina fötter värkte, mitt huvud värkte och sist men inte minns värkte mitt hjärta. Jag kollade upp mot kyrkan genom tårarna. Det värkte ännu mer. Och ännu mer. Jag slet tag om Justin ärm när jag ännu en gång höll på att falla.
Justin kollade bort från grusgången och in i mina ögon. Han led. De smattrande kamerorna gjorde så att höll på att spy.
Hur kunde de? På allvar? Hur fan kunde de komma till en begravning? En begravning! Jag kollade hatiskt bort mot de. Jag hoppades att hatet från mina ögon mördade de. De var hjärtlösa. Jag kände ilskan gro inom mig. Sapp föll i mina armar igen. Blixtrarna blev oavbrytliga. Jag skämdes. Jag skämdes för att paparazzisarna, som kom efter MIG fotade mig, och alla andra, på Katherines begravning. Kenny, som skulle stanna utanför kyrkan gick bakom oss. Han hade erbjudit sig att hjälpa mig med Sapp, men jag ville göra det själv. Hon föll ännu en gång, denna gången hann jag dock inte ta tag i henne. Kenny var snabbt framme hos oss och hjälpte mig att försiktigt lyffta upp Sapp från marken. Hennes pappa var redan inne i kyrkan. Nästan alla andra också.
- Skräm iväg de?
- Vilka? Jag blickade bort mot papsen som stog vid gallret som hungriga höns. Hatkänslan bubblade i Kenny nästan lika mycket som den bubblade i mig.
- Vad fan? Han reste sig upp och sprang mot papsen.
__________________________________________
KOMMENTERA
Chapter 54 – Pizza
PREVIOSLY:
- Vi kanske ska beställa pizza också? Alla nickade gillandes.
- Inte Hawaii bara! Justin flinade och kysste mig mjukt på kinden innan han uttbrast.
- De som vill ha hawaii skriker. Alla skrek.
- Vi kanske ska beställa pizza också? Alla nickade gillandes.
- Inte Hawaii bara! Justin flinade och kysste mig mjukt på kinden innan han uttbrast.
- De som vill ha hawaii skriker. Alla skrek.
Justin brast ut i skratt, jag med. Jag luade huvudet mot hans bröst korg och suckade.
- Jag tar en vesuvio.
- Det blir extra pris om man beställer samma pizza, jag kollade upp i hans ansikte och rynkade panna.
- Och hur vet du det?
- Man har ju skills på pizzaresturanger. Jag fnissade till och slog löst till han på armen. Han drog in mig i en kram och kysste mig mjukt på hjässan.
Eddie harklade mig, något som gjorde att jag hoppade högt upp i luften. Herrre gud. Jag hade glömt att de var här. Bella satt fortfarande ner bredvid filmstället och Eddie kollade surt på oss, jag rynkade pannan. Vad var hans problem? Bella kollade dumt ner i marken. Sedan log hon flörtigt, mot Justin.
- Vad vill ni titta på för film? Frågan var till Justin, men hon uttalade den som om den skulle vara till oss. Som kamoflage. Jag fnös tyst, så att ingen skulle höra. Men Justin ryckte till och stod blickstilla bredvid mig. Bella tittade fortfarande på honom med intensiv blick. Eddie harklade sig och sa:
- Någon action? Thriller kanske?
- NEVER SAY NEVER! utbrast jag och skrattade. Jag kunde se Justin himla med ögonen bredvid mig.
- Thriller? Jag fnissade till och fick sedan en allvarlig min.
- Väldigt thrillrig!
- Jo tjena, Eddie suckade och gick fram till skåpet.
- Paranormal activity?
- Visst, svarade jag. Justin nickade. Jag och Justin gick sedan in i köket och beställde pizzorna, det fick bli tre hawaii och en vesuvio.
Jag la telefonluren mot örat och väntade på att resturangen skulle svara. Efter ett tag gjorde de det.
- Hej. JAg kände ett par mjuka läppar mot min hals och svalde hårt.
- Hej, vad vill du beställa? frågade en tjej med vänlig röst.
- Jag vill ha.. två.. tre hawaii och två.. en vesuvio. Justin fnissade mot min nacke. Han la sedan händerna mot mina höfter och drog mig närmre sig. Sedan började han kyssa mig på halsen igen. Jag gjorde allt för att inte stöna till. Det fick inte hända.
- Okej, vad vill ni ha att dricka?
- Cola, svarade jag snabbt. Jag sa sedan min adress och la sedan snabbt på, efter ett kort hejdå. Jag vände mig om i Justin, för tillfället, lösa omfamning. Han log hånfullt.
- Vad fan Justin! utbrast jag. Han skrattade bara.
- Vad?
- De kommer tro att jag är typ..... psykiskt störd! Han skrattade och skakade på huvudet.
- När de kommer hit kommer de tro att... vi gjorde... du vet vad, han blinkade med ena ögat och hånlog stort. Jag slog mig hårt för panna och ögonen blev bara större och större.
- JUSTIN! utbrast jag och han vände sig om och kutade in i vardagsrummet. Jag var kort efter. Han hoppade upp i soffan och stog där med händerna i luften.
- Jag har inte gjort något! Han flinade stort, och hånfullt.
- Åhhh! skrek jag och han skrattade. Jag hoppade upp efter honom i soffan och putade löst till honom i bröstet. Mer kunde jag inte innan jag låg under honom i soffan. Han hade händerna på varsin sida om mig och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och la händerna på hans nacke. Jag tryckte hans ansikte närmre mitt och njöt av kyssen. Jag ville att den aldrig skulle ta slut, vilket det gjorde, alldeles för tidigt.
- Hallå? Har ni beställt pizza? Eddie och Bella kollade surt på oss. Jag kollade förvånat upp och nickade.
- Ja! Det har vi, men Justin var lite irriterande, så ni får öppna, jag blinkade med ena ögat mot de. De brast inte ut i skratt, vilket jag trodde att de skulle göra.
- Hur kan han vara mer irriterande än han redan är? Man hörde att Bella skojjade. Ändå stelnade Justin till. Jag kollade upp mot honom och suckade, men log.
- Hon skojjade Justin. Han fnissade till och kollade mot mig innan han kysste mig mjukt på läpparna och viskade.
- Jag vet!
Knackningen avbröt vårt snack. Justin låg fortfarande över mig, hur mycket jag än ville att han skulle flytta på sig, vägrade han. När knackningen lät reste sig Justin snabbt från soffan och jag pustade ut. Men sedan log han ett stort leende mot mig och bärde upp mig i sin famn. Jag skrek dovt. Sedan skrattade jag bara. Han hade höger handen under mina knäväck och vänster handen på slutet av nacken. Han gick ut i hallen, Eddie och Bella stog redan och tog imot pizzorna.
- Langa hit vesuvion! Bella skrattade och gav mig en av pizzorna. Eller rättare sagt så la hon den i mitt knä.
När hemkörarna lämnat pizzorna med pengarna Sapp gett de, gick vi vidare till köket. Jag släppte inte ner Sapp. Hon fick ta ut bestick och tallrikar i min famn. Jag kände Eddies avundsjuka blickar mot min hud, oftast nacke eller rygg.
När Sapp öppnade sig kartonglåda fick hon en äcklidgrimash.
- Detta är inte en vesuvio. Hon kräckte nästan.Jag kollade ner på pizzan och sken upp i ett stort leende.
- Åh! Den är min! skrattade jag. Sapp kollade med rynkad panna på mig, hon hade fortfarande samma grimsh i ansiktet.
- Hur kan du äta det där? Jag skrattade och släppte ner i henne på golvet.
- De är godast, jag kysste henne mjukt på läpparna och delade sedan upp min pizza i fyra lika stora delar. Sapp gjorde samma sak med sin pizza, som Eddie först hade fått. När alla var klara gick vi in till vardagsrummet och satte på filmen. Jag kom sist ut från köket. Den första synen jag fick syn på var Eddie, som satt jämte Sapp, och Bella, som satt på andra sidan Sapp. Jag stannade upp, Sapp fick syn på mig och reste sig upp med ett leende på läpparna.
- Jag kan sitta i ditt knä? Jag flinade och nickade snabbt. Jag gick fram till henne och kunde med lite hjälpt från Sapp satta mig ner i soffan. Bella flyttade på sig lite, men Eddie gjorde ingenting. Sapp satte sig ner i mitt knä. Eddie kollade surt på mig, sedan Sapp, sedan mig igen. Jag kolalde bara mot tv:n och åt så mycket av min pizza jag förmådde. Sapp matade mig en del också. Jag flinade mest åt henne, då flinade hon tillbaka. Min söta snälla Sapp.
_________________________________
Kommer ett till ikväll! VET DOCK INTE VILKEN TID;D<3<3<3
KOMMENTERA
Naaw, såå söööta ni äääär<3
Har fått massa med sööööta kommentarer<3 taaack<3 NI ÄR SÅÅÅ SÖÖÖÖTA<333
Jag är jätte ledsen:(<333
Ni måste bara veta att jag är jätte ledsen<3 MEN. Det kommer 1 långt eller 2 halv korta imon dåååå!!!!:DDDD<333
Inte idag:(((
Inget inlägg idag:((( måste plugga:((<3
Chapter 53 – Misunderstandings
PREVIOSLY:
- Han kom såhär nära Sapp. Jag skrattade till och vände mig om, sedan tog jag tag om hans händer och förde de mot mina höfter.
- Men det är bara du som får göra såhär, jag tryckte mina läppar mot hans i en mjuk kyss. Jag la mina händer om hans nacke och hans tunga började leka med mig. Han drog mig tätare till sig och lyfte upp mina ben mot sina höfter. Jag fnissade till.
PREVIOSLY:
- Han kom såhär nära Sapp. Jag skrattade till och vände mig om, sedan tog jag tag om hans händer och förde de mot mina höfter.
- Men det är bara du som får göra såhär, jag tryckte mina läppar mot hans i en mjuk kyss. Jag la mina händer om hans nacke och hans tunga började leka med mig. Han drog mig tätare till sig och lyfte upp mina ben mot sina höfter. Jag fnissade till.
Han satte sig med en duns på min säng och jag fnissade ännu en gång till. Tankarna snurrade i mitt huvud. Allt om Eddie, Issa och Justin. Det borde inte vara så konstigt. Jag umgicks bara med personerna som betydde mest för mig. Tre av fem personer, min mamma, min pappa, Eddie, Issa och Justin. Eddie gillade inte Justin. Det såg man, lätt. Första gången de hälsade på varann tillexempel. Biever? Hur omoget var inte det? Han hade hånflinat också. Silken kompis! Justin envisades med att han gillade mig. Det gjorde han inte, vi har varit kompisar så långt jag kan minnas. Alltid alltså. Justin hade reflekterat mycket över hur nära han kommit. Vi hade varit kompisar ett bra tag, Justin måste acceptera att vi kramas. Det är bara så, vi är BARA kompisar.
Justin avslutade kyssen och lutade sin panna mot min. Han log stort.
-´Han gillar dig fortfarande, men jag struntar i det för denna gången. Jag himlade med ögonen och kollade bort, när jag mötte hans ögon igen var de ett nytt ljus i de. Jag lutade mig fram och viskade mjukt och långsamt in i hans öra:
- Han får gilla mig hur mycket han vill, men jag kommer alltid älska dig. Alltid. Jag kände hur ett välbehagligt rys for genom hans kropp. Jag fnissade till.
- Sluta.. viskade han lika långsamt i mitt öra. Jag rös till, likadant som han gjort en stund tidigare.
- Sluta själv, fnissade jag.
- De kommer snart.
- Jag vet, jag pustade ut och reste mig upp. Han kollade ledsamt mot mig. Jag flinade bara. Dörren öppnade och jag vände mig snabbt om. Justin reste sig upp och ställde sig bakom mig när jag vände mig om mot dörren. Han la armarna om mig också. Eddie och Issa kom in i rummet.
- Ska vi gå? frågade Eddie surt. Han hade blicken på Justins händer. Jag nickade.
- Visst. JAg vände mig om, med Justin bakom mig och drog tag i väskan jag packat. Sedan gick jag ut bakom Issa och Eddie. Observera, Justin höll höll mig fortfaranden hårt om midjan.
-
- Kenny? Justin ropade högt.
- Yup. Vi alla hoppade till och spärrade upp ögonen bakåt. Kenny log stort. Han höll en stor mjukglass i händerna.
- Hur fick du? frågade jag och pekade på mjukglassen med stora sugna ögon, jag slickade mig även om munnen. Han flinade och låtsades beskydda den.
- Don't ask. Jag flinade.
- Har du lusst att skutsa oss till stranden? frågade Justin och log stort. Jag hörde Eddie fnysa bakom oss, men ignorerade det faktum.
- Har jag något val? Kenny höjde på ögonbrynen.
- Vill du att Justin ska åka själv? Jag gjorde an ledsen hundvalpsmin och Justin fnissade. Kenny suckade. Kenny var ju faktiskt Justins livvakt. Hur skulle han kunna "skydda" Justin här inne? Paparazzisarna skulle bomba Justin med frågor om Kenny inte var med.
-
Jag hade dock fel. Antingen hade paparazzisarna glömt att Justin var här i Pennsylvania eller så hade de bara struntat i det faktum. Vi såg inga paparazzisar på hela vägen till stranden. Jag satt där fram med Kenny, för att visa vägen. Medan Justin satt där bak och surade med Eddie och Issa. Issa hade dock fått ut några ord från honom. Han kunde prata med henne. Men inte Eddie. Hon hade frågat:
- Vad tycker du om delstaten Pennsylvania än sålänge då? Justin hade lett stort mot henne och sagt.
- Jag älskar det. Ja, jag hade kickat bak. Justin hade märkt det och kollat mig djupt in i ögonen. Eddie hade fnyst.
-
- Vi är framme nu! sa jag högt och log stort. Jag slängde upp dörren och sprang ut. Jag hade saknat denna lilla viken. Vattnet drog sig mjukt in mot land. Jag sprang ut i den varma sanden och drog av mig mitt linne och sedan shortsen. Sedan började jag springa ner i vattnet. När de slogs imot mina ben rös jag av välbehag till. När jag kommit en bit ut i vattnet dök jag ner i det. Jag älskade att bada här. Den lilla sjön var i riktigt bra skick. Inget tång, om de nu kunde finnas i sjöar. Efter en stund av dykningar kände jag två händer om min midja. Jag vände mig om utan att kolla efter. Men det kändes annorlunda. Längre, större. Muskulösare. Jag öppnade ögonen och drog väck vattnet från ögonen med vänster handen. Jag kollade upp i personens ansikte och mötte ett par blå ögon.
- Eddie, sa jag, försökte att inte låta besviken.
- Badkrukan är där uppe, han pekade bakom sin axel och jag kollade efter. Eddie dök förbi mig ut i vattnet. Justin kollade djupt in i mina ögon. Han hade sett vad som hänt. Jag måste förklara för honom hur det ligger till. Jag vinkade med handen mot honom i gest som betydde att han skulle komma ut i vattnet. Han skakade på huvudet, jag suckade leendes. Jag började sakta men säkert gå upp mot stranden, allt hoppande och stutsande hade gjort mig trött i benen.Jag kom fram till honom och la mina händer mot hans höfter. Han log.
- Förlåt.
- För vad? Jag kollade bak mot Eddie, han kollade mot mig.
- Inget.
- Jag såg kramen.
- Det var inte meningen, jag trodde det var du.
- Jag vet.
- Hur?
- Du kollade på hans ögon, han log stort, sedan såg du besviken ut. Jag fnissade till och kysste han mjukt. Sedan kollade jag ner på hans badshorts. De var vita med svarta, rosa och blå krumelurer på. Jag tog tag i hans hand och tvungade ut honom i vattnet.
- Justin kom nu! ropade jag, tilslut gav han med sig och följde efter mig ut i vattnet.
-
- Ska vi kolla på film? Eddie och Issa bestämmde sig för att stanna kvar en stund till efter badandet. Klockan hade redan blivit 8 och jag var dödstrött. Men jag hade ju badat ett bra tag. Justin hade sin högerhand mot min höft. Allt hade gått bra på stranden, de var ett fåtal personer som kommit fram och frågat efter autograf. Justin hade mer än gärna skrivit autografer till folket. Han ställde mer än gärna upp på ett foto också, det var till och med en tjej som ville ha ett foto med mig. Jag hade gärna ställt med. Även fast jag var osäker på om hon skulle lägga ut de på facebook och rita en liten mustach på bilden.
- Visst! svarade Justin på Issas fråga. Hon log flörtigt och gick bort till vårt filmskåp. Pappa hade åkt iväg någon stans, jag visste inte vart.
- Vi kanske ska beställa pizza också? Alla nickade gillandes.
- Inte Hawaii bara! Justin flinade och kysste mig mjukt på kinden innan han uttbrast.
- De som vill ha hawaii skriker. Alla skrek.
___________________________
KOMMENTERA
Chapter 52 – He like you
PREVIOSLY:
- Va? Det ska du visst, tror du på allvar att vi får plats båda i den lilla sängen? Jag pekade med inlevelse på den halvtstora sängen. Jag skojade, men det fattade inte Justin.
- Om du inte vill sova här nere gör jag det, trust me. Justin såg smärre chockad ut. Först såg jag allvarlig ut, men sedan brast det. Jag brast ut i skratt. Det gjorde Justin också. När vi skrattat en stund drog Justin tag i mig och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och lät han dra ner mig i sängen.
Han kysste mig mjukt på halsen när dörren rycktes upp.
__________
- Va? Det ska du visst, tror du på allvar att vi får plats båda i den lilla sängen? Jag pekade med inlevelse på den halvtstora sängen. Jag skojade, men det fattade inte Justin.
- Om du inte vill sova här nere gör jag det, trust me. Justin såg smärre chockad ut. Först såg jag allvarlig ut, men sedan brast det. Jag brast ut i skratt. Det gjorde Justin också. När vi skrattat en stund drog Justin tag i mig och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och lät han dra ner mig i sängen.
Han kysste mig mjukt på halsen när dörren rycktes upp.
Jag spärrade upp ögonen mot dörren. Den var nu helt öppen och jag kunde se de två personerna som stog i dörröppningen. En tjej och en kille. Tjejen hade brunt hår som böljade ner för axlarna. Jag kunde se hennes lysande gröna ögon, även på långt håll.
Killen däremot. Han hade blont perfekt hår. Jag såg även hans lysande blå ögon. Jag gapade nästan. Sapp hade inte pratat om honom, han såg ju ut som en grekisk gud. Jag tog genast ett stadigare tag om Sapps midja. Men hon drog sig ur min fasthållning. Till min besvikelse.
- ISSA, EDDIE! GUD VAD JAG HAR LÄNGTAT EFTER ER! Hon sprang fram till de och slängde armarna om tjejen, vid namn Issa, och sedan kille, Eddie. Det gjorde lite ont när hon gjorde det. Jag vet inte varför, jag brukade inte vara avundsjuk av mig, men med han var det en annan sak. Han såg ju hur snygg ut som helst! En snygg konkurrent, inte bra, fan. Issa var också söt. Inget igen fört med Sapp. Sapp var och skulle alltid vara min favorit. Min, hon var min. Inte Eddies. Min inte Eddies. Jag försökte tänka det om och om igen. Det funkade en stund. Sedan kom jag på att Eddie och Sapp känt varan mycket längre än jag och Sapp känt varandra. Det stack till i mig igen. Det gjorde lite ont. Att se Eddie krama Sapp gjorde ännu ondare, måste han ta i henne? Kan han inte bara stå där som en staty.
- Bieber? Issa kollade med stora ögon på mig. Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande. Jag gjorde en fasad, och log stort.
- Ja, det är jag ,sa jag finurligt och log stort.
- Herre gud! Är ni? Hon visade med pekfingret mot mig och Sapp, mellan oss.
- Nej, vi hånglar bara lite, sa jag och blinkade till. Har du varit nära en skvallerblaska de senaste dagarna? fortsatte jag sedan. Issa fnissade till och skakade på huvudet. Jag skrattade också till och kollade sedan tillbaka till Sapp. Hon stog framför Eddie och kollade mot mig. Med ett stort leende. Jag såg att de näst intill kliade i Eddies fingrar, han ville lägga händerna på hennes höfter, då skulle han få en fet smäll. Kanske. Antagligen inte, Sapp skulle hindra mig.
- Hej, Eddie. Är du Biev..Bieber? Han skrattade finurligt åt sitt "misstag". Jag gillade inte killen. Sapp kollade bak mot honom och spände blicken i honom. Men han såg inte, han kollade mig djupt i ögonen. Jag reste mig upp från sängen och tog några steg så att jag stog bredvid Sapp. Jag la handen hårt om hennes midja och drog henne mot mig.
- Justin. Jag drog fram handen och han skakade den lätt. Vi hade ögonkontakt hela tiden. Han kollade kaksigt mot mig. Jag kollade likadant tillbaka. Biever, hur töntig kunde man vara?
- Vad ska vi göra? Sapp ställde sig framför mig och lutade sig bak mot min bröstkorg. Jag lutade huvudet mot hennes axel och kysste henne mjukt i nacken. Eddie spände sina käkar hårt.
- Jag vet inte? viskade jag, bara för att retas. Sapp fick göra sitt bästa för att inte stöna till. Hon hatade, samtidigt som hon älskade när jag kysste henne i nacken och på halsen.
- Ska du och jag gå ner och hämta chips? Eller vi kanske ska gå ut? Sapp kollade på Issa. Eddie var snabb med att svara.
- Vi kan ta chips först, sedan gå ut! Kanske till stranden? Sapp log gillandes och drog tag i Issas arm innan hon började gå ut ur rummet. Jag kollade på dörren efter att Sapp gått ut.
- Så hur träffades ni? Bra inledningsfråga, tänkte jag surt och kollade sedan upp mot honom.
- Hon är ju kompis med Tay, jag med, plus att vi jobbade tillsammans. Sedan dog Tays mormor, så hon åkte hem, hit. Sapp skulle egentligen sova i Tays hotellrum, men det fanns ingen värme. Så hon frågade om hon fick sova i mitt hotellrum, och det fick hon. Jag log åt minnet.
- Jaha.
- Hur lärde ni känna varann då?
- De du Biever, han log retligt mot mig. Jag hade lust att smälla till honom.
- Kan fråga Sapp ikväll, det är lugnt. Sa jag lugnt och kollade mot dörren igen. Precis då öppnades den och Issa kom in. Tät följt av Sapp. Sapp hade ett stort leende på läpparna. Jag besvarade det. Sedan kollade hon bort mot Eddie, och mitt leende försvann. Vi gick snabbt och satte oss i sängen, jag satte mig snabbt med ryggen mot väggen bakom och drog ner Sapp i mitt knä. Hon skrattade förtjust.
- Min syster skulle gillat dig, viskade jag mjukt i hennes öra.
- Jag skulle gillat henne också. viskade Sapp tillbaka. Är hon lik dig?
- Rättså, hon fnissade till och lutade sig mot min bröst korg.
- Ni är så söta tillsammans! Utbrast Issa. Eddie hostade till. Och nickade sedan, med spelad entusiasm. Jag lutade mitt huvud mot Sapps och pustade ut.
- Har du jetlag? viskade jag sedan och hon nickade djupt.
- Väldigt. Hon lutade sig fram och tog tag i några chips, hon räckte några till mig och frågade:
- Vill du ha?
- Gärna. Eddie satt och betraktade oss diskret. Men jag såg vad han gjorde, varje rörelse.
- Justin vilken ska jag ha på mig? Jag tog upp en svart bikini och visade han, sedan en blå och till sist en med amerikasflagga på. Han log stort och pekade på den.
- Den! Jag fnissade till och nickade.
- Okej. Eddie och Issa hade sprungit iväg och hämtade badkläder till sig själva. Jag bytade snabbt om inne på toaletten, Justin bytte om i mitt rum. När jag var klar kom jag ut till honom. Han kom upp till mig och kysste mig mjukt på läpparna, jag besvarade snabbt kyssen och höjde händerna mot hans nacke. Jag tryckte på så sätt hans läppar närmre mina. När vi en liten stund efter avslutat kyssen kollade han ner på min kropp och en rodnad spreds på mina kinder. Han såg det och fnissade till, han lutade sig fram mot mig och viskade:
- Du är vacker. Jag fnissade till och viskade tillbaka:
- Du är vackrast. Jag tog sedan ett steg från honom, log snett och gick fram till garderoben. Jag drog ut en låda och tog fram ett slappt linne. Det var vitt, sedan drog jag fram ett par slitna men ändå snygga jeansshorts. Jag drog på mig allt över bikinin, sedan packade jag en stor väska med handduk. Till både mig och Justin. Justin satt på sängen och följde mina rörelser, varje.
- Ser du något du gillar? Han fnissade till och kollade upp i mina ögon, sedan nickade han.
- Inte gillar, älskar. Jag skrattade till och satte upp håret i hög slarvig tofs. Det mörka håret började bli lite för varmt. Ju mörkade saker, ju mer värme drar de till sig.
- Jag älskar dig med.
- Du gillar inte Eddie va? Jag stannade i en rörelse. Varför frågade han det?
- Nej? Han gillar Issa, du kan vara lugn. Jag vände mig mot honom och log stort, jag trodde att han skulle lugna ner sig. MEn han såg bara ännu mer uppstressad ut.
- Han gillar dig Sapp, man ser det, tydligt. Han skakade på huvudet.
- Han gillar inte mig, han gillar Issa. Justin skakade på huvudet.
- Han gillar dig, säg inget annat. Jag fnös.
- Han gillar inte mig Justin, sluta. Han höjde på ögon brynet. Sedan reste han sig och gick fram mot mig. Han ställde sig bakom mig men la inte händerna på mina höfter, som han brukade.
- Han kom såhär nära Sapp. Jag skrattade till och vände mig om, sedan tog jag tag om hans händer och förde de mot mina höfter.
- Men det är bara du som får göra såhär, jag tryckte mina läppar mot hans i en mjuk kyss. Jag la mina händer om hans nacke och hans tunga började leka med mig. Han drog mig tätare till sig och lyfte upp mina ben mot sina höfter. Jag fnissade till.
______________________________________
OBS. Eddie spelas av Lucas Till, vet inte vem som ska spela Issa ännu ;D
KOMMENTERA
SVAR PÅ KOMMENTAR, OCH TACK<3
Kommer snart!<3<3 Skriver:D
Kan tyvärr inte love något ;D<3<3<3
TACK ALLIHOPA! LOOOOOOOVE YOOOOOOU<33 BLIR GLAD FÖR ALLA KOMMENTARER!<3<3<3<3
BTW, SKRIVER;D
Inga kommentarer!:(
Ingen kommenterar :((<3 ni vet att jag älskar kommentarer!<3
2 kommentarer till IDAG, så kommer det ett IKVÄLL!
Chapter 51 – Cry me a river
- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.
- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.
JUSTIN
Planet lyfte och Sapp hade ett fast tag om min hand. Hon gillade visst inte att flyga. Eller så ville hon bara hålla min hand, jag visste inte. När vi väl var i luften kollade hon upp på mig men stora ögon. De hasselnöts bruna ögonen blänkte till och ett litet litet leende formades på hennes läppar. Sedan kollade hon fram igen och lutade sig mot min axel.
- Vet du en sak Justin? Viskade hon, så att de andra inte skulle höra. Jag skakade på huvudet.
- Nej. Vad? Viskade jag tillbaka.
- Smärtan krymper när du är nära, de halvt självtröstande orden värkte lite i mig. Jag hade ingen aning om hur allt detta kändes för Sapp. Hon var antagligen kluven, halv, delad. Jag kramade hårdare om hennes hand men kolla inte på henne. När jag tillslut kollade på henne låg hon med huvudet mot min axel och sov djupt. Jag strök henne mjukt över det tjocka håret. Hon drog ett djupt andetag och andades sedan ut, lika djupt. Kenny som satt framför oss fnissade till. Jag spände blicken i honom, en gest som betydde att han skulle vara tyst. Han fick inte väcka henne.
- Sch! Viskade jag tyst. Han fnissade bara ännu mer. Jag suckade och gav upp.
- Varför skrattar du? viskade jag. Han ryckte på axlarna.
- Jag vet inte. Jag suckade och lutade mitt huvud mot Sapps. Jag kunde höra Kennys fnitter lite i bakgrunden när jag efter några minuter somna in i en djup sömn.
- Justin! Vi ska snart landa. Jag blinkade några gånger och lät ögonen vänja sig vid ljuset. När ögonen vant sig kollade jag upp och mötte Sapps stora bruna ögon. Hon hade ett väldigt liten leende på läpparna. Håret låg tungt på hennes rygg och en liten klämma höll luggen från ansiktet. Gud vad vacker hon var.
- Äntligen är du vaken! Hon log lite större. Jag nickade trött och gäspade sedan.
- Du har sovit hela vägen, jag skrattade och kollade emot Kenny som hade uttalat orden.
- Det var skönt. Han nickade förstående.
- Var god ta på er bältena.
JUSTIN
Planet lyfte och Sapp hade ett fast tag om min hand. Hon gillade visst inte att flyga. Eller så ville hon bara hålla min hand, jag visste inte. När vi väl var i luften kollade hon upp på mig men stora ögon. De hasselnöts bruna ögonen blänkte till och ett litet litet leende formades på hennes läppar. Sedan kollade hon fram igen och lutade sig mot min axel.
- Vet du en sak Justin? Viskade hon, så att de andra inte skulle höra. Jag skakade på huvudet.
- Nej. Vad? Viskade jag tillbaka.
- Smärtan krymper när du är nära, de halvt självtröstande orden värkte lite i mig. Jag hade ingen aning om hur allt detta kändes för Sapp. Hon var antagligen kluven, halv, delad. Jag kramade hårdare om hennes hand men kolla inte på henne. När jag tillslut kollade på henne låg hon med huvudet mot min axel och sov djupt. Jag strök henne mjukt över det tjocka håret. Hon drog ett djupt andetag och andades sedan ut, lika djupt. Kenny som satt framför oss fnissade till. Jag spände blicken i honom, en gest som betydde att han skulle vara tyst. Han fick inte väcka henne.
