Jag cyklade förbi mitt hem när jag förstod att min plats-far var hemma. Jag cyklade i stället mot stallet, med tårarna rinnandes nerför kinderna som rännilar. När jag kom fram sprang jag i mellan elstaketets trådar och mot Solo, han hade sprungit en bit bort i hagen och det tog därför en stund för mig att komma till honom. 

Och när jag väl gjorde det kramade jag om hans hals i kramper och blötte ner hans ljusbruna hårrem med mina tårar.
- Du är det ända jag har nu.. viskade jag och kramade om hans hals hårdare. Han stod snällt stilla och lät mina armar krampa runt hans hals.
Tillslut var jag tvungen att släppa honom, då tog jag tag i hans mossgröna grimma och började leda honom mot grinden. När jag lett ut honom och stängt trådarna ledde jag in honom i stallet och band fast honom i grimskaften som var placerade på var sida av stallgången. Jag hämtade borstarna, benskydden han alltid hade på frambenen och tränset, sedan borstade jag noga av honom och kratsade hovarna. När jag gjort det klart satte jag på honom benskydden och sedan tränset. När jag var klar hämtade jag min hjälm och ledde ut honom ur stallet.
Jag kollade ner på min klädsel. En halvt magtröja med USA's flagga på och ett var jeans shorts med nitar på. Samt ett par vita converse och utsläppt hår. Inte världens bästa stall kläder. Men det fick duga.
Håret nuddade manken när jag drog fram det till framsidan av axlarna. Mamma och min plast-far gillade inte mitt hår, de rentutsagt hatade mitt hår. Själv älskade jag det. Jag älskade att ha långt hår. Använda det som om mur om man behövde det, använda det som en prydnad, sätta rosetter och sådant i det.
Jag hade alltid haft rosetter i det som liten, massor av olika vid olika tillfällen. Jag har fortfarande kvar de, i en liten låda under handfatet i badrummet.
Jag manade på Solo efter en stunds skrittande. Jag höll mig fast i manen och log stort mellan tårarna när han snällt började trava fram på skogsstigen.
Vi hade gått direkt vänster efter att ha kommit ut på vägen och då kommit till skogen. Jag red här ofta, i skogen, just på denna stigen. Man kunde höra hovarna klappra så mjukt mot stigens nästan ihåliga grund. Jag klappade mjukt Solo på halsen och bromsade honom.
- Min kära lilla häst, viskade jag medans jag smekte han mjukt på hårremen. Jag kommer vara hos dig dubbelt så mycket som innnan nu, för vet du en sak? Jag fortsatte smeka honom.
- Jag har inte Moshe längre. Jag började gråta igen. Men vet du en till sak? Han frustade till och ett leende spreds på mina läppar, han öron pekade frammåt och han skrittade snabbt på stigen.
- Jag kommer hitta någon som behandlar mig väl. Någon, någon som inte är Moshe.

-

Jag öppnade försiktigt dörren in till lägenheten. Jag hörde prat och bebisskrik från vardagsrummet och försökte försiktigt smyga förbi. Tårarna hade slutat rinna, men sminket var utkletat i ansiktet och jag hade röda ringar under ögonen. Magen var tom och den värkte av hunger. Jag försökte smyga förbi öppningen till vardagsrummet utan att synas, men det sprack när en av trägolvets plankor knarrade till. Allas blickar riktades mot mig och jag blundade ihopp om att bli osynlig.
- Mercedes, du har inte lust att hjälpa mig va?
- Nej, inte just nu mamma. Jag ska gå och lägga mig, godnatt. Jag fortsatte gå mot mitt sovrum och kunde höra mamma sucka bakom mig.
Jag tvättade snabbt av sminket på toaletten bredvid mitt rum och drog sedan av mig mina svettiga kläder och la de i tvättkorgen. När jag borstat håret och allt var klart gick jag ut och sedan vidare till mitt rum. Jag stängde sedan långsamt dörren till mitt rum för att inte väcka småsyskonen min mamma redan lagt.
Jag kollade ut över rummet. Det var litet, en liten säng med rena lakan, ett litet skrivbord med en brummandes dator ovanpå, en liten liten garderob med alla mina kläder, jag hade hyffsat mycket kläder. Jag hade samlat på mig rätt mycket med tiden. Jag hade nog nästan flest kläder i hela skolan, nästan. Jag vågade knappt tänka på skolan nu, jag var - eller hade varit - en av de populäraste eleverna i hela skolan.
Men jag hade varit det, just för att jag var Moshes flickvän.
Nu var jag inte det längre.
Så hur skulle det bli med mig?

Jag gick och la mig i sängen med Solo i mina tankar. Försökte att inte fundera så mycket om morgondagen. Rikta in sig på nuet, men det var svårt.
Eftersom jag inte visste hur framtiden skulle se ut.

