Previously:

- Ska vi gå? Justin ryckte till och kollade upp i mitt ansikte. Han log stort. Det kändes som om mina knän inte bar längre, jag blev knäsvag, för hans leende. Jaxon hade inte fått mig att känna såhär. Och vi var ihop i ett halv år. Justin och jag var inte ens ihop, endå fick han mig att känna såhär, men detta kändes rätt, jätte rätt, på något sätt. Vi gick ner på stranden och jag gick snabbt ner. Det var inte förens nu som jag såg folket runt oss. Jag hade inte sett de innan, det var hyffsat mycket folk på stranden. Vissa kollade mot oss, vissa viskade med varann, vissa stirrade surt på oss och följde oss med blicken. Jag försökte strunta i det, men det var svårt.

-

(bild)

-

JUSTIN PERSP

Sapp sprang upp mot stranden. När hon hade vatten upp till knäna vände hon sig om och studerade mig. Hennes hår flög runt hennes huvud, det var vackert.

- Kommer du eller? Jag fryser ihjäl här! halv skrek hon och skrattade. Jag slet blicken från henne och skrattade. Jag sprang efter henne och stannade brevid henne. Vi gick sedan tillbaka upp mot stranden. På stranden fanns det kallvattens duschar. Jag visste inte riktigt varför, de bara var där.

- Ska vi gå dit? frågade jag Sapp och hon nickade.

- Visst, sa hon och ryckte menande på axlarna. Jag skrattade till och hon kollade mot mig. Jag sa inte att de var kalla, det fick hon märka själv.

SAPP PERSP:

Jag ställde mig under duschen och tryckte på knappen. Plötsligt började det spruta kallvatten ner för min kropp. Jag rös till men kunde inte flytta mig från strålarna. I ca tre sekunder kände jag mig helt förlamad. Sedan kunde jag röra mig, och då gjorde jag det verkligen.

- JUSTIN! skrek jag när jag tog sats och satte fart efter honom. Han skrattade och sprang runt på stranden. Mitt hår flög i vinden och jag skrek och skrek.

- JUSTIN! STANNA! skrek jag. Jag var en aning långsamma än honom, något som fick väldig betydelse när jag just, sprang efter honom. Plötsligt tvär stannade han. Jag var några centimeter från att springa in i honom innan jag hann snedda och var nära på att springa in i en tant istället.

- Ursäkta, sa jag kort, tanten kollade surt på mig och muttrade något som liknade 'de va bättre förr'. Jag var tvungen att trycka handen för munnen för att inte trilla ner på marken och skratt/gråta. Alla undrade om min humor, jag hade sjukt dålig humor ibland. Det var en av mina egenskaper. Och jag gillade den! När tanten gått utom hörhöll brast allt jag byggt upp under de tysta minuterna och jag började skratta. Justin också, han hade nog hållt sig nästan lika mycket som jag.

- De va bättre förr, härmade jag tanten med en knepig ljus blandad röst. Det lät förskräckligt! Justin skrattade ennu mer. Efter en stund när skrattandet avtagit frågade jag Justin om vi skulle åka hem. Han log och nickade. Vi började gå mot bilen. När vi kommit ungifär halvvägs stannade Justin och vände sig mot mig.

- Ehm, jag hade glömt att jag skulle på party ikväll, men jag undrar om du vill följa med? sa han och jag kollade halv chockat på honom.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och skulle precis börja gå mot bilen igen. Det skulle bli en trist och långtråkigt kväll, utan Justin.

- Jag åker inte om du inte åker, Justin suckade.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och kollade bak mot honom. Han såg ledsen ut.

- Det är inte alkohol och sådant där, sa han och kollade mig djupt in i mina ögon. Jag tänkte på det en stund, om det var en fest utan alkohol borde de ju gå bra? Eller?

- Lovar du? frågade jag, han nickade och jag nickade.

