JUSTINS PERSPEKTIV

2 juni 2012 - Lördag - 3 maj 2012

Vi såg de inte förrens vi redan börjat gå mot deras håll. Den lilla gruppen killar som spelade basket på basketplanen hade inte fått syn på oss ännu, men jag kände hur Mercedes blev stel bredvid mig. Jag sneglade ner mot henne men märkte att blicken var fäst vid killarna som nu börjat märka oss, vi hade kommit en bit närmre och jag kunde nu se hånleendena som spreds på deras ansikten. Jag var inte speciellt aggressiv av mig, men deras leenden fick mig att vilja slå in käken på dem. Eler bryta deras näsor. En av killarna tog upp den oranga bollen och de alla ställde sig och kollade på oss, hånande.
De var fem stycken, en av de stod ut med sitt korta ljusa hår, kort blont, nästintill rött. Hans ansikte var skarpt och hans käkben var väl markerade. Om man var tjej skulle man nog finna honom en aning attraktiv. Jag undrade genast vad Mercedes tyckte. Det var han som höll i bollen. De andra killarna hade alla brunt- eller svarthår. De var biffiga allihopa, musklerna välde upp i linnena. Tighta vita linnen, killen i blont var bar bröstad. Ett sugmärke lyste rött på hans hals. Jag höjde min hand för att föra båda våra händer över Dess huvud. Hennes höger, min vänster. Hon satt nu fast vid mig i ett fast grepp. Även fast det var mycket luft mellan oss och killarna, var den torr och hotfull. Jag tänkte precis luta mig ner till Mercedes och fråga om vi skulle vända, eftersom att jag antog att hon var påväg någonstans, bakom basketplanen, när den blonda började prata.
- Nejmen Mercedes, det var länge sedan. Hon vägrade kolla upp på honom och jag stannade tvärt, nu fem meter från gruppen. Killen i blont sneglade på mig med ett stort flin.
- Och du har visst Biever med dig, trevligt att träffas. Jag blev en aning sur av öknamnet han gav mig, men valde att ignorera det. Han stutsade bollen en gång i marken, studerade den noga innan han kollade på sina kompisar.
- Ni kommer väll ihåg när jag var ihop med Dess? Eller? Mercedes tog tag i min hand med båda händerna och smekte den mjukt, för att visa att det var lugnt. Gissade jag på. Han hade en slags hånfull underton, när han pratade, och jag rynkade förvirrat ögonbrynen. Sedan kom jag ihåg att Mercedes berättat om sitt ex, Moshe, jag kom ihåg hans namn just för att han hette likadant som en av mina livvakter, Moshe. Och för att han varit otrogen mot henne. Min blick svartnade och jag glömde av Mercedes som stod vid min sida. Hon sneglade oroligt upp på mig och jag kände hur hon tryckte sig en aning mot mig. Hon uppfattade min en aning aggressiva sida.
Killarna skrattade vid hans sida, de alla sneglade på mig. De visade med kroppspråket och sa att de var osäkra på vem det var, ryckte på axlarna och såg helt oförstående ut.
Jag visste att han bara ville provocera mig.
- Det var ju hon som jag var otrogen mot, knullade med hennes bästa vän, ett antal gånger. Hans flin fick något att tändas i min kropp.
- Kom vi går, Mercedes drog i min hand men jag ryckte bara åt mig den. Hon grabbade bestämt tag i den igen.
- Snälla, älskling, vi går, viskade hon, så att bara jag skulle höra. Jag kollade ner på henne och hennes lugna blick gjorde mig varm inuti.
- Okej.. sa jag frånvarande och hon suckade lättat innan hon vände mig om och vi började gå tillbaka.
- Ska du ta din hora och gå? Hånleendet på hans läppar hördes i rösten.
Något tändes inuti mig när jag hörde de kränkande ordet, riktat mot Mercedes, och jag vände mig om. Snabbt. Som på en femkrona. Jag tog två snabba steg mot honom och kunde känna Mercedes händer lämna mina. När jag var mindre än en meter ifrån honom kollade jag hotfullt in i hans blå hånfulla ögon.
- Vad sa du? Han skrattade till, lugnt, och kollade rakt in i mina när han nästintill viskade:
- Att hon var en hora.

MERCEDES PERSPEKTIV

Justin första slag träffade Moshes näsa, det andra hans mage och de tredja hans handflata. Moshe puttade Justin ifrån sig och Justin tappade balansen och föll rakt ner i marken med en hård smäll. Jag skrek till och skulle precis knäböja framför honom och försökte skydda honom när Moshe lutade sig över honom och slog honom hårt i ansiktet, jag skrek högt och försökte dra bort Moshe från Justins blödande kropp, men det gick inte, han puttade bara bort mig. De andra killarna stod i en ring runt oss, medans jag i panik försökte dra bort Moshe från Justin. Justin mätte ett slag och slog Moshe hårt över kinden, hans ansikte flög bak och han flög ner på marken vid Justins fötter, samtidigt som Justin kravlade tillbaka, bort från Moshe, fortfarande halv liggande. Jag sprang bort till honom och satte mig bredvid honom för att studera hans ansikte med höga andetag. Jag märkte inte att grät förrens jag kunde se tårarna droppa ner i Justins blundande ansikte. Händerna skakade på hans kinder och jag studerade hans ansikte, försökte räkna ut hur farliga hans skador var. Hans läpp var sprucken, en blåtira spred sig runt vänster öga, det blödde från hans näsa och ett sår var synligt på hans kind, i höjd med hans annars så perfekta käkben. Han öppnade ögonen och kollade med dåsig blick på mig, jag försökte hålla hans ansikte så nära mitt bröst som jag kunde och kollade samtidigt upp på Moshe. Som hade rest sig upp och sopade bort damm från sina basketshorts. Ett stort hånflin spreds på hans läppar, det blödde från hans näsa och ena ögonbrynet var sprucket.
- Din pojkvän är visst inte så bra på att slåss, han flinade stort. Jag kunde känna Justins stelna i min famn, men jag kollade upp på Moshe hela tiden.
- Snälla, sluta. sa jag med svag röst och han flinade stort.
- Varför?
- Du är skyldig mig det. Han visste vad jag menade, han var skyldig mig mer än detta, han hade varit otrogen mot mig, och kallat mig hora.
Inte för att jag brydde mig om det, vi båda visste att det inte var sant. Vi båda visste att jag aldrig hade varit med någon, på det sättet, innan honom. Han visste det lika väl som jag.
- Jag är inte skyldig dig något, fräste han, och kollade hotfullt på mig.
- Jo. Han backade och killarna som stod omkring oss följde efter honom.
- Trevligt att träffas, Biever. Vi ses. Han vände sig om och började gå därifrån, de andra spelarna skrattade där de gick efter honom. Men jag kunde inte bry mig mindre.
Jag kollade inte ner på Justin förrens Moshe försvann. Med de andra killarna.
- Hur mår du älskling? viskade jag och han öppnade ena ögat för att se på mig.
- Jag mår bra, viskade han och försökte sig på ett leende.
- Klarar du att gå hem själv? Eller ska jag ringa mamma? Han la sig tillrätta i mitt knä och drog ett djupt andetag, hans blod rann ner på mina bara ben och den klibbiga vätskan rann ut.
- Jag klarar att gå själv, bara låt mig vila lite. Jag smekte hans kinder mjukt och drog undan mitt hår för att det itne skulle kittla honom. Jag drog handen egenom hans hår ibland och lutade mig ner för att kyssa hans mjuka panna.
- Skit i honom Justin. Han är inte värd det. Han grymtade till, men sa inte imot. Höll bara ögonen slutna och vilade med huvudet tungt i mitt knä.

Mamma och Maynard var inte hemma när vi kom hem, bara Chris och småsyskonen, småsyskonen satt i soffan och kollade på tv medans Chris fixade fika till de i köket. Hans blick mötte snabbt min när vi steg innanför dörren, sedan kollade han snabbt på Justin och rynkade ögonbrynen. Jag skakade bara på huvudet och han fattade att han inte skulle säga något. Jag hjälpte Justin till toaletten där han fick sätta sig på toalettlocket, jag tvättade rent såren och han fick en ispåse att hålla mot blåmärkerna. När vi var klara kysste han mina läppar mjukt och tackade mig. Vi bestämde oss för att kolla på film i mitt rum. Så vi placerade oss där med laptopen, jag sittandes i Justins knä med datorn i knät. Vi satte på någon rolig komedi och skrattade när Jim Carrey drog sina skämt.

Okej, det absolut sämsta, sämst skrivna och kortaste, kapitlet ever, men jag ville få ut det idag, och är as trött. :( Så det fick bli så här kort! Jag vet inte när nästa kommer, men eftersom att jag ska vara borta hela veckan, så inte denna veckan :)

Men jag uppdaterar bättre på instagram (@mybieberlovestorys)! :D FÖLJ MIG! 8)  

Vad tycker ni om Moshe? Och om allt annat? :3 

KOMMENTERA EN MASSA 

MERCEDES PERSPEKTIV

1 juni 2012 - Fredag

Jag hade nog varit en aning chockad precis när han kom. För när vi hoppade av hästen igen kunde jag inte hålla mig borta från honom. Jag var överallt där han var och ville nästan vara på honom. Jag hade bara saknat honom. När vi ställt ut Solo igen ringde jag min mamma och sa till henne att hämta oss. Justin berättade att hon vetat att han skulle komma redan två dar innan, men att han hade tvingat henne att lova att inte säga någonting till mig. Och det hade hon. När hon rullade in på grusplanen sprang jag snabbt fram till henne och kramade henne hårt, samtidigt som Justin stod bakom oss och skrattade. Hans perfekta skratt, gulligt, lite blygt. Han var så underbar.

Mamma hade koll på oss hela tiden när vi skulle duscha. Hon smög förbi en gång i minuten för att hålla koll på att inte båda var inne i badrummet samtidigt. Och det tyckte jag var en aning töntigt, faktiskt. Vi var väll inte två heller? När jag kom ut från duschen gick jag snabbt ut i bara en lång handduk för att provocera mamma lite, och Justin med för den delen.
Jag öppnade dörren försiktigt och Justins blick fastnade på mig snabbt. Den inspekterade mina ben och den bara huden snabbt och mamma verkade få syn på hans blickar då hon snabbt försökte få hans uppmärksamhet.
- A-a, sa hon snabbt, men Justin släppte inte blicken från mig och jag gick snabbt ut från badrummet för att snabbt stänga dörren och sakta gå förbi Justin mot mitt rum. Jag kunde inte låta bli att flina av hans blickar och såg hans saftiga blick. Vi hade egentligen aldrig rört varandra sådär, överallt. Justin tänkte precis berusat vandra efter mig när mamma hindrade honom.
- Eyy, du stannar här, du skulle väll också duscha, eller? Han verkade vakna upp från sin lilla trans och ryckte till och kollade upp på henne. Han såg en aning förvirrad ut med nickade.
- Jo, jag.. Jo. Jag skrattade samtidigt som mamma såg en aning beskymrad ut.
- Du kan ju ta med dig kläderna in också, så behöver vi inte upprepa detta scenario. Jag log retsamt.
- Hans kläder är i mitt rum. Hon log lika retligt och skakade på huvudet.
- Nej, jag tog aldrig in hans resväska dit, eller, hans resväskor, de är fortfarande i hallen. Justin sneglade kort på henne innan han studerade min kropp. Jag stod med ansiktet mot honom och log smått samtidigt som han gjorde en plågad grimasch, slängde en sista blick på min kropp, och vände sig sedan om för att irriterat gå till sin resväska. Mamma stod kvar och kollade efter honom, när han var utom synhåll gav hon mig en giftig blick.
- Inget trams. Jag ryckte på axlarna med en retlig blick och pekade bak mot mitt rum med tummen.
- Jag skulle bara ta lite kläder. Hon kollade med smala springor till ögon på mig och sneglade på stället där Justin försvinnit.
- Gör det då. Jag skrattade till och väntade några extra sekunder innan jag vände mig om för att vandra till mitt rum. Precis när jag var påväg att ta steget in i mitt rum kunde jag höra Justins dova fotsteg bakom mig, jag sneglade bak på honom och log stort innan jag försvann in i mitt rum. Jag visste att han ville följa efter, men jag visste också att mamma fortfarande stod och studerade honom. Om hon skulle hålla på såhär hela tiden han var här, skulle jag vara mer på än såhär. Jag älskade att provocera folk. Alldra mest min mor.
Det skulle bli kul.

