Chapter 54. - I love you

"All you need is love." 

 

JUSTIN PERSPEKTIV

2 juni 2012 - Lördag - 4 maj 2012

Mercedes log stort mot mig samtidigt som hon lyfte upp hästbäst och slängde de i skottkärran. Det var tidigmorgon och jag fick kämpa för att hålla ögonen öppna. Jag var trött och hade inte alls någon lust att vara i stallet.
- Trött älskling? flinade Mercedes samtidigt som jag nickade och kollade surt mot henne.
- Vad tror du? viskade jag trött och kollade runt i stallet. Jag fick syn på en pall och gick sakta dit för att hämta den, jag ställde den en bit från stället där Mercedes stod och mockade och gäspade stort.
- Du är otroligt gullig när du är trött! fnissade hon och jag skrattade ironiskt till.
- Kul. Hon nickade.
- Ja.
Vi blev tysta en stund.
- Klockan är faktiskt inte så mycket baby, sa hon och kollade storögt på mig. Jag nickade och drog upp min mobil från jackfickan.
- Halv 10, jag somnade inte förens klockan 3 inatt, jag har sovit ca 5 timmar. Hon ställde ifrån sig grepen och gick fram till mig. Lutade sig fram så att hennes ansikte var i höjd med mitt.
- Stackars Bieber, viskade hon innan hon gjorde en låtsasledsen grimasch. Jag försökte se så sur ut det gick, men det sket sig och jag slingrade mina armar runt hennes midja för att dra henne mot mig. Hon dunsade snabbt ner gränsle över mina knän och slingrade armarna om min hals. Jag log stort mot henne och hon gav mig ett vackert leende tillbaka. Jag lutade mig fram och placerade mina läpapr på hennes mjuka en aning fuktiga läppar. Jag masserade de mjukt och hon besvarade snabbt kyssen. Jag smekte hennes rygg mjukt och lutade huvudet på sidan för att fördjupa kyssen. Hennes tunga smekte min snabbt innan hon drog sig tillbaka med ett mystiskt leende.
- Om vi ska rida någongång får vi sätta igång nu, flinade hon och klättrade ur min famn.

MERCEDES PERSPEKTIV

Justin stod på marken med blicken mot mig. Ett leende var placerat på hans läppar och jag log stort samtidigt som jag vinkade på honom. Jag satt på Han Solos rygg och Justin stod nere på marken, ville inte hoppa upp.
- Kom nu! skrattade jag och klappade mjukt på hästens rumpa. Justin suckade innan han klev upp på den utplacerade stubben på stallgången för att man skulle kunna kliva upp och hoppade sedan upp på hästens rygg. Jag log stort mot honom och manade på hästen, så att han sakta men säkert rörde sig framåt. Jag kunde snabbt känna Justins armar om min midja och hur han höll mig hårt mot sig. Jag fnissade till och släppte tyglarna med en av mina händer för att lägga de på hans som var placerade på min mage.
- Du är vacker, viskade han i mitt öra. Jag fnissade till och lutade mig bak mot honom. Solos huvud höjdes och öronen vinklades framåt.
- Du är vackrare, viskade jag och han skrattade mörkt till.
- I can't be, skrattade han och drog mig ännu hårdare mot sig. Jag lutade huvudet mot hans axel och kollade så gott som jag kunde upp på honom. Hans bruna ögon studerade mig och hjälmen såg oerhört felplacerad ut där på hans huvud. Jag visste att han skulle sura efteråt om att hjälmen förstört hans frisyr, men jag förbjöd honom att rida utan. Hans en aning hjärtformade såg fruktansvärt kyssbara ut och jag hade stor lust att kyssa de.
Jag öppnade munnen snabbt, för att stänga den igen. Jag gjorde så någongång innan jag tog till orda, utan att tänka på orden som lämnade mina torra läppar.
- Jag älskar dig.


 

Jag är säker på att ni kommer hata detta kapitlet med hela ert hjärta och jag ber om ursäkt för det. Men Jag vet inte vad jag annars ska göra, för jag kan verkligen inte skriva på denna novellen längre. Allt blir skit. Allt. Men jag hoppas i alla fall att ni tyckte om det liiite, snälla skriv nu vad ni tyckt om denna novellen? Jag vet att den har varit sjukt händelselös och allmänt asdålig. Jag ber om ursäkt för det, hade lite ideer, men så kom jag på handlingen till den nya novellen och vips, denna novellen lades åt sidan. 

Men i alla fall, jag önskar iaf att ni haft några roliga lässtunder! 

Kommentera. 

(kan även berätta att en liiiiten beskrivning om den nya novellen kommer om en stund, kanske till och med prologen? Eller vad tycker ni? ;)

 

 




Besöksstatistik

Förtjänar verkligen inte er, 169 sidvisningar igår och över 50 unika :') TACK ♥♥



Chapter 53. - Scary Movie

 

MERCEDES PERSPEKTIV

2 juni 2012 - Lördag - 3 maj 2012

Justin satt i soffan med min lillasyster Emma i knät. Hon skrattade lyckligt och sparkade en aning med benen. Justin log stort och vände på henne, så att hon satt med ansiktet imot honom istället för bort från honom. Hon sparkade genast glatt mot honom. Hennes stora bruna ögon stirrade som paralyserat på honom och ett leende lekte på hennes läppar. Justin log också. Han rufsade till hennes ganska långa lockiga hår och hon skrattade till. Sedan började han kittla henne och hennes skratt klingade snart över hela lägenheten.
Jag hade berättat för Chris vad som hade hänt, mellan Justin och Moshe, och när jag kommit tillbaka några minuter senare hade Justin suttit med Emma i sitt knä, och nu satt de där och lekte. Eller vad man nu skulle kalla det.
Justin älskade barn. Han hade ju två småsyskon och massa fans, både stora och småbarn. Och man såg det verkligen nu när han umgicks med ett. Att han älskade barn. Han satte händerna försiktigt i hennes sidor och hon skrattade så myclet att hon nästan kissa på sig. Han slutade för att hon skulle kunna andas ut och hans skratt lät i hela rummet. Jag stod där i dörröppningen och såg på de. Efter några minuter, när han ännu en gång börjat kittla henne smög jag mig fram för att luta mig över soffansryggstöd och lägga armarna mjukt om hans hals. Han kollade upp på mig och log stort mot mig. Jag log tillbaka och lutade mig fram för att kyssa hans läppar mjukt. Han besvarade min kyss mjukt och jag slöt ögonen och lutade huvudet åt sidan för att fördjupa kyssen. Jag hörde Emmas skratt i bakrunden och suckade frustrerat när Justin avslutade kyssen.
- Mercedes! ropade min bror från köket.
- Kommer, sa jag snabbt tillbaka och placerade mina läppar mot Justins en sista gång innan jag släppte hans hals och vände mig om för att försvinna ut i köket. Chris stod vid kylen och nynnade tyst när jag kom in. Han kollade bak på mig men fäste sedan blicken på maten han höll på att laga igen.
- Du och Justin blir ensamma här imorgonkväll med syrrorna, sa han snabbt och sneglade bak mot mig igen. Jag log smått och nickade.
- Okej, vart ska du?
- Mamma och Maynard ska iväg på någon fest hos Maynards kompis och det kan inte ta med syskonen, jag ska på fest, sa han och fortsatte, alltså blir ni ensamma, med syrrorna. Jag nickade långsamt och log smått.
- Okej.
Vi blev tysta.
- Merc! skrek Justin från vardagsrummet, jag ursäktade mig snabbt och vände mig sedan om för att gå raka vägen in till vardagsrummet.
- Ja älskling? sa jag när jag var framme och ett leende spreds över läpparna när han kollade bak på mig.
- Ska vi dra till..... So-... Han kom inte på hela hästens namn, så han sa:
- Din häst nu?

-

Mamma bekräftade att vi skulle få huset för oss, nästan, själva på söndags eftermiddagen vid matbordet när vi åt kvällsmat. Jag och Justin hade begett oss till stallet efter att vi fått i oss en enkel lunch Chris hade kokat ihop. När vi kom hem duschade vi båda, enskilt, snabbt och kollade sedan på en kort film och mös innan kvällsmaten. Justin hade redan ätit en och en halvtallrick spagetti och köttfärsås när jag höll på med min första, men mamma kastade inte ogillade blickar på honom för det.
Jag log och nickade åt mammas mening och frågade sedan:
- När åker ni?
- Ungefär klockan 5, så från 5 till kanske.... 12, 1? Jag nickade kort och sneglade på Justin som satt mittimot mig och åt förfullt. Han såg verkligen utsvulten ut.
- Varför är festen på en söndag? frågade jag försiktigt och mamma rykte på axlarna.
- Inte en aning. Jag skrattade till och rynkade ögonbrynen men struntade sedan i det och började äta igen. När Justin var klar, efter sin tredje potion, den tredje var dock mindre än de två tidigare, gick vi tillbaka till mitt rum, hand i hand. Hans hand kände varm och mjuk i min och jag ställde mig på tå för att placera en mjuk kyss på hans kind. Han log stort och kollade ner på mig med bruna stora ögon. Jag mötte hans blick och vi båda log stort.
- Ska vi göra oss redo för att sova? frågade jag precis när vi klivit in i mitt sovrum och han nickade snabbt.
- Sure. sa han kort och vi begav oss snabbt till toaletten, där vi borstade tänderna. Vi gick sedan tillbaka till mitt sovrum för att byta om, vi båda två, till sovkläder. Jag drog på mig en förlång tröja, som var Justins, och Justin drog på sig ett par slappa svarta joggingbyxor. Hans magmuskler syntes tydligt, eftersom att han inte hade någon tröja, och jag hoppades innerligt att mamma inte kom in. Hon skulle få en total chock om hon såg Justin i bar underkropp i mitt sovrum. Nästa gång skulle han få sova på en madrass i badrummet om detta hände och det ville jag inte. Det ville förhoppningsvis ingen. Justin drog mig intill sig och kysste min panna mjukt innan hon kollade ner i mitt ansikte och viskade:
- Ska vi sätta på en till film? Jag nickade tyst och studerade hans bruna ögon under tystnad.
- En skräckfilm? sa han och höjde ögonbrynen retligt. Mitt lilla leende försvann och jag stirrade med rynkade öginbryn på honom.
- Jag gillar inte skräckfilmer Justin.
- Det är därför vi ska se en, snälla? Jag la händerna på hans bröstkorg och han drog ett djupt andetag. Jag lutade mig fram för att kyssa honom mjukt på bröstet och lutade sedan hakan mot mina händer för att kolla upp mot honom med en valpmin.
- Snälla inte skräckfilm....? bad jag och han drog ett djupt andetag och slingrade sedan armarna om min midja. Han drog mig närmre och lutade sig ner för att stryka sin näsa mjukt mot min.
- Jag lovar att hålla om dig när det blir läskigt... viskade han och kysste min nästipp.
- Vi kan kolla en kärleksfilm och mysa... viskade jag mot hans läppar och han strök sina läppar mot min kind innan han nådde mitt öra och viskade:
- Jag kan rädda dig från alla psykopater och monster... Jag flinade tyst och rös till av hans tysta röst.
- Om du lovar att hålla om mig hela tiden.....
- Jag lovar att hålla om dig för alltid.. viskade han och bar upp mig för att lägga ner mig i sängen tätt intill sig, med sin bärbara MAC i knät.


det absolut sämsta kapitlet jag gjort ever. seriöst. kanske rättar till det imorgon! 

 

har verkligen inte någon lust med något just nu..... jag är så ledsen, men måste inte så bra just nu.... 
Älskar er <3
kommentera 



Chapter 52. - Whore

Previously
- Jag kan inte riktigt äta när folk.... Stirrar på mig. Hon log stort, skrattade till och ställde sig på tå för att kyssa mina läppar. Jag la ena handen innanför hennes en aning genomskinliga vitblommiga shorta, som glidit upp i ryggen och den andra la jag i hennes ena jeans shorts ficka. Shortsen var väldigt snygga. Ganska mörka och med nitar. Under shortan hade hon en liten vit tubtopp, som syntes tydligt under shortan. På fötterna hade hon sina vanliga slitna vita converse, håret var flätat i en svart tjock fläta, hennes outfit passade perfekt ihop. Hon var perfekt. Och hon var min. 
- Vi kan äta något sen? Jag nickade och lutade mig ner för att kolla djupt in i hennes ögon, med ett stort retligt leende.
- Jag bjuder. 
- Jag har pengar. 
- Jag bjuder ändå. Hon himlade med ögonen och skakade trotsigt på huvudet. 
- Nej, jag betalar för mig själv. 
- Jag betalar, du har inget att säga till om. Hon himlade med ögonen och kysste mina läppar, ett tecken på att hon gett upp. Jag flinade tyst och hon drog ner händerna från mina axlar för att fatta tag i min hand igen. Hon log mot mig och hennes bruna stora ögon glittrade lyckligt. 
- Du måste se baksidan också, baby.... Hon log och drog med mig bort mot den stora byggnaden.

JUSTINS PERSPEKTIV

 

2 juni 2012 - Lördag - 3 maj 2012

 

Vi såg de inte förrens vi redan börjat gå mot deras håll. Den lilla gruppen killar som spelade basket på basketplanen hade inte fått syn på oss ännu, men jag kände hur Mercedes blev stel bredvid mig. Jag sneglade ner mot henne men märkte att blicken var fäst vid killarna som nu börjat märka oss, vi hade kommit en bit närmre och jag kunde nu se hånleendena som spreds på deras ansikten. Jag var inte speciellt aggressiv av mig, men deras leenden fick mig att vilja slå in käken på dem. Eler bryta deras näsor. En av killarna tog upp den oranga bollen och de alla ställde sig och kollade på oss, hånande.
De var fem stycken, en av de stod ut med sitt korta ljusa hår, kort blont, nästintill rött. Hans ansikte var skarpt och hans käkben var väl markerade. Om man var tjej skulle man nog finna honom en aning attraktiv. Jag undrade genast vad Mercedes tyckte. Det var han som höll i bollen. De andra killarna hade alla brunt- eller svarthår. De var biffiga allihopa, musklerna välde upp i linnena. Tighta vita linnen, killen i blont var bar bröstad. Ett sugmärke lyste rött på hans hals. Jag höjde min hand för att föra båda våra händer över Dess huvud. Hennes höger, min vänster. Hon satt nu fast vid mig i ett fast grepp. Även fast det var mycket luft mellan oss och killarna, var den torr och hotfull. Jag tänkte precis luta mig ner till Mercedes och fråga om vi skulle vända, eftersom att jag antog att hon var påväg någonstans, bakom basketplanen, när den blonda började prata.
- Nejmen Mercedes, det var länge sedan. Hon vägrade kolla upp på honom och jag stannade tvärt, nu fem meter från gruppen. Killen i blont sneglade på mig med ett stort flin.
- Och du har visst Biever med dig, trevligt att träffas. Jag blev en aning sur av öknamnet han gav mig, men valde att ignorera det. Han stutsade bollen en gång i marken, studerade den noga innan han kollade på sina kompisar.
- Ni kommer väll ihåg när jag var ihop med Dess? Eller? Mercedes tog tag i min hand med båda händerna och smekte den mjukt, för att visa att det var lugnt. Gissade jag på. Han hade en slags hånfull underton, när han pratade, och jag rynkade förvirrat ögonbrynen. Sedan kom jag ihåg att Mercedes berättat om sitt ex, Moshe, jag kom ihåg hans namn just för att han hette likadant som en av mina livvakter, Moshe. Och för att han varit otrogen mot henne. Min blick svartnade och jag glömde av Mercedes som stod vid min sida. Hon sneglade oroligt upp på mig och jag kände hur hon tryckte sig en aning mot mig. Hon uppfattade min en aning aggressiva sida.
Killarna skrattade vid hans sida, de alla sneglade på mig. De visade med kroppspråket och sa att de var osäkra på vem det var, ryckte på axlarna och såg helt oförstående ut.
Jag visste att han bara ville provocera mig.
- Det var ju hon som jag var otrogen mot, knullade med hennes bästa vän, ett antal gånger. Hans flin fick något att tändas i min kropp.
- Kom vi går, Mercedes drog i min hand men jag ryckte bara åt mig den. Hon grabbade bestämt tag i den igen.
- Snälla, älskling, vi går, viskade hon, så att bara jag skulle höra. Jag kollade ner på henne och hennes lugna blick gjorde mig varm inuti.
- Okej.. sa jag frånvarande och hon suckade lättat innan hon vände mig om och vi började gå tillbaka.
- Ska du ta din hora och gå? Hånleendet på hans läppar hördes i rösten.
Något tändes inuti mig när jag hörde de kränkande ordet, riktat mot Mercedes, och jag vände mig om. Snabbt. Som på en femkrona. Jag tog två snabba steg mot honom och kunde känna Mercedes händer lämna mina. När jag var mindre än en meter ifrån honom kollade jag hotfullt in i hans blå hånfulla ögon.
- Vad sa du? Han skrattade till, lugnt, och kollade rakt in i mina när han nästintill viskade:
- Att hon var en hora.

 

MERCEDES PERSPEKTIV

 

Justin första slag träffade Moshes näsa, det andra hans mage och de tredja hans handflata. Moshe puttade Justin ifrån sig och Justin tappade balansen och föll rakt ner i marken med en hård smäll. Jag skrek till och skulle precis knäböja framför honom och försökte skydda honom när Moshe lutade sig över honom och slog honom hårt i ansiktet, jag skrek högt och försökte dra bort Moshe från Justins blödande kropp, men det gick inte, han puttade bara bort mig. De andra killarna stod i en ring runt oss, medans jag i panik försökte dra bort Moshe från Justin. Justin mätte ett slag och slog Moshe hårt över kinden, hans ansikte flög bak och han flög ner på marken vid Justins fötter, samtidigt som Justin kravlade tillbaka, bort från Moshe, fortfarande halv liggande. Jag sprang bort till honom och satte mig bredvid honom för att studera hans ansikte med höga andetag. Jag märkte inte att grät förrens jag kunde se tårarna droppa ner i Justins blundande ansikte. Händerna skakade på hans kinder och jag studerade hans ansikte, försökte räkna ut hur farliga hans skador var. Hans läpp var sprucken, en blåtira spred sig runt vänster öga, det blödde från hans näsa och ett sår var synligt på hans kind, i höjd med hans annars så perfekta käkben. Han öppnade ögonen och kollade med dåsig blick på mig, jag försökte hålla hans ansikte så nära mitt bröst som jag kunde och kollade samtidigt upp på Moshe. Som hade rest sig upp och sopade bort damm från sina basketshorts. Ett stort hånflin spreds på hans läppar, det blödde från hans näsa och ena ögonbrynet var sprucket.
- Din pojkvän är visst inte så bra på att slåss, han flinade stort. Jag kunde känna Justins stelna i min famn, men jag kollade upp på Moshe hela tiden.
- Snälla, sluta. sa jag med svag röst och han flinade stort.
- Varför?
- Du är skyldig mig det. Han visste vad jag menade, han var skyldig mig mer än detta, han hade varit otrogen mot mig, och kallat mig hora.
Inte för att jag brydde mig om det, vi båda visste att det inte var sant. Vi båda visste att jag aldrig hade varit med någon, på det sättet, innan honom. Han visste det lika väl som jag.
- Jag är inte skyldig dig något, fräste han, och kollade hotfullt på mig.
- Jo. Han backade och killarna som stod omkring oss följde efter honom.
- Trevligt att träffas, Biever. Vi ses. Han vände sig om och började gå därifrån, de andra spelarna skrattade där de gick efter honom. Men jag kunde inte bry mig mindre.
Jag kollade inte ner på Justin förrens Moshe försvann. Med de andra killarna.
- Hur mår du älskling? viskade jag och han öppnade ena ögat för att se på mig.
- Jag mår bra, viskade han och försökte sig på ett leende.
- Klarar du att gå hem själv? Eller ska jag ringa mamma? Han la sig tillrätta i mitt knä och drog ett djupt andetag, hans blod rann ner på mina bara ben och den klibbiga vätskan rann ut.
- Jag klarar att gå själv, bara låt mig vila lite. Jag smekte hans kinder mjukt och drog undan mitt hår för att det itne skulle kittla honom. Jag drog handen egenom hans hår ibland och lutade mig ner för att kyssa hans mjuka panna.
- Skit i honom Justin. Han är inte värd det. Han grymtade till, men sa inte imot. Höll bara ögonen slutna och vilade med huvudet tungt i mitt knä.

 

Mamma och Maynard var inte hemma när vi kom hem, bara Chris och småsyskonen, småsyskonen satt i soffan och kollade på tv medans Chris fixade fika till de i köket. Hans blick mötte snabbt min när vi steg innanför dörren, sedan kollade han snabbt på Justin och rynkade ögonbrynen. Jag skakade bara på huvudet och han fattade att han inte skulle säga något. Jag hjälpte Justin till toaletten där han fick sätta sig på toalettlocket, jag tvättade rent såren och han fick en ispåse att hålla mot blåmärkerna. När vi var klara kysste han mina läppar mjukt och tackade mig. Vi bestämde oss för att kolla på film i mitt rum. Så vi placerade oss där med laptopen, jag sittandes i Justins knä med datorn i knät. Vi satte på någon rolig komedi och skrattade när Jim Carrey drog sina skämt.


 

Okej, det absolut sämsta, sämst skrivna och kortaste, kapitlet ever, men jag ville få ut det idag, och är as trött. :( Så det fick bli så här kort! Jag vet inte när nästa kommer, men eftersom att jag ska vara borta hela veckan, så inte denna veckan :)

 

Men jag uppdaterar bättre på instagram (@mybieberlovestorys)! :D FÖLJ MIG! 8)  

Vad tycker ni om Moshe? Och om allt annat? :3 

KOMMENTERA EN MASSA 




Chapter 51. - Cuddling, I like that shit.

Previously

- Han är ju så söt! utbrast Chris med gullig skojröst och jag himlade med ögonen. Jag kollade ner på Justin och log stort. Han såg så liten och hjälplös ut där han låg. Med rufsigt hår och slutna ögon. Munnen knep ihop sig och han fick en fundersam blick lite då och då. Inombords höll jag på att dö av over-sweetness. 
- Back of bitch. Han skrattade och backade ett steg. 
- Om jag inte var naken här under skulle jag hoppat upp och kramat dig, skrattade jag och nickade för att förtydliga min mening. Han skrattade till och rynkade pannan. 
- Jag vet inte riktigt om jag vill vara här inne längre, jag kanske hittar en gömd, fylld kondom under sängen!? Jag stirrade på honom men han skrattade bara. 
- Det lovar jag att du inte kommer. Jag var bara tvungen att muta honom lite för att han skulle trotsa mammas regler! skrattade jag och studerade Justin igen. Chris skrattade. 
- Aha, jag lovar att inte skvallra. Jag log och skrattade till.
- Bra. 
- Godnatt? Jag nickade. 
- Godnatt. Han lutade sig över mig och kysste min panna mjukt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag la mig ner i sängen igen och studerade Justin en stund innan jag la mig nära honom igen. Det tog inte många minuter innan jag föll in i djup, djup sömn.

JUSTINS PERSPEKTIV

2 juni 2012 - Lördag - 3 maj 2012

Jag slog sakta upp ögonen och möttes av starkt ljus. Ljuset spred sig in mellan Mercedes gardiner och dammet flög i ljuset. Jag sneglade bredvid mig, med halvöppna trötta ögon, längst in mot väggen, där Mercedes legat när jag somnat, men platsen gapade tom. Jag rynkade på pannan, hon hade väll inte lämnat mig halvnaken helt ensam? Hon kanske hade sprungit iväg med mina kläder och gömt de någonstans? Jag satte mig käpprakt i sängen och stirrade på platsen där jag lagt mina kläder, snyggt ihop vikt, dagen innan. De låg kvar och jag pustade lättat ut. Hon kanske bara var på toaletten eller pratade med sina föräldrar? Precis när jag skulle sträcka mig efter min mobil för att se hur mycket klockan var öppnade dörren och Mercedes kom in smygande. Utan att varken se eller märka mig ställde hon sig med ryggen emot och stängde dörren försiktigt för att inte väcka mig, även fast jag redan var vaken. Håret hängde långt över hennes rygg och nådde ända till midjan, jag undrade om hon hade klippt sig sedan senast. Eller var de bara jag som inbillade mig?
- Jag är vaken älskling, sa jag hest och hon vände sig hastigt om för att stirra på mig med stora ögon och lägga handen för hjärtat. Antagligen för att visa att jag skrämt henne.
- Gud vad du skrämmer mig. Jag sneglade ner på hennes klädsel, ett slappt vitt linne och ett par rutiga halvlånga pyjamas byxor, tillsammans med ett par nervikta raggsockar, som antagligen räckte ända upp till knäna om man drog ut de helt. Hon lossade snabbt en tofs från sin handled och drog upp håret i en hög hästsvans innan hon vandrade med ett leende fram till mig och kröp upp i sängen, som inte alls var överdrivet stor. Utan faktiskt ganska liten, men det var mysigt. Hon satte sig gränsle över mig samtidigt som jag la mig ner med huvudet på huvudkudden igen och slöt ögonen när och drog handen mjukt igenom mitt hår. Hennes små naglar drogs mot min hårbotten och rysningar for över kroppen. Hon drog handen ur mitt hår och drog försiktigt naglarna över mitt ansikte, följde konturerna försiktigt över mina ögon och sedan käklinje. Upp över läpparna och sedan på kinderna.
- Jag har pratat med mamma, viskade hon. Jag öppnade ena ögat och viskade med raspig röst:
- Om vad?
- Hennes överbeskyddhet, viskade hon med ett leende och kollade djupt in i mina med ett stort leende och bruna stora ögon. Jag rynkade pannan och log.
- Hon är bara rädd om dig, log jag och placerade mina händer på hennes höfter. Hon skrattade till och höjde ögonbrynen.
- Hon sa att hon var rädd att vi inte "skyddade oss", hon gjorde rösten pipigare när hon sa: skyddar oss, och jag skrattade till.
- Som sagt, hon är bara rädd om dig, vi vill ju inte få dig på smällen! Jag log retligt. Hon suckade tungt.
- Har du gjort någon gravid innan eller?
- Vad har det med saken att göra?
- Svara på min fråga. Jag log smått och skakade på huvudet.
- Såklart jag inte har, jag skyddar mig alltid. Jag log lugnande och lutade mig upp för att placera en mjuk kyss på hennes läppar. Jag la mig sedan ner igen och kollade länge på henne.
- Vad sa hon då?
- Att hon lovade att vi fick sova i samma säng och vara med varandra, sålänge vi inte duschade tillsammans, och om vi låter, du fattar vad jag menar, sparkar hon ut oss båda, tills du åker hem då. Hon skrattade till och himlade med ögonen.
- Vi tar in på hotell, log jag och skrattade till. Hon lutade sig ner och höll kontakt med mina ögon.
- Nej för vi ska inte låta. Jag började göra små stönljud, inte högt, bara för att retas, men hon tystnade mig snabbt med sina läppar.
- Du är så elak.. flinade hon och la händerna på mina kinder samtidigt som hon kysste mina läppar mjukt, om och om igen. Jag bara log och besvarade hennes mjuka kyssar.

