Vampires - Chapter 22
______________________________
Vampires - Chapter 22
________
Previously:
- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.
- Jag har lås! sa han och skrattade.
- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.
-
bild
-
Sapp Persp:
Justin kramade mig hårdare. Jag kollade upp mot honom. Han fuktade läpparna och lutade sig sedan ner mot mig igen. Han kysste mig mjukt.
- De är inte bra att ni ligger så. Det var den tjatiga sjuksköterskan. Jag suckade och Justin var nära på att försöka resa sig upp, jag tog tag i hans arm och viskade.
- Skit i honom. Han hade sagt så ett antal gånger nu, samma sak, tjatig var bara för namnet. Han klagade på allt. Han kanske inte gillade Justin, eller mig. Jag hade ingen anning, jag brydde mig inte heller.
-
- Godnatt, viskade Justin i mitt öra innan han pussade mig försiktigt på kinden. Han backade några steg och la sig på soffan. Jag låg och smygkikade på honom en stund. Plötsligt dök något annat upp i min hjärna. Jag hade glömt mamma och pappa. De visste inte ens att jag var på sjukhus, inte något. Vad skulle jag säga? Min ehhmm.. Kompis? Är väldigt känd och han har massor av paparazzis efter sig, och de råkade putta in mig i en stol så att jag skadade ryggen lite. Det skulle låta helt sjukt. Fast i och för sig kanske det var just det de var, sjukt. de kanske skulle säga att de kom hit på direkt, tog första bästa plan? Det ville jag inte. Inte nu, för det första hade jag semester, för det andra ville jag bara vara med Justin för tillfället. Taylor skulle snart komma tillbaka också, då skulle jag ju vara med henne med. Skulle vi berätta för Tay att vi var ihop nu? Alla problem gjorde mig väldigt trött, så jag somnade långsamt in i en mjuk och stillsam sömn. Till att början med.
-
JUSTINS PERSP:
Sapp andades långsamt och fridfullt där hon låg och sov. Jag kollade lite i smyg på henne, samtidigt som jag försökte somna om, det var omöjligt. De hade kollat Sapps puls och blodtryck varannan timme, och jag hade vaknat varje gång. Jag satte mig upp i soffan och drog upp benen, jag la armarna om de och fortsatte kolla på Sapp. Hon mumlade något och rörde lite på sig. Sedan mumlade hon något igen, innan hon började gallskrika. Jag sprang upp och mot sängen, jag la händerna på henne axlar och skakade om henne lite.
- Sapp? Sapp? Hon slog upp ögonen och kollade förskräkt in i mina. Hon bröt ögon kontakten genom att blunda.
- Förlåt, halvt mardröm.
SAPP PERSP:
Drömmen var för verklig, för övernaturlig. Hade jag kollat på Twilight på sistone? Vampire diaries, True blood eller någon Dracula film, kanske? Hade det inte gått någon sådan på tv:n några dagar innan jag åka hemmifrån. Den handlade om vampyrer iallafall, för det var just det drömmen handlade om, vampyrer. De hade först tagit Eddie och Isabelle, sedan mamma och pappa, sedan alla från Justins crew, och sedan, Justin. Jag visste inte vad de hade gjort med de, men de kom aldrig tillbaka igen. Och vad gör vampyrer alltid på film? Dricker blod. Själv var jag ett riktigt fan av Vampire Diaries, jag kanske hade fantiserat ihop något av alla avsnitten? Inte vet jag.
- Förlåt, halvt mardröm, sa jag direkt efter jag börjat blunda. Justin fick mig bara att tänka på de äkliga monstrena som tagit han i drömmen.
- Vad handlade den om? frågade Justin dovt.
- Dig, viskade jag. Det fanns vampyrer. Det lät så sjukt, det fanns vampyrer. Jaha? Liksom. Alla trodde ju att vampyrer såg ut som Edward Cullen och Rosalie Hale. Men inte i min dröm. Där hade de varit kritvita med blodspränga röda ögon och krokiga onaturligt ljusa fingrar. De hade också haft alldeles för vita tänder, det äkliga var att de var vackra. De hade stora perfekta ögon, även fast de var blodspränga, och en liten perfekt formad mun. Jag hade varit avundsjuk i början, sedan hade jag bara varit fruktansvärt rädd. Speciellt när de redan utrotat hela min familj och jag sov och levde ensam i vårt lilla vita hus, och när de ringde. Jag bad om och om igen att få prata med Justin, men de sa att han var upptagen. Jag visste inte med vad. Tillslut hade de kidnappat mig med, och då hade jag sett han. Kändisen Justin, som för tillfället mest av allt ville slita av mig halsen. Han hade förvanlats till vampyr. Men jag kunde inte sluta älska han för det. Det gick bara inte. Drömmen hade varit lång, men jag hade inte skrikit eller varit orolig förens i slutet, och det var då Justin äntligen väckt mig.
