- Jag vet, suckade jag och fick Justins blick på mig, han hade mat i munnen och tuggade förfullt. Jag hånlog lite mot honom och han skrattade till med munnen stängd.
- Och vad pratar ni om då? Jeremy spände blicken skrattande i oss och vi båda ryckte på axlarna och skrattade till.
- Hemligt! Han log stort och fortsatte äta, något som jag och Jazzy också gjorde.

Justin låg bakom mig och snusade sött i min nacke när jag vaknade. Julafton. ÄNTLIGEN! Ett leende spreds på mina läppar och jag kollade snabbt på klockradion som stod på nattyxbordet.
6, klockan var 6. Hur kunde jag vakna såhär tidigt? På julafton?
Det kanske var hyffsat normalt. Jag visste inte riktigt. Jag bestämde mig för att inte väcka Justin och försökte därför kravla mig ursängen utan att röra honom, vilket som visade sig att det var riktigt svårt, då han hade armarna om mig. Men till slut funkade det, jag klarade mig ur hans grepp.
Men jag skulle inte ropa hej direkt, för när jag skule hoppa ner på golvet snubblade jag och föll handlöst ner på golvet med en dov men hög smäll.
- Vad gör du älskling? Justin kollade ner från sängen med sömndruckna ögon och ruffsigt hår. Jag log stort.
- Jag trilla ner från sängen.
- Kom tillbaka. Han bankade mjukt på sängen och jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Om du vill ha mig, får du ta mig. Jag reste mig upp och drog på mig ett par shorts och ett linne innan jag snabbt gick ut från rummet. Jag hörde han sucka bakom mig, jag fnissade till och fortsatte gå mot toaletten.

Jag öppnade snabbt dörren från toaletten men gick in i någon, som snabbt la armarna om mig, och kysste mig på hjässan. Jag fnissade till och drog in den godaste doften föralltid, Justin-doften.
- Du sa att om jag ville ha dig, fick jag ta dig. Jag skrattade och nickade mot hans bröst korg.
- Det var vad jag sa. Frågan är bara, kommer du kunna ta mig? Jag vände mig om och krånglade mig ur hans grepp på två sekunder innan jag började springa runt i huset, med han två minuter bakom, jag hade fått två sekunder försprång, och jag behövde betydligt mer.

-

- När vaknade ni egentligen? Både jag och Justin ryckte till och spännde blicken i Jeremy som stod i dörröppningen.
- Typ 6, svarade Justin och smekte mig mjukt på ryggen med höger handen. Jag låg på honom i soffan i vardagsrummet, vi hade satt på någon halv tråkigt film. Jag hade inte hunnit kolla så mycket på den ännu, jag hade haft annat att göra...
- Herre gud. Ni var inte särkilt tysta heller, han suckade djupt, man kunde höra springande fötter ända till övervåningen.
- My house, my rules, skrattade Justin och drog handen genom håret. Jer suckade högt och nickade.
- Det klart. Han vände sig om och gick snabbt ut från rummet.
- Ska vi ta och äta frukost? frågade Justin. Jag nickade och reste mig upp.
- Jag fattar inget av denna filmen ändå, vi missade ju hela början! Han skrattade och nickade.
- Det var delvis mitt fel.

Kvällen kom och våra familjer satt samlade i vardagsrummet. Jag hade på mig ett par svarta jeans och en vit shorta, Jaxon hade ett par vita jeans och en svart t-shirt. Jazzy hade en vit klänning som hon envisades att ha på sig och min far hade vita jeans och en vit röd t-shirt, Stefan hade ett par svarta jeans och en vit t-shirt.
Och sist, men inte minst Sapp. Hon hade på sig en knä lång svart underbar klänning. Hon bar den sjukt bra och de bruna håret hängde vågit nerför hennes rygg. Jag kunde knappt kolla på henne utan att börja gråta, allt med henne var perfekt. Jag var inte värd henne, men jag var tillräckligt självisk för att behålla henne, och hålla henne hårt.
- Vad fin du är, viskade jag mjukt i hennes öra när hon kollade ner i sitt knä, blicken hade slagits ner av allas blickar.
Alla bokstavligt talat glodde på henne.
- Vad fin du är Sapp. viskade jag i hennes öra.
Ingen reaktion.
- Sluta glo på henne, jag la armarna om hennes axlar och drog henne mot mig.
- Ehmm, förlåt. sa alla och jag nickade.
Den gamla Sapp hade kommit fram, den tysta.

-

Hennes ansiktsuttryck ändrades snabbt när hon öppnade sitt sista paket. Den största presenten hade funnits i det sista paketet, uträknat och klart.
Det var ju ändå jag som gjort det.