-

6 maj 2012

- Mercedes, du måste vakna.
Ja, min mor kallade mig alltid Mercedes, något jag tyckte var grymt irriterande, men det sa jag inte till henne.
- Mmm.. mumlade jag, mest för att försöka få henne att gå därifrån och lämna mig i mitt egna nu.
- Det är bara trettio minuter kvar innan du börjar. Jag hoppade direkt upp från sängen och kollade snabbt på den digitala klockan bredvid min minimala säng.
Den visade att klockan var 07.15, vi började 08.30. Alltså hade jag en timme och femton minuter på mig att bli klar.
Jag kollade under luggen på min mor. Hon log bara ett av sina fina mamma leenden och ryckte på axlarna innan hon gick iväg.
Min mamma var vacker, jag var hennes dotter och kunde erkänna det ändå.
Hon hade långt mörkt hår och stora choklad bruna ögon. Hennes leende var fint och påminde om min mormors, hennes leende var också väldigt fint och rart.
Stayce, min mamma, hade nästan inga rynkor alls, bara några enstaka i pannan, och det såg fullt naturligt ut. Jag kunde enkelt veta hur min plastfar, Maynard Smith, föll för henne.
Maynard var en rubust man med mycket svart hår svall och för mycket skägg för min del. Jag hade aldrig gillat för mycket skägg på karlar och jag rent ut sagt hatade polisonger.
Visst kunde de va fint på vissa, men de fallen var få.
Jag hoppade direkt in i duschen, jag hade sprungit från mitt rum till badrummet bredvid och hunnit komma dit innan någon av mina alla småsyskon ville ha sina tandborstar, nu fick de vänta någon kvart.
Jag schamponerade mitt hår och tvålade in min kropp innan jag sköljde av allt och studerade de när de rann ner i avloppet. Jag suckade uppgivet och tvättade ur de en stund till innan jag hällde upp balsam i min hand innan jag balsamerade håret, jag hade tagit hyffsat mycket balsam. Så att det skulle räcka över hela mitt långa hår.
Jag hade en egen balsam flaska, just för att jag hade så långt hår. Jag tror att vissa i skolan tyckte det var lite överdrivet med så långt hår, men jag gillade det och tänkte inte klippa av det för att de ville det.
Jag gick ut ur duschen efter drygt tio minuter. Jag sprang snabbt in på mitt rum utan att bli upptäkt och låste sedan dörren efter mig. Det var skönt att ha ett lås på den, så att ingen kunde komma in, om jag inte ville det då.
- Och var har du varit dessa dagarna? Jag spetsade öronen när jag hörde en dörr som slogs upp och sedan igen och mamma som vrålade. Maynard tog antagligen hand om små ungarna, annars hade väll mamma inte skrikit.
Jag drog fram underkläder och sedan kläderna jag skulle ha på mig i skolan, jag drog fram ett par tighta jeans och en slapp stickad tröja. Till det tog jag ett långt halsband med en fjäder på.
Jag borstade snabbt det blöta, men redan lockiga håret och gick sedan ut till mamma som stod i köket. Hon stod med ryggen mot mig och kollade på en ryggtavla som tillhörde..
Min bror.
Christopher.
Jag blev lycklig inuti av att se honom stå där och bre en macka med ryggen mot mig. Jag hade inte sett honom på några dagar, han hade väll varit hos en kompis eller festat som vanligt.
Han vände sig om och såg på mig med ett litet leende när han hörde att jag kom in.
- Hej, mimade jag till honom och han mimade ett hej tillbaka.
- Vart har du varit? frågade mamma skarpt igen. Chris kollade beskymrat på henne och skakade på huvudet innan han började hyvla ost till mackan.
- Christopher, var har du varit?! Hon var arg nu, man kunde se det på henne. Hon hade nästan börjat skaka.
- Jag kommer ta ett riält snack med dig sedan, så du kan bara stanna här, gå ingenstans. Hon vände sig om och gick ut från köket, antagligen för att hjälpa Maynard med barnen.
Jag gick fram till Chris och drog fram en macka ur påsen för att sedan bre den med samma smör som Chris använt.
- Vad har du varit, svara ärligt. Jag sa det inte hårt, men bestämt, så att han skulle fatta att jag menade allvar. Han frustade till och svarade sedan:
- Jag har varit oss Martin, han hade fest för någon dag sedan och jag stannade där sedan, ville inte oroa morsan.
- Okej. Jag svarade lätt på det, ville inte gå ion på detaljer, ville inte veta mer. Ville absolut inte veta vad han gjort.
Ämnet släppt.
- Hur går det med dig och Moshe? han frågade det varje gång han såg mig, jag visste att han inte gillade Moshe, hade aldrig gjort det heller för den delen.
Och jag ville inte veta vad han ville göra med Moshe efter han hört det här.
- Jag upptäckte han i säng med Emma igår. Jag kollade upp på honom och hans ansiktsuttryck ändrades snabbt, från undrande till argt och irriterat.
- Auuusch.
- Mmhm.
- Hur är det då.
- Jag har nog inte riktigt fattat det ännu. Men han var inte min, det är bara så.
- Du kommer hitta någon bättre. Jag kollade chockat på honom. Han brukade inte säga så, men vi var som bästa vänner, fanns alltid där för varann.
Chris hade gått i samma klass som Moshe ett tag, i något år eller så. Och de hade aldrigt gillat varann.
- Hur ska du komma till skolan då? Jag kollad emot honom och ryckte på axlarna.
- Gå eller ta bussen.
- Vill du kanske ha sjuts? Jag tvekade lite.
- Är du säker? Är du inte bakfull eller något? Han skrattade till och skakade på huvudet.
- Jag drack inget igår. Kom så går vi innan mamma kommer. Jag skrattade till och gick efter honom genom den lilla lägenheten.

---

 

Hur tror ni hennes kontakt med Justin börjar? Hur tror ni hennes kontakt med Chris är? Är de bra vänner eller bra vänner? ;) Hur tror ni Chris är? Vad tror ni kommer hända i skolan? 

ALLA KOMMENTERAR OCH SVARAR PÅ FRÅGORNA ;D

9 INNAN NÄSTA KOMMER.