Previosly:

Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

-

bild

-

När vi kom in i hissen tog han genast tag i min hand och tryckte den hårt. Jag tryckte hans hand tillbaka och log stort mot honom. Han lutade sig ner och viskade sexigt i mitt öra:

- Det kommer inte finnas paparazzis där vi ska vara. Jag log stort.

- Hur vet du det?

- Jag bara vet det, sa han självsäkert, jag log stort och skrattade.

- Hoppas inte det, sa jag och blinkad med ena ögat, han lutade sig ner och kysste mig snabbt på munnen innan hissens dörrar plingade till och han släppte min hand, och avslutade kyssen. Mitt leende slocknade när jag såg paparazzisarna utanför hotellet, och fansen. Justin därimot, han log stort. Inte åt paparazzisarna kunde jag gissa, utan åt fansen, beliebersarna. Han älskade de verkligen, jag förstod honom, och jag hade haft så många fans hade jag älskat de lika mycket, om det var möjligt. Jag började också le. Justin kollade leendes mot mig, jag kunde knappt hålla mig borta från att kyssa hans kind, eller mun. Det gick nästan inte, jag fick inte ens hålla hans hand. Det var som totyr! Vi gick ut mot dörren, Justin öppnade den snabbt. Jag sa ett snabbt tack och gick sedan ut. Kenny och ett antal andra livvakter gick runt oss hela tiden. När vi kom fram till fansen stannade Justin och signerade massor av saker, han tog även foto med några. Jag kände mig lite som ett fån, så jag ställde mig en rätt bra bit bakom honom. Plötsligt var det någon som petade mig på axeln. Jag hoppade förskräckt till och vågade först inte kolla vem det var, innan det petades igen. Jag vände mig långsamt åt vänster. Där stog en lite flicka på runt 5 år. Hon hade ett vitt armband med texten ' I love Justin Bieber '. Hennes tröja var också vit och pryddes av samma tryck, men med en bild under. Jag log varmt mot henne och huckade mig ner.

- Hej, vad heter du?

- Jazmyn, sa hon och log stort. Hennes korta svarta hår hängde lite nedanför hennes axlar. Jag la det försiktigt bakom hennes öra, mest av reflex. Hon skrattade mjukt och en liten rodnad spreds på hennes mjuka kinder.

- Vad heter du då? frågade hon med sin lugna barnröst.

- Sapphire, sa jag och hon log större.

- Är det du som är kompis med Justin? Jag nickade.

- Ja, det är jag, och Taylor, hon skrattade och log.

- Erkänn de är bäst? Jag nickade.

- De är väldigt duktiga. Hon nickade och skrattade, plötsligt fick hon ett förvånat men fruktansvärt glatt uttryck i ansiktet. Jag behövde knappt kolla åt höger för att räkna ut att Justin stog där och betracktade flickan. Hennes ansiktsuttryck ändrades igen och hon började skratta.

- Hej sötnos, vad heter du då? Justin. Som jag sa.

- Jazmyn, sa hon och skrattade. Justin log stort.

- Det var ett underbart fint namn! Vet du vem som mer heter det? frågade han med ett lurigt leende. Hon skakade på huvudet.

- Min syster. Jazmyn log ennu större, samma med mig.

JUSTIN:

Sapp log stort, samma med Jazmyn. De båda var så söta. Jag kunde knappt hålla mig från att kyssa Sapp på kinden, så istället gjorde jag något jag nog igentligen inte fick, eller skulle, jag kunde rabbla upp flera saker i flera år. Men jag gjorde det. Jag la vänsterhanden oskyldigt på hennes rygg. Jag kände att hon ryckte till,  men sedan kom hon tillbaka till verkligenheten igen.

- Ehm.. började Jazmyn. Hon kollade ner i marken lite och var tyst i några sekunder innan jag kunde gissa vad hon ville.

- Vill du ha en autograf? Hon kollade upp mot mig igen och log stort. Jag tog långsamt min hand från Sapphires rygg, långsamt, som för att få känna tyget av hennes kläder mot handflatan längre. Patetiskt, men sant. När jag skrivit autograf och när Sapp klickat av ett foto av oss, den lilla tjejen ville ha ett foto av Sapphire och sig själv också, och jag ställde gärna upp som fotograf. Det visade sig att hon var där med sin mamma och syster. Jag bed henne hälsa till de från mig innan vi gick. Paparazzisarna tog fotto av oss varje sekund, de hade säkert klickat av ett flertal tusen bilder på oss, och det hade gått ca 30 minuter. När jag och Sapp äntligen klev in i den stora svarta bilden pustade vi båda ut. Paparazzisarna hade ingen empati, de hade tryckt upp sina stora svarta kamror i mitt ansikte ett flertal gånger, i Sapps också. Jag visste att hon inte gillade ppaparazzisar. Vem gjorde det? Antagligen ingen. Rutorna på vår bil var skuggat, så man kunde se in, men inte ut.