Jag drog på mig ett par svarta trosor och en rosa spets behå med leopard mönster. Över det ett par jeans shorts, tillsammans med en vit stickad sweater och ett par vita ankelsockar. Behån syntes en aning egenom den stickade vita tröjan, men det gjorde inget, det var faktiskt bara bra. Nu hade jag bara lust att provocera mamma så mycket jag kunde, och jag visste att jag var väldigt omogen, men jag kunde inte hjälpa det. Jag ställde mig framför speglen i mitt rum och borstade egenom mitt blåta hår en gång innan jag kopplade in hårfönen och började föna håret noggrant. När håret äntligen var torrt borstade jag igenom det igen och sedan drog jag bak de två slingor som hängde nerför mitt ansikte och satte upp det i några hårnålar bak i nacken. Håret hängde som vanligt nerför min rygg och slutade vid svanskotan. Jag sträckte fram handen på den lilla byrån under speglen och fattade tag i två ringar snabbt innan jag satte de på långfingret och ringfingret. På vänsterhand. Jag studerade mig själv en sista gång i speglen och bestämde mig för att strunta i sminket, Justin hade förhoppningsvis sett mig utan smink tidigare och skulle inte bli förvånad. Jag fluffade till håret och vände mig om för att sakta tassa ut mot toaletten, mamma hade lämnat sin övervakande plats och hade nu gått iväg för att börja med maten, vilket jag kände på doften, de det doftade spagetti och köttfärsås i hela lägenheten. Precis när jag tänkte ställa mig framför toalettdörren för att lyssna på vad han höll på med öppnades den och Justin stack ut huvudet. Han fick syn på mig och han såg en chockad ut.
- Var är din mamma? viskade han och jag pekade med tummen mot köket.
- Hon lagar mat, va tyst. Han nickade och kollade dit. Hans hår var blött efter duschen och det låg rufsigt på hans huvud. Ögonen var pigga och glada och hans läppar lika ljusa som vanligt. Han var ren perfektion. Min blick gled ner mot hans bröst, först nu märkte jag att han inte hade någon tröja på sig. Ett stort leende spreds på mina läppar och blicken gled ner ännu lite till, hans svarta joggingbyxor hängde långt ner på höfterna och de blå kalsongerna han hade under syntes tydligt. Han hade ett par vita sockar på fötterna och håll i en tröja som jag mycket väl kände igen. Det var en av mina vita t-shirts, som jag råkat glömma hos Justin för, hur många veckor sedan var det nu? Många i alla fall.
- Jag tog fel t-shirt, jag tog med denna för att ge den till dig, och jag råkade ta med den in på toaletten, istället för en av mina t-shirtar. Han skrattade generat till och kollade ner på sin mage.
- Och det är därför jag står här utan tröja. Jag flinade och tog ett steg närmre honom för att slingra armarna om hans hals och trycka mitt bröst mot hans. Jag kollade djupt in i hans glittrande ögon och jag fingrade på håret längst ner i hans nacke.
- Det är helt lugnt... Mamma gick, som tur va, iväg. Han sneglade bort mot köket, som man inte såg. Men man hörde att mamma spolade vatten.
- Ska jag hämta en tröja till dig? frågade jag och han nickade.
- Gärna. Jag kollade in i hans ögon en stund till innan jag gav hans läppar en mjuk kyss för att sedan släppa de och vända mig om för att försvinna iväg mot Justins resväska. Mamma kollade på mig när jag öppnade den för att börja rota i den efter en lämpig t-shirt.
- Tog han inte fram egna kläder? frågade hon medans hon studerade mig som en hök. Jag skrattade till och nickade, fortfarande med blicken ner i väskan.
- Jo, men han tog fel, så jag ska bara hämta en annan till honom. Hon rynkade ögonbrynen och vände sig om för att börja gå mot toaletten.
- Mamma du ska nog inte gå dit, han har ingen tröja på sig! var jag snabb med att säga och hon stannade snabbt.
- Aha. sa hon drygt och vände sig om för att ställa sig vid sin bryta med spaghetti igen. Jag kunde inte låta bli att skratta och när jag väl hade hittat en t-shirt bar jag upp hela resväskan och försvann med den till mitt rum. Justin hade försvunnit in till toan, antagligen efter mamma-incidenten, och när lämnat hans resväska smög jag in till honom igen. Det var en aning ånga i rummet, det var ju ändå två som hade duschat här inne, och jag gissade på att vi båda duschat ganska varmt. Justin satt på toalettstolen med händerna på knäna men tittade upp på mig när han hörde dörren öppnas. Jag log stort och räckte fram hans tröja snabbt.
- Din tröja, han tog imot den och jag stängde dörren efter mig. Han reste sig snabbt för att dra på den och när den var på smög jag mig närmre honom för att lägga armarna om hans midja och kolla upp på honom.
- Jag har saknat dig, viskade jag och han la armarna om mig med. Tryckte mig hårt mot sitt bröst. Min blick följde hans markerade käkben, hans perfekt avlånga öron och sist men inte minst hans gyllene ögon - som kollade djupt in i mina. Han log stort och böjde sig ner för att mjukt kyssa mina läppar. Jag släppte hans midja och la armarna om hans nacke istället, höll hans läppar samtidigt som jag besvarade kyssen. Jag kysste de mjukt och lutade huvudet en aning åt sidan för att fördjupa kyssen. Jag fingrade mjukt på håret i hans nacke och drog fingrarna då och då genom hans silkeslena hår.
- Jag har saknat dig också... viskade han när vi några sekunder tog en kort andningspaus. Att säga att jag hade fjärilar i magen var en underdrift, då det kändes som om elefanter sprang runt i min mage vid detta laget. Jag ställde mig på tå för att nå hans läppar utan att han skulle behöva luta sig ner och han besvarade min mjuka kyss. Efter några minuter av mjukt kyssande började hans händer vandra nerför min sida och stanna vid mina innelår, där han fattade ett fast tag och bar upp mig på sina höfter. Jag fnittrade till och tog ett hårdare tag om hans nacke med mina armar. Jag började kyssa honom hårdare och snabbare, våra andetag blev tyngre och plötsligt kände jag hur min rygg trycktes mot toalettdörren. Jag fnittrade till och kände hur han tryckte sig närmre mig imellan mina ben. Jag knep ihop hårdare med benen om hans midja så att jag inte skulle trilla ner och höll händerna mjukt om hans nacke för att kunna smeka en liten bit av hans kind, samtidigt som vi delade kärleksfulla kyssar med varandra.
Vi båda rycktes tillbaka till verkligheten när jag kunde höra och känna hårda bankningar mot min rygg. Jag ryckte till och Justin borrade in ansiktet i min hals samtidigt som vi lyssnade på vad mamma hade att säga:
- Jag hör vad ni gör där inne! Ni kan släppa varandra och komma ut därifrån nu, det är mat! Jag kunde inte hjälpa fnittren som kittlade i munnen och Justin skrattade kort han också, fortfarande med sitt huvud mot min hals. När vi hörde min mammas fotsteg pustade vi ut och Justin kollade upp i mina ögon.
- Pinsamt, skrattade han och jag skrattade. Han gav mig en mjuk kyss innan han släppte ner mig från höfterna och fattade tag i min hand. Jag öppnade toalettdörren snabbt och vi gick sedan hand i hand mot köket för att käka den romantiska måltiden, köttfärsås och spaghetti.

Vi hade fått låna min mors data för att kolla på lite tv själva i mitt rum, så nu satt vi här, jag i Justins knä med hans starka armar om mig och hans djupa mjuka andetag i min nacke. Datan satt på min skrivbordsstol framför sängen. På filmen spelades " Charlie St. Cloud ", en av mina favorit filmer. Jag lutade bak huvudet mot hans axel och viskade; fortfarande med ögonen på filmen:
- Zac Efron ligger tvåa på min lista av snygga killar... Jag fnittrade till och han flyttade läpparna till mitt öra, hans korta andetag kittlades och jag log stort.
- Vem ligger etta då? viskade han och jag smekte hans händer mjukt med tummen.
- Du.
Min ringsignal avbröt vår mysiga konversation och jag blev en aning chockad och ställd över att den ringde. Vem ringde mig, nu?
- Ska du inte ta det? Jag ryckte till ännu en gång och nickade.
- Jo-o. Han skrattade till bakom mig och släppte min midja med sitt grepp. Jag reste mig snabbt och han gjorde en ansats att resa sig för att pausa filmen när jag skakade på huvudet.
- Kolla du, jag är strax tillbaka, han kollade en aning fundersamt på mig, med en rynka mellan ögonbrynen och ihopknipt mun, men nickade sedan och lutade sig bak. Jag kollade på skärmen och smet snabbt ut från mitt rum, för att stänga dörren snabbt och sedan trycka på den gröna knappen på min knappmobil.
- Hallå?
- Hej, varför har du inte ringt mig! Vi skulle ju mötas! Det var Samanthas röst som hördes på andra sidan. Hon lät anklagande och jag svalde hårt. Hur skulle jag förklara detta för henne utan att avslöja mitt och Justins förhållande.
- Förlåt.. Vi fick besök och det var länge sedan jag träffade hono... De, så jag glömde..
- Vem? Hon var snabb med att svara. För snabb. Som om svaret var inövat. Vilket var omöjligt.
- En kompis... svarade jag avvaktande.
- Din pojkvän? Jag svalde hårt.
- Nej, jag har ju sagt att jag inte har någon pojkvän! sa jag och hon tystnade i andra änden. Plötsligt kunde jag känna två armar slingras runt min midja och hur någon andades i min nacke.
Oh fuck.
- Vem är det? Nu var det Justins viskande, raspande röst som pratade, och Sam var snabb med att svara.
- VEM var det där!? Jag tryckte in naglarna i Justins hand och han kved till av smärta. Det var han värd, varför hade han gjort så?
- Va vad? sa jag och låtsades låta oförstående.
- Du vet vad jag menar!
- Du är det okej om vi pratar mer imorgon? Hon suckade.
- Vem är det?
- Gissa. Det var Justin som pratade igen. Hon tog en kort paus.
- Marcus, killen i paradellklassen? Justin tog en paus.
- Riktigt fel. Han lät sur, rätt åt honom. Samantha rabblade upp namn efter namn, och Justin lät bara mer och mer irriterad. Det var fortfrarnade jag swom höll i mobilen mot mitt öra, även fast jag inte sa något var det jag som höll i den. När hon rabblat upp ungefär 9 namn från olika klasser, både från vår skola och andra, svarade hon äntligen rätt. Bara i farten.
- Justin Bieber då? suckade hon irriterat.
- RÄTT! Det blev tyst på andra sidan.
- Seriöst? Justin skrattade till och kysste min nacke.
- Seriöst. Hon svarade inte på en stund.
- Asså jag måste lägga på nu, sa jag snabbt och fortsatte sedan:
- Och jag tror du behöver smälta detta Justin just berättade för dig. Men du kan du lova mig att inte berätta det för någon till på måndag eller något? sa jag och höll tummarna i mitt huvud för att hon skulle lova.
- Jag lovar..... Hon lät en aning anfådd, antagligen chock.
- Bra, vi ses. Förlåt för att jag inte kunde hänga med ikväll..
- Det är lugnt.. Jag fattar... Vi sa snabbt hejdå och la sedan på. Jag la surt på och vände mig sedan om i Justins famn för att blänga på honom.
- Och VAD var det bra för?
- Hon skulle blivit sur på dig om hon inte skulle fått veta. Han log stort och höll händerna mot min svank. Jag suckade och medgav att han hade rätt. Det skulle hon. Jag svarade inte, blängde bara surt på honom. Efter en stund la jag ner huvudet på hans axel och njöt istället av hans närhet. Han lutade huvudet mot min hjässa och andades ut.
- Jag kan köpa en egen data till dig, och en mobil, du vet det va? Jag suckade och skakade på huvudet.
- Det är inte rätt, du vet att jag aldrig kommer kunna köpar dyra grejer till dig.
- Du behöver inte köpa något till mig, det räcker med att jag har dig.
När han sa så värmdes hela min kropp upp och rodnaden spreds på mina kinder. Fjärilarna, eller elefanterna, spreds i min mage och jag fnittrade till.
- Vi får se.

Maynard hade kommit hem med småttingarna, de hade varit hos Maynards föräldrar, småttingarnas farföräldrar, hela dagen. Filmen var fortfarande inte slut när de kom och vi fick pausa för att Justin skulle få gå ut och hälsa. Jag visste att han var nervös, man såg det på honom. Han flakade extra mycket med blicken och sa att vi kunde vänta till filmen var slut, men envis som jag var tvingade jag med honom ut i hallen. Småttingarna hade inte fått reda på så mycket om Justin, eller oss för den delen, men de såg honom bara som min kille, inte DEN Justin Bieber. Maynard därimot, han slängde snea blickar mot Justin och jag märkte hur han försökte hålla sig bakom mig, som ett skydd. Som om jag skulle vara en mur. Jag höll hårt om hans hand som stöd. När Maynard hade hängt upp sin jacka och ställt sina skor prydligt på skohyllan räckte han fram högerhanden till Justin och Justin släppte min hand för att hälsa vänligt.
- Maynard, sa Maynard bryskt och sträckte på ryggen. Han kollade med en aning äcklad blick nerpå Justin klädsel och jag hade lust att strypa honom med mina bara händer. Bara för att han alltid hade på sig samma urtvättade jeans och vita svettiga t-shirt. Maynard var en storvuxen bred man med hårbeväxtning i ansiktet och små plirande blå ögon. Jag kallade honom ful. Justin lång smala hand såg liten ut mellan Maynards tjocka fingrar.
- Justin, pep Justin och sneglade upp på honom. Maynard nickade och släppte hans hand snabbt för att försvinna ut i köket. Justin slappnade av bredvid mig och jag smet in min hand i hans igen.
- Trevlig va? Justin skrattade till och kysste min kind. Mina småsyskon fick värma spagetti och köttfärsås, så vi hade inte mer tid att prata med de just nu. Vilket jag var glad över. Jag hade aldrig gillat barn.
Jag hade börjat undra var Chris hade tagit vägen. Han borde komma hem snart, han kanske var hos någon kompis?

