JUSTIN PERSPEKTIV:

Jag vågade knappt kolla på henne, rädd för att det skulle märkas, att hon skulle tro att jag kollade på henne hela tiden och fastnade med blicken direkt när jag fick syn på hennes långa blanka hår i ögonfältet. Jag kunde dock inte slita blicken från henne när hon visade upp mobilen, hennes brors mobil.
Hon hade bytat ut bakrunden till bilden som han och jag tagit, eller Mercedes hade tagit bilden, och brodern hade stått bredvid mig. Jag fattade först inte varför han ville ha en bild med mig, jag hade för några sekunder glömt av att jag var den jag var.
Justin Bieber.
Jag log stort åt mobilens bakrund och ett stort leende spreds på Mercedes läppar, inte mot mig, utan mot oss allihopa.
Jag kollade snabbt ner på hennes outfit, röd rutig shorta, ett par mörk blå stuprörsjeans och svarta converse.
Hon visste väll som jag inte hur varmt det brukar vara här i LA, även fast jag bodde här ibland, när jag inte var någon annan stans, det var stressigt att va popstjärna.
- Så ska vi dra? frågade Alfredo snabbt och jag nickade, Alfredo tog täten mot de två svarta bilarna vi skulle köra i, båda två var stora och svarta, Kenny skulle köra den ena bilen, medans min andra livvakt Moshe skulle köra den andra.
- Hur ska vi dela upp oss då? frågade Alfredo när någon kom fram och knackade på min axel. Jag vände mig om och kollade in i ett par bruna ögon, ett stort leende spreds på flickans läppar när hon fick syn på mig och hon skrek lyckligt. Ett leende spreds på mina läppar med och jag log stort mot henne.
- Skulle jag få ta en bild?
- Javisst, Alfredo kom fram och tog tjejens mobil ur hennes händer med ett leende, tjejen log också och ställde sig bredvid mig.
Jag log stort medans Alfredo tog fotot, Mercedes hängde över Alfredos axel och inspekterade fotona noga. Hon nådde inte riktigt över axeln och hängde därför mest över hans överarm.
- Gud va kort du är, hörde jag han säga och hon suckade djupt.
- Jag vet.
- Perfekt längd, utbrast jag och förstod inte vad jag hade sagt förens jag redan uttalat det. De bådas blickar kollade mot mig och jag kände hur tjejen som stod bredvid mig också kollade upp på mig. Hon var i min ålder och hade långt brunt hår och en tröja med ett snyggt tryck på. Hennes ögon var bruna som choklad och inspekterade mig glatt.
- Kan jag också få en bild, jag kollade åt höger och tackade gudarna att denna lilla tjej just kommit nu, när allt var som pinsammast. Jag nickade snabbt med ett leende och släppte den andra tjejen, som gick fram för att hämta sin mobil hos Alfredo.

-

Jag visste inte hur länge jag stod där och tog bilder, hur länge jag stod med ett leende på läpparna och höll fingrarna som ett piece-tecken, men jag klagade inte, utan mina beliebers skulle jag inte va så känd som jag var idag. Jag skulle vara en vanlig kille i Stratford.
Ibland längtade jag tillbaka. Men för det mesta älskade jag mitt liv, mina medmänniskor mina kompisar och mina beliebers. När alla fått en varsin bild och gick glatt därifrån hade Chris sjuts kommit, killen i den svarta bilen med mörktonade rutor hade svart hår och solglasögon. De hälsade med ett slags handslag och ett leende och killen hoppade ut. Han tog av sig glasögonen och hängde de i v-ringningen på hans vita t-shirt. Jag kunde se hur han sneglade på mig och sedan på Mercedes, han spräkte upp i ett stort leende när han såg henne. Hon log mot han med, inte ett lika stort, och lite mer osäkrare.
- Du måste vara Mercedes? Han bröt på spanska, inte mycket, men fullt hörligt.
- Ja, jag heter Mercedes, och du? frågade Mercedes med en mjuk och len stämma.
- Roberto, svarade han och sträkte fram en hand, Mercedes tog den och skakade den försiktigt.
- Trevligt att träffas, sa Roberto och Mercedes nickade med ett osäkert mmm. Roberto kollade mot mig och log.
- Justin Bieber?
- John Blund, sa jag surt och kallt, han kollade chockat på mig och jag ångrade min ironi precis när jag uttalat orden.
- Jag bara skojar, Justin Bieber, ja. Jag räckte fram min hand och klämde fram ett leende.
- Jag tänkte väll, sa han och log ett litet leende, inte ett stort, och inte glatt, det var framklämt, det såg man på länga vägar, precis som mitt. Han släppte min hand innan han sa:
- Trevligt att se dig här, trodde inte Chris umgicks med kändisar, han kollade bak mot Chris och skrattade till och skakade på huvudet.
- Mercedes ska umgås med Alfredo, han pekade mot Alfredo som redan satt sig i bilen, han log och vinkade lite skumt, jag skrattade torrt till, och Alfredo jobbar med Justin. Chris log, men Roberto såg sur ut, han kollade på Mercedes och sedan på mig. Jag log lite. Mercedes satte upp håret i en tofs, till ingen nytta då de fortfarande hängde ner över hennes rygg, lika långt som innan, till svanken.

