MERCEDES PERSPEKTIV

3 maj 2012

Chris kramade om mig när vi kom ut från flygplatsen. Jag kramade han mjukt tillbaka i en halv kram, samtidigt som jag höll resväskan i den andra. Jag hade inte varit särkilt pratsam under resans gång, endast pratat om Chris tvingat ut orden ur mig. Han hade inte frågat något om Justin, vi var ju runt folk, och ingen visste att jag och Justin var ihop längre, för det var vi väll? Chris vinkade entasuastiskt åt den lilla röda bilden som rullade in, en billig en, den var säkert begagnad flera åttionden tillbaka. Eller på ett ungefär. Den var rostig och den röda lacken hade på många ställen skrapats bort. Mamma hoppade snabbt ur bilen och ett överlyckligt leende var placerat på hennes läppar samtidigt som hon sprang fram till mig och drog in mig i en mjuk varm kram. Jag besvarade kramen och vi stod där och kramades en stund innan jag motvilligt släppte henne och tog ett steg tillbaka. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag bara stod där och log stort. Jag var glad över att se mamma, det var jag, och jag var också tacksam. Det var hon som hade skickat mig till Fredo och Justin från alldra första början. Jag fick påminna mig själv om att säga tack till henne senare, när vi inte var bland folk.
- Hej gumman, hur har du haft det? frågade hon och tog min väska mjukt, jag släppte den och drog jackan hårdare mot kroppen samtidigt som jag svarade med ett stort leende:
- Fantastiskt. Även fast de mesta jag tänkte på när jag tänkte på denna resan var Justin hade själva resan också varit fantastisk, det hade varit så kul att komma bort från verkligheten ett tag och bara få ta det lugnt. Eller jag kanske inte har fått ta det så lugnt, men det känns nästan som om jag har blivit en helt annan människa dessa två veckorna. Jag kunde inte sätta fingret på vad, men något annorlunda var det.
- Jag förstår det gumman! Du får berätta mer när vi kommit hem! Maten är snart klar där hemma, så vi får skynda oss! Det kändes konstigt att hoppa in i en bil utan massa paparazzis som bevakade varje steg man gick och skrek frågor efter en, frågor man inte ens besvarade. Att kunna känna sig fri från alla reportrar som följde efter Justin hela tiden. Det skulle nog vara skönt för Justin också, att få vara anonym ett tag. Inte för att jag visste hur det skulle gå till, men om det skulle vara rimligt, skulle jag gärna vilja ge honom det.
Mamma föste in mig i bilen och jag satte mig med en duns ner i det hårda sätet. Chris satte sig där fram och jag lutade huvudet mot fönsterrutan den korta vägen hem.
Jag tänkte på Han Solo, undrade om jag skulle börja rida honom igen idag eller imorgon. Undrade hur han mådde och hur tjejen som tagit hand om honom hade tagit hand om honom. Jag funderade på vad jag och Justin skulle göra när han kom hit, skulle vi rida? Kanske bowla? Eller bara ligga inne och mysa. Jag skulle i alla fall tvinga honom upp på hästryggen en gång, om det så var de sista jag gjorde, så skulle han testa Solo. Mamma kollade mig i backspeglen och mötte min blick kort.
- Vad var det för kille du pratade om här om dagen? Jag kunde inte hjälpa leendet som spreds på mina läppar och hur jag flippade lite med huvudet så att luggen inte föll i ögonen, jag kollade ut genom fönstret och log smått.
- Du kan få se bild på honom sedan, log jag och drog sedan ett djupt andetag, han är... Min pojkvän tror jag. Justin Bieber, Alfredos vän och en tonårssensation, sa jag kort och hoppades på att de visste vem han var. Hade jag inte berättat det över telefonen? Vem han var i alla fall? Jag drog upp min mobil ur fickan och tryckte bort flygplansläget, jag tryckte mig sedan in på bilder och kollade ner på bilden av mig och Justin på hotellet. Justin försökte; precis som jag, se så glad ut han förmådde och det gjorde ont att se på honom, saknaden värkte i magen. För någon som aldrig varit kär lät säkert mina känslosamma ord som någon dålig drama serie, något falskt på hittat. Men de visste inte hur mycket man faktiskt kunde sakna någon, någon som var så långt borta. Jag låste mobilen snabbt och la ner den i fickan med en djup suck igen.
Denna månaden måste gå fort.