Efter att ha sagt godnatt till alla i köket och borstat tänderna gick vi tillbaka till mitt rum för att gå och lägga oss. Jag hade redan planerat min och Justins natt framför mig, han tätt intill min kropp med sina armar hårt omkring mig. Så skulle det se ut, men när vi kom in på mitt rum hade mamma bestämt något annat. Hon hade nämligen bäddat fram med en madrass och lakan och allt på golvet under min säng, och jag tvärstannade. Hur fan tänkte denna människa? Jag tänkte precis vända mig om för att rusa ut i köket och skrika på henne när Justin hindrade mig.
- Jag sover på golvet baby. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag gick låste armarna på bröstet och muttrade surt.
- Nej.
- Din mamma vill inte att vi ska sova tillsammans. Jag kollade sorgset på honom.
- Men jag vill.
- Kanske imorgon? Jag skakade på huvudet. Jag släppte ut min lugg från hårnålen i nacke och gick ur hans famn för att lägga den på byrån. Sedan drog jag av mig alla mina kläder och stod till slut där utan kläder och kollade på honom. Hans blick suktade efter mina bröst och jag slog ut armarna.
- Snälla säg att du vill sova bredvid mig nu. Han kollade upp i mina ögon och stängde snabbt dörren bakom sig.
- Så-såklart jag vill... stammade han, fortfarande hänförd över min metod att få honom att sova bredvid mig. Han drog snabbt av sig tröjan, byxorna och sockarna innan han snabbt gick fram till mig för att dra min kropp till sig. Mina bara bröst trycktes mot hans bara bröstkorg och mage och han lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Jag slingrade armarna om hans nacke och kysste han mjukt. Jag hoppades verkligen ingen kom in hit. Det skulle vara lagom pinsamt.
Efter en stund av lugnt kyssande kröp vi ner under täcket i min säng tät bredvid varandra. Det blev snabbt varmt och jag drog in hans perfekta doft. Jag låg, precis som jag ville, med huvudet mot hans bröst och hans starka armar om min midja. Ett stort leende var placerat på mina läppar och jag drog fingrarna försiktigt över hans mage. Efter en stund somnade han, hans normala andetag byttes ut mot tunga djupa andetag och jag försökte somna jag med. Jag drog in hans doft och var precis påväg att somna när dörren öppnades. Jag ryckte till och kollade skrämt mot dörren, var rädd att det var mamma som skulle slänga ner Justin på madrassen, dock var det inte hennes profil jag fick se i dörröppningen. Det var Chris. Jag la mig snabbt ner på kudden igen och låtsades sova. Han smög in i rummet och ställde sig bredvid sängen för att se på oss. Ett leende var placerat på hans läppar och jag sneglade upp på honom, han såg mig dock inte i dunklet.
- Det är faktiskt inte snällt att kolla på andras pojkvänner när de sover. Chris ryckte till och kollade skrämt på mig. Jag flinade stort och drog mig försiktigt ur Justins famn för att luta mig i ena handen och se på Chris med ett stort flin.
- Han är ju så söt! utbrast Chris med gullig skojröst och jag himlade med ögonen. Jag kollade ner på Justin och log stort. Han såg så liten och hjälplös ut där han låg. Med rufsigt hår och slutna ögon. Munnen knep ihop sig och han fick en fundersam blick lite då och då. Inombords höll jag på att dö av over-sweetness.
- Back of bitch. Han skrattade och backade ett steg.
- Om jag inte var naken här under skulle jag hoppat upp och kramat dig, skrattade jag och nickade för att förtydliga min mening. Han skrattade till och rynkade pannan.
- Jag vet inte riktigt om jag vill vara här inne längre, jag kanske hittar en gömd, fylld kondom under sängen!? Jag stirrade på honom men han skrattade bara.
- Det lovar jag att du inte kommer. Jag var bara tvungen att muta honom lite för att han skulle trotsa mammas regler! skrattade jag och studerade Justin igen. Chris skrattade.
- Aha, jag lovar att inte skvallra. Jag log och skrattade till.
- Bra.
- Godnatt? Jag nickade.
- Godnatt. Han lutade sig över mig och kysste min panna mjukt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag la mig ner i sängen igen och studerade Justin en stund innan jag la mig nära honom igen. Det tog inte många minuter innan jag föll in i djup, djup sömn.

Det tog typ 3000 år att skriva detta kapitlet.. Och nu på slutet har jag varit ganska trött, så ber om ursäkt för gramatikfel och stavfel...  :c 

Detta kapitlet tog i alla fall inte trehundra år att skriva...

Vad tycker ni om hennes mamma? Maynard? Syskon? Brorsa? TELL ME! 

LÅNGT KAPITEL! 

KOMMENTERA NU MASSA! VILL NI HA MER? MINST 8 KOMMENTARER! :D 

KOMMENTERA 

MERCEDES PERSPEKTIV

4 maj 2012

Skolan var större än jag kom ihåg den. Kanske den blev större av att jag var tvungen att gå helt själv. Ingen hade ens kollat på mig, och om de kollat på mig hade de vänt sig om och viskat bakom min rygg. Eller framför mig med ryggen vänd. Jag hade hört vad en tjej vid namn Angelica och hennes kompis Jenny som gick någon klass under hade snackat om, de hade snackat om Justin och mig. Att jag varit med på hans promoturne och att det gick rykten om att vi hade haft ihop det.
Eller ännu bättre; hade ihop det. Jag försökte att inte kolla upp så mycket när jag tyst gick egenom korridorerna. Halva dagen hade gått och de kändes som om jag hade gått runt i skolan i halva mitt liv. Jag ville bara hem och ringa Justin. Eller i alla fall sms:a honom. Det hade gått en dag, och jag saknade honom redan. Det var inte bra.
Den nästsista lektionen var engelska, ett ämne som jag rent av sög på. Jag kunde inte skriva någonting, dikterna var enformiga och berättelserna hade bara en massa dialoger. Jag satte mig långt bak, så att jag kanske fick ett litet tillfälle att skriva ett snabbt sms till Justin, utan att någon skulle se. Folket strömmade in, men ingen kom bak och satte sig bredvid mig. Alla satte sig längre fram i klassrummet. När Mrs. Smith hade tagit upp glasögonen alldeles för högt upp på näsan och kollade snabbt ner i pärmen med alla klasserna hon hades namn öppnades plötsligt dörren och en lång blond tjej kom in. Hon hade sneda klar blå ögon och långt blont hår. Håret hängde vilt nerför axlarna och varade ungefär till under hennes bröst. Hon såg en aning stressad ut.
- Har jag kommit till engelska salen? frågade hon rakt ut och Mrs. Smith kollade med stora ögon på henne, hon hade inte märkt henne ännu. Den blonda tjejen hade en ljus klar röst. Hennes hy var ljusbrun och hon såg väldigt bra ut. Det skulle inte förvåna mig om hon hade tontals killar omkring sig efter denna första dagen.
- Ja, detta är engelska klassen, vem är du? frågade Mrs. Smith snabbt och uppriktigt.
- Jag heter Samantha, sa tjejen snabbt och räckte fram handen. Alla naglarna var målade ljusrosa och hon kollade med klarblå ögon upp på vår lärare.
- Och vad heter du? frågade hon sedan och kollade ut över klassen. Jag mötte hennes blick för några sekunder innan hon kollade tillbaka på Mrs. Smith.
- Jag heter Maria Smith, men var vänlig kalla mig Mrs. Smith, du kan gå och sätta dig bredvid Mercedes nu, sa Mrs. Smith snabbt och släppte Isabelles hand som om den var pestsmittad. Men Samantha var lika glad för det, hon nickade kort och började gå igenom den korta gången mot den lediga platsen bredvid mig. Hon satte sig ner bredvid mig och log smått, sträckte fram sin hand och jag skakade den med ett litet leende.
- Mercedes.
- Samantha, men du kan kalla mig Sam, jag nickade kort och vi båda kollade fram på tavlan.
Kanske jag hade hittat en ny kompis? Hon såg i alla fall trevlig ut.

-

Mrs. Smith hade gett mig uppgiften att visa Sam runt. Och även efter jag hade visat henne överallt tog vi följde till den sista lektionen. Hon berättade att hon bott i Los Angeles i hela sitt liv men nu flyttade hit, och att hon trivdes här än så länge. Jag berättade att jag kom från Stratford, men att jag hade flyttat hit när jag var 11. Jag berättade inget mer, för hon såg väldigt ointresserad ut, det ända hon kommenterade med var:
- Är det inte därifrån Justin Bieber kommer ifrån? Jag nickade bara snabbt och hon skrattade till. Hon uttalade Justins namn som om det var något giftigt ämne. Jag blev irriterad av det, men kom sedan på att det inte skulle synas på mig att vi kände varandra. Eller, att vi kände varandra visste alla redan om, att vi hade något tillsammans kanske var bättre ord för det. Samantha babblade på om sin familj och sina intressen medans vi sakta gled in i biologi-salen. Jag visste inte vad vi arbetade med, men efter en stund förstod jag att vi arbetade med natur och miljö. Samantha satte sig ännu en gång ner bredvid mig längst bak.
Efter biologin slutade vi.
- Du ska hem nu va? frågade Sam snabbt när vi började gå mot våra skåp. Jag hade knappt sagt något under hela lektionen medans Sam viskat saker lite då och då. Hon hade bland annat trakasserat Mr. Lisandrellos, som egentligen kom från Mexico, näsa. Den var ganska stor, och en aning böjd, som en häxas. Jag hade bara smått hållit med och lett lite.
Jag nickade lite åt Sams fråga.
- Ja, det ska jag, sa jag med ett snett leende. Jag var ganska trött efter skoldagen, som var min första på två veckor och gäspade till.
- Du har inte lust att hänga va? frågade hon oblygt samtidigt som hon fluffade upp håret.

Jag skakade sakta på huvudet, men hon öppnade munnen innan jag hunnit öppna min.
- Vi kan gå hem till mig och kolla på film? sa hon snabbt.
- Tyvärr, jag kan inte idag, sa jag med ett snett leende och rättade till min lätta outfit. Jag hade vaknat lite sent och bara snabbt dragit på mig en t-shirt och ett par tighta jeans. Jag hörde min mobil vibrera i fickan, ett sms. Det kliade i fingrarna, jag ville bara dra upp mobilen och läsa det. Jag hoppades på att det var Justin som hade frågat om han kunde ringa, vi hade bestämt att han skulle göra det så att jag inte var i skolan. Och jag skulle messa honom.
- Någon annan dag kanske, svarade hon och jag log innan jag nickade.
- Ja, kanske i övermorgon eller imorgon? Hon nickade och sa sedan med släpig röst.
- Vi kan se. Hon sa snabbt hejdå innan han skyndade iväg. Jag började snabbt gå mot vår lägenhet och studerade ännu en dag skräpet som blåste över vägen. Jag drog upp min mobil och kollade på smset, det var från Justin, men han frågade in om han kunde ringa, han hade skrivit:
' Du har inte kollat i din jacka ännu va? Vänstra innerfickan... ' Jag rynkade pannan och drog snabbt upp jackan som hängde tungt på axlarna. Jag öppnade vänster innerficka och stannade precis när jag drog upp den lilla vita lappen som låg där i. Lappen var viken och på en av de vikna sidorna stod det med snirkliga bokstäver:
' Mercedes Flores ' Ett leende spreds på mina läppar. Jag vek upp lappen och började läsa det lilla brevet, sakta, för att få njuta av det mer.
' Hej Dess. Jag vill att du ska veta att du betyder mycket för mig. De två senaste veckor har varit två av de bästa i hela mitt liv. Jag trodde inte att jag skulle kunna bli så kär som jag är i dig på två veckor! Men jag föll för dig, och det snabbt! :) Och med detta brevet vill jag berätta för dig att denna månaden kommer gå snabbt, jag lovar, allt kommer ordna sig. Jag kommer sakna dig, men vi överlever...
Förlåt att jag väckte dig förresten, men jag ville utnyttja varje sekund av morgonen med dig, och det blev ganska lyckat? Ellerhur? ;) '
Jag var tvungen att ta en paus. Tårarna hade vällt upp i mina ögon och jag drog ett djupt andetag för att försöka samla mig. Det gick inte och efter cirka två sekunder rann tårarna nerför mina kinder. Jag snyftade till och vek med skakiga händer ihop lappen igen i skårorna och la ner den i fickan. Jag försökte se så normal ut jag kunde när jag gick in genom porten och uppför trapporna. Jag smög snabbt in i vår lägenhet och drog av mig jackan med lappen i handen och hängde upp den på en av krokarna innan jag snabbt gick mot mitt rum, med långa steg. Samtidigt som tårarna rann nerför mina kinder.
- Vad är det äls-, min mamma avbröt sig själv och jag vände mig snabbt och och höjde en av mina händer i en "stopp-gest".
- Jag vill vara ifred... sa jag mellan snyftningarna och drog bort tårarna från mina kinder. Mamma sneglade ner på lappen och nickade tyst. Jag vände mig om och gled in i mitt rum, stängde dörren och slängde mig sedan i sängen.
Hur mycket fick man sakna en människa egentligen?
Jag vek upp lappen och satte mig med ryggen lutad mot den svarta väggen bakom min säng. Jag kurade ihop mig under det varma täcket och strök ut lappen mot låret innan jag läste igen:
' Det hoppas jag att du tyckte, för jag är säker på att jag tyckte det. Faktiskt så kollar jag på dig just nu, jag sitter här bredvid dig i sängen, studerar ditt söta ansikte. Klockan är kvart i 6. Och jag saknar dig även fast du inte är borta ännu.
Justin. '
Jag lutade huvudet bak i väggen och slog armarna om mig. Lutade huvudet mot knäna och grät våldsamt. När jag lugnat ner mig och kunde kolla närmre på breven såg jag 5 nummer prydligt skrivna längst ner på sidan. Det stod; med ganska kort text:
' OBS. Spara dessa numrerna ifall jag måste byta, så att du kan få tag på mitt nya nummer. Personerna vet att du har deras nummer, så de är förvarnade ifall du måste ringa. :) '
Under texten stod de fem numrerna, Patties, Kennys, Chaz och Ryans. Det sista numret var hans eget.
Efter allt stod det:
' Detta meddelande kommer självförstöras om..
3
2
1
Jag skojar bara ;)
Puss (heart) '
Jag fnissade till och himlade med ögonen samtidigt som jag med tårarna rinnandes nerför kinderna la brevet bredvid mig samtidigt som jag lutade huvudet mot benen igenon och snyftade till. Jag knöt armarna om mina ben och skakade nästan av alla tårar. Det är i alla fall en dag mindre tills jag får träffa honom igår, det är väll positivt?
Jag blev avbruten i mitt deppande när dörren försiktigt öppnades och mamma kollade in i rummet. Hennes oroliga ansiktsuttryck ändrades till ännu mer oroligt när hon såg mig.
- Men lilla gumman! utbrast hon och slog upp dörren samtidigt som hon sprang fram till mig. Jag drog ner benen och slängde mig i hennes famn när hon satt sig ner på sängkanten. Jag snyftade högt och borrade in huvudet i hennes hals, precis som jag brukade göra med Justin.
- Vad är det som har hänt? viskade hon och jag sa mellan snyftningarna:
- Jag saknar.... Honom..
- Pojken menar du? Jag nickade och kollade upp på honom.
- Ja saknar honom jätte mycket.. viskade jag och hon smekte bort tårarna på min vänster kind.
- Det kommer ordna sig gumman... Vill du visa något foto? frågade hon mjukt och jag drog ett djupt andetag innan jag letade i fickan efter min mobil. Jag drog upp den och tryckte på tegelstenens mellanknapp. Jag tryckte upp de sista fotot på oss och vände skärmen mot henne. Hon tog mobilen och kollade ner på fotot med ett litet leende.
- Ni ser jätte gulliga ut! sa hon med ett leende och jag kollade ner på bilden. Justin kollade rakt in i kameran på denna bilden, jag kollade upp på honom med någon slags grimasch, som tyvärr skulle se ut som ett leende.
Jag hade inte lyckats så bra kan jag tala om.
Men Justins leende var perfekt som vanligt, en liten glimta av hans tänder syntes, dock var bilden väldigt suddig, tegelstenars kamera brukade inte vara så bra.
- Kameran var inte så bra.. Hans bilder blev mycket bättre, du vet, iphone, log jag hon nickade förstående.
- Jag har faktiskt tänkt... Att vi kanske kan köpa en iphone till dig, en begangnad antagligen, men de funkar väll bra de med? Jag log stort genom tårarna, som fortfarande envisades med att rinna nerför min kinder.
- Det skulle vara.. Väldigt bra, svarade jag drygt, jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så det fick bli drygt. Mamma log stort och kramade om mig igen. Hon sneglade på brevet som låg bredvid och kollade upp på mig.
- Får jag läsa det? frågade hon och jag skakade på huvudet snabbt.
- Nej, det är privat.