Vi hade klivit upp efter lite behövande mys och gick nu hand i hand i korridoren till köket. Jag hade tagit på mig en enkel t-shirt och ett par joggingbyxor, även fast det egentligen var för varmt för jogging. Men Dess hade inte velat att jag skulle ha något alldeles för naket på mig när vi skulle träffa hennes familj för andra gången. Eftersom att det var lördag var alla hemma, inklusive hennes 4 småsyskon, och kanske brodern. Hon hade varit lite osäker på om han dragit, eller om han stannat för att äta frukost med resten av sin familj, och mig. Jag var en aning nervös inför andra mötet med Maynard, då jag redan dagen föra känt de dåliga vibbarna han sänt mig. Och det kändes en aning läskigt. Han gillade mig inte. Mercedes, som uppmärksammat att jag var en aning nervös stannade mig precis innan dörren in till köket. Hon kramade min hand mjukt och kollade djupt in i mina ögon med lugnande blick.
- Ta det lugnt Justin, hon drog ett djupt andetag och gjorde en gest med armen som betydde att jag skulle göra likadant. Jag dog ett djupt lugnande andetag och hon log innan hon kysste min mungipa mjukt. Jag skulle precis vinkla huvudet mot henne för att kyssa hennes läppar men hon drog sig snabbt tillbaka.
- Inte nu, hon fnittrade tyst till och flinade medans jag himlade med ögonen. Hon kramade om min hand mjukt igen innan hon drog in mig genom dörrvalvet och jag möttes av en massa blickar. Den första blicken jag mötte var Maynards, men han sänkte snabbt blicken och fortsatte äta sin skinkmacka. Stayce, Dess mamma, mötte min blick sen, men hon drog sedan blicken mot Dess som stod bredvid mig och såg en aning sur ut. Antagligen för deras uppgörelse imorse. Jag kollade ner i marken på mina fötter och Dess började dra mig bort mot en tom plats på kortsidan. Dess pekade på stolen och visade tydligt att hon ville att jag skulle sätta mig, men jag sneglade försiktigt på henne och bad med blicken om att hon inte skulle lämna mig här ensam, då tvingade hon ner mig på stolen och släppte bestämt min hand för att vända sig om och raskt gå ut ur rummet. Jag kollade ner i bänkskivan och kände hur familjemedlemmarnas blickar brände på mig. Håret stod rufsigt på huvudet och jag kände mig inte ett dugg fixad, vilket gjorde mig lite osäker, i denna omgivning. Om det bara var jag och Dess här skulle jag inte tänka på det. Men det var inte bara vi, faktiskt var hon inte här just nu, så det var bara jag.
En mörk röst stoppade mina funderingar:
- Så, hur länge stannar du? Det var Dess bror, Chris.. Eller Christian, som pratade. Han hade bruna stora ögon och log ett litet leende.
- Jag stannar till tisdag, han kollade ner i bordet igen, väntade på att Dess skulle ta slut på denna tortyr och komma och rädda mig. Efter en stund kom hon också, bärandes på en liten vit stol med hjul. Hon log mot mig och satte ner stolen bredvid mig för att sedan sätta sig på den och luta sig över mig för att kyssa min kind.
Om tystnaden var pinsam innan, var det ingenting igen förelse vad den var nu.

När vi äntligen kom ut ur köket, jag fortfarande med nästan tom mage och Mercedes detsamma, gick vi iväg till hennes rum för att lägga oss i sängen igen. Hon puttade ner mig i den samtidigt som hon satte sig över mitt skrev och log stort. Jag stönade till och hon tog tag i mina handleder för att lägga de på kudden bredvid mitt huvud. Så att hon höll fast mig hårt. Hennes hår föll över mitt ansikte när hon lutade sig fram för att kyssa mina läppar. Jag besvarade hennes kyssar och försökte lägga armarna om henne, men eftersom att hon höll fast mina händer var det lite svårt. Hon hade det självklara övertaget. Hon fortfarande fast mig samtidigt som jag försökte ta mig loss, men hennes händer höll fast mig hårt.
- Släpp mig älskling. viskade jag och hon log busigt samtidigt som hon skakade på huvudet.
- Never, jag höjde ögonbrynen utmanande.
- Är du säker? Jag visste att om jag gjorde det snabbt skulle hon inte ens få en chans att ta fast i mig igen, och då skulle jag få min frihet, och fri tillgång till hennes kropp, för några sekunder.
- Jag är säker. Jag flinade till innan jag snabbt ryckte bort händerna från hennes grepp, jag hade rätt, om jag överraskade henne hade hon ingen chans. Jag började genast kittla henne och hennes klingande skratt ekade i rummet. Jag fortsatte kittla henne och efter en stund rullade jag över så att jag låg på henne istället för henne på mig. Hennes ben var på var sida av mig och hennes händer försökte hjälplöst putta bort mig från henne. Ett stort leende lekte på mina läppar med. Hon var väldigt söt där hon låg och skrattade. Jag stannade mina händer och la de i hennes sidor, höll de dock stilla.
Hon andades tungt i mitt öra, jag kunde höra små fnitter slinka ur då och då.
- Säg att jag är sexig, viskade jag och log stort och retligt.
- Du är ful som ett troll. Jag höjde på ögonbrynen och la händerna hårdare om hennes höfter.
- Hörde jag rätt? Hennes ögon glittrade och hennes leende sken stort. Jag kunde se busigheten i hennes ögon och jag såg hur mycket hon älskade att reta mig.
- Du hörde rätt älskling.
Jag kittlade henne snabbt igen och hennes skratt fyllde rummet igen. Jag fortsatte kittla henne samtidigt som jag lutade mig ner för att försöka placera en kyss på hennes panna, men innan jag hann öppnades dörren och jag slutade kittla henne.
- Snälla rädda mig! utbrast Mercedes och andades högt efter mina kittlingar. Jag vände blicken snabbt mot dörren och fick se hennes brorsa så där med ett stort leende.
- Jag är ledsen, men jag kan inte. Han flinade innan han steg in i rummet och stängde dörren noga efter sig. Han satte sig sedan på hennes skrivbordsstol och kollade på oss. Han var en aning creepy faktiskt, Selena hade ingen bror, men jag tvivlade på att han skulle kolla på oss på de sättet om hon hade nån.
- Du ska inte ha något sånt där seröst det-finns-regler-för-dig-om-du-ska-va-tillsammans-med-min-syrra nu va? Hon hade huvudet i en nästintill övernaturlig vinkel och kollade seriöst på honom. Brodern skrattade till och skakade på huvudet.
- Nej, det ska jag inte. Sedan kollade han på mig för seriöst och jag stelnade till en aning där jag låg över henne.
- Men om du sårar henne dödar jag dig. Jag spärrade upp ögonen och nickade stelt -han såg fruktansvärt seriös ut, så jag vågade inte ta för givet att han skojade.
- Jag lovar.
- Bra. Leendet kom upp på hans läppar igen och han kollade ner på Mercedes.
- Hur länge sedan var de ni träffades sedan senast?
- Vi träffades alldeles nyss, skrattade hon och sneglade upp mig. Bruna stora vackra ögon mötte mina. Han suckade och hennes bruna ögon kollade inte på mig längre. Han suckade.
- Men jag menar innan dess. Hon kollade fundersamt på mig och jag kunde inte hjälpa mig själv när jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hennes nästipp. Hon fnittrade tyst.
- Hur länge sedan var det? frågade hon och log.
- En månad? Hon nickade och jag log smått.
- Så vi har känt varandra i en månad och två veckor, sa hon och kollade på sin bror, Chris, eller Christian. Han nickade, bytade sedan samtalsämne.
- Maynard hatar dig inte, han gillar bara inte folk, han gillar ingen, han gillade inte Moshe heller.
Jag kände Mercedes stelna till under mig vid nämnandet av hans namn, han märkte det dock inte och fortsatte:
- Det är nog för att du är känd också, han gillar inte kända, tycker väll vissa av de verkar så fåfänga eller något, inte för att han någonson träffat någon, det är ju bara en egoistisk idée han har. Men som sagt, han gillar inte någon, alldra minst Mercedes pojkvänner. Jag skrattade till och rullade runt så att jag låg bredvid Dess och inte på henne, jag satte mig sedan snabbt upp och lutade huvudet mot väggen på sängens ena långsida. Mercedes kröp genast upp till mig och satte sig ihopkrupen i mitt knä, jag la armarna mjukt om henne och hon lutade huvudet mot mitt bröst, kollade dock ändå på sin bror.
- Det är lugnt, jag är inte här för honom. Chris skrattade till och höjde ögonbrynen.
- Nej, de är väll bra det. Mercedes skrattade högt i min famn och bytade ställning, från att sitta snett i mitt knä till att sitta rakt. Hennes bruna rakade ben syntes tydligt under pyjamasbyxorna som glidit upp en bit. Händerna la sig mjukt över mina som låg på hennes mage och hon fortsatte skaka en aning av skratt i min famn.

Även fast jag helst ville stanna inne hela dagen och undvika all press som eventuellt skulle följa efter oss, hade Dess tvingat ut mig ur lägenheten. Hon hade börjat med att vägra mysa och sedan kastat mina kläder i mitt ansikte. Hon hade tagit fram ett vitt slappt linne med tryck och ett par jeanshorts, och efter mycket om och men hade jag tagit på mig det, för att sedan göra oss iordning och sedan bege oss ut. Jag var uppmärksam ifall vi hörde papparazzis, det hade inte funnits någar utanför hennes lägenhet, och eftersom att vi var en bit utanför stan så kanske de inte hittat mig, än. De skulle defenitivt märka mig, men det skulle förhoppningsvis ta ett tag. Jag skulle ju inte vara här mer än cirka tre dagar till. Förhoppningsvis skulle de inte hitta mig innan dess, det berodde på om vi hade tur eller inte. Jag hoppades på att vi hade turen på vår sida.
Mercedes kramade om min hand och lutade sig upp för att kyssa min kind och viska:
- Vill du se min skola? Jag log smått och nickade.
- Aa det vill jag, jag lutade mig ner och placerade en mjuk kyss på hennes läppar, hon log stort och gick snabbt åt höger för att lite längre fram gå över vägen med mig i släptåg och sedan svänga vänster, för att komma in på en ganska stor väg. Jag kunde se ingången till skolan precis när jag svängt vänster. Mellan två pelare stod ' Clinton High School ' med stora bokstäver. Hon drog med mig mot skylten och när vi kommit egenom de kunde jag se den stora byggnaden. Den var gjord av rödlätt trä med vita detaljer. Vid sidorna fanns gräs och träd, det såg ganska mysigt ut. Mercedes hade stannat vid min sida och hon log stort, en aning retligt dock.
- Fint va? skrattade hon och försökte låta så trovärdig som möjligt, det lät som om hon skulle imitera en fru som visade upp sin man deras nya hus. Hon lyckades sådär, jag skulle inte vilja flytta in hit i alla fall.
- Väldigt, flinade jag och kollade ner på henne, studerade hennes vackra ansikte och leende innan jag lutade mig ner och kysste hennes nästipp mjukt.
- Är du hungrig? flinade hon när vi haft ögonkontakt med varandra en stund, jag rynkade pannan och skrattade till.
- Aa, väldigt, varför frågar du? Hon flinade retligt.
- Du åt typ inget till frukost, hon log och släppte min hand för att lägga de om mina axlar. Jag la armarna om hennes midja och log kärleksfullt mot henne.
- Jag kan inte riktigt äta när folk.... Stirrar på mig. Hon log stort, skrattade till och ställde sig på tå för att kyssa mina läppar. Jag la ena handen innanför hennes en aning genomskinliga vitblommiga shorta, som glidit upp i ryggen och den andra la jag i hennes ena jeans shorts ficka. Shortsen var väldigt snygga. Ganska mörka och med nitar. Under shortan hade hon en liten vit tubtopp, som syntes tydligt under shortan. På fötterna hade hon sina vanliga slitna vita converse, håret var flätat i en svart tjock fläta, hennes outfit passade perfekt ihop. Hon var perfekt. Och hon var min.
- Vi kan äta något sen? Jag nickade och lutade mig ner för att kolla djupt in i hennes ögon, med ett stort retligt leende.
- Jag bjuder.
- Jag har pengar.
- Jag bjuder ändå. Hon himlade med ögonen och skakade trotsigt på huvudet.
- Nej, jag betalar för mig själv.
- Jag betalar, du har inget att säga till om. Hon himlade med ögonen och kysste mina läppar, ett tecken på att hon gett upp. Jag flinade tyst och hon drog ner händerna från mina axlar för att fatta tag i min hand igen. Hon log mot mig och hennes bruna stora ögon glittrade lyckligt.
- Du måste se baksidan också, baby.... Hon log och drog med mig bort mot den stora byggnaden.


Hyffsat långt kapitel, eller vad tycker ni? 
Vad tycket ni om novellen? Gillar ni den? Vad tycker ni om Justin? Mercedes? Samantha? Merc mamma? Maynard? 
LET ME KNOW :D 
drama is coming. Ville verkligen få ut kapitlet idag, så drama kommer i nästa istället! :3 
Kommentera. 
 

 




MER ÄN ETT ÅR SEDAN DENNA BLOGGEN STARTADE!

MAGAD! MÄRKTE JUST ATT DENNA BLOGGEN STARTADES FÖR MER ÄN ETT ÅR SEDAN! FÖR ATT VARA EXAKT DEN 12 MARS! :D :D :D 
 
( har btw börjat på avsnitt 51 :3 ) 



Chapter 50. - Charlie St. Cloud

Previously
- När du kommit upp kan du bara lägga armarna om min midja, okej? Han nickade och släppte Solo, som genast började trampa på stället. Men Justin fegade inte ur utan hoppade upp på stubben för att slänga benet över Solos rumpa och sedan sätta sig på hästen. Han greppade ett fast tag om min midja och höll mig hårt mot sig. Jag skrattade till innan jag smackade på Solo och han började inom kort gå. Justin andades tungt bakom mig och höll om mig krampaktigt. Jag styrde mot den lilla stigen till skogen och släppte tyglarna med en hand för att lägga den på Justins. 
- Hur går det?
- Det går bra.. Jag skrattade och smekte hans hand lite. Han greppade tag i den och smekte den mjukt.
 

MERCEDES PERSPEKTIV

1 juni 2012 - Fredag

Jag hade nog varit en aning chockad precis när han kom. För när vi hoppade av hästen igen kunde jag inte hålla mig borta från honom. Jag var överallt där han var och ville nästan vara på honom. Jag hade bara saknat honom. När vi ställt ut Solo igen ringde jag min mamma och sa till henne att hämta oss. Justin berättade att hon vetat att han skulle komma redan två dar innan, men att han hade tvingat henne att lova att inte säga någonting till mig. Och det hade hon. När hon rullade in på grusplanen sprang jag snabbt fram till henne och kramade henne hårt, samtidigt som Justin stod bakom oss och skrattade. Hans perfekta skratt, gulligt, lite blygt. Han var så underbar.

 

Mamma hade koll på oss hela tiden när vi skulle duscha. Hon smög förbi en gång i minuten för att hålla koll på att inte båda var inne i badrummet samtidigt. Och det tyckte jag var en aning töntigt, faktiskt. Vi var väll inte två heller? När jag kom ut från duschen gick jag snabbt ut i bara en lång handduk för att provocera mamma lite, och Justin med för den delen.
Jag öppnade dörren försiktigt och Justins blick fastnade på mig snabbt. Den inspekterade mina ben och den bara huden snabbt och mamma verkade få syn på hans blickar då hon snabbt försökte få hans uppmärksamhet.
- A-a, sa hon snabbt, men Justin släppte inte blicken från mig och jag gick snabbt ut från badrummet för att snabbt stänga dörren och sakta gå förbi Justin mot mitt rum. Jag kunde inte låta bli att flina av hans blickar och såg hans saftiga blick. Vi hade egentligen aldrig rört varandra sådär, överallt. Justin tänkte precis berusat vandra efter mig när mamma hindrade honom.
- Eyy, du stannar här, du skulle väll också duscha, eller? Han verkade vakna upp från sin lilla trans och ryckte till och kollade upp på henne. Han såg en aning förvirrad ut med nickade.
- Jo, jag.. Jo. Jag skrattade samtidigt som mamma såg en aning beskymrad ut.
- Du kan ju ta med dig kläderna in också, så behöver vi inte upprepa detta scenario. Jag log retsamt.
- Hans kläder är i mitt rum. Hon log lika retligt och skakade på huvudet.
- Nej, jag tog aldrig in hans resväska dit, eller, hans resväskor, de är fortfarande i hallen. Justin sneglade kort på henne innan han studerade min kropp. Jag stod med ansiktet mot honom och log smått samtidigt som han gjorde en plågad grimasch, slängde en sista blick på min kropp, och vände sig sedan om för att irriterat gå till sin resväska. Mamma stod kvar och kollade efter honom, när han var utom synhåll gav hon mig en giftig blick.
- Inget trams. Jag ryckte på axlarna med en retlig blick och pekade bak mot mitt rum med tummen.
- Jag skulle bara ta lite kläder. Hon kollade med smala springor till ögon på mig och sneglade på stället där Justin försvinnit.
- Gör det då. Jag skrattade till och väntade några extra sekunder innan jag vände mig om för att vandra till mitt rum. Precis när jag var påväg att ta steget in i mitt rum kunde jag höra Justins dova fotsteg bakom mig, jag sneglade bak på honom och log stort innan jag försvann in i mitt rum. Jag visste att han ville följa efter, men jag visste också att mamma fortfarande stod och studerade honom. Om hon skulle hålla på såhär hela tiden han var här, skulle jag vara mer på än såhär. Jag älskade att provocera folk. Alldra mest min mor.
Det skulle bli kul.

 

Jag drog på mig ett par svarta trosor och en rosa spets behå med leopard mönster. Över det ett par jeans shorts, tillsammans med en vit stickad sweater och ett par vita ankelsockar. Behån syntes en aning egenom den stickade vita tröjan, men det gjorde inget, det var faktiskt bara bra. Nu hade jag bara lust att provocera mamma så mycket jag kunde, och jag visste att jag var väldigt omogen, men jag kunde inte hjälpa det. Jag ställde mig framför speglen i mitt rum och borstade egenom mitt blåta hår en gång innan jag kopplade in hårfönen och började föna håret noggrant. När håret äntligen var torrt borstade jag igenom det igen och sedan drog jag bak de två slingor som hängde nerför mitt ansikte och satte upp det i några hårnålar bak i nacken. Håret hängde som vanligt nerför min rygg och slutade vid svanskotan. Jag sträckte fram handen på den lilla byrån under speglen och fattade tag i två ringar snabbt innan jag satte de på långfingret och ringfingret. På vänsterhand. Jag studerade mig själv en sista gång i speglen och bestämde mig för att strunta i sminket, Justin hade förhoppningsvis sett mig utan smink tidigare och skulle inte bli förvånad. Jag fluffade till håret och vände mig om för att sakta tassa ut mot toaletten, mamma hade lämnat sin övervakande plats och hade nu gått iväg för att börja med maten, vilket jag kände på doften, de det doftade spagetti och köttfärsås i hela lägenheten. Precis när jag tänkte ställa mig framför toalettdörren för att lyssna på vad han höll på med öppnades den och Justin stack ut huvudet. Han fick syn på mig och han såg en chockad ut.
- Var är din mamma? viskade han och jag pekade med tummen mot köket.
- Hon lagar mat, va tyst. Han nickade och kollade dit. Hans hår var blött efter duschen och det låg rufsigt på hans huvud. Ögonen var pigga och glada och hans läppar lika ljusa som vanligt. Han var ren perfektion. Min blick gled ner mot hans bröst, först nu märkte jag att han inte hade någon tröja på sig. Ett stort leende spreds på mina läppar och blicken gled ner ännu lite till, hans svarta joggingbyxor hängde långt ner på höfterna och de blå kalsongerna han hade under syntes tydligt. Han hade ett par vita sockar på fötterna och håll i en tröja som jag mycket väl kände igen. Det var en av mina vita t-shirts, som jag råkat glömma hos Justin för, hur många veckor sedan var det nu? Många i alla fall.
- Jag tog fel t-shirt, jag tog med denna för att ge den till dig, och jag råkade ta med den in på toaletten, istället för en av mina t-shirtar. Han skrattade generat till och kollade ner på sin mage.
- Och det är därför jag står här utan tröja. Jag flinade och tog ett steg närmre honom för att slingra armarna om hans hals och trycka mitt bröst mot hans. Jag kollade djupt in i hans glittrande ögon och jag fingrade på håret längst ner i hans nacke.
- Det är helt lugnt... Mamma gick, som tur va, iväg. Han sneglade bort mot köket, som man inte såg. Men man hörde att mamma spolade vatten.
- Ska jag hämta en tröja till dig? frågade jag och han nickade.
- Gärna. Jag kollade in i hans ögon en stund till innan jag gav hans läppar en mjuk kyss för att sedan släppa de och vända mig om för att försvinna iväg mot Justins resväska. Mamma kollade på mig när jag öppnade den för att börja rota i den efter en lämpig t-shirt.
- Tog han inte fram egna kläder? frågade hon medans hon studerade mig som en hök. Jag skrattade till och nickade, fortfarande med blicken ner i väskan.
- Jo, men han tog fel, så jag ska bara hämta en annan till honom. Hon rynkade ögonbrynen och vände sig om för att börja gå mot toaletten.
- Mamma du ska nog inte gå dit, han har ingen tröja på sig! var jag snabb med att säga och hon stannade snabbt.
- Aha. sa hon drygt och vände sig om för att ställa sig vid sin bryta med spaghetti igen. Jag kunde inte låta bli att skratta och när jag väl hade hittat en t-shirt bar jag upp hela resväskan och försvann med den till mitt rum. Justin hade försvunnit in till toan, antagligen efter mamma-incidenten, och när lämnat hans resväska smög jag in till honom igen. Det var en aning ånga i rummet, det var ju ändå två som hade duschat här inne, och jag gissade på att vi båda duschat ganska varmt. Justin satt på toalettstolen med händerna på knäna men tittade upp på mig när han hörde dörren öppnas. Jag log stort och räckte fram hans tröja snabbt.
- Din tröja, han tog imot den och jag stängde dörren efter mig. Han reste sig snabbt för att dra på den och när den var på smög jag mig närmre honom för att lägga armarna om hans midja och kolla upp på honom.
- Jag har saknat dig, viskade jag och han la armarna om mig med. Tryckte mig hårt mot sitt bröst. Min blick följde hans markerade käkben, hans perfekt avlånga öron och sist men inte minst hans gyllene ögon - som kollade djupt in i mina. Han log stort och böjde sig ner för att mjukt kyssa mina läppar. Jag släppte hans midja och la armarna om hans nacke istället, höll hans läppar samtidigt som jag besvarade kyssen. Jag kysste de mjukt och lutade huvudet en aning åt sidan för att fördjupa kyssen. Jag fingrade mjukt på håret i hans nacke och drog fingrarna då och då genom hans silkeslena hår.
- Jag har saknat dig också... viskade han när vi några sekunder tog en kort andningspaus. Att säga att jag hade fjärilar i magen var en underdrift, då det kändes som om elefanter sprang runt i min mage vid detta laget. Jag ställde mig på tå för att nå hans läppar utan att han skulle behöva luta sig ner och han besvarade min mjuka kyss. Efter några minuter av mjukt kyssande började hans händer vandra nerför min sida och stanna vid mina innelår, där han fattade ett fast tag och bar upp mig på sina höfter. Jag fnittrade till och tog ett hårdare tag om hans nacke med mina armar. Jag började kyssa honom hårdare och snabbare, våra andetag blev tyngre och plötsligt kände jag hur min rygg trycktes mot toalettdörren. Jag fnittrade till och kände hur han tryckte sig närmre mig imellan mina ben. Jag knep ihop hårdare med benen om hans midja så att jag inte skulle trilla ner och höll händerna mjukt om hans nacke för att kunna smeka en liten bit av hans kind, samtidigt som vi delade kärleksfulla kyssar med varandra.
Vi båda rycktes tillbaka till verkligheten när jag kunde höra och känna hårda bankningar mot min rygg. Jag ryckte till och Justin borrade in ansiktet i min hals samtidigt som vi lyssnade på vad mamma hade att säga:
- Jag hör vad ni gör där inne! Ni kan släppa varandra och komma ut därifrån nu, det är mat! Jag kunde inte hjälpa fnittren som kittlade i munnen och Justin skrattade kort han också, fortfarande med sitt huvud mot min hals. När vi hörde min mammas fotsteg pustade vi ut och Justin kollade upp i mina ögon.
- Pinsamt, skrattade han och jag skrattade. Han gav mig en mjuk kyss innan han släppte ner mig från höfterna och fattade tag i min hand. Jag öppnade toalettdörren snabbt och vi gick sedan hand i hand mot köket för att käka den romantiska måltiden, köttfärsås och spaghetti.

 

 

Vi hade fått låna min mors data för att kolla på lite tv själva i mitt rum, så nu satt vi här, jag i Justins knä med hans starka armar om mig och hans djupa mjuka andetag i min nacke. Datan satt på min skrivbordsstol framför sängen. På filmen spelades " Charlie St. Cloud ", en av mina favorit filmer. Jag lutade bak huvudet mot hans axel och viskade; fortfarande med ögonen på filmen:
- Zac Efron ligger tvåa på min lista av snygga killar... Jag fnittrade till och han flyttade läpparna till mitt öra, hans korta andetag kittlades och jag log stort.
- Vem ligger etta då? viskade han och jag smekte hans händer mjukt med tummen.
- Du.
Min ringsignal avbröt vår mysiga konversation och jag blev en aning chockad och ställd över att den ringde. Vem ringde mig, nu?
- Ska du inte ta det? Jag ryckte till ännu en gång och nickade.
- Jo-o. Han skrattade till bakom mig och släppte min midja med sitt grepp. Jag reste mig snabbt och han gjorde en ansats att resa sig för att pausa filmen när jag skakade på huvudet.
- Kolla du, jag är strax tillbaka, han kollade en aning fundersamt på mig, med en rynka mellan ögonbrynen och ihopknipt mun, men nickade sedan och lutade sig bak. Jag kollade på skärmen och smet snabbt ut från mitt rum, för att stänga dörren snabbt och sedan trycka på den gröna knappen på min knappmobil.
- Hallå?
- Hej, varför har du inte ringt mig! Vi skulle ju mötas! Det var Samanthas röst som hördes på andra sidan. Hon lät anklagande och jag svalde hårt. Hur skulle jag förklara detta för henne utan att avslöja mitt och Justins förhållande.
- Förlåt.. Vi fick besök och det var länge sedan jag träffade hono... De, så jag glömde..
- Vem? Hon var snabb med att svara. För snabb. Som om svaret var inövat. Vilket var omöjligt.
- En kompis... svarade jag avvaktande.
- Din pojkvän? Jag svalde hårt.
- Nej, jag har ju sagt att jag inte har någon pojkvän! sa jag och hon tystnade i andra änden. Plötsligt kunde jag känna två armar slingras runt min midja och hur någon andades i min nacke.
Oh fuck.
- Vem är det? Nu var det Justins viskande, raspande röst som pratade, och Sam var snabb med att svara.
- VEM var det där!? Jag tryckte in naglarna i Justins hand och han kved till av smärta. Det var han värd, varför hade han gjort så?
- Va vad? sa jag och låtsades låta oförstående.
- Du vet vad jag menar!
- Du är det okej om vi pratar mer imorgon? Hon suckade.
- Vem är det?
- Gissa. Det var Justin som pratade igen. Hon tog en kort paus.
- Marcus, killen i paradellklassen? Justin tog en paus.
- Riktigt fel. Han lät sur, rätt åt honom. Samantha rabblade upp namn efter namn, och Justin lät bara mer och mer irriterad. Det var fortfrarnade jag swom höll i mobilen mot mitt öra, även fast jag inte sa något var det jag som höll i den. När hon rabblat upp ungefär 9 namn från olika klasser, både från vår skola och andra, svarade hon äntligen rätt. Bara i farten.
- Justin Bieber då? suckade hon irriterat.
- RÄTT! Det blev tyst på andra sidan.
- Seriöst? Justin skrattade till och kysste min nacke.
- Seriöst. Hon svarade inte på en stund.
- Asså jag måste lägga på nu, sa jag snabbt och fortsatte sedan:
- Och jag tror du behöver smälta detta Justin just berättade för dig. Men du kan du lova mig att inte berätta det för någon till på måndag eller något? sa jag och höll tummarna i mitt huvud för att hon skulle lova.
- Jag lovar..... Hon lät en aning anfådd, antagligen chock.
- Bra, vi ses. Förlåt för att jag inte kunde hänga med ikväll..
- Det är lugnt.. Jag fattar... Vi sa snabbt hejdå och la sedan på. Jag la surt på och vände mig sedan om i Justins famn för att blänga på honom.
- Och VAD var det bra för?
- Hon skulle blivit sur på dig om hon inte skulle fått veta. Han log stort och höll händerna mot min svank. Jag suckade och medgav att han hade rätt. Det skulle hon. Jag svarade inte, blängde bara surt på honom. Efter en stund la jag ner huvudet på hans axel och njöt istället av hans närhet. Han lutade huvudet mot min hjässa och andades ut.
- Jag kan köpa en egen data till dig, och en mobil, du vet det va? Jag suckade och skakade på huvudet.
- Det är inte rätt, du vet att jag aldrig kommer kunna köpar dyra grejer till dig.
- Du behöver inte köpa något till mig, det räcker med att jag har dig.
När han sa så värmdes hela min kropp upp och rodnaden spreds på mina kinder. Fjärilarna, eller elefanterna, spreds i min mage och jag fnittrade till.
- Vi får se.

