MERCEDES PERSPEKTIV

Jag gosade in mig i Justins bröst igen. Jag satt bredvid honom i soffan och hade huvudet lutat mot hans bröst. Han hade högerarmen omkring min kropp och sin högerhand in slingrad i min. Han smekte den med jämna mellan rum med sin tumme. Ett leende lekte på mina läppar och jag slöt trött ögonen. Jag pillade lite i Justins nedekant på tröjan med vänster handen, även fast den var fastklämd mellan Justin och mig. Jag fattade inte hur jag kunde vara trött fortfarande. Jag hade ju sovit i Justins loge?
Justins crew hade tagit vårt förhållande bra. Om de nu var ett förhållande. Och hur de nu skulle kunna ta det inte bra, jag tror knappast Scooter skulle riva ner hela hotellrummet bara för att jag och Justin började få känslor för varandra. Han hade dock varnat oss för pressen, hur de kunde förvrida saker hur de ville; och få folket att tro på de. Om jag skulle va ärlig var jag inte rädd för pressen, skulle jobba med att få orden de sa och frågorna de frågade att bara rinna av mig. Inte ta åt mig, för jag visste att de kunde ta död på en tjej. På vilken tjej som helst, kille också för den delen. Ord kunde döda. Inte som vapen, men de kunde hjälpas åt att sakta bryta ner varje bra känsla i hela själen. I många fall mådde man sämre av sagda ord än slag. Skinnet tog hand om slagen, orden trängde sig in i kroppen och torterade en på insidan. Det hade gjort ont på insidan när Moshe kallat på mig hora, men jag hade på något sett fattat att han ljög, vilket han gjort. Men de skadade mig inte lika mycket som att höra Justin kalla mig det, om han gjort det skulle jag långsamt försvinna. Tyna bort, frätas bort. Först inuti, sedan utanpå.
Det skulle göra så mycket ondare att höra Justin säga det, för jag litade på Justin. Han var allt som Moshe inte varit.
Jag hade sagt att jag skulle hitta någon som förtjänade mig, och som kunde gilla mig för den jag var.
Jag hade inte hittat honom, Justin var bättre än mig. Nu var det tvärtom, JAG förtjänade inte honom. Jag fick se när allt gick sönder, när de stora skillnaderna mellan oss visades och han skulle fatta att jag inte var värd honom.
De kändes konsigt att tänka på detta nu. Vi hade dejtat i vadå? Två till tre dagar? Kanske mindre?