MERCEDES PERSPEKTIV

3 maj 2012

Han läppar fick rysningar att uppstå på hela kroppen och jag slöt sakta ögonen. Han började kyssa mig uppför svanken och över hela ryggen, över ryggraden. Hans händer hade ett fast tag om mina höfter och jag la de över hans, slingrade in fingrarna i gliporna mellan hans fingrar. Jag hade fortfarande inte någon bh på mig, bara ett par joggingbyxor. Justin reste sig sakta samtidigt som han kommit till lite mer än mitten av min rygg och kysste sedan min nacke mjukt. Jag lutade mig bak mot hans bröst och brydde mig inte om att skyla mig. Jag sträckte på nacken så att han kom åt bättre och han tog tillfället till akt och kysste mig länge över halsen. Jag stönade tyst när han kom åt med läpparna bakom örat och han skrattade till, innan han kysste mig länge precis på det stället. Det tog mycket krafter att inte stöna. Jag kunde känna hans leende mot halsen innan han klev undan och kollade med ett stort leende på mig.
- Ska vi fortsätta? Vi hade precis börjat klä på oss när Justin börjat kyssa mig. Och jag hade inte kunnat göra något annat än att stå handfallen i hans famn. Jag nickade kort och böjde mig ner för att ta upp bh:n som Justin slängt nedanför sängen. Justin letade en liten stund efter en av sina t-shirtar och när han hittade den drog han den snabbt över huvudet. Jag knäppte snabbt min bh och drog den sedan till rätta. Jag kände Justins händer smyga sig till mina bröst och lägga sina stora händer över de. Jag tappade andan och trodde jag skulle svimma när han mjukt började smeka de med tummen. Efter bara några sekunder släppte han mig och låtsades att inget hänt. Själv stod jag som en dumbom med andan i halsen mitt på golvet, kunde nästan fortfarande känna hans smekande tumma.
- Snygg bh förresten, sa Justin lättsamt och höll ögonkontakt med mig. Jag rynkade pannan, kollade ner på den lila silkes behån och log snett, samtidigt som en rodnad spreds över mina kinder. Jag log blygt och skrattade till.
- Tack.. I guess. Han log. Och återgick igen till att klä på sig. Det gjorde jag också, även fast rodnaden fortfarande var på kinderna.
Jag tog de höga shortsen som jag köpt i London och ett av linnena också, ett ganska slappt med ett snyggt tryck på. En avslappnad outfit med linnet innanför byxorna. Till det tog jag mina vita converse.
- Chris möter oss på flygplatsen, sa jag och tryckte ner mina få ägodelar i resväskan. Justin nickade och sneglade på mig.
- Vi ses snart babe, se inte så ledsen ut.
- Hur kan jag inte se ledsen ut när de är just vad jag är, ledsen. Han hukade sig bredvid min resväska och fattade tog i min hand som snabbt försökte rassla ner alla kläderna i resväskan. Försökte trycka ner allt, det var ganska mycket kläder.
- Jag har ledigt om en månad, jag har ledigt några dagar, jag lovar att jag kommer. Jag kollade upp på honom. Fixerade blicken i hans och studerade hans gyllenbruna ögon.
- En månad är en lång tid, viskade jag efter några sekunder och Justin nickade kort, han hade en liten rynka i pannan och såg förtvivlad ut.
- Jag vet, viskade han ledset. Han slingrade in sina fingrar i mina och lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på min panna. Jag slöt ögonen och ögonen sakta innan jag släppte hans hand och la den om hans nacke. Jag borrade in huvudet i hans bröstkorg och drog några djupa andetag för att inte börja gråta. Jag drog in hans himmelska doft och tryckte mig närmre honom. Hans händer tog ett fast tag om min midja innan de drog sig mer mot ryggen. Tillslut hade han låst fast sina händer på min rygg och höll mig hårt mot sig. Jag kunde känna hur han tog ett fastare tag om mina höfter och lyfte upp mig på sina höfter, jag spände benen hårt för att inte trilla ner och hade armarna som stöd. Jag kunde känna hans varma andetag mot min nacke. Han släppte inte mina höfter en sekund. Jag kände mig trygg i hans famn. Den ända famnen jag kände mig trygg i för tillfället. Den ända famnen jag ville vara i.
- Vi klarar de här Dess, vi klarar de här, jag lovar.
Jag ville så gärna tro på hans ord.
Men det gjorde jag inte.

-

Jag hade Justins hand i min och vi gick sakta tätt intill varandra i korridoren mot hissarna. Jag släpade min resväska med mig medans Justin inte hade något förutom min hand i händerna. Det kändes konstigt att han inte hade något. Han hade ju alltid haft något i händerna när vi hade varit påväg till en flygplats. Jag hade min jacka tätt intill kroppen och mobilen låg i en av innerfickorna. Jag visste inte vart vi skulle säga hejdå ännu, Scooter eller Fredo hade antagligen valt stället. Fast hur många ställen fanns det egentligen? De hade nog inte valt de.
- Vart ska vi säga hejdå? viskade jag med hes röst och Justin kollade ner i mina ögon, glimtan som alltid fanns där var borta och de såg lite döda ut utan den lilla busiga glimten.
- På baksidan, precis innan man går ut genom bakdörren, det finns ett litet rum där vi kan vara ifred, viskade han och släppte min hand för att lägga armen om min midja istället. Jag la min fria vänsterhand på hans och drog ett djupt andetag. Jag gick på hans högra sida och höll min resväska i den högra.
Justin tryckte på hissknappen och gav ifrån sig en grimasch när vi klev in. Jag skrattade till. Han ställde sig snett bakom mig med handen om min midja och läpparna tryckta mot min hjässa. Han tryckte de där ända tills hissen plingade till och vi var på våning 1. Jag och Justin släppte varandra, ifall de var några paparazzis eller fans utanför, och gick sedan snabbt ur hissen innan vi tog vänster för att snabbt börja vandra genom en kort korridor mot bakdörren. Scooter och de var redan där, jag hade ingen aning om hur mycket klockan var, men jag gissade på att vi var i tid för ingen såg sur eller irriterad ut.
De kändes lite konstigt att vi skulle säga hejdå i ett eget rum, men när Scooter öppnade dörren åt oss och vi gick in mådde jag redan så dåligt att jag inte tänkte på vad vi var eller hur det såg ut. Direkt när vi kom in, nästan innan vi ens kommit in släppte jag allt jag höll i händerna och slog armarna om Justins kropp. Jag borrade in ansiktet i hans hals och drog några djupa häftiga andetag. Jag kunde känna Justins armar om min midja och hur han hårt håll om mig. Jag kunde efter några sekunder känna hur hans händer letade sig ner till mina lår och hur han bar upp mig på sina höfter. Jag låste mina fötter på hans rygg och han höll hårt om mig. Jag drog in hans doft och hyperventilerade för att inte börja gråta. Jag kände tårarna trycka mot ögonlocken och snyftade häftigt till. Justin tryckte sin hand mot min nacke och tryckte mitt huvud mjukt mot sin hals samtidigt som han hade en på min rumpa för att så gott han kunde hindra min kropp från att glida nerför hans höfter.
- Ey.. Baby.. Gråt inte.... viskade han och jag snyftade till innan jag höll hårdare om hans nacke. Jag fattade inte hur han orkade hålla mig på sina höfter, men han verkade inte ett dugg beskymrad.
- Jag kommer sakna dig så mycket... Något började gro i min mage, det kändes som ett svart hål, ett ganska litet. Det värkte och jag snyftade till igen. Kinderna blev kladdiga och de blöta tårarna rann nerför mina kinder och droppade ner på Justins axel och hals.
- Shh.. Vi kommer klara oss, vi ses snart igen, jag lovar.. viskade han och jag kunde inget annat än att fortsätta gråta. Tårarna tog aldrig slut, jag vet inte hur länge jag hängde om hans hals och bara grät. Ett tag var det i alla fall. Mina händer krampade nästan om hans hals och detsamma gjorde mina ben. Efter ett tag kunde jag höra fotsteg och jag hörde Scooter viska, troligen till Justin.
- Vi måste gå nu, hon kommer inte hinna med flyget annars. Jag försökte hindra de tusentals tårar som rann nerför mina kinder med jag kunde inte. Jag skulle antagligen gråta hela vägen till Washington.
- Vi kommer, viskade Justin med raspig röst och vände på huvudet mot honom lite, han vände det snabbt tillbaka och lutade kinden mot mitt. Han strök mig lugnande över ryggen och viskade:
- Shhh... Om och om igen. Jag fortsatte bara gråta mot hans axel. Det gjorde ont inuti, jag ville inte åka iväg ifrån honom. Justin försökte lugna mig så gott han kunde, men jag blev inte lugnare av det. Jag ville inte hem, inte utan honom.

-

- Hur är det med dig? Alfredo kom direkt fram till mig när jag och Justin kom ut från rummet. Mina ögon var röda och jag såg säkert helt döende ut. Jag höll ett krampaktigt diskret tag om Justins hand och kramade den hårt samtidigt som jag nickade kort.
- Det är.. Dåligt.. viskade jag och drog ett djupt andetag för att hindra tårarna från att börja rinna igen. Fredo log beklagande och drog in mig i en mjuk kram.
- Du kommer klara dig fint kusin.. log han och jag släppte som hastigast Justins hand för att lägga armarna om Fredos axlar. När han släppte mig tog jag ett steg bakåt och kände Justins bröstkorg tryckas mot min rygg. Hans händer letade reda på vägen om min midja och drog mig mot sig ännu närmre för att trycka läpparna mot min hjässa.
- Kan jag få din telefon Justin? frågade Fredo snabbt och Justin släppte min midja ett tag för att greppa tag om mobilen i fickan. Han räckte fram den till Fredo och Fredo tryckte lite på den innan han höll fram den och sa:
- Le stort nu! sa han och jag försökte le stort. Det blev nog mest en grimasch och när Fredo ännu en gång sa att vi skulle le stort kollade jag upp på Justin istället och han ner på mig. Hans ögon såg en aning trötta och ledsna ut. Han böjde sig ner tyst och pressade sina läppar mjukt mot mina. Jag la händerna på hans där de låg på min mage och Fredo tog ett foto. Jag ville inte släppa Justins läppar med tvingade mig själv att göra det när Fredo harklade sig.
- Nu din mobil, Mercedes, sa han och räckte mobilen till Justin samtidigt som han sträckte sig efter min. Jag drog upp min gamla mobil ur innerfickan och Fredo tog den, han tryckte upp den dåliga kameran och fotade oss när kysste varandra igen. Och lite andra foton när vi bara kollade på varandra. Jag blev så lätt fängslad av hans gyllene ögon.

