Var på kalas -.-
Var på kalas igår, därför de inte kom något :c ska försöka få upp ett idag, men måste te stallet, så vet inte riktigt när :c :3
ÄLSKAR ER!
Chapter 43
Love is something special, you can't share it with everyone. Just that one special.
MERCEDES PERSPEKTIV
3 maj 2012
- Godmorgon... Den hesa rösten i mitt öra fick mig att le. Han strök mjukt handen på min arm och andades tyst i mitt öra.
- Hej, viskade jag tillbaka och sneglade på honom. Han kollade snabbt tillbaka på mig och log stort. Han tog tag i min hand och kramade om den mjukt.
Jag skulle åka hem idag. Flyga från Justin till mitt trista hem i Washington. Jag var väldigt glad.
- Vad ska vi... jag harklade mig lätt, göra idag? fortsatte jag kort efter.
- Vi ska inte göra så mycket, vi... han avbröt sig, jag ska på interjuv, men den är inte förens klockan 12.
- Hur mycket är klockan nu? viskade jag och sneglade mot balkongen, solen sken inte in genom draperierna. Solen hade inte gått upp ännu.
- Klockan är... 6, han log snett och ursäktande. Jag spärrade upp ögonen mot honom och blinkade några gånger för att få de han just sa in i skallen. Jag gick upp sex. Eller Justin VÄCKTE mig klockan sex.
- Är du galen? viskade jag snabbt och kollade med rynkad panna på honom. Han kollade ursäktande med ett litet leende på mig.
- Jag vill inte missa en sekund av denna dagen.. sa han sakta och jag skakade på huvudet, fundersamt, samtidigt som jag kände tröttheten fylla min kropp snabbt. Jag föll ner från mig lite vända ställning till kudden och suckade djupt samtidigt som jag slöt ögonen.
- Vi får ta det lugnt, jag är trött. Han skrattade och klättrade över mig. Han satte sig med benen på var sida av mig vid låren och huvudet mot min hals. Jag la genast händerna om hans nacke och skrattade när han mjukt började kyssa mig, samtidigt som han bet tag i min hud lite då och då. Plötsligt kunde jag känna hur han sög tag i min hud och jag stönade till.
- Vad gör du?
- A "love-bite", log han och sneglade upp på mig. Vad trodde du? Att jag planerade att äta upp dig? Han himlade med ögonen och kysste mig på halsen igen. Jag la mig tillrätta och njöt av hans perfekta läppar mot min hud. Han förflyttade läpparna sakta nermot mina bröst och kollade sedan snabbt upp på mig för att viska:
- Sätt dig upp. Jag rynkade på pannan men gjorde som han sa och satet mig upp i sängen. Han hade snabbt lutat sig bak och placerade nu händerna på min höfter, trodde jag. Istället greppade han tag om min tröjas nedekant och drog den snabbt över huvudet på mig. Jag skrattade och skakade på huvudet åt honom. Han skrattade till innan puttade ner mig i sängen och la sig över mig igen. Jag placerade händerna på hans nacke igen och stelnade till när han började kyssa mig mellan brösten. Jag tappade andan ett par gånger med fick den åter när han sneglade upp på mig. Varje gång log han busigt. Efter en liten stund rörde han läpparna ännu längre ner mot min mage.
- Vad ska... Ska du göra? viskade jag samtidigt som jag försökte koncentrera mig på hans läppar.
- Jag lovar att det inte går längre än såhär babe, ta det lugnt, ligg still och njut, så ska vi kolla på film sedan, jag sneglade ner på honom där han låg och log smått.
- Okej.. Jag kände mig dum som hade frågat honom, som om jag var rädd för det eller något. Jag ville säga det till honom, så att han visste det, och inte trodde att jag var en mes.
- Jag ehm... Jag är inte... Jag avbröt mig själv. Han kollade upp på mig samtidigt som han sakta kröp uppför min kropp. Han la sig snett bredvid mig med ansiktet och kroppen mot mig med ett snett leende.
- Vad är du inte? viskade han och kollade djupt in i mina ögonbryn.
- Jag är inte... Jag tog ett djupt andetag. Oskuld, jag sneglade ner på hans t-shirt och hävde mig upp på ena armen så att jag låg mot honom med.
Han log.
- Okej. Får man fråga vem du... Hade sex med? Han rynkade pannan fundersamt och smekte min kind med tummen. Ett litet, men synligt leende lekte på hans läppar. Jag sneglade på hans läppar när jag uttalade namnet.
- Moshe. Han tysnade.
- Åh, sa han sakta och lutade sig fram för att kyssa min panna.
- Första gången vi träffades, det var på en fest, raggade han upp mig och kvällen slutade i ett av party-fixarnas sovrum, viskade jag och log snett.
- Jag fattar inte hur det kunde va början på något, jag trodde det bara var ett one-night-stand först, men dagen efter pratade han med mig i skolan, gav mig sitt nummer och bestämde träff. Det var väll så allt startade. Jag la min hand mot hans kind och smekte den sammetslena kinden mjukt med tummen. Jag hade fortfarande blicken fixerad på hans hjärtformade läppar, men när han inte svarade sneglade jag upp mot hans ögon. Han mötte min blick direkt och lutade sig fram för att ge mig en mjuk kyss på läpparna.
- Du behöver inte berätta detta för mig Dess, viskade han och kollade med ett snett leende in i min ögon. Hans ögon gick nästan i kors när han kollade på mig. Försökte kolla in i båda mina ögon, jag log snett och sneglade ner mot hans mage. Det var först nu som jag märkte att han inte hade någon tröja på sig, alltså så syntes hans muskulösa mage perfekt. Jag kunde inte slita blicken från den.
- Men jag ville berätta, sa jag och log snett, samtidigt som jag försökte hålla blicken kvar i hans ögon, ändå sneglade jag ner på hans mage lite då och då. Jag satte fast en av lockarna som smugit sig nerför min kind bakom örat igen och drog sedan håret snabbt igenom det. Försökte styra upp det.
- Jag förstår, viskade han och lutade sig fram för att kyssa min panna mjukt.
- Hur träffade du Selena? viskade jag och kom och tänka på smset jag sett igår. Han stelnade till för några sekunder.
- Faktiskt, så träffades vi genom våra föräldrar.. sa han sakta och sneglade ner på mig. Det tog ett tag innan vi började dejta på riktigt. Jag log smått.
- Aha, svarade jag drygt och han sneglade upp i taket, funderade en stund innan han viskade:
- Du såg smset igår va? Han kollade ner i mina ögon. Blicken trängde in i mig och jag stirrade paralyzerat in i hans ögon, samtidigt som jag kort nickade. Jag kunde inte slita blicken från de hasselnötsbruna ögonen, min blick var fastklistrad i hans. Med de starkaste klistret ever.
- Ja, jag råkade se, viskade jag med tunn röst. Justin nickade kort.
- Mercedes, han uttalade hela mitt namn. Det betydde inte något bra. Han fortsatte efter några sekunder: Vad hon än säger kommer jag aldrig träffa henne frivilligt igen, du förstår det va? viskade han. Jag stirrade fortfarande in i hans ögon och viskade:
- Ja, ja det förstår jag.
- Bra, han log, smekte min kind och viskade sedan, en millimeter från mina läppar:
- Vi kanske ska mysa till en film? Jag skrattade till och nickade.
- Ja.
-
Justin drog mig närmre sig. Kysste mig på huden precis bakom örat och spände armarna om min kropp. Han drog in min doft och smekte mitt hår med sin näsa, lutade pannan mot mitt bakhuvud och tog ett djupt andetag. Justin hade satt på 'Dear John'. En av de sorgligaste filmerna jag sett, jag hade inte börjat gråta, än. Jag la mina händer på Justins. Flätade in mina fingrar i hans och kollade bak på honom.
- Jag kommer sakna dig så mycket... viskade jag. Han lossade sin ena hand från min och satte pekfingret framför läpparna.
- Shhhh... Jag kommer sakna dig med, men vi ses snart igen, sa han och kollade med nedåtböjt huvud. Under lugg, även fast han inte hade någon lugg.
- Lovar du att du kommer och hälsar på mig någongång gång i sommar? frågade jag försiktigt och han nickade ärligt.
- Jag lovar. Jag nickade kort och kollade sedan tillbaka på datorn igen, Justin hade satt på filmen på sin data, så nu låg den en bit framför oss i sängen. Klockan var halv 8. Rummet var ljust, men vita lakan och vita väggar. Allt såg så vitt ut. Så perfekt vit. Jag kollade ner på datorn igen.
- Vi har tur... viskade Justin en stund sedare, när John precis kommit tillbaka från sitt jobb, som soldat. Efter minst ett år med marinen.
- Varför? viskade jag.
- Vi behöver inte vara ifrån varandra så länge, viskade han och kollade ner på mig. John måste ju vara borta från Savannah i år för att han jobbar som soldat, vi har ju i alla fall tur på den punkten.
- Vadå? Att du inte jobbar som marinsoldat? frågade jag med ett skratt. Han nickade.
- Att jag inte jobbar som marinsoldat.
-
När eftertexterna rullade hade jag vänt mig om i Justins famn för länge sedan och satt bara och studerade honom. Han markerade käkben, de sammetslena kinderna och de något snea guldbruna ögonen. Ett leende krönktes på hans läppar och han la sin hand på min kind för att smeka den med sin tumme, något han gjort minst hundra gånger dessa två veckorna.
- Dessa veckorna har gått så snabbt.. viskade jag och han nickade.
- Ja, så snabbt, när du kom saknade jag Selena alldeles för mycket för att ens kunna tro att någon skulle kunna ta hennes plats, men det gjorde du, och det tog två veckor. Jag kollade ner på hans mage och la handen mjukt mot den. Jag smekte fingertopparna mjukt över hans hud och lutade mig fram för att kyssa hand bröstkorg mjukt. Jag lämnade kyssar över hela hans bröst innan jag började föra läpparna uppåt mot hans hals och tillsist oemotstånliga läppar. Jag placerade sina händer på mina höfter och drog min kropp tät imot sig. Jag la mina händer om hans kinder och låg så tät imot honom som jag kunde, försökte smaka på hans läppar så mycket som jag kunde. Han läppar masserade mina hårt och kärleksfullt och jag tryckte mig hårdare mot hans bröst. Jag hade inte tagit på mig någon annan tröja sedan Justin drog av den tidigare och därför trycktes Justins bara hud mot min bara hud på magen och en liten bit av brösten. Den som syntes, även fast man hade på sig bh. Jag kunde känna Justins armar sakta smeka mig över svanken och upptill ryggen. De stannade precis under bh-spännet och han knäppte omsorgsfullt upp det. Jag tappade andan när han släppte de och de hängde slappt mot min sida. Han tog tag om bh-banden och drog sakta ner de över mina armar, men kom inte så långt då jag hade mina händer ganska höjda. Eftersom att de fortfarande låg på Justins kinder. Jag sänkte de sakta och lät Justin lika sakta dra av den. Han slängde sedan iväg den på golvet och fortsatte kyssa mig som om ingenting hänt, även fast mina bröst pressades mot hans bröstkorg varje gång någon av oss kysste den andres läppar. Mina händer fumlade tag om hans nacke och jag drog snabbt händerna egenom hans lena hår. Jag fingrade på håren längst ner i hans nacke och kysste han mjukt, och hungrigt.