 

Maynard hade kommit hem med småttingarna, de hade varit hos Maynards föräldrar, småttingarnas farföräldrar, hela dagen. Filmen var fortfarande inte slut när de kom och vi fick pausa för att Justin skulle få gå ut och hälsa. Jag visste att han var nervös, man såg det på honom. Han flakade extra mycket med blicken och sa att vi kunde vänta till filmen var slut, men envis som jag var tvingade jag med honom ut i hallen. Småttingarna hade inte fått reda på så mycket om Justin, eller oss för den delen, men de såg honom bara som min kille, inte DEN Justin Bieber. Maynard därimot, han slängde snea blickar mot Justin och jag märkte hur han försökte hålla sig bakom mig, som ett skydd. Som om jag skulle vara en mur. Jag höll hårt om hans hand som stöd. När Maynard hade hängt upp sin jacka och ställt sina skor prydligt på skohyllan räckte han fram högerhanden till Justin och Justin släppte min hand för att hälsa vänligt.
- Maynard, sa Maynard bryskt och sträckte på ryggen. Han kollade med en aning äcklad blick nerpå Justin klädsel och jag hade lust att strypa honom med mina bara händer. Bara för att han alltid hade på sig samma urtvättade jeans och vita svettiga t-shirt. Maynard var en storvuxen bred man med hårbeväxtning i ansiktet och små plirande blå ögon. Jag kallade honom ful. Justin lång smala hand såg liten ut mellan Maynards tjocka fingrar.
- Justin, pep Justin och sneglade upp på honom. Maynard nickade och släppte hans hand snabbt för att försvinna ut i köket. Justin slappnade av bredvid mig och jag smet in min hand i hans igen.
- Trevlig va? Justin skrattade till och kysste min kind. Mina småsyskon fick värma spagetti och köttfärsås, så vi hade inte mer tid att prata med de just nu. Vilket jag var glad över. Jag hade aldrig gillat barn.
Jag hade börjat undra var Chris hade tagit vägen. Han borde komma hem snart, han kanske var hos någon kompis?

 

Efter att ha sagt godnatt till alla i köket och borstat tänderna gick vi tillbaka till mitt rum för att gå och lägga oss. Jag hade redan planerat min och Justins natt framför mig, han tätt intill min kropp med sina armar hårt omkring mig. Så skulle det se ut, men när vi kom in på mitt rum hade mamma bestämt något annat. Hon hade nämligen bäddat fram med en madrass och lakan och allt på golvet under min säng, och jag tvärstannade. Hur fan tänkte denna människa? Jag tänkte precis vända mig om för att rusa ut i köket och skrika på henne när Justin hindrade mig.
- Jag sover på golvet baby. Jag kunde inte hjälpa mig själv när jag gick låste armarna på bröstet och muttrade surt.
- Nej.
- Din mamma vill inte att vi ska sova tillsammans. Jag kollade sorgset på honom.
- Men jag vill.
- Kanske imorgon? Jag skakade på huvudet. Jag släppte ut min lugg från hårnålen i nacke och gick ur hans famn för att lägga den på byrån. Sedan drog jag av mig alla mina kläder och stod till slut där utan kläder och kollade på honom. Hans blick suktade efter mina bröst och jag slog ut armarna.
- Snälla säg att du vill sova bredvid mig nu. Han kollade upp i mina ögon och stängde snabbt dörren bakom sig.
- Så-såklart jag vill... stammade han, fortfarande hänförd över min metod att få honom att sova bredvid mig. Han drog snabbt av sig tröjan, byxorna och sockarna innan han snabbt gick fram till mig för att dra min kropp till sig. Mina bara bröst trycktes mot hans bara bröstkorg och mage och han lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Jag slingrade armarna om hans nacke och kysste han mjukt. Jag hoppades verkligen ingen kom in hit. Det skulle vara lagom pinsamt.
Efter en stund av lugnt kyssande kröp vi ner under täcket i min säng tät bredvid varandra. Det blev snabbt varmt och jag drog in hans perfekta doft. Jag låg, precis som jag ville, med huvudet mot hans bröst och hans starka armar om min midja. Ett stort leende var placerat på mina läppar och jag drog fingrarna försiktigt över hans mage. Efter en stund somnade han, hans normala andetag byttes ut mot tunga djupa andetag och jag försökte somna jag med. Jag drog in hans doft och var precis påväg att somna när dörren öppnades. Jag ryckte till och kollade skrämt mot dörren, var rädd att det var mamma som skulle slänga ner Justin på madrassen, dock var det inte hennes profil jag fick se i dörröppningen. Det var Chris. Jag la mig snabbt ner på kudden igen och låtsades sova. Han smög in i rummet och ställde sig bredvid sängen för att se på oss. Ett leende var placerat på hans läppar och jag sneglade upp på honom, han såg mig dock inte i dunklet.
- Det är faktiskt inte snällt att kolla på andras pojkvänner när de sover. Chris ryckte till och kollade skrämt på mig. Jag flinade stort och drog mig försiktigt ur Justins famn för att luta mig i ena handen och se på Chris med ett stort flin.
- Han är ju så söt! utbrast Chris med gullig skojröst och jag himlade med ögonen. Jag kollade ner på Justin och log stort. Han såg så liten och hjälplös ut där han låg. Med rufsigt hår och slutna ögon. Munnen knep ihop sig och han fick en fundersam blick lite då och då. Inombords höll jag på att dö av over-sweetness.
- Back of bitch. Han skrattade och backade ett steg.
- Om jag inte var naken här under skulle jag hoppat upp och kramat dig, skrattade jag och nickade för att förtydliga min mening. Han skrattade till och rynkade pannan.
- Jag vet inte riktigt om jag vill vara här inne längre, jag kanske hittar en gömd, fylld kondom under sängen!? Jag stirrade på honom men han skrattade bara.
- Det lovar jag att du inte kommer. Jag var bara tvungen att muta honom lite för att han skulle trotsa mammas regler! skrattade jag och studerade Justin igen. Chris skrattade.
- Aha, jag lovar att inte skvallra. Jag log och skrattade till.
- Bra.
- Godnatt? Jag nickade.
- Godnatt. Han lutade sig över mig och kysste min panna mjukt innan han försvann ut ur rummet och stängde dörren tyst efter sig. Jag la mig ner i sängen igen och studerade Justin en stund innan jag la mig nära honom igen. Det tog inte många minuter innan jag föll in i djup, djup sömn.


 

Det tog typ 3000 år att skriva detta kapitlet.. Och nu på slutet har jag varit ganska trött, så ber om ursäkt för gramatikfel och stavfel...  :c 

Detta kapitlet tog i alla fall inte trehundra år att skriva...

Vad tycker ni om hennes mamma? Maynard? Syskon? Brorsa? TELL ME! 

LÅNGT KAPITEL! 

KOMMENTERA NU MASSA! VILL NI HA MER? MINST 8 KOMMENTARER! :D 

KOMMENTERA 




Chapter 49. - Horseriding for the first time

Previously

- Släpp mig för helvete! Jag vände mig mot Moshe igen och han slog omkring sig som en fastbunden björn. Killen som höll fast mig släppte mig snabbt och sprang fram för att hjälpa den blonda bakom Moshe. Sam la snabbt sina händer om mig och drog sig snabbt mot mig. Hon kramade mig hårt och jag andades högt mot hennes bröst. Killarna höll fast Moshe, han var fortfarande bråkig, men hade gett upp en aning. Efter en stund lugnade han ner sig och stod med ögonen vinklade mot marken. Killarna höll fortfarande fast de, men ropade att vi kunde gå. Sam höll handen fast bakom min rygg när vi vände oss om och gick sakta in till festen igen. 
- Jag vill hem, viskade jag och hon drog mig tätare imot sig. 
- Du har ju inte ens haft roligt ännu! klagade hon och började dra med mig imellan allt folk. 
- Jag mår inte bra, gnällde jag och hon kollade bak på mig samtidigt som vi kom fram till ett drinkbord. Hon blandade en drink i en röd plastmugg och gav den sedan till mig.
- Drick detta så mår du bättre! Jag studerade vätskan en stund innan jag hällde i mig den. Den brännande vätskan rann snabbt ner i halsen.

MERCEDES PERSPEKTIV

1 juni 2012 - Fredag

Det var tre veckor sedan jag var på festen där Moshe var och de senaste tre veckorna hade jag gjort fyra saker: deppat, druckit, festat och saknat. Och jag kom knappt ihåg någonting från veckorna. Det var som ett suddigt lager minnen. Jag kom ihåg att jag varit i skolan, i stallet och pratat med Justin i telefon varje dag. Jag kan ha varit ganska borta när Justin och jag snackat. Babblat på om massa grejer eller något, men det var ingenting jag kom ihåg.
Nu var det fredag igen och jag skulle festa ikväll ikväll igen. Jag såg framimot det. Då behövde jag inte tänka på någonting annat. Jag saknade Justin så mycket som en person kunde sakna någon annan och det gick inte en timme utan att jag tänkte på honom. Han hår, hans ögon, hans läppar.
Jag slog bort tankarna och fortsatte mocka Solos box. Den var extra jobbig idag, han hade bajsat nästan överallt och han hade spridit ut höet också. Jag nynnade på en låt och förbannade mig själv över att jag glömt mobilen hemma, det var roligare att mocka med musik på. Även fast det inte var särkilt roligt att mocka alls. Jag vände mig hastigt om och räknade dagarna till Justin skulle komma, 36 dagar kvar - 1 juni till 7 juli. 36 dagar var en evighet. Jag suckade och började sjunga lite grann. Sjöng så högt och var så inne i mockandet att jag inte hörde bilen som rullade in på grusplanen och sedan de tysta stegen som ekade en aning mot stallets väggar. Jag hörde inte håller när personen skrattade till.
Jag vände mig hastigt om för att slänga hästbajs i skottkärran men grepen stannade i luften när jag fick se de pigga ögonen och markerade käkbenen.
- Kan jag hjälpa dig med något? Grepen föll mot marken när jag med ett lyckoskrik hoppade fram mot honom och slängde mig med armarna om hans hals. Han skrattade till och slöt armarna om min midja, jag drog in hans underbara doft och höll krampaktigt i honom.
- Justin... viskade jag och han skrattade, samtidigt som han nickade. Jag lossade greppet om honom och backade lite.
- Hur..?
- Jag tjatade så mycket om dig till Scooter att han tillslut lät mig ta lite ledigt! Han skrattade till och kollade kärleksfullt in i mina ögon. Han höjde handen för att smeka min kind, lutade sig sedan fram för att kyssa min panna. Han kollade rakt in i mina ögon och jag stirrade in i hans.
- Hur länge stannar du? viskade jag och han flinade.
- 4 dagar, det är ju inte två veckor, men det var allt Scoot var villig att ge, jag la armarna om hans nacke och kunde inte ta bort de gigantiska leendet från mina läppar.
- Det är perfekt! Jag kan ta ledigt på måndag och tisdag, så får vi ännu mer tid! Han skakade på huvudet med ett snett leende men såg ändå bestämd ut.
- Du tar inte ledigt, jag kan vänta hemma hos dig! Jag stelnade till.
- Ingen vet ju ens att vi är tillsammans ännu? Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Nej, men det kommer de snart få reda på. Jag kollade ner på hans kläder. På överkroppen hade han t-shirt med svarta och vita lodräta ränder. Över t-shirten hade han en uppknäppt jeansshorta med uppkavlade ärmar, ett långt halsband med någon jesusliknande figur på hängde runt halsen. På benen hade han ett par svarta skinbyxor och på fötterna ett par vans med mönster. På båda handlederna hade han guldiga klockor och på den högra även ett guldigt armband. Jag ville inte ens veta vad allt det hade kostat.
Jag drog ett djupt andetag innan jag tog tag i hans händer och skrattade till, med blicken på hans outfit.
- Du kan skita ner de där kläderna va? Han rynkade pannan och kollade ner på sin outfit.
- Va... Varför?
- Vi är i ett stall Bieber, log jag och släppte hans händer för att lägga de om hans hals. Han såg fortfarande fundersam ut, jag log stort och sneglade ner på hans läppar.
- Du ska rida med mig.. Han spärrade upp ögonen.
- Ne-e.. Jag nickade och bet tag i läppen.
- Jo...
- Varför? sa han och stirrade på mig.
- För att jag ska rida ut, hade jag tänkt... Han kollade med stora ögon på mig igen och jag fingrade på håret i hans nacke.
- Jag vet inte om jag vågar Dess.. Jag suckade och lutade mig fram för att kyssa hans perfekta läppar.
- Snäälla? viskade jag och kollade bedjande på honom. Han slingrade armarna om min midja och drog mig närmre för att le stort mot mina läppar innan han viskade:
- Bara för att jag saknat dig so mycket. Jag log glatt och ställde mig på tå för att nå hans läppar. Han drog armarna hårdare om min midja och masserade mina läppar med sina. Jag höll ett hårt tag om hans hals och ville aldrig att den kärleksfulla kyssen skulle ta slut.


-


Vi stod ute på stallplanen med Solo. Han hade glatt luktat på Justin när vi gått och hälsat på honom och Justin hade försiktigt smekt honom över mulen. Solo stod nu med vänstersidan mot den lilla stubben vi brukade hoppa upp på. Jag höll hårt i honom.
- Jag hoppar upp först, och sedan du efter, okej? Justin hade försökt komma undan ridningen med argument som att hjälmen han lånat förstörde hans frisyr och att han hade för små byxor. Jag hade dock inte tagit imot något av de, och tvingat på hjälmen på hans huvud. Han hade gett sig efter en kyss.
Han såg en aning nervös ut, nickade och kollade upp på hästen.
- Han är ju så stor. Jag skrattade till men skakade på huvudet.
- Nej älskling, det går bra. Han drog upp byxorna och höll upp de. Jag fattade inte ens hur han kunde ha långbyxor i detta varma vädret, det var ca 25 grader. Och han hade långbyxor på sig. Jag hade tvingat av honom shortan och alla smyckena, så hans handleder var nu fria från smycken, och hans muskulösa armar visades tydligt. Tröjan jag trott var en t-shirt hade visats sig vara ett urringat linne och jag kunde knappt se på honom utan att svimma.
- Håller du honom? Frågade jag och räckte honom tyglarna. Han nickade och ställde sig bredvid mig och fattade tag i tyglarna. Jag flätade håret snabbt och lät de ligga slappt på ryggen innan jag smidigt hoppade upp på stubben för att häva mig över Solos rygg. Jag fattade tag i tyglarna och höll de som man skulle, en genom lill- och ringfingret och ut genom tummen och de andra fingrarna. Enkelt.
- När du kommit upp kan du bara lägga armarna om min midja, okej? Han nickade och släppte Solo, som genast började trampa på stället. Men Justin fegade inte ur utan hoppade upp på stubben för att slänga benet över Solos rumpa och sedan sätta sig på hästen. Han greppade ett fast tag om min midja och höll mig hårt mot sig. Jag skrattade till innan jag smackade på Solo och han började inom kort gå. Justin andades tungt bakom mig och höll om mig krampaktigt. Jag styrde mot den lilla stigen till skogen och släppte tyglarna med en hand för att lägga den på Justins.
- Hur går det?
- Det går bra.. Jag skrattade och smekte hans hand lite. Han greppade tag i den och smekte den mjukt.


 

Asså jag suger verkligen fett. Vet inte vad jag ska skriva här nere mer än att jag haft mycket i skolan och verkligen ska försöka! Men jag vet inte när alla prov och inlämningar kommer :( Aja, jag får försöka så gott jag kan! 

Kommer kanske korta kapitel nu när jag inte har så mycket tid, hade studiedag idag och det var därför jag kunde skriva klart kapitlet! 

Ett kort men ganska mysigt kapitel, eller vad tycker NI

 

FÖLJ ÄVEN MIN INSTAGRAM-SIDA! Där heter bloggen @mybieberlovestorys ! :D FÖLJ FÖLJ FÖLJ !! :'D 

KOMMENTERA, vad tyckte ni om kapitlet? :3 




CHAPTER 48. - Party like it's no tomorrow

Previously

- Drick inte för mycket bara älskling. Jag föll bakåt i sängen och suckade högt. 
- Jag ska inte Justin, jag looooovar! överdrev jag och reste mig upp med himlande ögon. Han skrattade till och kollade djupt in i mina ögon. Hans hår var rufsigt och det ända han bar var kalsonger och ett tight linne. Han såg otroligt sexig ut i de kläderna, jag hade bara lust att äta upp honom. Själv hade jag på mig kläderna jag hade haft på mig hela dagen, minus tjocktröjan jag bart i skolan. 
- Tumma på det, sa han och sträckte fram sin tumme mot skärmen. Jag sträckte fram min tumme och himlade med ögonen. 
- Jag lovar Bieber, jag ska inte dricka, log jag och flinade stort.

MERCEDES PERSPEKTIV


11 maj 2012 - Fredag

Jag kunde bara inte ha på mig detta. Jag studerade mig själv i helkroppsspeglen i hallen och vände mig om för att studera mina kläder från alla håll och kanter. Jag kollade på klockan, jag var en aning sen. Vi hade bestämt att jag skulle komma till Samantha vid 7 för att göra oss iordning inför festen och sedan anlända klockan halv 10. Klockan var nu fem över 7 och jag hade inte ens tagit på mig skorna ännu. Bra Merc, verkligen bra. Jag var en aning nervös. Det var länge sedan jag var på fest, men det skulle säkert gå bra. Jag behövde bara tänka på hur mycket jag drack och mina handlingar så skulle allt gå mycket bra. Jag slog fast det och studerade min profil och fläta en sista gång innan jag drog upp mobilen och skrev in ett kort sms till Samantha.
' Kan jag låna kläder av dig? Har ingenting. ' Jag fick ett snabbt ja som svar och slängde en sista dömmande blick i speglen. Jag drog fram mina ändå högklackade skor, ett par pumps, och drog på mig de. Jag gick sedan ut ur lägenheten efter att snabbt skrikit ett kort hejdå till mamma och Maynard.
Jag försökte gå vant i skorna nerför trapporna, det gick sådär. Jag var tvingen att hålla ut händerna en bit för att hålla balansen, men det gick bra. Jag hade försökt hitta kläder, men inget passade, jag hade först tänkt ha den ljusrosa klänningen med prickar som jag köpte i London, men jag hade snabbt ändrat mig, och istället dragit på mig detta; ett par shorts och ett långt en aning urringat linne. Jag kunde inte gå till en fest såhär, alla andra skulle ha klänning, gissade jag på.
När jag väl trippade in på gatan där Samantha sagt att hon bodde kunde jag inte göra annat än att stanna för att dra in allt. Gatan var lång och höga ståtliga hus med stora grindar med kod och explosiva bilar parkerade på utegården. Jag kände mig genast väldigt malplacerad. Jag försökte sakta gå mot rätt adress på den öde gatan, det var knäpptyst, överrallt. Jag fattade inte ens att det fanns ett såhär explosivt och dyrt område bara några kvarter bort från vårt område. Jag letade efter rätt husnummer, tillslut hittade jag det också. 7, stod på en prydlig skylt utanför de stora grindarna. Hon hade sagt att jag skulle mezza när jag var utanför, därför drog jag upp min mobil och skickade ett snabbt: 'utanför' till henne. Efter bara någon minut kunde jag se hennes långa muskulösa kropp stiga fram mot mig. Jag log smått och hon log snabbt tillbaka innan hon tryckte in en kod på grindlåset innanför och grindarna öppnades långsamt. Jag klev snabbt in och kollade runt, huset var gigantiskt. Gården var full med småsten och en stentrappa ledde upp till det vita stora vackra huset. Stora panorama fönster prydde väggarna och jag drog ett djupt andetag.
- Oh herre gud... viskade jag och hon fnittrade till bakom mig, hon ställde sig snett bakom mig och studerade det stora huset.
- Gillar du det?
- Skojar du med mig, det är GIGANTISKT! Hon fnittrade till och nickade, hon började snabbt promenera över grusplanen och sedan uppför stentrappan, där hennes höga klackaskor lät ihärdigt. Hon kollade bak på mig och log retligt. Ögonen glittrade och hon sneglade upp på huset.
- Kommer du eller? Jag fäste blicken på henne och nickade med ett leende, jag tassade bort mot henne och höll på att trilla flera gånger i gruset. Hon hoppade snabbt uppför trappan och hon öppnade den stora trädörren.
Hallen var stor och rymmande, stora ljusa ytor prydde hela huset och färgerna var ljusa. De flesta vita, eller beige. Man hade fin utsikt, även fast det bara var över den vackra trädgården. Precis när man kom in genom dörren kom köket till vänster och en lång vitmålad trappa till höger. Sam visade mig snabbt runt i huset och jag drog efter andan mer än jag brukade göra, huset var verkligen fantastiskt. När vi var tillbaka i hallen frågade jag snabbt:
- Jag bor i en kontainer igenförelse med detta! Hon skrattade till men svarade inte, tassade bara upp för trappan. Jag joggade snabbt efter henne och kollade runt i den långa koridoren. Huset bestod av stora planytor och vita fönster. Solen sken in genom varje fönster och det lilla dammet som fanns yrde i de direkta solskenet. Samantha öppnade dörren till sitt rum och klev snabbt in. Jag klev snabbt in efter henne och kollade runt i hennes stora öppna rum. Rakt fram fanns en glasdörr med svarta ramar, och solen sken in genom fönstret och lyste upp de mörka trägolvet. Innan fönstret på vänster sida stod en säng med sänggaveln mot den vitmålade väggen. På högra väggen stod en garderob, en byrå och ett vitt skrivbord. Över den ganska låga byrån var en stor spegel uppsatt och massa sminkprylar låg på de mörka träet. På skrivbordet stod det en Mac med locket nerfällt, apple-märket syntes tydligt och jag avundades henne. Jag önskade mig en egen data, så skulle jag slippa behöva låna mammas varje gång jag skulle skypa med Justin. Jag drog ett långt suck-andetag och kollade på Samantha som hade satt sig i sängen. Jag gick snabbt fram till henne, över den lilla vita lurviga mattan som låg på golvet, och satte mig bredvid henne tyst.


-


- Ta ur flätan. Jag sneglade på hennes där hon stod bredvid mig och sminkade sig med hjälp av speglen över byrån. Hennes perfekta lockar åkte fram och hängde nu över hennes bröst. Hennes kropp var iklädd i en mörkrosa silkes klänning som klädde hennes kropp perfekt. Hon sa att hon ville se flickig och söt ut, och hon lyckades perfekt.
- Varför? Hon kollade på mig med höjda ögonbryn och seriös blick.
- Flätor är för 10 åringar, du vill väll inte skämma ut dig? Jag drog snabbt bort toffsen från flätans topp och skakade på huvudet så att de lockiga håret spred sig över ryggen. Hon log vänligt.
- Bättre.
Sam hade gett mig ett vitt tight linne och en hög en aning blommig klänning. Hon sa att det passade mig och gett mig ett par svarta pumps att ha till. Jag fluffade till håret och studerade mig en sista gång i speglen. Hon putade med läpparna och log sedan stort innan hon kollade på mig i spegelbilden.
- Jag måste bara fråga en sak! utbrast hon och jag höjde ena ögonbrynet samtidigt som jag nickade.
- Fråga på.
- Har du något på g med The Biebs? Jag kollade först nervöst på henne innan jag kunde kontrollera min kropp och skakade då på huvudet med ett skratt.
- Vi har ingenting på g! Vi är bara vänner. Jag kunde inte möta hennes blick i speglen, kollade på mig själv och låtsades vara väldigt koncentrerad på att få de röda läppstiftet perfekt. Hon skrattade ett nästan lättat skratt.
- Bra.
Jag rynkade ögonbrynen. Vadå 'bra'? Tyckte hon att det var bra att vi inte var ihop... Eller kanske bara att inte han var ihop med någon...?
- Det läppstiftet passar verkligen dig! Hon log stort och jag log smått tillbaka. Funderade fortfarande över hennes förra ord.
- Verkligen? Tack! Hon log uppmuntrande och kollade sedan tillbaka på sin nästintill perfekta spegelbild.


-


Det luktade starkt av alkohol och rök. Folk låg överallt, antingen en aning för fulla eller hånglandes. Sam hade så gott som övergett mig precis när vi kommit innanför dörren. Hennes gyllene hår hade tassat iväg samtidigt som hon sagt några ursäktande ord. Jag ville bara hem. Om jag gick hem, skulle det vara för sent att ringa Justin då? Att få höra hans lena röst raspandes i örat. Han kanske sov? Kunde vi inte videochatta? Jag saknade honom.
Någon puttade till mig bakifrån och jag ramlade framstupa ner på marken. Jag kunde höra ett dåsigt 'förlåt' bakom mig och reste mig snabbt upp för att borsta bort det osynliga smutset på mina bara ben. Jag letade efter Sam med blicken. Kunde hon intekomma nu? Jag trängde mig förbi alla fulla tonåringar och fram till något som såg ut som en dörr ut till en balkong. Jag öppnade dörren snabbt och hade rätt, den ledde ut till en stor rymlig balkong. Jag stängde dörren noga efter mig och smög snabbt fram till balkongräket. Jag hängde mig lite på det och drog några djupa andetag från luften, det var en aning kyligt ute. Även fast det snart var sommar. Jag ångrade att jag följt med på detta, varför hade jag inte tackat nej och stannat hemma? För att jag var en idiot, jag gillade inte att festa. Så varför? Dörren bakom mig öppnades och jag vände mig snabbt bakåt.
- Hej sexy.... Jag fick plötsligt lust att spy. Killen framför mig gjorde mig äcklad. Jag ville aldrig se honom igen, fattade han inte det?
- Gå Moshe. sa jag iskallt och pekade mot dörren. Han skrattade till och skakade på huvudet. Hans ögon var dåsiga och man såg direkt att han var full, väldigt full, för full.
- Varför ska jag när jag har en sexig brud framför mig? Han kom närmre och närmre och jag försökte hitta ett sett att fly, jag kunde inte komma fram någonstans. Jag funderade en stund på att hoppa ner för balkongen, men jag kryssade snabbt de alternavet, jag ville gärna överleva.
- Moshe gå, jag vill aldrig se dig igen. Han himlade med ögonen och tog de sista steget fram till mig. Han la händerna på var sida av min midja på balkongräket, böjde sig fram och kollade in i mina ögon med sina läskigt blå. Hans andedräkt luktade starkt av alkohol och jag la händerna på hans bröst för att försöka putta bort honom från mig.
- Släpp mig, sa jag med sammanbitna tänder och kollade djupt in i hans ögon. Han skrattade till igen men skakade på huvudet.
- Varför skulle jag? Jag puttade ännu en gång och denna gången fick jag en glipa mellan hans hand och balkongräket, jag hoppade snabbt åt sidan och sprang snabbt förbi honom, men hann inte så långt innan en hand högg tag i min handled. Jag skrev till och vände mig om för att försöka rycka handen till mig, men det gick inte så bra och jag försökte istället slå omkring mig.
- SLÄPP MIG! skrek jag och kände hur hans hand slet tag i min andra handled också. Jag skrek och sparkade.
Plötsligt kunde jag höra hur dörren bakom mig öppnades och en kille syntes bredvid oss. Jag råkade kolla in i Moshes ögon några sekunder och kunde se hur hans ögonvitor var alldeles röda. Killen puttade bort Moshe och jag föll nästan baklänges samtidigt som jag kunde känna två starka armar om min midja. För några sekunder trodde jag att det var Justin som höll tag i mig, men efter att ha känt efter en stund kunde jag konstatera att jag haft fel. Killen som höll om mig nu var mycket svagare än Justin och hans armar kändes inte lika starka mot min kropp som Justin gjorde. Jag hade knipit ihop ögonen men öppnade de nu för att direkt se Moshe fast hållen med händerna bakom ryggen av en äldre blond kille. Hans hår var rufsigt och svettpärlorna glittrade i pannan. Killen som höll i mig drog mig tätare mot bröstet och backade snabbt. Det kändes fel mot Justin att stå såhär nära en annan kille, men jag kunde inte förmå mig att rycka mig ur hans hårda grepp. Adrenalinet pumpade och jag kunde känna hur hjärtat pumpade hårt i bröstet. Mina andetag var snabba och jag studerade Moshe och försökte slita sig loss från den blonda killen.
- Mercedes, vem är det? Jag vände mig blicksnabbt mot höger och fick syn på Samanthas guldiga hårsvall.
- Släpp mig för helvete! Jag vände mig mot Moshe igen och han slog omkring sig som en fastbunden björn. Killen som höll fast mig släppte mig snabbt och sprang fram för att hjälpa den blonda bakom Moshe. Sam la snabbt sina händer om mig och drog sig snabbt mot mig. Hon kramade mig hårt och jag andades högt mot hennes bröst. Killarna höll fast Moshe, han var fortfarande bråkig, men hade gett upp en aning. Efter en stund lugnade han ner sig och stod med ögonen vinklade mot marken. Killarna höll fortfarande fast de, men ropade att vi kunde gå. Sam höll handen fast bakom min rygg när vi vände oss om och gick sakta in till festen igen.
- Jag vill hem, viskade jag och hon drog mig tätare imot sig.
- Du har ju inte ens haft roligt ännu! klagade hon och började dra med mig imellan allt folk.
- Jag mår inte bra, gnällde jag och hon kollade bak på mig samtidigt som vi kom fram till ett drinkbord. Hon blandade en drink i en röd plastmugg och gav den sedan till mig.
- Drick detta så mår du bättre! Jag studerade vätskan en stund innan jag hällde i mig den. Den brännande vätskan rann snabbt ner i halsen.