MERCEDES PERSPEKTIV:

Jag hoppade in i samma bil som Justin och Alfredo. Den andra bilen som åkte före oss var egenligen helt onödig och slösade bara på onödig bensin.
Men det var väll inte mitt problem.
Roberto typen var skum, han hade kollat på mig på ett konstigt sätt och blinkat med vänsterögat ett antal gånger. Jag hade försökt att dra mig till Alfredo, men när jag in såg att han hade satt sig i bilen och lutade ryggen mot ryggstödet med kameran i knät, bläddrandes i bilderna; han tog väll knappast kort på sina fötter, gav jag upp. Det skulle kännas konstigt att krypa bakom Justin. Det hade bara varit... Wierd.
Jag satt ihop klämd i mitten, imellan två nästan vuxna killar.
Av någon anledning visste jag hur gammal Justin var, 18. Två år äldre än mig, fyra år yngre än Alfredo. Båda killarna hade benen brett och tog upp i princip halva fotplatsen. Jag suckade djupt och kollade imellan de.
- Kan ni inte sitta lite mindre brett? skrattade jag irriterat och de båda kollade på mig. Justins bruna ögon glittrade till när de träffade mig och han log lite smått. Han bredde på benen ännu mer och satte sig nästan på golvet med benen utspridda.
Han hade dock bältet på sig, något jag hade sagt till honom att ha om han inte hade det. Jag skrattade till och skakade besvärat på huvudet samtidigt som en beskymrad rynka spreds i min panna.
- Okej, seriöst. De båda nästan tryckte upp sig mot bildörrarna och jag kunde höra Kennys skratt i framsätet.
- Jo du förresten, sa jag och vände mig mot Justin, han kollade osäkert på mig och flackade lite med blicken.
- Vad heter den andra livvakten? frågade jag och log lite. Han log tillbaka och osäkerheten var borta.
- Moshe, Moshe heter han.

JUSTIN PERSPEKTIV:

Mercedes hade blivit knäpptyst när jag sagt Moshes namn, hon hade flackat med blicken fram och tillbaka, till mig och sedan fönstret och sedan tillbaka, innan hon slog ner blicken i sitt knä.
Och bilen stannade.
Jag hoppade ut direkt efter Alfredo och vi alla gick snabbt och säkert in bakhållet till hotellet. Ingen hade hittat dit och vi skulle bara sova där en natt, så det skulle nog gå bra att hålla det hemligt.
Snart skulle vi till Norge. Mercedes hade frågat precis i tid till min promo-Tour. Den skulle bara innehålla några få länder och inte alls lika många som min andra, alla koncerterna var också gratis och var till en början till för de som inte kunde eller fick få tag i biljetter, men alla fick komma. Såklart.
Jag kunde inte alla länder som vi skulle till ännu, men vi skulle till Norge, Stor brittanien, Spanien och Italien bland annat. Jag var inte så duktig på att komma ihåg alla men de första länderna vi skulle till låg i Europa, det visste jag.

MERCEDES PERSPEKTIV:

Vi skulle samlas vid bakhålls entren klockan 7 på morgonen, jag skulle behöva sätta klockan på halv 6 för att kunna gå upp och hinna göra iordning mig innan vi skulel sticka. Alfredo hade varnat mig, det skulle bli många långa nätter och tidiga mornar framöver, men jag var beredd. Jag bodde på samma våning som Justin, i rummet bredvid. Alfredo hade sagt att de passade bra, båda gillade att sova länge och skulle säkert för sova sig. Jag hade skrattat och sneglat mot Justin som hade fnyst och skakat på huvudet.
- Om man är känd, kan man gå upp lätt på morgonen.
Precis innan jag skulle gå upp hade Alfredo viskat:
- Vi möts klockan 9 i Justins rum, 9, prick. Jag hade kollat frågande på honom, men nickat. Han gjorde tummen upp och gick sedan efter Kenny och Justin in i hissen, som jag precis kom med.
Jag och Justin bodde på våning 5, medans Fredo, Kenny, Moshe bodde på våning 3. Justin och jag stod tysta i hissen medans den åkte upp till vår våning och båda pustade nog ut när vi äntligen fick kliva ut på vår plan. Jag hade fått ett kor jag skulle trycka in i dörren och fick lite problem med kortet när jag skulle låsa upp.
Jag suckade frustrerat och tryckte in kortet ännu en gång innan jag gav och ställde resväskan prydligt bredvid dörren.
Det tog imot att knacka på Justins dörr, men jag orkade inte åka ner till Alfredos våning och fråga honom, Justin bodde ju ändå närmast, och han var inte farlig.