-Hallå? Jag slog upp ögonen igen och mötte Justins perfekt uppsyn.
- Mmm.. sa jag bara och vände huvudet mot höger för att titta ut genom fönstret, men vände snabbt tillbaka den igen där de förvackra vampyrerna sprang runt på gårdsplanen.
- Vad hände i drömmen Sapp?
- Du var där, sa jag bara. Justin suckade lätt och nickade sedan innan han lutade sig över mig och kysste mig lätt på pannan och satte sig i soffan igen, han bevakade mig som ett rovdjur bevakar en liten kanin.
- Kom hit, sa jag och flyttade fram en bit, så att han kunde lägga sig bakom mig. Han log och nickade. Sedan la han sig tillrätta och la händerna tätt om min kropp. Han drog mig närmre och lutade sig mot mitt öra. Beröringarna gjorde hela min kropp helt galen och fjärilarna blev helt vilda i magen. Han hade händerna om min mage och pussade mig på hjässan. Jag lutade mig tillbaka mot hans bröst och försökte somna om en stund, det var omöjligt. Det gick bara inte. Allt jag kunde tänka på var Justins söta doft och att han fortfarande bevakade mig som ett rovdjur. Men jag gillade det.
-
Dörren slogs upp och en doktor kom in, det måste vara något viktigt.
- Du får åka hem imorgon förmiddag, Ms. Pierce, sa han och log stort. Jag log tillbaka och kollade bak på Justin.
- Va bra! sa jag och han nickade och log stort. Doktorn gick ut en liten stund där efter, då kom två sjuksköterskor in och tog puls och blodtryck på mig. Denna gången slapp jag iallafall den manliga. När de gått igen kom jag på att jag behövde prata med mina föreldrar. Så jag gick först på toa, för långsamt gick det helt klart. Jag orkade ju knappt gå själv. Jag hade en aning feber också, men bara riktigt lite. 37,8, kanske. När jag kommit ut från toan igen satt Justin på soffan och höll på med sin mobil.
- Vet du var min mobil är? frågade jag försiktigt och Justin kollade upp mot mig med ett stort leende. Sedan skakade han på huvudet.
- Jag tror att Kenny har den för någon anledning, sa han och jag skrattade till. Varför skulle Kenny ha min mobil?
- Men du kan få låna min om du vill! sa han och räkte mig sin mobil.
- Åh, tack, va söt du är, jag skulle vilja ringa mina föreldrar, om det är okej? sa jag och tog de återstående stegen till soffan. Justin reste sig upp och tog de sista steget. Han ränkte mig sin mobil och jag tog tag om den med ett fast grepp.
- Såklart, jag går och äter något, jag kommer tillbaka om en halvtimme, okej? Jag nickade. Han kramade om mig i en enarmad karm och kysste mig på hjässan innan han gick ut. Ensam. Jag gick långsamt fram till sängen med droppet efter mig. Jag satte mig ner och drog försiktigt täcket runt min kropp. Jag låste upp mobilen, han hade lås. Men han hade berättat lösenordet för mig någon dag innan. Det var 'Sapp' hur gulligt var inte det? Jag tryckte sedan fram till telefon och slog vårat hem nummer. Efter några signaler svarade mamma i telefonen. Hon jobbade väll natt idag, det gjorde hon rätt ofta nu för tiden. Hon lät halvt stressad när hon svarade.
- Hej det är Kathrine.
- Hej mamma! Det är Sapphire! sa jag och hon svarade.
- Var roligt att du ringer, men vems mobil ringer du ifrån? Fan. Det hade jag inte tänkt på, var det min kompis, polare eller kille.
- Det är bara en kompis.
- Taylor? Jag skakade hastigt på huvudet, men förstod mitt misstag när mamma kontrollerade att jag hört i andra änden.
