____

Previously:

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

-

bild

-

Jag slog bort tankarna och reste mig upp.

- Ska vi åka då? Kommer Kenny följa med? frågade jag.

- Visst, han kommer sjutsa oss dit, sedan åka hem, sedan får vi ringa när vi vill hem igen, sa han och jag skrattade.

- Det känns som om han är vår barnvakt eller något, sa jag och han nickade.

- Han är ju inte vår barnvakt, men livvakt är han allt! Jag skrattade och nickade.

- De har samma ändelse. Jag gick med raska steg ut till hallen och drog på mig ankelsockarna och sedan USA-conversen. Jag sprang sedan in i rummet igen och hämtade en vit kortärmad kofta. Jag kände mig fruktansvärt uppklädd. För uppklädd. Det kändes som om jag skulle på något kungligt brölopp, kanske president Obamas? Jag fnittrade till åt mina tankar och drog på mig koftan innan jag skyndade mig ut från hotellrummet. Justin hade redan gått ut, han hade på sig ett par svarta jeans och en vit shorta, till de hade han ett par svarta sneakers. Det var riktigt snyggt. Jag ställde mig bredvid honom och han låste dörren. Han la sedan ner kort-nycklen i fickan. Han drog istället upp sin iphone och vi började gå mot hissarna. Jag lutade mig lite över han och kollade vad han gjorde på mobilen. Han kollade twitter.

- Har du twitter? frågade jag glatt och han log och nickade.

- Har du? Jag nickade.

- Vad heter du? frågade han.

- Jag heter 'SappPierce', svarade jag och han sökte. Jag fick bokstavera Pierce för att han skulle kunna skriva det. När han äntligen hittat mig tryckte han på follow knappen. Jag log stort.

- Jag följer dig tillbaka ikväll, okej? Eller har du data på ditt rum? frågade jag han nickade.

- Aa, det har jag, sa han snabbt jag nickade. Vårt rum, förtydligade han och jag skrattade.

-

Vi hoppade snabbt in i den stora bilen. Justin hade fått ett par solbrillor som gjorde att paparazzisarna kanske inte märkte han så lätt. Jag tvekade, men Kenny och Justin motargumenterade. De påstod att de nästan alltid funkade. Jag skrattade bara och nickade sarkastiskt.

- Så vad var adressen nu igen? frågade Kenny och Justin sa adressen snabbt.

- Saintwell 345, det ligger lite utanför stan, sa han och Kenny nickade.

- Hur känner du de som ska ha festen? frågade jag och Justin skrattade.

- Jag känner de inte så bra, de bara bjöd mig, fast jag har ju träffat de några gånger, såklart. Jag nickade. Plötsligt kände jag mig väldigt osäker.

- Lovar du att det inte finns alkohol? Kenny kollade hastigt bak mot oss. Gav Justin en halv sur blick och kollade sedan mot vägen igen. Justin kollade på mig och nickade. Jag vände mig frammåt igen. Igentligen gjorde det inget om det fanns alkohol på festen, jag skulle endå inte dricka något. Plötsligt stannade bilen. Jag klev ur och tittade upp mot de stora huset. Det var vitt, helt vit. Musiken hördes enda ut på gatan. De spelade musik som jag knappt hört innan, jag brukade inte lyssna på sådan här musik. Men det kunde jag ju börja göra? Kenny sa ett snabbt hejdå och åkte sedan iväg. När jag stog där, mittimot Justin, kom jag på en sak: Det fanns alkohol på denna festen. Det måste det finnas. Jag hade inte varit på nästan några fester i hela mitt liv. Men jag visste att de fanns alkohol på de flesta. Så varför skulle de inte finnas på denna. Justin tog ett stort steg mot mig. Han kollade ner på mig och tittade djupt in i mina ögon.

- Det är en sak som jag inte sagt, började han tyst. Nästan viskande. Jag nickade.

- Det finns alkohol på denna festen, avslutade jag honom. Han såg för ett ögonblick förvånad ut. Han kollade förläget ner i marken innan han mötte min blick igen.

- Förlåt att jag ljög, sa han och jag skrattade och log.

- Det gör inget, jag ska ju endå inte dricka något? sa jag som en självklar grej. Han skrattade och nickade.

- Exakt! Jag log.