Plötsligt avbröts vi av något som lät som en ringsignal. Jag hoppade genast av Justin och han lutade sig fram på nattyxbordet för att ta telefonsamtalet. Han drog ur telefonen från laddsladden och la den mot örat. Han hoppade genast närmre mig och slingrade in mina fingrar i sina. Jag lutade snabbt pannan mot hans bröstkorg och drog in hans fantastiska doft. Den luktade mjukt.
- Hej, jag ville bara väcka er, förväntade mig inte att ni skulle vara vakna, eller ens vakna, det var Scooter som skrattade på andra sidan luren.
- Vi har varit vakna ett tag, du vet, sista dagen, vi har mycket att prata om, sa Justin tyst och kollade ner på mig, med en aning smärta i blicken. Han fortsatte förvånadsvis på sin ganska klara mening: Faktiskt, så stör du oss.
- Jag ber om ursäkt. Ni ska vara nere om en och en halv timme. Vi ska till flygplatsen direkt, flyget går tolv. Vi måste vara där senast elva, ni får nog säga hejdå här, på hotellet, det kommer spridas grejer annars. Justin bet ihop och slöt ögonen innan han nickade och sa:
- Jag vet. Hejdå. Han la på och jag lutade mig fram. Han slingrade armarna om mig och höll mig hårt mot sitt bröst.
- Vi klarar detta älskling, vi klarar allt. Jag kommer aldrig glömma dig.
Jag kröp upp i hans famn, med benen om hans båda sidor och la huvudet mot hans hals. Han fortsatte:
- Du får ringa när du vill, vilken tid på dygnet du vill, i skolan, på kvällarna, när och var du vill. Jag kommer sakna dig, och jag lovar att försöka svara om jag hör det. Jag kan va i studion om jag inte svarar, okej? Lova att inte glömma mig... De sista sa han vagt. Som om han var rädd för det, att jag skulle glömma honom. Som om jag någonsin, även fast jag ville, skulle glömma honom.
- Jag kommer inte glömma dig Justin, aldrig, jag kommer sakna dig minst lika mycket som du kommer sakna mig, jag ska ringa alla tider på dygnet, okej, inte alla, men ganska ofta. Han la huvudet mot min hals och tog ett djupt andetag.
Jag kröp ihop i hans famn. Njöt av de tysta och mot att ha hans hud mot min. Jag hade ju ingen bh på mig.
Och det kändes ganska konstigt.
Faktiskt.
Har inte installerat photoshop på denna datan ännu :3 därför får ni ett trist kapitel utan bild. Iaf, nästa kapitel åker hon hem, tyvärr.
De kom lite närmre kärlek i denna va? Vill ni att jag skriver om sex NÅGONGÅNG?
KOMMENTERA SOM FÖRRA GÅNGEN!
Chapter 42
You are beautiful, even if you don't think so.
MERCEDES PERSPEKTIV
2 maj 2012
När jag kom tillbaka från att varit på toa satt Justin i sätet och sov. Han andades tungt och håret var rufsigt på hans huvud. Den vita kudden med plast runt låg snett under hans huvud och hans slutna ögon flimrade till då och då. Jag smälte inombords när jag fick se honom ligga så, han såg så liten ut, liten och hjälplös. Inte för att hjälplös var något bra, men han såg så.. Vacker ut. Det lät helt fucked up, men det var sant. Jag stod och såg på honom en stund, försökte printa in hans mjuka ansikte på näthinnan. För att kunna ta fram bilden när jag kom hem. Jag stoppade försiktigt in min hand i hans ficka och låste upp den för att ta ett foto på honom. Sedan satte jag mig ner bredvid honom och studerade hans markerade käkben och hjärtformade överläpp. Kinderna såg så lena ut och håret så mjukt. Jag la handen mjukt på hans kind och smekte hans kind med min tumme, stannade vid de två små födelsemärkena på hans kind. Håret hade delat på sig mitt på huvudet och han hade nu mittbena. Jag släppte hans kind med min hand när han rynkade ögonbrynen och mumlade något. Jag satte mig snabbt rakt upp i soffan, ville inte väcka honom. Rynkan i pannan rätade ut sig och han suckade mjukt innan han slappnade av igen.
Jag hade nästan glömt att de andra fanns i rummet. Men plötsligt när jag hörde någon harkla sig tyst bakom mig vände jag mig bak och kom ihåg att de fanns. Pattie stod med ett leende i mittgången på planet. Mina kinder blev snabbt röda och jag kollade tillbaka på Justin igen. Pattie satte sig mittemot oss på platsen där Fredo satt innan. Nu var Fredo borta, jag gissade på att han var på andra sidan mittgången då jag hörde hans skratt därifrån, han skojade väll med Scooter eller Kenny.
- Sover han? Jag nickade kort och sneglade bort på henne. Hon kollade på sin son med ett litet leende. När hon sneglade tillbaka på mig kollade jag snabbt på Justin igen.
- Hur ska ni göra nu? frågade hon försiktigt. Jag fortsatte kolla på Justin och rynkade bekymrat pannan. När jag efter några minuter äntligen tog ett djupt andetag och kollade mot henne sa jag tyst:
- Jag vet inte.. Hon nickade kort och kollade med ett snett leende på mig.
- Jag skulle vilja följa med, men jag måste gå i skolan, jag kan inte bara hoppa av utbildningen. Även fast jag gärna skulle vilja, så kan jag inte.
Jag följde Justins skarpa käkben medans jag tänkte. Jag hade tänkt på detta minst tre tusen gånger sedan min och Justins första kyss; vad skulle hända sedan? Hur skulle de bli med oss? Skulle vi klara pressen? Skulle jag klara hatet? Skulle vi kunna hålla kontakten? Skulle vi gå ut med vårt förhållande?
Skulle vi ÄLSKA varandra.
Jag hade sagt 'jag älskar dig' till en person i hela mitt liv, och den personen var fel person, så de tre orden var inget jag skulle slänga ut till vem som helst.
- Jag förstår.. sa Pattie tyst och vilade blicken på Justin igen. Jag nickade kort och kollade med ett snett leende på henne.
- Vi får... Tänka.. På det.
- Du åker imorgon va?
Påminn mig inte.
- Mmm.. svarade jag drygt och gav henne sedan ett svagt leende. Hon log och reste sig upp för att gå tillbaka till sitt säte igen. Jag la mig tyst ner bredvid Justin och la huvudet i hans knä. Slöt ögonen och försökte slappna av, efter ett tag gick det äntligen och jag somnade.
-
Sista hotellet för denna resa. På två veckor hade allt förändrats så mycket. Jag hade blivit... Kär, eller något åt det hållet, mitt liv sög inte så mycket längre och jag mådde bra. Det var den andra maj och alltså en månad sedan jag och Moshe gjorde slut. Det värkte inte lika mycket längre, gjorde inte lika ont. Och det kändes inte som om någon höll på att klippa av stygnen till ett oläkt sår i mitt hjärta om någon pratade om honom längre. Det var Justin som läkt de såren. Det var han som var räddningen.
Jag slöt ögonen och drog in doften av stad. En frän bensin-liknande doft. Jag andades tungt och la händerna på balkongräcket för att böja mig ut och kolla ner över den stora staden. Massa bilar, massa folk och sist men inte minst, en massa byggnader. Jag drog in lukten igen, tog fram fotot på Justin från flyget och slöt ögonen vid tanken på hans vackra hår.
- Hello Beautiful, jag kände två starka armar slingra sig runt min midja och någon som andades tungt i mitt öra. De lätta beröringarna fick en pirrning att slinka igenom min kropp och jag slöt ögonen för att dra in hans söta doft.
- Hej, viskade jag hest och ett leende spreds på mina läppar.
- Vet du hur vacker du är? viskade han och jag öppnade ögonen för att kolla bak på honom och möta hans mjuka blick. Jag visste inte vad jag svara, så jag svarade inte. Kollade bara upp i hans bruna glittrande ögon.
- Du är väldigt, väldigt vacker... Jag rös till och vände mig om så att jag hade ryggen mot den stora staden utanför och bröstkorgen mot Justin. Jag skakade trotsigt på huvudet och ställde mig nära hans bröstkorg med armarna om hans nacke. Jag låste händerna på min svank och lutade pannan mot min.
- Det är du. Jag skakade sakta på huvudet igen.
- Jo. Ännu en gång skakade jag på huvudet. Han suckade och sa snabbt:
- Jo. Innan han började kyssa mina läppar mjukt. Jag besvarade kyssen snabbt och förflyttade händerna till hans kinder för att smeka hans lena kinder. Justin började sakta backa och backade in i lägenheten. Jag stängde snabbt balkongdörren och skyndade sedan efter Justin med läpparna hårt tryckta mot honoms söta, friska läppar. Han backade ända till sängen och la sig sedan ner med mig över sig.
-
- Vi måste diskutera... viskade jag, väl medveten om att jag förstörde den perfekta stunden. Justin rynkade pannan och nickade.
- Spit it out, viskade han och kollade upp på mig. Jag låg med huvudet lutat mot mina korsade händer på Justins bröst i vårt hotellrum. Justins hår var rufsigt efter vår brottnings- och mysmatch i sängen och hans ögon kollade med samma mjuka bruna blick på mig.
- Hur kommer det bli när jag kommer hem och du åker på turné? viskade jag knappt hörbart och han la huvudet på sned.
- Vi har ju redan pratat om detta, det löser sig babe, jag lovar. Jag skakade frustrerat på huvudet och rynkade pannan. Blev plötsligt irriterad och upprörd.
- Tänk så gör de inte det då, jag satte mig på hans lår och slog ut med armarna. Jag kollade frustrerat och oroligt på honom och han satte sig upp och drog oss bak så att han kunde ha gaveln till ryggstöd.
- Tänk så tappar vi kontakten Justin, viskade jag panikslaget och hoppade närmre honom. Satte mig med bröstkorgen mot hans och kollade in i hans bekymmerlösa ögon. Han knäppte händerna bakom min rygg och log varmt mot mig.
- Don't worry honey, sa han och log snett. Jag suckade och himlade med ögonen åt det patetiska smeknamnet han gav mig, men jag kunde inte undgå från att le lite.
Leendet slocknade dock ganska snabbt.
- Men bara tänk! sa jag och rynkade ännu en gång på ögonbrynen.
- Det kommer inte hända babe, sa han och smekte mina kinder med sina tummar.
- Ta det lugnt, jag lovar att ringa dig varje ledig stund och varje kväll, okej? sa han och jag kollade in i hans bruna ögon. Jag kände mig ganska desperat där jag satt och bad för att han inte skulle glömma mig.
- Du tror inte att jag är desperat av dig nu va? viskade jag och han flinade stort och retligt. Han lutade sin panna mot min och hans nästipp nuddade min.
- Det vet jag redan att du är, jag behöver ingen bekräftelse. Jag suckade, himlade med ögonen och bytte samtalsämne snabbt:
- Varje dag, lova? Han skrattade och nickade.
- Ja, jag lovar. Jag log smått och han kollade länge ner på mina läppar. Efter några få sekunder spreds ett lika stort leende på mina läppar som hans. Han kollade upp i mina ögon med glittrande stora ögon och jag fnissade till lite.
Justin lutade sig fram för att placera en mjuk kyss på mina läppar, jag besvarade kyssen mjukt och han lutade sig bak med mig efter sig. Höll ett mjukt grepp om min rygg och kysste mig mjukt.
Om jag hade varit en glass, hade jag smält.