SAPP:

Jag pustade ut och vende huvudet mot Justin. Han log stort mot mig. Paparazzisarna hade varit som irriterande spyflygor, eller bananflugor. Om de fanns något som hette så. Han la handen på mitt lår och det brände till. Hans beröringar brände till, på ett bra sätt. Jag la min högerhand på hans och fattade tag om handen. Jag snirklade ihop de två och lekte lite med hans fingrar. Jag vågade inte, även fast jag ville, kyssa honom. Paparazzisarna kanske hade superkamror som kunde fota igenom skuggat glas? De kanske var någon ny modell som bara Bieber-paparazzisar hade! Vad visste jag, min pappa var inte Bieber-paparazzi.

- Vad tänker du på? frågade Justin helt plötsligt och jag rycktes ut från mina magiskakamror-paparazzi-drömmar.

- Paparazzis kamror, sa jag och log stort. Han skrattade och skakade på huvudet.

- Du är galen du. Jag nickade glatt.

- Jag vet, sa jag och la vänster handen demostrativt på hjärtat. Den andra handen var fullt upptagen med att bli smekt av Justin tumme, så den kunde jag omöjligt använda.

Bilen stannade en bra stund senare utanför en stor skog. Paparazzisarna hade inte förföljt oss hit, vi hade åkt en bra bit, minst sagt. Justin kom upp till bilen och öppnade snabbt bildörren. Jag klev ut och han drog snabbt tag om min hand. Jag fnittrade till, samma gjorde han. Han knackade några gånger på bilrutan till förarsätet. Kenny vinkade ut till oss och log stort. Han körde sedan iväg på landskapsvägen.

- Hur lång tid behövde du tjata på honom för att han skulle lämna din sida? skojjade jag. Han skrattade.

- Inte lång, faktiskt, han gick med på det nästan direkt. Jag skrattade och spelade förvånad.

- Jaså! Han log. Vi gick över vägen, det var inte förens då som jag märkte cyklen som stod placerad mot ett träd. Justin sprang fram till den sparkade upp stödet och gick tillbaka mot mig. Han nickade in mot en tunn, men hyffsat rak stig mot skogen.

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

Jag sprang de sista stegen till hissen och tryckte snabbt på knappen. Justin kom snabbt efter mig, han hade nog också springit. Han ställde sig bakom mig och försökte se normal ut, i säkerhet skull. När hissen kom gick jag snabbt in men Justin bakom mig.

bild1,bild2,bild3

----

När vi kom in i hissen tog han genast tag i min hand och tryckte den hårt. Jag tryckte hans hand tillbaka och log stort mot honom. Han lutade sig ner och viskade sexigt i mitt öra:

- Det kommer inte finnas paparazzis där vi ska vara. Jag log stort.

- Hur vet du det?

- Jag bara vet det, sa han självsäkert, jag log stort och skrattade.

- Hoppas inte det, sa jag och blinkad med ena ögat, han lutade sig ner och kysste mig snabbt på munnen innan hissens dörrar plingade till och han släppte min hand, och avslutade kyssen. Mitt leende slocknade när jag såg paparazzisarna utanför hotellet, och fansen. Justin därimot, han log stort. Inte åt paparazzisarna kunde jag gissa, utan åt fansen, beliebersarna. Han älskade de verkligen, jag förstod honom, och jag hade haft så många fans hade jag älskat de lika mycket, om det var möjligt. Jag började också le. Justin kollade leendes mot mig, jag kunde knappt hålla mig borta från att kyssa hans kind, eller mun. Det gick nästan inte, jag fick inte ens hålla hans hand. Det var som totyr! Vi gick ut mot dörren, Justin öppnade den snabbt. Jag sa ett snabbt tack och gick sedan ut. Kenny och ett antal andra livvakter gick runt oss hela tiden. När vi kom fram till fansen stannade Justin och signerade massor av saker, han tog även foto med några. Jag kände mig lite som ett fån, så jag ställde mig en rätt bra bit bakom honom. Plötsligt var det någon som petade mig på axeln. Jag hoppade förskräckt till och vågade först inte kolla vem det var, innan det petades igen. Jag vände mig långsamt åt vänster. Där stog en lite flicka på runt 5 år. Hon hade ett vitt armband med texten ' I love Justin Bieber '. Hennes tröja var också vit och pryddes av samma tryck, men med en bild under. Jag log varmt mot henne och huckade mig ner.

- Hej, vad heter du?

- Jazmyn, sa hon och log stort. Hennes korta svarta hår hängde lite nedanför hennes axlar. Jag la det försiktigt bakom hennes öra, mest av reflex. Hon skrattade mjukt och en liten rodnad spreds på hennes mjuka kinder.

- Vad heter du då? frågade hon med sin lugna barnröst.

- Sapphire, sa jag och hon log större.

- Är det du som är kompis med Justin? Jag nickade.