 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här nere. Skulle nog kunna skriva en hel novell, men jag skriver bara några små ord:

 

Förlåt för att det tagit så lång tid, jag ber om ursäkt. Har varit mycket i skolan och har verkligen inte hunnit, FÖRLÅT. <3

Ska verkligen försöka bättra mig, OCH nu har jag ju sportlov också :D 

 

KOMMENTERA

 

 




Chapter 47

I'm promise I don't will do something stupid

JUSTINS PERSPEKTIV


4 maj 2012 - Fredag

Saknad. Saknad. Saknad. Den eviga saknaden värkte i bröstet och jag drog mjukt fingertopparna mot det kritvita lakanet bredvid mig. Jag la ner handen och slöt ögonen mjukt. Jag saknade henne. Mercedes. Jag suckar, rullar runt så att jag ligger på rygg och sluter ögonen ännu en gång. Drar in några djupa andetag och rullar sedan ner från sängen. Jag reste mig snabbt upp när jag var nere på marken och suckade innan jag började dra på mig mina kläder. Ett par jeans och en svart t-shirt. Varför var hon tvungen att åka så snabbt? Varför kunde jag inte få känna henne i min armar några dagar till? Varför?


MERCEDES PERSPEKTIV:

4 maj 2012 - Fredag

" If you're a bird, Im a bird. "
Jag hade vikt ihop brevet och krupit ner i sängen framför en av mina favoritfilmer. The Notebook. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna en ända minut av den långa filmen och tårarna rann hejdlöst nerför mina kinder. Jag älskade Ali och Noahs förhållande, det var så söta tillsammans att jag bara vill hoppa ner i en soptunna och aldrig komma tillbaka, eller något i den stilen. Jag ville också ha ett sådant fint perfekt förhållande. Även fast de bråkar och bli sura på varandra. Men de älskar varandra så mycket att det inte spelar någon roll hur mycket de bråkar, de blir alltid sams ändå, och ett sådant förhållande vill jag också ha. Även fast jag och Justin aldrig bråkat, så ville jag att vi skulle börja älska varandra så mycket att det inte spelade någon roll hur mycket vi bråkade. Alla ville nog ha ett sådant förhållande. Ett oförstörbart. En stenhårt. Ett så hårt att inget kan ta sig igenom. Jag drog upp mobilen och skrev ett kort svar till Justin.
' Jag älskade det.... Jag saknar dig så mycket att det gör ont. Ring mig när du är klar i studion? Puss Merc. ' Jag skickade det snabbt och la sedan ifrån mig mobilen och kollade på datorn som stod framför mig. Jag grät hela sista biten och satt sedan kvar med tårar rinnande nerför kinderna en bra stund efter filmen slutat och eftertexterna rullade. När jag äntligen lugnade ner mig torkade jag bort de kvarstående tårarna och stängde sedan av datorn och filmen för att gå ut till mamma och hjälpa henne med maten. Hon försökte hela tiden trycka ur mig vad det var, men jag vägrade svara, i själva verket var jag deppig för att Justin inte var här. Att han inte kunde överraska mig med sina armar runt min midja och sina mjuka läppar mot min hals.
Men det var bara en månad kvar tills jag skulle träffa honom. Eller bara och bara. En månad var lång tid, och mycket kunde hända på den långa tiden.


7 maj 2012 - Måndag

Efter en alldeles för kort helg med mycket tårar och prat i telefon var jag tillbaka i skolan. Lika mycket folk som vanligt och en massa trängandes ungdomar. Jag drog snabbt fram mina matteböcker ut skåpet och gick sedan mot matte salen i slutet på korridoren. Justin hade bestämt ett datum han skulle komma hit. Den 7 juni. Han hade bestämt ett hem datum också, den 11 juni. Jag längtade inte dit.
Jag klev snabbt in i klassrummet och smög snabbt längst bak för att slå mig ner på stolen. Efter en liten stund kom Samantha med sina guldiga lockar och klar blå ögon in genom dörren, hon gick i rask takt ner till mig och satte sig ner bredvid mig. Hon log stort och la ner böckerna på bordet.
- Hej! sa hon kort och jag nickade och sa ett kort hej som hälsning innan vi båda kollade upp på tavlan där Mr. O'Malley stod och skrev upp olika algebra tal på tavlan. Den röda White board pennan rörde sig snabbt över white boarden och bildade olika krumelurer på tavlan. Jag suckade och började snabbt skriva ner de olika talen.


- Kan inte jag få följa med dig hem sedan? Jag log smått och nickade.
- Visst. Det var Samantha som frågat, och jag kunde verkligen inte svara nej, även fast jag bestämt skype-samtal med Justin direkt efter skolan. Han skulle nog förlåta mig.
Samantha log stort och drog upp sig långa hår i en tofs. Killarna kollade efter henne i korridorerna med vattniga blickar, tjejerna också, men av en helt annan mening. Det tog inte lång tid för killarna att märka hur het hon var, och hon njöt fullt ut av det. När de gick extra nära henne i de trånga korridorerna och kastade kåta blickar efter henne på lunchen log hon bara stort och kastade med det långa guldiga vackra håret. Även jag avundades det. Det där silkeslena vackra håret.
- Awesome! log hon och drog in mig i en hastig kram.
- Ses vi utanför skolan när vi slutar då? Jag log och nickade. Hon försvann snabbt genom korridoren och när jag inte kunde se hennes vackra fall längre drog jag upp mobilen ur fickan och tryckte in på min och Justins konversation.
' Okej om vi ses på skype senare? Eller imorgon? En vän ska följa med hem :3 ' Jag stirrade på mobilen till den plingade till och läste snabbt svaret, med ett stort leende.
' Det är okej, vi ses sen. Saknar dig! Ha det så roligt. :) '


-


Samanthas klackar lät högt mot trapporna på väg upp till lägenheten. Hon babblade på hela tiden, från allt om skor till allt om hennes hem stad. Jag lyssnade med ett halvt öra och sprang upp de sista stegen av trappan. Hon slängde lite med håret och log stort. Jag log tillbaka och låste upp dörren. Mamma och Maynard var på jobbet och småttingarna på dagis, alltså var vi ensamma. Vi klev in innanför dörren och vi båda drog av oss skorna snabbt. Jag mina converse och hon sina högklackade pumps. När hon inte hade skorna på sig var hon bara ungefär 10 centimeter längre än mig, Justin var typ minst 20. Vi hade bestämt oss för att plugga en stund, vi hade fått en uppgift vi skulle göra i engelska, skriva en dikt. Jag var inte så duktig på att skriva dikter, rättare sagt, jag sög på det. Bokstäverna passade aldrig ihop med varandra och allt blev tillslut en oläsbar gojja. Jag skulle be Justin hjälpa mig, han hade ju kläm på de där att skriva saker, hans låttexter var ju underbara!
Samantha ställde upp sina skor prydligt på skohyllan och jag slängde mina i den lilla högen med alla andras skor. Ungefär hälften av högen bestod av skor med storlek 27 eller mindre. Vi bredde några mackor och smet sedan in på mitt rum längst bort i den lilla korridoren. Vi satte oss på sängen och åt snabbt upp mackorna. Väskorna hade vi slängt på golvet och läxböckerna låg nu där inne och väntade på oss. När vi ätit upp de få mackorna vi gjort och druckit upp mjölken gick vi snabbt ut med assietterna och glasen innan vi begav oss tillbaka till mitt rum för att dra upp engelskablocken och börja plugga.
Efter att vi gett upp cirka femtio gånger och tuggat sönder pennorna av ide brist la vi oss på rygg i sängen och stirrade upp i taket. Hon hade sina händer tätt bakom huvudet och de jeans beklädda benen i kors. Håret hade spritt sig och låg nu som ett litet täcke över hennes bit av madrassen. Själv låg jag platt med håret i en stor boll på toppen av huvudet och benen rakt utsträckta på madrassen. Ett par enkla jeans med lite slitningar klädde benen och ett tight vitt linne täckte överkroppen. Hon drog ett djupt andetag och tittade på mig med ett leende.
- Gillar du fester? Jag rynkade pannan och ryckte svagt på axlarna innan jag skrattade till.
- Jag vet inte.. Har inte varit på så mycket fester.
- Har du druckit? Jag skrattade till och nickade.
- Ja, mjölk, skojade jag och vi båda skrattade till.
- Ja, jag har druckit, några få gånger, sa jag med ett leende och kollade upp i taket igen. Följde det vita takets små sprickor, om det ens var sprickor.
- Har du lust att hänga med på fest? Jag kollade på henne och rynkade pannan.
- Hos vem? frågade jag snabbt.
- En i parallellklassen, Adam... Tror jag han hette! log hon och jag funderade en stund. Jag hade varit på fest innan, jag träffade ju Moshe på en fest. Men jag var inte ute efter någon kille. Men jag kunde ju följa med för att ha kul? Annars skulle jag ju bara sitta hemma och deppa sönder av saknad? Eller kolla på The Notebook för femtioelfte gången i räkning.
- Okej! sa jag och hon log stort. Jag log stort tillbaka.


-


- Fest sa du? log Justin och flörtade med ögonbrynen och jag skrattade till och nickade.
- Ja, bara något litet, sa jag och kollade in i hans ögon genom data skärmen. Vi hade gjort som vi sagt och skypat efter att Samantha hade gått hem. Det hade dock varit mitt i natten i LA men han sa att det inte gjorde något, att han kunde va trött i studion.
- Drick inte för mycket bara älskling. Jag föll bakåt i sängen och suckade högt.
- Jag ska inte Justin, jag looooovar! överdrev jag och reste mig upp med himlande ögon. Han skrattade till och kollade djupt in i mina ögon. Hans hår var rufsigt och det ända han bar var kalsonger och ett tight linne. Han såg otroligt sexig ut i de kläderna, jag hade bara lust att äta upp honom. Själv hade jag på mig kläderna jag hade haft på mig hela dagen, minus tjocktröjan jag bart i skolan.
- Tumma på det, sa han och sträckte fram sin tumme mot skärmen. Jag sträckte fram min tumme och himlade med ögonen.
- Jag lovar Bieber, jag ska inte dricka, log jag och flinade stort.


 

Det känns så mycket längre än det är :'C

JAG ÄR SÅ HEMSKT LEDSEN FÖR DEN GALET LÅNGA VÄNTAN! SNÄLLA FÖRLÅT MIG <3 <3 <3 JAG ÄR SÅ HIMLA LEDSEN! SERIÖST FÖÖÖÖÖÖRLÅT ÄLSKAR ER ALLAIHOP OCH HOPPAS VERKLIGEN ATT JAG INTE FÖRLORAR NGN AV ER <3<3<3 

 

ÄLSKAR ER FOREVAH <3

<3 

Vad tyckte ni annars? I nästa händer det lite saker... ÄNTLIGEN! XD 

Och i näst nästa kommer Justin tbx :3 Eller näst näst nästa... HAr inte riktigt bestämt ännu :3

 

KOMMENTERA

 




Chapter 46

Fuck distance.
Previously
' Vi har problem. Jag tror paparazzisarna såg sugmärket på min hals. ' skrev jag snabbt och skickade sedan. 
Jag fäste blicken på halsen igen. Jag hoppades att detta inte skapade problem för Justin nu. 
Eller mig. 
Eller oss

MERCEDES PERSPEKTIV


4 maj 2012


Skolan var större än jag kom ihåg den. Kanske den blev större av att jag var tvungen att gå helt själv. Ingen hade ens kollat på mig, och om de kollat på mig hade de vänt sig om och viskat bakom min rygg. Eller framför mig med ryggen vänd. Jag hade hört vad en tjej vid namn Angelica och hennes kompis Jenny som gick någon klass under hade snackat om, de hade snackat om Justin och mig. Att jag varit med på hans promoturne och att det gick rykten om att vi hade haft ihop det.
Eller ännu bättre; hade ihop det. Jag försökte att inte kolla upp så mycket när jag tyst gick egenom korridorerna. Halva dagen hade gått och de kändes som om jag hade gått runt i skolan i halva mitt liv. Jag ville bara hem och ringa Justin. Eller i alla fall sms:a honom. Det hade gått en dag, och jag saknade honom redan. Det var inte bra.
Den nästsista lektionen var engelska, ett ämne som jag rent av sög på. Jag kunde inte skriva någonting, dikterna var enformiga och berättelserna hade bara en massa dialoger. Jag satte mig långt bak, så att jag kanske fick ett litet tillfälle att skriva ett snabbt sms till Justin, utan att någon skulle se. Folket strömmade in, men ingen kom bak och satte sig bredvid mig. Alla satte sig längre fram i klassrummet. När Mrs. Smith hade tagit upp glasögonen alldeles för högt upp på näsan och kollade snabbt ner i pärmen med alla klasserna hon hades namn öppnades plötsligt dörren och en lång blond tjej kom in. Hon hade sneda klar blå ögon och långt blont hår. Håret hängde vilt nerför axlarna och varade ungefär till under hennes bröst. Hon såg en aning stressad ut.
- Har jag kommit till engelska salen? frågade hon rakt ut och Mrs. Smith kollade med stora ögon på henne, hon hade inte märkt henne ännu. Den blonda tjejen hade en ljus klar röst. Hennes hy var ljusbrun och hon såg väldigt bra ut. Det skulle inte förvåna mig om hon hade tontals killar omkring sig efter denna första dagen.
- Ja, detta är engelska klassen, vem är du? frågade Mrs. Smith snabbt och uppriktigt.
- Jag heter Samantha, sa tjejen snabbt och räckte fram handen. Alla naglarna var målade ljusrosa och hon kollade med klarblå ögon upp på vår lärare.
- Och vad heter du? frågade hon sedan och kollade ut över klassen. Jag mötte hennes blick för några sekunder innan hon kollade tillbaka på Mrs. Smith.
- Jag heter Maria Smith, men var vänlig kalla mig Mrs. Smith, du kan gå och sätta dig bredvid Mercedes nu, sa Mrs. Smith snabbt och släppte Isabelles hand som om den var pestsmittad. Men Samantha var lika glad för det, hon nickade kort och började gå igenom den korta gången mot den lediga platsen bredvid mig. Hon satte sig ner bredvid mig och log smått, sträckte fram sin hand och jag skakade den med ett litet leende.
- Mercedes.
- Samantha, men du kan kalla mig Sam, jag nickade kort och vi båda kollade fram på tavlan.
Kanske jag hade hittat en ny kompis? Hon såg i alla fall trevlig ut.


-


Mrs. Smith hade gett mig uppgiften att visa Sam runt. Och även efter jag hade visat henne överallt tog vi följde till den sista lektionen. Hon berättade att hon bott i Los Angeles i hela sitt liv men nu flyttade hit, och att hon trivdes här än så länge. Jag berättade att jag kom från Stratford, men att jag hade flyttat hit när jag var 11. Jag berättade inget mer, för hon såg väldigt ointresserad ut, det ända hon kommenterade med var:
- Är det inte därifrån Justin Bieber kommer ifrån? Jag nickade bara snabbt och hon skrattade till. Hon uttalade Justins namn som om det var något giftigt ämne. Jag blev irriterad av det, men kom sedan på att det inte skulle synas på mig att vi kände varandra. Eller, att vi kände varandra visste alla redan om, att vi hade något tillsammans kanske var bättre ord för det. Samantha babblade på om sin familj och sina intressen medans vi sakta gled in i biologi-salen. Jag visste inte vad vi arbetade med, men efter en stund förstod jag att vi arbetade med natur och miljö. Samantha satte sig ännu en gång ner bredvid mig längst bak.
Efter biologin slutade vi.
- Du ska hem nu va? frågade Sam snabbt när vi började gå mot våra skåp. Jag hade knappt sagt något under hela lektionen medans Sam viskat saker lite då och då. Hon hade bland annat trakasserat Mr. Lisandrellos, som egentligen kom från Mexico, näsa. Den var ganska stor, och en aning böjd, som en häxas. Jag hade bara smått hållit med och lett lite.
Jag nickade lite åt Sams fråga.
- Ja, det ska jag, sa jag med ett snett leende. Jag var ganska trött efter skoldagen, som var min första på två veckor och gäspade till.
- Du har inte lust att hänga va? frågade hon oblygt samtidigt som hon fluffade upp håret.


Tumblr_mg9jbfeksa1r9wqppo1_500_large


Jag skakade sakta på huvudet, men hon öppnade munnen innan jag hunnit öppna min.
- Vi kan gå hem till mig och kolla på film? sa hon snabbt.
- Tyvärr, jag kan inte idag, sa jag med ett snett leende och rättade till min lätta outfit. Jag hade vaknat lite sent och bara snabbt dragit på mig en t-shirt och ett par tighta jeans. Jag hörde min mobil vibrera i fickan, ett sms. Det kliade i fingrarna, jag ville bara dra upp mobilen och läsa det. Jag hoppades på att det var Justin som hade frågat om han kunde ringa, vi hade bestämt att han skulle göra det så att jag inte var i skolan. Och jag skulle messa honom.
- Någon annan dag kanske, svarade hon och jag log innan jag nickade.
- Ja, kanske i övermorgon eller imorgon? Hon nickade och sa sedan med släpig röst.
- Vi kan se. Hon sa snabbt hejdå innan han skyndade iväg. Jag började snabbt gå mot vår lägenhet och studerade ännu en dag skräpet som blåste över vägen. Jag drog upp min mobil och kollade på smset, det var från Justin, men han frågade in om han kunde ringa, han hade skrivit:
' Du har inte kollat i din jacka ännu va? Vänstra innerfickan... ' Jag rynkade pannan och drog snabbt upp jackan som hängde tungt på axlarna. Jag öppnade vänster innerficka och stannade precis när jag drog upp den lilla vita lappen som låg där i. Lappen var viken och på en av de vikna sidorna stod det med snirkliga bokstäver:
' Mercedes Flores ' Ett leende spreds på mina läppar. Jag vek upp lappen och började läsa det lilla brevet, sakta, för att få njuta av det mer.
' Hej Dess. Jag vill att du ska veta att du betyder mycket för mig. De två senaste veckor har varit två av de bästa i hela mitt liv. Jag trodde inte att jag skulle kunna bli så kär som jag är i dig på två veckor! Men jag föll för dig, och det snabbt! :) Och med detta brevet vill jag berätta för dig att denna månaden kommer gå snabbt, jag lovar, allt kommer ordna sig. Jag kommer sakna dig, men vi överlever...
Förlåt att jag väckte dig förresten, men jag ville utnyttja varje sekund av morgonen med dig, och det blev ganska lyckat? Ellerhur? ;) '
Jag var tvungen att ta en paus. Tårarna hade vällt upp i mina ögon och jag drog ett djupt andetag för att försöka samla mig. Det gick inte och efter cirka två sekunder rann tårarna nerför mina kinder. Jag snyftade till och vek med skakiga händer ihop lappen igen i skårorna och la ner den i fickan. Jag försökte se så normal ut jag kunde när jag gick in genom porten och uppför trapporna. Jag smög snabbt in i vår lägenhet och drog av mig jackan med lappen i handen och hängde upp den på en av krokarna innan jag snabbt gick mot mitt rum, med långa steg. Samtidigt som tårarna rann nerför mina kinder.
- Vad är det äls-, min mamma avbröt sig själv och jag vände mig snabbt och och höjde en av mina händer i en "stopp-gest".
- Jag vill vara ifred... sa jag mellan snyftningarna och drog bort tårarna från mina kinder. Mamma sneglade ner på lappen och nickade tyst. Jag vände mig om och gled in i mitt rum, stängde dörren och slängde mig sedan i sängen.
Hur mycket fick man sakna en människa egentligen?
Jag vek upp lappen och satte mig med ryggen lutad mot den svarta väggen bakom min säng. Jag kurade ihop mig under det varma täcket och strök ut lappen mot låret innan jag läste igen:
' Det hoppas jag att du tyckte, för jag är säker på att jag tyckte det. Faktiskt så kollar jag på dig just nu, jag sitter här bredvid dig i sängen, studerar ditt söta ansikte. Klockan är kvart i 6. Och jag saknar dig även fast du inte är borta ännu.
Justin. '
Jag lutade huvudet bak i väggen och slog armarna om mig. Lutade huvudet mot knäna och grät våldsamt. När jag lugnat ner mig och kunde kolla närmre på breven såg jag 5 nummer prydligt skrivna längst ner på sidan. Det stod; med ganska kort text:
' OBS. Spara dessa numrerna ifall jag måste byta, så att du kan få tag på mitt nya nummer. Personerna vet att du har deras nummer, så de är förvarnade ifall du måste ringa. :) '
Under texten stod de fem numrerna, Patties, Kennys, Chaz och Ryans. Det sista numret var hans eget.
Efter allt stod det:
' Detta meddelande kommer självförstöras om..
3
2
1
Jag skojar bara ;)
Puss (heart) '
Jag fnissade till och himlade med ögonen samtidigt som jag med tårarna rinnandes nerför kinderna la brevet bredvid mig samtidigt som jag lutade huvudet mot benen igenon och snyftade till. Jag knöt armarna om mina ben och skakade nästan av alla tårar. Det är i alla fall en dag mindre tills jag får träffa honom igår, det är väll positivt?
Jag blev avbruten i mitt deppande när dörren försiktigt öppnades och mamma kollade in i rummet. Hennes oroliga ansiktsuttryck ändrades till ännu mer oroligt när hon såg mig.
- Men lilla gumman! utbrast hon och slog upp dörren samtidigt som hon sprang fram till mig. Jag drog ner benen och slängde mig i hennes famn när hon satt sig ner på sängkanten. Jag snyftade högt och borrade in huvudet i hennes hals, precis som jag brukade göra med Justin.
- Vad är det som har hänt? viskade hon och jag sa mellan snyftningarna:
- Jag saknar.... Honom..
- Pojken menar du? Jag nickade och kollade upp på honom.
- Ja saknar honom jätte mycket.. viskade jag och hon smekte bort tårarna på min vänster kind.
- Det kommer ordna sig gumman... Vill du visa något foto? frågade hon mjukt och jag drog ett djupt andetag innan jag letade i fickan efter min mobil. Jag drog upp den och tryckte på tegelstenens mellanknapp. Jag tryckte upp de sista fotot på oss och vände skärmen mot henne. Hon tog mobilen och kollade ner på fotot med ett litet leende.
- Ni ser jätte gulliga ut! sa hon med ett leende och jag kollade ner på bilden. Justin kollade rakt in i kameran på denna bilden, jag kollade upp på honom med någon slags grimasch, som tyvärr skulle se ut som ett leende.
Jag hade inte lyckats så bra kan jag tala om.
Men Justins leende var perfekt som vanligt, en liten glimta av hans tänder syntes, dock var bilden väldigt suddig, tegelstenars kamera brukade inte vara så bra.
- Kameran var inte så bra.. Hans bilder blev mycket bättre, du vet, iphone, log jag hon nickade förstående.
- Jag har faktiskt tänkt... Att vi kanske kan köpa en iphone till dig, en begangnad antagligen, men de funkar väll bra de med? Jag log stort genom tårarna, som fortfarande envisades med att rinna nerför min kinder.
- Det skulle vara.. Väldigt bra, svarade jag drygt, jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så det fick bli drygt. Mamma log stort och kramade om mig igen. Hon sneglade på brevet som låg bredvid och kollade upp på mig.
- Får jag läsa det? frågade hon och jag skakade på huvudet snabbt.
- Nej, det är privat.


Kanske kommer ett annat kollage... Vi får se! 

 

IAF! Nu dröjde det inte ÅR innan nästa kapitel kom? Några dagar, men han inte hunnit riktigt :c 
IAF! Vad tyckte ni? Glömde sugmärket i detta kapitlet... Jag vet, jag suger ;) 
De var lite kul XD
 
IAFx2, VAD TYCKTE NI?
 
Såg förresten att jag hade 19 followers på bloglovin', kan detta stämma? owo 
 
14 KOMMENTARER TILL NÄSTA! 
(ser om ni kommenterar två ggr ;)) 
KOMMENTERA FÖR FULLT ALLA LÄSARE!! :D 
 
KOMMENTERA
 
( Samantha kommer förresten ha en... Ganska stor roll... Typ, i denna novellen! FUNDERA PÅ VARFÖR! Skriv förslag I KOMMENTAREN! :D ) 
 
(trodde förresten det var längre :'c ) 



Chapter 45

 

MERCEDES PERSPEKTIV


3 maj 2012

Chris kramade om mig när vi kom ut från flygplatsen. Jag kramade han mjukt tillbaka i en halv kram, samtidigt som jag höll resväskan i den andra. Jag hade inte varit särkilt pratsam under resans gång, endast pratat om Chris tvingat ut orden ur mig. Han hade inte frågat något om Justin, vi var ju runt folk, och ingen visste att jag och Justin var ihop längre, för det var vi väll? Chris vinkade entasuastiskt åt den lilla röda bilden som rullade in, en billig en, den var säkert begagnad flera åttionden tillbaka. Eller på ett ungefär. Den var rostig och den röda lacken hade på många ställen skrapats bort. Mamma hoppade snabbt ur bilen och ett överlyckligt leende var placerat på hennes läppar samtidigt som hon sprang fram till mig och drog in mig i en mjuk varm kram. Jag besvarade kramen och vi stod där och kramades en stund innan jag motvilligt släppte henne och tog ett steg tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag bara stod där och log stort. Jag var glad över att se mamma, det var jag, och jag var också tacksam. Det var hon som hade skickat mig till Fredo och Justin från alldra första början. Jag fick påminna mig själv om att säga tack till henne senare, när vi inte var bland folk.
- Hej gumman, hur har du haft det? frågade hon och tog min väska mjukt, jag släppte den och drog jackan hårdare mot kroppen samtidigt som jag svarade med ett stort leende:
- Fantastiskt. Även fast de mesta jag tänkte på när jag tänkte på denna resan var Justin hade själva resan också varit fantastisk, det hade varit så kul att komma bort från verkligheten ett tag och bara få ta det lugnt. Eller jag kanske inte har fått ta det så lugnt, men det känns nästan som om jag har blivit en helt annan människa dessa två veckorna. Jag kunde inte sätta fingret på vad, men något annorlunda var det.
- Jag förstår det gumman! Du får berätta mer när vi kommit hem! Maten är snart klar där hemma, så vi får skynda oss! Det kändes konstigt att hoppa in i en bil utan massa paparazzis som bevakade varje steg man gick och skrek frågor efter en, frågor man inte ens besvarade. Att kunna känna sig fri från alla reportrar som följde efter Justin hela tiden. Det skulle nog vara skönt för Justin också, att få vara anonym ett tag. Inte för att jag visste hur det skulle gå till, men om det skulle vara rimligt, skulle jag gärna vilja ge honom det.
Mamma föste in mig i bilen och jag satte mig med en duns ner i det hårda sätet. Chris satte sig där fram och jag lutade huvudet mot fönsterrutan den korta vägen hem.
Jag tänkte på Han Solo, undrade om jag skulle börja rida honom igen idag eller imorgon. Undrade hur han mådde och hur tjejen som tagit hand om honom hade tagit hand om honom. Jag funderade på vad jag och Justin skulle göra när han kom hit, skulle vi rida? Kanske bowla? Eller bara ligga inne och mysa. Jag skulle i alla fall tvinga honom upp på hästryggen en gång, om det så var de sista jag gjorde, så skulle han testa Solo. Mamma kollade mig i backspeglen och mötte min blick kort.
- Vad var det för kille du pratade om här om dagen? Jag kunde inte hjälpa leendet som spreds på mina läppar och hur jag flippade lite med huvudet så att luggen inte föll i ögonen, jag kollade ut genom fönstret och log smått.
- Du kan få se bild på honom sedan, log jag och drog sedan ett djupt andetag, han är... Min pojkvän tror jag. Justin Bieber, Alfredos vän och en tonårssensation, sa jag kort och hoppades på att de visste vem han var. Hade jag inte berättat det över telefonen? Vem han var i alla fall? Jag drog upp min mobil ur fickan och tryckte bort flygplansläget, jag tryckte mig sedan in på bilder och kollade ner på bilden av mig och Justin på hotellet. Justin försökte; precis som jag, se så glad ut han förmådde och det gjorde ont att se på honom, saknaden värkte i magen. För någon som aldrig varit kär lät säkert mina känslosamma ord som någon dålig drama serie, något falskt på hittat. Men de visste inte hur mycket man faktiskt kunde sakna någon, någon som var så långt borta. Jag låste mobilen snabbt och la ner den i fickan med en djup suck igen.
Denna månaden måste gå fort.