-
Justin hade åkt till studion, jag hade fått följa med om jag ville, men jag tyckte att det var bättre att stanna hemma. Jag kanske skulle störa honom annars, Scooter hade inte heller varit så glad över Justins förslag, och jag ville inte att han skulle tycka att jag var i vägen, så jag stannade hemma. Fredo hade frågat om jag ville ha sällskap, men jag hade snabbt sagt nej och han hade följt med, för att fota tror jag. Justin hade dock gett mig sin mobil, så jag hade något att göra.
Och om det var något skulle jag bara ringa till Fredo. Jag var trött efter den långa flygresan och gick därför och la mig i den stora dubbelsängen med Justins telefon. Jag fattade egentligen inte varför Justin var tvungen att åka iväg till studion efter en lång flygresa, men det var något jag inte tänkte ifrågasätta.
Jag tryckte mig in på Temple Run och valde en av de 7 spelarna Justin köpt. Jag spelade en stund innan jag tröttnade och klickade mig in på twitter. Det var hundratals som twittrade till Justin varje sekund, minst. Jag kollade igenom några av de som twittrade honom och blev rörd inuti av de fina orden de skrev till honom. De skulle inte förvåna mig om de var de bästa fans i världen.
Precis när jag skulle dra av mig kläderna och lägga mig bekvämare plingade mobilen till. Ett namn lystes upp på skärmen och namnet fick min kropp att frysa till is.
Selena Gomez.
Det var de ända som stod, Selena Gomez, inte något hjärta, inte en smile, ingenting. Antagligen hade han tagit bort smileyn eller bytt hennes namn. Till Selena, från "babe" eller något liknande.
Jag visste att det var fel att tjuvläsa, och jag visste att jag skulle kunna trycka på avbryt om jag ville, eftersom att det fanns en sådan knapp också, men det gjorde jag inte. Jag tryckte snabbt på "svara" och redan innan meddelandet kommit upp på skärmen började hjärtat dunka och jag fick dåligt samvete.
' Hej. Jag är så ledsen vad jag gjorde, jag ångrar mig så mycket, snälla förlåt mig? :( Jag vill ha dig tillbaka, jag älskar dig fortfarande. Förlåt för allt jag gjort Justin, du betyder allt för mig. Snälla, kan vi inte prata? :( Ring mig vilken tid på dygnet som helst, jag älskar dig fortfarande. Puss, Selena '
Meddelandet gav mig kallsvettningar och kräkreflexer, nästan. Jag läste meddelandet om och om igen, meddelandet var ganska osammanhängande och dåligt skrivet. Hon kanske inte hade brottom? Jag tog ett djupt andetag och låste sedan mobilen snabbt. Jag la ner den på min mage och stirrade upp i taket.
Varför reagerade jag såhär? Bara för att Selena skickade Justin ett meddelande betyder det inte något.
Jag var bara patetisk. Och varför brydde jag mig egentligen? Jag och Justin dejtade nu, han skulle ju inte börja dejta någon annan samtidigt. Jag slöt ögonen och la mig på sidan för att snabbt somna.
JUSTIN PERSPEKTIV
Jag öppnade tyst dörren till hotellrummet, trampade snabbt av mig skorna och kollade mig runt i hotellrummets hall. Jag hade förväntat mig att Mercedes skulle komma och möta mig i hallen, men det gjorde hon inte. Jag gick sakta in i hotellrummet och kollade mig runt. Hotellrummet var stort, större än de andra faktiskt. Vardagsrummet var flott med glimtar av färgen blåm, hela lägenheten hade faktiskt glimtar av blått. Jag gick snabbt in i sovrummet och fick syn på Dess som låg och sov i sängen. Hon höll något i sin hand och jag rynkade pannan snabbt för att smyga fram till henne och ta saken hon höll i, det var min mobil. Jag skrattade tyst och låste upp den snabbt.
På skärmen syntes något jag aldrig skulle få se igen. Som jag inte heller VILLE se igen.
Selena hade skickat mig ett meddelande. Hjärtat började klappa snabbare, inte för att jag var glad, utan för att Dess hade sett det. Tänk så tolkade hon allt fel?
Jag läste snabbt igenom meddelandet, flera gånger. Ville veta vad hon menade med det hela, hade hon skickat det för att skada mig? Försöka få tillbaka mig för att hon älskade mig, som hon skrev, eller ha tillbaka mig för att krossa mig igen?
Det var så mycket frågor. Och jag skulle antagligen aldrig bli kvitt de. Jag försökte stöta bort frågorna medans jag snabbt klädde av mig, satte mobilen på laddning och la mig ner i sängen bakom Dess lilla kropp.
När jag la mig ner började frågorna gnaga på mig igen.
Om ni kommenterar duktigt ska uppdateringen bli bättre nu på jullovet!
Chapter 41
JUSTIN PERSPEKTIV
- Gillar du också hästar? utbrast Mercedes överyckligt och Andrea nickade lyckligt.
- Ja! skrattade hon och så var pratandet igång. Jag satte mig bekvämare i soffan och slöt ögonen, försökte ignorera deras höga röster bredvid mig. Försökte vila. Mercedes vände sig med hela kroppen mot Andrea och pladdrade på. Jag fattade inte hur det kunde vara så roligt att prata om hästar, hästar är väll hästar? När jag såg Dess bakifrån med håret så långt hängandes på ryggen började jag tänka på Selena. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknade henne ibland. Och jag gillade inte att ljuga, alltså skulle jag säga sanningen. Jag saknade henne. Vi hade varit ihop i två år, inte konstigt att jag saknade henne. Det var väll normalt? Mercedes saknade väll sitt ex också? Men Mercedes betydde mycket för mig. Hon var ju min tjej. Tror jag. Jag var fortfarande osäker på var vi stod, om vi var på flick- och pojkvänstadiet eller fortfarande dejtingstadiet. Dejting tror jag, vi skulle behöva prata om det innan hon åkte. Det var bara två dagar kvar. Sedan skulle hon vara så långt borta, över hela USA. I Washington DC medans jag fortfarande var i Los Angeles och publicerade mitt album. Jag skulle känna mig ensam. Selena kom alltid och höll mig sällskap vid sådanna tillfällen, men hon gick inte heller i skolan. Hon var sångare precis som jag. Sångare och skådespelare. Hon levde inte det livet som Mercedes gjorde, hon levde mitt liv, fast som tjej. Mercedes levde livet som jag gjorde innan, innan jag blev känd. Jag skulle ge nästan allt för att få testa att gå i skolan några dagar, kanske en vecka? Det skulle vara kul att bara testa. Få testa på livet som alla andra levde, mina fans och Mercedes. Samma liv som mina småsyskon skulle få leva snart, fast i längre klasser. Jag och Selena pratade inte om sådant, jag ville inte ens komma ihåg vad vi pratade om, försökte förtränga allt som hon sagt. Radera henne ur mitt liv. Just för att hon hade betytt allt för mig. Jag hade älskat henne mer än någon annan. Hennes ögon hade gjort mig helt galen och allt annat runt henne också. Och jag saknade henne. Jätte mycket.
Jag tog stöd mot ryggstödet och armstödet i sidan när jag satte mig upp i soffan. Jag vände mig mot Mercedes och sträkte mig efter tofsen runt hennes handled. Hon stannade upp i sitt oändliga pladder och drog bort tofsen från handleden och räkte mig den med ett vackert leende. Jag log stort tillbaka och blev varm inuti när jag tog den ur hennes öppna hand. Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hennes kind, Andrea fnissade till. Jag satte mig närmre Mercedes rygg och drog upp hela hennes hår i en tofs i nacken. Utan att fästa tofsen började jag fläta. Drog de tre olika tofsarna över varandra. Tillslut bildade de olika tofsarna en lång fläta som hängde löst nerför hennes rygg. Jag fästa tofsen i slutet och studerade den en stund innan jag satte mig i skräddarställning och lutade pannan mot hennes rygg. Hon sneglade så gott det gick bak på mig och tog mina händer som innan luggit i mitt knä. Hon slingrade in sina fingrar mellan mina och la de på sin mage, sedan fortsatte hon prata med Andrea. Jag tryckte läpparna mot hennes rygg med brist på något att göra och hon rös till. Jag skrattade till och la sedan kinden mot hennes rygg och lät de fortsätta prata.
-
- Varför blev det ingen bowling? frågade Mercedes när vi kommit hem igen, vi hade umgåts på samma ställe som förra gången. Den där källaren.
- Jag vet inte riktigt, för mycket dramatik om vi skulle gå och bowla med min kompis, log jag mot henne och drack ett glas vatten. Hon satte sig på diskbänken och nickade fundersamt.
- Ja... Det klart.
- Vi får bowla någon annan gång, log jag och särade på hennes ben så att jag kunde ställa mig mellan de. Hon log stort.
- Ja, jag fick hennes nummer, hon bor ju inte så långt ifrån mig. Två timmar ungefär tror jag, sa hon med ett stort leende och jag nickade.
- I New York. Hon nickade och la armarna om min nacke. Hennes ögon glittrade i ljuset från lampan i taket och ett ännu större leende krönktes på mina läppar. Hennes leende blev också större. Jag lutade mig fram för att kyssa hennes hals mjukt. Hon fingrade på håren längst ner i min nacke och jag stönade tyst mot hennes nacke.
- Jag funderar på att klippa mig, viskade hon från ingenstans och jag skrattade till för att kolla upp på henne med ett mystiskt leende, en rynka var också placerad på min panna.
- Jaha. Hur då?
- Några centimeter på topparna och låta luggen växa, till snelugg. Jag studerade luggen som hängde till mitten av ögonen. Jag höjde händerna och delade luggen på vänster sidan, drog den bak. Den föll mjukt ner över hennes högra öga och ett stort leende spreds på hennes läppar igen.
- Klart, viskade jag och studerade henne igen. Luggen låg perfekt över ena ögat och man såg ögonen bättre när luggen låg så snett.
- Ovant? fnissade jag när hon fick ett fundersamt uttryck i ansiktet. Hon skrattade till och nickade.
- Ja.
MERCEDES PERSPEKTIV
Konserten var slut. Vi skulle snabbt till hotellet för att Justin skulle duscha sedan skulle vi direkt ge oss av till flygplatsen och åka den nästan ett dygn långa flygturen till Los Angeles. Vi åkte i alla fall privat-jet. Vilket jag hade blivit van vid nu, något som inte var riktigt bra efter som att jag inte skulle kunna åka privat varje gång jag skulle någon stans.
Justin hoppade snabbt in i duschen när vi kom hem. Medans han var borta tog jag massa ego-pics på hans mobil.
Jag lät de vara kvar och la sedan hans mobil i hallen för att vi inte skulle glömma den. När Justin kom ut, iklädd en handduk runt höfterna hade jag precis dragit på mig ett par av hans joggingbyxor. Han skrattade när han fick syn på mig och sa med ett stort leende:
- Gillar du mina kläder eller vad? Jag skrattade till och ryckte på axlarna med en likgiltig blick.
- Du vet att jag älskar dina kläder baby. Han gav ifrån sig ett kvävt skratt innan han sjutsade ur mig ur sovrummet och drog på sig sina egna kläder. Han kom ut med ett par ljusa jeans, en vit t-shirt med en munkjacka över och tog snabbt tag om ett par gula supras som han lagt i hallen. Han drog snabbt på sig de innan han kollade busigt på mig.
- Ska vi gå? log han och jag nickade kort.
- Sure. Han sprang iväg och hämtade våra resväskor, gav den ena till mig innan han tog sin mobil i handen och stoppade ner den i jeans fickan och gick ut genom dörren med resväskorna i släp.