- Ja, det är jag, och Taylor, hon skrattade och log.

- Erkänn de är bäst? Jag nickade.

- De är väldigt duktiga. Hon nickade och skrattade, plötsligt fick hon ett förvånat men fruktansvärt glatt uttryck i ansiktet. Jag behövde knappt kolla åt höger för att räkna ut att Justin stog där och betracktade flickan. Hennes ansiktsuttryck ändrades igen och hon började skratta.

- Hej sötnos, vad heter du då? Justin. Som jag sa.

- Jazmyn, sa hon och skrattade. Justin log stort.

- Det var ett underbart fint namn! Vet du vem som mer heter det? frågade han med ett lurigt leende. Hon skakade på huvudet.

- Min syster. Jazmyn log ennu större, samma med mig.

Sapp log stort, samma med Jazmyn. De båda var så söta. Jag kunde knappt hålla mig från att kyssa Sapp på kinden, så istället gjorde jag något jag nog igentligen inte fick, eller skulle, jag kunde rabbla upp flera saker i flera år. Men jag gjorde det. Jag la vänsterhanden oskyldigt på hennes rygg. Jag kände att hon ryckte till,  men sedan kom hon tillbaka till verkligenheten igen.

- Ehm.. började Jazmyn. Hon kollade ner i marken lite och var tyst i några sekunder innan jag kunde gissa vad hon ville.

- Vill du ha en autograf? Hon kollade upp mot mig igen och log stort. Jag tog långsamt min hand från Sapphires rygg, långsamt, som för att få känna tyget av hennes kläder mot handflatan längre. Patetiskt, men sant. När jag skrivit autograf och när Sapp klickat av ett foto av oss, den lilla tjejen ville ha ett foto av Sapphire och sig själv också, och jag ställde gärna upp som fotograf. Det visade sig att hon var där med sin mamma och syster. Jag bed henne hälsa till de från mig innan vi gick. Paparazzisarna tog fotto av oss varje sekund, de hade säkert klickat av ett flertal tusen bilder på oss, och det hade gått ca 30 minuter. När jag och Sapp äntligen klev in i den stora svarta bilden pustade vi båda ut. Paparazzisarna hade ingen empati, de hade tryckt upp sina stora svarta kamror i mitt ansikte ett flertal gånger, i Sapps också. Jag visste att hon inte gillade ppaparazzisar. Vem gjorde det? Antagligen ingen. Rutorna på vår bil var skuggat, så man kunde se in, men inte ut.

Jag pustade ut och vende huvudet mot Justin. Han log stort mot mig. Paparazzisarna hade varit som irriterande spyflygor, eller bananflugor. Om de fanns något som hette så. Han la handen på mitt lår och det brände till. Hans beröringar brände till, på ett bra sätt. Jag la min högerhand på hans och fattade tag om handen. Jag snirklade ihop de två och lekte lite med hans fingrar. Jag vågade inte, även fast jag ville, kyssa honom. Paparazzisarna kanske hade superkamror som kunde fota igenom skuggat glas? De kanske var någon ny modell som bara Bieber-paparazzisar hade! Vad visste jag, min pappa var inte Bieber-paparazzi.

- Vad tänker du på? frågade Justin helt plötsligt och jag rycktes ut från mina magiskakamror-paparazzi-drömmar.

- Paparazzis kamror, sa jag och log stort. Han skrattade och skakade på huvudet.

- Du är galen du. Jag nickade glatt.

- Jag vet, sa jag och la vänster handen demostrativt på hjärtat. Den andra handen var fullt upptagen med att bli smekt av Justin tumme, så den kunde jag omöjligt använda.

Bilen stannade en bra stund senare utanför en stor skog. Paparazzisarna hade inte förföljt oss hit, vi hade åkt en bra bit, minst sagt. Justin kom upp till bilen och öppnade snabbt bildörren. Jag klev ut och han drog snabbt tag om min hand. Jag fnittrade till, samma gjorde han. Han knackade några gånger på bilrutan till förarsätet. Kenny vinkade ut till oss och log stort. Han körde sedan iväg på landskapsvägen.

- Hur lång tid behövde du tjata på honom för att han skulle lämna din sida? skojjade jag. Han skrattade.

- Inte lång, faktiskt, han gick med på det nästan direkt. Jag skrattade och spelade förvånad.

- Jaså! Han log. Vi gick över vägen, det var inte förens då som jag märkte cyklen som stod placerad mot ett träd. Justin sprang fram till den sparkade upp stödet och gick tillbaka mot mig. Han nickade in mot en tunn, men hyffsat rak stig mot skogen.

- Följer du med på en åktur? Jag fnissade till och nickade. Justin hoppade på cyklen, som som tur var hade packethållare. Han kollade på mig och jag hoppade snabbt upp bakom honom.

____

Sry för de random-jordgubbarna i kollaget ;) Kommer mer om det i nästan kapitel som kommer ut ikväll eller imon ;D