- Okej, jag följer med, sa jag och han gjorde en 'yes' gest. Jag smålog lite. Sedan kom jag på något.

- På ett villkor, sa jag och höjde huvudet. Han nickade hetsigt.

- Vad som helst.

- Jag har inte varit på så mycket partys i mitt liv, så kan du typ va snäll att hålla koll på mig, eller något?

- Jag ska inte släppa dig med blicken, sa Justin allvarligt och jag kollade ner i marken och log, jag skakade lite på huvudet och kollade upp igen.

- Det var inte så jag.. Justin avbröt mig.

- Jag lovar, sa Justin igen och jag skrattade till. Det började pirra i magen igen. Det var inte lönt att tjafsa imot.

- Okej, sa jag istället. Jag började sedan gå mot bilen. Justin sprang iväg och hämtade något. Deet stog ett gäng tjejer lite längre bort. De började sakta men säkert röra sig mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade aldrig varit rädd på ett sådant här sätt innan, jag stannade. De hade blockerat vägen till bilen. Man kunde tro att de var snälla, men deras blick avslöjade de. De såg inte alls snälla ut.

- Ehhm.. Hej, sa jag när de var några meter från mig.

- Låt bli Justin, sa den ena. Mitt hjärta hoppade över ett slag, var de så synligt? Att jag gillade Justin? Eller gjorde jag ens det?

- Låt bli vår Justin! skrek en annan mörk hårig tjej. Hon var vacker, brunt hår, bruna ögon, några centimeter längre än mig, och fylliga röda läppar. De andra tjejerna var också fina. Men det hindrade inte det faktum att de kunde göra i princip vad de ville med mig för tillfället. Kenny hade parkerat på en halv öde väg, en bit från stranden. Kenny själv hade följt med Justin, vad han nu skulle göra. Jag var helt ensam, med ett dussin tjejer, i min ålder, som inte såg så trevliga ut. Inte alls trevliga.

- Jag.. började jag. Men den vackra avbröt mig igen.

- Du vill inte va ihop med han! Det är vi som vill va ihop med han! Det är vi som SKA bli ihop med honom, ska. Han älskar oss inte dig, okej?

- Jag har inte sagt att jag älskar honom, sa jag tyst.

- Du låtsas att du inte gör det, men det gör du, sa samma tjej igen. De hade kommit något steg närmre. Stog nu en meter högst från mig.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, sa hon. De tog något steg mot mig, jag var för chockad för att kunna backa. Plötsligt drogs deras blick från mig och landade på något bakom mig. De backade några steg och började skrika och skratta. Jag kollade bak, där stog Justin, med ett jätte leende. Leendet smittade av sig.

JUSTIN PERSP:

Jag såg Sapp med tjejerna. Jag hade höt lite av hoten, eller hot, det var mest fakta.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, hade hon sagt. Det var sant. Inte något dåligt försök att skrämma. Det var ett bra försök att skrämma. Tjejerna tog ennu ett steg mot Sapp. Jag hoppade snabbt ut från skuggan och gick fram mot de.

- Hej! sa jag snabbt och tjejerna log sina finaste leenden.

- Hej! sa de förvånat. Jag gick fram och ställde mig bredvid Sapp. Jag avstod från att lägga armen runt hennes midja, även fast jag ville. Jag gav henne därimot hennes väska, som jag hämtat. Hon tackade snabbt. Sedan kollade jag på tjejerna log stort och någon skrek. De räkte fram massor av foton på mig, jag signerade allt och tog bilder med var och en. När alla tagit ett foto gick de skrikande och skrattade tillbaka. Sapp sa inget när hon gick fram till bilen och hoppade in. Jag hoppade in på andra sidan. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad hade jag att säga? Jag hade redan ljugit för henne en gång idag, med alkoholen. Det fanns alkohol på partyt. Hon skulle få reda på att jag ljugit senare, men jag kunde inte tänka mig att gå utan henne.

