You are beautiful, even if you don't think so.

MERCEDES PERSPEKTIV

2 maj 2012

När jag kom tillbaka från att varit på toa satt Justin i sätet och sov. Han andades tungt och håret var rufsigt på hans huvud. Den vita kudden med plast runt låg snett under hans huvud och hans slutna ögon flimrade till då och då. Jag smälte inombords när jag fick se honom ligga så, han såg så liten ut, liten och hjälplös. Inte för att hjälplös var något bra, men han såg så.. Vacker ut. Det lät helt fucked up, men det var sant. Jag stod och såg på honom en stund, försökte printa in hans mjuka ansikte på näthinnan. För att kunna ta fram bilden när jag kom hem. Jag stoppade försiktigt in min hand i hans ficka och låste upp den för att ta ett foto på honom. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och studerade hans markerade käkben och hjärtformade överläpp. Kinderna såg så lena ut och håret så mjukt. Jag la handen mjukt på hans kind och smekte hans kind med min tumme, stannade vid de två små födelsemärkena på hans kind. Håret hade delat på sig mitt på huvudet och han hade nu mittbena. Jag släppte hans kind med min hand när han rynkade ögonbrynen och mumlade något. Jag satte mig snabbt rakt upp i soffan, ville inte väcka honom. Rynkan i pannan rätade ut sig och han suckade mjukt innan han slappnade av igen.
Jag hade nästan glömt att de andra fanns i rummet. Men plötsligt när jag hörde någon harkla sig tyst bakom mig vände jag mig bak och kom ihåg att de fanns. Pattie stod med ett leende i mittgången på planet. Mina kinder blev snabbt röda och jag kollade tillbaka på Justin igen. Pattie satte sig mittemot oss på platsen där Fredo satt innan. Nu var Fredo borta, jag gissade på att han var på andra sidan mittgången då jag hörde hans skratt därifrån, han skojade väll med Scooter eller Kenny.
- Sover han? Jag nickade kort och sneglade bort på henne. Hon kollade på sin son med ett litet leende. När hon sneglade tillbaka på mig kollade jag snabbt på Justin igen.
- Hur ska ni göra nu? frågade hon försiktigt. Jag fortsatte kolla på Justin och rynkade bekymrat pannan. När jag efter några minuter äntligen tog ett djupt andetag och kollade mot henne sa jag tyst:
- Jag vet inte.. Hon nickade kort och kollade med ett snett leende på mig.
- Jag skulle vilja följa med, men jag måste gå i skolan, jag kan inte bara hoppa av utbildningen. Även fast jag gärna skulle vilja, så kan jag inte.
Jag följde Justins skarpa käkben medans jag tänkte. Jag hade tänkt på detta minst tre tusen gånger sedan min och Justins första kyss; vad skulle hända sedan? Hur skulle de bli med oss? Skulle vi klara pressen? Skulle jag klara hatet? Skulle vi kunna hålla kontakten? Skulle vi gå ut med vårt förhållande?
Skulle vi ÄLSKA varandra.
Jag hade sagt 'jag älskar dig' till en person i hela mitt liv, och den personen var fel person, så de tre orden var inget jag skulle slänga ut till vem som helst.
- Jag förstår.. sa Pattie tyst och vilade blicken på Justin igen. Jag nickade kort och kollade med ett snett leende på henne.
- Vi får... Tänka.. På det.
- Du åker imorgon va?
Påminn mig inte.
- Mmm.. svarade jag drygt och gav henne sedan ett svagt leende. Hon log och reste sig upp för att gå tillbaka till sitt säte igen. Jag la mig tyst ner bredvid Justin och la huvudet i hans knä. Slöt ögonen och försökte slappna av, efter ett tag gick det äntligen och jag somnade.