Jag focuserade på Justins hjärtslag. De dunkade mjukt och jag kunde känna de där jag låg mot hans bröst. Hans hand hade släppt min och smekte nu min rygg mjukt, medans jag dragit upp min mot hans bröst och höll nu fast hans t-shirt mellan mina fingrar. Släppte greppet och la den om hans mage istället. Jag låg i fosterställning med benen slappt på soffan, utan att ta så mycket plats. Jag slappnade av i hans famn och tog ett sista djupt andetag innan jag var nära på att somna. De kändes som om jag var halvt medveten och halvt inte. Jag var så trött att jag bara ville sova föralltid. Jag kände hur Justins hand sakta drogs genom mitt hår och hur den råkade dra tag i några hårtussar, något som fick rysningar att spridas i min nacke. Han fortsatte att dra handen mjukt genom mitt hår och smekte samtidigt sina läppar mot mitt huvud. Jag kurade ihop mig ännu lite mer, för att komma så nära honom jag kunde. Moshe hade aldrig smekt mig på de sättet, utan att visa något sexuellt alls, han hade aldrig smekt läpparna mot mitt huvud eller dragit handen genom mitt hår. Han hade inte varit så som person, och jag kom på att jag inte ens gillade gillade typer som Moshe. Jag hade alltid gillat de gulliga mer, så varför hade jag då blivit så kär i Moshe?
Status kanske. Eller kärlek, eller så hade jag bara vant mig vid att ha Moshe vid min sida, att jag sedan blivit ledsen när han inte ville vara där längre.
Och jag mådde fortfarande dåligt över att samtidigt som jag ridit eller myst med Solo hade Moshe knullat med min bästa kompis. Om han inte älskade mig längre, kunde han inte bara säga det då?
Han hade varit otrogen mot mig. Älskat med en annan tjej medans jag suttit utanför och gråtit.
Tårarna trängde upp i ögonen. Jag lät de dock inte falla, höll de tillbaka med allt jag förmådde. Jag tänkte precis viska till Justin och fråga om vi inte kunde gå och lägga oss när Pattie öppnade munnen.
- Får hon dig att sluta tänka på Selena? Vad menade hon med det?
Justins läppar lämnade min hjässa och kollade upp på sin mamma.
- Jag dejtar henne inte för att hämnas på Selena, svarade han irriterat och jag låg helt stilla i hans famn.
- Det sa jag inte heller..
- Men du menade det.
De trodde antagligen att jag sov.
- Nej, det gjorde jag inte. Justin suckade tyst, så att bara jag hörde, även fast jag inte visste om han visste att jag var vaken.
- Ja, jag glömmer Selena när jag är med henne, men jag är inte med henne för att glömma Selena, svarade han allvarligt. Jag gillar henne mamma, svarade han allvarligt igen.
De andra satt i köket, så de kunde inte höra vad de sa eller pratade om. Jag och Justin hade satt oss själva och kollat på tv, de andra hade stannat i köket och pratat.
- Hon är lik Sel..
- Hon är inte lik Selena.
- Lite.
- Mamma, jag skiter i om du tycker om henne eller inte, jag tycker om henne, låt mig göra de då, svarade han och lutade kinden mot min hjässa.
Jag smekte hans bröstkorg mjukt och sakta med ena tummen, i en liten rörelse, bara så att han fick veta att jag var vaken. Pattie suckade.
- Hon är jätte trevlig Justin. Verkligen jätte trevlig och gullig, men tycker du inte det är lite tidigt att börja ett förhållande så kort tid efter Jelena?
- Jelena finns inte mamma.
- Svara på min fråga istället.
- Det var ett påstående, inte en fråga.
- Svara på mitt påstående då.
- Så du tycker att jag bara ska låta chansen glida förbi? Jag hörde hur någon reste sig och sedan gick iväg.
- Vi tar detta någon annan gång.
- Eller aldrig. Suckade Justin och jag kunde känna hans läppar mot min hjässa igen.
- Hon är bara orolig över mig, viskade han och jag log smått.
- Jag förstår, viskade jag med roslig röst, jag harklade mig smått och sneglade sedan upp mot honom.
- Är du trött? Jag kände efter innan jag skakade på huvudet.
- Nej, inte så värst.
- Ska vi mysa en stund då? Jag har inte lust att gå ut dit, han sneglade mot köket innan han kollade ner i mina ögon igen, de glittrade till och ett leende spreds på hans läppar. Jag nickade kort och reste mig långsamt för att han skulle kunna lägga sig ner med ryggen mot ryggstödet. Soffan var ganska bred, så våra båda kroppar fick plats utan problem i den alldeles för bekväma soffan.
- Ehm.. Vänta.. Sa Justin tyst innan han sträkte sig efter en filt som låg över ryggstödet och slog ut den över oss. Jag la mig tätt vid hans bröst när han ännu en gång lagt sig bekvämt bredvid mig. Han la armarna om mig och drog mig mjukt mot sitt bröst. Mitt ansikte var i höjd med hans och jag log stort, leendet smittade av sig till hans läppar, som kort efter smittandet tryckte mot mina. Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, han smekte min rygg mjukt och tog ett fast tag om min midja för att släpa mig upp på sin mage. Jag satte mig ungefär som jag hade suttit på morgonen, med rumpan mot hans lår. Jag låg dock mer på honom nu, då hans läppar mjukt masserade mina. Efter en stund avbröt hans kyssen och drog ner mig bredvid sig igen. Denna gången med ryggen mot sig, hans smekte min mage mjukt och viskade tyst i mitt öra:
- Sov nu, vi ska åka imorgon.
Jag klagade inte innan jag vände mig om och kröp ihop mot hans bröst. Jag räknade hans hjärtslag tyst. Ett.. Två... Tre... Fyra.. Fem.. Så som vissa barn räknade får.
Efter bara några ynka minuter kände jag tröttheten ta tag i mig och jag somnade.