- Sch! Viskade jag tyst. Han fnissade bara ännu mer. Jag suckade och gav upp.
- Varför skrattar du? viskade jag. Han ryckte på axlarna.
- Jag vet inte. Jag suckade och lutade mitt huvud mot Sapps. Jag kunde höra Kennys fnitter lite i bakgrunden när jag efter några minuter somna in i en djup sömn.
- Justin! Vi ska snart landa. Jag blinkade några gånger och lät ögonen vänja sig vid ljuset. När ögonen vant sig kollade jag upp och mötte Sapps stora bruna ögon. Hon hade ett väldigt liten leende på läpparna. Håret låg tungt på hennes rygg och en liten klämma höll luggen från ansiktet. Gud vad vacker hon var.
- Äntligen är du vaken! Hon log lite större. Jag nickade trött och gäspade sedan.
- Du har sovit hela vägen, jag skrattade och kollade emot Kenny som hade uttalat orden.
- Det var skönt. Han nickade förstående.
- Var god ta på er bältena.
Vi gick ut från flygplanet och mot själva flygplatsen. Det var rätt lugnt när vi kom ut utanför. Näst intill inga paparazzisar stog där. Nästan. Några stod ju där, men inte så många. Jag visste inte ens om Justin hade talat om att vi skulle hit. Jag hade ingen aning.
Jag saknade Taylor. Hon skulle komma förbi senare i veckan. Men inte idag. Hon hade inte kunnat komma. Hon hade däremot kramat om mig hårt och tröstat mig när jag gråtit mot hennes axel.
- Var bor du? Jag vaknade med ett ryck upp från mina drömmar. Jag sa snabbt min adress och förklarade en rätt dålig vägbeskrivning. Men Kenny fattade, han stannade 10 minuter senare utanför mitt hus.
- Är det här? Jag kollade upp mot enplanshuset. Det såg dött ut, så in i helvetes dött. Jag nickade och öppnade dörren, paralyserat gick jag upp mot huset och kollade närmre på den vita fasaden. Tårarna fyllde mina ögon och jag drog irriterat bort de när de några sekunder senare började falla nerför kinderna. Varför, varför just min mamma? Jag kom ihåg den mörka rösten som om han uttalat de obegripliga orden för tre minuter sedan.
” - Din mamma är död, och jag är mördaren. ”
Jag hade först inte trott på det, försökt skratta bort det. Men sedan hade jag förstått. De hade varit sant. Alla ord hade varit sant, han hade sagt mer saker.
” – Om du säger detta till någon, lovar jag att personligen mörda din pappa. Tänk efter nu Sapphire Pierce, vill du vara föräldralös? ”
Jag hade sagt att jag aldrig skulle säga det till någon. Inte till någon, jag hade ljugit. Jag hade några timmar senare berättat det för Justin. Men jag skulle inte berätta det för några fler, aldrig. Plötsligt la någon en hand mot min sida. Jag ryckte till, drog tårarna ur ögonen. Men det var omöjligt, de blev bara fler. Justin drog tag i mig och vände mig om mot honom. Jag vägrade möta hans blick.
- Sapp, kolla på mig. Jag kollade upp i hans ögon. Han mötte min blick och höll fast den. Jag kollade djupt in i hans ögon men bröt sedan kontakten.
- Det är okej att gråta Sapp. Då släppte jag det. Jag skrek nästan. Tårarna rann och rann, hejdlöst. Jag försökte dra bort det men Justin stoppade mig genom att ta ett fast tag om mina handleder. Jag lät han hållas, sedan drog han in mig i en stor kram. Det kändes lite konstigt, att stå mot en av mitt hus väggar och bara krama sin kille. Inte vilken kille som helst, Justin Drew Bieber. Justin smekte mig lite på sidan och kysste mig lugnande på halsen, det fick motsatt effekt. Jag vinklade huvudet mot hans höll och kysste hans läppar istället. Vi blev några minuter senare avbrutna.
- Sapp! Jag avslutade kyssen och kollade upp mot trappan upp mot huset. Där stog min pappa. Jag sken upp i ett stort leende och krånglade mig ur Justins fasta grepp. Jag rusade upp för trappan och slängde mig i min fars famn, han besvarade kramen och skrattade till. När vi avslutat kramen kollade han länge på mig innan han vände blicken mot Justin. Jag följde hans blick. Justin kliade sig bekymrat i nacken och hade en liten rodnad på kinderna. Han stog lite längre bak, så jag gick mot honom. Jag ställde mig tät bredvid och krockade ihop våra armar.
- Detta är Justin, min pojkvän, sa jag snabbt. Utan att snubbla på orden. Jag var annars specialist på det. Att just snubbla på orden.
- Hej Justin, pappa sträckte fram sin hand och Justin tog den i sin. Han skakade den lite och log stort.
- Du har fått tag i en fin kille hoppas jag, skrattade pappa. Han hade alltid varit en skojare.
- Han är bäst! Försäkrade jag. Pappa skrattade bara. Vi började gå in i huset. Kenny kom efter med mina och Justins saker. Han hälsade också vänligt på pappa. Pappa blev väldigt fascinerad över att Justin hade en livvakt. Men sedan förstod han ju, när han kom på att Justin inte bara var Justin, utan Justin Bieber. När vi pratat lite, om allt, förutom mamma gick jag och Justin in på mitt rum. Jag hade lovat pappa att bädda en madrass på golvet till Justin. Men vi båda fattade nog lika mycket att den inte skulle användas. Men jag och Justin försökte inte förklara för pappa hur det låg till utan konkade in gästmadrassen in i mitt rum. Jag bäddade också, det finaste jag kunde. Justin satt på min halvstora säng och kollade sig runt i rummet. Innan han reste sig upp och började cirkulera runt i rummet. Han drog handen mot mitt skrivbord men stannade plötsligt då han fick syn på något. Det han fick syn på var ett fotografi. Han tog upp det i handen och kollade närmre på det.
- Är det din mamma? Jag stannade tvärt i en rörelse. Vågade inte kolla bak. Det skulle rasa då. Allt som jag byggt upp under dagen skulle rasa.
- Mmm… mumlade jag, utan att kolla på honom. Sedan började jag jobba med att skaka täcket i lakanet. Väldigt engagerat.
- Du behöver inte göra det så fint. Jag flinade. Han kom fram till mig och la händerna på mina höfter.
- Jag ska ju ändå inte sova här?
- Va? Det ska du visst, tror du på allvar att vi får plats båda i den lilla sängen? Jag pekade med inlevelse på den halvtstora sängen. Jag skojade, men det fattade inte Justin.
- Om du inte vill sova här nere gör jag det, trust me. Justin såg smärre chockad ut. Först såg jag allvarlig ut, men sedan brast det. Jag brast ut i skratt. Det gjorde Justin också. När vi skrattat en stund drog Justin tag i mig och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och lät han dra ner mig i sängen.
Han kysste mig mjukt på halsen när dörren rycktes upp.
__________
KOMMENTERA
Vi gick ut från flygplanet och mot själva flygplatsen. Det var rätt lugnt när vi kom ut utanför. Näst intill inga paparazzisar stog där. Nästan. Några stod ju där, men inte så många. Jag visste inte ens om Justin hade talat om att vi skulle hit. Jag hade ingen aning.
Jag saknade Taylor. Hon skulle komma förbi senare i veckan. Men inte idag. Hon hade inte kunnat komma. Hon hade däremot kramat om mig hårt och tröstat mig när jag gråtit mot hennes axel.
- Var bor du? Jag vaknade med ett ryck upp från mina drömmar. Jag sa snabbt min adress och förklarade en rätt dålig vägbeskrivning. Men Kenny fattade, han stannade 10 minuter senare utanför mitt hus.
- Är det här? Jag kollade upp mot enplanshuset. Det såg dött ut, så in i helvetes dött. Jag nickade och öppnade dörren, paralyserat gick jag upp mot huset och kollade närmre på den vita fasaden. Tårarna fyllde mina ögon och jag drog irriterat bort de när de några sekunder senare började falla nerför kinderna. Varför, varför just min mamma? Jag kom ihåg den mörka rösten som om han uttalat de obegripliga orden för tre minuter sedan.
” - Din mamma är död, och jag är mördaren. ”
Jag hade först inte trott på det, försökt skratta bort det. Men sedan hade jag förstått. De hade varit sant. Alla ord hade varit sant, han hade sagt mer saker.
” – Om du säger detta till någon, lovar jag att personligen mörda din pappa. Tänk efter nu Sapphire Pierce, vill du vara föräldralös? ”
Jag hade sagt att jag aldrig skulle säga det till någon. Inte till någon, jag hade ljugit. Jag hade några timmar senare berättat det för Justin. Men jag skulle inte berätta det för några fler, aldrig. Plötsligt la någon en hand mot min sida. Jag ryckte till, drog tårarna ur ögonen. Men det var omöjligt, de blev bara fler. Justin drog tag i mig och vände mig om mot honom. Jag vägrade möta hans blick.
- Sapp, kolla på mig. Jag kollade upp i hans ögon. Han mötte min blick och höll fast den. Jag kollade djupt in i hans ögon men bröt sedan kontakten.
- Det är okej att gråta Sapp. Då släppte jag det. Jag skrek nästan. Tårarna rann och rann, hejdlöst. Jag försökte dra bort det men Justin stoppade mig genom att ta ett fast tag om mina handleder. Jag lät han hållas, sedan drog han in mig i en stor kram. Det kändes lite konstigt, att stå mot en av mitt hus väggar och bara krama sin kille. Inte vilken kille som helst, Justin Drew Bieber. Justin smekte mig lite på sidan och kysste mig lugnande på halsen, det fick motsatt effekt. Jag vinklade huvudet mot hans höll och kysste hans läppar istället. Vi blev några minuter senare avbrutna.
- Sapp! Jag avslutade kyssen och kollade upp mot trappan upp mot huset. Där stog min pappa. Jag sken upp i ett stort leende och krånglade mig ur Justins fasta grepp. Jag rusade upp för trappan och slängde mig i min fars famn, han besvarade kramen och skrattade till. När vi avslutat kramen kollade han länge på mig innan han vände blicken mot Justin. Jag följde hans blick. Justin kliade sig bekymrat i nacken och hade en liten rodnad på kinderna. Han stog lite längre bak, så jag gick mot honom. Jag ställde mig tät bredvid och krockade ihop våra armar.
- Detta är Justin, min pojkvän, sa jag snabbt. Utan att snubbla på orden. Jag var annars specialist på det. Att just snubbla på orden.
- Hej Justin, pappa sträckte fram sin hand och Justin tog den i sin. Han skakade den lite och log stort.
- Du har fått tag i en fin kille hoppas jag, skrattade pappa. Han hade alltid varit en skojare.
- Han är bäst! Försäkrade jag. Pappa skrattade bara. Vi började gå in i huset. Kenny kom efter med mina och Justins saker. Han hälsade också vänligt på pappa. Pappa blev väldigt fascinerad över att Justin hade en livvakt. Men sedan förstod han ju, när han kom på att Justin inte bara var Justin, utan Justin Bieber. När vi pratat lite, om allt, förutom mamma gick jag och Justin in på mitt rum. Jag hade lovat pappa att bädda en madrass på golvet till Justin. Men vi båda fattade nog lika mycket att den inte skulle användas. Men jag och Justin försökte inte förklara för pappa hur det låg till utan konkade in gästmadrassen in i mitt rum. Jag bäddade också, det finaste jag kunde. Justin satt på min halvstora säng och kollade sig runt i rummet. Innan han reste sig upp och började cirkulera runt i rummet. Han drog handen mot mitt skrivbord men stannade plötsligt då han fick syn på något. Det han fick syn på var ett fotografi. Han tog upp det i handen och kollade närmre på det.
- Är det din mamma? Jag stannade tvärt i en rörelse. Vågade inte kolla bak. Det skulle rasa då. Allt som jag byggt upp under dagen skulle rasa.
- Mmm… mumlade jag, utan att kolla på honom. Sedan började jag jobba med att skaka täcket i lakanet. Väldigt engagerat.
- Du behöver inte göra det så fint. Jag flinade. Han kom fram till mig och la händerna på mina höfter.
- Jag ska ju ändå inte sova här?
- Va? Det ska du visst, tror du på allvar att vi får plats båda i den lilla sängen? Jag pekade med inlevelse på den halvtstora sängen. Jag skojade, men det fattade inte Justin.
- Om du inte vill sova här nere gör jag det, trust me. Justin såg smärre chockad ut. Först såg jag allvarlig ut, men sedan brast det. Jag brast ut i skratt. Det gjorde Justin också. När vi skrattat en stund drog Justin tag i mig och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen och lät han dra ner mig i sängen.
Han kysste mig mjukt på halsen när dörren rycktes upp.
__________
Chapter 50 – You don't want to sit next to me?
PREVIOSLY:
Justin:
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
BILD
JUSTIN
Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.
- Jag är för ung för att…
- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.
SAPP
Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.
- Gillar du den?
- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.
- Vi ska inte gifta oss, än.
-
Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.
- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.
- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?
- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.
- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.
- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.
- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.
- Jag är för ung för att…
- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.
Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.
- Gillar du den?
- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.
- Vi ska inte gifta oss, än.
-
Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.
- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.
- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?
- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.
- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.
- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.
- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.
______________________________________________________________________________________________
Jag är ledsen för så sjukt dålig uppdatering ;'(<3 Ska försöka bättra mig, kommer dock bli jobbigt imorgon, och hela denna veckan, vi har tusen läxor ;'(((<3<3
KOMMENTERA
Hola;)
Ska försöka skriva ett inlägg ikväll!<3 måste läsa klart en bok oxå;( så de kan komma sent :(((<3
Chapter 49 – Coming home
PREVIOSLY:
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två små ord.
__________________________________________________________________________________________
Jag sprang ner för trapporna och sedan direkt till Scooters dörr. Jag knackade på och han kom strax därpå. Han öppnade dörren och kollade med stora ögon på mig.
- Sapp mår skit. Han blev förvånad.
- Varför?
- Hennes mamma har blivit mördad. Han såg chockad ut.
- Va?
- Du hörde. Han nickade.
- Men hur?
- Vi har ingen aning. Vi måste boka nästa plan till Pennsylvania. Jag stannar där en vecka och kommer hem i god tid till den där photoshooten, någon gala var det nästa vecka också va? Jag måste vara med henne. Hon är helt förkrossad. Scooter nickade.
- Det är okej, åker du tillbaka sedan då? Jag ryckte på axlarna. Jag hade ingen aning.
- Jag vet inte. Men kan du boka nästa bästa flyg? Eller ska vi ta mitt privata? Det kanske är bäst, för vår säkerhet. Det kommer bli riktigt mycket press och beliebers på flygplatsen. Vi kanske får varna den, personalen och sådant. Eller vad tycker du? Jag pratade fruktansvärt snabbt, men Scooter fattade vad jag sa, han var väll van.
- Jag tar hand om det Justin, ta det lugnt. Han la en stöttande hand på min axel. Jag nickade och vände mig om för att gå.
- Hejdå. Sa jag som avsked.
- Ta hand om henne.
Inga mardrömmar. Jag blinkade några gånger innan jag vande mig vid ljuset. Jag kollade runt i rummet. Ingen Justin. Vart hade han tagit vägen nu då? Tungan kändes som sandpapper i munnen. Allt kändes fel. Det var då jag kom på vad som hade hänt. Allt kom tillbaka. Jag började tyst gråta, små mjuka tårar rann nerför mina kinder. Jag kollade ut. Det var becksvart utanför. Jag reste mig försiktigt upp från soffan och kände hur varje muskel spände och värkte. Jag tog stöd mot soffan och haltade mot balkongen. När jag kom fram öppnade jag den långsamt och gick sedan ut. Jag lutade mig mot balkongräcket. Plötsligt öppnades dörren och någon tog ett djupt andetag. Innan jag hann vände mig om kände jag två varma armar om min midja.
- Du skrämde mig. Gråt inte. Det var Justin. Jag hulkade tyst till och nickade. Jag drog sedan handryggarna mot kinderna och försökte ta väck tårarna. Det funkade inte så bra. Jag vände mig istället om och kramade om Justin hårt, han kramade mig tillbaka.
- Vi ska åka hem. Jag kollade upp mot honom. Han såg allvarlig ut.
- Verkligen? Kan du det? Han nickade långsamt.
- Det kan jag.
Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.
- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.
- Mmm.. mumlade jag.
- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.
- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.
- Jag ska.
- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.
_____________________________________
KOMMENTERA
SRY<3
HEJ<3 Jag har novellen:
http://mybieberlovestorys.blogg.se/
Jag är ledsen, men det kommer inget kapitel förens på lördag D'; Jag ska iväg och paddla nu, och packar just nu, så hinner inte förens på lördag. Har inte ens tillgång till en data. Så det kan bli lite problem CX
MEN IAF, I LOVE YOU<3
HEJ<3 Jag har novellen:
Jag är ledsen, men det kommer inget kapitel förens på lördag D'; Jag ska iväg och paddla nu, och packar just nu, så hinner inte förens på lördag. Har inte ens tillgång till en data. Så det kan bli lite problem CX
MEN IAF, I LOVE YOU<3
Chapter 48 – I'm home before you wake up
PREVIOSLY:
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
BILD
JUSTIN
Hon kollade bort från mig och hulkade till. Hon grät ännu mer. Det kändes ännu en gång som om någon slog mig hårt på kinderna. Jag la handen tafatt mot hennes kind och drog hennes huvud, som hon lutat bort från mig, mot mig igen. Jag vinklade det så att hon grät mot min axel. Tårarna strömmade ner på för hennes kinder. Jag vågade inte fråga henne. Vem var död? Hon hade sagt hon. Hade hon några syskon? Någon kompis? Vem var död. Ovetandet höll på att ta kol på mig. Jag måste få veta.
- Älskling, vem är död? Hon grät ännu mer. Jag skulle aldrig frågat. Hon låg i foster ställning i min famn. Skulle jag flytta henne till sängen? Vad skulle jag göra. Vad skulle hända nu? Tankarna for i racer fart runt i mitt huvud, jag hörde knappt när hon uttalade de få små rykiga orden:
- Min mamma. Hon är död. Jag stannade plötsligt upp i en rörelse. Rörelsen skulle föra min hand mot hennes kind. Men jag vågade inte. Hon kanske inte ville att jag skulle röra henne på det sättet? Hon kanske skulle bli arg och springa ifrån hotellet.
- Hon är död. Hon blev mördad Justin. Hon skälvde till i min omfamning. Hon höjde långsamt sin hand och tog ett fast tag om min, hon la den sedan mot sin kind och vände sedan huvudet mot den. Så att hon la ansiktet i den. Den blev snabbt blöt. Men jag brydde mig inte. Ville hon ha den där, är det där den ska vara. Med den högra handen tog jag ett stadigt tag om hennes midja och flyttade upp henne en bit i min famn. Inte förens jag tänkte lite närmre på vad hon sa förstod jag det uppenbara. Sapps mamma hade blivit mördad. Mördad. Någon hade tagit hennes liv. Jag fattade det inte.
- Mördad? Viskade jag. Sapp nickade och började gråta ännu mer. Kan jag bara inte få henne att sluta gråta?
- Vet du vad de värsta är? viskade hon hackigt. Jag skakade sakta på huvudet.
- Mördaren ringde.
-
- Vi måste hem. Kennys uttryck ändrades snabbt, från vänligt till förvånat. Sedan trotsigt. Han skakade snabbt på huvudet.
- Till Stratford? Han kollade chockat på mig.
- Nej. Till Pennsylvania. Han kollade frågande på mig.
- Va? Varför?
- Sapp bor där.
- Och varför måste vi det?
- Hennes mamma har dött. Kenny blev som chockad.
- Va? Jag bet mig hårt i läppen, blod smaken spreds i min mun. Tårarna vattnades och jag kunde inte stå ut längre. Jag bröt ihop, framför min bodyguard. Kenny drog in mig i en mjuk kram . Jag behövde det. En kram från någon som inte skakade.
- Varför dog hon? Skulle jag säga det. Jag kunde väll säga att hon blivit mördad. Jag hade lovat Sapp att inte säga att mördaren ringde. Det fick jag inte säga.
- Hon blev mördad. Skakade jag fram. Han stelnade till. Sedan kramade han om mig igen.
SAPP
Justin hade gråtit. Man såg de på hela honom när han kom tillbaka från Kenny. Jag grät också, hela tiden. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna. Jag låg i fosterställning på soffan. ihopkrupen. Justin satte sig nere vid mina fötter. Jag drog tag i hans arm och drog honom mot mig. Han fattade vinken och la sig bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans bröst.
- Jag borde ha varit här, mumlade Justin. Jag kikade upp mot honom.
- Det är ditt jobb, viskade jag tillbaka.
- Du borde varit där.
- Sluta skylla på dig själv Justin.
- Det är mitt fel att du inte var där.
- Det är inte ditt fel. Silken tafatt argumentation.
- Jo. Jag orkade inte motargumentera mer. Jag gosade istället in mig i hans tröja. Några minuter efter tystnad somnade jag.
JUSTIN
Jag lirkade mig försiktigt ur Sapps krampaktiga grepp och reste mig upp. Tårarna hade samlats i ögonen igen. Jag kollade ner på Sapp som låg harmoniskt i soffan. Håret var rufsigt och ögonen slutna, ändå var hon den vackraste tjejen jag sett i hela mitt liv. Vackrare än alla jag någon sätt. Vackrast. Jag satt mig på huk vid soffans sida och smekte Sapps kind försiktigt.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två så ord.
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
Hon kollade bort från mig och hulkade till. Hon grät ännu mer. Det kändes ännu en gång som om någon slog mig hårt på kinderna. Jag la handen tafatt mot hennes kind och drog hennes huvud, som hon lutat bort från mig, mot mig igen. Jag vinklade det så att hon grät mot min axel. Tårarna strömmade ner på för hennes kinder. Jag vågade inte fråga henne. Vem var död? Hon hade sagt hon. Hade hon några syskon? Någon kompis? Vem var död. Ovetandet höll på att ta kol på mig. Jag måste få veta.
- Älskling, vem är död? Hon grät ännu mer. Jag skulle aldrig frågat. Hon låg i foster ställning i min famn. Skulle jag flytta henne till sängen? Vad skulle jag göra. Vad skulle hända nu? Tankarna for i racer fart runt i mitt huvud, jag hörde knappt när hon uttalade de få små rykiga orden:
- Min mamma. Hon är död. Jag stannade plötsligt upp i en rörelse. Rörelsen skulle föra min hand mot hennes kind. Men jag vågade inte. Hon kanske inte ville att jag skulle röra henne på det sättet? Hon kanske skulle bli arg och springa ifrån hotellet.
- Hon är död. Hon blev mördad Justin. Hon skälvde till i min omfamning. Hon höjde långsamt sin hand och tog ett fast tag om min, hon la den sedan mot sin kind och vände sedan huvudet mot den. Så att hon la ansiktet i den. Den blev snabbt blöt. Men jag brydde mig inte. Ville hon ha den där, är det där den ska vara. Med den högra handen tog jag ett stadigt tag om hennes midja och flyttade upp henne en bit i min famn. Inte förens jag tänkte lite närmre på vad hon sa förstod jag det uppenbara. Sapps mamma hade blivit mördad. Mördad. Någon hade tagit hennes liv. Jag fattade det inte.
- Mördad? Viskade jag. Sapp nickade och började gråta ännu mer. Kan jag bara inte få henne att sluta gråta?
- Vet du vad de värsta är? viskade hon hackigt. Jag skakade sakta på huvudet.
- Mördaren ringde.
-
- Vi måste hem. Kennys uttryck ändrades snabbt, från vänligt till förvånat. Sedan trotsigt. Han skakade snabbt på huvudet.
- Till Stratford? Han kollade chockat på mig.
- Nej. Till Pennsylvania. Han kollade frågande på mig.
- Va? Varför?
- Sapp bor där.
- Och varför måste vi det?
- Hennes mamma har dött. Kenny blev som chockad.
- Va? Jag bet mig hårt i läppen, blod smaken spreds i min mun. Tårarna vattnades och jag kunde inte stå ut längre. Jag bröt ihop, framför min bodyguard. Kenny drog in mig i en mjuk kram . Jag behövde det. En kram från någon som inte skakade.
- Varför dog hon? Skulle jag säga det. Jag kunde väll säga att hon blivit mördad. Jag hade lovat Sapp att inte säga att mördaren ringde. Det fick jag inte säga.
- Hon blev mördad. Skakade jag fram. Han stelnade till. Sedan kramade han om mig igen.
Justin hade gråtit. Man såg de på hela honom när han kom tillbaka från Kenny. Jag grät också, hela tiden. Tårarna ville verkligen inte sluta rinna. Jag låg i fosterställning på soffan. ihopkrupen. Justin satte sig nere vid mina fötter. Jag drog tag i hans arm och drog honom mot mig. Han fattade vinken och la sig bredvid mig. Jag lutade huvudet mot hans bröst.
- Jag borde ha varit här, mumlade Justin. Jag kikade upp mot honom.
- Det är ditt jobb, viskade jag tillbaka.
- Du borde varit där.
- Sluta skylla på dig själv Justin.
- Det är mitt fel att du inte var där.
- Det är inte ditt fel. Silken tafatt argumentation.
- Jo. Jag orkade inte motargumentera mer. Jag gosade istället in mig i hans tröja. Några minuter efter tystnad somnade jag.
Jag lirkade mig försiktigt ur Sapps krampaktiga grepp och reste mig upp. Tårarna hade samlats i ögonen igen. Jag kollade ner på Sapp som låg harmoniskt i soffan. Håret var rufsigt och ögonen slutna, ändå var hon den vackraste tjejen jag sett i hela mitt liv. Vackrare än alla jag någon sätt. Vackrast. Jag satt mig på huk vid soffans sida och smekte Sapps kind försiktigt.
- Du ska inte komma till skada. Ingen kommer någonsin få komma nära dig. Inte så länge jag lever, aldrig. Jag älskar dig Sapphire Pierce. Jag böjde mig ner och kysste henne mjukt på kinden. Sedan reste jag mig upp och gick ut från hotellägenheten. Jag låste noga om mig. Sedan drog jag upp mobilen och skickade iväg ett sms till Sapp. Ifall hon vaknade innan jag kommit tillbaka.
’Jag är hemma innan du vaknar, älskar dig ’ Sedan skrev jag ett kort sms till Scooter. Två så ord.
Chapter 47 – Cry on my shoulder
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
bild1,bild2,bild3,bild4,bild5
Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.
- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.
- Ganska.
- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.
- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.
- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.
- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.
- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.
- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.
- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.
- Vad är lösenordet då?
- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.
- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen? Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.
- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.
- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.
- Okej då, men bara för att jag är smält smör.
-
Sapp verkade lite borta när vi hade gått ner för att äta frukost, hon höll på att trilla i trappan, snubbla över maten i cafeterian och trilla av stolen i matsalen. Jag var tvungen att ta tag i hennes arm, om och om igen.
- Trött? Frågade Kenny retligt när Sapp, för andra gången, höll på att falla av stolen. Hon kollade bortkommet på honom och log sedan ett rätt normalt leende. Sedan nickade hon.
- Ganska.
- Fick du ingen sömn inatt? Han blickade mot mig. Jag fnös.
- Jag sov väldigt gott, försäkrade Sapp. Kenny nickade, men så inte helt övertygad ut.
- Säker? Sapp nickade. Sapp reste sig plötsligt upp och gick bort mot bröden, hon greppade tag om en brödskiva och började sedan bre den. Jag reste mig snabbt upp och gick efter henne. När jag kom fram la jag händerna mot hennes höfter och lutade huvudet mot hennes knä.
- Är du säker på att du inte vill följa med? Hon rös till. Jag fnissade och kysste hennes sedan mjukt i nacken.
- Jag är säker. Det gör inget. Jag har ju din data! Jag fnissade till och nickade.
- Jag har kod. Hon vände sig om i min omfamning, med en färdig bredd macka i handen.
- Ifall paparazzisarna snor din data? Hon kollade under lugg på mig. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
- Typ. Hon fnissade till och lutade sig fram mot mig, hon kysste mig sedan på kinden.
- Vad är lösenordet då?
- Varför ska jag säga det till dig? Frågade jag retligt. Hon ryckte på axlarna och såg oskyldig ut.
- Du är Justin Bieber! Hon ryckte på axlarna och såg fortfarande oskyldigt ut. Hur kunde man säga nej till de där bruna valpögonen? Om jag skulle varit smör, skulle jag lätt smält.
- Vad var det för argument? Frågade jag trotsigt.
- Snälla! Jag skrattade uppgivet till.
- Okej då, men bara för att jag är smält smör.
Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.
- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.
- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.
- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.
- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.
- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.
- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.
- Det får du inte, för du måste gå nu.
- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.
- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.
- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.
- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.
- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.
Bild(hundvalpsögon/underläpp) http://weheartit.com/entry/28306571
Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.
- Jag älskar dig Sapp.
- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.
- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.
- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.
- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.
- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.
- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.
- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.
Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.
Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.
- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.
Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.
Justin drog upp mig för trappan, jag följde snällt efter.
- Justin! Du ska vara här om 10 minuter! 10! Kenny skrek efter oss. Justin skrattade bara. Jag skulle tvinga ner honom. När vi äntligen kommit upp öppnade Justin dörren och drog in mig.
- Varför har du så bråttom? Justin skrattade och ryckte på axlarna.
- Vet inte, han gick fram imot mig och la händerna på min midja. Han drog mig sedan närmre och kysste mina läppar mjukt.
- Jag kommer sakna dig. Viskade han. Jag fnissade till och kollade djupt in i hans chokladbruna ögonen. Jag älskade dina ögon.
- Jag kommer sakna dig med. Viskade jag. Han la ena handen mot min rygg och drog mig ännu närmre. Han började sedan långsamt kyssa mig på halsen. Jag dog nästan.
- Justin, du får inte göra så, fick jag hackigt fram. Han skrattade bara till mot min hals.
- Jo då. Jag sneglade bort mot klockan.
- Det får du inte, för du måste gå nu.
- Åhhhh, klagade han högljut när jag tog ett steg från honom, jag hånflinade bara.
