Previously:

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

-

bild

-

Justins perspektiv:

Dörren slogs upp och in kom Kenny.

- Hej grabben! Hur är det med henne?

- Hon opereras, sa jag kort och han nickade.

- Undra vad som hände, landade hon fel?

- Hur kan man inte landa fel när någon puttar in en i en stol? frågade jag och han skrattade glädjelöst.

- Det klart. Dörrarna öppnades igen och jag hörde mammas ljusa stämma kalla på mig.

- Justin! Hur är det med henne? Samma fråga igen, vad skulle jag svara.

- Hon opereras, sa jag kort. Precis som till Kenny. Mamma pustade ut och gick snabbt fram till mig.

- Hur hittade ni hit? frågade jag och menade väntrummet.

- Det finns väll bara ett sjukhus i LA? Hon ryckte på axlarna i en självklar gest, om jag inte varit så orolig hade jag skrattat, men det gjorde jag inte.

- Jag menar väntrummet, sa jag allvarligt.

- Jaha, någon sjuksköterska visade oss hit, Carly hette hon va Kenny? Hon kollade på Kenny som nickade.

- Carly med svart/brunt hår? frågade jag och de nickade.

- Sa ni att ni letade efter mig? Kändisen, Justin Bieber? sa jag och slog ut med armarna.

- Ja... sa de och jag nickade.

- Okej, hon visade mig hit med.

SAPP PERSPEKTIV:

Ögonen fladdrade långsamt upp. Jag möttes av ett par för isblå ögon som inspekterade mig.

- Hur mår du Ms. Pierce? Mannen med de isblå ögonen ställde frågan högt. Han hade svart kort kort hår och en liten mustach.

- Bra.. sa jag svagt.

- Det hade inte hänt något med ryggen, förutom att du hade väldigt ont i den, såklart. Falskt alarm helt enkelt, sa han. Jag ville skrika, men de var säkert inte bra.

- Vad bra. sa jag bara kort. Sedan kom jag att tänka på Justin.

- Var är Justin? frågade jag snabbt.

- Vill du att han ska komma in? frågade han och jag nickade. Doktorn gick ut från rummet och jag hörde ett dovt ropande. Sedan springade fotsteg, dörren öppnades och en glad Justin rusade in.

- Heeej! sa han glatt och sprang in i rummet. Den manliga sjuksköterskan var snabbt framme och stoppade Justin för att bokstavligen hoppa på mig.

- Ta det lite lugnt med henne, hon har precis opererats, han sa det med en halv irriterad ton. Justin nickade allvarligt. Sjuksköterskan gick ut från rummet efter att ha gett Justin en irriterad min.

- Irreterande snubbe, sa Justin surt och jag skrattade.

- Är du avundsjuk? Han kollade förvånat på mig och log sedan lurigt.

- Varför ska jag vara avundsjuk på han?

- Han fick ju vara med där inne, inte du! sa jag och han skrattade. Han stog bredvid mig i rummet, han la sin hand på min hand. Jag vinklade handen uppåt och kramade om hans hand. Han lutade sig försiktigt ner över mina läppar och tryckte de försiktigt mot varann. Någon harklade sig från dörren och kyssen avslutades tvärt. Jag flyttade snabbt blicken till personen som stog och harklade sig i dörröppningen. Det var Pattie. Hon log stort mot oss. Jag flyttade blicken mot mina händer, den ena handen höll hårt om Justins, jag tänkte precis släppa den när Justin kramade min hand hårdare, då att jag inte kunde släppa den. Jag kollade upp i hans ögon och han log uppmuntrande.

- Hej Sapphire! sa Pattie glatt och jag hälsade tillbaka.

- Hej Pattie, hon log stort och gick fram till oss.

- Jag lovar att inte berätta för någon om erat förhållande, sa hon allvarligt och jag nickade och log snett.

- Tack, det skulle vara jätte snällt, sa jag och hon log stort.

- Hur är det med dig då?

- Rätt bra, tror jag, sa jag och skrattade generat, jag vet inte riktigt, jag har inte ont i ryggen längre, hon log.

- Det måste ju vara ett bra tecken! Jag nickade glatt.

- Det är det, sa jag och hon skrattade.

- Så, nu ska jag lämna er turturduvor ifred, hejdå, sa hon och gav Justin en glad blick innan hon gick ut ur rummet. Justin lutade sig över mig igen och viskade.

- Mammor du vet, mot mina läppar, viskningen fick hela min kropp att rysa till.

- Jag vet, sa jag och tog väck tomrummet imellan oss. Jag tryckte mina läppar mjukt mot hans och han masserade mina lika mjukt. Justin var nära på att trilla ner i sängen när vi precis blev avbrutna, igen.

- Hallå! Vad sa jag om att ta det lugnt? Det var den manliga sjuksköterskan. Justin muttrade något och släppte motvilligt min hand. Jag suckade men blev nöjd när Justin hämtade en mindre fotölj som stod i ett av rummets hörn och satte sig bredvid min säng ingen. Han tog då tag i min hand igen.

- Du ska flyttas över till ett annat rum över natten, om allt går som det ska får du åka hem imorgon eller i övermorgon, sa han, jag läste på hans skylt, han hette Patrick.