SAPP PERSP

Justin kollade på mig och sa:

- Jag tar toan denna gången? frågade han och jag skrattade. Han log mot mig och jag nickade.

- Visst, sa jag och skrattade. Jag la precis som några timmar innan min bag på sätet imellan oss. Jag tänkte på allt vi sagt när vi badat. Det hade varot skönt. När jag badat med Jaxon hade det känts konstigt, obekvämt och konstigt. Att bara visa sig i bikini. Även fast jag och Justin inte var ihop, som jag och Jaxon varit, kändes detta mycket bättre. De hade inte varit lika jobbigt att visa sig. I början hade det varit det. Men inte mot slutet och när vi bara badat en timme. då hade det känts helt okej.

Vi klev in i hotellrummet. Jag sneglade på klockan. Den var redan 5.

- När börjar partyt? frågade jag. Han skrattade till.

- Ehhmm, det börjar typ lite när som, men jag sa att jag skulle komma 7, så vi åker lite innan 7, sa han och log. Jag nickade.

- Okej om jag duschar först? Jag känner mig som en svettig gris! sa han och jag log lite och nickade.

- Visst! Han nickade och gick in mot badrummet. Jag la mig utmattad i soffan och satte på tv:n. När jag kollat på ett halvt 'family guy'avsnitt gick jag in mot sovrummet och letade upp min mobil, som låg på nattyxbordet. Jag hade fått ett sms. Från Taylor. Det stod:

' Hej! Hur har du det? Jag har det sådär. Hur går det med Justin ;) ' Jag mumlade något som jag själv inte förstog och skrev ett svar.

' Jag mår bra, hur gick det på begravningen? Jag är så ledsen<3 Ha-ha, inte kul. ' Jag skrattade lite och la ner mobilen på nattyxbordet igen. Jag gick vidare mot vardagsrummet. Jag letade en stund efter min resväska innan jag kom på var jag lagt den. Jag gick fram mot den och drog upp lite kläder. Vad skulle jag ha på mig? Jag var ingen klänning-tjej. Skulle man ha på sig en kort,kort klänning med världens djupaste urrigning? Det tänkte jag inte ha.

- Vet du inte vad du ska ha på dig? Det var Justin. Jag hoppade till och reste mig snabbt upp.

- Läser du mina tankar eller? frågade jag och skrattade.

- Nja, bara lite, sa han och jag log.

- Nej, jag ha ingen aning om vad jag ska ha på mig, vad har man på sig? frågade jag.

- De flesta kommer väll ha på sig försmå klänningar, sa han ärligt och jag nickade.

- Det vill jag inte ha  på mig. Han nickande förstående.

- Det ska du inte ha på dig. Jag log. Sedan kollade jag ner på hans kropp. Jag hade inte märkt det innan, men han hade inte på sig någon tröja, bara ett par jeans shorts.

- Ska du ha på dig det där? frågade jag och han skrattade.

- Nee, jag ska sätta på mig en tröja, jag nickade och skrattade.

- Bra, annars hade du skämt ut mig, sa jag och han kollade låtsas ledset på mig.

- Ser jag så skum ut? Jag skakade på huvudet.

- Nej, men endå, han skrattade förstående.

- Jag ska inte skämma ut dig, jag lovar.

- Lova inte för mycket, Bieber, sa jag och vi båda skrattade.

- Men allvar, vad ska jag ta på mig?

- Gå som du ser ut, sa han och ryckte på axlarna. Jag kollade ner på min outfit, den bestod av en för stor tröja och min bikini.

- Ha-ha, sa jag och kollade upp mot honom, dröm vidare. Han skrattade och nickade.

- Det får jag väll göra då, han sa det så tyst, det var nog inte meningen att jag skulle höra det igentligen, men det gjorde jag, jag hörde varje ord. Varje litet ord, och det började pirra i magen.