- Tack, sa jag med ett leende när vi låst rummet efter oss och var precis påväg att börja gå.
- Det var så lite så. Han tog min hand i sin och slingrade ihop våra fingrar innan vi mot Justins vilja klev in i hissen och tryckte på första våningen.
Snart skulle vi vara ännu lite närmre min hemstad, Washington DC. Efter denna flygturen skulle vi landa i Los Angeles och då skulle vi vara riktigt nära. Jag ville inte åka hem, även fast jag saknade HanSolo och mamma och pappa, också Chris, men jag ville ändå inte hem, jag ville inte skiljas från Justin. Easy peasy.
-
Justin poserade framför planet. Eller poserade och poserade, han stod framför planet med halva ryggen mot. Fredo tog foto på honom på kameran och jag tog foto på honom från hans mobil. Det blev inte bra och tillslut fick jag be Fredo om hjälp, han skrattade innan han tog mobilen från mig och tog några perfekta bilder på Justin. Justin kom snart joggandes tillbaka och ställde sig bredvid Fredo, det fanns inte mycket folk på flygplatsen, men precis så mycket att de kunde prata om oss med skvallertidningarna. Justin studerade bilderna och log stort.
- Och varför ville du ha de bilderna? frågade jag med ett leende och han ryckte på axlarna.
- I have no idea, skrattade han.
-
Justin satte sig längst in mot fönstret. Ett leende spreds på hans läppar och han sträckte ut handen mot mig. Jag tog hans hand med ett leende och satte mig ner bredvid honom. Han la handen om mina axlar och kysste min kind. Kenny och Fredo satte sig mittimot oss medans Pattie, Ryan och Scooter satte sig på sätena över gången. Jag skulle precis sätta mig rakt upp i sätet när Justin drog ett hårdare tag om mina axlar. Han höll mig mjukt mot sitt bröst och lät mig inte gå någonstans. Jag kunde inte hindra leendet som spreds på mina läppar och jag lutade huvudet nöjt mot hans bröstkorg. Fredo drog upp kameran som han hade i en kamera väska på marken och riktade den mot oss.
- Ge mig en kyss! sa han entasiastiskt och jag kollade upp mot Justin, han kollade snabbt tillbaka på mig med ett stort leende och lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Jag pussade han mjukt tillbaka, kyssen blev snabb och bara ytlig och jag ville snabbt ha mer. Men istället för att kyssa honom igen gav jag honom en mjuk kyss på kinden när han kollade tillbaka på Fredo igen. Jag kunde se leendet som spreds på Justins läppar igen när Fredo tog ännu ett foto på oss och tryckte på fotoknappen.
Vad tycker ni? Tråkigt? Have somebody some ideas? :D TELL ME WHAT YOU THINK! :D
KOMMENTERA?
minst 8 :D
OCH, vad tycker ni om Jasmine Villegas som Mercedes? :D Ganska mycket Jassy bilder i detta kollaget... Okej typ alla lol XD haha c:
KOMMENTERA
Jasmine - Mercedes
CHAPTER 40
MERCEDES PERSPEKTIV
Vi skulle träffa Andrea dagen efter igen, Justin skulle på konsert dagen efter, och innan konserten skulle vi umgås med Andrea igen, bowla tror jag. Vi hade precis kommit hem till hotellet och jag njöt av tysnaden som spridit sig när vi kom in på hotellrummet. Jag slog direkt ner mig i sängen och suckade ljudligt. Det var kväll och klockan var runt 7 på kvällen, alltså var affärerna i staden fortfarande öppna.
- Justin? ropade jag ut mot köket där Justin hällt upp ett glas vatten.
- Mm? ropade han tillbaka och jag reste mig snabbt upp, bara någon minut efter jag lagt mig ner.
- Kan inte vi gå och shoppa? Han kollade skeptiskt på mig.
- Är du säker? frågade han försiktigt.
- Vi är i London Justin, såklart vi ska shoppa! Ett litet leende spreds på hans läppar.
- Inget mysande och massa livvakter..
- Om du inte vill följa med går jag själv, sa jag snabbt och log stort.
- Jag följer med älskling, sa han och drack upp vattnet innan han slog händerna i knät.
- Vi går.
- Och jag har egna pengar, sa jag snabbt och traskade iväg till min resväska. Han skakade drastiskt på huvudet och gick efter mig med bestämda steg. Jag böjde mig ner för att plocka fram min plånbok som jag hade mitt kort och allt annat i. Håret hängde ner som två väggar över mina axlar och jag kunde se Justin som en skugga bredvid mig.
- Det kommer inte på fråga, sa Justin surt och skakade på huvudet som en fyra åring bredvid mig. Jag skrattade till och reste mig upp med armarna i kors.
- Och varför inte det? fnissade jag och han himlade med ögonen.
- Du är min flickvän.
- Det vet inte de, sa jag barskt och menade papsen och fansen. Justin suckade och himlade med ögonen.
- De behöver ju inte veta att det var jag som betalade? sa han snabbt och ryckte på axlarna.
- Hur ska de inte veta det?
- Jag låter dig inte betala. sa han snabbt med allvarlig blick. Jag suckade irriterat.
- Nehe, men du har inget val. sa han snabbt och rykte beklagande på axlarna.
- Im sorry sweety.
- Jag betalar visst, vi tar med oss Fredo, papsen kan ta det annorlunda annars. Han nickade.
- Ja.
-
Folket stod nästan på varandra när vi var framme vid Oxford St. Gatan var fantastisk! Värmen hängde i luften och solen sken långt nere i horisonten. Inte för att jag såg horisonten så mycket, allt folk och bilarna som trängdes på vägen var ivägen. Jag fixerade blicken på något hela tiden, allt från en röd buss till en gul taxibil som svischade förbi. Jag kände mig lycklig, och jag hade ingen aning om varför. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och glädjen pumpades ut i mina fingertoppar. Jag följde en röd buss med blicken när den åkte förbi och svängde höger. Den hade två våningar och jag såg ifram i mot att åka en sådan. Tutningar och människorop ekade i öronen och Justin drog tag i min handled för att dra mig efter sig. Kenny var med oss och han följde lydigt efter som en liten svans. Jag hade dragit på mig ett par andra kläder, ett par ljusa tighta lite halvtslitna jeans och en stor stickad tröja. Över den elfenbensvita stickade tröjan hade jag en svart skinjacka som höll värmen perfekt, då jag antagligen skulle klarat mig utan den. På fötterna hade jag mina vita converse. Perfekt kombination. Håret hade jag uppsatt i en hög tofs och sminkningen var enkel, lite mascara och eyeliner. Naturligt. Naturligt var bra, och Justin gillade det. Ögonen såg större ut i sminkningen också, större och mer bruna. Lysande på något sett. Det hade Justin sagt när vi varit påväg ner till entren där vi skulle möta Fredo och Kenny. Fredo hade på sig vanliga jeans och en vit t-shirt med en killig skinjacka över, Kenny ungefär samma, förutom skinjackan. Justin hade på sig ett par svarta skinliknande byxor och en svart t-shirt och svarta supras. Till outfiten hade han ett långt livrigt halsband och små silvriga öronhängen i öronen. Jag kände hans lösa grepp om min handled och hade bara lust att slingra in mina fingrar i hans. Men jag kunde nästan känna blickarna brinna mot oss, blandannat Justins hand som hade sina fingrar flätade runt min handled. Han släppte mig snabbt när vi kom fram till ett rött stoppljus, Kenny var tätt i våra hälar och Fredo gick bredvid mig på min högra sida, då Justin gick på min vänstra.
- Vart ska vi? frågade Kenny glatt och ställde sig mellan mig och Justin. Justin sneglade på mig och ett leende spreds på hans läppar.
- Vart vill du gå Dess? frgåade han vänligt och jag vände mig mot Fredo, som kollade med stora ögon på mig tillbaka.
- Forever 21? frågade jag med ett stort leende och sneglade på affären som fanns på andra sidan vägen. Skylten lyste starkt och folk var påväg in hela tiden.
Justin nickade sakta, men stack sedan upp i ett leende. Han nickade och vi alla begav oss över vägen när det blev grönt. Justin gick framför mig och jag ville inget helldre än att smita upp bredvid honom och slingra in mina fingrar i hans. Känna hans varma hud mot min och luta huvudet mot hans breda axlar samtidigt som han tryckte sin hand med min. Jag suckade tyst, fixerade blicken på affären vi skulle gå in i. Forever 21. Nu skulle de shoppas.
Jag kom ut affären med en ljus hög kjol, den var ljus rosa med vita prickar. Jag älskade den, och mot min vilja hade Justin betalt den, tillsammans med en vit crop top. Med mig ut fick jag också ett par blå jeans shorts med hög midja som jag älskade, de betalade Justin också. Han envisades verkligen med att betala det. Så tillslut gav jag upp. Vi försökte dock vara så lågmälda som möjligt, så att ingen hörde vad vi snackade om. Efter Forever 21 begav vi oss den långa biten till Harrods. Jag och Fredo gick lite samtidigt som Justin och Kenny gick lite själva. Jag kollade faschinerat på alla prislappar och visade Fredo de extramaste, också Justin, när vi gick tillsammans med de, men då skojade han bara och viskade:
- Vill du ha den?
Efter ett tag begav vi oss ut och gick direkt till Primarket, en lite billigare affär om man sa så. Där kom jag ut med massa kläder, och det mesta hade jag till och med betalt alldeles själv. En massa linnen i olika färger fick jag med mig ut, något som jag behövde. Också några par byxor och några få smycken. En blus och någon skjorta fick jag också med mig ut, de betalade dock Justin.
Efter en två timmars shoppingtur begav vi oss av till hotellet igen. Justin hade skrivit minst 300 autografer och hans vänster hand var nog öm av allt skrivande.
-
Justin stänger snabbt dörren efter sig och går in i köket för att hämta en frukt. Jag går med raska steg in i sovrummet och lägger påsarna på sängen, de skramlar till när smyckerna slås mot lakanen och jag rycker till av ljudet. Jag tar upp crop topen och håller upp den framför mig. Rynkar pannan och sträcker fram den ur olika vinklar.
- Testa den. Rösten är nära, högst några centimeter från mitt öra och jag rycker till av de plötsliga ljudet.
- Ska jag? viskade jag hest tillbaka och kollar bak på honom. Hans ögon glittrar i dunklet och jag hör stadens tysta läten nedifrån vägen. Han nickade enkelt och lutar sig fram för att kyssa min panna.
- Ja, det tycker jag. Jag nickade långsamt och drar upp kjolen från Forever 21 påsen och försvinner sedan in på toan för att byta kläder. När jag kommer ut igen har Justin lagt sig på rygg raklång i sängen med ett nöjt och finurligt leende. Jag går snabbt fram till honom från hallen och toaletten mittimot och snurrar muntert framför honom. Han gör tummen upp och följer min kropp när jag snurrar.
- Jätte fin! ler han och hasar sig upp från sängen för att gå fram till mig och kyssa min kind.
- Du är så snygg tjejen, viskar han och jag fnittrar förälskat.
- Tack. viskade jag tafatt och vänder mig sedan om för att gå in på toaletten igen för att byta om till mina jeans och den stickade tröjan. Jag drar på mig den stickade tröjan och smiter ut till sovrummet igen för att dra åt mig mina joggingbyxor och dra på mig de snabbt.