-

Mamma parkerade utanför det lilla hyreshuset av tegel och jag kollade mig omkring på gatan. Det bodde mycket folk i denna delen av Washington DC, men det var sällan någon som var ute, jag hade ingen aning om vad de gjorde inne, men ute var de i alla fall inte. Jag öppnade snabbt bildörren och klev ur. Conversens gummisula lät svagt mot asfalten och jag kollade mig runt. Det var varmt, riktigt varmt. Solen sken högt på himlen och jag kunde nästan känna asfaltensvärme igenom sulorna. Jag kollade upp på huset med ett litet leende, kollade på cykelstället utanför och kunde se min cykel stå där och vänta på mig. Jag kollade mig runt omkring, lät hårsvallet blåsa försiktigt mot mina kinder i den svaga brisen. Jag gjorde ett tappert försök att samla ihop det i nacken, men efter bara några sekunder gav jag upp. Vinden smekte varmt mot min kind, påminde lite om Justins mjuka fingrar, som om det var han som drog tummen mot min kind och försiktigt drog händerna igenom mitt hår, eller lät sina varma läppar kyssa min panna. Jag märkte inte att jag slutit ögonen, drog in den varma luften och bara njöt av att känna vindens ömma smekningar.
Men min mamma förstörde det lilla ögonblicket.
- Mercedes ska vi gå in eller? sa hon och jag ryckte till innan jag kollade med stora ögon på henne, och nickade snabbt.
- Ja.. Javisst vi går.. Sa jag snabbt och gick förbi bakom bilen och uppmot gången som ledde till den stora dörren som ledde in i lägenhetens trapphus. Innan jag öppnade den stora tunga dörren kollade jag ut över "min" gata. Det åkte fortfarande inte en bil på gatan och lite skräp åkte längst asfalten lite här och var. Det var en av Washingtons billiga områden, det fanns billigare, som slumområdena, där det var billigast. Vi hade inte gott om pengar men heller inte jätte ont. Vi hade inte som Justin precis, men det behövde vi inte heller. Vi klarar oss med det vi har. På andra sidan vägen fanns en massa hus som såg nästan precis ut som vårt, ett stort tegelhus med små balkonger och fönster random placerade över hela fasaden. Helt random placerade var de ju inte, men nästan. Vägen var rak, och det fanns inget som hindrade folk att köra som galningar genom området, därför fick aldrig mina små syskon springa ut själva, inte utan mig eller någon annan vuxen i familjen. Om man tar höger och gick tillräkligt länge kom man in i staden, efter ett tag då. Om man inte gick så långt kom man till en liten affär där man kunde köpa livsmedel och hundmat, och godis. Vi brukade handla där när vi hade ont om tid och åka in till staden om vi inte hade ont om tid. Eller vi åkte nästan aldrig in till staden och handlade, vi stannade vid en affär en bit utanför.
Om man tar vänster kommer man till en lekplats, dit brukade jag och mina småsyskon gå ibland. Fast det var länge sedan nu.
- Mercedes vad tänker du på egentligen? sa mamma halv-irriterat och jag ryckte till, igen.
- Ehhm.. Jag.. Det var länge sedan jag var här.. mumlade jag och hon skrattade till och himlade med ögonen samtidigt som jag öppnade den stora dörren och gick in. Jag hörde fotsteg som snabbt sprang uppför trappan och jag förstod att det var Chris som sprungit före.
När man kom in i trapphuset fanns det ett litet tomrum precis på vänster sidan där man kunde ställa barnvagnar och rulatorer. Just nu stod bara vår barnvagn där. Om man gick ännu en liten bit kom man till hissen, som dock var sönder nästan hela tiden. Vilket den var nu med. Jag gick rakt fram och uppför den långa trappan. Mamma hade tagit min packning och jag orkade inte ens bråka om att bära den själv. Jag var så van att Justin gick bakom mig att jag nästan vände mig bak mot mamma för att uttala någonting om vårt ställe, som jag egentligen skulle säga till Justin, jag fick hela tiden påminna mig om att det inte var Justin som gick där bakom.
Mamma gick före mig och öppnade dörren till den lilla lägenheten. Jag log och gick sedan snabbt in. Jag drog in den välkända doften och hörde tre små fötter komma springandes mot mig. Emma, som var minst kom, som vanligt, sist. De tre slog snabbt armarna om mina ben och kramade mig mjukt innan Jackie, som var störst, snabbt sa:
- Vi har sett dig i tidningarna! Jag skrattade till och bar upp Emma i famnen, hon var två och kunde inte prata eller gå så bra.
- Jag vet.