-

Sista hotellet för denna resa. På två veckor hade allt förändrats så mycket. Jag hade blivit... Kär, eller något åt det hållet, mitt liv sög inte så mycket längre och jag mådde bra. Det var den andra maj och alltså en månad sedan jag och Moshe gjorde slut. Det värkte inte lika mycket längre, gjorde inte lika ont. Och det kändes inte som om någon höll på att klippa av stygnen till ett oläkt sår i mitt hjärta om någon pratade om honom längre. Det var Justin som läkt de såren. Det var han som var räddningen.
Jag slöt ögonen och drog in doften av stad. En frän bensin-liknande doft. Jag andades tungt och la händerna på balkongräcket för att böja mig ut och kolla ner över den stora staden. Massa bilar, massa folk och sist men inte minst, en massa byggnader. Jag drog in lukten igen, tog fram fotot på Justin från flyget och slöt ögonen vid tanken på hans vackra hår.
- Hello Beautiful, jag kände två starka armar slingra sig runt min midja och någon som andades tungt i mitt öra. De lätta beröringarna fick en pirrning att slinka igenom min kropp och jag slöt ögonen för att dra in hans söta doft.
- Hej, viskade jag hest och ett leende spreds på mina läppar.
- Vet du hur vacker du är? viskade han och jag öppnade ögonen för att kolla bak på honom och möta hans mjuka blick. Jag visste inte vad jag svara, så jag svarade inte. Kollade bara upp i hans bruna glittrande ögon.
- Du är väldigt, väldigt vacker... Jag rös till och vände mig om så att jag hade ryggen mot den stora staden utanför och bröstkorgen mot Justin. Jag skakade trotsigt på huvudet och ställde mig nära hans bröstkorg med armarna om hans nacke. Jag låste händerna på min svank och lutade pannan mot min.
- Det är du. Jag skakade sakta på huvudet igen.
- Jo. Ännu en gång skakade jag på huvudet. Han suckade och sa snabbt:
- Jo. Innan han började kyssa mina läppar mjukt. Jag besvarade kyssen snabbt och förflyttade händerna till hans kinder för att smeka hans lena kinder. Justin började sakta backa och backade in i lägenheten. Jag stängde snabbt balkongdörren och skyndade sedan efter Justin med läpparna hårt tryckta mot honoms söta, friska läppar. Han backade ända till sängen och la sig sedan ner med mig över sig.

-

- Vi måste diskutera... viskade jag, väl medveten om att jag förstörde den perfekta stunden. Justin rynkade pannan och nickade.
- Spit it out, viskade han och kollade upp på mig. Jag låg med huvudet lutat mot mina korsade händer på Justins bröst i vårt hotellrum. Justins hår var rufsigt efter vår brottnings- och mysmatch i sängen och hans ögon kollade med samma mjuka bruna blick på mig.
- Hur kommer det bli när jag kommer hem och du åker på turné? viskade jag knappt hörbart och han la huvudet på sned.
- Vi har ju redan pratat om detta, det löser sig babe, jag lovar. Jag skakade frustrerat på huvudet och rynkade pannan. Blev plötsligt irriterad och upprörd.
- Tänk så gör de inte det då, jag satte mig på hans lår och slog ut med armarna. Jag kollade frustrerat och oroligt på honom och han satte sig upp och drog oss bak så att han kunde ha gaveln till ryggstöd.
- Tänk så tappar vi kontakten Justin, viskade jag panikslaget och hoppade närmre honom. Satte mig med bröstkorgen mot hans och kollade in i hans bekymmerlösa ögon. Han knäppte händerna bakom min rygg och log varmt mot mig.
- Don't worry honey, sa han och log snett. Jag suckade och himlade med ögonen åt det patetiska smeknamnet han gav mig, men jag kunde inte undgå från att le lite.
Leendet slocknade dock ganska snabbt.
- Men bara tänk! sa jag och rynkade ännu en gång på ögonbrynen.
- Det kommer inte hända babe, sa han och smekte mina kinder med sina tummar.
- Ta det lugnt, jag lovar att ringa dig varje ledig stund och varje kväll, okej? sa han och jag kollade in i hans bruna ögon. Jag kände mig ganska desperat där jag satt och bad för att han inte skulle glömma mig.
- Du tror inte att jag är desperat av dig nu va? viskade jag och han flinade stort och retligt. Han lutade sin panna mot min och hans nästipp nuddade min.
- Det vet jag redan att du är, jag behöver ingen bekräftelse. Jag suckade, himlade med ögonen och bytte samtalsämne snabbt:
- Varje dag, lova? Han skrattade och nickade.
- Ja, jag lovar. Jag log smått och han kollade länge ner på mina läppar. Efter några få sekunder spreds ett lika stort leende på mina läppar som hans. Han kollade upp i mina ögon med glittrande stora ögon och jag fnissade till lite.

Justin lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på mina läppar, jag besvarade kyssen mjukt och han lutade sig bak med mig efter sig. Höll ett mjukt grepp om min rygg och kysste mig mjukt.
Om jag hade varit en glass, hade jag smält.