- Nej, han heter Justin, du vet Justin Bieber, det är en lång historia, men har jobbar med Taylor, och Taylor fick åka iväg för att hennes mormor dog. Så nu är det bara jag och Justin här.
- Justin Bieber? frågade hon och jag skrattade till och nickade.
- Justin Bieber, ehhm, påtal om det så ligger jag på sjukhus! sa jag och mamma tog ett djupt andetag.
- VA? VARFÖR?
- Vi kan väll säga att detinte var hans fel? sa jag och log stort.
- Du får ta och berätta när du kommer hem, sa hon strängt och jag skrattade.
- Jag lovar. När jag och min mamma pratat i ca 20 minuter kom Justin tillbaka. Han var tyst som en mus när han kom in i rummet.
- Nu kom Justin, sa jag lätt och mamma suckade.
- Är det bara en kompis?
- Bara en kompis, ljög jag, jag gjorde en sammanbiten min mot Justin och han fnissade till. Jag log stort och gjorde en slängkyss mot honom.
- Hur kommer det sig att han är i ditt rum då?
- Han håller mig sällskap, där ljög jag inte, bara lite.
- Visst, såklart han gör.
- Jag ljuger inte mamma, ljög jag och hon skrattade glädjelöst till.
- Visst visst. Efter ca 5 minuter sa vi hejdå och la på. Mamma hade låtit mycket nervös när vi pratat, jag visste inte varför. Justin satt i soffan framför mig. Jag log stort mot honom och han log tillbaka. Jag rörde inte en muskel, även fast jag ville kyssa han vilket ögonblick som helst.
- Vad sa hon? Jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Hon lät lite orolig, sa jag med ett snett leende, och hon trodde att jag ljög.
- Gör du inte det då? Justin flinade stort och visade en rad med kritvita tänder.
- Jo men... började jag. Justin reste sig hastigt upp och tog ett steg mot sängen, han satte sig med en duns bredvid mig.
- Men?
- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.
- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.
________________________________
______________________________
Vampires - Chapter 22
________
Previously:
- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.
- Jag har lås! sa han och skrattade.
- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.
Justin kramade mig hårdare. Jag kollade upp mot honom. Han fuktade läpparna och lutade sig sedan ner mot mig igen. Han kysste mig mjukt.
- De är inte bra att ni ligger så. Det var den tjatiga sjuksköterskan. Jag suckade och Justin var nära på att försöka resa sig upp, jag tog tag i hans arm och viskade.
- Skit i honom. Han hade sagt så ett antal gånger nu, samma sak, tjatig var bara för namnet. Han klagade på allt. Han kanske inte gillade Justin, eller mig. Jag hade ingen anning, jag brydde mig inte heller.
-
- Godnatt, viskade Justin i mitt öra innan han pussade mig försiktigt på kinden. Han backade några steg och la sig på soffan. Jag låg och smygkikade på honom en stund. Plötsligt dök något annat upp i min hjärna. Jag hade glömt mamma och pappa. De visste inte ens att jag var på sjukhus, inte något. Vad skulle jag säga? Min ehhmm.. Kompis? Är väldigt känd och han har massor av paparazzis efter sig, och de råkade putta in mig i en stol så att jag skadade ryggen lite. Det skulle låta helt sjukt. Fast i och för sig kanske det var just det de var, sjukt. de kanske skulle säga att de kom hit på direkt, tog första bästa plan? Det ville jag inte. Inte nu, för det första hade jag semester, för det andra ville jag bara vara med Justin för tillfället. Taylor skulle snart komma tillbaka också, då skulle jag ju vara med henne med. Skulle vi berätta för Tay att vi var ihop nu? Alla problem gjorde mig väldigt trött, så jag somnade långsamt in i en mjuk och stillsam sömn. Till att början med.
-
Sapp andades långsamt och fridfullt där hon låg och sov. Jag kollade lite i smyg på henne, samtidigt som jag försökte somna om, det var omöjligt. De hade kollat Sapps puls och blodtryck varannan timme, och jag hade vaknat varje gång. Jag satte mig upp i soffan och drog upp benen, jag la armarna om de och fortsatte kolla på Sapp. Hon mumlade något och rörde lite på sig. Sedan mumlade hon något igen, innan hon började gallskrika. Jag sprang upp och mot sängen, jag la händerna på henne axlar och skakade om henne lite.
- Sapp? Sapp? Hon slog upp ögonen och kollade förskräkt in i mina. Hon bröt ögon kontakten genom att blunda.