- Ska vi gå in? frågade jag och han nickade. Vi började gå upp mot huset. När vi stod på trappan sträckte jag ut handen och öppnade dörren. Justin stog bara några centimeter bakom mig. Jag tog ett steg in i huset och kollade mig runt. Musiken var fruktansvärt hög här inne. Några tjejer stog och skrattade i ett hörn, några stod i små grupper och småpratade, och vissa drack. Jag kände mig med detsamma obekväm i situationen. Kanske skulle jag ta på mig en annan klänning? Kanske. Men det var försent att ångra sig. Jag kollade bak mot Justin han suckade och tittade rakt fram. När jag kollade tillbaka rakt fram hoppade jag nästan till. Där stod en kille i 20 årsåldern. Han såg bra ut, han hade svart hår, jeans och en vit t-shirt. Till det hade han ett par svarta converse. Han kollade på mig och log stort. Hans tänder var kritvita. Nästan lika vita som Justins. Nästan.

- Hej Bieber, sa han och räckte fram handen till Justin. Justin tog den och hälsade.

- Hej Joseph.

- Hej future Mrs. Bieber, sa Joseph retligt och räckte fram handen mot mig. Jag harklade mig och kollade på han.

- Ehhm.. Vi är inte ihop, sa Justin och kollade på Joseph.

- Jaha, oj, vad heter du då? frågade han och kollade på mig igen.

- Sapphire, men kalla mig Sapp, sa jag och tog hans hand. Han nickade och gjorde en gest in mot huset.

- Stig på. Justin följde mig in.

--

- Ska vi dansa? Jag kollade chockat bak och kollade djupt in i ett par blåa ögon.

- Ehhm.. Visst, sa jag och kollade tillbaka på Justin. Han log.

- Jag stannar här, sa han och jag kollade tillbaka på den blåögda killen. Vi gick ut på dansgolvet. Dansen var ganska lätt när man lärt sig den.

- Jag ska nog gå tillbaka till Justin nu, sa jag när vi dansat en stund. Jag gillade inte detta. Att dansa. Men han.

- Är han din barnvakt eller? frågade kille vid namnet Kim.

- Eehhm.. neej, sa jag osäkert och kollade mot Justin. När han såg att jag kollade på honom kollade han bort och såg lite fundersam ut.

- Vad är han då? frågade han kaksigt.

- Kompis, sa jag tyst. Jag kollade osäkert ner i marken. Jag hatade sådanna här männinskor, osäkra, tykna. Jag gillade de inte.

- Då bestämmar han väll inte över dig sötnos? sa han och skrattade, jag skakade på huvudet. Han log överlägset.

- Då får du väll dansa med mig hur länge du vill, eller? frågade han och jag nickade.

- Mmm... Han drog mig närmre sig och la huvudet på mitt huvud. Han luktade lite i mitt hår och log nöjt. Jag blev som förlamad. Jag visste inte vad jag skulle göra. Paniken kröps sig på mig. Jag började hyperväntelera. Tyst, så att han inte hörde det. Han flyttade försiktigt handen så att den låg på min rumpa istället, jag fick ennu mer panik. Tårarna började bränna innanför ögonlocken. Jag tog några djupa andetag och höll sedan andan. Kille pussade mig löst på toppen av huvudet, var det inte nu man skulle få rysningar, titta upp och kyssa kille på munnen? Det enda jag kände var obehag och panik. Jag kollade ner i marken igen. Kim lyfte upp sin hand och la den under min haka. Han lyfte försiktigt upp den och kollade mig djupt in i ögonen. Han lutade sig lite närmre mig, sedan ennu närmre. När han bara var några ynka centimeter från mina läppar hoppade han till och lutade si bak. Jag kollade ner i marken igen och andades ut.

- Kan jag få dansa med min tjej? Jag kollade genast upp igen. Det var Justin. Han stog där och kollade surt in i Kims ögon. Jag var förlamad. Mina armar hängde slappt ner för sidorna och huvudet hängde. Kim fnyste till.

- Tjej? Han kollade anklagande på mig. Jag kollade trött upp i hans ögon. Sedan kollade jag på Justin. Han nickade diskret. Jag nickade. Kim fnös, igen.

- Du sa ju att du inte hade någon kille! skrek han. Det hördes dock knappt, för musiken.