" Jag kände igen de bruna ögonen alldeles för mycket. De glittrande bruna ögonen och de bländade leendet. Den välkända rösten jag nästan växt upp med klintade i öronen och jag slöt de tyst.
Det blev mindre och mindre folk hela tiden, men flickan satt kvar. När de inte fanns någon kvar stannade pojken mitt i låten. Han log stort och kollade ner mot flickan med de långa håret. Hon mötte ögonen igen, de jag visste var bruna. Gyllenbruna, som choklad eller rådjursögon.
Denna pojken fanns inte längre. Han hade växt upp. Men den lilla flickan satt fortfarande förväntansfullt framför honom, i mina drömmar. När han mötte hennes blick drog hon ner blicken mot marken och en rodnad spreds på hennes kinder, samtidigt som ett litet blygt leende lekte på hennes läppar.
- Vad heter du? frågade han snällt. Hon kollade inte upp på honom, vågade kanske inte.
- Dess, sa flickan tyst.
Jag kollade chockat på henne.
- Dess? frågade han och log stort, hon nickade kort och reste sig upp.
- Du sitter här rätt ofta va? Han frågade de inte hånfullt, som man kunde tro att han skulle göra, om man frågar en sådan fråga tar man förgivet att de ska fråga den tyket.
- Mmm... sa hon och vände mig om.
- Jag tycker det är roligt med sällskap.
- Du sjunger bra. Hon började springa, över gatan, genom den tunga dörren, upp för de långa trapporna och in genom lägenhetens dörr.
Den lilla pojken satt kvar på trappsteget, leendet var fortfarande kvar och han tog en sista ton på gitarren som ett avslut på dagen innan han samlade ihop sitt och gick iväg. Den lilla pojkkroppen såg liten ut, den gick sakta förbi mig med ett litet leende på läpparna. Blicken gled över teatern, Avon Theatre. Hon kollade på den länge och då såg jag de.
Ögonen var hasselbruna, rådjurs ögon.
Precis som jag gissat på. "