- Men vad kan jag ta på mig?

- Denna? sa han och drog upp en vit klänning. Den jag hade haft när vi ätit middag. Samma dag som jag fick sova här, dagen innan. Jag nickade.

- Visst! Men kan jag ha dessa till? frågade jag och drog upp mina USA converse. Justin nickade.

- Visst, de var coola!

- Hehe, tack, sa jag och tog alltsammans och började gå mot toaletten. Justin stannade kvar och bör om. Jag stängde snabbt dörren till badrummet. Det ångade från duschen, hur varmt duschade han igentligen? Jag drog av mig mina halvblöta kläder och la de i en blöt hög på golvet. Sedan hoppade jag in i duschen. Jag vet inte hur länge jag duschade, men det var länge. När jag äntligen var klar steg jag ur duschen och torkade min blöta kropp. Och håret, såklart. När håret var halvtort letade jag upp hårtorken och torkade håret med den. När jag gjort det satte jag på mig de rena underkläderna jag smugglat med, när de var på drog jag på mig klänningen. Den satt perfekt på min smala kropp. Jag studerade mig nöjt i speglen. Jag tog conversen i vänster handen och öppnade toalettdörren med högra. Jag gick ut till Justin och log stort åt honom när jag kom ut. Hans blick gled ner till klänningen och stannade där en stund.

- Ehhm.. Hur mycket är klockan? frågade jag och han drog upp mobilen ur jeansen.

- Kvart över 6, sa han och jag nickade och log stort.

- Okej, då har vi en stund över? Han nickade. jag gick bort till min resväska och drog upp ett var ankelsockar. Jag drog på mig de och drog sedan på mig mina converse. Conversen var lite slitna och satt perfekt!

- De flesta tjejer har säkert högklackat på sådanna här tillställningar, men jag trivs mest med tygskor, sa jag utan att tänka mig för.

- Jag förstår dig, det kan inte vara lätt att gå i sådanna. Jag skrattade till. Jag kollade upp mot honom, han log stort.

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

___________________________________________

bild1,bild2,bild3,bild4,bild5,bild6:min egna

Sapp sprang upp mot stranden. När hon hade vatten upp till knäna vände hon sig om och studerade mig. Hennes hår flög runt hennes huvud, det var vackert.

- Kommer du eller? Jag fryser ihjäl här! halv skrek hon och skrattade. Jag slet blicken från henne och skrattade. Jag sprang efter henne och stannade brevid henne. Vi gick sedan tillbaka upp mot stranden. På stranden fanns det kallvattens duschar. Jag visste inte riktigt varför, de bara var där.

- Ska vi gå dit? frågade jag Sapp och hon nickade.

- Visst, sa hon och ryckte menande på axlarna. Jag skrattade till och hon kollade mot mig. Jag sa inte att de var kalla, det fick hon märka själv.

Jag ställde mig under duschen och tryckte på knappen. Plötsligt började det spruta kallvatten ner för min kropp. Jag rös till men kunde inte flytta mig från strålarna. I ca tre sekunder kände jag mig helt förlamad. Sedan kunde jag röra mig, och då gjorde jag det verkligen.

- JUSTIN! skrek jag när jag tog sats och satte fart efter honom. Han skrattade och sprang runt på stranden. Mitt hår flög i vinden och jag skrek och skrek.

- JUSTIN! STANNA! skrek jag. Jag var en aning långsamma än honom, något som fick väldig betydelse när jag just, sprang efter honom. Plötsligt tvär stannade han. Jag var några centimeter från att springa in i honom innan jag hann snedda och var nära på att springa in i en tant istället.

- Ursäkta, sa jag kort, tanten kollade surt på mig och muttrade något som liknade 'de va bättre förr'. Jag var tvungen att trycka handen för munnen för att inte trilla ner på marken och skratt/gråta. Alla undrade om min humor, jag hade sjukt dålig humor ibland. Det var en av mina egenskaper. Och jag gillade den! När tanten gått utom hörhöll brast allt jag byggt upp under de tysta minuterna och jag började skratta. Justin också, han hade nog hållt sig nästan lika mycket som jag.