- Du klarar dig älskling, viskade jag. Han skakade trotsigt på huvudet.
- Ne, det gör jag inte. Jag nickade.
- Det gör du. Justin backade långsamt mot dörren. Långsammare och långsammare för varje steg. Tillslut tog han snigelsteg mot dörren. Jag suckade, korsade händerna framför bröstet och la huvudet på snedden i en halvt låtsas-irriterad. Justin flinade bara. Jag var tvungen att bokstavligen putta ut han ur huset. Och han var ju tvungen att ge mig näst intill dödsångest när han väl var utanför dörren.
- Vill du inte ha mig här? Han la huvudet på sne, putade med underläppen och tog fram valpögonen.
Kunde man bli sötare? Var det möjligt? Jag suckade och försökte att inte möta hans blick. Gick det att säga nej till den? Jag vände mig trotsigt om men kom inte längre. Jag kände mig plötsligt som hans storasyster, en äldre tjej som försökte få iväg honom till skolan på morgonen. Den känslan försvann däremot när Justin kom fram och la händerna mot mina höfter. Fick han göra så? Fick han vara så söt när jag bara var tvungen att näst intill dra iväg honom. Han lutade huvudet mot min axel och drog in min doft.
- Jag älskar dig Sapp.
- Men snälla! Utbrast jag och vände mig om hans omfamning. Jag drog han närmre mig och kysste han mjukt på läpparna. När kyssen avslutades fnittrade Justin sött till.
- Fnittra inte! Sa jag och pekade hotfullt på honom. Han fnittrade bara ännu mer.
- Det var en kvart sedan jag sa att du skulle komma ner. Kennys låtsas-barska röst fyllde mitt inre. Jag vände mig mot honom och slog armarna om Justins hals. Kenny skrattade och tog tag i Justins arm.
- Jag mår riktigt dåligt Kenny, jag tror att jag blivit magsjuk! Justin gjorde kräkreflexer. Jag släppte han dock inte, något jag borde ha gjort.
- Skulle Sapp vara så nära dig om du hade var magsjuk? Han kollade forskande på Justin.
- Det kom så plöt.. Justin hann inte argumentera mer innan Kenny avbröt honom.
- Kom nu grabben. Du blir inte borta länge. Justin nickade släppte motvilligt mig. Han kysste mig mjukt på kinden innan han gick efter Kenny ner mot trapporna. Han vinkade en sista gång innan han långsamt gick ner för trappan. Jag vände och gick in i hotellrummet igen. Vad skulle jag nu syssla med? Jogga! Jag sprang fram mot min resväska och drog fram idrottskläderna. När jag var klar och hade bytit om och allt gick jag ut. Det var friska vindar som drog tag i håret. Friskt! Mysigt! Men mest varmt. Det fanns inga paparazzisar runt hotellet längre. Inga fans heller. De hade väll antingen sprungit efter Justin, eller gått upp i rök. Ett annat förslag var att de hade flyttat på sig.
Jag sprang i ca 45 minuter. Jag sprang en lång runda och fick rensa tankarna ordentligt. Jag hade kommit överens med mig själv att jag saknade mamma och pappa, men att jag inte ville hälsa på dem ännu. Jag ville vänta ett tag. Umgås med Justin och vara allmänt social med honom. Jag saknade också den tighta relationen jag hade haft med Tay. Jag hade den fortfarande. Men det kändes som om Justin tagit lite av hennes relation till mig. Jag bestämde mig för att ta mer kontakt med henne. Kanske shoppa någon dag? När jag sedan åkte hem till Pennsylvania kanske Tay skulle följa med, eller fick hon ledigt? Hon kanske kunde ta ledigt i några dagar. 2, 3? Det borde hon, men hon hade ju redan tagit lite ledigt. Men om jag skulle vara ärlig var jag mer orolig över mitt förhållande med Justin. Jag och Tay hade klarat ett kompisförhållande på distans väldigt länge. Vi skulle klara det igen. Men jag och Justin hade inte gått igenom något sådant.
Jag klev in i duschen och lät det varma vattnet strömma nerför min kropp. Det var skönt. När jag var klar klev jag ut ur duschen och virade en handduk runt kroppen. Jag borstade och fönade håret innan jag satte på mig en lång varm morgon rock. Jag öppnade dörren och gick iväg mot min resväska. Jag drog fram det första bästa, ett par vita trosor, ett par svarta sportbyxor, en vit bh och en vit t-shirt med svart reklam på. Jag drog på mig allt och satte sedan på mig de varmaste sockarna jag hade. Jag hade en viss förmåga att frysa om fötterna, hela tiden. När jag var klar tog jag ut en Ben & Jerrys ur kylen och tog sedan en sked. Jag satte mig i soffan med glassen och Justins vita mac i knäet. Bara jag inte spillde ner datan så var jag nöjd. Jag startade den och väntade till den söta profilen kommit upp, då klickade jag in det ännu sötare lösenordet Justin viskat.
- SappIsBiebersGirl, hade han viskat. Jag hade blivit alldeles varm inuti. Jag skrev in det och mycket riktigt. Det var rätt. När jag loggat in på twitter några minuter senare var hela min profil fylld med hat-tweets. Jag bläddrade snabbt igenom de, jag såg några snälla på vägen. Då värmdes hjärtat till på ett alldeles speciellt sätt. Vissa beliebers accepterade mig faktiskt. De behövde inte älska mig. Jag förstod de.
Plötsligt började min mobil ringa. Jag kollade på numret, det var dolt. Jag rynkade lite på pannan innan jag svarade på samtalet jag helst skulle villat slippa. Samtalet som förändrade mitt liv, föralltid.
Jag la ner den lilla asken i fickan och sa hejdå till Kenny. Han hälsade till Sapp och ett stort leende lekte på mina läppar. Jag lovade att hälsa henne innan jag sprang upp för trappan. Jag sprang direkt fram till min dörr. Jag ryckte ner handtaget. Låst.
- Sapp! Älskling! Jag har ingen nyckel. Jag hörde tunga släpande steg mot dörren. Låset drog långsamt upp någon puttade mjukt men ryckigt upp dörren.
Det kändes som flera hårda slag i ansiktet. Sapps ögon var röda och vattniga. Små oskyldiga tårar rann ner för ansiktet. Håret var rufsigt och hängde lockigare än vanligt ner för axlarna. Vissa delar av håret var blöta av tårar. Jag var som förlamad. Kunde knappt röra en muskel. Men när Sapp gjorde en halvhjärtad ansats att vända sig bort från mig drog jag snabbt in henne i min omfamning. Hon rörde inte en muskel. Inget livstecken ens. Levde hon? Plötsligt föll hon handlöst i min omfamning. Jag kramade hårdare om henne och klarade till slut bära upp henne. Jag gick med tunga steg fram till soffan.
- Vad här hänt älskling? Frågade jag mjukt. Hon klarade knappt kolla på mig. Hon böjde huvudet långsamt mot mig. Jag kollade rakt in i hennes röda vattniga ögon och visste att hon såg rakt in i mig, rakt in i min själ. Rakt in Justin Drew Bieber. Hon öppnade munnen, men inga ord lämnade hennes läppar. Det fastnade i halsen. Hon hostade till och klarade sedan få fram 3 ryckiga ord.
- Hon är borta.
______________________________________________________
VA? VEM ÄR BORTA?
KOMMENTERA
Förlåt<3
Hej<3 hinner tyvärr inget inlägg udag;( ska först plugga no sedan discha, oc har varit iväg hela dagen;( SRY<3
Chapter 46 – Night mare
PREVIOSLY:
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
BILD
SAPP
Jag satte mig ner i soffan, Justin gick fram till tv:n och valde en film. Han höll upp den. ”The Notebook”. Ett leende spreds på mina läppar och jag nickade stort. Justin satte på filmen och sprang sedan ut till köket. Han kom några minuter efter ut med godis och chips. Han satte det på bordet och satte sig sedan bredvid mig. Sekunden efter satt jag i hans knä, han drog upp mig. Jag slängde armarna om hans hals och la huvudet mot hans axel.
-
- Ska vi gå ner? Filmen var slut. Jag nickade och reste mig upp.
- Jag kommer snart, viskade jag och gick till sovrummet. Jag drog ut min resväska och letade en stund innan jag fann vad jag sökte. Jag drog upp mjukisbyxorna och sprang sedan till toaletten. Justin måste tro att jag var halvt beroende av mina mjukisbyxor, vilket jag i och för sig var. Jag drog på mig byxorna, jag öppnade dörren och gick rakt in i Justins famn.
- Vad gjorde du? frågade han. Jag kollade ner på byxorna. Han skrattade, själv hade han fortfarande på sig sina jeans. Vi gick ut från hotellrummet. I bara sockar. Jag sprang i korridoren och tog trapporna ner. Justin var inte långt efter mig. Jag skrattade hela tiden. När vi kom ner kom han ifatt mig. Han slängde armarna om mig och drog in mig i sin omfamning.
- Justin! Skrek jag. Utan att tänka på folket nere i matsalen. I princip alla hotellets gäster var här nu. Det var ju middag. Justin drog mig intill sig och kysste mig passionerat på läpparna. Jag besvarade kyssen och la handen om hans nacke. Hans läppar masserade mina en stund. När vi avslutat kyssen kollade han djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig Sapphire, han använde hela mitt namn. Jag rös under hans beröring.
- Turturduvor? Ska ni sätta er ner eller? Jag vaknade upp från min lilla dröm, jag släppte Justin, men tog tag i hans hand istället. Folket i matsalen, vilade sina blickar mot oss. Något jag tyckte var väldigt jobbigt. Jag gillade inte sådan uppmärksamhet. Vi klev snabbt fram till bordet de andra satt vid och satte oss. Jag med ryggen mot folket som stirrade. Det var tur att vi gått ut med vårt förhållande, hur skulle vi då kamouflera detta?
-
- Sapp kommer du eller? Justin hade sprungit upp för de första trappstegen. Jag kollade upp mot honom och log stort. Hur kunde den underbara personen tycka så mycket om mig? Det var omöjligt att tänka för mig. Jag var en ensambarns tjej från Pennsylvania, som bor i ett hus på 1 våning. Hur kunde Justin gilla mig lika mycket som jag gillade han, eller gjorde han? Han kanske tyckte att jag var en ”sommarflört”. Det hoppades jag inte att han gjorde.
- Sapp? Jag sprang upp trappstegen och fortsatte sedan upp för nästan hela trappan. Han fnissade bakom mig. När jag kommit upp till våning 5 sprang jag direkt fram till hans hotelldörr och väntade där på honom. Han kom nästan direkt efter.
- Jag är impad, sa jag ärligt. Han kollade förvånat på mig samtidigt som han låste upp dörren, och puttade upp den.
- Du har bra kondis, är det för att du springer på en scen, eller har du en hemlighet? Jag blinkade med ena ögat och gick in i hotellrummet. Jag satte upp håret i en högtofs och kollade upp mot Justin igen. Han skrattade.
- Jag har en hemlighet, sa han lurigt. Jag kollade på honom med spelad förvåning.
- Vad?
- Jag tränar! Sa han och slog ut med armarna.
- Herre gud! Jag skrattade och sprang in i lägenheten. Kunde man vara lika glad som jag var nu? Fick man det? Det kanske var olagligt. Inget kunde förstöra mitt humör nu, nästan i alla fall. Jag var underbart glad! Jag la mig ner i den för mjuka sängen. Justin kom in i rummet en stund efter, han la dig ner bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg samtidigt som han drog upp mitt ansikte mot sitt, jag la mig över honom och kysste han mjukt. Han besvarade snabbt kyssen och smekte mig upp och nerför ryggen. Han rullade redan runt så att jag låg under honom. Han kysste mig fortfarande mjukt.
- JUSTIN! Det var Scooter. Justin suckade. Vi reste oss långsamt och följde varann till dörren. Justin öppnade och Scooter suckade tungt.
- Äntligen! Han suckade men fortsatte sedan.
- Vi kanske ska testa att Sapp är här hemma imorgon? För att testa, bara. Så att vi vet hur det går? Jag ville inte detta. Måste vi? Ändå nickade jag sammanbitet.
- Okej. Vi testar. Justin var nära att demonstrera när jag avbröt honom.
- Nej Justin, vi testar. Hejdå Scooter! Han sa ett snabbt hejdå innan jag stängde dörren.
- Vi testar, en dag, jag vände mig mot Justin. Han nickade sammanbitet.
- Ring om det är något, eller om du blir trött på att bara vara här hela dagen, Kenny kommer och hämtar dig då. Jag nickade och kysste honom lätt på kinden.
- Ska vi sova nu? Han skrattade till och nickade.
- Det gör vi.
-
” – Vill du ha mat? Jag kollade upp från den lilla madrassen. Rysningar for upp och ner för armarna hela tiden. Jag frös, något innerligt. Jag nickade stumt huvudet. Huvudet värkte. Jag reste mig upp, men föll nästan direkt ner igen. Benen var för svaga efter jag sovit. Jag väntade en liten stund innan jag reste mig upp igen.
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
__________________________________
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
Jag satte mig ner i soffan, Justin gick fram till tv:n och valde en film. Han höll upp den. ”The Notebook”. Ett leende spreds på mina läppar och jag nickade stort. Justin satte på filmen och sprang sedan ut till köket. Han kom några minuter efter ut med godis och chips. Han satte det på bordet och satte sig sedan bredvid mig. Sekunden efter satt jag i hans knä, han drog upp mig. Jag slängde armarna om hans hals och la huvudet mot hans axel.
-
- Ska vi gå ner? Filmen var slut. Jag nickade och reste mig upp.
- Jag kommer snart, viskade jag och gick till sovrummet. Jag drog ut min resväska och letade en stund innan jag fann vad jag sökte. Jag drog upp mjukisbyxorna och sprang sedan till toaletten. Justin måste tro att jag var halvt beroende av mina mjukisbyxor, vilket jag i och för sig var. Jag drog på mig byxorna, jag öppnade dörren och gick rakt in i Justins famn.
- Vad gjorde du? frågade han. Jag kollade ner på byxorna. Han skrattade, själv hade han fortfarande på sig sina jeans. Vi gick ut från hotellrummet. I bara sockar. Jag sprang i korridoren och tog trapporna ner. Justin var inte långt efter mig. Jag skrattade hela tiden. När vi kom ner kom han ifatt mig. Han slängde armarna om mig och drog in mig i sin omfamning.
- Justin! Skrek jag. Utan att tänka på folket nere i matsalen. I princip alla hotellets gäster var här nu. Det var ju middag. Justin drog mig intill sig och kysste mig passionerat på läpparna. Jag besvarade kyssen och la handen om hans nacke. Hans läppar masserade mina en stund. När vi avslutat kyssen kollade han djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dig Sapphire, han använde hela mitt namn. Jag rös under hans beröring.
- Turturduvor? Ska ni sätta er ner eller? Jag vaknade upp från min lilla dröm, jag släppte Justin, men tog tag i hans hand istället. Folket i matsalen, vilade sina blickar mot oss. Något jag tyckte var väldigt jobbigt. Jag gillade inte sådan uppmärksamhet. Vi klev snabbt fram till bordet de andra satt vid och satte oss. Jag med ryggen mot folket som stirrade. Det var tur att vi gått ut med vårt förhållande, hur skulle vi då kamouflera detta?
-
- Sapp kommer du eller? Justin hade sprungit upp för de första trappstegen. Jag kollade upp mot honom och log stort. Hur kunde den underbara personen tycka så mycket om mig? Det var omöjligt att tänka för mig. Jag var en ensambarns tjej från Pennsylvania, som bor i ett hus på 1 våning. Hur kunde Justin gilla mig lika mycket som jag gillade han, eller gjorde han? Han kanske tyckte att jag var en ”sommarflört”. Det hoppades jag inte att han gjorde.
- Sapp? Jag sprang upp trappstegen och fortsatte sedan upp för nästan hela trappan. Han fnissade bakom mig. När jag kommit upp till våning 5 sprang jag direkt fram till hans hotelldörr och väntade där på honom. Han kom nästan direkt efter.
- Jag är impad, sa jag ärligt. Han kollade förvånat på mig samtidigt som han låste upp dörren, och puttade upp den.
- Du har bra kondis, är det för att du springer på en scen, eller har du en hemlighet? Jag blinkade med ena ögat och gick in i hotellrummet. Jag satte upp håret i en högtofs och kollade upp mot Justin igen. Han skrattade.
- Jag har en hemlighet, sa han lurigt. Jag kollade på honom med spelad förvåning.
- Vad?
- Jag tränar! Sa han och slog ut med armarna.
- Herre gud! Jag skrattade och sprang in i lägenheten. Kunde man vara lika glad som jag var nu? Fick man det? Det kanske var olagligt. Inget kunde förstöra mitt humör nu, nästan i alla fall. Jag var underbart glad! Jag la mig ner i den för mjuka sängen. Justin kom in i rummet en stund efter, han la dig ner bredvid mig. Jag la mitt huvud på hans bröstkorg samtidigt som han drog upp mitt ansikte mot sitt, jag la mig över honom och kysste han mjukt. Han besvarade snabbt kyssen och smekte mig upp och nerför ryggen. Han rullade redan runt så att jag låg under honom. Han kysste mig fortfarande mjukt.
- JUSTIN! Det var Scooter. Justin suckade. Vi reste oss långsamt och följde varann till dörren. Justin öppnade och Scooter suckade tungt.
- Äntligen! Han suckade men fortsatte sedan.
- Vi kanske ska testa att Sapp är här hemma imorgon? För att testa, bara. Så att vi vet hur det går? Jag ville inte detta. Måste vi? Ändå nickade jag sammanbitet.
- Okej. Vi testar. Justin var nära att demonstrera när jag avbröt honom.
- Nej Justin, vi testar. Hejdå Scooter! Han sa ett snabbt hejdå innan jag stängde dörren.
- Vi testar, en dag, jag vände mig mot Justin. Han nickade sammanbitet.
- Ring om det är något, eller om du blir trött på att bara vara här hela dagen, Kenny kommer och hämtar dig då. Jag nickade och kysste honom lätt på kinden.
- Ska vi sova nu? Han skrattade till och nickade.
- Det gör vi.
-
” – Vill du ha mat? Jag kollade upp från den lilla madrassen. Rysningar for upp och ner för armarna hela tiden. Jag frös, något innerligt. Jag nickade stumt huvudet. Huvudet värkte. Jag reste mig upp, men föll nästan direkt ner igen. Benen var för svaga efter jag sovit. Jag väntade en liten stund innan jag reste mig upp igen.
- Detta är erat fel, sa rösten barskt. Jag nickade. Orkade inte svara. Orkade inte prata, orkade ingenting. Jag skulle dö här, det började gå upp för mig. Jag skulle dö, utan Justin. Utan Justin. Det var det jag var rädd för mest. Jag skulle aldrig få höra Justins mjuka stämma viska mitt namn igen. Aldrig. Tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag hulkade mig inte, lät ingenting. De fick inte märka att jag grät. De fick inte höra. ”
- Sapp? Ska vi äta frukost innan jag åker till studion. Jag nickade stumt. Drömmen fick inte försvinna. Det tog en stund att inse att den redan var borta. Jag kollade upp och mötte Justins fina ögon.
__________________________________
Chapter 45 – Studio
PREVIOSLY:
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
BILD
SAPP:
Justin klev in i studio och gav mig en sista blick innan han satte sig vid mixer bordet och började prata med Kuk Harrell. Jag reste mig upp från soffan och ursäktade mig innan jag gick ut från rummet. Jag höll Justins mobil hårt i handen, de var inte meningen att ta den. Men jag hade kommit på att jag inte hade med min egna. Så jag hade inget annat val. Han hade gett mig den direkt. Jag låste upp mobilen och klickade in på telefon. Jag slog vårt hemnummer och la handen vid örat. Det tutade en stund innan någon svarade.
- Kathrine Pierce, svarade en ljus stämma. Min mamma. Jag fnittrade till.
- Hej mamma! Sa jag och jag gissade att hon log.
- Hej gumman! Jag kan tyvärr inte prata så mycket nu! Men lite, sedan kan jag väll ringa upp dig imorgon va?
- Ja visst! Jag vill bara säga några ord och höra din röst, hon skrattade till. Min mamma hade alltid varit en av de snällaste mammorna, de med ny gjorda kakor och nybakta bullar.
- Hur har du det?
- Bara bra!
- Vad har du gjort då?
- Typ… umgåtts med Taylor…. Jag drog ut på det lite, skulle jag berätta om Justin? Ja.
- Sapp?
- Och Justin.
- Vem är Justin. Och vad skulle jag svara på det? Han var ju min pojkvän, det var jag ju typ helt medveten om.
- Min kille typ, sa jag och fnittrade till.
- Va roligt! Hur är han?
- Har inte du varit inne i en affär på sistone? Frågade jag och skrattade till. Hon blev tyst.
- Nej, typ inte. Jag har haft mycket i jobbet och så.
- Jaha, han är underbar.
- Hur ser han ut?
- Brunt hår, bruna ögon. Fruktansvärt söt, och snygg, de sista viskade jag.
- Det låter bra! Hoppas jag får träffa han någon gång.
- Det får du!
- Det var kul att höra gumman, men jag måste gå nu, vi hörs imorgon! Jag skrattade till och nickade.
- Det gör vi, hejdå, älskar dig.
- Älskar dig med gumman. Hon tryckte av samtalet. Jag drog ner mobilen från örat och kollade in den lite. Fick jag det? Jag gick in i studion igen och satte mig ner i soffan. Kenny kollade granskande på mig.
- Är du säker på att du får titta i den?
- Jag är hans tjej, jag ryckte på axlarna och pratade med ironi i rösten. Nej jag vet inte. Det är därför jag inte gör det, sa jag och la den i knät. Sedan tog jag upp den igen och gick in på musik.
- Har han någon bra musik?
- Det tror jag nog.
- Är han så egotrippad att han har sin egen musik? Skrattade jag när jag rullade ner i musiklistan. Det fanns mycket av hans egen musik. Jag tryckte på en och höll mobilens högtalare vid örat.
- Never say never, sa Kenny kort när han lyssnat på några ord av den. Han hade rätt, när refrängen kom sjöng Justin och någon annan liten kille ”Never say never”. Jag gillade den. Jag bläddrade ner ännu mer och satte på en låt. Denna låt hade jag hört innan, innan jag blev hans tjej det vill säga.
- Vad heter denna? Frågade jag snabbt.
- Turn to you.
- Den är jätte fin! sa jag och han nickade.
- Han sjunger den till sin mamma, Pattie.
- Naw.
- Vad håller ni på med här ute, jag ryckte till och kollade mot studiorums dörren. Justin skrattade till och gick fram imot oss. Han satte sig ner mellan mig och Kenny och drog in mig i en stor kram. Han drog sedan upp mig i hans famn och kysste mig mjukt på kinden.
- Kollar igenom dina låtar! Sa jag och fnissade till.
- Erkänn bra? Jag nickade och tog upp mobilen.
- Jag älskar denna. Viskade jag och gav han mobilen. Jag hade inte stängt av ”Turn to you”. Han kollade ner på skärmen och log.
- Jag med. Han drog in mig i sin omfamning igen och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen.
- Är du klar nu? Eller ska du jobba mer? Frågade jag försiktigt. Han kollade bort mot studion där inne satt Tay.
- Tay! Jag reste mig upp i hans omfamning och sprang in i studion. Jag sprang rakt fram till Taylor och slängde mig i hennes famn. Hon stog upp, som tur var. Jag kramade hårt om henne. Vi träffades ju inte på hela gårdagen. Hon kramade mig hårt tillbaka.
- Är det inte jobbigt att jobba hela tiden? Viskade jag in i hennes öra. Hon fnissade till.
- Sådär, viskade hon tillbaka.
-
Justin tog täten ut från studion, jag gick med Taylor bakom. Jag hade gjort armkrok med henne. Jag ville inte dissa min kille. Justin gick framför med Kenny. De småpratade till. Jason gick bakom oss, han pratade inte med någon. När vi kommit ut från studion gick vi raka vägen till bilen. Förutom Justin, han stannade en massa gånger och skrev autografer. Jag satte mig i mitten jämte Taylor i bilen. När Justin kom in satte han sig på den andra platsen bredvid mig och tog tag i min hand. Jag kramade den hårt. Vi åkte snabbt hem till hotellet. Det fanns näst intill inga fans utanför hotellet, så Justin kunde ta foto med de alla. När det var klart traskade vi alla in. Då kom jag på en sak:
- Funkar värmen i dit hotellrum Tay? Hon kollade mot mig och nickade.
- Ja…? Det gör den. Jag fnissade till och blickade mot Justin, han fnissade också.
- Vadå då?
- Äh inget. De andra gick upp till sina hotellrum och kom överens att äta middag tillsammans senare. Jag och Justin stannade nere på första plan, men bestämde med de andra att äta senare. Jag och Justin fikade dock lite innan vi gick upp. Vi båda var fruktansvärt hungriga.
- Vad sa din mamma då? Jag klev in i hissen efter honom och han tog ett fast tag om min hand.
- Hon frågade om dig, bland annat.
- Vad frågade hon då? Han log stort.
- Hur du var och såg ut typ, sa jag och ryckte på axlarna.
- Vad sa du då? Han log ett retligt leende.
- Nja, jag sa att jag hade sett snyggare, men att du dög. Jag ryckte på axlarna. Jag hade försökt att inte ha ironi i rösten, även fast hela meningen var ironi.
- Va?
- Justin, jag skojar bara med dig! Jag började gapskratta, kunde inte hålla de tillbaka längre. Han pustade ut och drog in mig i en hård kram.
- Jag blev faktiskt lite rädd! Jag skrattade och sa sedan:
- Det var det som var meningen.
- Ha-ha. Det var inte kul, hans leende avslöjade honom.
JUSTIN
Vi klev av på vår våning. Vi vandrade sedan mot vårt hotell rum.
- Vad ska vi göra nu då? frågade Sapp när vi kommit in. Hon gäspade stort och skrattade till. Hon hade det näst intill svarta håret utsläppt, det hängde perfekt nerför de smala axlarna. De små lockarna lockade sig också perfekt. Hon var helt enkelt perfekt. Näst intill perfektare än perfekt. Den elfenbens vita toppen satt perfekt mot hennes smala kropp och fick mig bara att vilja ha henne nära ännu mer. De halvpösiga jeansen satt snyggt i midjan. Jag gick snabbt fram till henne och la händerna på hennes midja.
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
____________
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
Justin klev in i studio och gav mig en sista blick innan han satte sig vid mixer bordet och började prata med Kuk Harrell. Jag reste mig upp från soffan och ursäktade mig innan jag gick ut från rummet. Jag höll Justins mobil hårt i handen, de var inte meningen att ta den. Men jag hade kommit på att jag inte hade med min egna. Så jag hade inget annat val. Han hade gett mig den direkt. Jag låste upp mobilen och klickade in på telefon. Jag slog vårt hemnummer och la handen vid örat. Det tutade en stund innan någon svarade.
- Kathrine Pierce, svarade en ljus stämma. Min mamma. Jag fnittrade till.
- Hej mamma! Sa jag och jag gissade att hon log.
- Hej gumman! Jag kan tyvärr inte prata så mycket nu! Men lite, sedan kan jag väll ringa upp dig imorgon va?
- Ja visst! Jag vill bara säga några ord och höra din röst, hon skrattade till. Min mamma hade alltid varit en av de snällaste mammorna, de med ny gjorda kakor och nybakta bullar.
- Hur har du det?
- Bara bra!
- Vad har du gjort då?
- Typ… umgåtts med Taylor…. Jag drog ut på det lite, skulle jag berätta om Justin? Ja.
- Sapp?
- Och Justin.
- Vem är Justin. Och vad skulle jag svara på det? Han var ju min pojkvän, det var jag ju typ helt medveten om.
- Min kille typ, sa jag och fnittrade till.
- Va roligt! Hur är han?
- Har inte du varit inne i en affär på sistone? Frågade jag och skrattade till. Hon blev tyst.
- Nej, typ inte. Jag har haft mycket i jobbet och så.
- Jaha, han är underbar.
- Hur ser han ut?
- Brunt hår, bruna ögon. Fruktansvärt söt, och snygg, de sista viskade jag.
- Det låter bra! Hoppas jag får träffa han någon gång.
- Det får du!
- Det var kul att höra gumman, men jag måste gå nu, vi hörs imorgon! Jag skrattade till och nickade.
- Det gör vi, hejdå, älskar dig.
- Älskar dig med gumman. Hon tryckte av samtalet. Jag drog ner mobilen från örat och kollade in den lite. Fick jag det? Jag gick in i studion igen och satte mig ner i soffan. Kenny kollade granskande på mig.
- Är du säker på att du får titta i den?
- Jag är hans tjej, jag ryckte på axlarna och pratade med ironi i rösten. Nej jag vet inte. Det är därför jag inte gör det, sa jag och la den i knät. Sedan tog jag upp den igen och gick in på musik.
- Har han någon bra musik?
- Det tror jag nog.
- Är han så egotrippad att han har sin egen musik? Skrattade jag när jag rullade ner i musiklistan. Det fanns mycket av hans egen musik. Jag tryckte på en och höll mobilens högtalare vid örat.
- Never say never, sa Kenny kort när han lyssnat på några ord av den. Han hade rätt, när refrängen kom sjöng Justin och någon annan liten kille ”Never say never”. Jag gillade den. Jag bläddrade ner ännu mer och satte på en låt. Denna låt hade jag hört innan, innan jag blev hans tjej det vill säga.
- Vad heter denna? Frågade jag snabbt.
- Turn to you.
- Den är jätte fin! sa jag och han nickade.
- Han sjunger den till sin mamma, Pattie.
- Naw.
- Vad håller ni på med här ute, jag ryckte till och kollade mot studiorums dörren. Justin skrattade till och gick fram imot oss. Han satte sig ner mellan mig och Kenny och drog in mig i en stor kram. Han drog sedan upp mig i hans famn och kysste mig mjukt på kinden.
- Kollar igenom dina låtar! Sa jag och fnissade till.
- Erkänn bra? Jag nickade och tog upp mobilen.