- När ska vi åka härifrån? viskade jag försiktigt när jag krupit upp i hans famn och låg tätt intill hans bröst.
- I morgon.. viskade han och jag nickade stumt.
- Ska vi till Los Angeles då..? viskade jag och han nickade.
- Ja, viskade han och kollade ner på mig från mobilen han höll i handen. Det ska vi älskling.
- Sedan?
- Efter en eller två dagar flyger du hem till Washington DC igen... viskade han försiktigt och jag grymtade till.
- Jag vill inte åka.. viskade jag och han drog sin arm tätare kring min.
- Jag vill inte att du ska åka heller, men du måste tänk på skolan.
- Jag vill inte tillbaka till skolan.
Skolan fick mig att tänka på Moshe. Hans namn brukade rinna av mig, jag orkade inte bry mig om honom längre. Men jag kunde ändå inte hindra känslan inom mig när han kom upp ändå. Vi hade varit kära i varandra, jag hade i alla fall varit väldigt kär i honom, han hade varit mitt liv den tiden vi var ihop.
Mitt liv.
Justin var inte mitt liv än. Men jag visste att han lätt skulle bli mitt liv om vi fortsatte dejta. Jag har ganska lätt att fästa mig vid personer. Alldra mest vid de jag håller kärt eller bryr mig om. Jag bryr mig om Justin, och håller honom kärt även fast det låter gammeldags.
- Jag längtar efter snö... viskade jag och han skrattade till samtidigt som han andades lätta andetag mot min hårbotten.
- Jag med, viskade han och jag lutade kinden mot hans bröstkorg där jag låg tät imot honom på hans högra sida. Med vänster kinden mot hans bröst, drog in hans ljuvliga doft i mina lungor och reste mig snabbt upp. Jag drog av mig byxorna och bytade snabbt tröja till en av Justins stora t-shirts och la mig sedan ner bredvid honom igen. Jag kröp ner under täcket och la mig på plats bredvid honom. Han skrattade och kysste mina panna mjukt. Han låg fortfarande ner i de svarta byxorna men reste sig upp för att dra av de efter bara några få sekunder. Han la sig ner igen när han dragit av nästan alla kläderna förutom boxershortsen och la sig sedan ner nära mig igen. Han hud brände på min och jag njöt tyst av hans kroppsvärme.
- Vi struntar i att borsta tänderna... viskade han och jag fnittrade till innan jag nickade kort.
- Ja.. Det gör vi..
ALLA SVARAR: JASMINE VILLEGAS ELLER INTE?
VAD TYCKER NI?
Ska Jasmine Villegas få äran att spela Mercedes från och med nu?:D
JAG HAR STÄLLT DENNA FRÅGAN I ETT INLÄGG INNAN, men ALLA svarar på denna ändå :3 snälla?:3
Kan inte räkna rösterna annars :3
OCH: om Jasmine spelar Mercedes, kommer någon lämna bloggen då? Ni behöver inte föreställa er henne, de är bara för att jag ska kunna fixa bilder och sådant lättare!:3
VAD TYCKER NI FOLKS?
RÖSTA NU! FÅ ER RÖST HÖRD!
JASMINE VILLEGAS ELLER INGEN? :D
( om ni inte vill, kom GÄRNA med förslag! :D )
Jasmine Villegas?
VILL NI ATT JASMINE VILLEGAS SKA SPELA MERCEDES?
Men isåfall måste jag ändra hennes utseende yttepytte lite! :3
Chapter 39
MERCEDES PERSPEKTIV
Hotellet var underbart. Vi bodde inte alls långt ifrån Oxford Street, så jag hade planer på att shoppa. Vi bodde på ett flådigt hotell, med stora fönster och öppna ytor. Sovrummet var super lyxigt med en touch av brun och beige. På vänster sida stod en stor byrå i mörk brun och ett stort fönster som hade perfekt utsikt över en av Londons gator. Sängen var snyggt bäddad med massa kuddar i olika färger och lakan i en matt nyans av brun. Riktigt snyggt!
- Det är jätte fint! log jag lyckligt och satte mig ner på sängen, Justin skrattade och rullade fram våra resväskor till sängens ena kant. Hans hår var ryffsigt, morgonruffs. Han hade somnat en stund på planet, det hade jag också. Jag drog bort en av toffsarna som satt fast på min handled och satte upp håret i en hög tofs. Luggen hängde busigt i ögonen och jag försökte blåsa bort den. Det gick inte så bra och Justin började skrattade åt mig. Den hade växt en hel del medans vi var borta och jag längtade efter att klippa den när vi kom hem.
Jag längtade dock inte efter att få komma hem, inte alls. För det betydde att Justin inte skulle va där med mig, att jag skulle vara ensammast i världen igen.
Med Justin som en kontakt i min mobil.
Jag spände tofsen och försökte sluta tänka på det, att om ungefär en halvvecka, kanske till och med mindre, skulle jag vara Mercedes igen. Egentligen hade jag varit Mercedes hela veckan, men inte samma Mercedes som jag hade varit innan resan. Jag kände mig annorlunda med Justin, vackrare kanske. Mer betydelsefull. Jag vet inte riktigt. Men i alla fall mycket gladare, han lös upp mitt liv.
Det lät hur fånigt som helst, men det var sant. Justin lös upp mitt liv just nu. Jag reste mig hastigt och tog de få stegen fram till honom, la armarna hårt om hans bröstkorg och lutade kinden mot hans bröst. Jag slingrade ihop mina fingrar på hans rygg och jag kände hans läppar mot min hjässa. Jag tryckte mig närmre honom och slöt ögonen. Han smekte mig mjukt på ryggen och lutade sig ner för att viska i mitt öra.
- Vad tänker du på älskling? Han raspiga röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och när de var åter på banan igen dunkade de betydligt snabbare än innan.
- Hur det kommer bli när jag åker hem, viskade jag ärligt. Han svarade inte, jag kunde bara känna och höra hans tysta andetag mot mitt huvud och jag kollade upp på honom. Lät håret hänga under min rumpa då jag böjde upp huvudet. Hans hjärta dunkade hårt innanför bröstet och jag ställde mig ännu lite närmre honom. Väntade på ett svar med blicken fastspänd i hans.
- Vi kommer hålla kontakten Dess, va inte orolig. Jag gillade det nya smeknamnet. Dess. Det var bättre än Merc i alla fall.
- Jag är orolig ändå, jag önskade att jag kunde följa med, viskade jag och han böjde sig ner för att stryka sina läppar mot mina.
- Du har skola, viskade han och log snett.
- Och du är arton och har tagit studenten, fnös jag och han skrattade till.
- Ja, kanske det.
- Det är snart sommarlov! Slog det mig och han skrattade till. Jag log med hela ansiktet och han smekte min rygg mjukt.
- Då kan jag komma och hälsa på dig och sådant, viskade jag och han nickade stort.
- Och jag kan komma till dig.
- Jag önskade att jag bodde i Los Angeles, suckade jag och han fnissade.
- Det är fint i Washington.
- Men du jobbar inte där. Han ryckte på axlarna och började sig ner för att placera sina läppar en centimeter från mina.
- Kanske någongång.
- Ge mig inte för höga förhoppningar nu Bieber, flinade jag och kollade ner på hans fuktiga läppar. Han skrattade till och log snett innan han började sig ner för att ge mina läppar en mjuk passionerad kyss.
-
Andrea hade svart fluffigt hår med vita slingor, de isblå ögonen såg pigga och glada ut och hennes blick åkte från mig till Justin. Hon hade ett stort leende på sina ljusrosa läppar och svart eyeliner var synligt runt hennes ögon. Hon hade ett par svarta byxor i skin och ett vitt linne på sig. Över linnet hade hon en svart, röd rutig skjorta. Skorna var ett par svarta 'Doktor martens' och hennes kroppsbyggnad ganska normal, något åt de lite smala hållet kanske. Hon var några centimeter längre än mig och sneluggen hängde lite framför hennes högra öga.
Jag mötte hennes blick men sneglade snabbt ner i marken, jag var blyg vid nytt folk, nästan alltid. Ett stort leende var placerat på hennes läppar hela tiden och jag sneglade runt istället. Vi var på hennes hotell, det fanns inget folk förutom Kenny, jag Justin och Andrea. Ingen annan. Vi var i något separat underhållsrum, med biljard och andra "nödvändiga" grejer. Stället hade kostat massa att hyra men Justin hade betalat allt, han ville att vi bara skulle umgås.
Han hade sagt, bokstavligt, att han " ville umgås med sin närmsta vän och flickvän " utan massa folk, och jag förstod honom. Det kan inte alltid vara lätt att vara en popsensation, massa jobb och ingen tid över till något annat.
Och pressen och skvallret som kommer ut varje dag.
Jag skulle nog aldrig klara av det.
Justin släppte mig och joggade fram till Andrea för att lägga armarna om hennes lilla kropp och krama henne hårt.
- Äntligen träffas vi! Det var så länge sedan! utbrast han och jag hörde Andrea skratta i hans famn. Ett stygn av avundsjuka träffade mig och jag tog ett djupt andetag för att stanna en meter bakom Justin. Jag kunde se Andreas små händer slingra fast sig på Justins rygg och de kramade varandra länge och hårt. Efter en liten stund när de hälsat färdigt på varandra avslutade Justin kramen och kollade bak mot mig för att backa några steg och lägga handen om hennes midja.
- Detta är Mercedes, min flickvän, sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han kollade på Andrea och log stort. Hon räckte fram sin hand och jag tog den mjukt i min.
- Hej Mercedes, jag heter Andrea, trevligt att träffa dig, sa hon och log ett varmt leende.
- Trevligt att träffa dig också, pep jag fram och tryckte mig mot Justins bröst. Jag brukade aldrig vara såhär blyg, det var ovanligt. Men jag hade en aning om varför jag var blyg i alla fall. Osäkerheten trädde fram. Jag var Justins flickvän, och framför mig stod en tjej som kunde dubbelt så mycket om honom än mig.
Jag kände mig dum.
- Vi sätter oss i soffan och pratade lite, sa Justin och sneglade bort på en soffgrupp som stod i ett av rummets hörn. Den var gjord av något konstigt tyg och hade färgen grå, svart. Det var två soffor mittimot varandra och en fotölj som stod mot väggen längst bort. Jag höll Justins hand hårt och sneglade blygt på Andrea, hon kollade tillbaka på mig och log stort. Jag försökte le tillbaka men det blev nog mest en grimash av något slag, hon trodde antagligen att jag var dum i huvudet.
-
Justin och Andrea hade gått in på ämnet musik och samtidigt som de diskuterade om hårdrock eller pop var bäst blev jag väldigt kissnödig. Jag såg nog rätt rolig ut när jag satt och åmade mig i soffan. Justin som satt bredvid mig, tätt intill la tillslut, när min blåsa höll på att sprängas, blicken på mig och log stort innan han frågade:
- Vad gör du?
- Jag måste på toa! viskade jag och han flinade stort mot mig innan han kollade tillbaka på Andrea som log stort. Vi ursäktade oss och jag släppte snabbt Justins hand för att springa en bit framför honom och skynda mig så gott jag kunde. Han kom snart upp bakom mig och la händerna mot min midja för att sedan trycka kroppen hårt mig. Jag försökte slita mig loss men lyckades inte, jag fick nästan panik, så kissnödig var jag.
- Justin jag kissar på mig, var är toaletten? fräste jag bak mot honom, ett stort flin spred sig på hans läppar.
- Är du säker på att du vill veta?
