MERCEDES PERSPEKTIV

Hotellet var underbart. Vi bodde inte alls långt ifrån Oxford Street, så jag hade planer på att shoppa. Vi bodde på ett flådigt hotell, med stora fönster och öppna ytor. Sovrummet var super lyxigt med en touch av brun och beige. På vänster sida stod en stor byrå i mörk brun och ett stort fönster som hade perfekt utsikt över en av Londons gator. Sängen var snyggt bäddad med massa kuddar i olika färger och lakan i en matt nyans av brun. Riktigt snyggt!

- Det är jätte fint! log jag lyckligt och satte mig ner på sängen, Justin skrattade och rullade fram våra resväskor till sängens ena kant. Hans hår var ryffsigt, morgonruffs. Han hade somnat en stund på planet, det hade jag också. Jag drog bort en av toffsarna som satt fast på min handled och satte upp håret i en hög tofs. Luggen hängde busigt i ögonen och jag försökte blåsa bort den. Det gick inte så bra och Justin började skrattade åt mig. Den hade växt en hel del medans vi var borta och jag längtade efter att klippa den när vi kom hem. 

Jag längtade dock inte efter att få komma hem, inte alls. För det betydde att Justin inte skulle va där med mig, att jag skulle vara ensammast i världen igen.
Med Justin som en kontakt i min mobil.
Jag spände tofsen och försökte sluta tänka på det, att om ungefär en halvvecka, kanske till och med mindre, skulle jag vara Mercedes igen. Egentligen hade jag varit Mercedes hela veckan, men inte samma Mercedes som jag hade varit innan resan. Jag kände mig annorlunda med Justin, vackrare kanske. Mer betydelsefull. Jag vet inte riktigt. Men i alla fall mycket gladare, han lös upp mitt liv.
Det lät hur fånigt som helst, men det var sant. Justin lös upp mitt liv just nu. Jag reste mig hastigt och tog de få stegen fram till honom, la armarna hårt om hans bröstkorg och lutade kinden mot hans bröst. Jag slingrade ihop mina fingrar på hans rygg och jag kände hans läppar mot min hjässa. Jag tryckte mig närmre honom och slöt ögonen. Han smekte mig mjukt på ryggen och lutade sig ner för att viska i mitt öra.
- Vad tänker du på älskling? Han raspiga röst fick mitt hjärta att hoppa över ett slag och när de var åter på banan igen dunkade de betydligt snabbare än innan.
- Hur det kommer bli när jag åker hem, viskade jag ärligt. Han svarade inte, jag kunde bara känna och höra hans tysta andetag mot mitt huvud och jag kollade upp på honom. Lät håret hänga under min rumpa då jag böjde upp huvudet. Hans hjärta dunkade hårt innanför bröstet och jag ställde mig ännu lite närmre honom. Väntade på ett svar med blicken fastspänd i hans.
- Vi kommer hålla kontakten Dess, va inte orolig. Jag gillade det nya smeknamnet. Dess. Det var bättre än Merc i alla fall.
- Jag är orolig ändå, jag önskade att jag kunde följa med, viskade jag och han böjde sig ner för att stryka sina läppar mot mina.
- Du har skola, viskade han och log snett.
- Och du är arton och har tagit studenten, fnös jag och han skrattade till.
- Ja, kanske det.
- Det är snart sommarlov! Slog det mig och han skrattade till. Jag log med hela ansiktet och han smekte min rygg mjukt.
- Då kan jag komma och hälsa på dig och sådant, viskade jag och han nickade stort.
- Och jag kan komma till dig.
- Jag önskade att jag bodde i Los Angeles, suckade jag och han fnissade.
- Det är fint i Washington.
- Men du jobbar inte där. Han ryckte på axlarna och började sig ner för att placera sina läppar en centimeter från mina.
- Kanske någongång.
- Ge mig inte för höga förhoppningar nu Bieber, flinade jag och kollade ner på hans fuktiga läppar. Han skrattade till och log snett innan han började sig ner för att ge mina läppar en mjuk passionerad kyss.