- Jag älskar denna. Viskade jag och gav han mobilen. Jag hade inte stängt av ”Turn to you”. Han kollade ner på skärmen och log.
- Jag med. Han drog in mig i sin omfamning igen och kysste mig mjukt på läpparna. Jag besvarade kyssen.
- Är du klar nu? Eller ska du jobba mer? Frågade jag försiktigt. Han kollade bort mot studion där inne satt Tay.
- Tay! Jag reste mig upp i hans omfamning och sprang in i studion. Jag sprang rakt fram till Taylor och slängde mig i hennes famn. Hon stog upp, som tur var. Jag kramade hårt om henne. Vi träffades ju inte på hela gårdagen. Hon kramade mig hårt tillbaka.
- Är det inte jobbigt att jobba hela tiden? Viskade jag in i hennes öra. Hon fnissade till.
- Sådär, viskade hon tillbaka.
-
Justin tog täten ut från studion, jag gick med Taylor bakom. Jag hade gjort armkrok med henne. Jag ville inte dissa min kille. Justin gick framför med Kenny. De småpratade till. Jason gick bakom oss, han pratade inte med någon. När vi kommit ut från studion gick vi raka vägen till bilen. Förutom Justin, han stannade en massa gånger och skrev autografer. Jag satte mig i mitten jämte Taylor i bilen. När Justin kom in satte han sig på den andra platsen bredvid mig och tog tag i min hand. Jag kramade den hårt. Vi åkte snabbt hem till hotellet. Det fanns näst intill inga fans utanför hotellet, så Justin kunde ta foto med de alla. När det var klart traskade vi alla in. Då kom jag på en sak:
- Funkar värmen i dit hotellrum Tay? Hon kollade mot mig och nickade.
- Ja…? Det gör den. Jag fnissade till och blickade mot Justin, han fnissade också.
- Vadå då?
- Äh inget. De andra gick upp till sina hotellrum och kom överens att äta middag tillsammans senare. Jag och Justin stannade nere på första plan, men bestämde med de andra att äta senare. Jag och Justin fikade dock lite innan vi gick upp. Vi båda var fruktansvärt hungriga.
- Vad sa din mamma då? Jag klev in i hissen efter honom och han tog ett fast tag om min hand.
- Hon frågade om dig, bland annat.
- Vad frågade hon då? Han log stort.
- Hur du var och såg ut typ, sa jag och ryckte på axlarna.
- Vad sa du då? Han log ett retligt leende.
- Nja, jag sa att jag hade sett snyggare, men att du dög. Jag ryckte på axlarna. Jag hade försökt att inte ha ironi i rösten, även fast hela meningen var ironi.
- Va?
- Justin, jag skojar bara med dig! Jag började gapskratta, kunde inte hålla de tillbaka längre. Han pustade ut och drog in mig i en hård kram.
- Jag blev faktiskt lite rädd! Jag skrattade och sa sedan:
- Det var det som var meningen.
- Ha-ha. Det var inte kul, hans leende avslöjade honom.
Vi klev av på vår våning. Vi vandrade sedan mot vårt hotell rum.
- Vad ska vi göra nu då? frågade Sapp när vi kommit in. Hon gäspade stort och skrattade till. Hon hade det näst intill svarta håret utsläppt, det hängde perfekt nerför de smala axlarna. De små lockarna lockade sig också perfekt. Hon var helt enkelt perfekt. Näst intill perfektare än perfekt. Den elfenbens vita toppen satt perfekt mot hennes smala kropp och fick mig bara att vilja ha henne nära ännu mer. De halvpösiga jeansen satt snyggt i midjan. Jag gick snabbt fram till henne och la händerna på hennes midja.
- Jag vet inte, vad vill du? viskade jag i hennes öra. Hon rös till under min beröring.
- Sova, viskade hon tillbaka. Jag fnittrade till och skakade på huvudet.
- Ne, vi kollar på film. Hon nickade.
- Visst, men va beredd på att jag kommer somna, viskade hon tillbaka. Jag nickade och lutade huvudet mot hennes axel.
____________
OBS, kanske kommer två idag, KANSKE
Men inte om ni inte kommenterar ;D
KOMMENTERA
Chapter 44 –Inteview part 2
PREVIOSLY:
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
BILD
När vi åkt en stund kom vi fram till en radiokanals byggnad. Den var stor.
- Vilken show ska du va med i? frågade jag.
- Ryan Seacrest. förklarade han, jag nickade och han kramade om min hand hårdare när vi spatserade mot ingången, det fanns inte många fans här. Alla kanske inte visste att Justin skulle hit eftersom att det hade visat sig igår. Och det var ju egentligen min "förtjänst". Om inte jag skulle varit ihop med Justin skulle han inte åka hit. Han skulle inte blivit upptäckt på stranden heller. Det var helt enkelt mitt fel, alltihop.
När vi kom fram till ingången började Kenny gå snabbare och snabbare, jag och Justin fick nästan springa efter honom.
JUSTIN
Jag lirkade ut min svettiga hand ut Sapps och la den på hennes midja istället. Jag gillade inte denna intervju. De skulle fråga om Sapp, Sapp och ännu mer Sapp. Jag ville gärna prata om Sapp, det var inte det. Men det kändes konstigt. Vad fick jag säga och vad fick jag inte säga? Skulle jag försäga mig? Skulle Sapp bli sur på mig om jag sa för mycket? Skulle hon bli sur på mig om jag sa för lite? Tankarna snurrade runt i mitt huvud när jag bli bokstavligttalat inknuffad i det lilla rummet. Det fanns en ledig stol bredvid han som höll programmet, Ryan. Det stog även ”Justin Bieber” med snirkliga bokstäver på en liten lapp framför den sköna stolen. Programmet hade inte börjat ännu, Ryan satt nämligen och pratade lågmält till sina ”jobbarkompisar”. Jag gick långsamt fram till de och satte mig ner på stolen. Ryan vände sig mot mig och sken upp i ett stort leende.
- Biebs! Skrattade han och jag log stort, vi gjorde någon slags killkram och började snacka lite. Han frågade inte något om Sapp, han sparade väll de till intervjun. Och jag hade rätt. Direkt när inspelningsapparaterna var på inledde han:
- Ni lyssnar på Ryan Seacrest show och vi gästas idag av Justin Bieber! Hej Justin, hur har du det?
- Jag har det bra man, hur har du det själv?
- Bara bra, vi har hört lite rykten om dig och en viss… han funderade lite. Sapphire Pierce?
- Sapp, rättade jag, han nickade och log litet.
- Hur träffades ni?
- Jag vill inte gå in på detaljer. Sa jag kort.
- Lite kan du väll säga Bieber? Frågade han och gav mig ett leende. Jag skakade på huvudet.
- Nej, tyvärr. Jag vet inte vad jag får säga och inte.
- Hur är hon då? Rodnaden spreds på mina kinder som eld på torr mark.
- Ehhmm.. mumlade jag.
- Va? Frågade Ryan och fnissade.
- Hon är bara… fantaskisk!
SAPP
Mitt hjärta började dunka hårdare och jag kände mig nykär varje gång jag kollade på honom. Glädjetårarna spreds i mina ögon men jag lät de inte rinna ner för kinderna.
- Fantaskisk? De låter bra Biebs, är hon här? Justin nickade och kollade bak mot mig. Vi fick ögonkontakt och han log stort. Jag besvarade snabbt hans leende.
- I love you, mimade jag och han mimade samma ord tillbaka. Sedan pekade han mot mig och kollade tillbaka mot Ryan. Han kollade mot mig och log, jag log också.
- Hon ser vacker ut Justin! Är du orolig över alla skvallerblaskor och skit? Justin nickade.
- Ja, det är jag. Vem skulle inte vara? Jag hoppas att mina fans tar det bra! Jag älskar er alla, med hela mitt hjärta.
Jag ville inte vara självisk, men just nu önskar jag att han bara var min. Att vi bara var vanliga tonåringar som levde helt normala liv. Vi kanske skulle sitta i soffan och smaska på var sin glass nu? Det fick mig att tänka på mina föräldrar. Jag saknade de, men hade haft för mycket att göra för att hinna tänka. Jag beslutade mig för att ringa de på kvällen, när vi kommit hem från studion. Justin sträckte sig efter glaset.
- Har hon varit inne på twitter ännu? Och vad menade han med det? Justin stannade upp i rörelsen. Han skrattade lite bistert, som för att kamouflera misstaget han gjort.
- Jag vet inte.. halvsuckade han.
-
Intervjun var slut och Justin kom in i rummet jag suttit i. Han log stort när han kom fram till mig.
- Hej Beauty, viskade han när han kom riktigt nära. Han drog in mig i en kram och kysste mig på kinden.
-bild- next to you – http://weheartit.com/entry/11775796
Jag fnissade till och kollade upp i hans bruna ögon. Jag lutade mig närmre hon och tryckte mina läppar mjukt mot hans. Han besvarade kyssen och la handen mjukt mot min kind. Hans läppar masserade bokstavligen mina, och jag älskade det. Det var som en befrielse.
- Spara de till kamerorna! Jag ryckte till och slängde blicken bakom mig. Det var Ryan. Justin tog besvärat tag i mitt ansikte och kysste mig mjukt en sista gång innan han avslutade och kollade djupt in i mina ögon. Jag smälte. Sedan kollade han upp och mötte Ryans blick. Han skrattade till.
- Vi får väll se. Han mötte min blick innan han med ett lätt hejdå gick ut från radiokanalrummet. Han höll min hand hårt i sin, jag kramade om den då och då. Bara för att. Efter en stund släppte han min hand och la sin på min midja istället.
-bild nexty to you- http://weheartit.com/entry/20603369
- Varför frågade han om jag checkat twitter på sistone? Frågade jag plötsligt. Jag blev överrumplad över orden, de var inte meningen att jag skulle uttala de. Bara tänka. Justin blev minst lika överrumplad. Han stannade i ett steg, och började sekunden efter gå igen.
- Ehhmm, han undrade väll bara. Jag stannade och stoppade i stort sätt hela ledet. Justin drog mig till sig och fortsatte gå.
- Justin?
- Du vet när min mamma pratade med dig? Jag nickade.
- Hon berättade om hat då va? Där ringde klockan. Twitter var i stort sätt de ändå stället beliebersarna kunde få kontakt med Justin på. Det var nog många som hade letat upp mig bland Justins miljontals followers. Hatet skulle rinna in i mina omnämnanden.
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
hand i hand: http://weheartit.com/entry/26831753
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
När vi åkt en stund kom vi fram till en radiokanals byggnad. Den var stor.
- Vilken show ska du va med i? frågade jag.
- Ryan Seacrest. förklarade han, jag nickade och han kramade om min hand hårdare när vi spatserade mot ingången, det fanns inte många fans här. Alla kanske inte visste att Justin skulle hit eftersom att det hade visat sig igår. Och det var ju egentligen min "förtjänst". Om inte jag skulle varit ihop med Justin skulle han inte åka hit. Han skulle inte blivit upptäckt på stranden heller. Det var helt enkelt mitt fel, alltihop.
När vi kom fram till ingången började Kenny gå snabbare och snabbare, jag och Justin fick nästan springa efter honom.
Jag lirkade ut min svettiga hand ut Sapps och la den på hennes midja istället. Jag gillade inte denna intervju. De skulle fråga om Sapp, Sapp och ännu mer Sapp. Jag ville gärna prata om Sapp, det var inte det. Men det kändes konstigt. Vad fick jag säga och vad fick jag inte säga? Skulle jag försäga mig? Skulle Sapp bli sur på mig om jag sa för mycket? Skulle hon bli sur på mig om jag sa för lite? Tankarna snurrade runt i mitt huvud när jag bli bokstavligttalat inknuffad i det lilla rummet. Det fanns en ledig stol bredvid han som höll programmet, Ryan. Det stog även ”Justin Bieber” med snirkliga bokstäver på en liten lapp framför den sköna stolen. Programmet hade inte börjat ännu, Ryan satt nämligen och pratade lågmält till sina ”jobbarkompisar”. Jag gick långsamt fram till de och satte mig ner på stolen. Ryan vände sig mot mig och sken upp i ett stort leende.
- Biebs! Skrattade han och jag log stort, vi gjorde någon slags killkram och började snacka lite. Han frågade inte något om Sapp, han sparade väll de till intervjun. Och jag hade rätt. Direkt när inspelningsapparaterna var på inledde han:
- Ni lyssnar på Ryan Seacrest show och vi gästas idag av Justin Bieber! Hej Justin, hur har du det?
- Jag har det bra man, hur har du det själv?
- Bara bra, vi har hört lite rykten om dig och en viss… han funderade lite. Sapphire Pierce?
- Sapp, rättade jag, han nickade och log litet.
- Hur träffades ni?
- Jag vill inte gå in på detaljer. Sa jag kort.
- Lite kan du väll säga Bieber? Frågade han och gav mig ett leende. Jag skakade på huvudet.
- Nej, tyvärr. Jag vet inte vad jag får säga och inte.
- Hur är hon då? Rodnaden spreds på mina kinder som eld på torr mark.
- Ehhmm.. mumlade jag.
- Va? Frågade Ryan och fnissade.
- Hon är bara… fantaskisk!
SAPP
Mitt hjärta började dunka hårdare och jag kände mig nykär varje gång jag kollade på honom. Glädjetårarna spreds i mina ögon men jag lät de inte rinna ner för kinderna.
- Fantaskisk? De låter bra Biebs, är hon här? Justin nickade och kollade bak mot mig. Vi fick ögonkontakt och han log stort. Jag besvarade snabbt hans leende.
- I love you, mimade jag och han mimade samma ord tillbaka. Sedan pekade han mot mig och kollade tillbaka mot Ryan. Han kollade mot mig och log, jag log också.
- Hon ser vacker ut Justin! Är du orolig över alla skvallerblaskor och skit? Justin nickade.
- Ja, det är jag. Vem skulle inte vara? Jag hoppas att mina fans tar det bra! Jag älskar er alla, med hela mitt hjärta.
Jag ville inte vara självisk, men just nu önskar jag att han bara var min. Att vi bara var vanliga tonåringar som levde helt normala liv. Vi kanske skulle sitta i soffan och smaska på var sin glass nu? Det fick mig att tänka på mina föräldrar. Jag saknade de, men hade haft för mycket att göra för att hinna tänka. Jag beslutade mig för att ringa de på kvällen, när vi kommit hem från studion. Justin sträckte sig efter glaset.
- Har hon varit inne på twitter ännu? Och vad menade han med det? Justin stannade upp i rörelsen. Han skrattade lite bistert, som för att kamouflera misstaget han gjort.
- Jag vet inte.. halvsuckade han.
-
Intervjun var slut och Justin kom in i rummet jag suttit i. Han log stort när han kom fram till mig.
- Hej Beauty, viskade han när han kom riktigt nära. Han drog in mig i en kram och kysste mig på kinden.
Jag fnissade till och kollade upp i hans bruna ögon. Jag lutade mig närmre hon och tryckte mina läppar mjukt mot hans. Han besvarade kyssen och la handen mjukt mot min kind. Hans läppar masserade bokstavligen mina, och jag älskade det. Det var som en befrielse.
- Spara de till kamerorna! Jag ryckte till och slängde blicken bakom mig. Det var Ryan. Justin tog besvärat tag i mitt ansikte och kysste mig mjukt en sista gång innan han avslutade och kollade djupt in i mina ögon. Jag smälte. Sedan kollade han upp och mötte Ryans blick. Han skrattade till.
- Vi får väll se. Han mötte min blick innan han med ett lätt hejdå gick ut från radiokanalrummet. Han höll min hand hårt i sin, jag kramade om den då och då. Bara för att. Efter en stund släppte han min hand och la sin på min midja istället.
- Varför frågade han om jag checkat twitter på sistone? Frågade jag plötsligt. Jag blev överrumplad över orden, de var inte meningen att jag skulle uttala de. Bara tänka. Justin blev minst lika överrumplad. Han stannade i ett steg, och började sekunden efter gå igen.
- Ehhmm, han undrade väll bara. Jag stannade och stoppade i stort sätt hela ledet. Justin drog mig till sig och fortsatte gå.
- Justin?
- Du vet när min mamma pratade med dig? Jag nickade.
- Hon berättade om hat då va? Där ringde klockan. Twitter var i stort sätt de ändå stället beliebersarna kunde få kontakt med Justin på. Det var nog många som hade letat upp mig bland Justins miljontals followers. Hatet skulle rinna in i mina omnämnanden.
- Jag kommer få hat där, konstaterade jag. Justin nickade och kollade på mig med lidsam blick.
- Jag är ledsen.. började han.
- Var inte det! log jag. Vi hade kommit ut. Paparazzisarna stog på ena sidan och fansen på andra. Justin gick mot fansen och gav de autografer. Han gjorde det tills Kenny sa att vi behövde gå för att komma i tid till studion. När vi kommit in i bilen tog Justin min hand. Jag kramade den hårt.
__________________________________________________________________
Snart kommer det spänning..... ;D<3
MEN. inte om ni inte:
KOMMENTERA
Chapter 43 - Interview part 1
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
bild1,bild2,bild3,bild4,bild5,bild6,bild7
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
BILD
JUSTIN
Sapp skakade i min famn, hon var livrädd. Det var jag med. Jag drog handen försiktigt upp och ner för hennes rygg.
- Shhh, hyssade jag tyst. Jag la armarna sakta om mig och la huvudet mot min hals. Jag hatade att se människorna jag älskade rädda, eller skadade. Jag hatade det.
- Vad hände älskling? Frågade jag tyst, hon grät tyst mot min hals.
- Mardröm, bara. Viskade hon. Jag strök henne fortfarande på ryggen. Hon drog tag om mitt hår i nacken och höll de näst intill krampaktigt. Jag flyttade bak ena handen till min nacke och greppade tag om hennes hand, jag tog sedan fram våra händer framför mig och kramade om hennes hand hårt. Hon kollade upp mot mig och jag såg de näst intill torkade tårarna i mina ögon. Jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes panna. Han började andas tyngre och tyngre och nästan precis när mina läppar lämnat hennes panna. Jag la henne därefter försiktigt ner på sängen igen. Jag hade inte fått ur henne vad drömmen handlat om. Ville jag veta? Jag visste inte. Jag slängde mig på kudden och la händerna om Sapps smala lilla kropp, jag borrade sedan ner huvudet i hennes hår och drog in hennes underbara doft. Jag la sedan min kind mot hennes och blundade djupt, sekunden där efter somnade jag, och drömde oroliga drömmar.
SAPP
Jag vaknade av Justins läppar mot min hals. Han kysste mig upp mot örat och nafsade mig busigt i örsnibben. Jag fnissade till och försökte dra mig ur hans fasta grepp. Han höll mig hårt mot sitt nakna bröst.
- Bieber! Släpp! Morrade jag, han skrattade dock bara. Jag gav efter en liten stund upp och slappnade av i hans omfamning. Han fortsatte då kyssa mig i nacken, det kittlades något innerligt.
- Vad.. ska.. vi göra idag? Stammade jag fram. Han fnissade oskyldigt till och kollade mjukt in i mina ögon.
- Scooter sa att vi skulle på någon intervju och sedan jobba lite i studion.
- Så vi får inte ta det lika lugnt som igår alltså? Han skakade bistert på huvudet.
- Det är ju inte lika kul för dig som för mig, konstaterade han bistert. Jag suckade djupt.
- Fast du sjunger fantaskiskt. Jag älskar din röst Justin, jag älskar dig. Jag älskar vad du gör. Du har ett jobb, du gör det för fansen, han nickade och lutade sig ner mot min hals igen.
- Bra att du förstår. Sedan började han kyssa mig igen.
-
- Scooter?! När drar vi? Ropade Justin, vi stog i receptionen. Vi hade väntat här en liten stund, efter mycket mys hade vi dragit oss upp och tagit på oss kläder. Jag valde något enkelt. Ett par halvpösiga jeans och en hyfsatkort vit topp. Jag gillade egentligen inte toppen, den var näst intill genomskinlig. Men det fick vara. Vi hade sedan gått ner till matsalen och ätit en lätt frukost. Sedan hade vi samlats här, efter tandborstning. Scooter stog vid utgången och pratade med Kenny. Han kollade mot oss och vinkade sig till oss. När vi kommit nära sa han:
- Vi åker om en liten stund. Men jag har en fråga, började han. Jag och Justin lyssnade på hel spänt.
- Ni vet hur mycket press ni kommer få på er va? Justin kollade på mig och jag nickade. Jag var medveten, trodde jag i alla fall. Jag visste att jag skulle få mycket hat också, men med Justin vid min sida klarade jag allt.
- Vi vet, konstaterade jag. Scooter nickade och kollade på Justin, som kollade tillbaka med en säker min. Han ville ha bekräftelse av båda, jag förstod honom.
- Vi kan gå ut nu, halvskrek Kenny efter ännu liten stunds väntan. Vi alla nickade och mötte fansen och paparazzisarna utanför. Vi gick vidare mot bilen när Justin skrivit lite autografer till tjejerna här och var, de hade blivit fruktansvärt glada. När vi kom in i bilen pustade jag ut. Jag gillade inte blickarna alla paparazzis gav mig, inte vissa av fansen heller. Vissa gav mig fina leenden medans vissa tittade på mig irriterat. Och vissa behandlade mig som luft.
-
Hur länge varar intervjun? Frågade jag när vi klev ut ur den stora svarta mörkrutade bilen. Justin kollade på mig och log stort.
- En halvtimme, timme skulle jag tro, jag nickade och log stort mot honom.
- Sen studio? Han nickade.
Sapp skakade i min famn, hon var livrädd. Det var jag med. Jag drog handen försiktigt upp och ner för hennes rygg.
- Shhh, hyssade jag tyst. Jag la armarna sakta om mig och la huvudet mot min hals. Jag hatade att se människorna jag älskade rädda, eller skadade. Jag hatade det.
- Vad hände älskling? Frågade jag tyst, hon grät tyst mot min hals.
- Mardröm, bara. Viskade hon. Jag strök henne fortfarande på ryggen. Hon drog tag om mitt hår i nacken och höll de näst intill krampaktigt. Jag flyttade bak ena handen till min nacke och greppade tag om hennes hand, jag tog sedan fram våra händer framför mig och kramade om hennes hand hårt. Hon kollade upp mot mig och jag såg de näst intill torkade tårarna i mina ögon. Jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes panna. Han började andas tyngre och tyngre och nästan precis när mina läppar lämnat hennes panna. Jag la henne därefter försiktigt ner på sängen igen. Jag hade inte fått ur henne vad drömmen handlat om. Ville jag veta? Jag visste inte. Jag slängde mig på kudden och la händerna om Sapps smala lilla kropp, jag borrade sedan ner huvudet i hennes hår och drog in hennes underbara doft. Jag la sedan min kind mot hennes och blundade djupt, sekunden där efter somnade jag, och drömde oroliga drömmar.
Jag vaknade av Justins läppar mot min hals. Han kysste mig upp mot örat och nafsade mig busigt i örsnibben. Jag fnissade till och försökte dra mig ur hans fasta grepp. Han höll mig hårt mot sitt nakna bröst.
- Bieber! Släpp! Morrade jag, han skrattade dock bara. Jag gav efter en liten stund upp och slappnade av i hans omfamning. Han fortsatte då kyssa mig i nacken, det kittlades något innerligt.
- Vad.. ska.. vi göra idag? Stammade jag fram. Han fnissade oskyldigt till och kollade mjukt in i mina ögon.
- Scooter sa att vi skulle på någon intervju och sedan jobba lite i studion.
- Så vi får inte ta det lika lugnt som igår alltså? Han skakade bistert på huvudet.
- Det är ju inte lika kul för dig som för mig, konstaterade han bistert. Jag suckade djupt.
- Fast du sjunger fantaskiskt. Jag älskar din röst Justin, jag älskar dig. Jag älskar vad du gör. Du har ett jobb, du gör det för fansen, han nickade och lutade sig ner mot min hals igen.
- Bra att du förstår. Sedan började han kyssa mig igen.
-
- Scooter?! När drar vi? Ropade Justin, vi stog i receptionen. Vi hade väntat här en liten stund, efter mycket mys hade vi dragit oss upp och tagit på oss kläder. Jag valde något enkelt. Ett par halvpösiga jeans och en hyfsatkort vit topp. Jag gillade egentligen inte toppen, den var näst intill genomskinlig. Men det fick vara. Vi hade sedan gått ner till matsalen och ätit en lätt frukost. Sedan hade vi samlats här, efter tandborstning. Scooter stog vid utgången och pratade med Kenny. Han kollade mot oss och vinkade sig till oss. När vi kommit nära sa han:
- Vi åker om en liten stund. Men jag har en fråga, började han. Jag och Justin lyssnade på hel spänt.
- Ni vet hur mycket press ni kommer få på er va? Justin kollade på mig och jag nickade. Jag var medveten, trodde jag i alla fall. Jag visste att jag skulle få mycket hat också, men med Justin vid min sida klarade jag allt.
- Vi vet, konstaterade jag. Scooter nickade och kollade på Justin, som kollade tillbaka med en säker min. Han ville ha bekräftelse av båda, jag förstod honom.
- Vi kan gå ut nu, halvskrek Kenny efter ännu liten stunds väntan. Vi alla nickade och mötte fansen och paparazzisarna utanför. Vi gick vidare mot bilen när Justin skrivit lite autografer till tjejerna här och var, de hade blivit fruktansvärt glada. När vi kom in i bilen pustade jag ut. Jag gillade inte blickarna alla paparazzis gav mig, inte vissa av fansen heller. Vissa gav mig fina leenden medans vissa tittade på mig irriterat. Och vissa behandlade mig som luft.
-
Hur länge varar intervjun? Frågade jag när vi klev ut ur den stora svarta mörkrutade bilen. Justin kollade på mig och log stort.
- En halvtimme, timme skulle jag tro, jag nickade och log stort mot honom.
- Sen studio? Han nickade.
_____________________
Rätt kort kapitel D; Kommer mer imorgon <3<3
Bjussar på lite bilder för det<3
KOMMENTERA
Chapter 42 - Hockey
PREVIOSLY:
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
SAPP:
- Jaha, sa jag lite tafatt och Justin fnissade till i mitt öra. Ryan log. Han vände sig sedan om och gick iväg mot soffan igen.
- Vem trodde du det var? Viskade Justin lågt i mitt öra. Rodnaden spreds snabbt på mina annars rätt bleka kinder. Jag kollade mot honom och log stort.
- En hemlig paparazzi. Han brast ut i skratt och släppte mig.
- Skit kul. Skrattade jag tillbaka och han nickade.
- Faktiskt.
- Vi säger väll då, sa jag och vände mig om. Jag kunde inte låta bli att le. Plötsligt kände jag två armar om min midja, Justin lutade sig ner mot min nacke och kysste mig mjukt. När han kom upp till örat var jag nära på att dö, men det gjorde jag inte.
- Justin.. sluddrade jag fram. Han fnissade till och släppte taget om mig.
- Byt du om. Jag nickade och gick in mot sovrummet. Det var lika ljust som jag mindes det, jag gick fram mot sängen och rullade ut min resväska som låg under. Kenny hade lagt den där någon gång. Jag tog fram underkläder och sedan ett par jeans shorts och en vit t-shirt. Jag sprang tillbaka till badrummet och drog på mig kläderna. När jag kom ut från badrummet efter en liten stund stod Justin där utanför, han hår var rufsigt men ändå perfekt. Jag tog ett steg mot honom och la handen mot hans nacke, han la den vid min kind och tryckte mina läppar mot hans. Jag besvarade villigt kyssen och drog handen genom hans hår, de hade jag villat göra rätt länge. Jag hade bara inte vågat. Justins hand flög ner till mitt ena ben och han hävde upp mig på sina höfter. Jag skrattade till innan jag kysste honom igen. Jag slängde båda armarna om honom och han höll kvar mig på sina höfter med händerna under min rumpa. Han började stappla sig till vardagsrummet. Ryan skrattade lite tafatt när vi slängde oss ner bredvid honom i soffan, jag i Justins knä. Jag avslutade kyssen och kollade djupt in i Justins ögon. Han flinade stort, jag vände mig om i hans omfamning och släppte händerna som varit lindade runt hans hals. Jag la mig ner i hans famn men tog ett fast tag om båda hans händer. Jag började kollade mot tv:n. Det var hockey, något jag tyckte var riktigt trist. Jag lutade bak huvudet mot hans bröstkorg och pustade ut. Justin böjde sig ner mot mig och kysste tyst min nacke. Det kittlades. Jag fick rysningar i hela kroppen.
- Justin.. viskade jag och vinklade huvudet åt sidan mot honom.
- Ja älskling? Jag fnissade till och kollade så gott jag kunde in i hans ögon.
- Jag älskar dig, viskade jag och kysste han mjukt på kinden. Ryan suckade tyst, han trodde nog att vi inte hörde. Jag kollade på Justin och han ryckte lätt på axlarna. Jag vände mig sedan mot tv:n igen, låtsades vara väldigt engagerad. Men det var näst intill omöjligt med Justin i nacken, hela tiden. Tillslut gav jag upp och kollade bak mot honom. Han log retligt.
- Vad står det? Jag suckade och kollade mot tv:n igen. Han fnissade till.
-
- Sapp? Justin knackade hysteriskt på dörren, jag skrattade bara. Jag spottade i vasken och spolade av tandborsten och munnen. När jag var klar borstade jag snabbt håret, med en bankande Justin utanför. Jag gick till dörren och öppnade halvt, Justin ryckte tag i handtaget och försökte rycka upp dörren. Men jag var snabbare, jag ställde mig i dörröppningen. Han kollade oroligt på mig, en liten söt rynka bildades i hans panna.
- Vad ska du göra här egentligen? Frågade jag retligt. Han slingrade sig och hoppade på ett ben.
- Snälla?
- En puss? Han nickade, sprang fram till mig gav mig en snabbt kyss. Jag hoppade sedan ut från öppningen. Justin sprang in och stängde dörren efter sig. Jag bankade en gång på dörren och sa sedan:
- Vad säger man?
- TACK! Hörde jag innanför. Jag skrattade till och gick ut till vardagsrummet. Ryan satt fastklistrad vid tv:n.