-


Mamma parkerade utanför det lilla hyreshuset av tegel och jag kollade mig omkring på gatan. Det bodde mycket folk i denna delen av Washington DC, men det var sällan någon som var ute, jag hade ingen aning om vad de gjorde inne, men ute var de i alla fall inte. Jag öppnade snabbt bildörren och klev ur. Conversens gummisula lät svagt mot asfalten och jag kollade mig runt. Det var varmt, riktigt varmt. Solen sken högt på himlen och jag kunde nästan känna asfaltensvärme igenom sulorna. Jag kollade upp på huset med ett litet leende, kollade på cykelstället utanför och kunde se min cykel stå där och vänta på mig. Jag kollade mig runt omkring, lät hårsvallet blåsa försiktigt mot mina kinder i den svaga brisen. Jag gjorde ett tappert försök att samla ihop det i nacken, men efter bara några sekunder gav jag upp. Vinden smekte varmt mot min kind, påminde lite om Justins mjuka fingrar, som om det var han som drog tummen mot min kind och försiktigt drog händerna igenom mitt hår, eller lät sina varma läppar kyssa min panna. Jag märkte inte att jag slutit ögonen, drog in den varma luften och bara njöt av att känna vindens ömma smekningar.
Men min mamma förstörde det lilla ögonblicket.
- Mercedes ska vi gå in eller? sa hon och jag ryckte till innan jag kollade med stora ögon på henne, och nickade snabbt.
- Ja.. Javisst vi går.. Sa jag snabbt och gick förbi bakom bilen och uppmot gången som ledde till den stora dörren som ledde in i lägenhetens trapphus. Innan jag öppnade den stora tunga dörren kollade jag ut över "min" gata. Det åkte fortfarande inte en bil på gatan och lite skräp åkte längst asfalten lite här och var. Det var en av Washingtons billiga områden, det fanns billigare, som slumområdena, där det var billigast. Vi hade inte gott om pengar men heller inte jätte ont. Vi hade inte som Justin precis, men det behövde vi inte heller. Vi klarar oss med det vi har. På andra sidan vägen fanns en massa hus som såg nästan precis ut som vårt, ett stort tegelhus med små balkonger och fönster random placerade över hela fasaden. Helt random placerade var de ju inte, men nästan. Vägen var rak, och det fanns inget som hindrade folk att köra som galningar genom området, därför fick aldrig mina små syskon springa ut själva, inte utan mig eller någon annan vuxen i familjen. Om man tar höger och gick tillräkligt länge kom man in i staden, efter ett tag då. Om man inte gick så långt kom man till en liten affär där man kunde köpa livsmedel och hundmat, och godis. Vi brukade handla där när vi hade ont om tid och åka in till staden om vi inte hade ont om tid. Eller vi åkte nästan aldrig in till staden och handlade, vi stannade vid en affär en bit utanför.
Om man tar vänster kommer man till en lekplats, dit brukade jag och mina småsyskon gå ibland. Fast det var länge sedan nu.
- Mercedes vad tänker du på egentligen? sa mamma halv-irriterat och jag ryckte till, igen.
- Ehhm.. Jag.. Det var länge sedan jag var här.. mumlade jag och hon skrattade till och himlade med ögonen samtidigt som jag öppnade den stora dörren och gick in. Jag hörde fotsteg som snabbt sprang uppför trappan och jag förstod att det var Chris som sprungit före.
När man kom in i trapphuset fanns det ett litet tomrum precis på vänster sidan där man kunde ställa barnvagnar och rulatorer. Just nu stod bara vår barnvagn där. Om man gick ännu en liten bit kom man till hissen, som dock var sönder nästan hela tiden. Vilket den var nu med. Jag gick rakt fram och uppför den långa trappan. Mamma hade tagit min packning och jag orkade inte ens bråka om att bära den själv. Jag var så van att Justin gick bakom mig att jag nästan vände mig bak mot mamma för att uttala någonting om vårt ställe, som jag egentligen skulle säga till Justin, jag fick hela tiden påminna mig om att det inte var Justin som gick där bakom.
Mamma gick före mig och öppnade dörren till den lilla lägenheten. Jag log och gick sedan snabbt in. Jag drog in den välkända doften och hörde tre små fötter komma springandes mot mig. Emma, som var minst kom, som vanligt, sist. De tre slog snabbt armarna om mina ben och kramade mig mjukt innan Jackie, som var störst, snabbt sa:
- Vi har sett dig i tidningarna! Jag skrattade till och bar upp Emma i famnen, hon var två och kunde inte prata eller gå så bra.
- Jag vet.


-


Direkt när man kom in i lägenheten syntes bara en liten liten hall, om man svängde nästan direkt kom man till köket, om man fortsatte en bit och tog höger kom man in i vardagsrummet och om man fortsatte ännu en bit till och svängde åt vänster sedan höger kom man till småttingarnas rum. Om man gick en bit till, kom man till en toalett och sedan till mitt rum. Mittimot mitt rum låg Chris. Hans var nästan alltid mörkt och gamla smutskläder låg över hela golvet. Jag gick nästan aldrig in där, ändast i nödfall, ville inte stöta på killparfymen som spred sig i näsborrarna lika snabbt som vatten om man gjorde misstaget att andas in under vatten. Jag hade gjort det misstaget ett antal gånger, och jag hade börjat hosta och trott att jag skulle dö en massa varje gånger. Småsyrrornas rum var det största, de var ju faktiskt flest. Det näst största var mamma och Maynards, de var till dörren höger åt mitt rum, vänster åt Chris. En återvändsgränd kunde det se ut som om dörren var stängd, men om man öppnade den fick man syn på ett rum med sängen stående nästan mitt på golvet med ryggstödet mott innersta väggen. Chris var nästnäststörst och mitt var minst. Men jag trivdes i det lilla rummet. Egentligen hatade jag vår lägenhet, den var ful och tråkig. Jag hatade allt i den, förutom mitt rum. När jag inrett det hade jag försökt inreda det så mysigt som möjligt, dock hade det inte gått så bra, då jag inte ens kunde stava mysigt.
Där ljög jag.
Men jag kunde i alla fall inte inreda mysiga rum. Jag hade tjatat på mamma och nästan tvingat henne och Maynard att måla hela mitt rum svart. Men mamma hade vägrat och Maynard hade sagt att:
- Det var han som skulle måla, och han vägrade att måla någon så tråkig färg.
Men de hade i alla fall gått med på att måla en vägg kol svart, den direkt åt vänster. Mitt rum var ganska litet och smalt, det ända jag egentligen fick plats med var en säng, skrivbord, data och en liten bokhylla, också en liten garderob precis bakom dörren, som gjorde att man inte kunde slå upp dörren utan att den smälldes hårt mot garderobens dörr. Mina lakan och allt var svarta, utom örngottet som var vitt. Över sängen, som stod mot väggen längst bort, hängde en spegel, en ganska stor en faktiskt. Den låg på sidan och bara man satte sig i sängen och tittade bakom såg man sig själv klart och tydligt. Jag klev in i mitt rum och satte mig i sängen, vred mig åt sidan och kollade på min egna spegel bild. Håret hängde slappt på ryggen och jag hade små påsar under ögonen. Jag såg ganska trött ut, och hade inget smink på mig. Jag studerade mina käkben och lät sedan blicken glida ner till min hals.
Blicken borrade sig in i halsen och jag drog ett högt rasligt andetag. Detta kunde inte vara sant.
Jag mindes plötsligt de Justin gjort så självklart, hur han sugit tag i min hud och lämnat något han kallat "love-bite". Jag kollade bort, kollade på det igen. Det försvann inte. Jag stirrade på det en stund innan jag drog upp min mobil och klickade upp ett mess till Justin.
' Vi har problem. Jag tror paparazzisarna såg sugmärket på min hals. ' skrev jag snabbt och skickade sedan.
Jag fäste blicken på halsen igen. Jag hoppades att detta inte skapade problem för Justin nu.
Eller mig.
Eller oss.


Det tråkigaste kapitlet ever. Jag ber om ursäkt för det, bara en massa miljöbeskrivningar -.- 

 

 
VAD TROR NI KOMMER HÄNDA NU DÅ? 
( bild kommer imorgon)
(förlåt för att det tagit så lång tid att skriva)
( har inte kollat igenom det, eller rättat det, så om det är fel, skriv det ;3 )
KOMMENTERA



Chapter 44

MERCEDES PERSPEKTIV


3 maj 2012


Han läppar fick rysningar att uppstå på hela kroppen och jag slöt sakta ögonen. Han började kyssa mig uppför svanken och över hela ryggen, över ryggraden. Hans händer hade ett fast tag om mina höfter och jag la de över hans, slingrade in fingrarna i gliporna mellan hans fingrar. Jag hade fortfarande inte någon bh på mig, bara ett par joggingbyxor. Justin reste sig sakta samtidigt som han kommit till lite mer än mitten av min rygg och kysste sedan min nacke mjukt. Jag lutade mig bak mot hans bröst och brydde mig inte om att skyla mig. Jag sträckte på nacken så att han kom åt bättre och han tog tillfället till akt och kysste mig länge över halsen. Jag stönade tyst när han kom åt med läpparna bakom örat och han skrattade till, innan han kysste mig länge precis på det stället. Det tog mycket krafter att inte stöna. Jag kunde känna hans leende mot halsen innan han klev undan och kollade med ett stort leende på mig.
- Ska vi fortsätta? Vi hade precis börjat klä på oss när Justin börjat kyssa mig. Och jag hade inte kunnat göra något annat än att stå handfallen i hans famn. Jag nickade kort och böjde mig ner för att ta upp bh:n som Justin slängt nedanför sängen. Justin letade en liten stund efter en av sina t-shirtar och när han hittade den drog han den snabbt över huvudet. Jag knäppte snabbt min bh och drog den sedan till rätta. Jag kände Justins händer smyga sig till mina bröst och lägga sina stora händer över de. Jag tappade andan och trodde jag skulle svimma när han mjukt började smeka de med tummen. Efter bara några sekunder släppte han mig och låtsades att inget hänt. Själv stod jag som en dumbom med andan i halsen mitt på golvet, kunde nästan fortfarande känna hans smekande tumma.
- Snygg bh förresten, sa Justin lättsamt och höll ögonkontakt med mig. Jag rynkade pannan, kollade ner på den lila silkes behån och log snett, samtidigt som en rodnad spreds över mina kinder. Jag log blygt och skrattade till.
- Tack.. I guess. Han log. Och återgick igen till att klä på sig. Det gjorde jag också, även fast rodnaden fortfarande var på kinderna.
Jag tog de höga shortsen som jag köpt i London och ett av linnena också, ett ganska slappt med ett snyggt tryck på. En avslappnad outfit med linnet innanför byxorna. Till det tog jag mina vita converse.
- Chris möter oss på flygplatsen, sa jag och tryckte ner mina få ägodelar i resväskan. Justin nickade och sneglade på mig.
- Vi ses snart babe, se inte så ledsen ut.
- Hur kan jag inte se ledsen ut när de är just vad jag är, ledsen. Han hukade sig bredvid min resväska och fattade tog i min hand som snabbt försökte rassla ner alla kläderna i resväskan. Försökte trycka ner allt, det var ganska mycket kläder.
- Jag har ledigt om en månad, jag har ledigt några dagar, jag lovar att jag kommer. Jag kollade upp på honom. Fixerade blicken i hans och studerade hans gyllenbruna ögon.
- En månad är en lång tid, viskade jag efter några sekunder och Justin nickade kort, han hade en liten rynka i pannan och såg förtvivlad ut.
- Jag vet, viskade han ledset. Han slingrade in sina fingrar i mina och lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på min panna. Jag slöt ögonen och ögonen sakta innan jag släppte hans hand och la den om hans nacke. Jag borrade in huvudet i hans bröstkorg och drog några djupa andetag för att inte börja gråta. Jag drog in hans himmelska doft och tryckte mig närmre honom. Hans händer tog ett fast tag om min midja innan de drog sig mer mot ryggen. Tillslut hade han låst fast sina händer på min rygg och höll mig hårt mot sig. Jag kunde känna hur han tog ett fastare tag om mina höfter och lyfte upp mig på sina höfter, jag spände benen hårt för att inte trilla ner och hade armarna som stöd. Jag kunde känna hans varma andetag mot min nacke. Han släppte inte mina höfter en sekund. Jag kände mig trygg i hans famn. Den ända famnen jag kände mig trygg i för tillfället. Den ända famnen jag ville vara i.
- Vi klarar de här Dess, vi klarar de här, jag lovar.
Jag ville så gärna tro på hans ord.
Men det gjorde jag inte.


-


Jag hade Justins hand i min och vi gick sakta tätt intill varandra i korridoren mot hissarna. Jag släpade min resväska med mig medans Justin inte hade något förutom min hand i händerna. Det kändes konstigt att han inte hade något. Han hade ju alltid haft något i händerna när vi hade varit påväg till en flygplats. Jag hade min jacka tätt intill kroppen och mobilen låg i en av innerfickorna. Jag visste inte vart vi skulle säga hejdå ännu, Scooter eller Fredo hade antagligen valt stället. Fast hur många ställen fanns det egentligen? De hade nog inte valt de.
- Vart ska vi säga hejdå? viskade jag med hes röst och Justin kollade ner i mina ögon, glimtan som alltid fanns där var borta och de såg lite döda ut utan den lilla busiga glimten.
- På baksidan, precis innan man går ut genom bakdörren, det finns ett litet rum där vi kan vara ifred, viskade han och släppte min hand för att lägga armen om min midja istället. Jag la min fria vänsterhand på hans och drog ett djupt andetag. Jag gick på hans högra sida och höll min resväska i den högra.
Justin tryckte på hissknappen och gav ifrån sig en grimasch när vi klev in. Jag skrattade till. Han ställde sig snett bakom mig med handen om min midja och läpparna tryckta mot min hjässa. Han tryckte de där ända tills hissen plingade till och vi var på våning 1. Jag och Justin släppte varandra, ifall de var några paparazzis eller fans utanför, och gick sedan snabbt ur hissen innan vi tog vänster för att snabbt börja vandra genom en kort korridor mot bakdörren. Scooter och de var redan där, jag hade ingen aning om hur mycket klockan var, men jag gissade på att vi var i tid för ingen såg sur eller irriterad ut.
De kändes lite konstigt att vi skulle säga hejdå i ett eget rum, men när Scooter öppnade dörren åt oss och vi gick in mådde jag redan så dåligt att jag inte tänkte på vad vi var eller hur det såg ut. Direkt när vi kom in, nästan innan vi ens kommit in släppte jag allt jag höll i händerna och slog armarna om Justins kropp. Jag borrade in ansiktet i hans hals och drog några djupa häftiga andetag. Jag kunde känna Justins armar om min midja och hur han hårt håll om mig. Jag kunde efter några sekunder känna hur hans händer letade sig ner till mina lår och hur han bar upp mig på sina höfter. Jag låste mina fötter på hans rygg och han höll hårt om mig. Jag drog in hans doft och hyperventilerade för att inte börja gråta. Jag kände tårarna trycka mot ögonlocken och snyftade häftigt till. Justin tryckte sin hand mot min nacke och tryckte mitt huvud mjukt mot sin hals samtidigt som han hade en på min rumpa för att så gott han kunde hindra min kropp från att glida nerför hans höfter.
- Ey.. Baby.. Gråt inte.... viskade han och jag snyftade till innan jag höll hårdare om hans nacke. Jag fattade inte hur han orkade hålla mig på sina höfter, men han verkade inte ett dugg beskymrad.
- Jag kommer sakna dig så mycket... Något började gro i min mage, det kändes som ett svart hål, ett ganska litet. Det värkte och jag snyftade till igen. Kinderna blev kladdiga och de blöta tårarna rann nerför mina kinder och droppade ner på Justins axel och hals.
- Shh.. Vi kommer klara oss, vi ses snart igen, jag lovar.. viskade han och jag kunde inget annat än att fortsätta gråta. Tårarna tog aldrig slut, jag vet inte hur länge jag hängde om hans hals och bara grät. Ett tag var det i alla fall. Mina händer krampade nästan om hans hals och detsamma gjorde mina ben. Efter ett tag kunde jag höra fotsteg och jag hörde Scooter viska, troligen till Justin.
- Vi måste gå nu, hon kommer inte hinna med flyget annars. Jag försökte hindra de tusentals tårar som rann nerför mina kinder med jag kunde inte. Jag skulle antagligen gråta hela vägen till Washington.
- Vi kommer, viskade Justin med raspig röst och vände på huvudet mot honom lite, han vände det snabbt tillbaka och lutade kinden mot mitt. Han strök mig lugnande över ryggen och viskade:
- Shhh... Om och om igen. Jag fortsatte bara gråta mot hans axel. Det gjorde ont inuti, jag ville inte åka iväg ifrån honom. Justin försökte lugna mig så gott han kunde, men jag blev inte lugnare av det. Jag ville inte hem, inte utan honom.


-


- Hur är det med dig? Alfredo kom direkt fram till mig när jag och Justin kom ut från rummet. Mina ögon var röda och jag såg säkert helt döende ut. Jag höll ett krampaktigt diskret tag om Justins hand och kramade den hårt samtidigt som jag nickade kort.
- Det är.. Dåligt.. viskade jag och drog ett djupt andetag för att hindra tårarna från att börja rinna igen. Fredo log beklagande och drog in mig i en mjuk kram.
- Du kommer klara dig fint kusin.. log han och jag släppte som hastigast Justins hand för att lägga armarna om Fredos axlar. När han släppte mig tog jag ett steg bakåt och kände Justins bröstkorg tryckas mot min rygg. Hans händer letade reda på vägen om min midja och drog mig mot sig ännu närmre för att trycka läpparna mot min hjässa.
- Kan jag få din telefon Justin? frågade Fredo snabbt och Justin släppte min midja ett tag för att greppa tag om mobilen i fickan. Han räckte fram den till Fredo och Fredo tryckte lite på den innan han höll fram den och sa:
- Le stort nu! sa han och jag försökte le stort. Det blev nog mest en grimasch och när Fredo ännu en gång sa att vi skulle le stort kollade jag upp på Justin istället och han ner på mig. Hans ögon såg en aning trötta och ledsna ut. Han böjde sig ner tyst och pressade sina läppar mjukt mot mina. Jag la händerna på hans där de låg på min mage och Fredo tog ett foto. Jag ville inte släppa Justins läppar med tvingade mig själv att göra det när Fredo harklade sig.
- Nu din mobil, Mercedes, sa han och räckte mobilen till Justin samtidigt som han sträckte sig efter min. Jag drog upp min gamla mobil ur innerfickan och Fredo tog den, han tryckte upp den dåliga kameran och fotade oss när kysste varandra igen. Och lite andra foton när vi bara kollade på varandra. Jag blev så lätt fängslad av hans gyllene ögon.


-


Jag ville inte gå in på flygplatsen, utan Justins hand i min kändes allt hopplöst och Alfredo fick hjälpa mig ut precis innan flygplatsens dörrar. Vi skyndade oss in med skrikande frågor och fotoblixtar efter oss. De blev som värst när Justin klev ut och kamerablixtarna gick varma.
- Hur ska de bli att åka hem nu efter två veckor semester?
- Hur är det med kärlekslivet Justin? Någon ny?!
- När börjar du turnen igen Justin?
- Har ni någon hemlig romans? Jag stelnade till under Fredos arm och han fick dra mig vidare. Jag visste inte om fotograferna uppfattat min frånvaro men de började skrika ännu högre och frågade en massa om vår påstådda romans, som dock var sann. De puttade ännu mer på Justin som snabbt sprang förbi med fyra livvakter runt om kring sig. Jag tyckte synd om honom och han slöt upp bredvid mig och Fredo när han efter en minut eller två var inne. Han log dystert och kollade ner på mig.
- Hur mår du? viskade han och jag log smått och motstod inpulsen att kyssa honom. Jag skulle precis säga förlåt för att jag stannat när de andra tryckte oss vidare. Jag fick se Chris stå och vänta på oss i folkmassan och slet mig loss från den lilla bunten människor som gick runt mig Justin och Fredo för att springa in i Chris armar. Han skrattade till och kramade mig hårt tillbaka. Vi stod precis innan den först kontrollen. Där vi skulle checka in först. Vi skulle vara tvungna att vänta en stund innan flyget skulle komma också, vilket skulle vara en helvetes tid för mig. Jag skulle vara så nära Justin samtidigt som jag skulle vara så långt borta. Jag ville inte ens tänka på det. Chris hälsade på Fredo samtidigt som jag på avstånd studerade Justin, för en av de sista gångerna på en månad. Livvakterna och Scooter höll sig fortfarande runt oss, för att inte någon galning skulle springa in och slänga sig runt Justins hals. En hög med människor stod och stirrade på oss samtidigt som vi försökte att bara koncentrera oss på varandra. När Alfredo och Chris pratat en stund hälsade Chris vänligt på Justin, och Justin hälsade vänligt tillbaka. När de hälsat kollade alla på mig. Jag drog ett djupt andetag och försökte att hålla tillbaka tårarna när jag la armarna om Fredo. Jag kramade honom hårt och han kramade mig hårt tillbaka.
- Det kommer bli bra, ta det bara lugnt. sa han snabbt och jag försökte hindra tårarna för att rinna nerför mina kinder igen. Jag nickade bara kort och viskade:
- Tack för att du tog hit mig. Han nickade och skrattade till.
- Det har varit kul. Jag nickade.
- Ja. Han släppte mig och sneglade på Justin samtidigt som jag gjorde det. Jag gick sakta mot honom och försökte att inte slänga armarna om honom för hårt. Tårarna försökte tränga sig igenom ögonlocken, men jag lät de inte. Om de fick foto på mig med tårarna rinnandes nerför kinderna precis efter jag kramat Justin skulle de nog fatta att något var fel, eller rätt. Eller något. Justin la sina armar mjukt om mig och kramade mig hårt.
- Förlåt för det som hände innan.. viskade jag och han skakade sakta på huvudet.
- Det gör inget babe, det hände ingenting, sa han tyst och jag drog in hans doft. Jag fick påminnna mig själv att inte hålla om honom för länge och jag gömde ansiktet i hans hals.
- Jag kommer sakna dig.
- Och jag kommer sakna dig. Vi ses snart.
- Hejdå.
- Hejdå.. Jag drog in hans doft en sista gång innan jag bakade tillbaka och kollade på Chris med tårar i ögonen.
- Ska vi gå? hasplade jag ur mig och han nickade.
- Ja.
- Hejdå! Jag kollade på Justin en sista gång, hans markerade käkben, hans hjärtformade överläpp och de breda axlarna. Tillsist kollade jag in i hans ögon och log svagt. Kollade sedan på Fredo och log svagt till honom med. Jag vinkade kort innan jag slöt ögonen och vände mig om. Jag började gå med resväskan rullades efter mig och mitt pass, som Chris gett mig, i handen. Jag försökte att inte kolla bak, försökte istället memorera Justins utseende och hans fantastiska ögon i min hjärna. En ensam tår rann nerför min kind och jag drog snabbt bort den.
Jag drog ett djupt andetag och log mot Chris, som kollade oroligt på mig. Leendet stod för att jag mådde bra.
Det var dock inte sant, det kändes som om något höll på attriva sönder mig inuti.


FÖRLÅT FÖR ATT KAPITLET TAGIT SÅ LÅNG TID! JAG ÄR SÅÅÅ LEDSEN! 

 

Nu har hon åkt hem :( Vad tycker ni om detta ? :/ 
 
Hope you like it! 
 
KOMMENTERA DUKTIGT! 
 
 



Chapter 43

Love is something special, you can't share it with everyone. Just that one special. 


