- Du vet att han jobbar med en känd artist.. hon kollade mig i ögonen, jag suckade och nickade.
- Ja, jag vet, dock inte vem.
- Jag har ringt Alfredo och frågat om inte du kunde följa med honom några veckor, han frågade killen han följer med och han sa ja, du får följa med 2 veckor, jag tvekade.
Jag hade inte träffat Alfredo på snart ett år och vi kände inte ens varandra. Hans liv är helt annorlunda än mitt.
Det som avgjorde saken var Solo, jag kunde inte lämna Solo.
- Jag har Solo mamma, jag kan inte.
- Han har redan skötare för två veckor, tjejen som jag frågade verkar väldigt pigg på det.
- Och tjejen är...? Jag kollade stor ögt och stirrande på henne.
- Michelle, svarade hon. Jag nickade kort, men skakade sedan på huvudet. Michelle skulle inte få ta hand om min häst, men hade jag något val?
- Jag pratar inte med henne heller.
- Hon ska ta hand om din häst, inte ta din plats i skolan på livstid. Jag kollade allvarligt på henne, menade hon allvar?
- Det är nästan samma sak mamma. Hon kollade irriterat och allvarligt på mig.
- Lägg av.
- Du åker, det är redan bestämt. Jag suckade djupt.
- På ett vilkor.. började jag. Hon nickade.
- Att jag får prata med Michelle och att hon följer med mig till stallet, idag.
- Hon är förberedd, min mor log stort. Jag känner dig lilla gumman, jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Okej, bra. Ska vi dra.
Jag ville inte erkänna det, men det skulle bli riktigt roligt att få åka och hälsa på Alfredo igen, det var över ett år sedan vi träffades senast och då varade de bara några timmar.
Nu skulle vi umgås i princip 24/7 i två veckor.
Jag hoppade spralligt in i bilen efter att jag dragit på mig ridkläderna på två minuter.
Maynard, min plast-far hade suckat när jag rusat nerför trappan med mamma hack i häl. Vi skulle hämta Michelle först, och jag saknade Solo.

-

Det välkända fotoljudet klickade gång på gång när vi stod i stallgången med Solo. Michelle stod en bit ifrån Solo medans jag likt en paparazzi fotograferade Solo så mycket jag kunde. Han stod och studerade de andra hästarna i hagen utanför och hade öronen framåt. När jag hade tagit runt 20 bilder la jag ner mobilen i fickan på de mönstriga ridbyxorna och gick fram till honom för att krama hans hals.
Vi hade hoppat lite, runt 65. Michelle hade fått testa honom lite och hon hade klarat honom bra. Solo var i trygga händer. Hon red riktigt fint, jag hade nästan glömt att hon red. Vi hade ridit tillsammans någon gång när vi umgåts. Inte nu längre.
Jag kramade om honom extra länge innan jag släppte honom i hagen och tog följe ned till Michelles moped. Hon hade tvingat mig att åka med henne hit, så att hon visste var det var, så min mamma behövde inte åka långt. Hon räckte över reserv hjälmen till mig och jag satte snabbt på den. Hon satte på mopeden och den brummade till. Hon hoppade sedan upp på mopeden och jag satte mig bakom henne. Jag la armarna om hennes midja och hon började åka bort från stallet.
Bort från mitt liv denna veckan, stallet.
Bort från mitt allt, Solo.
Bort från allt jag var van vid, mitt liv.
Mot något nytt.
Något jag aldrig utforskat tidigare.

-

- Bra nyheter! log mamma när jag klev innanför dörren, jag var trött i kroppen och kollade trött på henne.
- Mmm..? mumlade jag och kollade henne i ögonen. De utstrålade lycka och entusiasm.
- Jag hade först tänkt att du skulle få flyga själv till LA, jag var lite osäker på det. Men, det visade sig att Christopher ändå ska dit! Så han håller dig sällskap på flyget. Jag sken upp i ett litet leende.
- När bestämde han det?
- Han frågade om han inte kunde få bo hos sin kompis i LA någon vecka, det fick han, hon log stort. Han behöver ju ändå lite paus, från allt här hemma, precis som du. Jag nickade och kramade om min mamma innan jag gick förbi henne. Men jag stannade innan jag kommit till mitt mål.
- Vad ska jag göra där? Vad ska de göra där? Vem jobbar han med? Hon skrattade till.
- Jag vet inte riktigt på de första frågorna, du får information när du kommer dit, det kan jag lova. Jag lovade Alfredo att inte säga det, han ville att det skulle vara hemligt, än så länge. Men, började hon och kollade noga på mig.
- Du kommer få mycket uppmärksamhet, killen ni kommer vara där med är en av de största popidolerna i världen, han har väldigt mycket pengar och är minst sagt rik. Han är sångare och jobbar i princip dygnet runt. Hon hade kommit fram till mig och lagt händerna på mina axlar. Förstår du vad de innebär. Hon kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade.
- Var inte till besvär, hon såg igenom mig när hon sa det.
- Jag lovar, sa jag allvarligt, jag ska vara som en mus.
- Inte mus, mer dammkorn, min mor blinkade med ena ögat mot mig och släppte mina axlar, nej jag bara skoja, avslutade hon och log mot mig. Jag log tillbaka och gick förbi henne mot Chris rum.
Dörren stod halv öppen och jag kunde se hans ansikte upplyst av data skärmen. Han svor högt där innifrån. JAg knackade försiktigt på och dörren gled upp. Chris sa något jag inte kunde tyda i hörlurarna och drog av sig de.
- Tack för att du följer med mig på flyget brorsan, log jag och gav han en kort kram.
- Ingen orsak syrran, kan jag fortsätta spela nu? Han log stort och retligt. Jag nickade och skrattade till.
- Sure.

-

Duschens vatten var perfekt mot min kalla hud. Jag njöt av de varma vattnet som spolade bort varje problem. De flöt ner till avloppet och blandades sedan med alla andras problem. Få mig att försöka ignorera problemen som uppstod hela tiden. Jag hade älskat mitt liv innan Moshe-dramat.
Just nu kändes det som om allt bara ville rasa samman och krossa mig inifrån, jag ville bara komma bort härifrån. Så snabbt som möjligt.

Jag borstade snabbt igenom håret innan jag satte det som en bolle på huvudet.
Plötsligt slängdes dörren upp och mamma kom inrusande.
- Ni ska åka imorgon! Hon hade panik i rösten och jag kollade studerande på henne. Jag pratade med Alfredo alldeles nyss, han sa att ni måste komma imorgon! Hon hade fortfarande panik i rösten.
- Men skolan då? utbrast jag. Hon kollade panik aktigt på mig.
- Jag fixar det nu direkt.