- Är det inte klart snart? Frågade jag. Han kollade chockat upp mot mig.
- Jo, två minuter. Jag nickade och satte mig bredvid honom i soffan.
- Är Justin på toa eller? frågade han. Jag skrattade till och nickade.
- Jag retade han lite bara, han flinade och kollade tillbaka på tv:n.
-
- Jag drar nu, sa Ryan till Justin. Justin nickade och kramade om honom.
-Hur kom det sig att du kom hit? Frågade jag nyfiket.
- Jag hälsar på min mammas kompisar här, förklarade han och gick sedan ut.
- Hejdå! Vi vinkade på honom när han gick ut.
- Vi ses kanske imon, sa Justin. Ryan nickade glatt och gick sedan ut.
- Hur länge har ni varit kompisar? Frågade jag. Justin tänkte efter en stund.
- Väldigt länge! Sa han och jag skrattade. När vi gjort iordning oss för kvällen gick vi och la oss, Justin la sig bakom mig i sängen. Jag gosade in mig i hans hals och somnade på momangen. Det ända jag hörde innan jag somna var Justin som viskade:
- Jag älskar dig Sapp, alltid vad som än händer.
* Det fuktiga under mina händer kunde knappast vara vatten. Tungan kändes som sandpapper. Jag satte mig upp och slog upp ögonen. Mörkret omringade mig. Rädslan bubblade upp inom mig. Jag reste mig hastigt upp, tog några steg mot dörren. De sista tre stegen sprang jag. Jag bankade vårdslöst flera gånger mot stendörren och kände tårarna bubbla upp inom mig.
- Sluta! Någon sparkade tillbaka på andra sidan. Jag stannade upp och kände de tysta tårarna rinna ner för kinderna. Jag tog sats och bankade några gånger igen.
- Jävla bitch! SLUTA FÖR FAN! Skrek rösten utanför. Jag började gråta hejdlöst igen, jag backade några osäkra steg bakåt och satte mig långsamt ner mot dörren. Benen trycktes hårt mot bröstet och jag gjorde allt för att slippa det oroliga gnagandet i magen. Törsten, som jag för några minuter glömt, spratt upp i mig igen. Jag böjde mig ner och slickade lite på golvet, det kändes sjukt. Plötsligt öppnades dörren, in kom en svarthårig man. Jag började skakade och satte mig upp igen.
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
- Jaha, sa jag lite tafatt och Justin fnissade till i mitt öra. Ryan log. Han vände sig sedan om och gick iväg mot soffan igen.
- Vem trodde du det var? Viskade Justin lågt i mitt öra. Rodnaden spreds snabbt på mina annars rätt bleka kinder. Jag kollade mot honom och log stort.
- En hemlig paparazzi. Han brast ut i skratt och släppte mig.
- Skit kul. Skrattade jag tillbaka och han nickade.
- Faktiskt.
- Vi säger väll då, sa jag och vände mig om. Jag kunde inte låta bli att le. Plötsligt kände jag två armar om min midja, Justin lutade sig ner mot min nacke och kysste mig mjukt. När han kom upp till örat var jag nära på att dö, men det gjorde jag inte.
- Justin.. sluddrade jag fram. Han fnissade till och släppte taget om mig.
- Byt du om. Jag nickade och gick in mot sovrummet. Det var lika ljust som jag mindes det, jag gick fram mot sängen och rullade ut min resväska som låg under. Kenny hade lagt den där någon gång. Jag tog fram underkläder och sedan ett par jeans shorts och en vit t-shirt. Jag sprang tillbaka till badrummet och drog på mig kläderna. När jag kom ut från badrummet efter en liten stund stod Justin där utanför, han hår var rufsigt men ändå perfekt. Jag tog ett steg mot honom och la handen mot hans nacke, han la den vid min kind och tryckte mina läppar mot hans. Jag besvarade villigt kyssen och drog handen genom hans hår, de hade jag villat göra rätt länge. Jag hade bara inte vågat. Justins hand flög ner till mitt ena ben och han hävde upp mig på sina höfter. Jag skrattade till innan jag kysste honom igen. Jag slängde båda armarna om honom och han höll kvar mig på sina höfter med händerna under min rumpa. Han började stappla sig till vardagsrummet. Ryan skrattade lite tafatt när vi slängde oss ner bredvid honom i soffan, jag i Justins knä. Jag avslutade kyssen och kollade djupt in i Justins ögon. Han flinade stort, jag vände mig om i hans omfamning och släppte händerna som varit lindade runt hans hals. Jag la mig ner i hans famn men tog ett fast tag om båda hans händer. Jag började kollade mot tv:n. Det var hockey, något jag tyckte var riktigt trist. Jag lutade bak huvudet mot hans bröstkorg och pustade ut. Justin böjde sig ner mot mig och kysste tyst min nacke. Det kittlades. Jag fick rysningar i hela kroppen.
- Justin.. viskade jag och vinklade huvudet åt sidan mot honom.
- Ja älskling? Jag fnissade till och kollade så gott jag kunde in i hans ögon.
- Jag älskar dig, viskade jag och kysste han mjukt på kinden. Ryan suckade tyst, han trodde nog att vi inte hörde. Jag kollade på Justin och han ryckte lätt på axlarna. Jag vände mig sedan mot tv:n igen, låtsades vara väldigt engagerad. Men det var näst intill omöjligt med Justin i nacken, hela tiden. Tillslut gav jag upp och kollade bak mot honom. Han log retligt.
- Vad står det? Jag suckade och kollade mot tv:n igen. Han fnissade till.
-
- Sapp? Justin knackade hysteriskt på dörren, jag skrattade bara. Jag spottade i vasken och spolade av tandborsten och munnen. När jag var klar borstade jag snabbt håret, med en bankande Justin utanför. Jag gick till dörren och öppnade halvt, Justin ryckte tag i handtaget och försökte rycka upp dörren. Men jag var snabbare, jag ställde mig i dörröppningen. Han kollade oroligt på mig, en liten söt rynka bildades i hans panna.
- Vad ska du göra här egentligen? Frågade jag retligt. Han slingrade sig och hoppade på ett ben.
- Snälla?
- En puss? Han nickade, sprang fram till mig gav mig en snabbt kyss. Jag hoppade sedan ut från öppningen. Justin sprang in och stängde dörren efter sig. Jag bankade en gång på dörren och sa sedan:
- Vad säger man?
- TACK! Hörde jag innanför. Jag skrattade till och gick ut till vardagsrummet. Ryan satt fastklistrad vid tv:n.
- Är det inte klart snart? Frågade jag. Han kollade chockat upp mot mig.
- Jo, två minuter. Jag nickade och satte mig bredvid honom i soffan.
- Är Justin på toa eller? frågade han. Jag skrattade till och nickade.
- Jag retade han lite bara, han flinade och kollade tillbaka på tv:n.
-
- Jag drar nu, sa Ryan till Justin. Justin nickade och kramade om honom.
-Hur kom det sig att du kom hit? Frågade jag nyfiket.
- Jag hälsar på min mammas kompisar här, förklarade han och gick sedan ut.
- Hejdå! Vi vinkade på honom när han gick ut.
- Vi ses kanske imon, sa Justin. Ryan nickade glatt och gick sedan ut.
- Hur länge har ni varit kompisar? Frågade jag. Justin tänkte efter en stund.
- Väldigt länge! Sa han och jag skrattade. När vi gjort iordning oss för kvällen gick vi och la oss, Justin la sig bakom mig i sängen. Jag gosade in mig i hans hals och somnade på momangen. Det ända jag hörde innan jag somna var Justin som viskade:
- Jag älskar dig Sapp, alltid vad som än händer.
* Det fuktiga under mina händer kunde knappast vara vatten. Tungan kändes som sandpapper. Jag satte mig upp och slog upp ögonen. Mörkret omringade mig. Rädslan bubblade upp inom mig. Jag reste mig hastigt upp, tog några steg mot dörren. De sista tre stegen sprang jag. Jag bankade vårdslöst flera gånger mot stendörren och kände tårarna bubbla upp inom mig.
- Sluta! Någon sparkade tillbaka på andra sidan. Jag stannade upp och kände de tysta tårarna rinna ner för kinderna. Jag tog sats och bankade några gånger igen.
- Jävla bitch! SLUTA FÖR FAN! Skrek rösten utanför. Jag började gråta hejdlöst igen, jag backade några osäkra steg bakåt och satte mig långsamt ner mot dörren. Benen trycktes hårt mot bröstet och jag gjorde allt för att slippa det oroliga gnagandet i magen. Törsten, som jag för några minuter glömt, spratt upp i mig igen. Jag böjde mig ner och slickade lite på golvet, det kändes sjukt. Plötsligt öppnades dörren, in kom en svarthårig man. Jag började skakade och satte mig upp igen.
- Vill du någonsin träffa Justin igen? *
- SAPP! SAPP! Jag slog upp ögonen. Blöta tårar rann nerför mina kinder. Lakanen var våta och håret klibbade mot min panna. Jag andades oregelbundet. Justin satt bredvid mig med uppspärrade ögon. När han såg att jag kollade på honom lutade han sig ner över mig. Han drog upp mig i sin famn, jag darrade hejdlöst.
_________________________
KOMMENTERA
Annars kommer det inte mer.
Chapter 41 – Secret Pap?
PREVIOSLY:
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
-------------------------------------
SAPP:
Jag och Pattie gick iväg mot några soffor lite längre bort, vi satte oss snabbt ner. Justin hade inte märkt att vi gått ännu, han var upptagen att prata med Kenny. Pattie berättade för mig om Justins fans, hur de kunde reagera om hon hade tjej och så. Hon sa att de flesta var snälla och stöttande, medans andra inte var så snälla; eller stöttande. Hon trodde nog att hon skrämde mig, för hon kollade noga på mig och pausade medans hon pratade. Därför tog de rätt långt tid, runt en halvtimme. När vi pratat klart blickade hon bort mot Justin och kollade på honom. Han satt och höll på med mobilen, antagligen på twitter. Jag log stort, bara av att se honom, fjärilarna blev även galna. Men inte lika galna som de blev när han var nära. Jag såg att Pattie kollade tillbaka mot mig i ögonvrån.
- Ni gillar varann va? Jag nickade, men släppte inte blicken från Justin. Han kollade plötsligt upp och mötte min blick, med ett stort leende. Jag log stort tillbaka.
- Vi ses väll snart, tror jag, hon skrattade och jag kollade snabbt på henne med ett leende innan jag ställde mig upp och siktade in mig på Justin. Han log stort. Jag ville inte verka desperat, så jag sprang inte; förens det bara var 5 meter kvar. Då ökade jag takten och sprang rakt in i hans famn. Han hade rest sig upp och omfamnade nu mig i en stor kram. Han fnissade till och kysste mig på hjässan.
JUSTIN
Hon sprang den sista biten och hoppade in i min famn. Jag fnissade till och lutade mig ner mot henne, jag drog ett djupt andetag och kysste henne mjukt på hjässan. Kenny hade inte skällt på mig, inte Scooter heller. Men de hade inte varit jätte glada heller. Jag förstod de, de hade inte jag heller varit. Om jag var de.
Sapp släppte mig och ställde sig en bit ifrån mig, för att kunna titta in i mina ögon.
- Ska vi gå? Hon nickade bort mot hissen och jag nickade. Jag tog tag i hennes hand och drog henne mot den. Vi sa inte hejdå till de andra i crewet, jag hade faktiskt en ledig dag idag. Jag drog in henne i hissen och kysste henne länge, mitt på läpparna. Hon besvarade kyssen och fnissade mjukt.
- Vill jag kolla på skvallerblaskorna idag? Hon blinkade med ena ögat och jag kollade frågandes på henne.
- Va? Hon fnissade till och vi klev ur hissen, som stannat.
- Är inte vi överallt? På varje framsida. Jag skrattade till och nickade.
- Antagligen. Hon log och jag låste upp dörren till hotellrummet. Jag kollade mig runt i rummet och sedan ner mot golvet. Där möttes jag av en smärre chock. Skvallertidningen som låg innanför dörren hade världens största bild på mig och Sapp. Det var en perfekt bild, och man såg helt klart att det var jag. Sapp hade redan gått in i lägenheten och försökte dra mig efter sig, men jag vägrade gå någonstans.
- Vad är det Bieber? Frågade hon med glatt humör. Jag fortsatte bara kolla ner i golvet. Hennes blick föll ner mot tidningen, jag släppte henne hand och böjde mig ner för att ta upp den. Jag tog några steg in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Vi båda var helt tysta. Jag drog av mig skorna och gick in till köket, med Sapp tät efter. Vi satte oss, fortfarande tysta, vid köksbordet på ett par barstolar och la tidningen mellan oss. Vi utbytte några blickar innan vi slog upp mittenuppslaget.
SAPP
Hela sidorna var fulla mer bilder, och text. Vissa bilder var rätt stora och tydliga, medans vissa var små och suddiga. Antagligen tagna på ett långt avstånd. Jag kollade ner mot texten och läste:
JUSTIN BIEBER NY FLICKVÄN?
Har popsensationen hittat ny flickvän? Har han förälskat sig i 17 åriga Sapphire Pierce från Pennsylvania, USA? Bilderna tyder på att detta är sant. Sapphire som är kompis med Justins vän och även jobbpartner Taylor Swift, 22, kom för att hälsa på barndomskompisen, men när Taylors gammelmormor dog tog väll Sapphire det som ett bra tillfälle att flörta med Justin, okänd källa berättar att de vistas tillsammans i Justins hotellrum. Sapphire kanske verkligen är förälskad, eller är hon bara ute efter publicitet? Det lär vi få se.
Jag slutade läsa, jag drog ett djupt andetag och satte fast några hårtestar bakom örat. Jag vågade inte möta Justin blick. Tänk så dömde han mig? Tänk så trodde han på tidningarna lika mycket som alla andra? Plötsligt greppade någon tag i min hand och jag kollade chockat upp, även fast jag visste vem det var. Justin. Han kollade djupt in i mina ögon och såg väldigt allvarlig ut.
- Jag tror inte på de.
- De är inte sant.
- Jag vet. Jag ville inte prata mer om det.
- Förlåt, det var inte meningen, detta var inte meningen. Han greppade tag om tidningen och drog ner den på golven, han flög ner mot parkettgolvet med en smäll. Jag hoppade till.
- Jag vet, jag skiter i de, de kan skriva vad de vill. Han kollade upp i mina ögon och mötte min blick.
- Förlåt, han kollade ner i marken och sparkade bort tidningen. Den åkte iväg över golvet. Jag följde den med blicken.
- Det gör inget har jag redan sagt, jag log stort mot honom. Vet du föresten var min mobil är? la jag sedan till, han nickade.
- Den ligger där, han pekade bort mot köksbordet. Jag nickade och reste mig upp, jag gick fram till köksbordet och tog upp mobilen.
- Jag ska duscha, nörda du twitter medans jag är borta, Justin himlade med ögonen och log, men tog snällt upp mobilen. Jag började vandra mot duschen. Jag slog upp dörren och klev in i badrummet, jag stängde dörren, låste och drog sedan av mig mina mjukiskläder. När jag var klar la jag fram en handduk så jag kunde torka mig när jag var klar. Jag klev sedan in i duschen och satte på det lagom varma vattnet.
*Bank bank*
- Är du klar snart eller? Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och stängde av vattnet. Jag klev sedan ur duschen och började torka mig. När jag torkat mig klart drog jag tag i en badrock och satte på mig den snabbt. Jag drog tag om en hårborste och började borsta håret innan jag öppnade dörren ut till Justin. Jag fick mer eller mindre en chock när jag kom ut i vardagsrummet. Justin satt i soffan och kollade på tv, men det var inte han jag fick en chock för. Bredvid Justin i soffan satt en kille i ungefär samma ålder som Justin, han hade kort brunt hår och kollade lugnt på tv:n. Han kanske var en hemlig paparazzi? Det skulle passa fint med Sapp Pierce halvnaken i tidningarna just nu va? Jag började snabbt och tyst gå bort från vardagsrummet. Mot badrummet. Men det var redan försent.
- Sapp! Det var Justin. Jag vände mig om mot honom och klämde fram ett för övertygande leende.
- Hej! Jag kollade mot Justin som kom efter mig. Jag klämde fram ännu ett övertygande leende. Jag vågade dock inte kolla bort mot soffan. Justin kom fram till mig och kysste mig mjukt på kinden innan han ställde sig bakom mig och la händerna på mina höfter. Han ”puttade” mig sedan framför sig mot vardagsrummet. Fan. När vi kommit fram la han händerna runt min höft och lutade huvudet mot min axel.
- Sapphire Pierce, min flickvän, presenterade han mig.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
____________________________________________________
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
Jag och Pattie gick iväg mot några soffor lite längre bort, vi satte oss snabbt ner. Justin hade inte märkt att vi gått ännu, han var upptagen att prata med Kenny. Pattie berättade för mig om Justins fans, hur de kunde reagera om hon hade tjej och så. Hon sa att de flesta var snälla och stöttande, medans andra inte var så snälla; eller stöttande. Hon trodde nog att hon skrämde mig, för hon kollade noga på mig och pausade medans hon pratade. Därför tog de rätt långt tid, runt en halvtimme. När vi pratat klart blickade hon bort mot Justin och kollade på honom. Han satt och höll på med mobilen, antagligen på twitter. Jag log stort, bara av att se honom, fjärilarna blev även galna. Men inte lika galna som de blev när han var nära. Jag såg att Pattie kollade tillbaka mot mig i ögonvrån.
- Ni gillar varann va? Jag nickade, men släppte inte blicken från Justin. Han kollade plötsligt upp och mötte min blick, med ett stort leende. Jag log stort tillbaka.
- Vi ses väll snart, tror jag, hon skrattade och jag kollade snabbt på henne med ett leende innan jag ställde mig upp och siktade in mig på Justin. Han log stort. Jag ville inte verka desperat, så jag sprang inte; förens det bara var 5 meter kvar. Då ökade jag takten och sprang rakt in i hans famn. Han hade rest sig upp och omfamnade nu mig i en stor kram. Han fnissade till och kysste mig på hjässan.
Hon sprang den sista biten och hoppade in i min famn. Jag fnissade till och lutade mig ner mot henne, jag drog ett djupt andetag och kysste henne mjukt på hjässan. Kenny hade inte skällt på mig, inte Scooter heller. Men de hade inte varit jätte glada heller. Jag förstod de, de hade inte jag heller varit. Om jag var de.
Sapp släppte mig och ställde sig en bit ifrån mig, för att kunna titta in i mina ögon.
- Ska vi gå? Hon nickade bort mot hissen och jag nickade. Jag tog tag i hennes hand och drog henne mot den. Vi sa inte hejdå till de andra i crewet, jag hade faktiskt en ledig dag idag. Jag drog in henne i hissen och kysste henne länge, mitt på läpparna. Hon besvarade kyssen och fnissade mjukt.
- Vill jag kolla på skvallerblaskorna idag? Hon blinkade med ena ögat och jag kollade frågandes på henne.
- Va? Hon fnissade till och vi klev ur hissen, som stannat.
- Är inte vi överallt? På varje framsida. Jag skrattade till och nickade.
- Antagligen. Hon log och jag låste upp dörren till hotellrummet. Jag kollade mig runt i rummet och sedan ner mot golvet. Där möttes jag av en smärre chock. Skvallertidningen som låg innanför dörren hade världens största bild på mig och Sapp. Det var en perfekt bild, och man såg helt klart att det var jag. Sapp hade redan gått in i lägenheten och försökte dra mig efter sig, men jag vägrade gå någonstans.
- Vad är det Bieber? Frågade hon med glatt humör. Jag fortsatte bara kolla ner i golvet. Hennes blick föll ner mot tidningen, jag släppte henne hand och böjde mig ner för att ta upp den. Jag tog några steg in i lägenheten och stängde dörren efter mig. Vi båda var helt tysta. Jag drog av mig skorna och gick in till köket, med Sapp tät efter. Vi satte oss, fortfarande tysta, vid köksbordet på ett par barstolar och la tidningen mellan oss. Vi utbytte några blickar innan vi slog upp mittenuppslaget.
Hela sidorna var fulla mer bilder, och text. Vissa bilder var rätt stora och tydliga, medans vissa var små och suddiga. Antagligen tagna på ett långt avstånd. Jag kollade ner mot texten och läste:
JUSTIN BIEBER NY FLICKVÄN?
Har popsensationen hittat ny flickvän? Har han förälskat sig i 17 åriga Sapphire Pierce från Pennsylvania, USA? Bilderna tyder på att detta är sant. Sapphire som är kompis med Justins vän och även jobbpartner Taylor Swift, 22, kom för att hälsa på barndomskompisen, men när Taylors gammelmormor dog tog väll Sapphire det som ett bra tillfälle att flörta med Justin, okänd källa berättar att de vistas tillsammans i Justins hotellrum. Sapphire kanske verkligen är förälskad, eller är hon bara ute efter publicitet? Det lär vi få se.
Jag slutade läsa, jag drog ett djupt andetag och satte fast några hårtestar bakom örat. Jag vågade inte möta Justin blick. Tänk så dömde han mig? Tänk så trodde han på tidningarna lika mycket som alla andra? Plötsligt greppade någon tag i min hand och jag kollade chockat upp, även fast jag visste vem det var. Justin. Han kollade djupt in i mina ögon och såg väldigt allvarlig ut.
- Jag tror inte på de.
- De är inte sant.
- Jag vet. Jag ville inte prata mer om det.
- Förlåt, det var inte meningen, detta var inte meningen. Han greppade tag om tidningen och drog ner den på golven, han flög ner mot parkettgolvet med en smäll. Jag hoppade till.
- Jag vet, jag skiter i de, de kan skriva vad de vill. Han kollade upp i mina ögon och mötte min blick.
- Förlåt, han kollade ner i marken och sparkade bort tidningen. Den åkte iväg över golvet. Jag följde den med blicken.
- Det gör inget har jag redan sagt, jag log stort mot honom. Vet du föresten var min mobil är? la jag sedan till, han nickade.
- Den ligger där, han pekade bort mot köksbordet. Jag nickade och reste mig upp, jag gick fram till köksbordet och tog upp mobilen.
- Jag ska duscha, nörda du twitter medans jag är borta, Justin himlade med ögonen och log, men tog snällt upp mobilen. Jag började vandra mot duschen. Jag slog upp dörren och klev in i badrummet, jag stängde dörren, låste och drog sedan av mig mina mjukiskläder. När jag var klar la jag fram en handduk så jag kunde torka mig när jag var klar. Jag klev sedan in i duschen och satte på det lagom varma vattnet.
*Bank bank*
- Är du klar snart eller? Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmande och stängde av vattnet. Jag klev sedan ur duschen och började torka mig. När jag torkat mig klart drog jag tag i en badrock och satte på mig den snabbt. Jag drog tag om en hårborste och började borsta håret innan jag öppnade dörren ut till Justin. Jag fick mer eller mindre en chock när jag kom ut i vardagsrummet. Justin satt i soffan och kollade på tv, men det var inte han jag fick en chock för. Bredvid Justin i soffan satt en kille i ungefär samma ålder som Justin, han hade kort brunt hår och kollade lugnt på tv:n. Han kanske var en hemlig paparazzi? Det skulle passa fint med Sapp Pierce halvnaken i tidningarna just nu va? Jag började snabbt och tyst gå bort från vardagsrummet. Mot badrummet. Men det var redan försent.
- Sapp! Det var Justin. Jag vände mig om mot honom och klämde fram ett för övertygande leende.
- Hej! Jag kollade mot Justin som kom efter mig. Jag klämde fram ännu ett övertygande leende. Jag vågade dock inte kolla bort mot soffan. Justin kom fram till mig och kysste mig mjukt på kinden innan han ställde sig bakom mig och la händerna på mina höfter. Han ”puttade” mig sedan framför sig mot vardagsrummet. Fan. När vi kommit fram la han händerna runt min höft och lutade huvudet mot min axel.
- Sapphire Pierce, min flickvän, presenterade han mig.
- För mänsklig beskådning, mumlade jag ohörbart. Justin hörde det inte heller. Killen i soffan reste sig och log mjukt. Han gick fram till oss och tog tag i min hand, skakade den snabbt och lät den sedan falla handlöst nerför min kropp.
- Ryan Butler, Justins bästa vän. ”Ångesten” som tyngt mitt hjärta innan var borta, det var bara hans kompis. Bara och bara. Jag var fortfarande halvnaken, var det normalt att vara det för ens killes kompisar? De fick skylla sig själva.
____________________________________________________
KOMMENTERA
Sry<3
Sorry för den förra rubriken, fixar de imon<333
Chapter 40 – Has Justin told?
PREVIOSLY:
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
SAPP:
Justin viftade med händerna som om han ville sjasa bort något, eller någon. Jag kisade fram igen, utan resultat. Hade jag blivit halvblind eller?
- Är du vaken? Det var Justin som talade till mig, skulle jag svara? Såklart jag skulle svara.
- Mmm.. mumlade jag. Jag såg ett suddigt ansikte nicka kort och kollade sedan bort igen. Blixtrarna smattrade fortfarande, men inte på så nära håll. De hade blivit lite avlägsna sedan Justin talade med mig. Jag blinkade några gånger och lite av de suddiga lämnade ögonen. Jag hade känt mig klarvaken innan, den klarvakenheten hade försvunnit lika snabbt som den kommit. Nu var jag dödstrött igen. Utan att tänka lutade jag huvudet ner på den mjuka marken igen, sand? Plötsligt tog någon tag i min arm och drog mig upp igen. Jag mumlade något ohörbart och försökte öppna ögonen, denna gången var det inte något suddigt som skymde synen, det var mitt hår. Förbannade hår. Jag hade villat klippa av de ett flertal gånger, men mamma ville att jag skulle ha kvar mitt långa, jag gjorde snällt som hon sa. Men nu var det nog, de första jag skulle göra när jag kunde se igen var att klippa av det. Bokstavligen. Jag drog bort håret från ögonen med vänsterhanden samtidigt som jag var tvungen att ta extra stöd med andra handen för att inte falla. Jag blinkade till några gånger till och såg nästan helt klart. Justin lutade sig fram mot mig och viskade:
- Vi måste gå. Nu. Jag nickade till svars och var beredd på att han skulle kyssa mig, det gjorde han inte. Han såg mer sammanbiten ut än vanligt. Hade det hänt något? Det var inte förens jag fick en kamera så nära ansiktet att jag var tvungen att skygga undan för att inte bli knockad som jag märkte människorna omkring oss. Fan. Jag sökte med panik i blicken efter någon person jag kände igen, som Kenny, Scooter, Tay, eller till och med Kuk Harrell. Men alla hade kameror som skymde ansiktet, minst till bredden. Jag blickade sedan mot Justin och blinkade länge. Som om jag var beredd på att personerna skulle vara borta när jag kollade upp. Det var de inte, men synen var helt återställd.
- Eyy! Flytta på er, vi ska fram! Kenny kom fram genom folkmassan med Jason tätbakom sig. Kenny gick direkt fram till Justin samtidigt som Jason kom fram till mig. Han hade minst sagt en sur min i ansiktet, den var näst intill hatiskt. Jag kanske överdrev, men det struntade jag i. Han ryckte tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag kollade bort mot Justin som stod i en viktig konversation med Kenny, ingen av de såg särkilt trevliga ut för tillfället. Jason hade ett stadigt grepp om min överarm när vi traskade runt bland folkmassorna. De var fler än jag trodde. Inte hundra, men nära. Alla hade väll ringt varandra. Jag ville inte ens undersöka vad som sagts. De hade antagligen överdrivit, riält. Jason öppnade en bildörr och tryckte in mig i bilen.
- Gå ingenstans. Han smällde igen bildörren med en hård smäll. Jag lutade mig bak mot sätet och tänkte på vad som hänt. Hur länge hade de bara ståt där och tittat på oss? När vi sov. Pratade jag i sömnen, det lär jag snart få reda på. Skvallertidningarna skulle väll få spatt över dehär. Jag kunde redan se tidningstexterna:
’ JUSTIN PÅ STRAND MED OKÄND TJEJ ’
’ JUSTIN I KÄRLEKSDRAMA, SELENA ELLER ’OKÄND TJEJ’? ’. Hur lång tid sedan var de sedan de gjort slut? Månader eller dagar vi träffades för första gången. Jag brydde mig inte.
Dörren på andra sidan bilen öppnades och in hoppade Justin. Han kollade lidande på mig.
- Sapp… började han, men rösten bar inte. Man såg inte tårarna, men de lurade i ögonvrån.
- Sapp.. började han igen, förlåt, det var inte meningen att de skulle gå ut såhär… viskade han. Jag kollade djupt in i hans ögon igen, de såg plågsamma ut. Jag lutade mig fram och tog ett fast tag om hans hand. Jag behövde den i min hand. Jag kände styrka av att hålla den, kärlek.
- Jag älskar dig Justin. Jag hade gjort om detta trettiotusen gånger för att få vara med dig. Föralltid. Jag kollade djupt in i hans chokladbruna ögon. Länge. Bildörrarna öppnades, Jason och Kenny kom in och satte sig. Utan ett ord.
- Varför var ni ut igår? Frågade Jason efter en långstund. Bilen hade börjat röra på sig, mycket långsamt pågrund av paparazzisarna som fyllde vägarna. Ingen av oss i baksätet svarade.
- Va?
- Vi skulle bara gå en runda, sa Justin kort och snabbt.
- Varför skulle ni ta en runda? frågade Kenny strängt.
- Vi var varma.
- Ni kunde gå ut på balkongen.
- Vi ville inte.
- Varför?
Åh, jag fick panik av hans frågor. Varför chillade han inte bara. Försökte kontrollera läget som var. Vi hade gjort fel, tyckte de, vad skulle vi göra åt det nu i efterhand? Han torterade oss genom att konfrontera oss med miljontalsfrågor.
- Varför? Jasons stränga röst ekade i mitt inre.
- Jag vet inte, mumlade Justin tyst. Han tryckte om min hand hårdare. Jag kände mig som ett litet meningslöst barn som snattat några kakor ur skafferiet. Problemet var att vi inte snattat några kakor. Detta var mycket mycket större.