 

MERCEDES PERSPEKTIV


3 maj 2012


- Godmorgon... Den hesa rösten i mitt öra fick mig att le. Han strök mjukt handen på min arm och andades tyst i mitt öra.
- Hej, viskade jag tillbaka och sneglade på honom. Han kollade snabbt tillbaka på mig och log stort. Han tog tag i min hand och kramade om den mjukt.
Jag skulle åka hem idag. Flyga från Justin till mitt trista hem i Washington. Jag var väldigt glad.
- Vad ska vi... jag harklade mig lätt, göra idag? fortsatte jag kort efter.
- Vi ska inte göra så mycket, vi... han avbröt sig, jag ska på interjuv, men den är inte förens klockan 12.
- Hur mycket är klockan nu? viskade jag och sneglade mot balkongen, solen sken inte in genom draperierna. Solen hade inte gått upp ännu.
- Klockan är... 6, han log snett och ursäktande. Jag spärrade upp ögonen mot honom och blinkade några gånger för att få de han just sa in i skallen. Jag gick upp sex. Eller Justin VÄCKTE mig klockan sex.
- Är du galen? viskade jag snabbt och kollade med rynkad panna på honom. Han kollade ursäktande med ett litet leende på mig.
- Jag vill inte missa en sekund av denna dagen.. sa han sakta och jag skakade på huvudet, fundersamt, samtidigt som jag kände tröttheten fylla min kropp snabbt. Jag föll ner från mig lite vända ställning till kudden och suckade djupt samtidigt som jag slöt ögonen.
- Vi får ta det lugnt, jag är trött. Han skrattade och klättrade över mig. Han satte sig med benen på var sida av mig vid låren och huvudet mot min hals. Jag la genast händerna om hans nacke och skrattade när han mjukt började kyssa mig, samtidigt som han bet tag i min hud lite då och då. Plötsligt kunde jag känna hur han sög tag i min hud och jag stönade till.
- Vad gör du?
- A "love-bite", log han och sneglade upp på mig. Vad trodde du? Att jag planerade att äta upp dig? Han himlade med ögonen och kysste mig på halsen igen. Jag la mig tillrätta och njöt av hans perfekta läppar mot min hud. Han förflyttade läpparna sakta nermot mina bröst och kollade sedan snabbt upp på mig för att viska:
- Sätt dig upp. Jag rynkade på pannan men gjorde som han sa och satet mig upp i sängen. Han hade snabbt lutat sig bak och placerade nu händerna på min höfter, trodde jag. Istället greppade han tag om min tröjas nedekant och drog den snabbt över huvudet på mig. Jag skrattade och skakade på huvudet åt honom. Han skrattade till innan puttade ner mig i sängen och la sig över mig igen. Jag placerade händerna på hans nacke igen och stelnade till när han började kyssa mig mellan brösten. Jag tappade andan ett par gånger med fick den åter när han sneglade upp på mig. Varje gång log han busigt. Efter en liten stund rörde han läpparna ännu längre ner mot min mage.
- Vad ska... Ska du göra? viskade jag samtidigt som jag försökte koncentrera mig på hans läppar.
- Jag lovar att det inte går längre än såhär babe, ta det lugnt, ligg still och njut, så ska vi kolla på film sedan, jag sneglade ner på honom där han låg och log smått.
- Okej.. Jag kände mig dum som hade frågat honom, som om jag var rädd för det eller något. Jag ville säga det till honom, så att han visste det, och inte trodde att jag var en mes.
- Jag ehm... Jag är inte... Jag avbröt mig själv. Han kollade upp på mig samtidigt som han sakta kröp uppför min kropp. Han la sig snett bredvid mig med ansiktet och kroppen mot mig med ett snett leende.
- Vad är du inte? viskade han och kollade djupt in i mina ögonbryn.
- Jag är inte... Jag tog ett djupt andetag. Oskuld, jag sneglade ner på hans t-shirt och hävde mig upp på ena armen så att jag låg mot honom med.
Han log.
- Okej. Får man fråga vem du... Hade sex med? Han rynkade pannan fundersamt och smekte min kind med tummen. Ett litet, men synligt leende lekte på hans läppar. Jag sneglade på hans läppar när jag uttalade namnet.
- Moshe. Han tysnade.
- Åh, sa han sakta och lutade sig fram för att kyssa min panna.
- Första gången vi träffades, det var på en fest, raggade han upp mig och kvällen slutade i ett av party-fixarnas sovrum, viskade jag och log snett.
- Jag fattar inte hur det kunde va början på något, jag trodde det bara var ett one-night-stand först, men dagen efter pratade han med mig i skolan, gav mig sitt nummer och bestämde träff. Det var väll så allt startade. Jag la min hand mot hans kind och smekte den sammetslena kinden mjukt med tummen. Jag hade fortfarande blicken fixerad på hans hjärtformade läppar, men när han inte svarade sneglade jag upp mot hans ögon. Han mötte min blick direkt och lutade sig fram för att ge mig en mjuk kyss på läpparna.
- Du behöver inte berätta detta för mig Dess, viskade han och kollade med ett snett leende in i min ögon. Hans ögon gick nästan i kors när han kollade på mig. Försökte kolla in i båda mina ögon, jag log snett och sneglade ner mot hans mage. Det var först nu som jag märkte att han inte hade någon tröja på sig, alltså så syntes hans muskulösa mage perfekt. Jag kunde inte slita blicken från den.
- Men jag ville berätta, sa jag och log snett, samtidigt som jag försökte hålla blicken kvar i hans ögon, ändå sneglade jag ner på hans mage lite då och då. Jag satte fast en av lockarna som smugit sig nerför min kind bakom örat igen och drog sedan håret snabbt igenom det. Försökte styra upp det.
- Jag förstår, viskade han och lutade sig fram för att kyssa min panna mjukt.
- Hur träffade du Selena? viskade jag och kom och tänka på smset jag sett igår. Han stelnade till för några sekunder.
- Faktiskt, så träffades vi genom våra föräldrar.. sa han sakta och sneglade ner på mig. Det tog ett tag innan vi började dejta på riktigt. Jag log smått.
- Aha, svarade jag drygt och han sneglade upp i taket, funderade en stund innan han viskade:
- Du såg smset igår va? Han kollade ner i mina ögon. Blicken trängde in i mig och jag stirrade paralyzerat in i hans ögon, samtidigt som jag kort nickade. Jag kunde inte slita blicken från de hasselnötsbruna ögonen, min blick var fastklistrad i hans. Med de starkaste klistret ever.
- Ja, jag råkade se, viskade jag med tunn röst. Justin nickade kort.
- Mercedes, han uttalade hela mitt namn. Det betydde inte något bra. Han fortsatte efter några sekunder: Vad hon än säger kommer jag aldrig träffa henne frivilligt igen, du förstår det va? viskade han. Jag stirrade fortfarande in i hans ögon och viskade:
- Ja, ja det förstår jag.
- Bra, han log, smekte min kind och viskade sedan, en millimeter från mina läppar:
- Vi kanske ska mysa till en film? Jag skrattade till och nickade.
- Ja.

 

-

 

Justin drog mig närmre sig. Kysste mig på huden precis bakom örat och spände armarna om min kropp. Han drog in min doft och smekte mitt hår med sin näsa, lutade pannan mot mitt bakhuvud och tog ett djupt andetag. Justin hade satt på 'Dear John'. En av de sorgligaste filmerna jag sett, jag hade inte börjat gråta, än. Jag la mina händer på Justins. Flätade in mina fingrar i hans och kollade bak på honom.
- Jag kommer sakna dig så mycket... viskade jag. Han lossade sin ena hand från min och satte pekfingret framför läpparna.
- Shhhh... Jag kommer sakna dig med, men vi ses snart igen, sa han och kollade med nedåtböjt huvud. Under lugg, även fast han inte hade någon lugg.
- Lovar du att du kommer och hälsar på mig någongång gång i sommar? frågade jag försiktigt och han nickade ärligt.
- Jag lovar. Jag nickade kort och kollade sedan tillbaka på datorn igen, Justin hade satt på filmen på sin data, så nu låg den en bit framför oss i sängen. Klockan var halv 8. Rummet var ljust, men vita lakan och vita väggar. Allt såg så vitt ut. Så perfekt vit. Jag kollade ner på datorn igen.
- Vi har tur... viskade Justin en stund sedare, när John precis kommit tillbaka från sitt jobb, som soldat. Efter minst ett år med marinen.
- Varför? viskade jag.
- Vi behöver inte vara ifrån varandra så länge, viskade han och kollade ner på mig. John måste ju vara borta från Savannah i år för att han jobbar som soldat, vi har ju i alla fall tur på den punkten.
- Vadå? Att du inte jobbar som marinsoldat? frågade jag med ett skratt. Han nickade.
- Att jag inte jobbar som marinsoldat.

 

-

 

När eftertexterna rullade hade jag vänt mig om i Justins famn för länge sedan och satt bara och studerade honom. Han markerade käkben, de sammetslena kinderna och de något snea guldbruna ögonen. Ett leende krönktes på hans läppar och han la sin hand på min kind för att smeka den med sin tumme, något han gjort minst hundra gånger dessa två veckorna.
- Dessa veckorna har gått så snabbt.. viskade jag och han nickade.
- Ja, så snabbt, när du kom saknade jag Selena alldeles för mycket för att ens kunna tro att någon skulle kunna ta hennes plats, men det gjorde du, och det tog två veckor. Jag kollade ner på hans mage och la handen mjukt mot den. Jag smekte fingertopparna mjukt över hans hud och lutade mig fram för att kyssa hand bröstkorg mjukt. Jag lämnade kyssar över hela hans bröst innan jag började föra läpparna uppåt mot hans hals och tillsist oemotstånliga läppar. Jag placerade sina händer på mina höfter och drog min kropp tät imot sig. Jag la mina händer om hans kinder och låg så tät imot honom som jag kunde, försökte smaka på hans läppar så mycket som jag kunde. Han läppar masserade mina hårt och kärleksfullt och jag tryckte mig hårdare mot hans bröst. Jag hade inte tagit på mig någon annan tröja sedan Justin drog av den tidigare och därför trycktes Justins bara hud mot min bara hud på magen och en liten bit av brösten. Den som syntes, även fast man hade på sig bh. Jag kunde känna Justins armar sakta smeka mig över svanken och upptill ryggen. De stannade precis under bh-spännet och han knäppte omsorgsfullt upp det. Jag tappade andan när han släppte de och de hängde slappt mot min sida. Han tog tag om bh-banden och drog sakta ner de över mina armar, men kom inte så långt då jag hade mina händer ganska höjda. Eftersom att de fortfarande låg på Justins kinder. Jag sänkte de sakta och lät Justin lika sakta dra av den. Han slängde sedan iväg den på golvet och fortsatte kyssa mig som om ingenting hänt, även fast mina bröst pressades mot hans bröstkorg varje gång någon av oss kysste den andres läppar. Mina händer fumlade tag om hans nacke och jag drog snabbt händerna egenom hans lena hår. Jag fingrade på håren längst ner i hans nacke och kysste han mjukt, och hungrigt.
Plötsligt avbröts vi av något som lät som en ringsignal. Jag hoppade genast av Justin och han lutade sig fram på nattyxbordet för att ta telefonsamtalet. Han drog ur telefonen från laddsladden och la den mot örat. Han hoppade genast närmre mig och slingrade in mina fingrar i sina. Jag lutade snabbt pannan mot hans bröstkorg och drog in hans fantastiska doft. Den luktade mjukt.
- Hej, jag ville bara väcka er, förväntade mig inte att ni skulle vara vakna, eller ens vakna, det var Scooter som skrattade på andra sidan luren.
- Vi har varit vakna ett tag, du vet, sista dagen, vi har mycket att prata om, sa Justin tyst och kollade ner på mig, med en aning smärta i blicken. Han fortsatte förvånadsvis på sin ganska klara mening: Faktiskt, så stör du oss.
- Jag ber om ursäkt. Ni ska vara nere om en och en halv timme. Vi ska till flygplatsen direkt, flyget går tolv. Vi måste vara där senast elva, ni får nog säga hejdå här, på hotellet, det kommer spridas grejer annars. Justin bet ihop och slöt ögonen innan han nickade och sa:
- Jag vet. Hejdå. Han la på och jag lutade mig fram. Han slingrade armarna om mig och höll mig hårt mot sitt bröst.
- Vi klarar detta älskling, vi klarar allt. Jag kommer aldrig glömma dig.
Jag kröp upp i hans famn, med benen om hans båda sidor och la huvudet mot hans hals. Han fortsatte:
- Du får ringa när du vill, vilken tid på dygnet du vill, i skolan, på kvällarna, när och var du vill. Jag kommer sakna dig, och jag lovar att försöka svara om jag hör det. Jag kan va i studion om jag inte svarar, okej? Lova att inte glömma mig... De sista sa han vagt. Som om han var rädd för det, att jag skulle glömma honom. Som om jag någonsin, även fast jag ville, skulle glömma honom.
- Jag kommer inte glömma dig Justin, aldrig, jag kommer sakna dig minst lika mycket som du kommer sakna mig, jag ska ringa alla tider på dygnet, okej, inte alla, men ganska ofta. Han la huvudet mot min hals och tog ett djupt andetag.
Jag kröp ihop i hans famn. Njöt av de tysta och mot att ha hans hud mot min. Jag hade ju ingen bh på mig.
Och det kändes ganska konstigt.
Faktiskt.


Har inte installerat photoshop på denna datan ännu :3 därför får ni ett trist kapitel utan bild. Iaf, nästa kapitel åker hon hem, tyvärr. 

De kom lite närmre kärlek i denna va? Vill ni att jag skriver om sex NÅGONGÅNG?

 

KOMMENTERA SOM FÖRRA GÅNGEN! 

 

 




Chapter 42

You are beautiful, even if you don't think so.

MERCEDES PERSPEKTIV

 

2 maj 2012

 

När jag kom tillbaka från att varit på toa satt Justin i sätet och sov. Han andades tungt och håret var rufsigt på hans huvud. Den vita kudden med plast runt låg snett under hans huvud och hans slutna ögon flimrade till då och då. Jag smälte inombords när jag fick se honom ligga så, han såg så liten ut, liten och hjälplös. Inte för att hjälplös var något bra, men han såg så.. Vacker ut. Det lät helt fucked up, men det var sant. Jag stod och såg på honom en stund, försökte printa in hans mjuka ansikte på näthinnan. För att kunna ta fram bilden när jag kom hem. Jag stoppade försiktigt in min hand i hans ficka och låste upp den för att ta ett foto på honom. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och studerade hans markerade käkben och hjärtformade överläpp. Kinderna såg så lena ut och håret så mjukt. Jag la handen mjukt på hans kind och smekte hans kind med min tumme, stannade vid de två små födelsemärkena på hans kind. Håret hade delat på sig mitt på huvudet och han hade nu mittbena. Jag släppte hans kind med min hand när han rynkade ögonbrynen och mumlade något. Jag satte mig snabbt rakt upp i soffan, ville inte väcka honom. Rynkan i pannan rätade ut sig och han suckade mjukt innan han slappnade av igen.
Jag hade nästan glömt att de andra fanns i rummet. Men plötsligt när jag hörde någon harkla sig tyst bakom mig vände jag mig bak och kom ihåg att de fanns. Pattie stod med ett leende i mittgången på planet. Mina kinder blev snabbt röda och jag kollade tillbaka på Justin igen. Pattie satte sig mittemot oss på platsen där Fredo satt innan. Nu var Fredo borta, jag gissade på att han var på andra sidan mittgången då jag hörde hans skratt därifrån, han skojade väll med Scooter eller Kenny.
- Sover han? Jag nickade kort och sneglade bort på henne. Hon kollade på sin son med ett litet leende. När hon sneglade tillbaka på mig kollade jag snabbt på Justin igen.
- Hur ska ni göra nu? frågade hon försiktigt. Jag fortsatte kolla på Justin och rynkade bekymrat pannan. När jag efter några minuter äntligen tog ett djupt andetag och kollade mot henne sa jag tyst:
- Jag vet inte.. Hon nickade kort och kollade med ett snett leende på mig.
- Jag skulle vilja följa med, men jag måste gå i skolan, jag kan inte bara hoppa av utbildningen. Även fast jag gärna skulle vilja, så kan jag inte.
Jag följde Justins skarpa käkben medans jag tänkte. Jag hade tänkt på detta minst tre tusen gånger sedan min och Justins första kyss; vad skulle hända sedan? Hur skulle de bli med oss? Skulle vi klara pressen? Skulle jag klara hatet? Skulle vi kunna hålla kontakten? Skulle vi gå ut med vårt förhållande?
Skulle vi ÄLSKA varandra.
Jag hade sagt 'jag älskar dig' till en person i hela mitt liv, och den personen var fel person, så de tre orden var inget jag skulle slänga ut till vem som helst.
- Jag förstår.. sa Pattie tyst och vilade blicken på Justin igen. Jag nickade kort och kollade med ett snett leende på henne.
- Vi får... Tänka.. På det.
- Du åker imorgon va?
Påminn mig inte.
- Mmm.. svarade jag drygt och gav henne sedan ett svagt leende. Hon log och reste sig upp för att gå tillbaka till sitt säte igen. Jag la mig tyst ner bredvid Justin och la huvudet i hans knä. Slöt ögonen och försökte slappna av, efter ett tag gick det äntligen och jag somnade.

 

-

 

Sista hotellet för denna resa. På två veckor hade allt förändrats så mycket. Jag hade blivit... Kär, eller något åt det hållet, mitt liv sög inte så mycket längre och jag mådde bra. Det var den andra maj och alltså en månad sedan jag och Moshe gjorde slut. Det värkte inte lika mycket längre, gjorde inte lika ont. Och det kändes inte som om någon höll på att klippa av stygnen till ett oläkt sår i mitt hjärta om någon pratade om honom längre. Det var Justin som läkt de såren. Det var han som var räddningen.
Jag slöt ögonen och drog in doften av stad. En frän bensin-liknande doft. Jag andades tungt och la händerna på balkongräcket för att böja mig ut och kolla ner över den stora staden. Massa bilar, massa folk och sist men inte minst, en massa byggnader. Jag drog in lukten igen, tog fram fotot på Justin från flyget och slöt ögonen vid tanken på hans vackra hår.
- Hello Beautiful, jag kände två starka armar slingra sig runt min midja och någon som andades tungt i mitt öra. De lätta beröringarna fick en pirrning att slinka igenom min kropp och jag slöt ögonen för att dra in hans söta doft.
- Hej, viskade jag hest och ett leende spreds på mina läppar.
- Vet du hur vacker du är? viskade han och jag öppnade ögonen för att kolla bak på honom och möta hans mjuka blick. Jag visste inte vad jag svara, så jag svarade inte. Kollade bara upp i hans bruna glittrande ögon.
- Du är väldigt, väldigt vacker... Jag rös till och vände mig om så att jag hade ryggen mot den stora staden utanför och bröstkorgen mot Justin. Jag skakade trotsigt på huvudet och ställde mig nära hans bröstkorg med armarna om hans nacke. Jag låste händerna på min svank och lutade pannan mot min.
- Det är du. Jag skakade sakta på huvudet igen.
- Jo. Ännu en gång skakade jag på huvudet. Han suckade och sa snabbt:
- Jo. Innan han började kyssa mina läppar mjukt. Jag besvarade kyssen snabbt och förflyttade händerna till hans kinder för att smeka hans lena kinder. Justin började sakta backa och backade in i lägenheten. Jag stängde snabbt balkongdörren och skyndade sedan efter Justin med läpparna hårt tryckta mot honoms söta, friska läppar. Han backade ända till sängen och la sig sedan ner med mig över sig.

 

-

 

- Vi måste diskutera... viskade jag, väl medveten om att jag förstörde den perfekta stunden. Justin rynkade pannan och nickade.
- Spit it out, viskade han och kollade upp på mig. Jag låg med huvudet lutat mot mina korsade händer på Justins bröst i vårt hotellrum. Justins hår var rufsigt efter vår brottnings- och mysmatch i sängen och hans ögon kollade med samma mjuka bruna blick på mig.
- Hur kommer det bli när jag kommer hem och du åker på turné? viskade jag knappt hörbart och han la huvudet på sned.
- Vi har ju redan pratat om detta, det löser sig babe, jag lovar. Jag skakade frustrerat på huvudet och rynkade pannan. Blev plötsligt irriterad och upprörd.
- Tänk så gör de inte det då, jag satte mig på hans lår och slog ut med armarna. Jag kollade frustrerat och oroligt på honom och han satte sig upp och drog oss bak så att han kunde ha gaveln till ryggstöd.
- Tänk så tappar vi kontakten Justin, viskade jag panikslaget och hoppade närmre honom. Satte mig med bröstkorgen mot hans och kollade in i hans bekymmerlösa ögon. Han knäppte händerna bakom min rygg och log varmt mot mig.
- Don't worry honey, sa han och log snett. Jag suckade och himlade med ögonen åt det patetiska smeknamnet han gav mig, men jag kunde inte undgå från att le lite.
Leendet slocknade dock ganska snabbt.
- Men bara tänk! sa jag och rynkade ännu en gång på ögonbrynen.
- Det kommer inte hända babe, sa han och smekte mina kinder med sina tummar.
- Ta det lugnt, jag lovar att ringa dig varje ledig stund och varje kväll, okej? sa han och jag kollade in i hans bruna ögon. Jag kände mig ganska desperat där jag satt och bad för att han inte skulle glömma mig.
- Du tror inte att jag är desperat av dig nu va? viskade jag och han flinade stort och retligt. Han lutade sin panna mot min och hans nästipp nuddade min.
- Det vet jag redan att du är, jag behöver ingen bekräftelse. Jag suckade, himlade med ögonen och bytte samtalsämne snabbt:
- Varje dag, lova? Han skrattade och nickade.
- Ja, jag lovar. Jag log smått och han kollade länge ner på mina läppar. Efter några få sekunder spreds ett lika stort leende på mina läppar som hans. Han kollade upp i mina ögon med glittrande stora ögon och jag fnissade till lite.

 

Tumblr_mfbaji9dsi1r6l3kwo1_500_large

 

Justin lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på mina läppar, jag besvarade kyssen mjukt och han lutade sig bak med mig efter sig. Höll ett mjukt grepp om min rygg och kysste mig mjukt.
Om jag hade varit en glass, hade jag smält.

 

-

 

Justin hade åkt till studion, jag hade fått följa med om jag ville, men jag tyckte att det var bättre att stanna hemma. Jag kanske skulle störa honom annars, Scooter hade inte heller varit så glad över Justins förslag, och jag ville inte att han skulle tycka att jag var i vägen, så jag stannade hemma. Fredo hade frågat om jag ville ha sällskap, men jag hade snabbt sagt nej och han hade följt med, för att fota tror jag. Justin hade dock gett mig sin mobil, så jag hade något att göra.
Och om det var något skulle jag bara ringa till Fredo. Jag var trött efter den långa flygresan och gick därför och la mig i den stora dubbelsängen med Justins telefon. Jag fattade egentligen inte varför Justin var tvungen att åka iväg till studion efter en lång flygresa, men det var något jag inte tänkte ifrågasätta.
Jag tryckte mig in på Temple Run och valde en av de 7 spelarna Justin köpt. Jag spelade en stund innan jag tröttnade och klickade mig in på twitter. Det var hundratals som twittrade till Justin varje sekund, minst. Jag kollade igenom några av de som twittrade honom och blev rörd inuti av de fina orden de skrev till honom. De skulle inte förvåna mig om de var de bästa fans i världen.
Precis när jag skulle dra av mig kläderna och lägga mig bekvämare plingade mobilen till. Ett namn lystes upp på skärmen och namnet fick min kropp att frysa till is.
Selena Gomez.
Det var de ända som stod, Selena Gomez, inte något hjärta, inte en smile, ingenting. Antagligen hade han tagit bort smileyn eller bytt hennes namn. Till Selena, från "babe" eller något liknande.
Jag visste att det var fel att tjuvläsa, och jag visste att jag skulle kunna trycka på avbryt om jag ville, eftersom att det fanns en sådan knapp också, men det gjorde jag inte. Jag tryckte snabbt på "svara" och redan innan meddelandet kommit upp på skärmen började hjärtat dunka och jag fick dåligt samvete.

' Hej. Jag är så ledsen vad jag gjorde, jag ångrar mig så mycket, snälla förlåt mig? :( Jag vill ha dig tillbaka, jag älskar dig fortfarande. Förlåt för allt jag gjort Justin, du betyder allt för mig. Snälla, kan vi inte prata? :( Ring mig vilken tid på dygnet som helst, jag älskar dig fortfarande. Puss, Selena '

Meddelandet gav mig kallsvettningar och kräkreflexer, nästan. Jag läste meddelandet om och om igen, meddelandet var ganska osammanhängande och dåligt skrivet. Hon kanske inte hade brottom? Jag tog ett djupt andetag och låste sedan mobilen snabbt. Jag la ner den på min mage och stirrade upp i taket.
Varför reagerade jag såhär? Bara för att Selena skickade Justin ett meddelande betyder det inte något.
Jag var bara patetisk. Och varför brydde jag mig egentligen? Jag och Justin dejtade nu, han skulle ju inte börja dejta någon annan samtidigt. Jag slöt ögonen och la mig på sidan för att snabbt somna.

 

JUSTIN PERSPEKTIV

 

Jag öppnade tyst dörren till hotellrummet, trampade snabbt av mig skorna och kollade mig runt i hotellrummets hall. Jag hade förväntat mig att Mercedes skulle komma och möta mig i hallen, men det gjorde hon inte. Jag gick sakta in i hotellrummet och kollade mig runt. Hotellrummet var stort, större än de andra faktiskt. Vardagsrummet var flott med glimtar av färgen blåm, hela lägenheten hade faktiskt glimtar av blått. Jag gick snabbt in i sovrummet och fick syn på Dess som låg och sov i sängen. Hon höll något i sin hand och jag rynkade pannan snabbt för att smyga fram till henne och ta saken hon höll i, det var min mobil. Jag skrattade tyst och låste upp den snabbt.
På skärmen syntes något jag aldrig skulle få se igen. Som jag inte heller VILLE se igen.
Selena hade skickat mig ett meddelande. Hjärtat började klappa snabbare, inte för att jag var glad, utan för att Dess hade sett det. Tänk så tolkade hon allt fel?
Jag läste snabbt igenom meddelandet, flera gånger. Ville veta vad hon menade med det hela, hade hon skickat det för att skada mig? Försöka få tillbaka mig för att hon älskade mig, som hon skrev, eller ha tillbaka mig för att krossa mig igen?
Det var så mycket frågor. Och jag skulle antagligen aldrig bli kvitt de. Jag försökte stöta bort frågorna medans jag snabbt klädde av mig, satte mobilen på laddning och la mig ner i sängen bakom Dess lilla kropp.
När jag la mig ner började frågorna gnaga på mig igen.

 


FÖRLÅT för den SÄMSTA uppdateringen! Jag är SÅÅÅ ledsen, men detta kapitlet tog VÄLDIGT lång tid att skriva-.- Vet inte varför, jag ÄR såå LEDSEN för det! 
Men därför blev de lite extra långt :D
Om ni kommenterar duktigt ska uppdateringen bli bättre nu på jullovet!
för vi har JUUUUULLOV NU! 
Vad önskar ni er för något? :D 
Ett kapitel kanske? 
 
Varför mezzade Selena Justin? o.o Hur kommer det bli nu när Dess åker hem? o.o Hur kommer allt sluta med Moshe och Selena? o.o VAD KOMMER HÄNDA? 
SKRIV ERA FÖRSLAG, vill ha LÅNGA kommentarer! :D 
ÄLSKAR ER!
 
KOMMENTERA 
 

 




Chapter 41

You don't walk into love. You fall in. It's why it's so hard to get out. 

JUSTIN PERSPEKTIV

- Gillar du också hästar? utbrast Mercedes överyckligt och Andrea nickade lyckligt.
- Ja! skrattade hon och så var pratandet igång. Jag satte mig bekvämare i soffan och slöt ögonen, försökte ignorera deras höga röster bredvid mig. Försökte vila. Mercedes vände sig med hela kroppen mot Andrea och pladdrade på. Jag fattade inte hur det kunde vara så roligt att prata om hästar, hästar är väll hästar? När jag såg Dess bakifrån med håret så långt hängandes på ryggen började jag tänka på Selena. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade henne ibland. Och jag gillade inte att ljuga, alltså skulle jag säga sanningen. Jag saknade henne. Vi hade varit ihop i två år, inte konstigt att jag saknade henne. Det var väll normalt? Mercedes saknade väll sitt ex också? Men Mercedes betydde mycket för mig. Hon var ju min tjej. Tror jag. Jag var fortfarande osäker på var vi stod, om vi var på flick- och pojkvänstadiet eller fortfarande dejtingstadiet. Dejting tror jag, vi skulle behöva prata om det innan hon åkte. Det var bara två dagar kvar. Sedan skulle hon vara så långt borta, över hela USA. I Washington DC medans jag fortfarande var i Los Angeles och publicerade mitt album. Jag skulle känna mig ensam. Selena kom alltid och höll mig sällskap vid sådanna tillfällen, men hon gick inte heller i skolan. Hon var sångare precis som jag. Sångare och skådespelare. Hon levde inte det livet som Mercedes gjorde, hon levde mitt liv, fast som tjej. Mercedes levde livet som jag gjorde innan, innan jag blev känd. Jag skulle ge nästan allt för att få testa att gå i skolan några dagar, kanske en vecka? Det skulle vara kul att bara testa. Få testa på livet som alla andra levde, mina fans och Mercedes. Samma liv som mina småsyskon skulle få leva snart, fast i längre klasser. Jag och Selena pratade inte om sådant, jag ville inte ens komma ihåg vad vi pratade om, försökte förtränga allt som hon sagt. Radera henne ur mitt liv. Just för att hon hade betytt allt för mig. Jag hade älskat henne mer än någon annan. Hennes ögon hade gjort mig helt galen och allt annat runt henne också. Och jag saknade henne. Jätte mycket.
Jag tog stöd mot ryggstödet och armstödet i sidan när jag satte mig upp i soffan. Jag vände mig mot Mercedes och sträkte mig efter tofsen runt hennes handled. Hon stannade upp i sitt oändliga pladder och drog bort tofsen från handleden och räkte mig den med ett vackert leende. Jag log stort tillbaka och blev varm inuti när jag tog den ur hennes öppna hand. Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hennes kind, Andrea fnissade till. Jag satte mig närmre Mercedes rygg och drog upp hela hennes hår i en tofs i nacken. Utan att fästa tofsen började jag fläta. Drog de tre olika tofsarna över varandra. Tillslut bildade de olika tofsarna en lång fläta som hängde löst nerför hennes rygg. Jag fästa tofsen i slutet och studerade den en stund innan jag satte mig i skräddarställning och lutade pannan mot hennes rygg. Hon sneglade så gott det gick bak på mig och tog mina händer som innan luggit i mitt knä. Hon slingrade in sina fingrar mellan mina och la de på sin mage, sedan fortsatte hon prata med Andrea. Jag tryckte läpparna mot hennes rygg med brist på något att göra och hon rös till. Jag skrattade till och la sedan kinden mot hennes rygg och lät de fortsätta prata.