-

Jag ville inte gå in på flygplatsen, utan Justins hand i min kändes allt hopplöst och Alfredo fick hjälpa mig ut precis innan flygplatsens dörrar. Vi skyndade oss in med skrikande frågor och fotoblixtar efter oss. De blev som värst när Justin klev ut och kamerablixtarna gick varma.
- Hur ska de bli att åka hem nu efter två veckor semester?
- Hur är det med kärlekslivet Justin? Någon ny?!
- När börjar du turnen igen Justin?
- Har ni någon hemlig romans? Jag stelnade till under Fredos arm och han fick dra mig vidare. Jag visste inte om fotograferna uppfattat min frånvaro men de började skrika ännu högre och frågade en massa om vår påstådda romans, som dock var sann. De puttade ännu mer på Justin som snabbt sprang förbi med fyra livvakter runt om kring sig. Jag tyckte synd om honom och han slöt upp bredvid mig och Fredo när han efter en minut eller två var inne. Han log dystert och kollade ner på mig.
- Hur mår du? viskade han och jag log smått och motstod inpulsen att kyssa honom. Jag skulle precis säga förlåt för att jag stannat när de andra tryckte oss vidare. Jag fick se Chris stå och vänta på oss i folkmassan och slet mig loss från den lilla bunten människor som gick runt mig Justin och Fredo för att springa in i Chris armar. Han skrattade till och kramade mig hårt tillbaka. Vi stod precis innan den först kontrollen. Där vi skulle checka in först. Vi skulle vara tvungna att vänta en stund innan flyget skulle komma också, vilket skulle vara en helvetes tid för mig. Jag skulle vara så nära Justin samtidigt som jag skulle vara så långt borta. Jag ville inte ens tänka på det. Chris hälsade på Fredo samtidigt som jag på avstånd studerade Justin, för en av de sista gångerna på en månad. Livvakterna och Scooter höll sig fortfarande runt oss, för att inte någon galning skulle springa in och slänga sig runt Justins hals. En hög med människor stod och stirrade på oss samtidigt som vi försökte att bara koncentrera oss på varandra. När Alfredo och Chris pratat en stund hälsade Chris vänligt på Justin, och Justin hälsade vänligt tillbaka. När de hälsat kollade alla på mig. Jag drog ett djupt andetag och försökte att hålla tillbaka tårarna när jag la armarna om Fredo. Jag kramade honom hårt och han kramade mig hårt tillbaka.
- Det kommer bli bra, ta det bara lugnt. sa han snabbt och jag försökte hindra tårarna för att rinna nerför mina kinder igen. Jag nickade bara kort och viskade:
- Tack för att du tog hit mig. Han nickade och skrattade till.
- Det har varit kul. Jag nickade.
- Ja. Han släppte mig och sneglade på Justin samtidigt som jag gjorde det. Jag gick sakta mot honom och försökte att inte slänga armarna om honom för hårt. Tårarna försökte tränga sig igenom ögonlocken, men jag lät de inte. Om de fick foto på mig med tårarna rinnandes nerför kinderna precis efter jag kramat Justin skulle de nog fatta att något var fel, eller rätt. Eller något. Justin la sina armar mjukt om mig och kramade mig hårt.
- Förlåt för det som hände innan.. viskade jag och han skakade sakta på huvudet.
- Det gör inget babe, det hände ingenting, sa han tyst och jag drog in hans doft. Jag fick påminnna mig själv att inte hålla om honom för länge och jag gömde ansiktet i hans hals.
- Jag kommer sakna dig.
- Och jag kommer sakna dig. Vi ses snart.
- Hejdå.
- Hejdå.. Jag drog in hans doft en sista gång innan jag bakade tillbaka och kollade på Chris med tårar i ögonen.
- Ska vi gå? hasplade jag ur mig och han nickade.
- Ja.
- Hejdå! Jag kollade på Justin en sista gång, hans markerade käkben, hans hjärtformade överläpp och de breda axlarna. Tillsist kollade jag in i hans ögon och log svagt. Kollade sedan på Fredo och log svagt till honom med. Jag vinkade kort innan jag slöt ögonen och vände mig om. Jag började gå med resväskan rullades efter mig och mitt pass, som Chris gett mig, i handen. Jag försökte att inte kolla bak, försökte istället memorera Justins utseende och hans fantastiska ögon i min hjärna. En ensam tår rann nerför min kind och jag drog snabbt bort den.
Jag drog ett djupt andetag och log mot Chris, som kollade oroligt på mig. Leendet stod för att jag mådde bra.
Det var dock inte sant, det kändes som om något höll på attriva sönder mig inuti.

JUSTIN PERSPEKTIV

- Gillar du också hästar? utbrast Mercedes överyckligt och Andrea nickade lyckligt.
- Ja! skrattade hon och så var pratandet igång. Jag satte mig bekvämare i soffan och slöt ögonen, försökte ignorera deras höga röster bredvid mig. Försökte vila. Mercedes vände sig med hela kroppen mot Andrea och pladdrade på. Jag fattade inte hur det kunde vara så roligt att prata om hästar, hästar är väll hästar? När jag såg Dess bakifrån med håret så långt hängandes på ryggen började jag tänka på Selena. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade henne ibland. Och jag gillade inte att ljuga, alltså skulle jag säga sanningen. Jag saknade henne. Vi hade varit ihop i två år, inte konstigt att jag saknade henne. Det var väll normalt? Mercedes saknade väll sitt ex också? Men Mercedes betydde mycket för mig. Hon var ju min tjej. Tror jag. Jag var fortfarande osäker på var vi stod, om vi var på flick- och pojkvänstadiet eller fortfarande dejtingstadiet. Dejting tror jag, vi skulle behöva prata om det innan hon åkte. Det var bara två dagar kvar. Sedan skulle hon vara så långt borta, över hela USA. I Washington DC medans jag fortfarande var i Los Angeles och publicerade mitt album. Jag skulle känna mig ensam. Selena kom alltid och höll mig sällskap vid sådanna tillfällen, men hon gick inte heller i skolan. Hon var sångare precis som jag. Sångare och skådespelare. Hon levde inte det livet som Mercedes gjorde, hon levde mitt liv, fast som tjej. Mercedes levde livet som jag gjorde innan, innan jag blev känd. Jag skulle ge nästan allt för att få testa att gå i skolan några dagar, kanske en vecka? Det skulle vara kul att bara testa. Få testa på livet som alla andra levde, mina fans och Mercedes. Samma liv som mina småsyskon skulle få leva snart, fast i längre klasser. Jag och Selena pratade inte om sådant, jag ville inte ens komma ihåg vad vi pratade om, försökte förtränga allt som hon sagt. Radera henne ur mitt liv. Just för att hon hade betytt allt för mig. Jag hade älskat henne mer än någon annan. Hennes ögon hade gjort mig helt galen och allt annat runt henne också. Och jag saknade henne. Jätte mycket.
Jag tog stöd mot ryggstödet och armstödet i sidan när jag satte mig upp i soffan. Jag vände mig mot Mercedes och sträkte mig efter tofsen runt hennes handled. Hon stannade upp i sitt oändliga pladder och drog bort tofsen från handleden och räkte mig den med ett vackert leende. Jag log stort tillbaka och blev varm inuti när jag tog den ur hennes öppna hand. Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hennes kind, Andrea fnissade till. Jag satte mig närmre Mercedes rygg och drog upp hela hennes hår i en tofs i nacken. Utan att fästa tofsen började jag fläta. Drog de tre olika tofsarna över varandra. Tillslut bildade de olika tofsarna en lång fläta som hängde löst nerför hennes rygg. Jag fästa tofsen i slutet och studerade den en stund innan jag satte mig i skräddarställning och lutade pannan mot hennes rygg. Hon sneglade så gott det gick bak på mig och tog mina händer som innan luggit i mitt knä. Hon slingrade in sina fingrar mellan mina och la de på sin mage, sedan fortsatte hon prata med Andrea. Jag tryckte läpparna mot hennes rygg med brist på något att göra och hon rös till. Jag skrattade till och la sedan kinden mot hennes rygg och lät de fortsätta prata.

-

- Varför blev det ingen bowling? frågade Mercedes när vi kommit hem igen, vi hade umgåts på samma ställe som förra gången. Den där källaren.
- Jag vet inte riktigt, för mycket dramatik om vi skulle gå och bowla med min kompis, log jag mot henne och drack ett glas vatten. Hon satte sig på diskbänken och nickade fundersamt.
- Ja... Det klart.
- Vi får bowla någon annan gång, log jag och särade på hennes ben så att jag kunde ställa mig mellan de. Hon log stort.
- Ja, jag fick hennes nummer, hon bor ju inte så långt ifrån mig. Två timmar ungefär tror jag, sa hon med ett stort leende och jag nickade.
- I New York. Hon nickade och la armarna om min nacke. Hennes ögon glittrade i ljuset från lampan i taket och ett ännu större leende krönktes på mina läppar. Hennes leende blev också större. Jag lutade mig fram för att kyssa hennes hals mjukt. Hon fingrade på håren längst ner i min nacke och jag stönade tyst mot hennes nacke.
- Jag funderar på att klippa mig, viskade hon från ingenstans och jag skrattade till för att kolla upp på henne med ett mystiskt leende, en rynka var också placerad på min panna.
- Jaha. Hur då?
- Några centimeter på topparna och låta luggen växa, till snelugg. Jag studerade luggen som hängde till mitten av ögonen. Jag höjde händerna och delade luggen på vänster sidan, drog den bak. Den föll mjukt ner över hennes högra öga och ett stort leende spreds på hennes läppar igen.
- Klart, viskade jag och studerade henne igen. Luggen låg perfekt över ena ögat och man såg ögonen bättre när luggen låg så snett.
- Ovant? fnissade jag när hon fick ett fundersamt uttryck i ansiktet. Hon skrattade till och nickade.
- Ja.

MERCEDES PERSPEKTIV

Konserten var slut. Vi skulle snabbt till hotellet för att Justin skulle duscha sedan skulle vi direkt ge oss av till flygplatsen och åka den nästan ett dygn långa flygturen till Los Angeles. Vi åkte i alla fall privat-jet. Vilket jag hade blivit van vid nu, något som inte var riktigt bra efter som att jag inte skulle kunna åka privat varje gång jag skulle någon stans.
Justin hoppade snabbt in i duschen när vi kom hem. Medans han var borta tog jag massa ego-pics på hans mobil.

Jag lät de vara kvar och la sedan hans mobil i hallen för att vi inte skulle glömma den. När Justin kom ut, iklädd en handduk runt höfterna hade jag precis dragit på mig ett par av hans joggingbyxor. Han skrattade när han fick syn på mig och sa med ett stort leende:
- Gillar du mina kläder eller vad? Jag skrattade till och ryckte på axlarna med en likgiltig blick.
- Du vet att jag älskar dina kläder baby. Han gav ifrån sig ett kvävt skratt innan han sjutsade ur mig ur sovrummet och drog på sig sina egna kläder. Han kom ut med ett par ljusa jeans, en vit t-shirt med en munkjacka över och tog snabbt tag om ett par gula supras som han lagt i hallen. Han drog snabbt på sig de innan han kollade busigt på mig.
- Ska vi gå? log han och jag nickade kort.
- Sure. Han sprang iväg och hämtade våra resväskor, gav den ena till mig innan han tog sin mobil i handen och stoppade ner den i jeans fickan och gick ut genom dörren med resväskorna i släp.
- Tack, sa jag med ett leende när vi låst rummet efter oss och var precis påväg att börja gå.
- Det var så lite så. Han tog min hand i sin och slingrade ihop våra fingrar innan vi mot Justins vilja klev in i hissen och tryckte på första våningen.
Snart skulle vi vara ännu lite närmre min hemstad, Washington DC. Efter denna flygturen skulle vi landa i Los Angeles och då skulle vi vara riktigt nära. Jag ville inte åka hem, även fast jag saknade HanSolo och mamma och pappa, också Chris, men jag ville ändå inte hem, jag ville inte skiljas från Justin. Easy peasy.

-

Justin poserade framför planet. Eller poserade och poserade, han stod framför planet med halva ryggen mot. Fredo tog foto på honom på kameran och jag tog foto på honom från hans mobil. Det blev inte bra och tillslut fick jag be Fredo om hjälp, han skrattade innan han tog mobilen från mig och tog några perfekta bilder på Justin. Justin kom snart joggandes tillbaka och ställde sig bredvid Fredo, det fanns inte mycket folk på flygplatsen, men precis så mycket att de kunde prata om oss med skvallertidningarna. Justin studerade bilderna och log stort. 

- Och varför ville du ha de bilderna? frågade jag med ett leende och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, skrattade han.

-

Justin satte sig längst in mot fönstret. Ett leende spreds på hans läppar och han sträckte ut handen mot mig. Jag tog hans hand med ett leende och satte mig ner bredvid honom. Han la handen om mina axlar och kysste min kind. Kenny och Fredo satte sig mittimot oss medans Pattie, Ryan och Scooter satte sig på sätena över gången. Jag skulle precis sätta mig rakt upp i sätet när Justin drog ett hårdare tag om mina axlar. Han höll mig mjukt mot sitt bröst och lät mig inte gå någonstans. Jag kunde inte hindra leendet som spreds på mina läppar och jag lutade huvudet nöjt mot hans bröstkorg. Fredo drog upp kameran som han hade i en kamera väska på marken och riktade den mot oss.
- Ge mig en kyss! sa han entasiastiskt och jag kollade upp mot Justin, han kollade snabbt tillbaka på mig med ett stort leende och lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Jag pussade han mjukt tillbaka, kyssen blev snabb och bara ytlig och jag ville snabbt ha mer. Men istället för att kyssa honom igen gav jag honom en mjuk kyss på kinden när han kollade tillbaka på Fredo igen. Jag kunde se leendet som spreds på Justins läppar igen när Fredo tog ännu ett foto på oss och tryckte på fotoknappen.