JUSTIN
Bilköer och stoppljus gjorde det inte lättare att komma fram i den redan svårkomliga ”terrängen”. Sapp tryckte hårdare och hårdare om min hand. Jag vågade inte kolla på henne, rädd vad hon skulle tycka om situationen. Hennes föräldrar skulle döda mig för att ha utsatt henne för sådant. Jag började kallsvettas bara av att tänka på det. De kanske redan försökt nå henne på mobiltelefonen, som låg kvar i hotellrummet. Hon kanske tvingades att komma hem, att bryta kontakten med mig helt och hållet? Skulle hon göra det då? Klippa av alla kontakter med mig, avfölja mig på twitter. Det hoppades jag verkligen inte. Jag började kallsvettas bara jag tänkte tanken på att släppa kontakten med henne, det fick inte ske.
SAPP
- Framme. Både jag och Justin fick hoppa ut från hans sida. Paparazzisarna hade omringat bilen på 30 sekunder, jag kom alltså inte ut på min. Jag hade släppt Justin hand ifall ifall och han hade inte ifrågasatt det beslutet. Jag ville egentligen hålla den hårt, men om det var bäst att vi inte gjorde det, gjorde jag det inte. Och det var just det jag trodde var bäst, och man skulle ju lita på sig själv. Jag försökte täcka så mycket av ansiktet jag kunde när jag vandrade bakom Justin in mot hotellet. Vissa som kom åt försökte dra i våra kläder, vissa lyckades. Vissa drog i håret också. Som tur va var jag inte håröm. När vi kom in på hotellet stod alla i crewet otåligt på första plan. När de såg att vi kom såg de ännu surare ut. Jag kände mig lite bortkommen ut och visste inte riktigt var ja skulle stå. Jag gick fram till Justin och ställde mig lite snett bakom, sedan kom jag på hur fånigt det måste se ut. Som om jag var värsta advokaten eller något. Så jag ställde mig väldigt nära honom. Med halv kroppen synlig och halva kroppen gömd bakom honom. Det såg också riktigt skumt ut, som om jag var rädd att visa mig. Jag orkade dock inte flytta på mig igen. Även fast det såg skumt ut.
Pattie verkade vara en av de mer stillsammare personerna, hon var den ända som inte såg sur ut, hon såg helt normal ut. Hon rörde inte en min. Hon tog några säkra steg mot mig som stod bakom Justin och kollade mig djupt in i ögonen.
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
PREVIOSLY:
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
SAPP:
Justin viftade med händerna som om han ville sjasa bort något, eller någon. Jag kisade fram igen, utan resultat. Hade jag blivit halvblind eller?
- Är du vaken? Det var Justin som talade till mig, skulle jag svara? Såklart jag skulle svara.
- Mmm.. mumlade jag. Jag såg ett suddigt ansikte nicka kort och kollade sedan bort igen. Blixtrarna smattrade fortfarande, men inte på så nära håll. De hade blivit lite avlägsna sedan Justin talade med mig. Jag blinkade några gånger och lite av de suddiga lämnade ögonen. Jag hade känt mig klarvaken innan, den klarvakenheten hade försvunnit lika snabbt som den kommit. Nu var jag dödstrött igen. Utan att tänka lutade jag huvudet ner på den mjuka marken igen, sand? Plötsligt tog någon tag i min arm och drog mig upp igen. Jag mumlade något ohörbart och försökte öppna ögonen, denna gången var det inte något suddigt som skymde synen, det var mitt hår. Förbannade hår. Jag hade villat klippa av de ett flertal gånger, men mamma ville att jag skulle ha kvar mitt långa, jag gjorde snällt som hon sa. Men nu var det nog, de första jag skulle göra när jag kunde se igen var att klippa av det. Bokstavligen. Jag drog bort håret från ögonen med vänsterhanden samtidigt som jag var tvungen att ta extra stöd med andra handen för att inte falla. Jag blinkade till några gånger till och såg nästan helt klart. Justin lutade sig fram mot mig och viskade:
- Vi måste gå. Nu. Jag nickade till svars och var beredd på att han skulle kyssa mig, det gjorde han inte. Han såg mer sammanbiten ut än vanligt. Hade det hänt något? Det var inte förens jag fick en kamera så nära ansiktet att jag var tvungen att skygga undan för att inte bli knockad som jag märkte människorna omkring oss. Fan. Jag sökte med panik i blicken efter någon person jag kände igen, som Kenny, Scooter, Tay, eller till och med Kuk Harrell. Men alla hade kameror som skymde ansiktet, minst till bredden. Jag blickade sedan mot Justin och blinkade länge. Som om jag var beredd på att personerna skulle vara borta när jag kollade upp. Det var de inte, men synen var helt återställd.
- Eyy! Flytta på er, vi ska fram! Kenny kom fram genom folkmassan med Jason tätbakom sig. Kenny gick direkt fram till Justin samtidigt som Jason kom fram till mig. Han hade minst sagt en sur min i ansiktet, den var näst intill hatiskt. Jag kanske överdrev, men det struntade jag i. Han ryckte tag i min arm och drog upp mig på fötterna. Jag kollade bort mot Justin som stod i en viktig konversation med Kenny, ingen av de såg särkilt trevliga ut för tillfället. Jason hade ett stadigt grepp om min överarm när vi traskade runt bland folkmassorna. De var fler än jag trodde. Inte hundra, men nära. Alla hade väll ringt varandra. Jag ville inte ens undersöka vad som sagts. De hade antagligen överdrivit, riält. Jason öppnade en bildörr och tryckte in mig i bilen.
- Gå ingenstans. Han smällde igen bildörren med en hård smäll. Jag lutade mig bak mot sätet och tänkte på vad som hänt. Hur länge hade de bara ståt där och tittat på oss? När vi sov. Pratade jag i sömnen, det lär jag snart få reda på. Skvallertidningarna skulle väll få spatt över dehär. Jag kunde redan se tidningstexterna:
’ JUSTIN PÅ STRAND MED OKÄND TJEJ ’
’ JUSTIN I KÄRLEKSDRAMA, SELENA ELLER ’OKÄND TJEJ’? ’. Hur lång tid sedan var de sedan de gjort slut? Månader eller dagar vi träffades för första gången. Jag brydde mig inte.
Dörren på andra sidan bilen öppnades och in hoppade Justin. Han kollade lidande på mig.
- Sapp… började han, men rösten bar inte. Man såg inte tårarna, men de lurade i ögonvrån.
- Sapp.. började han igen, förlåt, det var inte meningen att de skulle gå ut såhär… viskade han. Jag kollade djupt in i hans ögon igen, de såg plågsamma ut. Jag lutade mig fram och tog ett fast tag om hans hand. Jag behövde den i min hand. Jag kände styrka av att hålla den, kärlek.
- Jag älskar dig Justin. Jag hade gjort om detta trettiotusen gånger för att få vara med dig. Föralltid. Jag kollade djupt in i hans chokladbruna ögon. Länge. Bildörrarna öppnades, Jason och Kenny kom in och satte sig. Utan ett ord.
- Varför var ni ut igår? Frågade Jason efter en långstund. Bilen hade börjat röra på sig, mycket långsamt pågrund av paparazzisarna som fyllde vägarna. Ingen av oss i baksätet svarade.
- Va?
- Vi skulle bara gå en runda, sa Justin kort och snabbt.
- Varför skulle ni ta en runda? frågade Kenny strängt.
- Vi var varma.
- Ni kunde gå ut på balkongen.
- Vi ville inte.
- Varför?
Åh, jag fick panik av hans frågor. Varför chillade han inte bara. Försökte kontrollera läget som var. Vi hade gjort fel, tyckte de, vad skulle vi göra åt det nu i efterhand? Han torterade oss genom att konfrontera oss med miljontalsfrågor.
- Varför? Jasons stränga röst ekade i mitt inre.
- Jag vet inte, mumlade Justin tyst. Han tryckte om min hand hårdare. Jag kände mig som ett litet meningslöst barn som snattat några kakor ur skafferiet. Problemet var att vi inte snattat några kakor. Detta var mycket mycket större.
JUSTIN
Bilköer och stoppljus gjorde det inte lättare att komma fram i den redan svårkomliga ”terrängen”. Sapp tryckte hårdare och hårdare om min hand. Jag vågade inte kolla på henne, rädd vad hon skulle tycka om situationen. Hennes föräldrar skulle döda mig för att ha utsatt henne för sådant. Jag började kallsvettas bara av att tänka på det. De kanske redan försökt nå henne på mobiltelefonen, som låg kvar i hotellrummet. Hon kanske tvingades att komma hem, att bryta kontakten med mig helt och hållet? Skulle hon göra det då? Klippa av alla kontakter med mig, avfölja mig på twitter. Det hoppades jag verkligen inte. Jag började kallsvettas bara jag tänkte tanken på att släppa kontakten med henne, det fick inte ske.
SAPP
- Framme. Både jag och Justin fick hoppa ut från hans sida. Paparazzisarna hade omringat bilen på 30 sekunder, jag kom alltså inte ut på min. Jag hade släppt Justin hand ifall ifall och han hade inte ifrågasatt det beslutet. Jag ville egentligen hålla den hårt, men om det var bäst att vi inte gjorde det, gjorde jag det inte. Och det var just det jag trodde var bäst, och man skulle ju lita på sig själv. Jag försökte täcka så mycket av ansiktet jag kunde när jag vandrade bakom Justin in mot hotellet. Vissa som kom åt försökte dra i våra kläder, vissa lyckades. Vissa drog i håret också. Som tur va var jag inte håröm. När vi kom in på hotellet stod alla i crewet otåligt på första plan. När de såg att vi kom såg de ännu surare ut. Jag kände mig lite bortkommen ut och visste inte riktigt var ja skulle stå. Jag gick fram till Justin och ställde mig lite snett bakom, sedan kom jag på hur fånigt det måste se ut. Som om jag var värsta advokaten eller något. Så jag ställde mig väldigt nära honom. Med halv kroppen synlig och halva kroppen gömd bakom honom. Det såg också riktigt skumt ut, som om jag var rädd att visa mig. Jag orkade dock inte flytta på mig igen. Även fast det såg skumt ut.
Pattie verkade vara en av de mer stillsammare personerna, hon var den ända som inte såg sur ut, hon såg helt normal ut. Hon rörde inte en min. Hon tog några säkra steg mot mig som stod bakom Justin och kollade mig djupt in i ögonen.
- Är du orolig? Frågade hon lugnt. Jag skakade osäkert på huvudet.
- Har Justin berättat något om hur hans fans kan reagera? Jag skakade smått på huvudet igen, Pattie suckade och kollade halv surt mot Justin, som stod bakom henne.
I promise - Chapter 39
PREVIOSLY:
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
SAPP:
Justins ord gjorde mig tårögd, menade han det verkligen? Jag la försiktigt min hand mot hans kind och lutade mig framåt mot honom, sekunden efter möttes våra läppar i en perfekt kyss. Mina läppar var gjutna mot hans, de passade perfekt mot varan. Efter någon minut avbröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Jag slängde då armarna om honom och drog han tät intill mig, det var tur att väggen på högra sidan var där. Annars skulle paparazzisarna ha första parkett på ’ Min och Justins kyss ’. Jag fnissade till åt mina egna galna tankar.
- Vad fnissar du åt? Justin släppte mig och tog ett stadigt tag om min hand istället. Jag log stort och skakade på huvudet.
- Inget, han nickade och log stort. Jag släppte hans hand när vi gick ut. Ifall om. Justin förstod det, men kollade ändå på mig förundrat. Jag valde att inte möta hans blick. Han suckade tyst och drog upp luvan, för att skydda ansiktet. Jag följde hans exempel. Han drog tag i dörren och öppnade den snabbt. Det var skönt att inte mötas av galna fans och smattrande kameror. Kvällen var kylig och tyst. Man skulle höra en knappnål falla. I alla fall nästan, det hördes lite avlägsna billjud bara. Justin kollade glatt på mig, detta hade han väll knappt upplevt på flera år. Förutom när han var hemma i Stratford. De var väl vana att han var där, det var ju ändå hans hemstad.
- Inget folk, viskade jag och han log stort och skakade på huvudet. Vi gick vidare mot bakdelen och sneddade sedan genom någons trädgård, de borde inte ha något imot det. Jag skulle inte ha något imot om världens största popsensation Justin Bieber skulle snedda genom min trädgård. När vi kommit ut på gatan spelade vi normala. Justin la sin hand om min midja och drog mig närmre. Det kändes bra. Att ha honom nära, utan att inte kunna röra honom. Det pirrade mjukt i magen och han log stort mot mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel och vi gick runt i halvmörkret. Justin styrde oss sedan mot en strand. Vattnet log orört och fridfullt i strandkanten. Det såg så vackert ut, gatlyktorna lyste upp vattenbrynet en aning. Det så vackert ut.
- Så fint det är här Justin, viskade jag tyst. Paranoid för att någon skulle höra mig säga hans namn. Han nickade tyst, han hade ett litet leende på läpparna. Han lutade sig ner och kysste mig mjukt. Vi hade stannat på vägen som ledde ner till stranden. Vågorna rörde sig långsamt in mot stranden. Det skvätte lite grann mot strandens fina sand. Justin la handen om mig och vi började gå ner mot vattenbrynet. Lite längre bort på stranden låg några stockar i en fyrkant, i mitten var det trä och annat man kunde sätta eld på. Det var en grillplats. Lite längre mot oss låg en jätte stor stock, antagligen som sittplats. Justin började vandra dit och jag följe snabbt hans exempel, inte för att jag hade något val. När vi kom fram satte sig båda två bredvid varan. Jag kollade snabbt bak efter paparazzis, det kom inga. Jag var nog bara paranoid. Hoppades jag i alla fall. Justin flinade stort under luvan.
- Det kommer inga paps, I promise. Jag fnissade till och lutade huvudet mot hans axel.
- Lova inte för mycket Bieber.
Det var en sak som jag undrat väldigt länge, hur skulle det bli när jag började skolan igen? När han skulle ut på sin ’Believe tour’. Skulle vi hålla kontakten? Skulle vi tappa kontakten? Jag tog ett hårdare tag om Justin hand. Tryckte den hårt mot min. Jag la huvudet mot hans axel och drog diskret in hans doft. Mina händer skälvde till och jag tryckte Justins hand ännu hårdare, om det var möjligt.
- Hur kommer det bli sedan? frågade jag tyst, jag var fortfarande paradiod. Löjligt.
- Vadå? Frågade Justin.
- När du åker iväg, när jag åker hem.. mumlade jag. Men han hörde. Han suckade frustrerat blandat med ledsamt och kollade in mina ögon.
- Jag vet inte, svarade han ärligt. Jag bröt ögonkontakten och kollade ut mot havet. Mot nuet. Justin tog tag i min hand, som för att hålla mig kvar. Han ville inte att jag skulle lämna honom. Jag ska inte, ville jag säga honom. Men då skulle jag ljuga. Någon gång skulle jag behöva gå, försvinna. Aldrig för alltid. Trodde jag i alla fall. Alla frågor. Jag kollade upp mot himlen. Kunde inte gud skicka ner ett litet kuvert med svar? Om han nu fanns. Jag kände Justins granskade blickar mot min hud, men fortsatte bara kolla mot himlen innan jag kollade mot havet igen. Om jag skulle vara ärlig mot mig själv vågade jag inte kolla på honom. Och om jag skulle vara ännu mer ärlig var jag rädd, rädd för att något skulle hända eller att vi skulle tappa kontakten. Rädslan spred sig snabbt i kroppen, det kändes på sätt och vis patetiskt. Att jag satt här och fruktade något som inte hänt ännu, och som förhoppningsvis inte skulle hända heller. I alla fall inte på… Lite mer än en vecka, hur länge hade vi varit här? Ca fyra dagar. Och jag trodde att jag älskade Justin, redan? Patetiskt, men jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan honom, inte nu längre. Innan visste jag ju inte ens att han skulle bli en del av mitt liv. Men det var bara en känsla. En del av han var min, och i stortsätt hela jag var hans. Jag fick ju dela han med 21 miljoner andra personer, jag var i alla fall inte själviskt. Inte när det gällde Justin.
- Hur vill du att det ska bli? Jag rycktes ut ur mina tankar och kollade på Justins sammanbitna ansikte.
- Jag vill va med dig för alltid, svarade jag och kollade mot havet igen. Det var lättare så, att inte kolla på hans ledsna ansikte. Tårarna fyllde ögonen till bredden.
- Men det är omöjligt, sa jag och andades tungt. Som man alltid gjorde när man var nära på att börja gråta.
JUSTIN
Det gjorde ont att se henne gråta, första gången hon grät när jag var nära kunde jag knappt göra något, inte fysiskt i alla fall. Denna gång kunde jag det, men jag var som förlamad. Jag satt bara ner bredvid henne och tryckte hennes hand hårdare och hårdare. Jag kände mig maktlös. Vad skulle jag göra? Jag hade tänkt en hel del på det hon sagt, redan innan hon sagt det. Hur skulle det bli sedan? När jag var ute på turné? När hon åkte hem? Skulle jag följa med henne? Skulle jag få det? Jag hade ingen aning. Kunde jag få några dagar ledigt? Eller 1 vecka. Det var så mycket frågor. Jag hoppade ner från stocken och släppte hennes hand för några sekunder. Jag flyttade sedan ner hennes smala kropp ner i min famn, med hennes hjälp förstås. Hon la sig ner mot mitt bröst och drog diskret in min doft, trodde hon, jag märkte det varje gång. Jag tog försiktigt hennes hand och la den mot mitt bröst, tillsammans med min. Hon kollade upp mot mig, jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes. Efter en stund lutade hon sig tillbaka från kyssen och lutade sig mot mitt bröst istället, jag började då luta mitt huvud mot hennes.
- Jag älskar dig, Sapp. Nu och för alltid. Men hon hade redan somnat, i min famn.
SAPP
* Pappas ledsna ansikte kollade medlidsamt på mig. Jag tog tag om hans hand och kände Justins mot min höft. Han var här. Det lättade.
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
PREVIOSLY:
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
bildkollage
SAPP:
Justins ord gjorde mig tårögd, menade han det verkligen? Jag la försiktigt min hand mot hans kind och lutade mig framåt mot honom, sekunden efter möttes våra läppar i en perfekt kyss. Mina läppar var gjutna mot hans, de passade perfekt mot varan. Efter någon minut avbröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Jag slängde då armarna om honom och drog han tät intill mig, det var tur att väggen på högra sidan var där. Annars skulle paparazzisarna ha första parkett på ’ Min och Justins kyss ’. Jag fnissade till åt mina egna galna tankar.
- Vad fnissar du åt? Justin släppte mig och tog ett stadigt tag om min hand istället. Jag log stort och skakade på huvudet.
- Inget, han nickade och log stort. Jag släppte hans hand när vi gick ut. Ifall om. Justin förstod det, men kollade ändå på mig förundrat. Jag valde att inte möta hans blick. Han suckade tyst och drog upp luvan, för att skydda ansiktet. Jag följde hans exempel. Han drog tag i dörren och öppnade den snabbt. Det var skönt att inte mötas av galna fans och smattrande kameror. Kvällen var kylig och tyst. Man skulle höra en knappnål falla. I alla fall nästan, det hördes lite avlägsna billjud bara. Justin kollade glatt på mig, detta hade han väll knappt upplevt på flera år. Förutom när han var hemma i Stratford. De var väl vana att han var där, det var ju ändå hans hemstad.
- Inget folk, viskade jag och han log stort och skakade på huvudet. Vi gick vidare mot bakdelen och sneddade sedan genom någons trädgård, de borde inte ha något imot det. Jag skulle inte ha något imot om världens största popsensation Justin Bieber skulle snedda genom min trädgård. När vi kommit ut på gatan spelade vi normala. Justin la sin hand om min midja och drog mig närmre. Det kändes bra. Att ha honom nära, utan att inte kunna röra honom. Det pirrade mjukt i magen och han log stort mot mig, jag lutade mitt huvud mot hans axel och vi gick runt i halvmörkret. Justin styrde oss sedan mot en strand. Vattnet log orört och fridfullt i strandkanten. Det såg så vackert ut, gatlyktorna lyste upp vattenbrynet en aning. Det så vackert ut.
- Så fint det är här Justin, viskade jag tyst. Paranoid för att någon skulle höra mig säga hans namn. Han nickade tyst, han hade ett litet leende på läpparna. Han lutade sig ner och kysste mig mjukt. Vi hade stannat på vägen som ledde ner till stranden. Vågorna rörde sig långsamt in mot stranden. Det skvätte lite grann mot strandens fina sand. Justin la handen om mig och vi började gå ner mot vattenbrynet. Lite längre bort på stranden låg några stockar i en fyrkant, i mitten var det trä och annat man kunde sätta eld på. Det var en grillplats. Lite längre mot oss låg en jätte stor stock, antagligen som sittplats. Justin började vandra dit och jag följe snabbt hans exempel, inte för att jag hade något val. När vi kom fram satte sig båda två bredvid varan. Jag kollade snabbt bak efter paparazzis, det kom inga. Jag var nog bara paranoid. Hoppades jag i alla fall. Justin flinade stort under luvan.
- Det kommer inga paps, I promise. Jag fnissade till och lutade huvudet mot hans axel.
- Lova inte för mycket Bieber.
Det var en sak som jag undrat väldigt länge, hur skulle det bli när jag började skolan igen? När han skulle ut på sin ’Believe tour’. Skulle vi hålla kontakten? Skulle vi tappa kontakten? Jag tog ett hårdare tag om Justin hand. Tryckte den hårt mot min. Jag la huvudet mot hans axel och drog diskret in hans doft. Mina händer skälvde till och jag tryckte Justins hand ännu hårdare, om det var möjligt.
- Hur kommer det bli sedan? frågade jag tyst, jag var fortfarande paradiod. Löjligt.
- Vadå? Frågade Justin.
- När du åker iväg, när jag åker hem.. mumlade jag. Men han hörde. Han suckade frustrerat blandat med ledsamt och kollade in mina ögon.
- Jag vet inte, svarade han ärligt. Jag bröt ögonkontakten och kollade ut mot havet. Mot nuet. Justin tog tag i min hand, som för att hålla mig kvar. Han ville inte att jag skulle lämna honom. Jag ska inte, ville jag säga honom. Men då skulle jag ljuga. Någon gång skulle jag behöva gå, försvinna. Aldrig för alltid. Trodde jag i alla fall. Alla frågor. Jag kollade upp mot himlen. Kunde inte gud skicka ner ett litet kuvert med svar? Om han nu fanns. Jag kände Justins granskade blickar mot min hud, men fortsatte bara kolla mot himlen innan jag kollade mot havet igen. Om jag skulle vara ärlig mot mig själv vågade jag inte kolla på honom. Och om jag skulle vara ännu mer ärlig var jag rädd, rädd för att något skulle hända eller att vi skulle tappa kontakten. Rädslan spred sig snabbt i kroppen, det kändes på sätt och vis patetiskt. Att jag satt här och fruktade något som inte hänt ännu, och som förhoppningsvis inte skulle hända heller. I alla fall inte på… Lite mer än en vecka, hur länge hade vi varit här? Ca fyra dagar. Och jag trodde att jag älskade Justin, redan? Patetiskt, men jag kunde inte föreställa mig mitt liv utan honom, inte nu längre. Innan visste jag ju inte ens att han skulle bli en del av mitt liv. Men det var bara en känsla. En del av han var min, och i stortsätt hela jag var hans. Jag fick ju dela han med 21 miljoner andra personer, jag var i alla fall inte själviskt. Inte när det gällde Justin.
- Hur vill du att det ska bli? Jag rycktes ut ur mina tankar och kollade på Justins sammanbitna ansikte.
- Jag vill va med dig för alltid, svarade jag och kollade mot havet igen. Det var lättare så, att inte kolla på hans ledsna ansikte. Tårarna fyllde ögonen till bredden.
- Men det är omöjligt, sa jag och andades tungt. Som man alltid gjorde när man var nära på att börja gråta.
JUSTIN
Det gjorde ont att se henne gråta, första gången hon grät när jag var nära kunde jag knappt göra något, inte fysiskt i alla fall. Denna gång kunde jag det, men jag var som förlamad. Jag satt bara ner bredvid henne och tryckte hennes hand hårdare och hårdare. Jag kände mig maktlös. Vad skulle jag göra? Jag hade tänkt en hel del på det hon sagt, redan innan hon sagt det. Hur skulle det bli sedan? När jag var ute på turné? När hon åkte hem? Skulle jag följa med henne? Skulle jag få det? Jag hade ingen aning. Kunde jag få några dagar ledigt? Eller 1 vecka. Det var så mycket frågor. Jag hoppade ner från stocken och släppte hennes hand för några sekunder. Jag flyttade sedan ner hennes smala kropp ner i min famn, med hennes hjälp förstås. Hon la sig ner mot mitt bröst och drog diskret in min doft, trodde hon, jag märkte det varje gång. Jag tog försiktigt hennes hand och la den mot mitt bröst, tillsammans med min. Hon kollade upp mot mig, jag lutade mig ner och tryckte mina läppar mot hennes. Efter en stund lutade hon sig tillbaka från kyssen och lutade sig mot mitt bröst istället, jag började då luta mitt huvud mot hennes.
- Jag älskar dig, Sapp. Nu och för alltid. Men hon hade redan somnat, i min famn.
SAPP
* Pappas ledsna ansikte kollade medlidsamt på mig. Jag tog tag om hans hand och kände Justins mot min höft. Han var här. Det lättade.
- De utrotar oss Sapp. De utrotar oss. Göm dig! Innan de tar dig! Hans ord lät så obeskrivliga, orden fanns inte? Han hittade på, men hans uttryckslösa ansikte avslöjade något helt annat.
- Vilka? *
Kamerorna smattrade i ansiktet, jag vaknade snabbt och blev snabbt klarvaken. Vad fan? Ögonen hade inte vant sig vid ljuset och jag kikade framåt. Någon skymde en bit av synen. Justin? Plötsligt fick jag panik, vad hände?
____________________________________________
KOMMENTERA.
Tortured by the person you love the most - Chapter 38
Previosly:
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
-
bild kollage 1
-
JUSTIN:
Jag tog sats.
- Vi ska ut. Det var kanske inte så farligt som jag trodde att det skulle bli. Orkade paparazzisarna vara uppe hela natten? Nej. Det var de väll inte, Sapp reste sig upp. Jag försökte fatta hennes hand och dra ner henne i soffan igen, men hon var snabbare. Hon började gå sakta men säkert fram till fönstret. Hon gömde sig lite bakom en gardin och kollade ut.
- De är fortfarande folk där ute, det är nog bäst om Kenny följer med, sa hon uppgivet och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, vi gör det själva, Kenny vet inte ens om det, sa jag retligt. Sapp’s ansiktsuttryck ändrades en aning och hon såg näst intill panikslagen ut.
- Men Justin, det kommer inte funka.. började hon, men jag avbröt henne.
- Det kommer gå jätte bra! Vi går ut bakvägen, sen smyger vi igenom någons trädgård. Jag tar på mig en luvtröja också. Jag satte mig upp i soffan och ryckte på axlarna.
- Men.. började hon, men jag avbröt henne igen.
- Inga men, kom hit nu! Om jag ställer mig där ser alla oss, då förstår de att du sover i mitt sovrum, hon nickade och gick fram till mig. Hon lutade sig ner och skulle precis kyssa mig när jag drog ner henne i soffan över mig. Hon började skratta, jag la mig raklång på soffan. Hon vände sig om i min omfamning och kysste mig mjukt på läpparna. Jag flyttade handen långsamt ner mot rumpan och drog henne längre upp mot mitt ansikte. Jag vände på mig och hon la sig istället vid sidan om mig. Hon skrattade mjukt och la sig med ansiktet mot mitt bröst. Jag strök henne långsamt på ryggen. Fjärilarna, som jag knappt känt innan Sapp, placerades snabbt i min mage. De var som galna.
- Jag älskar dig Sapp. Jag menar det verkligen, varje gång jag ser och rör dig kan jag inte sluta le, du gör min dag, varje dag. Hon log stort och skakade på huvudet. Jag kollade förvånat ner på henne.
- Jag och dina beliebers. Jag log stort och nickade.
- Du och mina beliebers. Sapp lutade sig mot mitt bröst igen, hon andades tyngre och tyngre, och tillslut somnade hon. Hon andades tungt och småsnarkade lite lätt. Jag kysste henne en sista gång på hjässan innan jag kollade ut över rummet. Kunde jag komma loss från hennes omfamning? Utan att hon vaknade? Det borde jag kunna. Jag släppte henne försiktigt och lirkade sedan lika försiktigt upp mig från soffan. Hon låg fortfarande lika lugnt på samma plats, sedan hon mumlade något. Jag lutade mig fram mot henne och vände henne om, så att hon inte stod i risksonen för att trilla från soffan. Hon muttrade något ingen innan hon la sig tillrätta och somnade djupt. Jag fnissade till innan jag gick fram mot min resväska och drog fram kläderna som jag skulle ha på kvällen, det kunde bli kyligt på natten, därför skulle jag ta på mig något lite tjockare. Jag drog ut väskan och öppnade den snabbt, jag kollade runt lite innan jag bestämde mig för att ta ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja. Som jag kunde skydda ansiktet med. Jag hoppades att inte paparazzisar och fans skulle komma fram till mig, jag ville vara en ”vanlig pojke” för en kväll. Jag hoppades att det skulle vli så, sedan fick vi se hur det gick med det. Jag kollade mot Sapp en sista gång innan jag gick vidare mot badrummet och drog av mig alla kläder, jag ställde mig sedan snabbt i duschen och tog en lång och varm dusch.
- If I was your boyfriend I never let you go, I can take you place there you never been before! sjöng jag högt i duschen. När jag var klar klev jag ut ur duschen och drog en handduk runt midjan. Jag drog på mig alla kläderna och fixade slarvigt till frisyren innan jag gick ut mot hotellrummet igen, Sapp sov fortfarande. Jag kollade på klockan, den var kvart över 5. Jag gick mot köket och fixade ihop några mackor som vi skulle äta innan vi gick. Jag hade inte gjort iordning någon matsäck, men det fick vara. När jag gjort iordning två mackor med skinka på tassade jag fram till Sapp och väckte henne försiktigt.