-

Justin hade åkt till studion, jag hade fått följa med om jag ville, men jag tyckte att det var bättre att stanna hemma. Jag kanske skulle störa honom annars, Scooter hade inte heller varit så glad över Justins förslag, och jag ville inte att han skulle tycka att jag var i vägen, så jag stannade hemma. Fredo hade frågat om jag ville ha sällskap, men jag hade snabbt sagt nej och han hade följt med, för att fota tror jag. Justin hade dock gett mig sin mobil, så jag hade något att göra.
Och om det var något skulle jag bara ringa till Fredo. Jag var trött efter den långa flygresan och gick därför och la mig i den stora dubbelsängen med Justins telefon. Jag fattade egentligen inte varför Justin var tvungen att åka iväg till studion efter en lång flygresa, men det var något jag inte tänkte ifrågasätta.
Jag tryckte mig in på Temple Run och valde en av de 7 spelarna Justin köpt. Jag spelade en stund innan jag tröttnade och klickade mig in på twitter. Det var hundratals som twittrade till Justin varje sekund, minst. Jag kollade igenom några av de som twittrade honom och blev rörd inuti av de fina orden de skrev till honom. De skulle inte förvåna mig om de var de bästa fans i världen.
Precis när jag skulle dra av mig kläderna och lägga mig bekvämare plingade mobilen till. Ett namn lystes upp på skärmen och namnet fick min kropp att frysa till is.
Selena Gomez.
Det var de ända som stod, Selena Gomez, inte något hjärta, inte en smile, ingenting. Antagligen hade han tagit bort smileyn eller bytt hennes namn. Till Selena, från "babe" eller något liknande.
Jag visste att det var fel att tjuvläsa, och jag visste att jag skulle kunna trycka på avbryt om jag ville, eftersom att det fanns en sådan knapp också, men det gjorde jag inte. Jag tryckte snabbt på "svara" och redan innan meddelandet kommit upp på skärmen började hjärtat dunka och jag fick dåligt samvete.

' Hej. Jag är så ledsen vad jag gjorde, jag ångrar mig så mycket, snälla förlåt mig? :( Jag vill ha dig tillbaka, jag älskar dig fortfarande. Förlåt för allt jag gjort Justin, du betyder allt för mig. Snälla, kan vi inte prata? :( Ring mig vilken tid på dygnet som helst, jag älskar dig fortfarande. Puss, Selena '

Meddelandet gav mig kallsvettningar och kräkreflexer, nästan. Jag läste meddelandet om och om igen, meddelandet var ganska osammanhängande och dåligt skrivet. Hon kanske inte hade brottom? Jag tog ett djupt andetag och låste sedan mobilen snabbt. Jag la ner den på min mage och stirrade upp i taket.
Varför reagerade jag såhär? Bara för att Selena skickade Justin ett meddelande betyder det inte något.
Jag var bara patetisk. Och varför brydde jag mig egentligen? Jag och Justin dejtade nu, han skulle ju inte börja dejta någon annan samtidigt. Jag slöt ögonen och la mig på sidan för att snabbt somna.

JUSTIN PERSPEKTIV

Jag öppnade tyst dörren till hotellrummet, trampade snabbt av mig skorna och kollade mig runt i hotellrummets hall. Jag hade förväntat mig att Mercedes skulle komma och möta mig i hallen, men det gjorde hon inte. Jag gick sakta in i hotellrummet och kollade mig runt. Hotellrummet var stort, större än de andra faktiskt. Vardagsrummet var flott med glimtar av färgen blåm, hela lägenheten hade faktiskt glimtar av blått. Jag gick snabbt in i sovrummet och fick syn på Dess som låg och sov i sängen. Hon höll något i sin hand och jag rynkade pannan snabbt för att smyga fram till henne och ta saken hon höll i, det var min mobil. Jag skrattade tyst och låste upp den snabbt.
På skärmen syntes något jag aldrig skulle få se igen. Som jag inte heller VILLE se igen.
Selena hade skickat mig ett meddelande. Hjärtat började klappa snabbare, inte för att jag var glad, utan för att Dess hade sett det. Tänk så tolkade hon allt fel?
Jag läste snabbt igenom meddelandet, flera gånger. Ville veta vad hon menade med det hela, hade hon skickat det för att skada mig? Försöka få tillbaka mig för att hon älskade mig, som hon skrev, eller ha tillbaka mig för att krossa mig igen?
Det var så mycket frågor. Och jag skulle antagligen aldrig bli kvitt de. Jag försökte stöta bort frågorna medans jag snabbt klädde av mig, satte mobilen på laddning och la mig ner i sängen bakom Dess lilla kropp.
När jag la mig ner började frågorna gnaga på mig igen.