MERCEDES PERSPEKTIV

Jag hoppade snabbt in i duschen och spolade snabbt av mig. Jag spolade snabbt av balsamet och tvålen innan jag sträckte mig ut mot toalettstolens kant där jag lagt mina två kristallvita handdukar.
Men de var borta.
- Justin! ropade jag i panik och tog ett kliv ur badkaret för att vira in mig i duschdraperiet och ropa på Justin igen. När han kom in smygandes i badrummet hade han ett lurigt leende på läpparna och såg flörtigt på mig. Jag kollade så allvarligt jag kunde på honom och hytte varnande med ett finger.
- Justin ge tillbaks de! utbrast jag irriterat och han ryckte på axlarna och spelade oförstående.
- Vadå? frågade han och höjde ena ögonbrynet. " Vad har jag gjort nu? " skrattade han och log listigt igen samtidigt som hans blick letade sig nerför min kropp.
- Kolla inte! skrek jag irriterat och skyddade min kropp så gott jag kunde med draperiet.
- Jag har inte tagit något från dig! skyddade Justin sig och flörtade med ögonbrynen.
- Du har tagit mina handdukar! Han kollade oskyldigt på mig.
- De har jag inte alls! ropade han och skakade trotsigt på huvudet.
- Ge tillbaka de Justin! sa jag uppgivet och gjorde "valp-minen" mot honom.
- Och vad får jag?
- Stryk? skrattade jag ironiskt och han rynkade ögonbrynen.
- Naaah....
- En kyss.
- Och hur ska jag veta att du inte luras denna gången också? frågade han och höjde på båda ögonbrynen. Han stod vid dörren av den avlånga toaletten. Handfatet var på hans vänstersida, min höger och taletten var på min vänstersida. Mot en vägg som avskilde en del av duschen mot den andra delen av toaletten. Allt var nästan i vitt, alla "möbler" var vita, men det fanns detaljer som var ljus-blå och de gav en hemtrevlig känsla.
- Jag lovar att... Spola ner mig i toaletten om jag ljuger! svarade jag uppspelt. Han tvekade innan han tog några steg till mig och la handen om min midja för att luta sig ner och pressa sin mjuka läppar mot mina. Mitt hår hängde blött nerför ryggen och hela min kropp var blöt.
Eftersom att någon trevlig person snott mina handdukar. Host host.
Hans hand gled fjäderlätt nerför min rygg och bildade cirklar i vattendropparna. Jag hade dragit draperiet runt min framsida och så mycket av rumpan de täckte. Justin visade dock hänsyn och höll sig med att smeka mig på ryggen med sina perfekt fingrar. Han drog sig bort från mig och log ett lurigt leende innan han stack ut från badrummet och kom tillbaka några sekunder senare med handdukarna i handen. Jag pustade lättat ut och log ett halvt leende mot honom som tack för att han höll vad han lovade; innan han ställde sig lutad mot handfatet med ett stort flin på läpparna. Han stod någon meter från mig med handdukarna framsträkta och verkade njuta av att se mig så irriterad som jag var. Jag tog två korta steg med draperiet runt min kropp med de tog stopp då draperiet började glida nerför min rumpa och nästan framsidan. Jag slängde en blick på de blå draperiet och sedan kollade jag irriterat på Justin.
- Bara kom hit med de, morrade jag och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Vill du ha de, får du komma hit. Han flin nådde till öronen och jag suckade högt innan jag skakade trotsigt på huvudet.
- Aldrig.
- Vill du ha de, så får du komma hit, upprepade han och jag himlade med ögonen.
- Du sa det, svarade jag drygt och han skrattade torrt till. Jag kollade närmre på hans ansikte, käkbenen var tydligt markerade och näsan rak, ögonen perfekt böjda och munnen perfekt med en hjärtformad överläpp. Han var så äckligt perfekt att jag nästan ville spy av tanken på att han gillade mig. Inte för att han gillade mig bokstavligt, utan för att han gillade mig istället för någon annan mer perfekt.
Han borde egentligen inte gilla mig, han borde gilla någon annan, någon som var lika perfekt som honom, om de gick att hitta.
Selena Gomez. Eller kanske Demi Lovato?
Men av alla människor hade han valt mig, mig, mig, mig, och mig. De var nästan orättvisst mot alla andra perfekta personer där ute som bara väntade på att få träffa den där personen som var lika perfekt som en själv.
Också satt han fast tillsammans med en något sådär halv ful person.
De var nästan tragiskt.
- Ska du komma och hämta den eller Dess? frågade han och min blick, som innan hade letat sig uppför dörrens dörrkarm, letade sig tillbaka till den där perfekta personen igen. Jag svalde hårt och nickade.
- Ja.. Jag kommer. Jag släppte draperiet snabbt och täckte så mycket av min kropp som de gick medans jag sprang fram till Justin och greppade tag om handduken för att trä den runt kroppen. Jag mötte inte hans blick när jag virade handduken runt kroppen, kände mig plötsligt väldigt ful egenförelse med honom. Jag spännde fast handduksänden vid överkanten och lutade mig sedan ner för att vira håret i en turban.
- Dess... viskade Justin och tog ett fast tag om min handled. Jag kunde känna hans blick glo på mig i varje rörelse jag gjorde och nickade kort.
- Ja? viskade jag.
- Vad tänker du på? viskade han och lät sin hand glida ännu längre upp för min arm.
- Hur perfekt du är, viskade jag halv-ärligt och han skakade snabbt på huvudet.
- Ingen är perfekt.
- Det är ganska deprimerande att säga så, svarade jag snabbt och han kollade ner på mig med ett snett leende.
- Det är ju sant, svarade han och jag skakade på huvudet.
- Kan man inte säga att alla är perfekta istället? viskade jag och kollade djupt in i hans ögon. Ett litet leende spreds på hans läppar och jag höjde handen för att smeka hans kind mjukt.
- Du är perfekt, jag skrattade kallt till, samtidigt som de blossade upp på kinderna, och jag var snabbt knallröd. Han hade fortfarande de där fånigt stora leendet på läpparna och jag hade bara lust att lappa till honom, men istället smekte jag hans kind med min tumme och kysste hans läppar mjukt innan jag viskade:
- Alla är perfekta, på sitt egna lilla vis.