SAPP
Justin puttade mjukt på mig. Jag mumlade något ohörbart, jag var för trött för att vakna, jag som trodde tuppluren i studion hade gjort susen? Det hade den inte. Jag kände ett par läppar tryckas mot mina och kunde inte hejda gengälden. Jag besvarade hans hungriga kyss, han la sig snabbt ner bredvid mig. Men fortsatte kyssa mig ändå. Jag la handen på hans nacke och tryckte hans ansikte närmre mitt.
- Ska vi dra? Justin pausade kyssen och viskade det till mig. Jag nickade.
- Jag ska bara… Jag lutade mig fram mot honom och kysste han igen. Hans läppar masserade mina, de smakade underbart. Söta over varma. Jag älskade hans kyssar, de var gudomliga.
- Kan du sluta tortera mig? frågade jag halv ironiskt när vi tagit en andningspaus. Han fnissade till innan han drog mig närmre sig och kysste mig mjukt på hjässan. Det pirrade ivrigt till i magen. Fjärilarna blev som vilda och jag ville bara ha mer. Jag tryckte huvudet närmre mot hans bröstkorg och drog in hans doft.
-
Jag drog fram ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja, samma outfit som Justin. Vi skulle se ut som likadant-klädda gangsters ute på stan. Jag byte om inne på toan och gick sedan ut till Justin igen, han hade tagit en dusch, så håret stod ut från alla håll och kanter. Men det var ändå fruktansvärt snyggt, kunde den killen vara icke-snygg? Skulle inte tro det va!
- Du tar död på mig! skrattade jag och föll dramatiskt ner på golvet. Justin gick snabbt fram till mig och satte sig på knä han lutade sig sedan över mig. Jag kollade upp i hans förtrollade ögon och höll på att svimma. Jag avgudade de där ögonen. När de kollade på mig blev jag helt knäsvag, de var kanske därför jag fortfarande låg kvar på golvet.
- Ska du komma upp där ifrån eller? frågade Justin retligt och jag nickade och log svagt.
- Klart, men du får hjälpa mig, jag blinkade med ena ögat och Justin log stort; och retligt. Han böjde sig ner ännu mer och placerade händerna under mina knäväck och vid ryggen. Sedan lyfte han upp mig. Jag började genast gapskratta och kunde knappt andas. Justin kollade djupt in i mina ögon, jag blev som paralyserad.
-
- Är du säker på att detta är säkert Bieber? frågade jag osäkert, Justin fortsatte bara springa ner för trapporna. Tillslut hann jag med i hans snabba steg och drog åt mig hans arm. Han stannade upp och log stort mot mig.
- Vad sa du?
- Är du säker på detta Bieber? Han skrattade och skakade på huvudet.
- Nej, men det går bra! Han ryckte på axlarna och började springa ner för trappan igen. Att springa på en scen på konserter gav bra kondition, det var Justin ett levande bevis på. Han sprang snabbt och lätt ner för trapporna. Han andades tungt, men inte jätte tungt. Jag flåsade, jag var van vid att jogga på plan mark, inte springa nerför trappor. Det var inte så man tränade i min värld.
- Justin! Halvskrek jag, då stannade han och hyschade mig, jag fnissade till. När vi kommit ner till korridoren tittade jag ut mot utgången. Det var inte så mycket folk där, några beliebers och några paparazzis. Att de inte stannat längre, men klockan var ju redan halv 8 ungefär. Jag stannade upp och kollade dit, inga fick syn på mig. De stod och pratade med varan, antagligen om personen som drog tag i min handled. Justin drog med mig till andra sidan av korridoren där han stannade. Han kollade mjukt på mig och tog sedan dramatiskt tag i mina händer. Skulle han fria eller? Han log stort mot mig och närmade sig mina läppar. Jag tänkte precis falla för frestelsen men drog mig sedan undan när jag tänkte på paparazzisarna. Justin kollade besviket in i mina ögon.
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
___________________________
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
Jag tog sats.
- Vi ska ut. Det var kanske inte så farligt som jag trodde att det skulle bli. Orkade paparazzisarna vara uppe hela natten? Nej. Det var de väll inte, Sapp reste sig upp. Jag försökte fatta hennes hand och dra ner henne i soffan igen, men hon var snabbare. Hon började gå sakta men säkert fram till fönstret. Hon gömde sig lite bakom en gardin och kollade ut.
- De är fortfarande folk där ute, det är nog bäst om Kenny följer med, sa hon uppgivet och jag skakade dramatiskt på huvudet.
- Nej, vi gör det själva, Kenny vet inte ens om det, sa jag retligt. Sapp’s ansiktsuttryck ändrades en aning och hon såg näst intill panikslagen ut.
- Men Justin, det kommer inte funka.. började hon, men jag avbröt henne.
- Det kommer gå jätte bra! Vi går ut bakvägen, sen smyger vi igenom någons trädgård. Jag tar på mig en luvtröja också. Jag satte mig upp i soffan och ryckte på axlarna.
- Men.. började hon, men jag avbröt henne igen.
- Inga men, kom hit nu! Om jag ställer mig där ser alla oss, då förstår de att du sover i mitt sovrum, hon nickade och gick fram till mig. Hon lutade sig ner och skulle precis kyssa mig när jag drog ner henne i soffan över mig. Hon började skratta, jag la mig raklång på soffan. Hon vände sig om i min omfamning och kysste mig mjukt på läpparna. Jag flyttade handen långsamt ner mot rumpan och drog henne längre upp mot mitt ansikte. Jag vände på mig och hon la sig istället vid sidan om mig. Hon skrattade mjukt och la sig med ansiktet mot mitt bröst. Jag strök henne långsamt på ryggen. Fjärilarna, som jag knappt känt innan Sapp, placerades snabbt i min mage. De var som galna.
- Jag älskar dig Sapp. Jag menar det verkligen, varje gång jag ser och rör dig kan jag inte sluta le, du gör min dag, varje dag. Hon log stort och skakade på huvudet. Jag kollade förvånat ner på henne.
- Jag och dina beliebers. Jag log stort och nickade.
- Du och mina beliebers. Sapp lutade sig mot mitt bröst igen, hon andades tyngre och tyngre, och tillslut somnade hon. Hon andades tungt och småsnarkade lite lätt. Jag kysste henne en sista gång på hjässan innan jag kollade ut över rummet. Kunde jag komma loss från hennes omfamning? Utan att hon vaknade? Det borde jag kunna. Jag släppte henne försiktigt och lirkade sedan lika försiktigt upp mig från soffan. Hon låg fortfarande lika lugnt på samma plats, sedan hon mumlade något. Jag lutade mig fram mot henne och vände henne om, så att hon inte stod i risksonen för att trilla från soffan. Hon muttrade något ingen innan hon la sig tillrätta och somnade djupt. Jag fnissade till innan jag gick fram mot min resväska och drog fram kläderna som jag skulle ha på kvällen, det kunde bli kyligt på natten, därför skulle jag ta på mig något lite tjockare. Jag drog ut väskan och öppnade den snabbt, jag kollade runt lite innan jag bestämde mig för att ta ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja. Som jag kunde skydda ansiktet med. Jag hoppades att inte paparazzisar och fans skulle komma fram till mig, jag ville vara en ”vanlig pojke” för en kväll. Jag hoppades att det skulle vli så, sedan fick vi se hur det gick med det. Jag kollade mot Sapp en sista gång innan jag gick vidare mot badrummet och drog av mig alla kläder, jag ställde mig sedan snabbt i duschen och tog en lång och varm dusch.
- If I was your boyfriend I never let you go, I can take you place there you never been before! sjöng jag högt i duschen. När jag var klar klev jag ut ur duschen och drog en handduk runt midjan. Jag drog på mig alla kläderna och fixade slarvigt till frisyren innan jag gick ut mot hotellrummet igen, Sapp sov fortfarande. Jag kollade på klockan, den var kvart över 5. Jag gick mot köket och fixade ihop några mackor som vi skulle äta innan vi gick. Jag hade inte gjort iordning någon matsäck, men det fick vara. När jag gjort iordning två mackor med skinka på tassade jag fram till Sapp och väckte henne försiktigt.
Justin puttade mjukt på mig. Jag mumlade något ohörbart, jag var för trött för att vakna, jag som trodde tuppluren i studion hade gjort susen? Det hade den inte. Jag kände ett par läppar tryckas mot mina och kunde inte hejda gengälden. Jag besvarade hans hungriga kyss, han la sig snabbt ner bredvid mig. Men fortsatte kyssa mig ändå. Jag la handen på hans nacke och tryckte hans ansikte närmre mitt.
- Ska vi dra? Justin pausade kyssen och viskade det till mig. Jag nickade.
- Jag ska bara… Jag lutade mig fram mot honom och kysste han igen. Hans läppar masserade mina, de smakade underbart. Söta over varma. Jag älskade hans kyssar, de var gudomliga.
- Kan du sluta tortera mig? frågade jag halv ironiskt när vi tagit en andningspaus. Han fnissade till innan han drog mig närmre sig och kysste mig mjukt på hjässan. Det pirrade ivrigt till i magen. Fjärilarna blev som vilda och jag ville bara ha mer. Jag tryckte huvudet närmre mot hans bröstkorg och drog in hans doft.
-
Jag drog fram ett par svarta mjukisbyxor, en svart t-shirt och en svart luvtröja, samma outfit som Justin. Vi skulle se ut som likadant-klädda gangsters ute på stan. Jag byte om inne på toan och gick sedan ut till Justin igen, han hade tagit en dusch, så håret stod ut från alla håll och kanter. Men det var ändå fruktansvärt snyggt, kunde den killen vara icke-snygg? Skulle inte tro det va!
- Du tar död på mig! skrattade jag och föll dramatiskt ner på golvet. Justin gick snabbt fram till mig och satte sig på knä han lutade sig sedan över mig. Jag kollade upp i hans förtrollade ögon och höll på att svimma. Jag avgudade de där ögonen. När de kollade på mig blev jag helt knäsvag, de var kanske därför jag fortfarande låg kvar på golvet.
- Ska du komma upp där ifrån eller? frågade Justin retligt och jag nickade och log svagt.
- Klart, men du får hjälpa mig, jag blinkade med ena ögat och Justin log stort; och retligt. Han böjde sig ner ännu mer och placerade händerna under mina knäväck och vid ryggen. Sedan lyfte han upp mig. Jag började genast gapskratta och kunde knappt andas. Justin kollade djupt in i mina ögon, jag blev som paralyserad.
-
- Är du säker på att detta är säkert Bieber? frågade jag osäkert, Justin fortsatte bara springa ner för trapporna. Tillslut hann jag med i hans snabba steg och drog åt mig hans arm. Han stannade upp och log stort mot mig.
- Vad sa du?
- Är du säker på detta Bieber? Han skrattade och skakade på huvudet.
- Nej, men det går bra! Han ryckte på axlarna och började springa ner för trappan igen. Att springa på en scen på konserter gav bra kondition, det var Justin ett levande bevis på. Han sprang snabbt och lätt ner för trapporna. Han andades tungt, men inte jätte tungt. Jag flåsade, jag var van vid att jogga på plan mark, inte springa nerför trappor. Det var inte så man tränade i min värld.
- Justin! Halvskrek jag, då stannade han och hyschade mig, jag fnissade till. När vi kommit ner till korridoren tittade jag ut mot utgången. Det var inte så mycket folk där, några beliebers och några paparazzis. Att de inte stannat längre, men klockan var ju redan halv 8 ungefär. Jag stannade upp och kollade dit, inga fick syn på mig. De stod och pratade med varan, antagligen om personen som drog tag i min handled. Justin drog med mig till andra sidan av korridoren där han stannade. Han kollade mjukt på mig och tog sedan dramatiskt tag i mina händer. Skulle han fria eller? Han log stort mot mig och närmade sig mina läppar. Jag tänkte precis falla för frestelsen men drog mig sedan undan när jag tänkte på paparazzisarna. Justin kollade besviket in i mina ögon.
- Det funkar inte, sa jag och ryckte på axlarna, jag nickade bort mot utgången, som inte syntes längre.
- Just nu är jag bara en vanlig kille, som är fruktansvärt förälskad i en tjej. Hon kollade djupt in i mina ögon, orden gick rakt in i mitt hjärta. Hon log smått.
- I will always love you Sapp.
___________________________
Lol, inte så spännande, men endå ;D<3
VILL NI ATT NÅGOT HEMSKT/SPÄNNANDE/SORGLIGT/SKIT SORGLIGT SKA HÄNDA SNART ELLER SENARE.
OBS. Om det ska hända nu kommer det inte hända exakt nu, om ett litet tag ;D
KOMMENTERA
Mer ikväll !:)
Hej hej! Mer kommer ikväll!:3<33
Är iväg nu, så kan inte skriva :))
Ebba
Never say never - Chapter 37
Previosly:
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jason gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
-
bild kollage 1
-
SAPP:
Vi stannade en stund utanför, vid paparazzisarna och fansen. Justin gick runt och skrev autografer, med Kenny bakom sig. Och Tay gjorde det samma. Fast med Jason bakom sig. Jag stod kvar lite mitt i smeten bredvid Scooter. Kuk Harrell hade stannat kvar inne i byggnaden. De flesta beliebersarnas blickar vilade på Justin, men vissa av de blickade mot mig då och då. De flesta gjorde faktiskt så, kollade på mig. Inte glodde, bara kollade då och då. De undrade vem jag var. När jag kom på mig själv, för 10 gången, med att stå och vila blicken mot Justin, började vi röra oss lite snabbare mot bilen. Justin log stort och vinkade mot alla fansen som stod och skrek vid avspärrningarna. Han rörde deras händer och skrattade glatt. Jag kunde slå vad om att de händer han rörde aldrig skulle bli tvättade. Deras föreldrar skulle behöva spruta vatten på de, de skulle vägrat annars. Vi allihop skulle hoppa in från samma håll, till och med samma dörr. Justin stod kvar och halvvinkade, fortfarande med världens största, snyggaste och perfektaste leende på läpparna. Tay hoppade in först, sedan jag. När jag satt mig ner kom Justin inhoppades och jag klämdes snabbt mellan stjärnornas kroppar. Denna bil var bra mycket mindre än Justin, eller Kennys range rover. Jag hade ingen aning vems bilen var, men den var gigantisk. Denna bil var allt ifrån. Jag ryckte plötsligt till när Justin viskade tyst i mitt öra.
- Känner du dig in klämd? Jag fnissade tyst till och vände mig mot honom. Han log mjukt och lutade sig mot mig, sedan tryckte han försiktigt sina läppar mot mina. Kyssen var underbar, hans läppar masserade mjukt mina. Bilen hade börjat åka, som tur var, annars hade alla kunnat se oss, även fast rutorna var förmörkade.
- Inget hångel i bilen! utbrast Kenny och började sedan skratta. Det var, som tur var, Jason som körde bilen. Annars skulle vi alla varit döda nu, iallafall riält inklämda, som om jag inte redan var det. Justin avslutade långsamt kyssen och log stort mot mina läppar, jag log tillbaka.
- Vad var det jag sa? Kenny hade lite ironi i rösten, men jag tog den ändå på allvar. Jag släppte Justin direkt och kollade mot Tay, hon flinade bara. Justin mumlade något innan han drog tillbaka mitt ansikte mot sitt igen, han log stort innan han kysste mig en sista gång. Sedan tog han bara tag i min hand, jag satte mig rakt och flinade som en galning. Jag kände mig fånig när jag flinade så mycket, men jag kunde bara inte hjälpa det. Det gick inte. Jag bara gjorde det, Justin gjorde mig på så mycket bättre humör! Jag kunde nog inte bli ledsen i Justins närvaro, om inte någon som stod mig nära skulle skadas. Då hade jag nog brutit ihop antingen eller.
-
- Vad ska vi göra nu då? Justin klev in bakom mig i hotellrummet.
- Ben & Jerrys? frågade jag och höjde på ena ögonbrynet, Justin höjde gillandes på båda, det blev ett ja. Justin slängde av sig skorna och gick vidare mot köket.
- Hämtar du? skrek jag efter honom.
- Nej! Jag går bara in hit för skojskull! Han skrattade till, jag skrattade också och satte mig sedan med en suck ner i soffan, jag drog upp händerna mot ansiktet och med händerna runt benen och huvudet lutandes mot de väntade jag en stund på Justin. När han kom tillbaka hade han två Ben & Jerrys och två skedar med sig. Jag greppade tag om den ena skeden när han lutade sig fram mot mig. Sedan tog jag den ena glassen. Justin ställde sin på vardagsbordet och gick fram mot tv:n.
- Vilken film? Frågade han och jag log stort.
- INTE SKRÄCK! Sa jag sedan, dödsallvarligt. Han skrattade milt till och log sedan.
- Okej, okej. Han kollade tillbaka mot filmerna.
- Inte ens lite skräck? Jag skakade på huvudet och han suckade retandes. Sedan fick jag en snilleblixt.
- Din film kan vi ju titta på! SNÄLLA! Halvskrek jag och han ryckte till.
- Varför just min film?! Han såg plågat på mig.
- Gillar du inte att se dig själv på film eller? frågade jag retsamt, han skakade på huvudet och jag började skratta.
- Nej, det gör jag inte, jag log stort och gick fram imot honom. Jag la händerna på hans axlar och kollade medlidsamt i hans ögon, han trodde att jag skulle säga något i stil med:
- Okej älskling, vi gör som du säger, sätt på en skräck film. Men han hade fel. Det glittrade till i hans ögon.
- Men det gör jag, så sätt på filmen nu, sötnos. Glittret försvann och han suckade djupt. Jag reste mig upp och satte mig i soffan igen.
-
-räcker ut tungan-
- NEJMEN GUD VA SÖT DU VAR! Skrek jag och tog handen för munnen. Tårar hade bildats i mina ögon och de envetnades nu med att försöka rinna ner för kinden. Justin skrattade och satte sig närmre mig, han slog armarna om mig och drog mig närmre intill sig.
JUSTIN :
Jag drog Sapp närmre mig och drog in doften av hennes hår. Det luktade underbart. Jag hade armarna under hennes armar och drog enkelt upp henne i famnen, hon satte sig pladask i mitt knä och började gapskratta.
- JB, du dödar mig!
- Var jag söt? Viskade jag i hennes öra, hon fnittrade gulligt till och skakade på huvudet.
- Ja? Hon låtsades inte förstå.
- Sapp? Hon skrattade till igen.
- Okej, du är sööööt! Sa hon högt och vände sig om i min omfamning. Hon låg alltså över mig, jag lutade mig fram mot henne och kysste henne mjukt på läpparna.
-
- Vad ska vi göra ikväll? frågade Sapp efter en stund. Hon låg med huvudet lutat mot mitt bröst. Jag hade armen på hennes rygg och kramade då och då om henne. Hon satt fastklistrad framför tv:n. Jag satt fastklistrad framför henne. Mitt livskärlek. Sapp kollade upp mot mig.
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
__________________________
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jason gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
Vi stannade en stund utanför, vid paparazzisarna och fansen. Justin gick runt och skrev autografer, med Kenny bakom sig. Och Tay gjorde det samma. Fast med Jason bakom sig. Jag stod kvar lite mitt i smeten bredvid Scooter. Kuk Harrell hade stannat kvar inne i byggnaden. De flesta beliebersarnas blickar vilade på Justin, men vissa av de blickade mot mig då och då. De flesta gjorde faktiskt så, kollade på mig. Inte glodde, bara kollade då och då. De undrade vem jag var. När jag kom på mig själv, för 10 gången, med att stå och vila blicken mot Justin, började vi röra oss lite snabbare mot bilen. Justin log stort och vinkade mot alla fansen som stod och skrek vid avspärrningarna. Han rörde deras händer och skrattade glatt. Jag kunde slå vad om att de händer han rörde aldrig skulle bli tvättade. Deras föreldrar skulle behöva spruta vatten på de, de skulle vägrat annars. Vi allihop skulle hoppa in från samma håll, till och med samma dörr. Justin stod kvar och halvvinkade, fortfarande med världens största, snyggaste och perfektaste leende på läpparna. Tay hoppade in först, sedan jag. När jag satt mig ner kom Justin inhoppades och jag klämdes snabbt mellan stjärnornas kroppar. Denna bil var bra mycket mindre än Justin, eller Kennys range rover. Jag hade ingen aning vems bilen var, men den var gigantisk. Denna bil var allt ifrån. Jag ryckte plötsligt till när Justin viskade tyst i mitt öra.
- Känner du dig in klämd? Jag fnissade tyst till och vände mig mot honom. Han log mjukt och lutade sig mot mig, sedan tryckte han försiktigt sina läppar mot mina. Kyssen var underbar, hans läppar masserade mjukt mina. Bilen hade börjat åka, som tur var, annars hade alla kunnat se oss, även fast rutorna var förmörkade.
- Inget hångel i bilen! utbrast Kenny och började sedan skratta. Det var, som tur var, Jason som körde bilen. Annars skulle vi alla varit döda nu, iallafall riält inklämda, som om jag inte redan var det. Justin avslutade långsamt kyssen och log stort mot mina läppar, jag log tillbaka.
- Vad var det jag sa? Kenny hade lite ironi i rösten, men jag tog den ändå på allvar. Jag släppte Justin direkt och kollade mot Tay, hon flinade bara. Justin mumlade något innan han drog tillbaka mitt ansikte mot sitt igen, han log stort innan han kysste mig en sista gång. Sedan tog han bara tag i min hand, jag satte mig rakt och flinade som en galning. Jag kände mig fånig när jag flinade så mycket, men jag kunde bara inte hjälpa det. Det gick inte. Jag bara gjorde det, Justin gjorde mig på så mycket bättre humör! Jag kunde nog inte bli ledsen i Justins närvaro, om inte någon som stod mig nära skulle skadas. Då hade jag nog brutit ihop antingen eller.
-
- Vad ska vi göra nu då? Justin klev in bakom mig i hotellrummet.
- Ben & Jerrys? frågade jag och höjde på ena ögonbrynet, Justin höjde gillandes på båda, det blev ett ja. Justin slängde av sig skorna och gick vidare mot köket.
- Hämtar du? skrek jag efter honom.
- Nej! Jag går bara in hit för skojskull! Han skrattade till, jag skrattade också och satte mig sedan med en suck ner i soffan, jag drog upp händerna mot ansiktet och med händerna runt benen och huvudet lutandes mot de väntade jag en stund på Justin. När han kom tillbaka hade han två Ben & Jerrys och två skedar med sig. Jag greppade tag om den ena skeden när han lutade sig fram mot mig. Sedan tog jag den ena glassen. Justin ställde sin på vardagsbordet och gick fram mot tv:n.
- Vilken film? Frågade han och jag log stort.
- INTE SKRÄCK! Sa jag sedan, dödsallvarligt. Han skrattade milt till och log sedan.
- Okej, okej. Han kollade tillbaka mot filmerna.
- Inte ens lite skräck? Jag skakade på huvudet och han suckade retandes. Sedan fick jag en snilleblixt.
- Din film kan vi ju titta på! SNÄLLA! Halvskrek jag och han ryckte till.
- Varför just min film?! Han såg plågat på mig.
- Gillar du inte att se dig själv på film eller? frågade jag retsamt, han skakade på huvudet och jag började skratta.
- Nej, det gör jag inte, jag log stort och gick fram imot honom. Jag la händerna på hans axlar och kollade medlidsamt i hans ögon, han trodde att jag skulle säga något i stil med:
- Okej älskling, vi gör som du säger, sätt på en skräck film. Men han hade fel. Det glittrade till i hans ögon.
- Men det gör jag, så sätt på filmen nu, sötnos. Glittret försvann och han suckade djupt. Jag reste mig upp och satte mig i soffan igen.
-
- NEJMEN GUD VA SÖT DU VAR! Skrek jag och tog handen för munnen. Tårar hade bildats i mina ögon och de envetnades nu med att försöka rinna ner för kinden. Justin skrattade och satte sig närmre mig, han slog armarna om mig och drog mig närmre intill sig.
Jag drog Sapp närmre mig och drog in doften av hennes hår. Det luktade underbart. Jag hade armarna under hennes armar och drog enkelt upp henne i famnen, hon satte sig pladask i mitt knä och började gapskratta.
- JB, du dödar mig!
- Var jag söt? Viskade jag i hennes öra, hon fnittrade gulligt till och skakade på huvudet.
- Ja? Hon låtsades inte förstå.
- Sapp? Hon skrattade till igen.
- Okej, du är sööööt! Sa hon högt och vände sig om i min omfamning. Hon låg alltså över mig, jag lutade mig fram mot henne och kysste henne mjukt på läpparna.
-
- Vad ska vi göra ikväll? frågade Sapp efter en stund. Hon låg med huvudet lutat mot mitt bröst. Jag hade armen på hennes rygg och kramade då och då om henne. Hon satt fastklistrad framför tv:n. Jag satt fastklistrad framför henne. Mitt livskärlek. Sapp kollade upp mot mig.
- Justin? Lyssnar du eller? Jag vaknade upp ur min lilla dvala och kollade nyvaket på henne.
- Justin! utbrast hon. Jag skrattade mjukt till.
- Va?
- Vad ska vi göra ikväll, frågade jag! Hon skrattade till. Jag tänkte igenom min plan för kvällen, igentligen var den livsfarlig. Men vi måste göra det. Vi bara måste, det var något jag vill. Jag måste.
__________________________
Vilka vill ha mer? ;D
Det blir roligare för mig om ni kommenterar! <3
Har stora planer för denna novell LÄNGRE FRAM, jag vet inte hur långt fram ennu ;D DET BEROR PÅ!
KRAAAAAAAM<3
Kolla och njut ;D
OBS. Om ni trycker på bilderna kommer ni till sidan jag hitta bilderna på ;D
KOMMENTERA NU RIÄLT!
- Chapter 37
Feelings - Chapter 36
Previosly:
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon. Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
-
bild kollage 1
-
SAPP:
Jag fick rysningar av hans röst, jag älskade den. Jag började stor fnittra och Kenny kollade chockat på mig. Jag fortsatte bara fnittra. Han skrockade till och kollade mot Justin igen. Han sjöng länge innan Taylor tog över, hon sjöng också fruktansvärt fint. Jag älskade de bådas röster. Justin kollade bort mot mig och jag log stort och gjorde tummen upp. Han skrattade mjukt och sött till och jag log lika stort. Han vände sig om mot Tay igen och hann precis började sjunga det han skulle. Jag log stort och lutade huvudet mot Kennys axel. Han skrattade mjut till. Jag drog upp fötterna mot soffan och la mig ner i soffan. Med huvudet på Kennys knän. Han skrattade mjukt till igen och jag fnissade till innan jag blundade. Justins röst omringade mig och behaglingsstötar skickades genom min kropp. Egentligen ville jag ha hans kropp närmre, men han behövde jobba, så jag var tvungen att koncentrera mig. Jag fick inte resa mig upp och slå upp dörren till studion. Det fick jag inte, hur mycket jag än ville. Jag suckade långsamt ut och lyssnade noga till Justins gudomliga röst. Den fyllde min kropp och själ och det kändes som om jag var i himlen, utan att ha dött. Jag log för mig själv, medans jag långsamt somnade in, med Justins röst tät intill. Från ett par högtalare.
JUSTIN:
Jag sjöng klart tonerna och Kuk log gillandes, han gav Taylor en blick innan han kollade djupt in i mina ögon. Jag log också stort, inte för att det hade gått så bra som det faktiskt gott, utan att jag hade Sapp på andra sidan glaset. En svart hårig smal tjej vid namn Sapp.
- Det gick ju jätte bra! utbrast Kuk och Tay nickade glatt. Låten handlade om kärlek och känslor, jag sjöng varje ord till Sapp, vartenda ord.
- Det gjorde det! höll Taylor med. Jag nickade bara. Det verkade inte räcka, i alla fall inte för Kuk, han var tvungen att fråga mig med.
- Vad tyckte du då, Bieber? Jag skrattade till och nickade glatt.
- Det gick jätte bra! Bättre än förväntat. Kuk nickade, igen. Jag kunde inte hindra mig själv från att slänga en blick mot Sapp, som till min förvåning låg och sov med huvudet mot Kennys knä. Hon såg harmoniskt och vacker ut. Jag log större, om det var möjligt, när jag hade sett hennes harmoniska ansikte. Harrell kollade forskande på mig när jag kollade mot det tillfälliga crewet igen.
- Är du säker på att ni inte är.. han hann inte uttala orden innan jag avbröt honom.
- Okej, vi säger att vi var ihop, skulle du kunna hålla den hemligheten från alla paparazzisar då? Han kollade på mig allvarligt.
- Så du säger att ni är ihop? Fan, vad skulle jag nu säga?
- Nej, det är vi inte, men om vi va, skulle du hålla det då? Kuk nickade stort. Jag slängde en blick på Tay som nickade diskret.
- Vi är ihop, men lova att inte berätta det för någon! sa jag och han log stort men nickade sedan djupt.
- Jag lovar! Gud va roligt för dig! Hon verkar som en trevlig typ, han slängde Sapp en blick och brast sedan ut i skratt.
- En trevlig typ som sover, jag skrattade till och nickade. Tay gjorde det samma.
Jag hann slänga en snabb blick på Sapp innan vi ett kort ögonblick började jobba igen, hon sov fortfarande harmoniskt. Ibland önskade jag att jag var en vanlig grabb, en som inte hade några plikter. Som bara kunde ta en dag i taget och leva i nuet. Det kunde jag i och för sig, men inte på samma sätt. Jag behövde alltid veta var jag gick, alltid tänka i förväg på vad jag gör. Kan inte alltid vistas överallt. Och paparazzisarna är över mig som gamar, de fotograferar varje steg jag tar, och torterar varje tjej jag har. När jag var ihop med Selena hade det varit lika dant. De hade fotograferat oss hela tiden, vi skulle kunna vara på dejt på mars, de hade ändå följt efter oss. Jag skulle i princip aldrig få Sapp för mig själv, men jag hade valt detta livet. Det var vissa uppoffringar jag får ta, att inte ha något privatliv. Ha papz som väntade i varje gathörn, överallt. De skulle väll snart hyra helikoptrar så att de kunde kika in i hotellrummen, nakenbilder skulle de få mycket för. Men jag gjorde allt detta för mina fans, mina beliebers, jag älskade de, om de inte skulle finnas skulle jag aldrig vara där jag var idag. Och de var jag sjukt taksam över.