- Förlåt, halvt mardröm.
Drömmen var för verklig, för övernaturlig. Hade jag kollat på Twilight på sistone? Vampire diaries, True blood eller någon Dracula film, kanske? Hade det inte gått någon sådan på tv:n några dagar innan jag åka hemmifrån. Den handlade om vampyrer iallafall, för det var just det drömmen handlade om, vampyrer. De hade först tagit Eddie och Isabelle, sedan mamma och pappa, sedan alla från Justins crew, och sedan, Justin. Jag visste inte vad de hade gjort med de, men de kom aldrig tillbaka igen. Och vad gör vampyrer alltid på film? Dricker blod. Själv var jag ett riktigt fan av Vampire Diaries, jag kanske hade fantiserat ihop något av alla avsnitten? Inte vet jag.
- Förlåt, halvt mardröm, sa jag direkt efter jag börjat blunda. Justin fick mig bara att tänka på de äkliga monstrena som tagit han i drömmen.
- Vad handlade den om? frågade Justin dovt.
- Dig, viskade jag. Det fanns vampyrer. Det lät så sjukt, det fanns vampyrer. Jaha? Liksom. Alla trodde ju att vampyrer såg ut som Edward Cullen och Rosalie Hale. Men inte i min dröm. Där hade de varit kritvita med blodspränga röda ögon och krokiga onaturligt ljusa fingrar. De hade också haft alldeles för vita tänder, det äkliga var att de var vackra. De hade stora perfekta ögon, även fast de var blodspränga, och en liten perfekt formad mun. Jag hade varit avundsjuk i början, sedan hade jag bara varit fruktansvärt rädd. Speciellt när de redan utrotat hela min familj och jag sov och levde ensam i vårt lilla vita hus, och när de ringde. Jag bad om och om igen att få prata med Justin, men de sa att han var upptagen. Jag visste inte med vad. Tillslut hade de kidnappat mig med, och då hade jag sett han. Kändisen Justin, som för tillfället mest av allt ville slita av mig halsen. Han hade förvanlats till vampyr. Men jag kunde inte sluta älska han för det. Det gick bara inte. Drömmen hade varit lång, men jag hade inte skrikit eller varit orolig förens i slutet, och det var då Justin äntligen väckt mig.
-Hallå? Jag slog upp ögonen igen och mötte Justins perfekt uppsyn.
- Mmm.. sa jag bara och vände huvudet mot höger för att titta ut genom fönstret, men vände snabbt tillbaka den igen där de förvackra vampyrerna sprang runt på gårdsplanen.
- Vad hände i drömmen Sapp?
- Du var där, sa jag bara. Justin suckade lätt och nickade sedan innan han lutade sig över mig och kysste mig lätt på pannan och satte sig i soffan igen, han bevakade mig som ett rovdjur bevakar en liten kanin.
- Kom hit, sa jag och flyttade fram en bit, så att han kunde lägga sig bakom mig. Han log och nickade. Sedan la han sig tillrätta och la händerna tätt om min kropp. Han drog mig närmre och lutade sig mot mitt öra. Beröringarna gjorde hela min kropp helt galen och fjärilarna blev helt vilda i magen. Han hade händerna om min mage och pussade mig på hjässan. Jag lutade mig tillbaka mot hans bröst och försökte somna om en stund, det var omöjligt. Det gick bara inte. Allt jag kunde tänka på var Justins söta doft och att han fortfarande bevakade mig som ett rovdjur. Men jag gillade det.
-
Dörren slogs upp och en doktor kom in, det måste vara något viktigt.
- Du får åka hem imorgon förmiddag, Ms. Pierce, sa han och log stort. Jag log tillbaka och kollade bak på Justin.
- Va bra! sa jag och han nickade och log stort. Doktorn gick ut en liten stund där efter, då kom två sjuksköterskor in och tog puls och blodtryck på mig. Denna gången slapp jag iallafall den manliga. När de gått igen kom jag på att jag behövde prata med mina föreldrar. Så jag gick först på toa, för långsamt gick det helt klart. Jag orkade ju knappt gå själv. Jag hade en aning feber också, men bara riktigt lite. 37,8, kanske. När jag kommit ut från toan igen satt Justin på soffan och höll på med sin mobil.
- Vet du var min mobil är? frågade jag försiktigt och Justin kollade upp mot mig med ett stort leende. Sedan skakade han på huvudet.