-

- Varför blev det ingen bowling? frågade Mercedes när vi kommit hem igen, vi hade umgåts på samma ställe som förra gången. Den där källaren.
- Jag vet inte riktigt, för mycket dramatik om vi skulle gå och bowla med min kompis, log jag mot henne och drack ett glas vatten. Hon satte sig på diskbänken och nickade fundersamt.
- Ja... Det klart.
- Vi får bowla någon annan gång, log jag och särade på hennes ben så att jag kunde ställa mig mellan de. Hon log stort.
- Ja, jag fick hennes nummer, hon bor ju inte så långt ifrån mig. Två timmar ungefär tror jag, sa hon med ett stort leende och jag nickade.
- I New York. Hon nickade och la armarna om min nacke. Hennes ögon glittrade i ljuset från lampan i taket och ett ännu större leende krönktes på mina läppar. Hennes leende blev också större. Jag lutade mig fram för att kyssa hennes hals mjukt. Hon fingrade på håren längst ner i min nacke och jag stönade tyst mot hennes nacke.
- Jag funderar på att klippa mig, viskade hon från ingenstans och jag skrattade till för att kolla upp på henne med ett mystiskt leende, en rynka var också placerad på min panna.
- Jaha. Hur då?
- Några centimeter på topparna och låta luggen växa, till snelugg. Jag studerade luggen som hängde till mitten av ögonen. Jag höjde händerna och delade luggen på vänster sidan, drog den bak. Den föll mjukt ner över hennes högra öga och ett stort leende spreds på hennes läppar igen.
- Klart, viskade jag och studerade henne igen. Luggen låg perfekt över ena ögat och man såg ögonen bättre när luggen låg så snett.
- Ovant? fnissade jag när hon fick ett fundersamt uttryck i ansiktet. Hon skrattade till och nickade.
- Ja.

MERCEDES PERSPEKTIV

Konserten var slut. Vi skulle snabbt till hotellet för att Justin skulle duscha sedan skulle vi direkt ge oss av till flygplatsen och åka den nästan ett dygn långa flygturen till Los Angeles. Vi åkte i alla fall privat-jet. Vilket jag hade blivit van vid nu, något som inte var riktigt bra efter som att jag inte skulle kunna åka privat varje gång jag skulle någon stans.
Justin hoppade snabbt in i duschen när vi kom hem. Medans han var borta tog jag massa ego-pics på hans mobil.

Tumblr_mezsc8bpee1rm3xdqo1_500_large
Tumblr_mekru5cy3z1rshkn7o1_400_large
Tumblr_mekrl4drdh1rshkn7o1_500_large

Jag lät de vara kvar och la sedan hans mobil i hallen för att vi inte skulle glömma den. När Justin kom ut, iklädd en handduk runt höfterna hade jag precis dragit på mig ett par av hans joggingbyxor. Han skrattade när han fick syn på mig och sa med ett stort leende:
- Gillar du mina kläder eller vad? Jag skrattade till och ryckte på axlarna med en likgiltig blick.
- Du vet att jag älskar dina kläder baby. Han gav ifrån sig ett kvävt skratt innan han sjutsade ur mig ur sovrummet och drog på sig sina egna kläder. Han kom ut med ett par ljusa jeans, en vit t-shirt med en munkjacka över och tog snabbt tag om ett par gula supras som han lagt i hallen. Han drog snabbt på sig de innan han kollade busigt på mig.
- Ska vi gå? log han och jag nickade kort.
- Sure. Han sprang iväg och hämtade våra resväskor, gav den ena till mig innan han tog sin mobil i handen och stoppade ner den i jeans fickan och gick ut genom dörren med resväskorna i släp.
- Tack, sa jag med ett leende när vi låst rummet efter oss och var precis påväg att börja gå.
- Det var så lite så. Han tog min hand i sin och slingrade ihop våra fingrar innan vi mot Justins vilja klev in i hissen och tryckte på första våningen.
Snart skulle vi vara ännu lite närmre min hemstad, Washington DC. Efter denna flygturen skulle vi landa i Los Angeles och då skulle vi vara riktigt nära. Jag ville inte åka hem, även fast jag saknade HanSolo och mamma och pappa, också Chris, men jag ville ändå inte hem, jag ville inte skiljas från Justin. Easy peasy.

-

 

546774_464907616879283_310543811_n_largeJustin poserade framför planet. Eller poserade och poserade, han stod framför planet med halva ryggen mot. Fredo tog foto på honom på kameran och jag tog foto på honom från hans mobil. Det blev inte bra och tillslut fick jag be Fredo om hjälp, han skrattade innan han tog mobilen från mig och tog några perfekta bilder på Justin. Justin kom snart joggandes tillbaka och ställde sig bredvid Fredo, det fanns inte mycket folk på flygplatsen, men precis så mycket att de kunde prata om oss med skvallertidningarna. Justin studerade bilderna och log stort. 

- Och varför ville du ha de bilderna? frågade jag med ett leende och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, skrattade han.

-

Justin satte sig längst in mot fönstret. Ett leende spreds på hans läppar och han sträckte ut handen mot mig. Jag tog hans hand med ett leende och satte mig ner bredvid honom. Han la handen om mina axlar och kysste min kind. Kenny och Fredo satte sig mittimot oss medans Pattie, Ryan och Scooter satte sig på sätena över gången. Jag skulle precis sätta mig rakt upp i sätet när Justin drog ett hårdare tag om mina axlar. Han höll mig mjukt mot sitt bröst och lät mig inte gå någonstans. Jag kunde inte hindra leendet som spreds på mina läppar och jag lutade huvudet nöjt mot hans bröstkorg. Fredo drog upp kameran som han hade i en kamera väska på marken och riktade den mot oss.
- Ge mig en kyss! sa han entasiastiskt och jag kollade upp mot Justin, han kollade snabbt tillbaka på mig med ett stort leende och lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Jag pussade han mjukt tillbaka, kyssen blev snabb och bara ytlig och jag ville snabbt ha mer. Men istället för att kyssa honom igen gav jag honom en mjuk kyss på kinden när han kollade tillbaka på Fredo igen. Jag kunde se leendet som spreds på Justins läppar igen när Fredo tog ännu ett foto på oss och tryckte på fotoknappen.


 

Vad tycker ni? Tråkigt? Have somebody some ideas? :D TELL ME WHAT YOU THINK! :D

KOMMENTERA?

minst 8 :D  

OCH, vad tycker ni om Jasmine Villegas som Mercedes? :D Ganska mycket Jassy bilder i detta kollaget... Okej typ alla lol XD haha c: 

 

KOMMENTERA




CHAPTER 40

 

MERCEDES PERSPEKTIV

Vi skulle träffa Andrea dagen efter igen, Justin skulle på konsert dagen efter, och innan konserten skulle vi umgås med Andrea igen, bowla tror jag. Vi hade precis kommit hem till hotellet och jag njöt av tysnaden som spridit sig när vi kom in på hotellrummet. Jag slog direkt ner mig i sängen och suckade ljudligt. Det var kväll och klockan var runt 7 på kvällen, alltså var affärerna i staden fortfarande öppna.
- Justin? ropade jag ut mot köket där Justin hällt upp ett glas vatten.
- Mm? ropade han tillbaka och jag reste mig snabbt upp, bara någon minut efter jag lagt mig ner.
- Kan inte vi gå och shoppa? Han kollade skeptiskt på mig.
- Är du säker? frågade han försiktigt.
- Vi är i London Justin, såklart vi ska shoppa! Ett litet leende spreds på hans läppar.
- Inget mysande och massa livvakter..
- Om du inte vill följa med går jag själv, sa jag snabbt och log stort.
- Jag följer med älskling, sa han och drack upp vattnet innan han slog händerna i knät.
- Vi går.
- Och jag har egna pengar, sa jag snabbt och traskade iväg till min resväska. Han skakade drastiskt på huvudet och gick efter mig med bestämda steg. Jag böjde mig ner för att plocka fram min plånbok som jag hade mitt kort och allt annat i. Håret hängde ner som två väggar över mina axlar och jag kunde se Justin som en skugga bredvid mig.
- Det kommer inte på fråga, sa Justin surt och skakade på huvudet som en fyra åring bredvid mig. Jag skrattade till och reste mig upp med armarna i kors.
- Och varför inte det? fnissade jag och han himlade med ögonen.
- Du är min flickvän.
- Det vet inte de, sa jag barskt och menade papsen och fansen. Justin suckade och himlade med ögonen.
- De behöver ju inte veta att det var jag som betalade? sa han snabbt och ryckte på axlarna.
- Hur ska de inte veta det?
- Jag låter dig inte betala. sa han snabbt med allvarlig blick. Jag suckade irriterat.
- Nehe, men du har inget val. sa han snabbt och rykte beklagande på axlarna.
- Im sorry sweety.
- Jag betalar visst, vi tar med oss Fredo, papsen kan ta det annorlunda annars. Han nickade.
- Ja.

-

Folket stod nästan på varandra när vi var framme vid Oxford St. Gatan var fantastisk! Värmen hängde i luften och solen sken långt nere i horisonten. Inte för att jag såg horisonten så mycket, allt folk och bilarna som trängdes på vägen var ivägen. Jag fixerade blicken på något hela tiden, allt från en röd buss till en gul taxibil som svischade förbi. Jag kände mig lycklig, och jag hade ingen aning om varför. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och glädjen pumpades ut i mina fingertoppar. Jag följde en röd buss med blicken när den åkte förbi och svängde höger. Den hade två våningar och jag såg ifram i mot att åka en sådan. Tutningar och människorop ekade i öronen och Justin drog tag i min handled för att dra mig efter sig. Kenny var med oss och han följde lydigt efter som en liten svans. Jag hade dragit på mig ett par andra kläder, ett par ljusa tighta lite halvtslitna jeans och en stor stickad tröja. Över den elfenbensvita stickade tröjan hade jag en svart skinjacka som höll värmen perfekt, då jag antagligen skulle klarat mig utan den. På fötterna hade jag mina vita converse. Perfekt kombination. Håret hade jag uppsatt i en hög tofs och sminkningen var enkel, lite mascara och eyeliner. Naturligt. Naturligt var bra, och Justin gillade det. Ögonen såg större ut i sminkningen också, större och mer bruna. Lysande på något sett. Det hade Justin sagt när vi varit påväg ner till entren där vi skulle möta Fredo och Kenny. Fredo hade på sig vanliga jeans och en vit t-shirt med en killig skinjacka över, Kenny ungefär samma, förutom skinjackan. Justin hade på sig ett par svarta skinliknande byxor och en svart t-shirt och svarta supras. Till outfiten hade han ett långt livrigt halsband och små silvriga öronhängen i öronen. Jag kände hans lösa grepp om min handled och hade bara lust att slingra in mina fingrar i hans. Men jag kunde nästan känna blickarna brinna mot oss, blandannat Justins hand som hade sina fingrar flätade runt min handled. Han släppte mig snabbt när vi kom fram till ett rött stoppljus, Kenny var tätt i våra hälar och Fredo gick bredvid mig på min högra sida, då Justin gick på min vänstra.
- Vart ska vi? frågade Kenny glatt och ställde sig mellan mig och Justin. Justin sneglade på mig och ett leende spreds på hans läppar.
- Vart vill du gå Dess? frgåade han vänligt och jag vände mig mot Fredo, som kollade med stora ögon på mig tillbaka.
- Forever 21? frågade jag med ett stort leende och sneglade på affären som fanns på andra sidan vägen. Skylten lyste starkt och folk var påväg in hela tiden.
Justin nickade sakta, men stack sedan upp i ett leende. Han nickade och vi alla begav oss över vägen när det blev grönt. Justin gick framför mig och jag ville inget helldre än att smita upp bredvid honom och slingra in mina fingrar i hans. Känna hans varma hud mot min och luta huvudet mot hans breda axlar samtidigt som han tryckte sin hand med min. Jag suckade tyst, fixerade blicken på affären vi skulle gå in i. Forever 21. Nu skulle de shoppas.
Jag kom ut affären med en ljus hög kjol, den var ljus rosa med vita prickar. Jag älskade den, och mot min vilja hade Justin betalt den, tillsammans med en vit crop top. Med mig ut fick jag också ett par blå jeans shorts med hög midja som jag älskade, de betalade Justin också. Han envisades verkligen med att betala det. Så tillslut gav jag upp. Vi försökte dock vara så lågmälda som möjligt, så att ingen hörde vad vi snackade om. Efter Forever 21 begav vi oss den långa biten till Harrods. Jag och Fredo gick lite samtidigt som Justin och Kenny gick lite själva. Jag kollade faschinerat på alla prislappar och visade Fredo de extramaste, också Justin, när vi gick tillsammans med de, men då skojade han bara och viskade:
- Vill du ha den?
Efter ett tag begav vi oss ut och gick direkt till Primarket, en lite billigare affär om man sa så. Där kom jag ut med massa kläder, och det mesta hade jag till och med betalt alldeles själv. En massa linnen i olika färger fick jag med mig ut, något som jag behövde. Också några par byxor och några få smycken. En blus och någon skjorta fick jag också med mig ut, de betalade dock Justin.
Efter en två timmars shoppingtur begav vi oss av till hotellet igen. Justin hade skrivit minst 300 autografer och hans vänster hand var nog öm av allt skrivande.

-

Justin stänger snabbt dörren efter sig och går in i köket för att hämta en frukt. Jag går med raska steg in i sovrummet och lägger påsarna på sängen, de skramlar till när smyckerna slås mot lakanen och jag rycker till av ljudet. Jag tar upp crop topen och håller upp den framför mig. Rynkar pannan och sträcker fram den ur olika vinklar.
- Testa den. Rösten är nära, högst några centimeter från mitt öra och jag rycker till av de plötsliga ljudet.
- Ska jag? viskade jag hest tillbaka och kollar bak på honom. Hans ögon glittrar i dunklet och jag hör stadens tysta läten nedifrån vägen. Han nickade enkelt och lutar sig fram för att kyssa min panna.
- Ja, det tycker jag. Jag nickade långsamt och drar upp kjolen från Forever 21 påsen och försvinner sedan in på toan för att byta kläder. När jag kommer ut igen har Justin lagt sig på rygg raklång i sängen med ett nöjt och finurligt leende. Jag går snabbt fram till honom från hallen och toaletten mittimot och snurrar muntert framför honom. Han gör tummen upp och följer min kropp när jag snurrar.
- Jätte fin! ler han och hasar sig upp från sängen för att gå fram till mig och kyssa min kind.
- Du är så snygg tjejen, viskar han och jag fnittrar förälskat.
- Tack. viskade jag tafatt och vänder mig sedan om för att gå in på toaletten igen för att byta om till mina jeans och den stickade tröjan. Jag drar på mig den stickade tröjan och smiter ut till sovrummet igen för att dra åt mig mina joggingbyxor och dra på mig de snabbt.
- När ska vi åka härifrån? viskade jag försiktigt när jag krupit upp i hans famn och låg tätt intill hans bröst.
- I morgon.. viskade han och jag nickade stumt.
- Ska vi till Los Angeles då..? viskade jag och han nickade.
- Ja, viskade han och kollade ner på mig från mobilen han höll i handen. Det ska vi älskling.
- Sedan?
- Efter en eller två dagar flyger du hem till Washington DC igen... viskade han försiktigt och jag grymtade till.
- Jag vill inte åka.. viskade jag och han drog sin arm tätare kring min.
- Jag vill inte att du ska åka heller, men du måste tänk på skolan.
- Jag vill inte tillbaka till skolan.
Skolan fick mig att tänka på Moshe. Hans namn brukade rinna av mig, jag orkade inte bry mig om honom längre. Men jag kunde ändå inte hindra känslan inom mig när han kom upp ändå. Vi hade varit kära i varandra, jag hade i alla fall varit väldigt kär i honom, han hade varit mitt liv den tiden vi var ihop.
Mitt liv.
Justin var inte mitt liv än. Men jag visste att han lätt skulle bli mitt liv om vi fortsatte dejta. Jag har ganska lätt att fästa mig vid personer. Alldra mest vid de jag håller kärt eller bryr mig om. Jag bryr mig om Justin, och håller honom kärt även fast det låter gammeldags.
- Jag längtar efter snö... viskade jag och han skrattade till samtidigt som han andades lätta andetag mot min hårbotten.
- Jag med, viskade han och jag lutade kinden mot hans bröstkorg där jag låg tät imot honom på hans högra sida. Med vänster kinden mot hans bröst, drog in hans ljuvliga doft i mina lungor och reste mig snabbt upp. Jag drog av mig byxorna och bytade snabbt tröja till en av Justins stora t-shirts och la mig sedan ner bredvid honom igen. Jag kröp ner under täcket och la mig på plats bredvid honom. Han skrattade och kysste mina panna mjukt. Han låg fortfarande ner i de svarta byxorna men reste sig upp för att dra av de efter bara några få sekunder. Han la sig ner igen när han dragit av nästan alla kläderna förutom boxershortsen och la sig sedan ner nära mig igen. Han hud brände på min och jag njöt tyst av hans kroppsvärme.
- Vi struntar i att borsta tänderna... viskade han och jag fnittrade till innan jag nickade kort.
- Ja.. Det gör vi..


Skit sugit kapitel. 
Men behöver ngr mellankapitel innan det kan hända grejer! :D 
(förlåt för att det tagit så lång tid, haft massa att göra denna veckan -.- Massa prov, inlämningar och läxor.. :/ NU ÄR DET BTW ÖVER :D BÄTTRE UPPDATERING HERE I COME! )
 
Bild kommer upp imorgon :D 
KOMMENTERA NU

 




Chapter 39

citaat

MERCEDES PERSPEKTIV

 

Hotellet var underbart. Vi bodde inte alls långt ifrån Oxford Street, så jag hade planer på att shoppa. Vi bodde på ett flådigt hotell, med stora fönster och öppna ytor. Sovrummet var super lyxigt med en touch av brun och beige. På vänster sida stod en stor byrå i mörk brun och ett stort fönster som hade perfekt utsikt över en av Londons gator. Sängen var snyggt bäddad med massa kuddar i olika färger och lakan i en matt nyans av brun. Riktigt snyggt!

- Det är jätte fint! log jag lyckligt och satte mig ner på sängen, Justin skrattade och rullade fram våra resväskor till sängens ena kant. Hans hår var ryffsigt, morgonruffs. Han hade somnat en stund på planet, det hade jag också. Jag drog bort en av toffsarna som satt fast på min handled och satte upp håret i en hög tofs. Luggen hängde busigt i ögonen och jag försökte blåsa bort den. Det gick inte så bra och Justin började skrattade åt mig. Den hade växt en hel del medans vi var borta och jag längtade efter att klippa den när vi kom hem. 

Jag längtade dock inte efter att få komma hem, inte alls. För det betydde att Justin inte skulle va där med mig, att jag skulle vara ensammast i världen igen.
Med Justin som en kontakt i min mobil.
Jag spände tofsen och försökte sluta tänka på det, att om ungefär en halvvecka, kanske till och med mindre, skulle jag vara Mercedes igen. Egentligen hade jag varit Mercedes hela veckan, men inte samma Mercedes som jag hade varit innan resan. Jag kände mig annorlunda med Justin, vackrare kanske. Mer betydelsefull. Jag vet inte riktigt. Men i alla fall mycket gladare, han lös upp mitt liv.
Det lät hur fånigt som helst, men det var sant. Justin lös upp mitt liv just nu. Jag reste mig hastigt och tog de få stegen fram till honom, la armarna hårt om hans bröstkorg och lutade kinden mot hans bröst. Jag slingrade ihop mina fingrar på hans rygg och jag kände hans läppar mot min hjässa. Jag tryckte mig närmre honom och slöt ögonen. Han smekte mig mjukt på ryggen och lutade sig ner för att viska i mitt öra.
- Vad tänker du på älskling? Han raspiga röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och när de var åter på banan igen dunkade de betydligt snabbare än innan.
- Hur det kommer bli när jag åker hem, viskade jag ärligt. Han svarade inte, jag kunde bara känna och höra hans tysta andetag mot mitt huvud och jag kollade upp på honom. Lät håret hänga under min rumpa då jag böjde upp huvudet. Hans hjärta dunkade hårt innanför bröstet och jag ställde mig ännu lite närmre honom. Väntade på ett svar med blicken fastspänd i hans.
- Vi kommer hålla kontakten Dess, va inte orolig. Jag gillade det nya smeknamnet. Dess. Det var bättre än Merc i alla fall.
- Jag är orolig ändå, jag önskade att jag kunde följa med, viskade jag och han böjde sig ner för att stryka sina läppar mot mina.
- Du har skola, viskade han och log snett.
- Och du är arton och har tagit studenten, fnös jag och han skrattade till.
- Ja, kanske det.
- Det är snart sommarlov! Slog det mig och han skrattade till. Jag log med hela ansiktet och han smekte min rygg mjukt.
- Då kan jag komma och hälsa på dig och sådant, viskade jag och han nickade stort.
- Och jag kan komma till dig.
- Jag önskade att jag bodde i Los Angeles, suckade jag och han fnissade.
- Det är fint i Washington.
- Men du jobbar inte där. Han ryckte på axlarna och började sig ner för att placera sina läppar en centimeter från mina.
- Kanske någongång.
- Ge mig inte för höga förhoppningar nu Bieber, flinade jag och kollade ner på hans fuktiga läppar. Han skrattade till och log snett innan han började sig ner för att ge mina läppar en mjuk passionerad kyss.

-

Andrea hade svart fluffigt hår med vita slingor, de isblå ögonen såg pigga och glada ut och hennes blick åkte från mig till Justin. Hon hade ett stort leende på sina ljusrosa läppar och svart eyeliner var synligt runt hennes ögon. Hon hade ett par svarta byxor i skin och ett vitt linne på sig. Över linnet hade hon en svart, röd rutig skjorta. Skorna var ett par svarta 'Doktor martens' och hennes kroppsbyggnad ganska normal, något åt de lite smala hållet kanske. Hon var några centimeter längre än mig och sneluggen hängde lite framför hennes högra öga.
Jag mötte hennes blick men sneglade snabbt ner i marken, jag var blyg vid nytt folk, nästan alltid. Ett stort leende var placerat på hennes läppar hela tiden och jag sneglade runt istället. Vi var på hennes hotell, det fanns inget folk förutom Kenny, jag Justin och Andrea. Ingen annan. Vi var i något separat underhållsrum, med biljard och andra "nödvändiga" grejer. Stället hade kostat massa att hyra men Justin hade betalat allt, han ville att vi bara skulle umgås.
Han hade sagt, bokstavligt, att han " ville umgås med sin närmsta vän och flickvän " utan massa folk, och jag förstod honom. Det kan inte alltid vara lätt att vara en popsensation, massa jobb och ingen tid över till något annat.
Och pressen och skvallret som kommer ut varje dag.
Jag skulle nog aldrig klara av det.
Justin släppte mig och joggade fram till Andrea för att lägga armarna om hennes lilla kropp och krama henne hårt.
- Äntligen träffas vi! Det var så länge sedan! utbrast han och jag hörde Andrea skratta i hans famn. Ett stygn av avundsjuka träffade mig och jag tog ett djupt andetag för att stanna en meter bakom Justin. Jag kunde se Andreas små händer slingra fast sig på Justins rygg och de kramade varandra länge och hårt. Efter en liten stund när de hälsat färdigt på varandra avslutade Justin kramen och kollade bak mot mig för att backa några steg och lägga handen om hennes midja.
- Detta är Mercedes, min flickvän, sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han kollade på Andrea och log stort. Hon räckte fram sin hand och jag tog den mjukt i min.
- Hej Mercedes, jag heter Andrea, trevligt att träffa dig, sa hon och log ett varmt leende.
- Trevligt att träffa dig också, pep jag fram och tryckte mig mot Justins bröst. Jag brukade aldrig vara såhär blyg, det var ovanligt. Men jag hade en aning om varför jag var blyg i alla fall. Osäkerheten trädde fram. Jag var Justins flickvän, och framför mig stod en tjej som kunde dubbelt så mycket om honom än mig.
Jag kände mig dum.
- Vi sätter oss i soffan och pratade lite, sa Justin och sneglade bort på en soffgrupp som stod i ett av rummets hörn. Den var gjord av något konstigt tyg och hade färgen grå, svart. Det var två soffor mittimot varandra och en fotölj som stod mot väggen längst bort. Jag höll Justins hand hårt och sneglade blygt på Andrea, hon kollade tillbaka på mig och log stort. Jag försökte le tillbaka men det blev nog mest en grimash av något slag, hon trodde antagligen att jag var dum i huvudet.

-

Justin och Andrea hade gått in på ämnet musik och samtidigt som de diskuterade om hårdrock eller pop var bäst blev jag väldigt kissnödig. Jag såg nog rätt rolig ut när jag satt och åmade mig i soffan. Justin som satt bredvid mig, tätt intill la tillslut, när min blåsa höll på att sprängas, blicken på mig och log stort innan han frågade:
- Vad gör du?
- Jag måste på toa! viskade jag och han flinade stort mot mig innan han kollade tillbaka på Andrea som log stort. Vi ursäktade oss och jag släppte snabbt Justins hand för att springa en bit framför honom och skynda mig så gott jag kunde. Han kom snart upp bakom mig och la händerna mot min midja för att sedan trycka kroppen hårt mig. Jag försökte slita mig loss men lyckades inte, jag fick nästan panik, så kissnödig var jag.
- Justin jag kissar på mig, var är toaletten? fräste jag bak mot honom, ett stort flin spred sig på hans läppar.
- Är du säker på att du vill veta?
- Jag slår dig.
- Jag vet inte. Jag suckade och stönade högt av irritation. Jag sprang fram till en av dörrarna vid ena långsidan på den korta korridoren. Den var låst, jag sprang fram till den bredvid och den öppnade sig.
Framför mig stod det jag ville ha mest av allt just nu.
En toalett.

 

JUSTINS PERSPEKTIV

 

Det såg ut som om hon fick en orgasm när hon såg toaletten stå där inne och vänta på henne. Jag brast ut i skratt och hon kollade snabbt bak på mig.
- Stanna där du är, sa hon, hytte med ett finger och sprang sedan in på toaletten. Jag skrattade och lutade mig mot dörrgaveln. Efter en stund kom hon ut med ett njutningsfullt ansiktsuttryck och jag gick snabbt fram till henne för att lägga mina händer på hennes svank. Jag tryckte hennes kropp hårt mot mig och våra ansikten var bara några millimeter från varandra. Hon krånglade upp sina händer mellan våra kroppar och la de mot min hals med tummarna om mina kinder. De brände nästan där hon rörde min hud. De kändes lite som jag flög, ovanför molnen. Jag drog hennes kropp ännu tätare mot min och ett leende speglade från hennes till mina läppar. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och jag strök hennes rygg mjukt, vågade tillslut smeka hennes rumpa mjukt också. Hon himlade med ögonen och jag rykte oskyldigt på axlarna. Jag lutade mig sakta ner mot hennes läppar och nuddade hennes läppar mjukt, hon masserade mina läppar mjukt när hon ställt sig på tå med armarna hårt om min nacke. Jag la händerna på hennes lår och lyfte upp henne på mina höfter. Hon slingrade sina ben om min midja och smekte mina kinder, öron och nacke mjukt. Jag rös till och pressade upp hennes lilla kropp mot väggen.
- SKA VI SPELA BILJARD? Det magiska ögonblicket försvann och Dess krånglade sig snabbt nerfrån min höfter och gav mig ett snett leende innan hon, med mig i släptåg och med min hand inslingrad i sin, gick in mot rummet Andrea befann sig i.
Andreas historia var hemsk. Hennes mamma dog när Andrea var 2 år, och hon har bott i fosterhem hemskt länge. Olika hade hon bott i, aldrig trivts riktigt. Hon var lika gammal som Mercedes, två år yngre än mig asså. Hon är ungefär 167 centimeter lång med svart, blont hår. Hon var som en syster för mig.
Hennes pappa sitter i fängelse sedan två år tillbaka, och hon har äntligen hittat ett fosterhem hon trivs i, och de trivs med henne. Familjen bodde i New York, och hon trivdes som handen i hansken. Om man ska vara exakt bodde de utanför New York, i en ganska stor bondgård. Hon hade en alldeles egen häst som hon skötte om dygnet runt och jag visste att Dess och Andrea snart skulle hitta detta ämne.