- Okej, vad bra! sa jag och han nickade. Killen var ingen vidare solstråle.

-

- Visst blev det fint? Justin visade mig bilden han tagit av oss.

- Nej, det blev inte fint! sa jag och skrattade humorlöst. Du är ju perfekt som vanligt, men kolla mig!? Justin och jag låg i min, betydligt bekvämare, nya säng på sjukhuset. De hade kommit överens om att flytta över mig till detta rummet. De var ganska litet, men mysigt. Sängen stog ut från högra väggen nästan längst bak i rummet. Ett stort fönster gav rummet ljus och hade en hyffsad utsickt. Det fanns också en soffa, som Justin skulle sova på, bredvid sängen. Justin hade flyttat den dit.

- Sluta, sa han allvarligt och kollade ner på mig. Jag låg framför honom i sängen, för att båda skulle kunna få plats.

- Ett till? frågade jag och han suckade retsamt.

- Det sa du på första fotot med, mitt minne är snart fullt med likadana bilder, du blir perfekt på alla! sa han och jag suckade och log.

- Bara för att du är perfekt.. muttrade jag. Justin skakade på huvudet och lutade sig ner mot mitt öra.

- Inte igenförelse med dig, älskling, sa han och orden sände ilningar längst min ryggrad.

- Är jag din älskling? viskade jag tyst tillbaka. Jag gissade på att han log.

- Alltid, viskade han tyst tillbaka och fjärilarna började flyga runt i min mage. Han lutade sig ner mot mina läppar och jag besvarade den snabbt. Jag älskade hans kyssar. De var de bästa som fanns. Mobilen klickade till och jag avbröt den fantastiska kyssen tvärt.

- Justin! sa jag anklagande och kollade ner på bilden på skärmen. Bilden hade blivit rätt fin, iallafall när den var på Justin, fast han blev ju alltid bra på bild. Jag kollade upp mot honom med misstrogen blick. Han ryckte på axlarna i en självklar gest.

- Jag var ju tvungen, sa han och jag skrattade till.

- Ha-ha, sa jag och kollade ner på mobilen igen. Han hade gått ut från kamra och gått in på bilder istället. Han klickade vidare mot den nyaste bilden och la den som bakrundsbild.

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

________________________________

Previously:

- Vill du ha något? frågade hon vänligt och jag skakade på huvudet.

- Nej tack, sa jag och hon nickade.

- Okej, hejdå. Hon gick iväg.

-

bild

-

Dörren slogs upp och in kom Kenny.

- Hej grabben! Hur är det med henne?

- Hon opereras, sa jag kort och han nickade.

- Undra vad som hände, landade hon fel?

- Hur kan man inte landa fel när någon puttar in en i en stol? frågade jag och han skrattade glädjelöst.

- Det klart. Dörrarna öppnades igen och jag hörde mammas ljusa stämma kalla på mig.

- Justin! Hur är det med henne? Samma fråga igen, vad skulle jag svara.

- Hon opereras, sa jag kort. Precis som till Kenny. Mamma pustade ut och gick snabbt fram till mig.

- Hur hittade ni hit? frågade jag och menade väntrummet.

- Det finns väll bara ett sjukhus i LA? Hon ryckte på axlarna i en självklar gest, om jag inte varit så orolig hade jag skrattat, men det gjorde jag inte.

- Jag menar väntrummet, sa jag allvarligt.

- Jaha, någon sjuksköterska visade oss hit, Carly hette hon va Kenny? Hon kollade på Kenny som nickade.

- Carly med svart/brunt hår? frågade jag och de nickade.

- Sa ni att ni letade efter mig? Kändisen, Justin Bieber? sa jag och slog ut med armarna.

- Ja... sa de och jag nickade.

- Okej, hon visade mig hit med.

Ögonen fladdrade långsamt upp. Jag möttes av ett par för isblå ögon som inspekterade mig.

- Hur mår du Ms. Pierce? Mannen med de isblå ögonen ställde frågan högt. Han hade svart kort kort hår och en liten mustach.

- Bra.. sa jag svagt.

- Det hade inte hänt något med ryggen, förutom att du hade väldigt ont i den, såklart. Falskt alarm helt enkelt, sa han. Jag ville skrika, men de var säkert inte bra.

- Vad bra. sa jag bara kort. Sedan kom jag att tänka på Justin.

- Var är Justin? frågade jag snabbt.

- Vill du att han ska komma in? frågade han och jag nickade. Doktorn gick ut från rummet och jag hörde ett dovt ropande. Sedan springade fotsteg, dörren öppnades och en glad Justin rusade in.

- Heeej! sa han glatt och sprang in i rummet. Den manliga sjuksköterskan var snabbt framme och stoppade Justin för att bokstavligen hoppa på mig.

- Ta det lite lugnt med henne, hon har precis opererats, han sa det med en halv irriterad ton. Justin nickade allvarligt. Sjuksköterskan gick ut från rummet efter att ha gett Justin en irriterad min.

- Irreterande snubbe, sa Justin surt och jag skrattade.