Vad tycker ni? Tråkigt? Have somebody some ideas? :D TELL ME WHAT YOU THINK! :D

KOMMENTERA?

minst 8 :D  

OCH, vad tycker ni om Jasmine Villegas som Mercedes? :D Ganska mycket Jassy bilder i detta kollaget... Okej typ alla lol XD haha c: 

KOMMENTERA

MERCEDES PERSPEKTIV

Hotellet var underbart. Vi bodde inte alls långt ifrån Oxford Street, så jag hade planer på att shoppa. Vi bodde på ett flådigt hotell, med stora fönster och öppna ytor. Sovrummet var super lyxigt med en touch av brun och beige. På vänster sida stod en stor byrå i mörk brun och ett stort fönster som hade perfekt utsikt över en av Londons gator. Sängen var snyggt bäddad med massa kuddar i olika färger och lakan i en matt nyans av brun. Riktigt snyggt!

- Det är jätte fint! log jag lyckligt och satte mig ner på sängen, Justin skrattade och rullade fram våra resväskor till sängens ena kant. Hans hår var ryffsigt, morgonruffs. Han hade somnat en stund på planet, det hade jag också. Jag drog bort en av toffsarna som satt fast på min handled och satte upp håret i en hög tofs. Luggen hängde busigt i ögonen och jag försökte blåsa bort den. Det gick inte så bra och Justin började skrattade åt mig. Den hade växt en hel del medans vi var borta och jag längtade efter att klippa den när vi kom hem. 

Jag längtade dock inte efter att få komma hem, inte alls. För det betydde att Justin inte skulle va där med mig, att jag skulle vara ensammast i världen igen.
Med Justin som en kontakt i min mobil.
Jag spände tofsen och försökte sluta tänka på det, att om ungefär en halvvecka, kanske till och med mindre, skulle jag vara Mercedes igen. Egentligen hade jag varit Mercedes hela veckan, men inte samma Mercedes som jag hade varit innan resan. Jag kände mig annorlunda med Justin, vackrare kanske. Mer betydelsefull. Jag vet inte riktigt. Men i alla fall mycket gladare, han lös upp mitt liv.
Det lät hur fånigt som helst, men det var sant. Justin lös upp mitt liv just nu. Jag reste mig hastigt och tog de få stegen fram till honom, la armarna hårt om hans bröstkorg och lutade kinden mot hans bröst. Jag slingrade ihop mina fingrar på hans rygg och jag kände hans läppar mot min hjässa. Jag tryckte mig närmre honom och slöt ögonen. Han smekte mig mjukt på ryggen och lutade sig ner för att viska i mitt öra.
- Vad tänker du på älskling? Han raspiga röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och när de var åter på banan igen dunkade de betydligt snabbare än innan.
- Hur det kommer bli när jag åker hem, viskade jag ärligt. Han svarade inte, jag kunde bara känna och höra hans tysta andetag mot mitt huvud och jag kollade upp på honom. Lät håret hänga under min rumpa då jag böjde upp huvudet. Hans hjärta dunkade hårt innanför bröstet och jag ställde mig ännu lite närmre honom. Väntade på ett svar med blicken fastspänd i hans.
- Vi kommer hålla kontakten Dess, va inte orolig. Jag gillade det nya smeknamnet. Dess. Det var bättre än Merc i alla fall.
- Jag är orolig ändå, jag önskade att jag kunde följa med, viskade jag och han böjde sig ner för att stryka sina läppar mot mina.
- Du har skola, viskade han och log snett.
- Och du är arton och har tagit studenten, fnös jag och han skrattade till.
- Ja, kanske det.
- Det är snart sommarlov! Slog det mig och han skrattade till. Jag log med hela ansiktet och han smekte min rygg mjukt.
- Då kan jag komma och hälsa på dig och sådant, viskade jag och han nickade stort.
- Och jag kan komma till dig.
- Jag önskade att jag bodde i Los Angeles, suckade jag och han fnissade.
- Det är fint i Washington.
- Men du jobbar inte där. Han ryckte på axlarna och började sig ner för att placera sina läppar en centimeter från mina.
- Kanske någongång.
- Ge mig inte för höga förhoppningar nu Bieber, flinade jag och kollade ner på hans fuktiga läppar. Han skrattade till och log snett innan han började sig ner för att ge mina läppar en mjuk passionerad kyss.

-

Andrea hade svart fluffigt hår med vita slingor, de isblå ögonen såg pigga och glada ut och hennes blick åkte från mig till Justin. Hon hade ett stort leende på sina ljusrosa läppar och svart eyeliner var synligt runt hennes ögon. Hon hade ett par svarta byxor i skin och ett vitt linne på sig. Över linnet hade hon en svart, röd rutig skjorta. Skorna var ett par svarta 'Doktor martens' och hennes kroppsbyggnad ganska normal, något åt de lite smala hållet kanske. Hon var några centimeter längre än mig och sneluggen hängde lite framför hennes högra öga.
Jag mötte hennes blick men sneglade snabbt ner i marken, jag var blyg vid nytt folk, nästan alltid. Ett stort leende var placerat på hennes läppar hela tiden och jag sneglade runt istället. Vi var på hennes hotell, det fanns inget folk förutom Kenny, jag Justin och Andrea. Ingen annan. Vi var i något separat underhållsrum, med biljard och andra "nödvändiga" grejer. Stället hade kostat massa att hyra men Justin hade betalat allt, han ville att vi bara skulle umgås.
Han hade sagt, bokstavligt, att han " ville umgås med sin närmsta vän och flickvän " utan massa folk, och jag förstod honom. Det kan inte alltid vara lätt att vara en popsensation, massa jobb och ingen tid över till något annat.
Och pressen och skvallret som kommer ut varje dag.
Jag skulle nog aldrig klara av det.
Justin släppte mig och joggade fram till Andrea för att lägga armarna om hennes lilla kropp och krama henne hårt.
- Äntligen träffas vi! Det var så länge sedan! utbrast han och jag hörde Andrea skratta i hans famn. Ett stygn av avundsjuka träffade mig och jag tog ett djupt andetag för att stanna en meter bakom Justin. Jag kunde se Andreas små händer slingra fast sig på Justins rygg och de kramade varandra länge och hårt. Efter en liten stund när de hälsat färdigt på varandra avslutade Justin kramen och kollade bak mot mig för att backa några steg och lägga handen om hennes midja.
- Detta är Mercedes, min flickvän, sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han kollade på Andrea och log stort. Hon räckte fram sin hand och jag tog den mjukt i min.
- Hej Mercedes, jag heter Andrea, trevligt att träffa dig, sa hon och log ett varmt leende.
- Trevligt att träffa dig också, pep jag fram och tryckte mig mot Justins bröst. Jag brukade aldrig vara såhär blyg, det var ovanligt. Men jag hade en aning om varför jag var blyg i alla fall. Osäkerheten trädde fram. Jag var Justins flickvän, och framför mig stod en tjej som kunde dubbelt så mycket om honom än mig.
Jag kände mig dum.
- Vi sätter oss i soffan och pratade lite, sa Justin och sneglade bort på en soffgrupp som stod i ett av rummets hörn. Den var gjord av något konstigt tyg och hade färgen grå, svart. Det var två soffor mittimot varandra och en fotölj som stod mot väggen längst bort. Jag höll Justins hand hårt och sneglade blygt på Andrea, hon kollade tillbaka på mig och log stort. Jag försökte le tillbaka men det blev nog mest en grimash av något slag, hon trodde antagligen att jag var dum i huvudet.

-

Justin och Andrea hade gått in på ämnet musik och samtidigt som de diskuterade om hårdrock eller pop var bäst blev jag väldigt kissnödig. Jag såg nog rätt rolig ut när jag satt och åmade mig i soffan. Justin som satt bredvid mig, tätt intill la tillslut, när min blåsa höll på att sprängas, blicken på mig och log stort innan han frågade:
- Vad gör du?
- Jag måste på toa! viskade jag och han flinade stort mot mig innan han kollade tillbaka på Andrea som log stort. Vi ursäktade oss och jag släppte snabbt Justins hand för att springa en bit framför honom och skynda mig så gott jag kunde. Han kom snart upp bakom mig och la händerna mot min midja för att sedan trycka kroppen hårt mig. Jag försökte slita mig loss men lyckades inte, jag fick nästan panik, så kissnödig var jag.
- Justin jag kissar på mig, var är toaletten? fräste jag bak mot honom, ett stort flin spred sig på hans läppar.
- Är du säker på att du vill veta?
- Jag slår dig.
- Jag vet inte. Jag suckade och stönade högt av irritation. Jag sprang fram till en av dörrarna vid ena långsidan på den korta korridoren. Den var låst, jag sprang fram till den bredvid och den öppnade sig.
Framför mig stod det jag ville ha mest av allt just nu.
En toalett.

JUSTINS PERSPEKTIV

Det såg ut som om hon fick en orgasm när hon såg toaletten stå där inne och vänta på henne. Jag brast ut i skratt och hon kollade snabbt bak på mig.
- Stanna där du är, sa hon, hytte med ett finger och sprang sedan in på toaletten. Jag skrattade och lutade mig mot dörrgaveln. Efter en stund kom hon ut med ett njutningsfullt ansiktsuttryck och jag gick snabbt fram till henne för att lägga mina händer på hennes svank. Jag tryckte hennes kropp hårt mot mig och våra ansikten var bara några millimeter från varandra. Hon krånglade upp sina händer mellan våra kroppar och la de mot min hals med tummarna om mina kinder. De brände nästan där hon rörde min hud. De kändes lite som jag flög, ovanför molnen. Jag drog hennes kropp ännu tätare mot min och ett leende speglade från hennes till mina läppar. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och jag strök hennes rygg mjukt, vågade tillslut smeka hennes rumpa mjukt också. Hon himlade med ögonen och jag rykte oskyldigt på axlarna. Jag lutade mig sakta ner mot hennes läppar och nuddade hennes läppar mjukt, hon masserade mina läppar mjukt när hon ställt sig på tå med armarna hårt om min nacke. Jag la händerna på hennes lår och lyfte upp henne på mina höfter. Hon slingrade sina ben om min midja och smekte mina kinder, öron och nacke mjukt. Jag rös till och pressade upp hennes lilla kropp mot väggen.
- SKA VI SPELA BILJARD? Det magiska ögonblicket försvann och Dess krånglade sig snabbt nerfrån min höfter och gav mig ett snett leende innan hon, med mig i släptåg och med min hand inslingrad i sin, gick in mot rummet Andrea befann sig i.
Andreas historia var hemsk. Hennes mamma dog när Andrea var 2 år, och hon har bott i fosterhem hemskt länge. Olika hade hon bott i, aldrig trivts riktigt. Hon var lika gammal som Mercedes, två år yngre än mig asså. Hon är ungefär 167 centimeter lång med svart, blont hår. Hon var som en syster för mig.
Hennes pappa sitter i fängelse sedan två år tillbaka, och hon har äntligen hittat ett fosterhem hon trivs i, och de trivs med henne. Familjen bodde i New York, och hon trivdes som handen i hansken. Om man ska vara exakt bodde de utanför New York, i en ganska stor bondgård. Hon hade en alldeles egen häst som hon skötte om dygnet runt och jag visste att Dess och Andrea snart skulle hitta detta ämne.

MERCEDES PERSPEKTIV

Han bokstavligt flåsade mig i nacken, försökte få mig på andra tankar än just biljard bollen som skulle trilla ner i ett av hörnen, eller mitt på långsidan. För tillfället tänkte jag satsa på att slå ner den i ett av hålen i hörnan, därför var jag tvungen att nästan ligga ner på biljardplanen, något Justin utnyttjade då han nästan låg över mig med händerna på mina höfter. Han strök mina höfter mjukt med tummarna och jag hade svårt att koncentrera mig på något annat än hur hans tummar smekte mina bara hud mjukt. Han hade hittat en liten glipa mellan de stora joggingbyxorna och mitt linne. Jag hade tat av mig min skjorta och lagt den på soffans ryggstöd.
Precis vad han ville.
Andrea stod och skrattade bredvid oss. Justin tryckte sitt skrev ännu lite mer mot min rumpa och jag stönade irriterat. Samtidigt som jag ville att han skulle hålla på ville jag att han skulle sluta. Han fick inte göra såhär mot mig när någon annan kollade på, det var pinsamt. Jag kände hur mina kinder blossade upp och Justin kysste min nacke mjukt där håret delat på sig. Jag rös till och la mina händer på Justins för att flytta det till hans kropp istället.
Jag kollade upp på honom med allvarlig blick som betydde att han skulle låta mig spela. Han flinade bara.
Jag lutade mig ner igen och fixade pinnen vid bollen.
Denna gången gick han ett steg längre och sneglade på Andrea. Han la händerna på min rumpa och smiskade retligt till; precis när jag försiktigt puttade på den lilla bollen. Den åkte snabbare än jag tänkt mig och flög snabbt ner i hålet. Jag hoppade rakt upp i luften med händerna ut och hoppade sedan på Justin för att kyssa hans läppar mjukt. Han stirrade på bollen och svor sedan lågt för sig själv. Andrea skrattade i bakgrunden och jag kollade på henne med ett stort leende.
- Rätt snyggt va? skrattade jag och hon nickade stort.
- Klockren, bra jobbat Justin, hjälper sin tjej lite på traven!