-

Andrea hade svart fluffigt hår med vita slingor, de isblå ögonen såg pigga och glada ut och hennes blick åkte från mig till Justin. Hon hade ett stort leende på sina ljusrosa läppar och svart eyeliner var synligt runt hennes ögon. Hon hade ett par svarta byxor i skin och ett vitt linne på sig. Över linnet hade hon en svart, röd rutig skjorta. Skorna var ett par svarta 'Doktor martens' och hennes kroppsbyggnad ganska normal, något åt de lite smala hållet kanske. Hon var några centimeter längre än mig och sneluggen hängde lite framför hennes högra öga.
Jag mötte hennes blick men sneglade snabbt ner i marken, jag var blyg vid nytt folk, nästan alltid. Ett stort leende var placerat på hennes läppar hela tiden och jag sneglade runt istället. Vi var på hennes hotell, det fanns inget folk förutom Kenny, jag Justin och Andrea. Ingen annan. Vi var i något separat underhållsrum, med biljard och andra "nödvändiga" grejer. Stället hade kostat massa att hyra men Justin hade betalat allt, han ville att vi bara skulle umgås.
Han hade sagt, bokstavligt, att han " ville umgås med sin närmsta vän och flickvän " utan massa folk, och jag förstod honom. Det kan inte alltid vara lätt att vara en popsensation, massa jobb och ingen tid över till något annat.
Och pressen och skvallret som kommer ut varje dag.
Jag skulle nog aldrig klara av det.
Justin släppte mig och joggade fram till Andrea för att lägga armarna om hennes lilla kropp och krama henne hårt.
- Äntligen träffas vi! Det var så länge sedan! utbrast han och jag hörde Andrea skratta i hans famn. Ett stygn av avundsjuka träffade mig och jag tog ett djupt andetag för att stanna en meter bakom Justin. Jag kunde se Andreas små händer slingra fast sig på Justins rygg och de kramade varandra länge och hårt. Efter en liten stund när de hälsat färdigt på varandra avslutade Justin kramen och kollade bak mot mig för att backa några steg och lägga handen om hennes midja.
- Detta är Mercedes, min flickvän, sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag. Han kollade på Andrea och log stort. Hon räckte fram sin hand och jag tog den mjukt i min.
- Hej Mercedes, jag heter Andrea, trevligt att träffa dig, sa hon och log ett varmt leende.
- Trevligt att träffa dig också, pep jag fram och tryckte mig mot Justins bröst. Jag brukade aldrig vara såhär blyg, det var ovanligt. Men jag hade en aning om varför jag var blyg i alla fall. Osäkerheten trädde fram. Jag var Justins flickvän, och framför mig stod en tjej som kunde dubbelt så mycket om honom än mig.
Jag kände mig dum.
- Vi sätter oss i soffan och pratade lite, sa Justin och sneglade bort på en soffgrupp som stod i ett av rummets hörn. Den var gjord av något konstigt tyg och hade färgen grå, svart. Det var två soffor mittimot varandra och en fotölj som stod mot väggen längst bort. Jag höll Justins hand hårt och sneglade blygt på Andrea, hon kollade tillbaka på mig och log stort. Jag försökte le tillbaka men det blev nog mest en grimash av något slag, hon trodde antagligen att jag var dum i huvudet.

-

Justin och Andrea hade gått in på ämnet musik och samtidigt som de diskuterade om hårdrock eller pop var bäst blev jag väldigt kissnödig. Jag såg nog rätt rolig ut när jag satt och åmade mig i soffan. Justin som satt bredvid mig, tätt intill la tillslut, när min blåsa höll på att sprängas, blicken på mig och log stort innan han frågade:
- Vad gör du?
- Jag måste på toa! viskade jag och han flinade stort mot mig innan han kollade tillbaka på Andrea som log stort. Vi ursäktade oss och jag släppte snabbt Justins hand för att springa en bit framför honom och skynda mig så gott jag kunde. Han kom snart upp bakom mig och la händerna mot min midja för att sedan trycka kroppen hårt mig. Jag försökte slita mig loss men lyckades inte, jag fick nästan panik, så kissnödig var jag.
- Justin jag kissar på mig, var är toaletten? fräste jag bak mot honom, ett stort flin spred sig på hans läppar.
- Är du säker på att du vill veta?
- Jag slår dig.
- Jag vet inte. Jag suckade och stönade högt av irritation. Jag sprang fram till en av dörrarna vid ena långsidan på den korta korridoren. Den var låst, jag sprang fram till den bredvid och den öppnade sig.
Framför mig stod det jag ville ha mest av allt just nu.
En toalett.