 

MERCEDES PERSPEKTIV

 

Han bokstavligt flåsade mig i nacken, försökte få mig på andra tankar än just biljard bollen som skulle trilla ner i ett av hörnen, eller mitt på långsidan. För tillfället tänkte jag satsa på att slå ner den i ett av hålen i hörnan, därför var jag tvungen att nästan ligga ner på biljardplanen, något Justin utnyttjade då han nästan låg över mig med händerna på mina höfter. Han strök mina höfter mjukt med tummarna och jag hade svårt att koncentrera mig på något annat än hur hans tummar smekte mina bara hud mjukt. Han hade hittat en liten glipa mellan de stora joggingbyxorna och mitt linne. Jag hade tat av mig min skjorta och lagt den på soffans ryggstöd.
Precis vad han ville.
Andrea stod och skrattade bredvid oss. Justin tryckte sitt skrev ännu lite mer mot min rumpa och jag stönade irriterat. Samtidigt som jag ville att han skulle hålla på ville jag att han skulle sluta. Han fick inte göra såhär mot mig när någon annan kollade på, det var pinsamt. Jag kände hur mina kinder blossade upp och Justin kysste min nacke mjukt där håret delat på sig. Jag rös till och la mina händer på Justins för att flytta det till hans kropp istället.
Jag kollade upp på honom med allvarlig blick som betydde att han skulle låta mig spela. Han flinade bara.
Jag lutade mig ner igen och fixade pinnen vid bollen.
Denna gången gick han ett steg längre och sneglade på Andrea. Han la händerna på min rumpa och smiskade retligt till; precis när jag försiktigt puttade på den lilla bollen. Den åkte snabbare än jag tänkt mig och flög snabbt ner i hålet. Jag hoppade rakt upp i luften med händerna ut och hoppade sedan på Justin för att kyssa hans läppar mjukt. Han stirrade på bollen och svor sedan lågt för sig själv. Andrea skrattade i bakgrunden och jag kollade på henne med ett stort leende.
- Rätt snyggt va? skrattade jag och hon nickade stort.
- Klockren, bra jobbat Justin, hjälper sin tjej lite på traven!


NU SKA JAG KOLLA PÅ I AM NUMBER FOUR! 

 

Vad tycker ni? :D
KOMMENTERA



Chapter 38

" The WHAT-IF's & SHOULD-HAVE's will eat your brain. " - John O'Callaghan

MERCEDES PERSPEKTIV

Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade snabbt av mig. Jag spolade snabbt av balsamet och tvålen innan jag sträckte mig ut mot toalettstolens kant där jag lagt mina två kristallvita handdukar.
Men de var borta.
- Justin! ropade jag i panik och tog ett kliv ur badkaret för att vira in mig i duschdraperiet och ropa på Justin igen. När han kom in smygandes i badrummet hade han ett lurigt leende på läpparna och såg flörtigt på mig. Jag kollade så allvarligt jag kunde på honom och hytte varnande med ett finger.
- Justin ge tillbaks de! utbrast jag irriterat och han ryckte på axlarna och spelade oförstående.
- Vadå? frågade han och höjde ena ögonbrynet. " Vad har jag gjort nu? " skrattade han och log listigt igen samtidigt som hans blick letade sig nerför min kropp.
- Kolla inte! skrek jag irriterat och skyddade min kropp så gott jag kunde med draperiet.
- Jag har inte tagit något från dig! skyddade Justin sig och flörtade med ögonbrynen.
- Du har tagit mina handdukar! Han kollade oskyldigt på mig.
- De har jag inte alls! ropade han och skakade trotsigt på huvudet.
- Ge tillbaka de Justin! sa jag uppgivet och gjorde "valp-minen" mot honom.
- Och vad får jag?
- Stryk? skrattade jag ironiskt och han rynkade ögonbrynen.
- Naaah....
- En kyss.
- Och hur ska jag veta att du inte luras denna gången också? frågade han och höjde på båda ögonbrynen. Han stod vid dörren av den avlånga toaletten. Handfatet var på hans vänstersida, min höger och taletten var på min vänstersida. Mot en vägg som avskilde en del av duschen mot den andra delen av toaletten. Allt var nästan i vitt, alla "möbler" var vita, men det fanns detaljer som var ljus-blå och de gav en hemtrevlig känsla.
- Jag lovar att... Spola ner mig i toaletten om jag ljuger! svarade jag uppspelt. Han tvekade innan han tog några steg till mig och la handen om min midja för att luta sig ner och pressa sin mjuka läppar mot mina. Mitt hår hängde blött nerför ryggen och hela min kropp var blöt.
Eftersom att någon trevlig person snott mina handdukar. Host host.
Hans hand gled fjäderlätt nerför min rygg och bildade cirklar i vattendropparna. Jag hade dragit draperiet runt min framsida och så mycket av rumpan de täckte. Justin visade dock hänsyn och höll sig med att smeka mig på ryggen med sina perfekt fingrar. Han drog sig bort från mig och log ett lurigt leende innan han stack ut från badrummet och kom tillbaka några sekunder senare med handdukarna i handen. Jag pustade lättat ut och log ett halvt leende mot honom som tack för att han höll vad han lovade; innan han ställde sig lutad mot handfatet med ett stort flin på läpparna. Han stod någon meter från mig med handdukarna framsträkta och verkade njuta av att se mig så irriterad som jag var. Jag tog två korta steg med draperiet runt min kropp med de tog stopp då draperiet började glida nerför min rumpa och nästan framsidan. Jag slängde en blick på de blå draperiet och sedan kollade jag irriterat på Justin.
- Bara kom hit med de, morrade jag och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Vill du ha de, får du komma hit. Han flin nådde till öronen och jag suckade högt innan jag skakade trotsigt på huvudet.
- Aldrig.
- Vill du ha de, så får du komma hit, upprepade han och jag himlade med ögonen.
- Du sa det, svarade jag drygt och han skrattade torrt till. Jag kollade närmre på hans ansikte, käkbenen var tydligt markerade och näsan rak, ögonen perfekt böjda och munnen perfekt med en hjärtformad överläpp. Han var så äckligt perfekt att jag nästan ville spy av tanken på att han gillade mig. Inte för att han gillade mig bokstavligt, utan för att han gillade mig istället för någon annan mer perfekt.
Han borde egentligen inte gilla mig, han borde gilla någon annan, någon som var lika perfekt som honom, om de gick att hitta.
Selena Gomez. Eller kanske Demi Lovato?
Men av alla människor hade han valt mig, mig, mig, mig, och mig. De var nästan orättvisst mot alla andra perfekta personer där ute som bara väntade på att få träffa den där personen som var lika perfekt som en själv.
Också satt han fast tillsammans med en något sådär halv ful person.
De var nästan tragiskt.
- Ska du komma och hämta den eller Dess? frågade han och min blick, som innan hade letat sig uppför dörrens dörrkarm, letade sig tillbaka till den där perfekta personen igen. Jag svalde hårt och nickade.
- Ja.. Jag kommer. Jag släppte draperiet snabbt och täckte så mycket av min kropp som de gick medans jag sprang fram till Justin och greppade tag om handduken för att trä den runt kroppen. Jag mötte inte hans blick när jag virade handduken runt kroppen, kände mig plötsligt väldigt ful egenförelse med honom. Jag spännde fast handduksänden vid överkanten och lutade mig sedan ner för att vira håret i en turban.
- Dess... viskade Justin och tog ett fast tag om min handled. Jag kunde känna hans blick glo på mig i varje rörelse jag gjorde och nickade kort.
- Ja? viskade jag.
- Vad tänker du på? viskade han och lät sin hand glida ännu längre upp för min arm.
- Hur perfekt du är, viskade jag halv-ärligt och han skakade snabbt på huvudet.
- Ingen är perfekt.
- Det är ganska deprimerande att säga så, svarade jag snabbt och han kollade ner på mig med ett snett leende.
- Det är ju sant, svarade han och jag skakade på huvudet.
- Kan man inte säga att alla är perfekta istället? viskade jag och kollade djupt in i hans ögon. Ett litet leende spreds på hans läppar och jag höjde handen för att smeka hans kind mjukt.
- Du är perfekt, jag skrattade kallt till, samtidigt som de blossade upp på kinderna, och jag var snabbt knallröd. Han hade fortfarande de där fånigt stora leendet på läpparna och jag hade bara lust att lappa till honom, men istället smekte jag hans kind med min tumme och kysste hans läppar mjukt innan jag viskade:
- Alla är perfekta, på sitt egna lilla vis.

-

Jag drog på mig ett vitt linne och över en blå, vit, röd skjorta. Jag älskade skjortor, de var så skönt.
- Justin? ropade jag efter att ha tagit på mig nästan klart.
- Mm? ropade Justin från vardagsrummet.
- Kan jag få låna dina joggingbyxor idag igen? ropade jag och han skrattade till innan han svarade:
- Visst!
- Tack! Jag letade upp joggingbyxorna och drog snabbt på mig de, lånade ett par ankelsockar från Justin också; han hade så mycket kläder ändå, det gjorde inget om jag lånade lite.
Jag packade sedan snabbt ihop mina få kläder och drog ut resväskan i hallen.
- Justin varför är min resväska här egentligen? frågade jag när jag kom på att vi inte hämtat den.
- Fredo kom över med den igår, svarade han och jag nickade samtidigt som jag log. Vände mig om för att ge mig av till vardagsrummet och kolla ner på Justin som satt i den beiga soffan.
Hans hår var fortfarande ruffsigt sedan vi sovit och han satt med fötterna på bordet, han putade med läpparna och pillade lite på sina fingrar. Något som antagligen tydde på att han var uttråkad. Han kollad upp på mig och avfyrade ett stort vackert leende.
- Ska du stå där hela dagen eller? skrattade han och jag fnittrade till.
Fånigt, jag vet.
Jag skakade på huvudet och gick snabbt fram till honom för att krypa in i hans mjukt famn. Han la armarna om mig och kysste min panna mjukt.
Ännu en gång:
Jag var inte värd honom.

-

Paniken på flygplatsen var kalosal. De fick ringa dit poliser för att äns kunna komma in på flygplatsen. Folk skrek från höger och vänster och jag kände mig liten och klen. Alfredo hade en hand om mina axlar och höll mig tätt intill sig, för att jag inte skulle komma bort i folkmassan. Vart man än kollade var det paparazzis och fans, vart man än stod blev man knuffad av någon alldeles för närgången paparazzi eller en beroende belieber. Justin gick längre fram, hade sin svarta luva över huvudet och försökte att skriva så många autografer som möjligt medans han gick snabbt, puttad av alla personer bakom honom. Han hade massa livvakter runt sig.
Han hade sagt att han ville ha mig där framme, nära sig, men båda visste att det inte gick. Papsen skulle få bild på oss tillsammans och skrivit om oss som ett par.
Fast det tror jag de redan gjort, för jag hörde hela tiden frågor som:
- Är du och Justin ihop?
- Dejtar ni?
- Har du känslor för Bieber? Jag ignorerade frågorna och sneglade på Fredo eller Justin hela tiden. Också Pattie som gick en bit framför oss.
Justin kollade på mig, jag vände upp huvudet och möttes av hans skinande blick. Han hade ett litet leende på läpparna och kikade på mig mellan livvakternas armar. Luvan var fortfarande uppdragen och det var precis att jag kunde se hans vackra glittrande ögon. Jag sken upp i ett leende och allt annat försvann. Hans hand syntes mellan livvakterna och han kramade om den hårt, som ett tecken på att han ville krama om min. Jag blev alldeles varm inuti, det pirrade härligt i magen och ingen kunde döda leendet som växte på mina läppar. Jag kramade om min hand hårt jag också och sneglade på honom, han strök de fingrar han nådde med sin tumme och jag kunde nästan känna hur hans mjukt tumme strök min handrygg.
Bubblan smäldes när vi var framme vid gaten. Vi gick snabbt egenom glasdörrarna och snabbade oss sedan fram till flygplanet. Justin höll fortfarande sin hand hårt sluten, jag gjorde det samma.
Vi höll varandras händer på avstånd.
Jag kunde se hur Justin stannade bredvid trappan upp till flygplanet. Hans livvakter stannade med honom medans Pattie traskade rakt in i planet, hon orkade väll inte bry sig om vad sin fantasifyllda son höll på med. Jag kom fram till trappan och kollade frågande på Justin samtidigt som Fredo släppte mig och gick uppför trapporna och in i planet. Scooter och de som kommit sist stannade precis framför trappan, precis bakom mig och jag var nära på att hoppa åt sidan när Scooter sa:
- Vi täcker er, med ett snett leende. Justin skrattade och visade med vänstra handen mot planets ingång.
- Damerna först. Jag skrattade och bugade löjligt.
- Tack, skrattade jag och gick upp för de första trappstegen med Justin tätt bakom mig. Han la händerna på min midja och gick tät bakom mig in i planet.
- Jag önskade att jag kunde gå bredvid dig på flygplatsen, viskade han när vi kommit in i gången, vi placerade oss längst bak denna gången också. Han längst in och jag i hans knä.
Jag log stort.
- Det kommer, viskade jag och han nickade samtidigt som han kysste min hjässa.
- Aa, det kommer.


Tråk kapitel igen -.- 

 

VAD TYCKTE NI? 
Går de för fort fram? :D Vad tycker ni om allt? Storyn, personerna! :D 
KOMMENTERA SÅ MYCKET NI ORKAR!
 
KOMMENTERA



Chapter 37

I still remember the first day I meet you. 

MERCEDES PERSPEKTIV

Jag gosade in mig i Justins bröst igen. Jag satt bredvid honom i soffan och hade huvudet lutat mot hans bröst. Han hade högerarmen omkring min kropp och sin högerhand in slingrad i min. Han smekte den med jämna mellan rum med sin tumme. Ett leende lekte på mina läppar och jag slöt trött ögonen. Jag pillade lite i Justins nedekant på tröjan med vänster handen, även fast den var fastklämd mellan Justin och mig. Jag fattade inte hur jag kunde vara trött fortfarande. Jag hade ju sovit i Justins loge?
Justins crew hade tagit vårt förhållande bra. Om de nu var ett förhållande. Och hur de nu skulle kunna ta det inte bra, jag tror knappast Scooter skulle riva ner hela hotellrummet bara för att jag och Justin började få känslor för varandra. Han hade dock varnat oss för pressen, hur de kunde förvrida saker hur de ville; och få folket att tro på de. Om jag skulle va ärlig var jag inte rädd för pressen, skulle jobba med att få orden de sa och frågorna de frågade att bara rinna av mig. Inte ta åt mig, för jag visste att de kunde ta död på en tjej. På vilken tjej som helst, kille också för den delen. Ord kunde döda. Inte som vapen, men de kunde hjälpas åt att sakta bryta ner varje bra känsla i hela själen. I många fall mådde man sämre av sagda ord än slag. Skinnet tog hand om slagen, orden trängde sig in i kroppen och torterade en på insidan. Det hade gjort ont på insidan när Moshe kallat på mig hora, men jag hade på något sett fattat att han ljög, vilket han gjort. Men de skadade mig inte lika mycket som att höra Justin kalla mig det, om han gjort det skulle jag långsamt försvinna. Tyna bort, frätas bort. Först inuti, sedan utanpå.
Det skulle göra så mycket ondare att höra Justin säga det, för jag litade på Justin. Han var allt som Moshe inte varit.
Jag hade sagt att jag skulle hitta någon som förtjänade mig, och som kunde gilla mig för den jag var.
Jag hade inte hittat honom, Justin var bättre än mig. Nu var det tvärtom, JAG förtjänade inte honom. Jag fick se när allt gick sönder, när de stora skillnaderna mellan oss visades och han skulle fatta att jag inte var värd honom.
De kändes konsigt att tänka på detta nu. Vi hade dejtat i vadå? Två till tre dagar? Kanske mindre?

Jag focuserade på Justins hjärtslag. De dunkade mjukt och jag kunde känna de där jag låg mot hans bröst. Hans hand hade släppt min och smekte nu min rygg mjukt, medans jag dragit upp min mot hans bröst och höll nu fast hans t-shirt mellan mina fingrar. Släppte greppet och la den om hans mage istället. Jag låg i fosterställning med benen slappt på soffan, utan att ta så mycket plats. Jag slappnade av i hans famn och tog ett sista djupt andetag innan jag var nära på att somna. De kändes som om jag var halvt medveten och halvt inte. Jag var så trött att jag bara ville sova föralltid. Jag kände hur Justins hand sakta drogs genom mitt hår och hur den råkade dra tag i några hårtussar, något som fick rysningar att spridas i min nacke. Han fortsatte att dra handen mjukt genom mitt hår och smekte samtidigt sina läppar mot mitt huvud. Jag kurade ihop mig ännu lite mer, för att komma så nära honom jag kunde. Moshe hade aldrig smekt mig på de sättet, utan att visa något sexuellt alls, han hade aldrig smekt läpparna mot mitt huvud eller dragit handen genom mitt hår. Han hade inte varit så som person, och jag kom på att jag inte ens gillade gillade typer som Moshe. Jag hade alltid gillat de gulliga mer, så varför hade jag då blivit så kär i Moshe?
Status kanske. Eller kärlek, eller så hade jag bara vant mig vid att ha Moshe vid min sida, att jag sedan blivit ledsen när han inte ville vara där längre.
Och jag mådde fortfarande dåligt över att samtidigt som jag ridit eller myst med Solo hade Moshe knullat med min bästa kompis. Om han inte älskade mig längre, kunde han inte bara säga det då?
Han hade varit otrogen mot mig. Älskat med en annan tjej medans jag suttit utanför och gråtit.
Tårarna trängde upp i ögonen. Jag lät de dock inte falla, höll de tillbaka med allt jag förmådde. Jag tänkte precis viska till Justin och fråga om vi inte kunde gå och lägga oss när Pattie öppnade munnen.
- Får hon dig att sluta tänka på Selena? Vad menade hon med det?
Justins läppar lämnade min hjässa och kollade upp på sin mamma.
- Jag dejtar henne inte för att hämnas på Selena, svarade han irriterat och jag låg helt stilla i hans famn.
- Det sa jag inte heller..
- Men du menade det.
De trodde antagligen att jag sov.
- Nej, det gjorde jag inte. Justin suckade tyst, så att bara jag hörde, även fast jag inte visste om han visste att jag var vaken.
- Ja, jag glömmer Selena när jag är med henne, men jag är inte med henne för att glömma Selena, svarade han allvarligt. Jag gillar henne mamma, svarade han allvarligt igen.
De andra satt i köket, så de kunde inte höra vad de sa eller pratade om. Jag och Justin hade satt oss själva och kollat på tv, de andra hade stannat i köket och pratat.
- Hon är lik Sel..
- Hon är inte lik Selena.
- Lite.
- Mamma, jag skiter i om du tycker om henne eller inte, jag tycker om henne, låt mig göra de då, svarade han och lutade kinden mot min hjässa.
Jag smekte hans bröstkorg mjukt och sakta med ena tummen, i en liten rörelse, bara så att han fick veta att jag var vaken. Pattie suckade.
- Hon är jätte trevlig Justin. Verkligen jätte trevlig och gullig, men tycker du inte det är lite tidigt att börja ett förhållande så kort tid efter Jelena?
- Jelena finns inte mamma.
- Svara på min fråga istället.
- Det var ett påstående, inte en fråga.
- Svara på mitt påstående då.
- Så du tycker att jag bara ska låta chansen glida förbi? Jag hörde hur någon reste sig och sedan gick iväg.
- Vi tar detta någon annan gång.
- Eller aldrig. Suckade Justin och jag kunde känna hans läppar mot min hjässa igen.
- Hon är bara orolig över mig, viskade han och jag log smått.
- Jag förstår, viskade jag med roslig röst, jag harklade mig smått och sneglade sedan upp mot honom.
- Är du trött? Jag kände efter innan jag skakade på huvudet.
- Nej, inte så värst.
- Ska vi mysa en stund då? Jag har inte lust att gå ut dit, han sneglade mot köket innan han kollade ner i mina ögon igen, de glittrade till och ett leende spreds på hans läppar. Jag nickade kort och reste mig långsamt för att han skulle kunna lägga sig ner med ryggen mot ryggstödet. Soffan var ganska bred, så våra båda kroppar fick plats utan problem i den alldeles för bekväma soffan.
- Ehm.. Vänta.. Sa Justin tyst innan han sträkte sig efter en filt som låg över ryggstödet och slog ut den över oss. Jag la mig tätt vid hans bröst när han ännu en gång lagt sig bekvämt bredvid mig. Han la armarna om mig och drog mig mjukt mot sitt bröst. Mitt ansikte var i höjd med hans och jag log stort, leendet smittade av sig till hans läppar, som kort efter smittandet tryckte mot mina. Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, han smekte min rygg mjukt och tog ett fast tag om min midja för att släpa mig upp på sin mage. Jag satte mig ungefär som jag hade suttit på morgonen, med rumpan mot hans lår. Jag låg dock mer på honom nu, då hans läppar mjukt masserade mina. Efter en stund avbröt hans kyssen och drog ner mig bredvid sig igen. Denna gången med ryggen mot sig, hans smekte min mage mjukt och viskade tyst i mitt öra:
- Sov nu, vi ska åka imorgon.
Jag klagade inte innan jag vände mig om och kröp ihop mot hans bröst. Jag räknade hans hjärtslag tyst. Ett.. Två... Tre... Fyra.. Fem.. Så som vissa barn räknade får.
Efter bara några ynka minuter kände jag tröttheten ta tag i mig och jag somnade.

" Jag kände igen de bruna ögonen alldeles för mycket. De glittrande bruna ögonen och de bländade leendet. Den välkända rösten jag nästan växt upp med klintade i öronen och jag slöt de tyst.
Det blev mindre och mindre folk hela tiden, men flickan satt kvar. När de inte fanns någon kvar stannade pojken mitt i låten. Han log stort och kollade ner mot flickan med de långa håret. Hon mötte ögonen igen, de jag visste var bruna. Gyllenbruna, som choklad eller rådjursögon.
Denna pojken fanns inte längre. Han hade växt upp. Men den lilla flickan satt fortfarande förväntansfullt framför honom, i mina drömmar. När han mötte hennes blick drog hon ner blicken mot marken och en rodnad spreds på hennes kinder, samtidigt som ett litet blygt leende lekte på hennes läppar.
- Vad heter du? frågade han snällt. Hon kollade inte upp på honom, vågade kanske inte.
- Dess, sa flickan tyst.
Jag kollade chockat på henne.
- Dess? frågade han och log stort, hon nickade kort och reste sig upp.
- Du sitter här rätt ofta va? Han frågade de inte hånfullt, som man kunde tro att han skulle göra, om man frågar en sådan fråga tar man förgivet att de ska fråga den tyket.
- Mmm... sa hon och vände mig om.
- Jag tycker det är roligt med sällskap.
- Du sjunger bra. Hon började springa, över gatan, genom den tunga dörren, upp för de långa trapporna och in genom lägenhetens dörr.
Den lilla pojken satt kvar på trappsteget, leendet var fortfarande kvar och han tog en sista ton på gitarren som ett avslut på dagen innan han samlade ihop sitt och gick iväg. Den lilla pojkkroppen såg liten ut, den gick sakta förbi mig med ett litet leende på läpparna. Blicken gled över teatern, Avon Theatre. Hon kollade på den länge och då såg jag de.
Ögonen var hasselbruna, rådjurs ögon.
Precis som jag gissat på. "

Jag vaknade med ett ryck. Tog några djupa andetag för att bli medveten om att jag var tillbaka. Tillbaka till verkligheten, eller något. Jag kollade ner på Justin som sov bredvid mig. Han låg på sidan och hade munnen halvt öppen. Jag sträckte mig efter Justins mobil som låg på nattyxbordet och började samtidigt fundera hur jag kom hit igår kväll, jag låg i Justins säng i hans hotellrum.
Wierd.
Klockan var 10 på morgonen, alltså hade vi ganska bråttom. Flyget skulle gå klockan 12 och jag längtade till att få åka till London! Jag vände mig snabbt mot Justin och följde hans figur med ögonen, jag hade aldrig tänkt på det innan, men han var bekant, han såg lite bekant ut. Inte mycket, men jag tror att jag träffat honom någongång.
Kanske bara en stund, eller sett glimten av honom i morgonrusningen någongång i Washington D.C. Kanske bara något sådant litet, jag visste inte.
Sedan kom jag ihåg drömmen.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag vaknade av att någon skakade mig. Jag slög sakta upp ögonen och möttes av en morgonpiss Mercedes, hennes stora ögon utforskade mina som om hon letade efter något.
- Vad gör du? viskade jag trött och gäspade stort när hon lutat sig bakåt en liten stund för att sedan kolla in i mina ögon igen.
- Jag känner igen dig... Viskade hon och jag kollade på henne med stora ögon.
- Mercedes, vi har dejtat varandra i några dagar nu, det är inte så konstigt att du känner igen mig.
- Men jag menar att jag känner igen dig! Från innan dessa dagarna! sa hon och kollade med stora ögon på mig.
- Jaha.. Vi kanske träffat varandra någongång då...? sa jag och höjde på ögonbrynen, jag satte mig upp med väggen som ryggstöd och kollade på henne med stora ögon, samtidigt som skrattet bubblade inom mig.
Hon såg så focuserad ut där hon satt och funderade.
- Var bodde du när du var liten? frågade hon rakt.
- I Stratford Canada.
- Sjöng du utanför Avon Theathre när du var liten? viskade hon med liten tunn röst. Jag kollade oförstående på henne och nickade.
- Aa.. De gjorde jag.. Hon kollade länge på mig, jag undrade vad hon tänkte på. Jag kom inte ihåg någonting från den tiden.
Förutom en tjej.
Som stack ut från mängden.
En tjej vid namn.. Dess.
- Du kommer inte ihåg mig va? viskade hon och jag kollade med stora ögon på henne.
- Hur..? Jag pekade tafatt på henne med mitt pekfinger.
- Kommer du ihåg flickan med håret? De långa, svarta, som nästan aldrig vågade ha ögonkontakt med dig, men satt där varje dag? frågade hon och jag kollade med stora ögon på henne. Avvaktade en stund innan jag sa:
- Var.. Var de du? viskade jag och hon nickade kort.
- Ja, det var jag.
- Men hon hette ju..
- Dess, ett leende spreds på hennes läppar, jag kallades alltid Dess då.
- Dess... Log jag och hon kröp fram till mig.
- Du är dig inte lik ska jag säga Bieber, skrattade hon och jag log stort.
- Hur har jag förändrats då? viskade jag och hon satte sig i mitt knä med bröstkorgen mot mig när hon krypit fram till mig, hon la armarna om min nacke och lutade sin panna mot min.
- Du har blivit längre.. Snyggare, äldre och sexigare, viskade hon med flörtande ögonbryn. Jag skrattade till och himlade med ögonen.
- Du har också blivit längre, även fast det är lite... Skrattade jag med ett höjt ögonbryn. Hon öppnade munnen på glänt och skakade på huvudet.
- AOUSCH. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på munnen, men hon backade undan och skakade på huvudet med ett flin.
- Glöm det.
Jag brottade snabbt ner henne i sängen och satte mig ner på henne, inte med hela min tyngd, bara lite. Jag hade ett par svarta joggingbyxor på mig, men ingen tröja. Jag började genast kittla henne, hon skrek högt och andades snabbare och snabbare ju mer jag kittla henne.
- Justin.. Sluta.. Snälla.. Jag.. Gör.. Vad du vill! skrek hon mellan utbrotten och jag lutade mig ner med ett hemlighetslystet flin på läpparna.
- Kyss mig. Jag slutade kittla henne och lutade mig ner till hennes ansikte. Hon log halvt och skakade på huvudet.
- Aldrig.
- Kyss mig Dess, sa jag hotfullt, låtsas hotfullt. Hon skakade på huvudet och jag började kittla henne igen. Denna gången gav hon sig bara efter några sekunder.
- Okej! Okej! Jag kysser dig! Men.. Släpp mig! Jag släppte henne och hon slingrade snabbt sina armar om min nacke och tryckte ner mitt huvud mot hennes, hon masserade mina läppar mjukt och jag rullade runt så att hon låg överst, smekte hennes rygg mjukt och njöt av henne kraftiga kyssar.
Jag släppte henne utan att tänka på det och innan jag hann dra efter andan var hon borta vid toalettdörren med ett nöjt flin.
- Ha det så kul Bieber! skrattade hon och jag la mig uttmattat och irriterat ner i sängen.
- Du ska få igen för detta Dess! ropade jag och kunde höra henne skratta kallt.
- Det skule jag gärna se!


 ( om ni har svårt att läsa kan ni trycka "ctrl" och "-" och sedan "+" :3 )

JOBBAT PÅ DETTA TYP HELA DAGEN XD

Aja, NU VET DE ATT DE TRÄFFAT VARANDRA INNAN :D

Drömmer blev lite fail, men jag visste inte hur jag skulle skriva ;/

ÄLSKAR ER <3 

 

KOMMENTERA

 




Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!