MERCEDES PERSPEKTIV

Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade snabbt av mig. Jag spolade snabbt av balsamet och tvålen innan jag sträckte mig ut mot toalettstolens kant där jag lagt mina två kristallvita handdukar.
Men de var borta.
- Justin! ropade jag i panik och tog ett kliv ur badkaret för att vira in mig i duschdraperiet och ropa på Justin igen. När han kom in smygandes i badrummet hade han ett lurigt leende på läpparna och såg flörtigt på mig. Jag kollade så allvarligt jag kunde på honom och hytte varnande med ett finger.
- Justin ge tillbaks de! utbrast jag irriterat och han ryckte på axlarna och spelade oförstående.
- Vadå? frågade han och höjde ena ögonbrynet. " Vad har jag gjort nu? " skrattade han och log listigt igen samtidigt som hans blick letade sig nerför min kropp.
- Kolla inte! skrek jag irriterat och skyddade min kropp så gott jag kunde med draperiet.
- Jag har inte tagit något från dig! skyddade Justin sig och flörtade med ögonbrynen.
- Du har tagit mina handdukar! Han kollade oskyldigt på mig.
- De har jag inte alls! ropade han och skakade trotsigt på huvudet.
- Ge tillbaka de Justin! sa jag uppgivet och gjorde "valp-minen" mot honom.
- Och vad får jag?
- Stryk? skrattade jag ironiskt och han rynkade ögonbrynen.
- Naaah....
- En kyss.
- Och hur ska jag veta att du inte luras denna gången också? frågade han och höjde på båda ögonbrynen. Han stod vid dörren av den avlånga toaletten. Handfatet var på hans vänstersida, min höger och taletten var på min vänstersida. Mot en vägg som avskilde en del av duschen mot den andra delen av toaletten. Allt var nästan i vitt, alla "möbler" var vita, men det fanns detaljer som var ljus-blå och de gav en hemtrevlig känsla.
- Jag lovar att... Spola ner mig i toaletten om jag ljuger! svarade jag uppspelt. Han tvekade innan han tog några steg till mig och la handen om min midja för att luta sig ner och pressa sin mjuka läppar mot mina. Mitt hår hängde blött nerför ryggen och hela min kropp var blöt.
Eftersom att någon trevlig person snott mina handdukar. Host host.
Hans hand gled fjäderlätt nerför min rygg och bildade cirklar i vattendropparna. Jag hade dragit draperiet runt min framsida och så mycket av rumpan de täckte. Justin visade dock hänsyn och höll sig med att smeka mig på ryggen med sina perfekt fingrar. Han drog sig bort från mig och log ett lurigt leende innan han stack ut från badrummet och kom tillbaka några sekunder senare med handdukarna i handen. Jag pustade lättat ut och log ett halvt leende mot honom som tack för att han höll vad han lovade; innan han ställde sig lutad mot handfatet med ett stort flin på läpparna. Han stod någon meter från mig med handdukarna framsträkta och verkade njuta av att se mig så irriterad som jag var. Jag tog två korta steg med draperiet runt min kropp med de tog stopp då draperiet började glida nerför min rumpa och nästan framsidan. Jag slängde en blick på de blå draperiet och sedan kollade jag irriterat på Justin.
- Bara kom hit med de, morrade jag och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Vill du ha de, får du komma hit. Han flin nådde till öronen och jag suckade högt innan jag skakade trotsigt på huvudet.
- Aldrig.
- Vill du ha de, så får du komma hit, upprepade han och jag himlade med ögonen.
- Du sa det, svarade jag drygt och han skrattade torrt till. Jag kollade närmre på hans ansikte, käkbenen var tydligt markerade och näsan rak, ögonen perfekt böjda och munnen perfekt med en hjärtformad överläpp. Han var så äckligt perfekt att jag nästan ville spy av tanken på att han gillade mig. Inte för att han gillade mig bokstavligt, utan för att han gillade mig istället för någon annan mer perfekt.
Han borde egentligen inte gilla mig, han borde gilla någon annan, någon som var lika perfekt som honom, om de gick att hitta.
Selena Gomez. Eller kanske Demi Lovato?
Men av alla människor hade han valt mig, mig, mig, mig, och mig. De var nästan orättvisst mot alla andra perfekta personer där ute som bara väntade på att få träffa den där personen som var lika perfekt som en själv.
Också satt han fast tillsammans med en något sådär halv ful person.
De var nästan tragiskt.
- Ska du komma och hämta den eller Dess? frågade han och min blick, som innan hade letat sig uppför dörrens dörrkarm, letade sig tillbaka till den där perfekta personen igen. Jag svalde hårt och nickade.
- Ja.. Jag kommer. Jag släppte draperiet snabbt och täckte så mycket av min kropp som de gick medans jag sprang fram till Justin och greppade tag om handduken för att trä den runt kroppen. Jag mötte inte hans blick när jag virade handduken runt kroppen, kände mig plötsligt väldigt ful egenförelse med honom. Jag spännde fast handduksänden vid överkanten och lutade mig sedan ner för att vira håret i en turban.
- Dess... viskade Justin och tog ett fast tag om min handled. Jag kunde känna hans blick glo på mig i varje rörelse jag gjorde och nickade kort.
- Ja? viskade jag.
- Vad tänker du på? viskade han och lät sin hand glida ännu längre upp för min arm.
- Hur perfekt du är, viskade jag halv-ärligt och han skakade snabbt på huvudet.
- Ingen är perfekt.
- Det är ganska deprimerande att säga så, svarade jag snabbt och han kollade ner på mig med ett snett leende.
- Det är ju sant, svarade han och jag skakade på huvudet.
- Kan man inte säga att alla är perfekta istället? viskade jag och kollade djupt in i hans ögon. Ett litet leende spreds på hans läppar och jag höjde handen för att smeka hans kind mjukt.
- Du är perfekt, jag skrattade kallt till, samtidigt som de blossade upp på kinderna, och jag var snabbt knallröd. Han hade fortfarande de där fånigt stora leendet på läpparna och jag hade bara lust att lappa till honom, men istället smekte jag hans kind med min tumme och kysste hans läppar mjukt innan jag viskade:
- Alla är perfekta, på sitt egna lilla vis.

-

Jag drog på mig ett vitt linne och över en blå, vit, röd skjorta. Jag älskade skjortor, de var så skönt.
- Justin? ropade jag efter att ha tagit på mig nästan klart.
- Mm? ropade Justin från vardagsrummet.
- Kan jag få låna dina joggingbyxor idag igen? ropade jag och han skrattade till innan han svarade:
- Visst!
- Tack! Jag letade upp joggingbyxorna och drog snabbt på mig de, lånade ett par ankelsockar från Justin också; han hade så mycket kläder ändå, det gjorde inget om jag lånade lite.
Jag packade sedan snabbt ihop mina få kläder och drog ut resväskan i hallen.
- Justin varför är min resväska här egentligen? frågade jag när jag kom på att vi inte hämtat den.
- Fredo kom över med den igår, svarade han och jag nickade samtidigt som jag log. Vände mig om för att ge mig av till vardagsrummet och kolla ner på Justin som satt i den beiga soffan.
Hans hår var fortfarande ruffsigt sedan vi sovit och han satt med fötterna på bordet, han putade med läpparna och pillade lite på sina fingrar. Något som antagligen tydde på att han var uttråkad. Han kollad upp på mig och avfyrade ett stort vackert leende.
- Ska du stå där hela dagen eller? skrattade han och jag fnittrade till.
Fånigt, jag vet.
Jag skakade på huvudet och gick snabbt fram till honom för att krypa in i hans mjukt famn. Han la armarna om mig och kysste min panna mjukt.
Ännu en gång:
Jag var inte värd honom.

-

Paniken på flygplatsen var kalosal. De fick ringa dit poliser för att äns kunna komma in på flygplatsen. Folk skrek från höger och vänster och jag kände mig liten och klen. Alfredo hade en hand om mina axlar och höll mig tätt intill sig, för att jag inte skulle komma bort i folkmassan. Vart man än kollade var det paparazzis och fans, vart man än stod blev man knuffad av någon alldeles för närgången paparazzi eller en beroende belieber. Justin gick längre fram, hade sin svarta luva över huvudet och försökte att skriva så många autografer som möjligt medans han gick snabbt, puttad av alla personer bakom honom. Han hade massa livvakter runt sig.
Han hade sagt att han ville ha mig där framme, nära sig, men båda visste att det inte gick. Papsen skulle få bild på oss tillsammans och skrivit om oss som ett par.
Fast det tror jag de redan gjort, för jag hörde hela tiden frågor som:
- Är du och Justin ihop?
- Dejtar ni?
- Har du känslor för Bieber? Jag ignorerade frågorna och sneglade på Fredo eller Justin hela tiden. Också Pattie som gick en bit framför oss.
Justin kollade på mig, jag vände upp huvudet och möttes av hans skinande blick. Han hade ett litet leende på läpparna och kikade på mig mellan livvakternas armar. Luvan var fortfarande uppdragen och det var precis att jag kunde se hans vackra glittrande ögon. Jag sken upp i ett leende och allt annat försvann. Hans hand syntes mellan livvakterna och han kramade om den hårt, som ett tecken på att han ville krama om min. Jag blev alldeles varm inuti, det pirrade härligt i magen och ingen kunde döda leendet som växte på mina läppar. Jag kramade om min hand hårt jag också och sneglade på honom, han strök de fingrar han nådde med sin tumme och jag kunde nästan känna hur hans mjukt tumme strök min handrygg.
Bubblan smäldes när vi var framme vid gaten. Vi gick snabbt egenom glasdörrarna och snabbade oss sedan fram till flygplanet. Justin höll fortfarande sin hand hårt sluten, jag gjorde det samma.
Vi höll varandras händer på avstånd.
Jag kunde se hur Justin stannade bredvid trappan upp till flygplanet. Hans livvakter stannade med honom medans Pattie traskade rakt in i planet, hon orkade väll inte bry sig om vad sin fantasifyllda son höll på med. Jag kom fram till trappan och kollade frågande på Justin samtidigt som Fredo släppte mig och gick uppför trapporna och in i planet. Scooter och de som kommit sist stannade precis framför trappan, precis bakom mig och jag var nära på att hoppa åt sidan när Scooter sa:
- Vi täcker er, med ett snett leende. Justin skrattade och visade med vänstra handen mot planets ingång.
- Damerna först. Jag skrattade och bugade löjligt.
- Tack, skrattade jag och gick upp för de första trappstegen med Justin tätt bakom mig. Han la händerna på min midja och gick tät bakom mig in i planet.
- Jag önskade att jag kunde gå bredvid dig på flygplatsen, viskade han när vi kommit in i gången, vi placerade oss längst bak denna gången också. Han längst in och jag i hans knä.
Jag log stort.
- Det kommer, viskade jag och han nickade samtidigt som han kysste min hjässa.
- Aa, det kommer.

MERCEDES PERSPEKTIV

Jag gosade in mig i Justins bröst igen. Jag satt bredvid honom i soffan och hade huvudet lutat mot hans bröst. Han hade högerarmen omkring min kropp och sin högerhand in slingrad i min. Han smekte den med jämna mellan rum med sin tumme. Ett leende lekte på mina läppar och jag slöt trött ögonen. Jag pillade lite i Justins nedekant på tröjan med vänster handen, även fast den var fastklämd mellan Justin och mig. Jag fattade inte hur jag kunde vara trött fortfarande. Jag hade ju sovit i Justins loge?
Justins crew hade tagit vårt förhållande bra. Om de nu var ett förhållande. Och hur de nu skulle kunna ta det inte bra, jag tror knappast Scooter skulle riva ner hela hotellrummet bara för att jag och Justin började få känslor för varandra. Han hade dock varnat oss för pressen, hur de kunde förvrida saker hur de ville; och få folket att tro på de. Om jag skulle va ärlig var jag inte rädd för pressen, skulle jobba med att få orden de sa och frågorna de frågade att bara rinna av mig. Inte ta åt mig, för jag visste att de kunde ta död på en tjej. På vilken tjej som helst, kille också för den delen. Ord kunde döda. Inte som vapen, men de kunde hjälpas åt att sakta bryta ner varje bra känsla i hela själen. I många fall mådde man sämre av sagda ord än slag. Skinnet tog hand om slagen, orden trängde sig in i kroppen och torterade en på insidan. Det hade gjort ont på insidan när Moshe kallat på mig hora, men jag hade på något sett fattat att han ljög, vilket han gjort. Men de skadade mig inte lika mycket som att höra Justin kalla mig det, om han gjort det skulle jag långsamt försvinna. Tyna bort, frätas bort. Först inuti, sedan utanpå.
Det skulle göra så mycket ondare att höra Justin säga det, för jag litade på Justin. Han var allt som Moshe inte varit.
Jag hade sagt att jag skulle hitta någon som förtjänade mig, och som kunde gilla mig för den jag var.
Jag hade inte hittat honom, Justin var bättre än mig. Nu var det tvärtom, JAG förtjänade inte honom. Jag fick se när allt gick sönder, när de stora skillnaderna mellan oss visades och han skulle fatta att jag inte var värd honom.
De kändes konsigt att tänka på detta nu. Vi hade dejtat i vadå? Två till tre dagar? Kanske mindre?

