Previosly:

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

-

bild

-

SAPPHIRE:

Jag hade alltid undrat hur det kändes att flyga. Bara försvinna från jordens yta och flyga upp bland molnen. Kanske fösvinna för evigt. Bara sluta existera, iallafall i några dagar. För om jag skulle flyga upp bland molnen nu, skulle jag saknat Justin för mycket. Och Taylor. Men hon var jag inte förelskad i. Förelskad lät som ett väldigt gammalt ord, jag brukade alltid säga kär. Jag var kär i Justin, jag älskade honom. Det kändes skumt att säga att man älskade en person man känt i.. Hur länge hade vi känt varann? Det var en bra fråga. Runt en vecka? Det kändes iallafall skumt att älska en person man känt i.. en vecka. Tillbaka på om-jag-kunde-flyga spåret. För det var precis så det kändes när jag satt där, med armarna om Justins överkropp med vinden i håret. Det kändes som jag flög. På en cykel, på marken, bakom Justin. Jag log lite för mig själv och kramade om Justin hårdare, han skrattade till lite.

- Hur går det där bak?

- Hur går det där fram? Jag skrattade till, samma med han.

- Bara bra tack, sa han och jag hörde att han log stort.

- Samma här bak, sa jag, fast jag kan slå vad om att det är bättre här. Han skrattade till.

- Varför det då? Jag kramade om han hårdare och han skrattade till. Jag la kinden mot hans rygg och drog in hans gudomliga doft.

- Framme, viskade Justin mot mig. Han stannade cyklen och vi båda klev av.

JUSTIN:

- Wow. Sapp andades ut det. Hon hade blicken fast på den lilla stugan. Jag kollade själv runt lite, jag hade bara varit här en gång, och det var länge sedan. Jag kom knappt ihåg det, så det var ett mirakel att jag kom ihåg lite av stället. Jag kollade först mot den gammeldagsa mys-stugan. Den hade en lite veranda med några trästolar. Trappen ner till fast mark var också av trä. Allt här omkring var av trä. Jag kollade ut över det lilla stranden. Vattnet guppade mjukt mot strandkanten. Sanden som värmdes upp hela dagarna av solenstrålar låg där helt orörlig på strandkanten. Solstolarna låg längre upp på stranden, rätt nära stugan. Träden runt omkring bildade stora skuggor mot både stugan och stranden. Allt såg så mysigt ut. Jag älskade stället. Kenny hade visat mig stugan en gång för länge sedan. Han ägde den inte, men hade kontakt med de som gjorde det. När jag ringt de dagen innan och frågat om den var ledig hade de mer än gärna lånat ut stugan. Jag tog ett steg mot Sapp och la händerna om hennes höfter.

- Visst är det fint, sa jag och hon nickade stumt. Hon vaknade upp ur sin lilla trans och kollade upp  mot mig.

- Skulle inte du jobba imorgon. Jag nickade.

- Men jag jobbar inte idag, hon skrattade till, jag gjorde det samma. Mest för att hennes skratt var så underbart. Jag ville bara höra mer av henne, det var som musik i mina öron. Min favorit musik. Jag tryckte henne närmre mig och lutade mitt huvud mot hennes. Hon vände sig snabbt om i min omfamning och kysste mig länge på läpparna.

- Ska vi bada? frågade jag när vi avslutat kyssen. Hon kollade förvånat på mig.

- Jag har inga badkläder här? sa hon självklart och ryckte på axlarna.

- Har du inte? frågade jag och skrattade. Jag tog tag om henne hand och sprang upp mot stugan. Jag hoppade upp för hela trappan i ett steg, Sapp hängde knappt med. Jag skrattade för mig själv och fumlade med nycklarna innan jag äntligen hittat rätt och tryckte nycklen i låset. Dörren klcikade härligt till och jag öppnade dörren långsamt. Sapp tog sig för munnen när hon kollade in i det minst sagt romantiska rummet.

Ljusen brann försiktigt i sina behållare. Rummet hade en lugn och harmonisk atmosfär. I varje hörn fanns det rosor, i vaser, bara, upp hängda. Allt möjligt. Jag var nästan lika förvånad som Sapp. Detta var fantastiskt, problemet var att jag inte visste vem som hade gjort det. Vem hade varit här för att fixa det så fint? Jag stängde försiktigt dörren efter mig. Som Kenny hade lovat stod resväskorna - urpackade - bredvid sängen. Kenny. Det måste vara Kennys verk, vem annars?

SAPP:

Detta var för fint, vad hade jag gjort mot honom för att bli behandlad som en prinsessa!? Nej något mer, en gud! Han behandlade han som en gud! Det förkänade jag inte, inte alls. Endå stog jag där fastfrusen med tårar i ögonen och betraktade hans verk. Allt detta var till mig, till MIG. Jag kunde inte tro det. Rosenbladen som var utspridda på golvet luktade underbart, jag kunde nästan höra fågelkvittret utifrån också. Nästan.

Hur lång tid hade detta tagit att lägga upp allt detta perfekt igentligen. Tre timmar? Två? TRE dar?

- Herre gud, mumlade jag. Justin fnissade till.

- Gillar du det?

- Gillar? Jag ÄLSKAR DET!