- De va bättre förr, härmade jag tanten med en knepig ljus blandad röst. Det lät förskräckligt! Justin skrattade ennu mer. Efter en stund när skrattandet avtagit frågade jag Justin om vi skulle åka hem. Han log och nickade. Vi började gå mot bilen. När vi kommit ungifär halvvägs stannade Justin och vände sig mot mig.

- Ehm, jag hade glömt att jag skulle på party ikväll, men jag undrar om du vill följa med? sa han och jag kollade halv chockat på honom.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och skulle precis börja gå mot bilen igen. Det skulle bli en trist och långtråkigt kväll, utan Justin.

- Jag åker inte om du inte åker, Justin suckade.

- Jag är inte så förtjust i partys, sa jag och kollade bak mot honom. Han såg ledsen ut.

- Det är inte alkohol och sådant där, sa han och kollade mig djupt in i mina ögon. Jag tänkte på det en stund, om det var en fest utan alkohol borde de ju gå bra? Eller?

- Lovar du? frågade jag, han nickade och jag nickade.

- Okej, jag följer med, sa jag och han gjorde en 'yes' gest. Jag smålog lite. Sedan kom jag på något.

- På ett villkor, sa jag och höjde huvudet. Han nickade hetsigt.

- Vad som helst.

- Jag har inte varit på så mycket partys i mitt liv, så kan du typ va snäll att hålla koll på mig, eller något?

- Jag ska inte släppa dig med blicken, sa Justin allvarligt och jag kollade ner i marken och log, jag skakade lite på huvudet och kollade upp igen.

- Det var inte så jag.. Justin avbröt mig.

- Jag lovar, sa Justin igen och jag skrattade till. Det började pirra i magen igen. Det var inte lönt att tjafsa imot.

- Okej, sa jag istället. Jag började sedan gå mot bilen. Justin sprang iväg och hämtade något. Deet stog ett gäng tjejer lite längre bort. De började sakta men säkert röra sig mot mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade aldrig varit rädd på ett sådant här sätt innan, jag stannade. De hade blockerat vägen till bilen. Man kunde tro att de var snälla, men deras blick avslöjade de. De såg inte alls snälla ut.

- Ehhm.. Hej, sa jag när de var några meter från mig.

- Låt bli Justin, sa den ena. Mitt hjärta hoppade över ett slag, var de så synligt? Att jag gillade Justin? Eller gjorde jag ens det?

- Låt bli vår Justin! skrek en annan mörk hårig tjej. Hon var vacker, brunt hår, bruna ögon, några centimeter längre än mig, och fylliga röda läppar. De andra tjejerna var också fina. Men det hindrade inte det faktum att de kunde göra i princip vad de ville med mig för tillfället. Kenny hade parkerat på en halv öde väg, en bit från stranden. Kenny själv hade följt med Justin, vad han nu skulle göra. Jag var helt ensam, med ett dussin tjejer, i min ålder, som inte såg så trevliga ut. Inte alls trevliga.

- Jag.. började jag. Men den vackra avbröt mig igen.

- Du vill inte va ihop med han! Det är vi som vill va ihop med han! Det är vi som SKA bli ihop med honom, ska. Han älskar oss inte dig, okej?

- Jag har inte sagt att jag älskar honom, sa jag tyst.

- Du låtsas att du inte gör det, men det gör du, sa samma tjej igen. De hade kommit något steg närmre. Stog nu en meter högst från mig.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, sa hon. De tog något steg mot mig, jag var för chockad för att kunna backa. Plötsligt drogs deras blick från mig och landade på något bakom mig. De backade några steg och började skrika och skratta. Jag kollade bak, där stog Justin, med ett jätte leende. Leendet smittade av sig.