- Jag slår dig.
- Jag vet inte. Jag suckade och stönade högt av irritation. Jag sprang fram till en av dörrarna vid ena långsidan på den korta korridoren. Den var låst, jag sprang fram till den bredvid och den öppnade sig.
Framför mig stod det jag ville ha mest av allt just nu.
En toalett.
JUSTINS PERSPEKTIV
Det såg ut som om hon fick en orgasm när hon såg toaletten stå där inne och vänta på henne. Jag brast ut i skratt och hon kollade snabbt bak på mig.
- Stanna där du är, sa hon, hytte med ett finger och sprang sedan in på toaletten. Jag skrattade och lutade mig mot dörrgaveln. Efter en stund kom hon ut med ett njutningsfullt ansiktsuttryck och jag gick snabbt fram till henne för att lägga mina händer på hennes svank. Jag tryckte hennes kropp hårt mot mig och våra ansikten var bara några millimeter från varandra. Hon krånglade upp sina händer mellan våra kroppar och la de mot min hals med tummarna om mina kinder. De brände nästan där hon rörde min hud. De kändes lite som jag flög, ovanför molnen. Jag drog hennes kropp ännu tätare mot min och ett leende speglade från hennes till mina läppar. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och jag strök hennes rygg mjukt, vågade tillslut smeka hennes rumpa mjukt också. Hon himlade med ögonen och jag rykte oskyldigt på axlarna. Jag lutade mig sakta ner mot hennes läppar och nuddade hennes läppar mjukt, hon masserade mina läppar mjukt när hon ställt sig på tå med armarna hårt om min nacke. Jag la händerna på hennes lår och lyfte upp henne på mina höfter. Hon slingrade sina ben om min midja och smekte mina kinder, öron och nacke mjukt. Jag rös till och pressade upp hennes lilla kropp mot väggen.
- SKA VI SPELA BILJARD? Det magiska ögonblicket försvann och Dess krånglade sig snabbt nerfrån min höfter och gav mig ett snett leende innan hon, med mig i släptåg och med min hand inslingrad i sin, gick in mot rummet Andrea befann sig i.
Andreas historia var hemsk. Hennes mamma dog när Andrea var 2 år, och hon har bott i fosterhem hemskt länge. Olika hade hon bott i, aldrig trivts riktigt. Hon var lika gammal som Mercedes, två år yngre än mig asså. Hon är ungefär 167 centimeter lång med svart, blont hår. Hon var som en syster för mig.
Hennes pappa sitter i fängelse sedan två år tillbaka, och hon har äntligen hittat ett fosterhem hon trivs i, och de trivs med henne. Familjen bodde i New York, och hon trivdes som handen i hansken. Om man ska vara exakt bodde de utanför New York, i en ganska stor bondgård. Hon hade en alldeles egen häst som hon skötte om dygnet runt och jag visste att Dess och Andrea snart skulle hitta detta ämne.
MERCEDES PERSPEKTIV
Han bokstavligt flåsade mig i nacken, försökte få mig på andra tankar än just biljard bollen som skulle trilla ner i ett av hörnen, eller mitt på långsidan. För tillfället tänkte jag satsa på att slå ner den i ett av hålen i hörnan, därför var jag tvungen att nästan ligga ner på biljardplanen, något Justin utnyttjade då han nästan låg över mig med händerna på mina höfter. Han strök mina höfter mjukt med tummarna och jag hade svårt att koncentrera mig på något annat än hur hans tummar smekte mina bara hud mjukt. Han hade hittat en liten glipa mellan de stora joggingbyxorna och mitt linne. Jag hade tat av mig min skjorta och lagt den på soffans ryggstöd.
Precis vad han ville.
Andrea stod och skrattade bredvid oss. Justin tryckte sitt skrev ännu lite mer mot min rumpa och jag stönade irriterat. Samtidigt som jag ville att han skulle hålla på ville jag att han skulle sluta. Han fick inte göra såhär mot mig när någon annan kollade på, det var pinsamt. Jag kände hur mina kinder blossade upp och Justin kysste min nacke mjukt där håret delat på sig. Jag rös till och la mina händer på Justins för att flytta det till hans kropp istället.
Jag kollade upp på honom med allvarlig blick som betydde att han skulle låta mig spela. Han flinade bara.
Jag lutade mig ner igen och fixade pinnen vid bollen.
Denna gången gick han ett steg längre och sneglade på Andrea. Han la händerna på min rumpa och smiskade retligt till; precis när jag försiktigt puttade på den lilla bollen. Den åkte snabbare än jag tänkt mig och flög snabbt ner i hålet. Jag hoppade rakt upp i luften med händerna ut och hoppade sedan på Justin för att kyssa hans läppar mjukt. Han stirrade på bollen och svor sedan lågt för sig själv. Andrea skrattade i bakgrunden och jag kollade på henne med ett stort leende.
- Rätt snyggt va? skrattade jag och hon nickade stort.
- Klockren, bra jobbat Justin, hjälper sin tjej lite på traven!
NU SKA JAG KOLLA PÅ I AM NUMBER FOUR!
Chapter 38
MERCEDES PERSPEKTIV
Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade snabbt av mig. Jag spolade snabbt av balsamet och tvålen innan jag sträckte mig ut mot toalettstolens kant där jag lagt mina två kristallvita handdukar.
Men de var borta.
- Justin! ropade jag i panik och tog ett kliv ur badkaret för att vira in mig i duschdraperiet och ropa på Justin igen. När han kom in smygandes i badrummet hade han ett lurigt leende på läpparna och såg flörtigt på mig. Jag kollade så allvarligt jag kunde på honom och hytte varnande med ett finger.
- Justin ge tillbaks de! utbrast jag irriterat och han ryckte på axlarna och spelade oförstående.
- Vadå? frågade han och höjde ena ögonbrynet. " Vad har jag gjort nu? " skrattade han och log listigt igen samtidigt som hans blick letade sig nerför min kropp.
- Kolla inte! skrek jag irriterat och skyddade min kropp så gott jag kunde med draperiet.
- Jag har inte tagit något från dig! skyddade Justin sig och flörtade med ögonbrynen.
- Du har tagit mina handdukar! Han kollade oskyldigt på mig.
- De har jag inte alls! ropade han och skakade trotsigt på huvudet.
- Ge tillbaka de Justin! sa jag uppgivet och gjorde "valp-minen" mot honom.
- Och vad får jag?
- Stryk? skrattade jag ironiskt och han rynkade ögonbrynen.
- Naaah....
- En kyss.
- Och hur ska jag veta att du inte luras denna gången också? frågade han och höjde på båda ögonbrynen. Han stod vid dörren av den avlånga toaletten. Handfatet var på hans vänstersida, min höger och taletten var på min vänstersida. Mot en vägg som avskilde en del av duschen mot den andra delen av toaletten. Allt var nästan i vitt, alla "möbler" var vita, men det fanns detaljer som var ljus-blå och de gav en hemtrevlig känsla.
- Jag lovar att... Spola ner mig i toaletten om jag ljuger! svarade jag uppspelt. Han tvekade innan han tog några steg till mig och la handen om min midja för att luta sig ner och pressa sin mjuka läppar mot mina. Mitt hår hängde blött nerför ryggen och hela min kropp var blöt.
Eftersom att någon trevlig person snott mina handdukar. Host host.
Hans hand gled fjäderlätt nerför min rygg och bildade cirklar i vattendropparna. Jag hade dragit draperiet runt min framsida och så mycket av rumpan de täckte. Justin visade dock hänsyn och höll sig med att smeka mig på ryggen med sina perfekt fingrar. Han drog sig bort från mig och log ett lurigt leende innan han stack ut från badrummet och kom tillbaka några sekunder senare med handdukarna i handen. Jag pustade lättat ut och log ett halvt leende mot honom som tack för att han höll vad han lovade; innan han ställde sig lutad mot handfatet med ett stort flin på läpparna. Han stod någon meter från mig med handdukarna framsträkta och verkade njuta av att se mig så irriterad som jag var. Jag tog två korta steg med draperiet runt min kropp med de tog stopp då draperiet började glida nerför min rumpa och nästan framsidan. Jag slängde en blick på de blå draperiet och sedan kollade jag irriterat på Justin.
- Bara kom hit med de, morrade jag och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Vill du ha de, får du komma hit. Han flin nådde till öronen och jag suckade högt innan jag skakade trotsigt på huvudet.
- Aldrig.
- Vill du ha de, så får du komma hit, upprepade han och jag himlade med ögonen.
- Du sa det, svarade jag drygt och han skrattade torrt till. Jag kollade närmre på hans ansikte, käkbenen var tydligt markerade och näsan rak, ögonen perfekt böjda och munnen perfekt med en hjärtformad överläpp. Han var så äckligt perfekt att jag nästan ville spy av tanken på att han gillade mig. Inte för att han gillade mig bokstavligt, utan för att han gillade mig istället för någon annan mer perfekt.
Han borde egentligen inte gilla mig, han borde gilla någon annan, någon som var lika perfekt som honom, om de gick att hitta.
Selena Gomez. Eller kanske Demi Lovato?
Men av alla människor hade han valt mig, mig, mig, mig, och mig. De var nästan orättvisst mot alla andra perfekta personer där ute som bara väntade på att få träffa den där personen som var lika perfekt som en själv.
Också satt han fast tillsammans med en något sådär halv ful person.
De var nästan tragiskt.
- Ska du komma och hämta den eller Dess? frågade han och min blick, som innan hade letat sig uppför dörrens dörrkarm, letade sig tillbaka till den där perfekta personen igen. Jag svalde hårt och nickade.
- Ja.. Jag kommer. Jag släppte draperiet snabbt och täckte så mycket av min kropp som de gick medans jag sprang fram till Justin och greppade tag om handduken för att trä den runt kroppen. Jag mötte inte hans blick när jag virade handduken runt kroppen, kände mig plötsligt väldigt ful egenförelse med honom. Jag spännde fast handduksänden vid överkanten och lutade mig sedan ner för att vira håret i en turban.
- Dess... viskade Justin och tog ett fast tag om min handled. Jag kunde känna hans blick glo på mig i varje rörelse jag gjorde och nickade kort.
- Ja? viskade jag.
- Vad tänker du på? viskade han och lät sin hand glida ännu längre upp för min arm.
- Hur perfekt du är, viskade jag halv-ärligt och han skakade snabbt på huvudet.
- Ingen är perfekt.
- Det är ganska deprimerande att säga så, svarade jag snabbt och han kollade ner på mig med ett snett leende.
- Det är ju sant, svarade han och jag skakade på huvudet.
- Kan man inte säga att alla är perfekta istället? viskade jag och kollade djupt in i hans ögon. Ett litet leende spreds på hans läppar och jag höjde handen för att smeka hans kind mjukt.
- Du är perfekt, jag skrattade kallt till, samtidigt som de blossade upp på kinderna, och jag var snabbt knallröd. Han hade fortfarande de där fånigt stora leendet på läpparna och jag hade bara lust att lappa till honom, men istället smekte jag hans kind med min tumme och kysste hans läppar mjukt innan jag viskade:
- Alla är perfekta, på sitt egna lilla vis.
-
Jag drog på mig ett vitt linne och över en blå, vit, röd skjorta. Jag älskade skjortor, de var så skönt.
- Justin? ropade jag efter att ha tagit på mig nästan klart.
- Mm? ropade Justin från vardagsrummet.
- Kan jag få låna dina joggingbyxor idag igen? ropade jag och han skrattade till innan han svarade:
- Visst!