-

Jag drog på mig ett vitt linne och över en blå, vit, röd skjorta. Jag älskade skjortor, de var så skönt.
- Justin? ropade jag efter att ha tagit på mig nästan klart.
- Mm? ropade Justin från vardagsrummet.
- Kan jag få låna dina joggingbyxor idag igen? ropade jag och han skrattade till innan han svarade:
- Visst!
- Tack! Jag letade upp joggingbyxorna och drog snabbt på mig de, lånade ett par ankelsockar från Justin också; han hade så mycket kläder ändå, det gjorde inget om jag lånade lite.
Jag packade sedan snabbt ihop mina få kläder och drog ut resväskan i hallen.
- Justin varför är min resväska här egentligen? frågade jag när jag kom på att vi inte hämtat den.
- Fredo kom över med den igår, svarade han och jag nickade samtidigt som jag log. Vände mig om för att ge mig av till vardagsrummet och kolla ner på Justin som satt i den beiga soffan.
Hans hår var fortfarande ruffsigt sedan vi sovit och han satt med fötterna på bordet, han putade med läpparna och pillade lite på sina fingrar. Något som antagligen tydde på att han var uttråkad. Han kollad upp på mig och avfyrade ett stort vackert leende.
- Ska du stå där hela dagen eller? skrattade han och jag fnittrade till.
Fånigt, jag vet.
Jag skakade på huvudet och gick snabbt fram till honom för att krypa in i hans mjukt famn. Han la armarna om mig och kysste min panna mjukt.
Ännu en gång:
Jag var inte värd honom.

-

Paniken på flygplatsen var kalosal. De fick ringa dit poliser för att äns kunna komma in på flygplatsen. Folk skrek från höger och vänster och jag kände mig liten och klen. Alfredo hade en hand om mina axlar och höll mig tätt intill sig, för att jag inte skulle komma bort i folkmassan. Vart man än kollade var det paparazzis och fans, vart man än stod blev man knuffad av någon alldeles för närgången paparazzi eller en beroende belieber. Justin gick längre fram, hade sin svarta luva över huvudet och försökte att skriva så många autografer som möjligt medans han gick snabbt, puttad av alla personer bakom honom. Han hade massa livvakter runt sig.
Han hade sagt att han ville ha mig där framme, nära sig, men båda visste att det inte gick. Papsen skulle få bild på oss tillsammans och skrivit om oss som ett par.
Fast det tror jag de redan gjort, för jag hörde hela tiden frågor som:
- Är du och Justin ihop?
- Dejtar ni?
- Har du känslor för Bieber? Jag ignorerade frågorna och sneglade på Fredo eller Justin hela tiden. Också Pattie som gick en bit framför oss.
Justin kollade på mig, jag vände upp huvudet och möttes av hans skinande blick. Han hade ett litet leende på läpparna och kikade på mig mellan livvakternas armar. Luvan var fortfarande uppdragen och det var precis att jag kunde se hans vackra glittrande ögon. Jag sken upp i ett leende och allt annat försvann. Hans hand syntes mellan livvakterna och han kramade om den hårt, som ett tecken på att han ville krama om min. Jag blev alldeles varm inuti, det pirrade härligt i magen och ingen kunde döda leendet som växte på mina läppar. Jag kramade om min hand hårt jag också och sneglade på honom, han strök de fingrar han nådde med sin tumme och jag kunde nästan känna hur hans mjukt tumme strök min handrygg.
Bubblan smäldes när vi var framme vid gaten. Vi gick snabbt egenom glasdörrarna och snabbade oss sedan fram till flygplanet. Justin höll fortfarande sin hand hårt sluten, jag gjorde det samma.
Vi höll varandras händer på avstånd.
Jag kunde se hur Justin stannade bredvid trappan upp till flygplanet. Hans livvakter stannade med honom medans Pattie traskade rakt in i planet, hon orkade väll inte bry sig om vad sin fantasifyllda son höll på med. Jag kom fram till trappan och kollade frågande på Justin samtidigt som Fredo släppte mig och gick uppför trapporna och in i planet. Scooter och de som kommit sist stannade precis framför trappan, precis bakom mig och jag var nära på att hoppa åt sidan när Scooter sa:
- Vi täcker er, med ett snett leende. Justin skrattade och visade med vänstra handen mot planets ingång.
- Damerna först. Jag skrattade och bugade löjligt.
- Tack, skrattade jag och gick upp för de första trappstegen med Justin tätt bakom mig. Han la händerna på min midja och gick tät bakom mig in i planet.
- Jag önskade att jag kunde gå bredvid dig på flygplatsen, viskade han när vi kommit in i gången, vi placerade oss längst bak denna gången också. Han längst in och jag i hans knä.
Jag log stort.
- Det kommer, viskade jag och han nickade samtidigt som han kysste min hjässa.
- Aa, det kommer.