Jag såg Sapp med tjejerna. Jag hade hört lite av hoten, eller hot, det var mest fakta.

- Alla kommer hata dig, du kommer få hatmejl dygnet runt, hela tiden, varje minut, varje sekund, du vill inte ha detta. Men det vill vi, hade hon sagt. Det var sant. Inte något dåligt försök att skrämma. Det var ett bra försök att skrämma. Tjejerna tog ennu ett steg mot Sapp. Jag hoppade snabbt ut från skuggan och gick fram mot de.

- Hej! sa jag snabbt och tjejerna log sina finaste leenden.

- Hej! sa de förvånat. Jag gick fram och ställde mig bredvid Sapp. Jag avstod från att lägga armen runt hennes midja, även fast jag ville. Jag gav henne därimot hennes väska, som jag hämtat. Hon tackade snabbt. Sedan kollade jag på tjejerna log stort och någon skrek. De räkte fram massor av foton på mig, jag signerade allt och tog bilder med var och en. När alla tagit ett foto gick de skrikande och skrattade tillbaka. Sapp sa inget när hon gick fram till bilen och hoppade in. Jag hoppade in på andra sidan. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad hade jag att säga? Jag hade redan ljugit för henne en gång idag, med alkoholen. Det fanns alkohol på partyt. Hon skulle få reda på att jag ljugit senare, men jag kunde inte tänka mig att gå utan henne.

Justin kollade på mig och sa:

- Jag tar toan denna gången? frågade han och jag skrattade. Han log mot mig och jag nickade.

- Visst, sa jag och skrattade. Jag la precis som några timmar innan min bag på sätet imellan oss. Jag tänkte på allt vi sagt när vi badat. Det hade varot skönt. När jag badat med Jaxon hade det känts konstigt, obekvämt och konstigt. Att bara visa sig i bikini. Även fast jag och Justin inte var ihop, som jag och Jaxon varit, kändes detta mycket bättre. De hade inte varit lika jobbigt att visa sig. I början hade det varit det. Men inte mot slutet och när vi bara badat en timme. då hade det känts helt okej.

Vi klev in i hotellrummet. Jag sneglade på klockan. Den var redan 5.

- När börjar partyt? frågade jag. Han skrattade till.

- Ehhmm, det börjar typ lite när som, men jag sa att jag skulle komma 7, så vi åker lite innan 7, sa han och log. Jag nickade.

- Okej om jag duschar först? Jag känner mig som en svettig gris! sa han och jag log lite och nickade.

- Visst! Han nickade och gick in mot badrummet. Jag la mig utmattad i soffan och satte på tv:n. När jag kollat på ett halvt 'family guy'avsnitt gick jag in mot sovrummet och letade upp min mobil, som låg på nattyxbordet. Jag hade fått ett sms. Från Taylor. Det stod:

' Hej! Hur har du det? Jag har det sådär. Hur går det med Justin ;) ' Jag mumlade något som jag själv inte förstog och skrev ett svar.

' Jag mår bra, hur gick det på begravningen? Jag är så ledsen<3 Ha-ha, inte kul. ' Jag skrattade lite och la ner mobilen på nattyxbordet igen. Jag gick vidare mot vardagsrummet. Jag letade en stund efter min resväska innan jag kom på var jag lagt den. Jag gick fram mot den och drog upp lite kläder. Vad skulle jag ha på mig? Jag var ingen klänning-tjej. Skulle man ha på sig en kort,kort klänning med världens djupaste urrigning? Det tänkte jag inte ha.

- Vet du inte vad du ska ha på dig? Det var Justin. Jag hoppade till och reste mig snabbt upp.

- Läser du mina tankar eller? frågade jag och skrattade.

- Nja, bara lite, sa han och jag log.

- Nej, jag ha ingen aning om vad jag ska ha på mig, vad har man på sig? frågade jag.