- Tack! Jag letade upp joggingbyxorna och drog snabbt på mig de, lånade ett par ankelsockar från Justin också; han hade så mycket kläder ändå, det gjorde inget om jag lånade lite.
Jag packade sedan snabbt ihop mina få kläder och drog ut resväskan i hallen.
- Justin varför är min resväska här egentligen? frågade jag när jag kom på att vi inte hämtat den.
- Fredo kom över med den igår, svarade han och jag nickade samtidigt som jag log. Vände mig om för att ge mig av till vardagsrummet och kolla ner på Justin som satt i den beiga soffan.
Hans hår var fortfarande ruffsigt sedan vi sovit och han satt med fötterna på bordet, han putade med läpparna och pillade lite på sina fingrar. Något som antagligen tydde på att han var uttråkad. Han kollad upp på mig och avfyrade ett stort vackert leende.
- Ska du stå där hela dagen eller? skrattade han och jag fnittrade till.
Fånigt, jag vet.
Jag skakade på huvudet och gick snabbt fram till honom för att krypa in i hans mjukt famn. Han la armarna om mig och kysste min panna mjukt.
Ännu en gång:
Jag var inte värd honom.
-
Paniken på flygplatsen var kalosal. De fick ringa dit poliser för att äns kunna komma in på flygplatsen. Folk skrek från höger och vänster och jag kände mig liten och klen. Alfredo hade en hand om mina axlar och höll mig tätt intill sig, för att jag inte skulle komma bort i folkmassan. Vart man än kollade var det paparazzis och fans, vart man än stod blev man knuffad av någon alldeles för närgången paparazzi eller en beroende belieber. Justin gick längre fram, hade sin svarta luva över huvudet och försökte att skriva så många autografer som möjligt medans han gick snabbt, puttad av alla personer bakom honom. Han hade massa livvakter runt sig.
Han hade sagt att han ville ha mig där framme, nära sig, men båda visste att det inte gick. Papsen skulle få bild på oss tillsammans och skrivit om oss som ett par.
Fast det tror jag de redan gjort, för jag hörde hela tiden frågor som:
- Är du och Justin ihop?
- Dejtar ni?
- Har du känslor för Bieber? Jag ignorerade frågorna och sneglade på Fredo eller Justin hela tiden. Också Pattie som gick en bit framför oss.
Justin kollade på mig, jag vände upp huvudet och möttes av hans skinande blick. Han hade ett litet leende på läpparna och kikade på mig mellan livvakternas armar. Luvan var fortfarande uppdragen och det var precis att jag kunde se hans vackra glittrande ögon. Jag sken upp i ett leende och allt annat försvann. Hans hand syntes mellan livvakterna och han kramade om den hårt, som ett tecken på att han ville krama om min. Jag blev alldeles varm inuti, det pirrade härligt i magen och ingen kunde döda leendet som växte på mina läppar. Jag kramade om min hand hårt jag också och sneglade på honom, han strök de fingrar han nådde med sin tumme och jag kunde nästan känna hur hans mjukt tumme strök min handrygg.
Bubblan smäldes när vi var framme vid gaten. Vi gick snabbt egenom glasdörrarna och snabbade oss sedan fram till flygplanet. Justin höll fortfarande sin hand hårt sluten, jag gjorde det samma.
Vi höll varandras händer på avstånd.
Jag kunde se hur Justin stannade bredvid trappan upp till flygplanet. Hans livvakter stannade med honom medans Pattie traskade rakt in i planet, hon orkade väll inte bry sig om vad sin fantasifyllda son höll på med. Jag kom fram till trappan och kollade frågande på Justin samtidigt som Fredo släppte mig och gick uppför trapporna och in i planet. Scooter och de som kommit sist stannade precis framför trappan, precis bakom mig och jag var nära på att hoppa åt sidan när Scooter sa:
- Vi täcker er, med ett snett leende. Justin skrattade och visade med vänstra handen mot planets ingång.
- Damerna först. Jag skrattade och bugade löjligt.
- Tack, skrattade jag och gick upp för de första trappstegen med Justin tätt bakom mig. Han la händerna på min midja och gick tät bakom mig in i planet.
- Jag önskade att jag kunde gå bredvid dig på flygplatsen, viskade han när vi kommit in i gången, vi placerade oss längst bak denna gången också. Han längst in och jag i hans knä.
Jag log stort.
- Det kommer, viskade jag och han nickade samtidigt som han kysste min hjässa.
- Aa, det kommer.
Tråk kapitel igen -.-
Länkbyte - bieberfanfiiction.blogg.se/
”så, Varför vill du inte berätta?” frågade jag. Han kollade in i mina ögon och suckade djupt.
”jag sa ju att jag ville först se hur seriöst detta blir, & jag vill inte ha ett förhållande som håller i 2 veckor sen får man massa frågor om vad som hände” svarade han och strök mig över kinden.
”vi har varit tillsammans i en och en halv månad nu, tycker du inte detta är seriöst?” frågade jag irriterat.
”jo, men du förstår inte” svarade han kort tillbaka och drog tillbaka sin hand.
”Klart jag gör, men jag orkar inte ljuga för min bästa vän längre, varför kan jag inte berätta för henne att jag har ett förhållande med hennes bror?” svarade jag och kollade kallt på han samtidigt som jag reste mig ur sängen och tog på mig jackan.
”var ska du?” frågade han mig och struntade att svara i min fråga.
”Vet inte, jag ska i alla fall inte vara här. Ring mig när du tänker svara på mig fråga, för du gör alltid såhär när det blir jobbigt. Jag måste smyga in i min pojkväns hus för ingen ska veta något & jag får inte säga något till dig i skolan, skäms du över mig eller? För det verkar så, Hejdå” sa jag och tog min väska & började gå mot dörren. Han reste sig snabbt från sängen och tog tag i min arm.
”släpp mig” skrek jag och drog mig loss. Jag gav han en sista blick innan jag sprang upp för trappan och ut genom dörren, jag kom ut på den kalla och mörka gatan, jag började sakta gå mot parken, jag visste inte var jag skulle ta vägen. Jag kom fram till den lilla sjön och satte mig mot ett träd och slöt ögonen.
jag kände en vatten droppe på min kind, fler och fler kom. Jag öppnade sakta ögonen och kollade runt. Det var fortfarande mörkt. Jag tog upp min mobil ur väskan och kollade klockan 05:27 stod det på skärmen, Jag ställde mig sakta upp och började sakta gå mot busshållplatsen. Jag kollade på tabellen, Nästa buss gick om 20 minuter. Jag satt mig ner på bänken och började spela på min telefon.
Jag läser inte denna bloggen ÄNNU, men jag ska! :D Har redan lagt till den i min millånga bloglovin' lista vettu ;)
DENNA NOVELLEN VERKAR HELT AWESOME OCH ALLA SKA NU GÅ IN PÅ BLOGGEN OCH LÄSA!
Klicka er in på bilden :D
skitskola
Fler kommentarer?:(
Fler kommentarer på förra kanske? :( KANSKE KANSKE KANSKE kommer ett idag då :3
Chapter 37
MERCEDES PERSPEKTIV
Jag gosade in mig i Justins bröst igen. Jag satt bredvid honom i soffan och hade huvudet lutat mot hans bröst. Han hade högerarmen omkring min kropp och sin högerhand in slingrad i min. Han smekte den med jämna mellan rum med sin tumme. Ett leende lekte på mina läppar och jag slöt trött ögonen. Jag pillade lite i Justins nedekant på tröjan med vänster handen, även fast den var fastklämd mellan Justin och mig. Jag fattade inte hur jag kunde vara trött fortfarande. Jag hade ju sovit i Justins loge?
Justins crew hade tagit vårt förhållande bra. Om de nu var ett förhållande. Och hur de nu skulle kunna ta det inte bra, jag tror knappast Scooter skulle riva ner hela hotellrummet bara för att jag och Justin började få känslor för varandra. Han hade dock varnat oss för pressen, hur de kunde förvrida saker hur de ville; och få folket att tro på de. Om jag skulle va ärlig var jag inte rädd för pressen, skulle jobba med att få orden de sa och frågorna de frågade att bara rinna av mig. Inte ta åt mig, för jag visste att de kunde ta död på en tjej. På vilken tjej som helst, kille också för den delen. Ord kunde döda. Inte som vapen, men de kunde hjälpas åt att sakta bryta ner varje bra känsla i hela själen. I många fall mådde man sämre av sagda ord än slag. Skinnet tog hand om slagen, orden trängde sig in i kroppen och torterade en på insidan. Det hade gjort ont på insidan när Moshe kallat på mig hora, men jag hade på något sett fattat att han ljög, vilket han gjort. Men de skadade mig inte lika mycket som att höra Justin kalla mig det, om han gjort det skulle jag långsamt försvinna. Tyna bort, frätas bort. Först inuti, sedan utanpå.
Det skulle göra så mycket ondare att höra Justin säga det, för jag litade på Justin. Han var allt som Moshe inte varit.
Jag hade sagt att jag skulle hitta någon som förtjänade mig, och som kunde gilla mig för den jag var.
Jag hade inte hittat honom, Justin var bättre än mig. Nu var det tvärtom, JAG förtjänade inte honom. Jag fick se när allt gick sönder, när de stora skillnaderna mellan oss visades och han skulle fatta att jag inte var värd honom.
De kändes konsigt att tänka på detta nu. Vi hade dejtat i vadå? Två till tre dagar? Kanske mindre?
Jag focuserade på Justins hjärtslag. De dunkade mjukt och jag kunde känna de där jag låg mot hans bröst. Hans hand hade släppt min och smekte nu min rygg mjukt, medans jag dragit upp min mot hans bröst och höll nu fast hans t-shirt mellan mina fingrar. Släppte greppet och la den om hans mage istället. Jag låg i fosterställning med benen slappt på soffan, utan att ta så mycket plats. Jag slappnade av i hans famn och tog ett sista djupt andetag innan jag var nära på att somna. De kändes som om jag var halvt medveten och halvt inte. Jag var så trött att jag bara ville sova föralltid. Jag kände hur Justins hand sakta drogs genom mitt hår och hur den råkade dra tag i några hårtussar, något som fick rysningar att spridas i min nacke. Han fortsatte att dra handen mjukt genom mitt hår och smekte samtidigt sina läppar mot mitt huvud. Jag kurade ihop mig ännu lite mer, för att komma så nära honom jag kunde. Moshe hade aldrig smekt mig på de sättet, utan att visa något sexuellt alls, han hade aldrig smekt läpparna mot mitt huvud eller dragit handen genom mitt hår. Han hade inte varit så som person, och jag kom på att jag inte ens gillade gillade typer som Moshe. Jag hade alltid gillat de gulliga mer, så varför hade jag då blivit så kär i Moshe?
Status kanske. Eller kärlek, eller så hade jag bara vant mig vid att ha Moshe vid min sida, att jag sedan blivit ledsen när han inte ville vara där längre.
Och jag mådde fortfarande dåligt över att samtidigt som jag ridit eller myst med Solo hade Moshe knullat med min bästa kompis. Om han inte älskade mig längre, kunde han inte bara säga det då?
Han hade varit otrogen mot mig. Älskat med en annan tjej medans jag suttit utanför och gråtit.
Tårarna trängde upp i ögonen. Jag lät de dock inte falla, höll de tillbaka med allt jag förmådde. Jag tänkte precis viska till Justin och fråga om vi inte kunde gå och lägga oss när Pattie öppnade munnen.