JUSTINS PERSPEKTIV

Det såg ut som om hon fick en orgasm när hon såg toaletten stå där inne och vänta på henne. Jag brast ut i skratt och hon kollade snabbt bak på mig.
- Stanna där du är, sa hon, hytte med ett finger och sprang sedan in på toaletten. Jag skrattade och lutade mig mot dörrgaveln. Efter en stund kom hon ut med ett njutningsfullt ansiktsuttryck och jag gick snabbt fram till henne för att lägga mina händer på hennes svank. Jag tryckte hennes kropp hårt mot mig och våra ansikten var bara några millimeter från varandra. Hon krånglade upp sina händer mellan våra kroppar och la de mot min hals med tummarna om mina kinder. De brände nästan där hon rörde min hud. De kändes lite som jag flög, ovanför molnen. Jag drog hennes kropp ännu tätare mot min och ett leende speglade från hennes till mina läppar. Hjärtat dunkade hårt i bröstet och jag strök hennes rygg mjukt, vågade tillslut smeka hennes rumpa mjukt också. Hon himlade med ögonen och jag rykte oskyldigt på axlarna. Jag lutade mig sakta ner mot hennes läppar och nuddade hennes läppar mjukt, hon masserade mina läppar mjukt när hon ställt sig på tå med armarna hårt om min nacke. Jag la händerna på hennes lår och lyfte upp henne på mina höfter. Hon slingrade sina ben om min midja och smekte mina kinder, öron och nacke mjukt. Jag rös till och pressade upp hennes lilla kropp mot väggen.
- SKA VI SPELA BILJARD? Det magiska ögonblicket försvann och Dess krånglade sig snabbt nerfrån min höfter och gav mig ett snett leende innan hon, med mig i släptåg och med min hand inslingrad i sin, gick in mot rummet Andrea befann sig i.
Andreas historia var hemsk. Hennes mamma dog när Andrea var 2 år, och hon har bott i fosterhem hemskt länge. Olika hade hon bott i, aldrig trivts riktigt. Hon var lika gammal som Mercedes, två år yngre än mig asså. Hon är ungefär 167 centimeter lång med svart, blont hår. Hon var som en syster för mig.
Hennes pappa sitter i fängelse sedan två år tillbaka, och hon har äntligen hittat ett fosterhem hon trivs i, och de trivs med henne. Familjen bodde i New York, och hon trivdes som handen i hansken. Om man ska vara exakt bodde de utanför New York, i en ganska stor bondgård. Hon hade en alldeles egen häst som hon skötte om dygnet runt och jag visste att Dess och Andrea snart skulle hitta detta ämne.

MERCEDES PERSPEKTIV

Han bokstavligt flåsade mig i nacken, försökte få mig på andra tankar än just biljard bollen som skulle trilla ner i ett av hörnen, eller mitt på långsidan. För tillfället tänkte jag satsa på att slå ner den i ett av hålen i hörnan, därför var jag tvungen att nästan ligga ner på biljardplanen, något Justin utnyttjade då han nästan låg över mig med händerna på mina höfter. Han strök mina höfter mjukt med tummarna och jag hade svårt att koncentrera mig på något annat än hur hans tummar smekte mina bara hud mjukt. Han hade hittat en liten glipa mellan de stora joggingbyxorna och mitt linne. Jag hade tat av mig min skjorta och lagt den på soffans ryggstöd.
Precis vad han ville.
Andrea stod och skrattade bredvid oss. Justin tryckte sitt skrev ännu lite mer mot min rumpa och jag stönade irriterat. Samtidigt som jag ville att han skulle hålla på ville jag att han skulle sluta. Han fick inte göra såhär mot mig när någon annan kollade på, det var pinsamt. Jag kände hur mina kinder blossade upp och Justin kysste min nacke mjukt där håret delat på sig. Jag rös till och la mina händer på Justins för att flytta det till hans kropp istället.
Jag kollade upp på honom med allvarlig blick som betydde att han skulle låta mig spela. Han flinade bara.
Jag lutade mig ner igen och fixade pinnen vid bollen.
Denna gången gick han ett steg längre och sneglade på Andrea. Han la händerna på min rumpa och smiskade retligt till; precis när jag försiktigt puttade på den lilla bollen. Den åkte snabbare än jag tänkt mig och flög snabbt ner i hålet. Jag hoppade rakt upp i luften med händerna ut och hoppade sedan på Justin för att kyssa hans läppar mjukt. Han stirrade på bollen och svor sedan lågt för sig själv. Andrea skrattade i bakgrunden och jag kollade på henne med ett stort leende.
- Rätt snyggt va? skrattade jag och hon nickade stort.
- Klockren, bra jobbat Justin, hjälper sin tjej lite på traven!