- De flesta kommer väll ha på sig försmå klänningar, sa han ärligt och jag nickade.

- Det vill jag inte ha  på mig. Han nickande förstående.

- Det ska du inte ha på dig. Jag log. Sedan kollade jag ner på hans kropp. Jag hade inte märkt det innan, men han hade inte på sig någon tröja, bara ett par jeans shorts.

- Ska du ha på dig det där? frågade jag och han skrattade.

- Nee, jag ska sätta på mig en tröja, jag nickade och skrattade.

- Bra, annars hade du skämt ut mig, sa jag och han kollade låtsas ledset på mig.

- Ser jag så skum ut? Jag skakade på huvudet.

- Nej, men endå, han skrattade förstående.

- Jag ska inte skämma ut dig, jag lovar.

- Lova inte för mycket, Bieber, sa jag och vi båda skrattade.

- Men allvar, vad ska jag ta på mig?

- Gå som du ser ut, sa han och ryckte på axlarna. Jag kollade ner på min outfit, den bestod av en för stor tröja och min bikini.

- Ha-ha, sa jag och kollade upp mot honom, dröm vidare. Han skrattade och nickade.

- Det får jag väll göra då, han sa det så tyst, det var nog inte meningen att jag skulle höra det igentligen, men det gjorde jag, jag hörde varje ord. Varje litet ord, och det började pirra i magen.

- Men vad kan jag ta på mig?

- Denna? sa han och drog upp en vit klänning. Den jag hade haft när vi ätit middag. Samma dag som jag fick sova här, dagen innan. Jag nickade.

- Visst! Men kan jag ha dessa till? frågade jag och drog upp mina USA converse. Justin nickade.

- Visst, de var coola!

- Hehe, tack, sa jag och tog alltsammans och började gå mot toaletten. Justin stannade kvar och bör om. Jag stängde snabbt dörren till badrummet. Det ångade från duschen, hur varmt duschade han igentligen? Jag drog av mig mina halvblöta kläder och la de i en blöt hög på golvet. Sedan hoppade jag in i duschen. Jag vet inte hur länge jag duschade, men det var länge. När jag äntligen var klar steg jag ur duschen och torkade min blöta kropp. Och håret, såklart. När håret var halvtort letade jag upp hårtorken och torkade håret med den. När jag gjort det satte jag på mig de rena underkläderna jag smugglat med, när de var på drog jag på mig klänningen. Den satt perfekt på min smala kropp. Jag studerade mig nöjt i speglen. Jag tog conversen i vänster handen och öppnade toalettdörren med högra. Jag gick ut till Justin och log stort åt honom när jag kom ut. Hans blick gled ner till klänningen och stannade där en stund.

- Ehhm.. Hur mycket är klockan? frågade jag och han drog upp mobilen ur jeansen.

- Kvart över 6, sa han och jag nickade och log stort.

- Okej, då har vi en stund över? Han nickade. jag gick bort till min resväska och drog upp ett var ankelsockar. Jag drog på mig de och drog sedan på mig mina converse. Conversen var lite slitna och satt perfekt!

- De flesta tjejer har säkert högklackat på sådanna här tillställningar, men jag trivs mest med tygskor, sa jag utan att tänka mig för.

- Jag förstår dig, det kan inte vara lätt att gå i sådanna. Jag skrattade till. Jag kollade upp mot honom, han log stort.

- Jag vet inte, brukar inte gå i sådanna, sa jag.

- Det behövs inte, det är bättre att gi i vanliga tygskor, sa han och jag nickade och log stort. Hjärtat började klappa i 180 igen och det kändes som om jag skulle sprängas. Plötsligt fick jag en tanke, en konstig tanke, som endå verkade så sann, så vanlig, så verklig.

Var jag kär i Justin?

___________________________________________

KOMMENTERA! SÅ KANSKE DET KOMMER MER IDAG!