- Får hon dig att sluta tänka på Selena? Vad menade hon med det?
Justins läppar lämnade min hjässa och kollade upp på sin mamma.
- Jag dejtar henne inte för att hämnas på Selena, svarade han irriterat och jag låg helt stilla i hans famn.
- Det sa jag inte heller..
- Men du menade det.
De trodde antagligen att jag sov.
- Nej, det gjorde jag inte. Justin suckade tyst, så att bara jag hörde, även fast jag inte visste om han visste att jag var vaken.
- Ja, jag glömmer Selena när jag är med henne, men jag är inte med henne för att glömma Selena, svarade han allvarligt. Jag gillar henne mamma, svarade han allvarligt igen.
De andra satt i köket, så de kunde inte höra vad de sa eller pratade om. Jag och Justin hade satt oss själva och kollat på tv, de andra hade stannat i köket och pratat.
- Hon är lik Sel..
- Hon är inte lik Selena.
- Lite.
- Mamma, jag skiter i om du tycker om henne eller inte, jag tycker om henne, låt mig göra de då, svarade han och lutade kinden mot min hjässa.
Jag smekte hans bröstkorg mjukt och sakta med ena tummen, i en liten rörelse, bara så att han fick veta att jag var vaken. Pattie suckade.
- Hon är jätte trevlig Justin. Verkligen jätte trevlig och gullig, men tycker du inte det är lite tidigt att börja ett förhållande så kort tid efter Jelena?
- Jelena finns inte mamma.
- Svara på min fråga istället.
- Det var ett påstående, inte en fråga.
- Svara på mitt påstående då.
- Så du tycker att jag bara ska låta chansen glida förbi? Jag hörde hur någon reste sig och sedan gick iväg.
- Vi tar detta någon annan gång.
- Eller aldrig. Suckade Justin och jag kunde känna hans läppar mot min hjässa igen.
- Hon är bara orolig över mig, viskade han och jag log smått.
- Jag förstår, viskade jag med roslig röst, jag harklade mig smått och sneglade sedan upp mot honom.
- Är du trött? Jag kände efter innan jag skakade på huvudet.
- Nej, inte så värst.
- Ska vi mysa en stund då? Jag har inte lust att gå ut dit, han sneglade mot köket innan han kollade ner i mina ögon igen, de glittrade till och ett leende spreds på hans läppar. Jag nickade kort och reste mig långsamt för att han skulle kunna lägga sig ner med ryggen mot ryggstödet. Soffan var ganska bred, så våra båda kroppar fick plats utan problem i den alldeles för bekväma soffan.
- Ehm.. Vänta.. Sa Justin tyst innan han sträkte sig efter en filt som låg över ryggstödet och slog ut den över oss. Jag la mig tätt vid hans bröst när han ännu en gång lagt sig bekvämt bredvid mig. Han la armarna om mig och drog mig mjukt mot sitt bröst. Mitt ansikte var i höjd med hans och jag log stort, leendet smittade av sig till hans läppar, som kort efter smittandet tryckte mot mina. Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, han smekte min rygg mjukt och tog ett fast tag om min midja för att släpa mig upp på sin mage. Jag satte mig ungefär som jag hade suttit på morgonen, med rumpan mot hans lår. Jag låg dock mer på honom nu, då hans läppar mjukt masserade mina. Efter en stund avbröt hans kyssen och drog ner mig bredvid sig igen. Denna gången med ryggen mot sig, hans smekte min mage mjukt och viskade tyst i mitt öra:
- Sov nu, vi ska åka imorgon.
Jag klagade inte innan jag vände mig om och kröp ihop mot hans bröst. Jag räknade hans hjärtslag tyst. Ett.. Två... Tre... Fyra.. Fem.. Så som vissa barn räknade får.
Efter bara några ynka minuter kände jag tröttheten ta tag i mig och jag somnade.
" Jag kände igen de bruna ögonen alldeles för mycket. De glittrande bruna ögonen och de bländade leendet. Den välkända rösten jag nästan växt upp med klintade i öronen och jag slöt de tyst.
Det blev mindre och mindre folk hela tiden, men flickan satt kvar. När de inte fanns någon kvar stannade pojken mitt i låten. Han log stort och kollade ner mot flickan med de långa håret. Hon mötte ögonen igen, de jag visste var bruna. Gyllenbruna, som choklad eller rådjursögon.
Denna pojken fanns inte längre. Han hade växt upp. Men den lilla flickan satt fortfarande förväntansfullt framför honom, i mina drömmar. När han mötte hennes blick drog hon ner blicken mot marken och en rodnad spreds på hennes kinder, samtidigt som ett litet blygt leende lekte på hennes läppar.
- Vad heter du? frågade han snällt. Hon kollade inte upp på honom, vågade kanske inte.
- Dess, sa flickan tyst.
Jag kollade chockat på henne.
- Dess? frågade han och log stort, hon nickade kort och reste sig upp.
- Du sitter här rätt ofta va? Han frågade de inte hånfullt, som man kunde tro att han skulle göra, om man frågar en sådan fråga tar man förgivet att de ska fråga den tyket.
- Mmm... sa hon och vände mig om.
- Jag tycker det är roligt med sällskap.
- Du sjunger bra. Hon började springa, över gatan, genom den tunga dörren, upp för de långa trapporna och in genom lägenhetens dörr.
Den lilla pojken satt kvar på trappsteget, leendet var fortfarande kvar och han tog en sista ton på gitarren som ett avslut på dagen innan han samlade ihop sitt och gick iväg. Den lilla pojkkroppen såg liten ut, den gick sakta förbi mig med ett litet leende på läpparna. Blicken gled över teatern, Avon Theatre. Hon kollade på den länge och då såg jag de.
Ögonen var hasselbruna, rådjurs ögon.
Precis som jag gissat på. "
Jag vaknade med ett ryck. Tog några djupa andetag för att bli medveten om att jag var tillbaka. Tillbaka till verkligheten, eller något. Jag kollade ner på Justin som sov bredvid mig. Han låg på sidan och hade munnen halvt öppen. Jag sträckte mig efter Justins mobil som låg på nattyxbordet och började samtidigt fundera hur jag kom hit igår kväll, jag låg i Justins säng i hans hotellrum.
Wierd.
Klockan var 10 på morgonen, alltså hade vi ganska bråttom. Flyget skulle gå klockan 12 och jag längtade till att få åka till London! Jag vände mig snabbt mot Justin och följde hans figur med ögonen, jag hade aldrig tänkt på det innan, men han var bekant, han såg lite bekant ut. Inte mycket, men jag tror att jag träffat honom någongång.
Kanske bara en stund, eller sett glimten av honom i morgonrusningen någongång i Washington D.C. Kanske bara något sådant litet, jag visste inte.
Sedan kom jag ihåg drömmen.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag vaknade av att någon skakade mig. Jag slög sakta upp ögonen och möttes av en morgonpiss Mercedes, hennes stora ögon utforskade mina som om hon letade efter något.
- Vad gör du? viskade jag trött och gäspade stort när hon lutat sig bakåt en liten stund för att sedan kolla in i mina ögon igen.
- Jag känner igen dig... Viskade hon och jag kollade på henne med stora ögon.
- Mercedes, vi har dejtat varandra i några dagar nu, det är inte så konstigt att du känner igen mig.
- Men jag menar att jag känner igen dig! Från innan dessa dagarna! sa hon och kollade med stora ögon på mig.
- Jaha.. Vi kanske träffat varandra någongång då...? sa jag och höjde på ögonbrynen, jag satte mig upp med väggen som ryggstöd och kollade på henne med stora ögon, samtidigt som skrattet bubblade inom mig.
Hon såg så focuserad ut där hon satt och funderade.
- Var bodde du när du var liten? frågade hon rakt.
- I Stratford Canada.
- Sjöng du utanför Avon Theathre när du var liten? viskade hon med liten tunn röst. Jag kollade oförstående på henne och nickade.
- Aa.. De gjorde jag.. Hon kollade länge på mig, jag undrade vad hon tänkte på. Jag kom inte ihåg någonting från den tiden.
Förutom en tjej.
Som stack ut från mängden.
En tjej vid namn.. Dess.
- Du kommer inte ihåg mig va? viskade hon och jag kollade med stora ögon på henne.
- Hur..? Jag pekade tafatt på henne med mitt pekfinger.
- Kommer du ihåg flickan med håret? De långa, svarta, som nästan aldrig vågade ha ögonkontakt med dig, men satt där varje dag? frågade hon och jag kollade med stora ögon på henne. Avvaktade en stund innan jag sa:
- Var.. Var de du? viskade jag och hon nickade kort.
- Ja, det var jag.
- Men hon hette ju..
- Dess, ett leende spreds på hennes läppar, jag kallades alltid Dess då.
- Dess... Log jag och hon kröp fram till mig.
- Du är dig inte lik ska jag säga Bieber, skrattade hon och jag log stort.
- Hur har jag förändrats då? viskade jag och hon satte sig i mitt knä med bröstkorgen mot mig när hon krypit fram till mig, hon la armarna om min nacke och lutade sin panna mot min.
- Du har blivit längre.. Snyggare, äldre och sexigare, viskade hon med flörtande ögonbryn. Jag skrattade till och himlade med ögonen.
- Du har också blivit längre, även fast det är lite... Skrattade jag med ett höjt ögonbryn. Hon öppnade munnen på glänt och skakade på huvudet.
- AOUSCH. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på munnen, men hon backade undan och skakade på huvudet med ett flin.
- Glöm det.
Jag brottade snabbt ner henne i sängen och satte mig ner på henne, inte med hela min tyngd, bara lite. Jag hade ett par svarta joggingbyxor på mig, men ingen tröja. Jag började genast kittla henne, hon skrek högt och andades snabbare och snabbare ju mer jag kittla henne.
- Justin.. Sluta.. Snälla.. Jag.. Gör.. Vad du vill! skrek hon mellan utbrotten och jag lutade mig ner med ett hemlighetslystet flin på läpparna.
- Kyss mig. Jag slutade kittla henne och lutade mig ner till hennes ansikte. Hon log halvt och skakade på huvudet.
- Aldrig.
- Kyss mig Dess, sa jag hotfullt, låtsas hotfullt. Hon skakade på huvudet och jag började kittla henne igen. Denna gången gav hon sig bara efter några sekunder.
- Okej! Okej! Jag kysser dig! Men.. Släpp mig! Jag släppte henne och hon slingrade snabbt sina armar om min nacke och tryckte ner mitt huvud mot hennes, hon masserade mina läppar mjukt och jag rullade runt så att hon låg överst, smekte hennes rygg mjukt och njöt av henne kraftiga kyssar.
Jag släppte henne utan att tänka på det och innan jag hann dra efter andan var hon borta vid toalettdörren med ett nöjt flin.
- Ha det så kul Bieber! skrattade hon och jag la mig uttmattat och irriterat ner i sängen.
- Du ska få igen för detta Dess! ropade jag och kunde höra henne skratta kallt.
- Det skule jag gärna se!
( om ni har svårt att läsa kan ni trycka "ctrl" och "-" och sedan "+" :3 )
JOBBAT PÅ DETTA TYP HELA DAGEN XD
Aja, NU VET DE ATT DE TRÄFFAT VARANDRA INNAN :D
Drömmer blev lite fail, men jag visste inte hur jag skulle skriva ;/
ÄLSKAR ER <3
KOMMENTERA