Previosly:

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

-

bild kommer kanske imon, sry för ingen bild ;D

-

Jag hade alltid undrat hur det kändes att flyga. Bara försvinna från jordens yta och flyga upp bland molnen. Kanske fösvinna för evigt. Bara sluta existera, iallafall i några dagar. För om jag skulle flyga upp bland molnen nu, skulle jag saknat Justin för mycket. Och Taylor. Men hon var jag inte förelskad i. Förelskad lät som ett väldigt gammalt ord, jag brukade alltid säga kär. Jag var kär i Justin, jag älskade honom. Det kändes skumt att säga att man älskade en person man känt i.. Hur länge hade vi känt varann? Det var en bra fråga. Runt en vecka? Det kändes iallafall skumt att älska en person man känt i.. en vecka. Tillbaka på om-jag-kunde-flyga spåret. För det var precis så det kändes när jag satt där, med armarna om Justins överkropp med vinden i håret. Det kändes som jag flög. På en cykel, på marken, bakom Justin. Jag log lite för mig själv och kramade om Justin hårdare, han skrattade till lite.

- Hur går det där bak?

- Hur går det där fram? Jag skrattade till, samma med han.

- Bara bra tack, sa han och jag hörde att han log stort.

- Samma här bak, sa jag, fast jag kan slå vad om att det är bättre här. Han skrattade till.

- Varför det då? Jag kramade om han hårdare och han skrattade till. Jag la kinden mot hans rygg och drog in hans gudomliga doft.

- Framme, viskade Justin mot mig. Han stannade cyklen och vi båda klev av.

- Wow. Sapp andades ut det. Hon hade blicken fast på den lilla stugan. Jag kollade själv runt lite, jag hade bara varit här en gång, och det var länge sedan. Jag kom knappt ihåg det, så det var ett mirakel att jag kom ihåg lite av stället. Jag kollade först mot den gammeldagsa mys-stugan. Den hade en lite veranda med några trästolar. Trappen ner till fast mark var också av trä. Allt här omkring var av trä. Jag kollade ut över det lilla stranden. Vattnet guppade mjukt mot strandkanten. Sanden som värmdes upp hela dagarna av solenstrålar låg där helt orörlig på strandkanten. Solstolarna låg längre upp på stranden, rätt nära stugan. Träden runt omkring bildade stora skuggor mot både stugan och stranden. Allt såg så mysigt ut. Jag älskade stället. Kenny hade visat mig stugan en gång för länge sedan. Han ägde den inte, men hade kontakt med de som gjorde det. När jag ringt de dagen innan och frågat om den var ledig hade de mer än gärna lånat ut stugan. Jag tog ett steg mot Sapp och la händerna om hennes höfter.

- Visst är det fint, sa jag och hon nickade stumt. Hon vaknade upp ur sin lilla trans och kollade upp  mot mig.

- Skulle inte du jobba imorgon. Jag nickade.

- Men jag jobbar inte idag, hon skrattade till, jag gjorde det samma. Mest för att hennes skratt var så underbart. Jag ville bara höra mer av henne, det var som musik i mina öron. Min favorit musik. Jag tryckte henne närmre mig och lutade mitt huvud mot hennes. Hon vände sig snabbt om i min omfamning och kysste mig länge på läpparna.

- Ska vi bada? frågade jag när vi avslutat kyssen. Hon kollade förvånat på mig.

- Jag har inga badkläder här? sa hon självklart och ryckte på axlarna.

- Har du inte? frågade jag och skrattade. Jag tog tag om henne hand och sprang upp mot stugan. Jag hoppade upp för hela trappan i ett steg, Sapp hängde knappt med. Jag skrattade för mig själv och fumlade med nycklarna innan jag äntligen hittat rätt och tryckte nycklen i låset. Dörren klcikade härligt till och jag öppnade dörren långsamt. Sapp tog sig för munnen när hon kollade in i det minst sagt romantiska rummet.

Ljusen brann försiktigt i sina behållare. Rummet hade en lugn och harmonisk atmosfär. I varje hörn fanns det rosor, i vaser, bara, upp hängda. Allt möjligt. Jag var nästan lika förvånad som Sapp. Detta var fantastiskt, problemet var att jag inte visste vem som hade gjort det. Vem hade varit här för att fixa det så fint? Jag stängde försiktigt dörren efter mig. Som Kenny hade lovat stod resväskorna - urpackade - bredvid sängen. Kenny. Det måste vara Kennys verk, vem annars?

Detta var för fint, vad hade jag gjort mot honom för att bli behandlad som en prinsessa!? Nej något mer, en gud! Han behandlade han som en gud! Det förkänade jag inte, inte alls. Endå stog jag där fastfrusen med tårar i ögonen och betraktade hans verk. Allt detta var till mig, till MIG. Jag kunde inte tro det. Rosenbladen som var utspridda på golvet luktade underbart, jag kunde nästan höra fågelkvittret utifrån också. Nästan.

Hur lång tid hade detta tagit att lägga upp allt detta perfekt igentligen. Tre timmar? Två? TRE dar?

- Herre gud, mumlade jag. Justin fnissade till.

- Gillar du det?

- Gillar? Jag ÄLSKAR DET!

__________________________

KOMMENTERA, ANNARS KOMMER DET INTE MER<3