- Är du avundsjuk? Han kollade förvånat på mig och log sedan lurigt.

- Varför ska jag vara avundsjuk på han?

- Han fick ju vara med där inne, inte du! sa jag och han skrattade. Han stog bredvid mig i rummet, han la sin hand på min hand. Jag vinklade handen uppåt och kramade om hans hand. Han lutade sig försiktigt ner över mina läppar och tryckte de försiktigt mot varann. Någon harklade sig från dörren och kyssen avslutades tvärt. Jag flyttade snabbt blicken till personen som stog och harklade sig i dörröppningen. Det var Pattie. Hon log stort mot oss. Jag flyttade blicken mot mina händer, den ena handen höll hårt om Justins, jag tänkte precis släppa den när Justin kramade min hand hårdare, då att jag inte kunde släppa den. Jag kollade upp i hans ögon och han log uppmuntrande.

- Hej Sapphire! sa Pattie glatt och jag hälsade tillbaka.

- Hej Pattie, hon log stort och gick fram till oss.

- Jag lovar att inte berätta för någon om erat förhållande, sa hon allvarligt och jag nickade och log snett.

- Tack, det skulle vara jätte snällt, sa jag och hon log stort.

- Hur är det med dig då?

- Rätt bra, tror jag, sa jag och skrattade generat, jag vet inte riktigt, jag har inte ont i ryggen längre, hon log.

- Det måste ju vara ett bra tecken! Jag nickade glatt.

- Det är det, sa jag och hon skrattade.

- Så, nu ska jag lämna er turturduvor ifred, hejdå, sa hon och gav Justin en glad blick innan hon gick ut ur rummet. Justin lutade sig över mig igen och viskade.

- Mammor du vet, mot mina läppar, viskningen fick hela min kropp att rysa till.

- Jag vet, sa jag och tog väck tomrummet imellan oss. Jag tryckte mina läppar mjukt mot hans och han masserade mina lika mjukt. Justin var nära på att trilla ner i sängen när vi precis blev avbrutna, igen.

- Hallå! Vad sa jag om att ta det lugnt? Det var den manliga sjuksköterskan. Justin muttrade något och släppte motvilligt min hand. Jag suckade men blev nöjd när Justin hämtade en mindre fotölj som stod i ett av rummets hörn och satte sig bredvid min säng ingen. Han tog då tag i min hand igen.

- Du ska flyttas över till ett annat rum över natten, om allt går som det ska får du åka hem imorgon eller i övermorgon, sa han, jag läste på hans skylt, han hette Patrick.

- Okej, vad bra! sa jag och han nickade. Killen var ingen vidare solstråle.

-

- Visst blev det fint? Justin visade mig bilden han tagit av oss.

- Nej, det blev inte fint! sa jag och skrattade humorlöst. Du är ju perfekt som vanligt, men kolla mig!? Justin och jag låg i min, betydligt bekvämare, nya säng på sjukhuset. De hade kommit överens om att flytta över mig till detta rummet. De var ganska litet, men mysigt. Sängen stog ut från högra väggen nästan längst bak i rummet. Ett stort fönster gav rummet ljus och hade en hyffsad utsickt. Det fanns också en soffa, som Justin skulle sova på, bredvid sängen. Justin hade flyttat den dit.

- Sluta, sa han allvarligt och kollade ner på mig. Jag låg framför honom i sängen, för att båda skulle kunna få plats.

- Ett till? frågade jag och han suckade retsamt.

- Det sa du på första fotot med, mitt minne är snart fullt med likadana bilder, du blir perfekt på alla! sa han och jag suckade och log.

- Bara för att du är perfekt.. muttrade jag. Justin skakade på huvudet och lutade sig ner mot mitt öra.

- Inte igenförelse med dig, älskling, sa han och orden sände ilningar längst min ryggrad.

- Är jag din älskling? viskade jag tyst tillbaka. Jag gissade på att han log.

- Alltid, viskade han tyst tillbaka och fjärilarna började flyga runt i min mage. Han lutade sig ner mot mina läppar och jag besvarade den snabbt. Jag älskade hans kyssar. De var de bästa som fanns. Mobilen klickade till och jag avbröt den fantastiska kyssen tvärt.

- Justin! sa jag anklagande och kollade ner på bilden på skärmen. Bilden hade blivit rätt fin, iallafall när den var på Justin, fast han blev ju alltid bra på bild. Jag kollade upp mot honom med misstrogen blick. Han ryckte på axlarna i en självklar gest.

- Jag var ju tvungen, sa han och jag skrattade till.

- Ha-ha, sa jag och kollade ner på mobilen igen. Han hade gått ut från kamra och gått in på bilder istället. Han klickade vidare mot den nyaste bilden och la den som bakrundsbild.

- Justin! Alla som kommer in på din mobil nu kommer se bakrunden och förstå att vi är ihop! sa jag och han skrattade till och visade stolt upp mobilen.

- Jag har lås! sa han och skrattade.

- Såklart du har, muttrade jag. Justin skrattade och pussade mig på kinden.

________________________________

Hehe, skulle bara testa :D<3

KOMMENTERA OM NI VILL HA MER!