Jag vaknade med ett ryck. Tog några djupa andetag för att bli medveten om att jag var tillbaka. Tillbaka till verkligheten, eller något. Jag kollade ner på Justin som sov bredvid mig. Han låg på sidan och hade munnen halvt öppen. Jag sträckte mig efter Justins mobil som låg på nattyxbordet och började samtidigt fundera hur jag kom hit igår kväll, jag låg i Justins säng i hans hotellrum.
Wierd.
Klockan var 10 på morgonen, alltså hade vi ganska bråttom. Flyget skulle gå klockan 12 och jag längtade till att få åka till London! Jag vände mig snabbt mot Justin och följde hans figur med ögonen, jag hade aldrig tänkt på det innan, men han var bekant, han såg lite bekant ut. Inte mycket, men jag tror att jag träffat honom någongång.
Kanske bara en stund, eller sett glimten av honom i morgonrusningen någongång i Washington D.C. Kanske bara något sådant litet, jag visste inte.
Sedan kom jag ihåg drömmen.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag vaknade av att någon skakade mig. Jag slög sakta upp ögonen och möttes av en morgonpiss Mercedes, hennes stora ögon utforskade mina som om hon letade efter något.
- Vad gör du? viskade jag trött och gäspade stort när hon lutat sig bakåt en liten stund för att sedan kolla in i mina ögon igen.
- Jag känner igen dig... Viskade hon och jag kollade på henne med stora ögon.
- Mercedes, vi har dejtat varandra i några dagar nu, det är inte så konstigt att du känner igen mig.
- Men jag menar att jag känner igen dig! Från innan dessa dagarna! sa hon och kollade med stora ögon på mig.
- Jaha.. Vi kanske träffat varandra någongång då...? sa jag och höjde på ögonbrynen, jag satte mig upp med väggen som ryggstöd och kollade på henne med stora ögon, samtidigt som skrattet bubblade inom mig.
Hon såg så focuserad ut där hon satt och funderade.
- Var bodde du när du var liten? frågade hon rakt.
- I Stratford Canada.
- Sjöng du utanför Avon Theathre när du var liten? viskade hon med liten tunn röst. Jag kollade oförstående på henne och nickade.
- Aa.. De gjorde jag.. Hon kollade länge på mig, jag undrade vad hon tänkte på. Jag kom inte ihåg någonting från den tiden.
Förutom en tjej.
Som stack ut från mängden.
En tjej vid namn.. Dess.
- Du kommer inte ihåg mig va? viskade hon och jag kollade med stora ögon på henne.
- Hur..? Jag pekade tafatt på henne med mitt pekfinger.
- Kommer du ihåg flickan med håret? De långa, svarta, som nästan aldrig vågade ha ögonkontakt med dig, men satt där varje dag? frågade hon och jag kollade med stora ögon på henne. Avvaktade en stund innan jag sa:
- Var.. Var de du? viskade jag och hon nickade kort.
- Ja, det var jag.
- Men hon hette ju..
- Dess, ett leende spreds på hennes läppar, jag kallades alltid Dess då.
- Dess... Log jag och hon kröp fram till mig.
- Du är dig inte lik ska jag säga Bieber, skrattade hon och jag log stort.
- Hur har jag förändrats då? viskade jag och hon satte sig i mitt knä med bröstkorgen mot mig när hon krypit fram till mig, hon la armarna om min nacke och lutade sin panna mot min.
- Du har blivit längre.. Snyggare, äldre och sexigare, viskade hon med flörtande ögonbryn. Jag skrattade till och himlade med ögonen.
- Du har också blivit längre, även fast det är lite... Skrattade jag med ett höjt ögonbryn. Hon öppnade munnen på glänt och skakade på huvudet.
- AOUSCH. Jag skrattade till och lutade mig fram för att kyssa henne på munnen, men hon backade undan och skakade på huvudet med ett flin.
- Glöm det.
Jag brottade snabbt ner henne i sängen och satte mig ner på henne, inte med hela min tyngd, bara lite. Jag hade ett par svarta joggingbyxor på mig, men ingen tröja. Jag började genast kittla henne, hon skrek högt och andades snabbare och snabbare ju mer jag kittla henne.
- Justin.. Sluta.. Snälla.. Jag.. Gör.. Vad du vill! skrek hon mellan utbrotten och jag lutade mig ner med ett hemlighetslystet flin på läpparna.
- Kyss mig. Jag slutade kittla henne och lutade mig ner till hennes ansikte. Hon log halvt och skakade på huvudet.
- Aldrig.
- Kyss mig Dess, sa jag hotfullt, låtsas hotfullt. Hon skakade på huvudet och jag började kittla henne igen. Denna gången gav hon sig bara efter några sekunder.
- Okej! Okej! Jag kysser dig! Men.. Släpp mig! Jag släppte henne och hon slingrade snabbt sina armar om min nacke och tryckte ner mitt huvud mot hennes, hon masserade mina läppar mjukt och jag rullade runt så att hon låg överst, smekte hennes rygg mjukt och njöt av henne kraftiga kyssar.
Jag släppte henne utan att tänka på det och innan jag hann dra efter andan var hon borta vid toalettdörren med ett nöjt flin.
- Ha det så kul Bieber! skrattade hon och jag la mig uttmattat och irriterat ner i sängen.
- Du ska få igen för detta Dess! ropade jag och kunde höra henne skratta kallt.
- Det skule jag gärna se!

 ( om ni har svårt att läsa kan ni trycka "ctrl" och "-" och sedan "+" :3 )

JOBBAT PÅ DETTA TYP HELA DAGEN XD

Aja, NU VET DE ATT DE TRÄFFAT VARANDRA INNAN :D

Drömmer blev lite fail, men jag visste inte hur jag skulle skriva ;/

ÄLSKAR ER <3 

KOMMENTERA