Jag focuserade på Justins hjärtslag. De dunkade mjukt och jag kunde känna de där jag låg mot hans bröst. Hans hand hade släppt min och smekte nu min rygg mjukt, medans jag dragit upp min mot hans bröst och höll nu fast hans t-shirt mellan mina fingrar. Släppte greppet och la den om hans mage istället. Jag låg i fosterställning med benen slappt på soffan, utan att ta så mycket plats. Jag slappnade av i hans famn och tog ett sista djupt andetag innan jag var nära på att somna. De kändes som om jag var halvt medveten och halvt inte. Jag var så trött att jag bara ville sova föralltid. Jag kände hur Justins hand sakta drogs genom mitt hår och hur den råkade dra tag i några hårtussar, något som fick rysningar att spridas i min nacke. Han fortsatte att dra handen mjukt genom mitt hår och smekte samtidigt sina läppar mot mitt huvud. Jag kurade ihop mig ännu lite mer, för att komma så nära honom jag kunde. Moshe hade aldrig smekt mig på de sättet, utan att visa något sexuellt alls, han hade aldrig smekt läpparna mot mitt huvud eller dragit handen genom mitt hår. Han hade inte varit så som person, och jag kom på att jag inte ens gillade gillade typer som Moshe. Jag hade alltid gillat de gulliga mer, så varför hade jag då blivit så kär i Moshe?
Status kanske. Eller kärlek, eller så hade jag bara vant mig vid att ha Moshe vid min sida, att jag sedan blivit ledsen när han inte ville vara där längre.
Och jag mådde fortfarande dåligt över att samtidigt som jag ridit eller myst med Solo hade Moshe knullat med min bästa kompis. Om han inte älskade mig längre, kunde han inte bara säga det då?
Han hade varit otrogen mot mig. Älskat med en annan tjej medans jag suttit utanför och gråtit.
Tårarna trängde upp i ögonen. Jag lät de dock inte falla, höll de tillbaka med allt jag förmådde. Jag tänkte precis viska till Justin och fråga om vi inte kunde gå och lägga oss när Pattie öppnade munnen.
- Får hon dig att sluta tänka på Selena? Vad menade hon med det?
Justins läppar lämnade min hjässa och kollade upp på sin mamma.
- Jag dejtar henne inte för att hämnas på Selena, svarade han irriterat och jag låg helt stilla i hans famn.
- Det sa jag inte heller..
- Men du menade det.
De trodde antagligen att jag sov.
- Nej, det gjorde jag inte. Justin suckade tyst, så att bara jag hörde, även fast jag inte visste om han visste att jag var vaken.
- Ja, jag glömmer Selena när jag är med henne, men jag är inte med henne för att glömma Selena, svarade han allvarligt. Jag gillar henne mamma, svarade han allvarligt igen.
De andra satt i köket, så de kunde inte höra vad de sa eller pratade om. Jag och Justin hade satt oss själva och kollat på tv, de andra hade stannat i köket och pratat.
- Hon är lik Sel..
- Hon är inte lik Selena.
- Lite.
- Mamma, jag skiter i om du tycker om henne eller inte, jag tycker om henne, låt mig göra de då, svarade han och lutade kinden mot min hjässa.
Jag smekte hans bröstkorg mjukt och sakta med ena tummen, i en liten rörelse, bara så att han fick veta att jag var vaken. Pattie suckade.
- Hon är jätte trevlig Justin. Verkligen jätte trevlig och gullig, men tycker du inte det är lite tidigt att börja ett förhållande så kort tid efter Jelena?
- Jelena finns inte mamma.
- Svara på min fråga istället.
- Det var ett påstående, inte en fråga.
- Svara på mitt påstående då.
- Så du tycker att jag bara ska låta chansen glida förbi? Jag hörde hur någon reste sig och sedan gick iväg.
- Vi tar detta någon annan gång.
- Eller aldrig. Suckade Justin och jag kunde känna hans läppar mot min hjässa igen.
- Hon är bara orolig över mig, viskade han och jag log smått.
- Jag förstår, viskade jag med roslig röst, jag harklade mig smått och sneglade sedan upp mot honom.
- Är du trött? Jag kände efter innan jag skakade på huvudet.
- Nej, inte så värst.
- Ska vi mysa en stund då? Jag har inte lust att gå ut dit, han sneglade mot köket innan han kollade ner i mina ögon igen, de glittrade till och ett leende spreds på hans läppar. Jag nickade kort och reste mig långsamt för att han skulle kunna lägga sig ner med ryggen mot ryggstödet. Soffan var ganska bred, så våra båda kroppar fick plats utan problem i den alldeles för bekväma soffan.
- Ehm.. Vänta.. Sa Justin tyst innan han sträkte sig efter en filt som låg över ryggstödet och slog ut den över oss. Jag la mig tätt vid hans bröst när han ännu en gång lagt sig bekvämt bredvid mig. Han la armarna om mig och drog mig mjukt mot sitt bröst. Mitt ansikte var i höjd med hans och jag log stort, leendet smittade av sig till hans läppar, som kort efter smittandet tryckte mot mina. Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, han smekte min rygg mjukt och tog ett fast tag om min midja för att släpa mig upp på sin mage. Jag satte mig ungefär som jag hade suttit på morgonen, med rumpan mot hans lår. Jag låg dock mer på honom nu, då hans läppar mjukt masserade mina. Efter en stund avbröt hans kyssen och drog ner mig bredvid sig igen. Denna gången med ryggen mot sig, hans smekte min mage mjukt och viskade tyst i mitt öra:
- Sov nu, vi ska åka imorgon.
Jag klagade inte innan jag vände mig om och kröp ihop mot hans bröst. Jag räknade hans hjärtslag tyst. Ett.. Två... Tre... Fyra.. Fem.. Så som vissa barn räknade får.
Efter bara några ynka minuter kände jag tröttheten ta tag i mig och jag somnade.

" Jag kände igen de bruna ögonen alldeles för mycket. De glittrande bruna ögonen och de bländade leendet. Den välkända rösten jag nästan växt upp med klintade i öronen och jag slöt de tyst.
Det blev mindre och mindre folk hela tiden, men flickan satt kvar. När de inte fanns någon kvar stannade pojken mitt i låten. Han log stort och kollade ner mot flickan med de långa håret. Hon mötte ögonen igen, de jag visste var bruna. Gyllenbruna, som choklad eller rådjursögon.
Denna pojken fanns inte längre. Han hade växt upp. Men den lilla flickan satt fortfarande förväntansfullt framför honom, i mina drömmar. När han mötte hennes blick drog hon ner blicken mot marken och en rodnad spreds på hennes kinder, samtidigt som ett litet blygt leende lekte på hennes läppar.
- Vad heter du? frågade han snällt. Hon kollade inte upp på honom, vågade kanske inte.
- Dess, sa flickan tyst.
Jag kollade chockat på henne.
- Dess? frågade han och log stort, hon nickade kort och reste sig upp.
- Du sitter här rätt ofta va? Han frågade de inte hånfullt, som man kunde tro att han skulle göra, om man frågar en sådan fråga tar man förgivet att de ska fråga den tyket.
- Mmm... sa hon och vände mig om.
- Jag tycker det är roligt med sällskap.
- Du sjunger bra. Hon började springa, över gatan, genom den tunga dörren, upp för de långa trapporna och in genom lägenhetens dörr.
Den lilla pojken satt kvar på trappsteget, leendet var fortfarande kvar och han tog en sista ton på gitarren som ett avslut på dagen innan han samlade ihop sitt och gick iväg. Den lilla pojkkroppen såg liten ut, den gick sakta förbi mig med ett litet leende på läpparna. Blicken gled över teatern, Avon Theatre. Hon kollade på den länge och då såg jag de.
Ögonen var hasselbruna, rådjurs ögon.
Precis som jag gissat på. "

Jag vaknade med ett ryck. Tog några djupa andetag för att bli medveten om att jag var tillbaka. Tillbaka till verkligheten, eller något. Jag kollade ner på Justin som sov bredvid mig. Han låg på sidan och hade munnen halvt öppen. Jag sträckte mig efter Justins mobil som låg på nattyxbordet och började samtidigt fundera hur jag kom hit igår kväll, jag låg i Justins säng i hans hotellrum.
Wierd.
Klockan var 10 på morgonen, alltså hade vi ganska bråttom. Flyget skulle gå klockan 12 och jag längtade till att få åka till London! Jag vände mig snabbt mot Justin och följde hans figur med ögonen, jag hade aldrig tänkt på det innan, men han var bekant, han såg lite bekant ut. Inte mycket, men jag tror att jag träffat honom någongång.
Kanske bara en stund, eller sett glimten av honom i morgonrusningen någongång i Washington D.C. Kanske bara något sådant litet, jag visste inte.
Sedan kom jag ihåg drömmen.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag vaknade av att någon skakade mig. Jag slög sakta upp ögonen och möttes av en morgonpiss Mercedes, hennes stora ögon utforskade mina som om hon letade efter något.
- Vad gör du? viskade jag trött och gäspade stort när hon lutat sig bakåt en liten stund för att sedan kolla in i mina ögon igen.
- Jag känner igen dig... Viskade hon och jag kollade på henne med stora ögon.
- Mercedes, vi har dejtat varandra i några dagar nu, det är inte så konstigt att du känner igen mig.
- Men jag menar att jag känner igen dig! Från innan dessa dagarna! sa hon och kollade med stora ögon på mig.
- Jaha.. Vi kanske träffat varandra någongång då...? sa jag och höjde på ögonbrynen, jag satte mig upp med väggen som ryggstöd och kollade på henne med stora ögon, samtidigt som skrattet bubblade inom mig.
Hon såg så focuserad ut där hon satt och funderade.
- Var bodde du när du var liten? frågade hon rakt.
- I Stratford Canada.
- Sjöng du utanför Avon Theathre när du var liten? viskade hon med liten tunn röst. Jag kollade oförstående på henne och nickade.
- Aa.. De gjorde jag.. Hon kollade länge på mig, jag undrade vad hon tänkte på. Jag kom inte ihåg någonting från den tiden.
Förutom en tjej.
Som stack ut från mängden.
En tjej vid namn.. Dess.
- Du kommer inte ihåg mig va? viskade hon och jag kollade med stora ögon på henne.
- Hur..? Jag pekade tafatt på henne med mitt pekfinger.
- Kommer du ihåg flickan med håret? De långa, svarta, som nästan aldrig vågade ha ögonkontakt med dig, men satt där varje dag? frågade hon och jag kollade med stora ögon på henne. Avvaktade en stund innan jag sa:
- Var.. Var de du? viskade jag och hon nickade kort.
- Ja, det var jag.
- Men hon hette ju..
- Dess, ett leende spreds på hennes läppar, jag kallades alltid Dess då.
- Dess... Log jag och hon kröp fram till mig.
- Du är dig inte lik ska jag säga Bieber, skrattade hon och jag log stort.
- Hur har jag förändrats då? viskade jag och hon satte sig i mitt knä med bröstkorgen mot mig när hon krypit fram till mig, hon la armarna om min nacke och lutade sin panna mot min.
- Du har blivit längre.. Snyggare, äldre och sexigare, viskade hon med flörtande ögonbryn. Jag skrattade till och himlade med ögonen.
- Du har också blivit längre, även fast det är lite... Skrattade jag med ett höjt ögonbryn. Hon öppnade munnen på glänt och skakade på huvudet.
- AOUSCH. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på munnen, men hon backade undan och skakade på huvudet med ett flin.
- Glöm det.
Jag brottade snabbt ner henne i sängen och satte mig ner på henne, inte med hela min tyngd, bara lite. Jag hade ett par svarta joggingbyxor på mig, men ingen tröja. Jag började genast kittla henne, hon skrek högt och andades snabbare och snabbare ju mer jag kittla henne.
- Justin.. Sluta.. Snälla.. Jag.. Gör.. Vad du vill! skrek hon mellan utbrotten och jag lutade mig ner med ett hemlighetslystet flin på läpparna.
- Kyss mig. Jag slutade kittla henne och lutade mig ner till hennes ansikte. Hon log halvt och skakade på huvudet.
- Aldrig.
- Kyss mig Dess, sa jag hotfullt, låtsas hotfullt. Hon skakade på huvudet och jag började kittla henne igen. Denna gången gav hon sig bara efter några sekunder.
- Okej! Okej! Jag kysser dig! Men.. Släpp mig! Jag släppte henne och hon slingrade snabbt sina armar om min nacke och tryckte ner mitt huvud mot hennes, hon masserade mina läppar mjukt och jag rullade runt så att hon låg överst, smekte hennes rygg mjukt och njöt av henne kraftiga kyssar.
Jag släppte henne utan att tänka på det och innan jag hann dra efter andan var hon borta vid toalettdörren med ett nöjt flin.
- Ha det så kul Bieber! skrattade hon och jag la mig uttmattat och irriterat ner i sängen.
- Du ska få igen för detta Dess! ropade jag och kunde höra henne skratta kallt.
- Det skule jag gärna se!

 ( om ni har svårt att läsa kan ni trycka "ctrl" och "-" och sedan "+" :3 )

JOBBAT PÅ DETTA TYP HELA DAGEN XD

Aja, NU VET DE ATT DE TRÄFFAT VARANDRA INNAN :D

Drömmer blev lite fail, men jag visste inte hur jag skulle skriva ;/

ÄLSKAR ER <3 

KOMMENTERA