-
- Är vi klara? Tay kollade upp mot honom och nickade. Jag gäspade stort och de smittade av sig på de andra. Alla började gäspa, jag skrattade kort och reste mig sedan upp. Jag packade ihop mina få behörigheter och kollade upp mot klockan, hon var 3. Hur länge hade vi arbetat egentligen? Efter allt skrivande, redigerande och fixande hade jag ont i huvudet. Jag kisade och blinkade sedan några gånger för att få väck den dunkande huvudvärken, det funkade inte, jag suckade och kollade ut mot Sapp och Kenny. Sapp sov fortfarande. Det hade hon gjort i stortsätt hela tiden. Jag skrattade till och öppnade dörren ut till rummet.
- Se you soon JB, sa Kuk när jag klev utanför rummet. Jag vände mig bak och mötte hans blick.
- I övermorgon närmare bestämt va? Han nickade. Jag klev ut för rummet och betraktade Sapp som låg i fosterställning bredvid Kenny.
- Ska jag väcka henne? frågade jag Kenny försiktigt och han nickade leendes. Jag log tillbaka och gick fram mot henne. Jag började mig ner och kysste henne mjukt på kinden, hon mumlade något. Hon försökte sedan vända sig bort från mig men jag stoppade henne med mina händer. Jag drog henne till mig och kysste henne mjukt på läpparna, hon vaknade genast upp och kisade mot mig. Hon sken upp i ett stort leende innan hon la armarna om mina axlar och drog ner mig mot soffan. Kenny reste sig snabbt upp och gick iväg, skrattandes.
- Jag väntar i bilen, turturduvor, Sapp fnissade till under mina läppar. Jag hade råkat lägga mig över henne och var nu beredd att resa mig igen, men hon höll mig kvar. Jag fnittrade till innan jag kysste henne mjukt på läpparna igen, hon besvarade snabbt kyssen snabbt och la händerna om min rygg. Hon lutade sig mot mitt öra och viskade:
- Jag avgudar din röst, jag fnittrade till och hon log stort.
- Jag avgudar dig… Hon tryckte snabbt sina läppar mot mina och avbröt mina poetiska ord. Jag besvarade snabbt kyssen, men avbröt den en liten stund senare. Någon hade petat mig på axeln, jag kollade upp och mötte Taylors blåa ögon. Hon hade ett stort retligt flin på läpparna.
- Ska vi åka någon gång eller? Jag skrattade till och mötte Sapps blick innan vi båda reste oss upp. Jag la min hand mot Sapps midja och tryckte henne tät intill mig. Taylor skrattade till och gick i förväg. Sapp lutade sitt huvud mot mitt och suckade.
- Är du fortfarande trött? Jag skrattade till och hon skakade snabbt på huvudet, skrattandes.
- Nej, jag är sjukt pigg faktiskt, själv? Jag skrattade till.
- Jag är sjukt trött, mycket jobb du vet, hon nickade förstående. Hon släppte mig genast när vi kom ut mot korridoren till utgången. Jag stannade och pussade henne mjukt på kinden innan vi gick vidare, bara för att. Scooter suckade och kollade surt på oss när vi kom några sekunder försent ner till ingången av byggnaden.
- Ta det lugnt, suckade jag och kollade mot Sapp, hon såg sammanbitet rakt fram. Jag visste hur hon kände, hon vågade knappt kollade på mig när vi var bland främmat folk, hon var så rädd att allt skulle avslöjas då.
SAPP:
Justin kollade lugnt på mig, hur kunde han vara så lugn? Jag var upp stressad som fan. Pigg var jag också, fruktansvärt pigg. Tuppluren på soffan hade inte varit en bra idé, den hade gjort mig piggare än jag redan var, något som inte var bra alls. Jag vågade inte kollade tillbaka på Justin, vågade inte kollade in i hans choklad bruna ögon, rädd att jag skulle avslöja allt, att jag kanske inte skulle kunna hindra mig från att hoppa in i hans famn och låta hans armar omringa mig. Jag längtade redan tillbaka till hans famn. Detta var patetiskt. Jag trodde inte ens att man kunde bli såhär kär, galet kär. Otroligt kär. Det fanns inte i min värld, före Justin.
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jaxon gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
__________________________
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon. Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
Jag fick rysningar av hans röst, jag älskade den. Jag började stor fnittra och Kenny kollade chockat på mig. Jag fortsatte bara fnittra. Han skrockade till och kollade mot Justin igen. Han sjöng länge innan Taylor tog över, hon sjöng också fruktansvärt fint. Jag älskade de bådas röster. Justin kollade bort mot mig och jag log stort och gjorde tummen upp. Han skrattade mjukt och sött till och jag log lika stort. Han vände sig om mot Tay igen och hann precis började sjunga det han skulle. Jag log stort och lutade huvudet mot Kennys axel. Han skrattade mjut till. Jag drog upp fötterna mot soffan och la mig ner i soffan. Med huvudet på Kennys knän. Han skrattade mjukt till igen och jag fnissade till innan jag blundade. Justins röst omringade mig och behaglingsstötar skickades genom min kropp. Egentligen ville jag ha hans kropp närmre, men han behövde jobba, så jag var tvungen att koncentrera mig. Jag fick inte resa mig upp och slå upp dörren till studion. Det fick jag inte, hur mycket jag än ville. Jag suckade långsamt ut och lyssnade noga till Justins gudomliga röst. Den fyllde min kropp och själ och det kändes som om jag var i himlen, utan att ha dött. Jag log för mig själv, medans jag långsamt somnade in, med Justins röst tät intill. Från ett par högtalare.
Jag sjöng klart tonerna och Kuk log gillandes, han gav Taylor en blick innan han kollade djupt in i mina ögon. Jag log också stort, inte för att det hade gått så bra som det faktiskt gott, utan att jag hade Sapp på andra sidan glaset. En svart hårig smal tjej vid namn Sapp.
- Det gick ju jätte bra! utbrast Kuk och Tay nickade glatt. Låten handlade om kärlek och känslor, jag sjöng varje ord till Sapp, vartenda ord.
- Det gjorde det! höll Taylor med. Jag nickade bara. Det verkade inte räcka, i alla fall inte för Kuk, han var tvungen att fråga mig med.
- Vad tyckte du då, Bieber? Jag skrattade till och nickade glatt.
- Det gick jätte bra! Bättre än förväntat. Kuk nickade, igen. Jag kunde inte hindra mig själv från att slänga en blick mot Sapp, som till min förvåning låg och sov med huvudet mot Kennys knä. Hon såg harmoniskt och vacker ut. Jag log större, om det var möjligt, när jag hade sett hennes harmoniska ansikte. Harrell kollade forskande på mig när jag kollade mot det tillfälliga crewet igen.
- Är du säker på att ni inte är.. han hann inte uttala orden innan jag avbröt honom.
- Okej, vi säger att vi var ihop, skulle du kunna hålla den hemligheten från alla paparazzisar då? Han kollade på mig allvarligt.
- Så du säger att ni är ihop? Fan, vad skulle jag nu säga?
- Nej, det är vi inte, men om vi va, skulle du hålla det då? Kuk nickade stort. Jag slängde en blick på Tay som nickade diskret.
- Vi är ihop, men lova att inte berätta det för någon! sa jag och han log stort men nickade sedan djupt.
- Jag lovar! Gud va roligt för dig! Hon verkar som en trevlig typ, han slängde Sapp en blick och brast sedan ut i skratt.
- En trevlig typ som sover, jag skrattade till och nickade. Tay gjorde det samma.
Jag hann slänga en snabb blick på Sapp innan vi ett kort ögonblick började jobba igen, hon sov fortfarande harmoniskt. Ibland önskade jag att jag var en vanlig grabb, en som inte hade några plikter. Som bara kunde ta en dag i taget och leva i nuet. Det kunde jag i och för sig, men inte på samma sätt. Jag behövde alltid veta var jag gick, alltid tänka i förväg på vad jag gör. Kan inte alltid vistas överallt. Och paparazzisarna är över mig som gamar, de fotograferar varje steg jag tar, och torterar varje tjej jag har. När jag var ihop med Selena hade det varit lika dant. De hade fotograferat oss hela tiden, vi skulle kunna vara på dejt på mars, de hade ändå följt efter oss. Jag skulle i princip aldrig få Sapp för mig själv, men jag hade valt detta livet. Det var vissa uppoffringar jag får ta, att inte ha något privatliv. Ha papz som väntade i varje gathörn, överallt. De skulle väll snart hyra helikoptrar så att de kunde kika in i hotellrummen, nakenbilder skulle de få mycket för. Men jag gjorde allt detta för mina fans, mina beliebers, jag älskade de, om de inte skulle finnas skulle jag aldrig vara där jag var idag. Och de var jag sjukt taksam över.
-
- Är vi klara? Tay kollade upp mot honom och nickade. Jag gäspade stort och de smittade av sig på de andra. Alla började gäspa, jag skrattade kort och reste mig sedan upp. Jag packade ihop mina få behörigheter och kollade upp mot klockan, hon var 3. Hur länge hade vi arbetat egentligen? Efter allt skrivande, redigerande och fixande hade jag ont i huvudet. Jag kisade och blinkade sedan några gånger för att få väck den dunkande huvudvärken, det funkade inte, jag suckade och kollade ut mot Sapp och Kenny. Sapp sov fortfarande. Det hade hon gjort i stortsätt hela tiden. Jag skrattade till och öppnade dörren ut till rummet.
- Se you soon JB, sa Kuk när jag klev utanför rummet. Jag vände mig bak och mötte hans blick.
- I övermorgon närmare bestämt va? Han nickade. Jag klev ut för rummet och betraktade Sapp som låg i fosterställning bredvid Kenny.
- Ska jag väcka henne? frågade jag Kenny försiktigt och han nickade leendes. Jag log tillbaka och gick fram mot henne. Jag började mig ner och kysste henne mjukt på kinden, hon mumlade något. Hon försökte sedan vända sig bort från mig men jag stoppade henne med mina händer. Jag drog henne till mig och kysste henne mjukt på läpparna, hon vaknade genast upp och kisade mot mig. Hon sken upp i ett stort leende innan hon la armarna om mina axlar och drog ner mig mot soffan. Kenny reste sig snabbt upp och gick iväg, skrattandes.
- Jag väntar i bilen, turturduvor, Sapp fnissade till under mina läppar. Jag hade råkat lägga mig över henne och var nu beredd att resa mig igen, men hon höll mig kvar. Jag fnittrade till innan jag kysste henne mjukt på läpparna igen, hon besvarade snabbt kyssen snabbt och la händerna om min rygg. Hon lutade sig mot mitt öra och viskade:
- Jag avgudar din röst, jag fnittrade till och hon log stort.
- Jag avgudar dig… Hon tryckte snabbt sina läppar mot mina och avbröt mina poetiska ord. Jag besvarade snabbt kyssen, men avbröt den en liten stund senare. Någon hade petat mig på axeln, jag kollade upp och mötte Taylors blåa ögon. Hon hade ett stort retligt flin på läpparna.
- Ska vi åka någon gång eller? Jag skrattade till och mötte Sapps blick innan vi båda reste oss upp. Jag la min hand mot Sapps midja och tryckte henne tät intill mig. Taylor skrattade till och gick i förväg. Sapp lutade sitt huvud mot mitt och suckade.
- Är du fortfarande trött? Jag skrattade till och hon skakade snabbt på huvudet, skrattandes.
- Nej, jag är sjukt pigg faktiskt, själv? Jag skrattade till.
- Jag är sjukt trött, mycket jobb du vet, hon nickade förstående. Hon släppte mig genast när vi kom ut mot korridoren till utgången. Jag stannade och pussade henne mjukt på kinden innan vi gick vidare, bara för att. Scooter suckade och kollade surt på oss när vi kom några sekunder försent ner till ingången av byggnaden.
- Ta det lugnt, suckade jag och kollade mot Sapp, hon såg sammanbitet rakt fram. Jag visste hur hon kände, hon vågade knappt kollade på mig när vi var bland främmat folk, hon var så rädd att allt skulle avslöjas då.
Justin kollade lugnt på mig, hur kunde han vara så lugn? Jag var upp stressad som fan. Pigg var jag också, fruktansvärt pigg. Tuppluren på soffan hade inte varit en bra idé, den hade gjort mig piggare än jag redan var, något som inte var bra alls. Jag vågade inte kollade tillbaka på Justin, vågade inte kollade in i hans choklad bruna ögon, rädd att jag skulle avslöja allt, att jag kanske inte skulle kunna hindra mig från att hoppa in i hans famn och låta hans armar omringa mig. Jag längtade redan tillbaka till hans famn. Detta var patetiskt. Jag trodde inte ens att man kunde bli såhär kär, galet kär. Otroligt kär. Det fanns inte i min värld, före Justin.
- Ska vi gå då? Scooter ropade det nästan, min bubbla spräcktes igen. Min lilla ’tänke-bubbla’. Alla nickade och vi började gå mot utgången. Jaxon gick bakom Tay och Kenny bakom Justin. Jag gick lite forever alone vid sidan om, vid sidan om Tay i säkerhetskull.
__________________________
Ingen bild, idag heller ;/ Får skylla på att jag knappt har något internet, får använda mitt mobila D; <3
Aja,
KOMMENTERA!<3
För er som undrar :3
För er som undrar varför killen i slutet heter kuk finns det en producenter som heter kuk harrell som jb jobbat med :)
Love// Ebba
Studio - Chapter 35 del 2
Previosly:
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
-
bild kollage 1
-
Kenny körde snabbt ut ur skogen och sedan in mot stan, det var inte förens nu jag förstod att vi hade varit helt forever alone ute i skogen, det hade varit skönt, jag gillade att vara ensam, iallafall med Justin. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och andades tungt ut.
- Trött? fnissade Justin. Jag fnissade till och skakade mjukt på huvudet.
- Inte så mycket. Jag gäspade och han la sin höger arm om mig.
Justin tog väck sin arm från mina axlar samtidigt som jag satte mig rakt upp. När vi klev ut från bilen var det fullt med paparazzisar och beliebers utanför bilen. Jag suckade tungt men Justin fick ett stort leende på läpparna. Han gick i rask takt fram till fansen som stod och trängde bakom skyddstängslet. När han kom närmre skrek de högre och högre. Och nar han var riktigt nära och gjorde give-me-5 med så många han kunde skrek de öronbedövande. Man hörde gälla skrik hela tiden och tårarna rann ner på kinderna på nästan allihopa. Justin gjorde give-me-5 med en tjej som hade en vit 'boyfriend' t-shirt. Jag gissade på att det var en av hans låtar, boyfriend. Den skulle jag lyssna på sedan. Tjejen med tröjan hade svartmaskara utkletat över hela facet och de svarta håret var tovigt, antagligen av de andra tjejerna som drog i varandras hår för att komma fram. Det var inte förens då jag förstog hur mycket de betydde för honom. Justin var här för att de hjälpt de. Om inte de funnits hade inte 'Justin Bieber' funnits, då hade han varit en vanlig pojke. En pojke som kanske spelade fotboll varje söndagsförmiddag med sina kompisar hemma i Stratford. Han hade bytit ut de livet mot de han levde nu, en stjärn-liv, som mest kretsade kring vuxna. De var vällde han var med mest, vuxna. Förutom de unga han spelade in låtar med. Och hans kompisar, som han hälsade på då och då i Stratford. De ville jag väldigt gärna träffa. Chaz och... Var det Ryan? Aa, Ryan. Han hade säkert fler kompisar, Selena Gomez hade jag hört att han var bra kompis med. Jag skulle fråga han om det senare. Justin signerade några beliebers affischer, tjejerna skrek så man blev döv. Jag stog på samma ställe fortfarande, några steg bort från bilen. Justin hade ett stort leende på läpparna, lika stora som alla tjejer bakom stängslet. Det var inte förens när jag såg tjejerna som jag förstod att de betydde något för mig med, för Justin betydde de näst intill allt. För mig betydde de mycket. Jag visste inte hur mycket, men Justin betydde allt, och han skulle inte vara här om de inte var för tjejerna bakom stängslet. Jag skulle aldrig träffat Justin om de inte var för de tjejerna. Tack flickor, jag är väldigt tacksam.
- Kommer ni någon gång eller?! Det var Scooter som skrek, han kollade halv surt på Justin och blickade sedan mot mig, jag vaknade upp ur min lilla hyptnos och gick mot Justin. Jag stoppade tanken att ta hans hand, jag ville så gärna, men alla skulle döda mig då. Förutom Justin då. Paparazzisarnas kamror smattrade och jag kollade ner i marken, hur många bilder hade de igentligen fått av mig när jag stog där i mina tankar. Tidnings artiklarnas övertext skulle lyda:
' Justin Biebers "kompis" hyptoniserad av åsynen av pop-sensationen ' eller:
' Ihop? Eller är Taylors kompis Sapphire Pierce bara "lite" förelskad i pop-sensationen? ' Jag rös till och snabbade på stegen. När vi kom in mot studion pustade jag lättat ut. Tystnaden var bedövande och ingen sa något på hela tiden, jag kände mig rätt ensam när kag klev in i hissen tillsammans med Kanny Scooter och Justin, men när Justin tog min hand kändes de bättre. Han tryckte den mjukt. Jag log stort mot honom.
________________________________
Previosly:
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
Kenny körde snabbt ut ur skogen och sedan in mot stan, det var inte förens nu jag förstod att vi hade varit helt forever alone ute i skogen, det hade varit skönt, jag gillade att vara ensam, iallafall med Justin. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och andades tungt ut.
- Trött? fnissade Justin. Jag fnissade till och skakade mjukt på huvudet.
- Inte så mycket. Jag gäspade och han la sin höger arm om mig.
Justin tog väck sin arm från mina axlar samtidigt som jag satte mig rakt upp. När vi klev ut från bilen var det fullt med paparazzisar och beliebers utanför bilen. Jag suckade tungt men Justin fick ett stort leende på läpparna. Han gick i rask takt fram till fansen som stod och trängde bakom skyddstängslet. När han kom närmre skrek de högre och högre. Och nar han var riktigt nära och gjorde give-me-5 med så många han kunde skrek de öronbedövande. Man hörde gälla skrik hela tiden och tårarna rann ner på kinderna på nästan allihopa. Justin gjorde give-me-5 med en tjej som hade en vit 'boyfriend' t-shirt. Jag gissade på att det var en av hans låtar, boyfriend. Den skulle jag lyssna på sedan. Tjejen med tröjan hade svartmaskara utkletat över hela facet och de svarta håret var tovigt, antagligen av de andra tjejerna som drog i varandras hår för att komma fram. Det var inte förens då jag förstog hur mycket de betydde för honom. Justin var här för att de hjälpt de. Om inte de funnits hade inte 'Justin Bieber' funnits, då hade han varit en vanlig pojke. En pojke som kanske spelade fotboll varje söndagsförmiddag med sina kompisar hemma i Stratford. Han hade bytit ut de livet mot de han levde nu, en stjärn-liv, som mest kretsade kring vuxna. De var vällde han var med mest, vuxna. Förutom de unga han spelade in låtar med. Och hans kompisar, som han hälsade på då och då i Stratford. De ville jag väldigt gärna träffa. Chaz och... Var det Ryan? Aa, Ryan. Han hade säkert fler kompisar, Selena Gomez hade jag hört att han var bra kompis med. Jag skulle fråga han om det senare. Justin signerade några beliebers affischer, tjejerna skrek så man blev döv. Jag stog på samma ställe fortfarande, några steg bort från bilen. Justin hade ett stort leende på läpparna, lika stora som alla tjejer bakom stängslet. Det var inte förens när jag såg tjejerna som jag förstod att de betydde något för mig med, för Justin betydde de näst intill allt. För mig betydde de mycket. Jag visste inte hur mycket, men Justin betydde allt, och han skulle inte vara här om de inte var för tjejerna bakom stängslet. Jag skulle aldrig träffat Justin om de inte var för de tjejerna. Tack flickor, jag är väldigt tacksam.
- Kommer ni någon gång eller?! Det var Scooter som skrek, han kollade halv surt på Justin och blickade sedan mot mig, jag vaknade upp ur min lilla hyptnos och gick mot Justin. Jag stoppade tanken att ta hans hand, jag ville så gärna, men alla skulle döda mig då. Förutom Justin då. Paparazzisarnas kamror smattrade och jag kollade ner i marken, hur många bilder hade de igentligen fått av mig när jag stog där i mina tankar. Tidnings artiklarnas övertext skulle lyda:
' Justin Biebers "kompis" hyptoniserad av åsynen av pop-sensationen ' eller:
' Ihop? Eller är Taylors kompis Sapphire Pierce bara "lite" förelskad i pop-sensationen? ' Jag rös till och snabbade på stegen. När vi kom in mot studion pustade jag lättat ut. Tystnaden var bedövande och ingen sa något på hela tiden, jag kände mig rätt ensam när kag klev in i hissen tillsammans med Kanny Scooter och Justin, men när Justin tog min hand kändes de bättre. Han tryckte den mjukt. Jag log stort mot honom. Han lutade sig mot mig och kysste mig mjukt och tyst på kinden. Jag fnittrade till och kramade hans hand hårdare. Han log stort.
Scooter öppnade en dörr in till ett stort rum. Jag släppte Justins hand ifall att, och jag gjorde helt rätt, inne i rummet satt en kille. Han var mörk med halv långt svart hår. Han hade på sig en vit t-shirt och ett par svarta stadium-mjukis. Han log stort när i kom in i rummet.
- Justin Bieber! utbrast han och gick snabbt fram till Justin, Justin hade samma stora leende som den mörka killen.
- Kuk Harrell! utbrast Justin. Så det var så han hette. De gjorde en snabb kram innan de båda vände sig mot mig.
- Så vem är denna flickan då? frågade han, frågan var riktad mot Justin, men jag svarade på den först.
- Sapphire Pierce, jag sträckte fram en hand, han kramade den och skakade långsamt på den.
- Trevligt att träffas, så ni är...? Han kollade snabbt mot Justin, sedan på mig igen.
- Kompisar, de sved till i bröstet när jag sa det. Justin fick ett halvt ledset uttryck i ansiktet. Samma fick jag. Harrell kollade på oss och nickade.
- Okej, så Justin, ska vi börja jobba nu? Justin nickade kort och kollade bort mot ett glasrum lite längre bort, de var bortskillt från studion med vilje, för att de som satt där inne inte skulle störa de här ute. Kenny satt där inne, i en svart skinsoffa. Jag kollade tillbaka på Harrell och Justin när jag såg Taylor sitta en bit bakom Kuk. Jag log stort och vinkade mot henne, hon vinkade tillbaka och blickade sedan mot Justin och gjorde tummen upp. Mot mig. Jag skrattade till.
- Ska jag sätta mig där? frågade jag Justin som pratat med Harrell. Han hade alltså inte sett våra blickar.
- Det kan du, han log stort och lutade sig närmre mig. Det var inte förens han lutade sig tillbaka som jag märkte att han var nära på att kyssa mig. Han la istället en hand på mig rygg när Kuk vände sig om mot Tay. Han drog mig närmre sig och viskade.
- Jag älskar dig, alltid. När han släppte och gick iväg mot Harrell lämnade han mig med världens bästa känsla i kroppen, den värmdes upp och hjärtat hoppade över varannat slag. Jag fnittrade till och gick iväg mot de isolerade rummet. Kenny hade ett stort leende på läpparna när jag kom in. Han sa inget. Det gjorde han rätt i, jag skulle endå inte säga något.
Justin log stort och kollade mot mig, jag log tillbaka. Han kollade sedan bort och stampade i takt med foten innan han började sjunga i en mikrofon.
-
bildk ommer sedan<3
-
Man hörde hans röst från högtalare i rummet, jag fick rysningar av det, han sjöng underbart!
_______
KOMMENTERA<3
Studio - Chapter 34 del 1
Previosly:
Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.
-
bild kollage 1
-
- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.
- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.
- Gillar du REGN? Jag skrattade till.
- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.
- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.
- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.
- Nu typ. Jag fnissade till.
- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.
- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.
JUSTIN:
- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?
- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.
Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.
- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.
- Justin.
- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.
- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.
- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.
-
Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?
SAPP:
Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.
- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
__________________________________
Jag log för mig själv och gick sedan ut till köket, där Justin satt på en barstol. Jag satte mig bredvid han och tog en stor tugga av mackan. Jag kollade ut mot fönstrena, det ösregnade. Regnet smattrade på rutorna. Jag log stort, jag älskade regn.
-
bild kollage 1 kommer sedan
-
- Varför ler du? Jag vaknade upp ur mina dagdrömmar och kollade på Justin, som satt och stirra på mig, jag log bara ennu större.
- Jag gillar regn, sa jag och ryckte på axlarna. Han skrattade till.
- Gillar du REGN? Jag skrattade till.
- De är mysigt, jag ryckte på axlarna och han nickade.
- De klart, men solsken är bäst. Jag fnissade till och fortsatte äta.
- När ska vi vara vid stället? frågade jag och Justin kollade mot dörren och skrattade till.
- Nu typ. Jag fnissade till.
- Det kan vi ju inte, han skakade på huvudet och log stort.
- De är rätt vana att jag kommer för sent, de kan skicka bilen 10 minuter senare.
- Klar? Sapps ljusa stämma fyllde mitt sinne och jag nickade som paralyserat. Kenny och någon mer skulle hämta våra saker senare, vad kan man inte göra med hund-valps-ögon?
- Klar, jag kollade upp mot henne och log stort, hon log också. Hon såg trött ut. Håret var uppsatt i en högtofs men de små-lockiga håret hängde endå en bit ner från axlarna. Hennes grön bruna ögon var halvt öppna och tydde också på att hon var trött. Den svarta luggen täckte halva vänster-ögat. Jag tog ett steg fram mot henne och försökte lägga luggen på plats bakom örat, det gick sådär, den föll bara ner mot ögat igen. Hon kollade djupt in i mina ögon och jag kunde inte slita blicken från hennes. Hennes blick fick en behaglig rysning att spridas i min kropp. Jag la handen försiktigt kupad mot hennes hals och lutade mig sedan framåt mot henne. Nästa sekung nuddade hennes läppar mina, våra hungriga läppar trycktes snabbt mot varann. Hon la sin hand på min midja samtidigt som jag la min lediga på hennes korsrygg. Jag tryckte henne närmre och hennes kropp var som fastklistrad mot min. Jag älskade de här, att kunna kyssa henne, nästan när jag vill. Men de hemskaste skulle va senare, när paparazzisarna skulle stalka henne. Förfölja henne, skrika efter henne, va på henne, lägga sig i hennes privat liv som några jobbiga iglar. Hela livet. Alltid. Frågan var, var hon beredd att offra allt? För mig? Jag visste att jag var självvisk, jag skulle låta henne leva med det, jag skulle inte kunna göra något, mer än att vara där och stötta henne. För alltid.
Sapp avlutade kyssen och tog ett djupt andetag. Jag gjorde de samma och hon fnissade till. Hon la händerna om mig och kramade om mig hårt, jag gjorde det samma. Hon tryckte huvudet mot min bröstkorg och fnissade till igen. Jag lutade mig ner och kysste henne mjukt på hjässan, i samma sekund började det ringa i min ficka. Sapp släppte mig och log stort.
- Nu saknar de oss, jag skrattade och drog upp mobilen. Jag svarade och tryckte den mot örat.
- Justin.
- Var.är.ni? Det var Scooter, jag kunde knappt hålla mig för skratt.
- Vi kommer strax, hejdå. Jag la på och kollade på Sapp. Hon skrattade.
- Scooter? Jag nickade och kramade om henne innan vi gick ut mot hallen och drog på oss skorna, och jackorna Kenny tat hit till oss igår. Inte för att de skulle hjälpa mot ösregnet utanför.
-
Sapp kramade hårdare om min mae, regnet piskade mig i ansiktet men jag trampade tålmodigt på. Regnvädret hade bara blivit värre och värre. Varför kunde inte Kenny bara hämta oss vid stugan?
Jag höll Justin hårt om magen. Näst intill krampaktigt, rädd för att trilla av cyklen. Jag var van vid att cykla, men inte bli sjutsad. Isabelle hade sjutsat mig en gång, när vi alla, jag, Eddie och Isabelle skulle till stranden. De hade varit ganska stelt, jag och Bella var inte så pigga på att visa upp våra kroppar, men det hade varit okej. Eddie var ju vår vän. bästa vän till och med. När jag började tänka på de spred sig en saknad i kroppen, jag saknade de något enormt! Jag kände mobilen i jackfickan. Jag bestämmde mig för att mezza de direkt när jag kom fram. Mina mjukisbyxor var dygnsura vid detta laget, undra då hur Justins byxor såg ut.
- Nu stannar jag, halvskrek Justin för att jag skulle höra. Jag fnissade till och kände sedan cyklen bromsa in. Sedan stannade den och vi båda hoppade av. Kenny var inte här än. Justin svor lågt och tog tag i min hand, han ställde cyklen nära ett träd, med mig som släptåg. Det var som om han inte vågade släppa min hand, rädd för att något ont skulle komma och ta mig. När Justin hade ställt cyklen på platsen släppte han min hand och ställde sig bakom mig med händerna på min höfter. Regnet piskade i ansiktet och jag bestämmde mig för att jag inte gillade regn så mycket längre. Jag vände mig i hans famn och tryckte ansiktet mot hans bringa, jag andades in hans underbara doft. Plötsligt kom en bil körandes mot oss, den stannade in. Det var Kenny, Justin öppnade snabbt dörren för mig, när jag hoppat in hoppade han också snabbt in.
- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.
- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.
__________________________________
Sorry<3
Förlåt för inget igår<3 kommer ett senare<3