- Jag tror att Kenny har den för någon anledning, sa han och jag skrattade till. Varför skulle Kenny ha min mobil?
- Men du kan få låna min om du vill! sa han och räkte mig sin mobil.
- Åh, tack, va söt du är, jag skulle vilja ringa mina föreldrar, om det är okej? sa jag och tog de återstående stegen till soffan. Justin reste sig upp och tog de sista steget. Han ränkte mig sin mobil och jag tog tag om den med ett fast grepp.
- Såklart, jag går och äter något, jag kommer tillbaka om en halvtimme, okej? Jag nickade. Han kramade om mig i en enarmad karm och kysste mig på hjässan innan han gick ut. Ensam. Jag gick långsamt fram till sängen med droppet efter mig. Jag satte mig ner och drog försiktigt täcket runt min kropp. Jag låste upp mobilen, han hade lås. Men han hade berättat lösenordet för mig någon dag innan. Det var 'Sapp' hur gulligt var inte det? Jag tryckte sedan fram till telefon och slog vårat hem nummer. Efter några signaler svarade mamma i telefonen. Hon jobbade väll natt idag, det gjorde hon rätt ofta nu för tiden. Hon lät halvt stressad när hon svarade.
- Hej det är Kathrine.
- Hej mamma! Det är Sapphire! sa jag och hon svarade.
- Var roligt att du ringer, men vems mobil ringer du ifrån? Fan. Det hade jag inte tänkt på, var det min kompis, polare eller kille.
- Det är bara en kompis.
- Taylor? Jag skakade hastigt på huvudet, men förstod mitt misstag när mamma kontrollerade att jag hört i andra änden.
- Nej, han heter Justin, du vet Justin Bieber, det är en lång historia, men har jobbar med Taylor, och Taylor fick åka iväg för att hennes mormor dog. Så nu är det bara jag och Justin här.
- Justin Bieber? frågade hon och jag skrattade till och nickade.
- Justin Bieber, ehhm, påtal om det så ligger jag på sjukhus! sa jag och mamma tog ett djupt andetag.
- VA? VARFÖR?
- Vi kan väll säga att detinte var hans fel? sa jag och log stort.
- Du får ta och berätta när du kommer hem, sa hon strängt och jag skrattade.
- Jag lovar. När jag och min mamma pratat i ca 20 minuter kom Justin tillbaka. Han var tyst som en mus när han kom in i rummet.
- Nu kom Justin, sa jag lätt och mamma suckade.
- Är det bara en kompis?
- Bara en kompis, ljög jag, jag gjorde en sammanbiten min mot Justin och han fnissade till. Jag log stort och gjorde en slängkyss mot honom.
- Hur kommer det sig att han är i ditt rum då?
- Han håller mig sällskap, där ljög jag inte, bara lite.
- Visst, såklart han gör.
- Jag ljuger inte mamma, ljög jag och hon skrattade glädjelöst till.
- Visst visst. Efter ca 5 minuter sa vi hejdå och la på. Mamma hade låtit mycket nervös när vi pratat, jag visste inte varför. Justin satt i soffan framför mig. Jag log stort mot honom och han log tillbaka. Jag rörde inte en muskel, även fast jag ville kyssa han vilket ögonblick som helst.
- Vad sa hon? Jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Hon lät lite orolig, sa jag med ett snett leende, och hon trodde att jag ljög.
- Gör du inte det då? Justin flinade stort och visade en rad med kritvita tänder.
- Jo men... började jag. Justin reste sig hastigt upp och tog ett steg mot sängen, han satte sig med en duns bredvid mig.
- Men?
- Ähh, inget, sa jag och lutade mig mot honom, jag tryckte mina läppar mot hans och han besvarade kyssen snabbt. Han avslutade kyssen efter en liten stund och kollade djupt in i mina ögon.
- Jag älskar dina ögon, sa han, jag bröt ögonkontakten, rodnade och fnissade till.
- Du är så söt när du rodnar! sa han och och jag kollade in i hans ögon igen. Jag lutade mig fram mot honom och omfamnade han i en lång kram. Jag la huvudet på hans axel och han drog in mitt hårs doft.
________________________________
Kommer ingen bild, tror jag xD
TACK FÖR ATT NI LäSER!<3
KOMMENTERA!
Kommentarer
Postat av: Wilma
Meeeeeer<333
Trackback