__________________________________________________________

____

Previously:

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

--

Jag slog bort tankarna och reste mig upp.

- Ska vi åka då? Kommer Kenny följa med? frågade jag.

- Visst, han kommer sjutsa oss dit, sedan åka hem, sedan får vi ringa när vi vill hem igen, sa han och jag skrattade.

- Det känns som om han är vår barnvakt eller något, sa jag och han nickade.

- Han är ju inte vår barnvakt, men livvakt är han allt! Jag skrattade och nickade.

- De har samma ändelse. Jag gick med raska steg ut till hallen och drog på mig ankelsockarna och sedan USA-conversen. Jag sprang sedan in i rummet igen och hämtade en vit kortärmad kofta. Jag kände mig fruktansvärt uppklädd. För uppklädd. Det kändes som om jag skulle på något kungligt brölopp, kanske president Obamas? Jag fnittrade till åt mina tankar och drog på mig koftan innan jag skyndade mig ut från hotellrummet. Justin hade redan gått ut, han hade på sig ett par svarta jeans och en vit shorta, till de hade han ett par svarta sneakers. Det var riktigt snyggt. Jag ställde mig bredvid honom och han låste dörren. Han la sedan ner kort-nycklen i fickan. Han drog istället upp sin iphone och vi började gå mot hissarna. Jag lutade mig lite över han och kollade vad han gjorde på mobilen. Han kollade twitter.

- Har du twitter? frågade jag glatt och han log och nickade.

- Har du? Jag nickade.

- Vad heter du? frågade han.

- Jag heter 'SappPierce', svarade jag och han sökte. Jag fick bokstavera Pierce för att han skulle kunna skriva det. När han äntligen hittat mig tryckte han på follow knappen. Jag log stort.

- Jag följer dig tillbaka ikväll, okej? Eller har du data på ditt rum? frågade jag han nickade.

- Aa, det har jag, sa han snabbt jag nickade. Vårt rum, förtydligade han och jag skrattade.

-

Vi hoppade snabbt in i den stora bilen. Justin hade fått ett par solbrillor som gjorde att paparazzisarna kanske inte märkte han så lätt. Jag tvekade, men Kenny och Justin motargumenterade. De påstod att de nästan alltid funkade. Jag skrattade bara och nickade sarkastiskt.

- Så vad var adressen nu igen? frågade Kenny och Justin sa adressen snabbt.

- Saintwell 345, det ligger lite utanför stan, sa han och Kenny nickade.

- Hur känner du de som ska ha festen? frågade jag och Justin skrattade.

- Jag känner de inte så bra, de bara bjöd mig, fast jag har ju träffat de några gånger, såklart. Jag nickade. Plötsligt kände jag mig väldigt osäker.

- Lovar du att det inte finns alkohol? Kenny kollade hastigt bak mot oss. Gav Justin en halv sur blick och kollade sedan mot vägen igen. Justin kollade på mig och nickade. Jag vände mig frammåt igen. Igentligen gjorde det inget om det fanns alkohol på festen, jag skulle endå inte dricka något. Plötsligt stannade bilen. Jag klev ur och tittade upp mot de stora huset. Det var vitt, helt vit. Musiken hördes enda ut på gatan. De spelade musik som jag knappt hört innan, jag brukade inte lyssna på sådan här musik. Men det kunde jag ju börja göra? Kenny sa ett snabbt hejdå och åkte sedan iväg. När jag stog där, mittimot Justin, kom jag på en sak: Det fanns alkohol på denna festen. Det måste det finnas. Jag hade inte varit på nästan några fester i hela mitt liv. Men jag visste att de fanns alkohol på de flesta. Så varför skulle de inte finnas på denna. Justin tog ett stort steg mot mig. Han kollade ner på mig och tittade djupt in i mina ögon.

- Det är en sak som jag inte sagt, började han tyst. Nästan viskande. Jag nickade.

- Det finns alkohol på denna festen, avslutade jag honom. Han såg för ett ögonblick förvånad ut. Han kollade förläget ner i marken innan han mötte min blick igen.

- Förlåt att jag ljög, sa han och jag skrattade och log.

- Det gör inget, jag ska ju endå inte dricka något? sa jag som en självklar grej. Han skrattade och nickade.

- Exakt! Jag log.