-

Direkt när man kom in i lägenheten syntes bara en liten liten hall, om man svängde nästan direkt kom man till köket, om man fortsatte en bit och tog höger kom man in i vardagsrummet och om man fortsatte ännu en bit till och svängde åt vänster sedan höger kom man till småttingarnas rum. Om man gick en bit till, kom man till en toalett och sedan till mitt rum. Mittimot mitt rum låg Chris. Hans var nästan alltid mörkt och gamla smutskläder låg över hela golvet. Jag gick nästan aldrig in där, ändast i nödfall, ville inte stöta på killparfymen som spred sig i näsborrarna lika snabbt som vatten om man gjorde misstaget att andas in under vatten. Jag hade gjort det misstaget ett antal gånger, och jag hade börjat hosta och trott att jag skulle dö en massa varje gånger. Småsyrrornas rum var det största, de var ju faktiskt flest. Det näst största var mamma och Maynards, de var till dörren höger åt mitt rum, vänster åt Chris. En återvändsgränd kunde det se ut som om dörren var stängd, men om man öppnade den fick man syn på ett rum med sängen stående nästan mitt på golvet med ryggstödet mott innersta väggen. Chris var nästnäststörst och mitt var minst. Men jag trivdes i det lilla rummet. Egentligen hatade jag vår lägenhet, den var ful och tråkig. Jag hatade allt i den, förutom mitt rum. När jag inrett det hade jag försökt inreda det så mysigt som möjligt, dock hade det inte gått så bra, då jag inte ens kunde stava mysigt.
Där ljög jag.
Men jag kunde i alla fall inte inreda mysiga rum. Jag hade tjatat på mamma och nästan tvingat henne och Maynard att måla hela mitt rum svart. Men mamma hade vägrat och Maynard hade sagt att:
- Det var han som skulle måla, och han vägrade att måla någon så tråkig färg.
Men de hade i alla fall gått med på att måla en vägg kol svart, den direkt åt vänster. Mitt rum var ganska litet och smalt, det ända jag egentligen fick plats med var en säng, skrivbord, data och en liten bokhylla, också en liten garderob precis bakom dörren, som gjorde att man inte kunde slå upp dörren utan att den smälldes hårt mot garderobens dörr. Mina lakan och allt var svarta, utom örngottet som var vitt. Över sängen, som stod mot väggen längst bort, hängde en spegel, en ganska stor en faktiskt. Den låg på sidan och bara man satte sig i sängen och tittade bakom såg man sig själv klart och tydligt. Jag klev in i mitt rum och satte mig i sängen, vred mig åt sidan och kollade på min egna spegel bild. Håret hängde slappt på ryggen och jag hade små påsar under ögonen. Jag såg ganska trött ut, och hade inget smink på mig. Jag studerade mina käkben och lät sedan blicken glida ner till min hals.
Blicken borrade sig in i halsen och jag drog ett högt rasligt andetag. Detta kunde inte vara sant.
Jag mindes plötsligt de Justin gjort så självklart, hur han sugit tag i min hud och lämnat något han kallat "love-bite". Jag kollade bort, kollade på det igen. Det försvann inte. Jag stirrade på det en stund innan jag drog upp min mobil och klickade upp ett mess till Justin.
' Vi har problem. Jag tror paparazzisarna såg sugmärket på min hals. ' skrev jag snabbt och skickade sedan.
Jag fäste blicken på halsen igen. Jag hoppades att detta inte skapade problem för Justin nu.
Eller mig.
Eller oss.