- Ska vi gå in? frågade jag och han nickade. Vi började gå upp mot huset. När vi stod på trappan sträckte jag ut handen och öppnade dörren. Justin stog bara några centimeter bakom mig. Jag tog ett steg in i huset och kollade mig runt. Musiken var fruktansvärt hög här inne. Några tjejer stog och skrattade i ett hörn, några stod i små grupper och småpratade, och vissa drack. Jag kände mig med detsamma obekväm i situationen. Kanske skulle jag ta på mig en annan klänning? Kanske. Men det var försent att ångra sig. Jag kollade bak mot Justin han suckade och tittade rakt fram. När jag kollade tillbaka rakt fram hoppade jag nästan till. Där stod en kille i 20 årsåldern. Han såg bra ut, han hade svart hår, jeans och en vit t-shirt. Till det hade han ett par svarta converse. Han kollade på mig och log stort. Hans tänder var kritvita. Nästan lika vita som Justins. Nästan.

- Hej Bieber, sa han och räckte fram handen till Justin. Justin tog den och hälsade.

- Hej Joseph.

- Hej future Mrs. Bieber, sa Joseph retligt och räckte fram handen mot mig. Jag harklade mig och kollade på han.

- Ehhm.. Vi är inte ihop, sa Justin och kollade på Joseph.

- Jaha, oj, vad heter du då? frågade han och kollade på mig igen.

- Sapphire, men kalla mig Sapp, sa jag och tog hans hand. Han nickade och gjorde en gest in mot huset.

- Stig på. Justin följde mig in.

--

- Ska vi dansa? Jag kollade chockat bak och kollade djupt in i ett par blåa ögon.

- Ehhm.. Visst, sa jag och kollade tillbaka på Justin. Han log.

- Jag stannar här, sa han och jag kollade tillbaka på den blåögda killen. Vi gick ut på dansgolvet. Dansen var ganska lätt när man lärt sig den.

- Jag ska nog gå tillbaka till Justin nu, sa jag när vi dansat en stund. Jag gillade inte detta. Att dansa. Men han.

- Är han din barnvakt eller? frågade kille vid namnet Kim.

- Eehhm.. neej, sa jag osäkert och kollade mot Justin. När han såg att jag kollade på honom kollade han bort och såg lite fundersam ut.

- Vad är han då? frågade han kaksigt.

- Kompis, sa jag tyst. Jag kollade osäkert ner i marken. Jag hatade sådanna här männinskor, osäkra, tykna. Jag gillade de inte.

- Då bestämmar han väll inte över dig sötnos? sa han och skrattade, jag skakade på huvudet. Han log överlägset.

- Då får du väll dansa med mig hur länge du vill, eller? frågade han och jag nickade.

- Mmm... Han drog mig närmre sig och la huvudet på mitt huvud. Han luktade lite i mitt hår och log nöjt. Jag blev som förlamad. Jag visste inte vad jag skulle göra. Paniken kröps sig på mig. Jag började hyperväntelera. Tyst, så att han inte hörde det. Han flyttade försiktigt handen så att den låg på min rumpa istället, jag fick ennu mer panik. Tårarna började bränna innanför ögonlocken. Jag tog några djupa andetag och höll sedan andan. Kille pussade mig löst på toppen av huvudet, var det inte nu man skulle få rysningar, titta upp och kyssa kille på munnen? Det enda jag kände var obehag och panik. Jag kollade ner i marken igen. Kim lyfte upp sin hand och la den under min haka. Han lyfte försiktigt upp den och kollade mig djupt in i ögonen. Han lutade sig lite närmre mig, sedan ennu närmre. När han bara var några ynka centimeter från mina läppar hoppade han till och lutade si bak. Jag kollade ner i marken igen och andades ut.

- Kan jag få dansa med min tjej? Jag kollade genast upp igen. Det var Justin. Han stog där och kollade surt in i Kims ögon. Jag var förlamad. Mina armar hängde slappt ner för sidorna och huvudet hängde. Kim fnyste till.

- Tjej? Han kollade anklagande på mig. Jag kollade trött upp i hans ögon. Sedan kollade jag på Justin. Han nickade diskret. Jag nickade. Kim fnös, igen.

- Du sa ju att du inte hade någon kille! skrek han. Det hördes dock knappt, för musiken.

__________________________________________________________

KOMMENTERA!