Jag började packa, slängde ner i princip alla mina kläder i den stora svarta resväskan. Allt från underkläder till fotoramen med ett foto av Solo och mig jag tagit någongång på sommaren, jag hade haft på mig en av mina få klänningar och ridit runt i den. Det hade varit fantastiskt att verkligen känna alla hästens muskler jobba under en. Jag älskade att rida barbacka och gjorde det regelbundet.
Jag och Solo blev ett när jag red utan sadel på hans fux-bruna rygg. Han var inte spetsig som många andra hästar var, han var bara perfekt. Jag smekte hans huvud med tummen på bilden. Hans fina ljusbruna lugg, den ljusbruna manen och den vita breda bläsen i pannan. Han hade nästan alltid på sig mossgröna grejor, då han passade i det så bra.
Allt jag köpte till honom köpte jag för egna pengar. Alla grimmor, och alla grimskaft. Hans vojlock var också mossgrön och passade bra till den svarta sadeln. Han hade svart sadel och svart träns.
Jag la ned ramen överst och stängde sedan väskan noggrant. Jag rullade bort den till dörren och ställde den snyggt bredvid. Jag pustade ut och öppnade dörren och började gå mot Chris rum, han satt fortfarande där inne och spelade dataspel. Han radade upp några svärord och tryckte på någon knapp, antagligen pausknappen, för han kollade sedan upp på mig.
- Och du vill?
- Fråga dig lite saker, sa jag kort och gick fram mot hans säng för att sätta mig ner på den.
- Mina kompisar väntar på mi... började han.
- Hur kunde du då pausa? Han suckade och sa:
- Jag pausade inte, jag sprang in i ett litet förråd, de kan inte ta mig där. Tror du seriöst att jag är så dum... började han, men jag avbröt honom.
- Du vet att jag hatar när du slår folk. Han suckade.
- Ja, jag vet. Jag studerade hans ansikte. Han hade en lite bula i pannan och ett litet sår på kinden. Det hade sett farligare ut än det var.
- Och du gjorde det för att? Sa jag bistert, han suckade men sa:
- För att jag älskar dig, du är min syster Merc. Jag vill och kan inte låta mina småsyskon lida vettu, han log ett litet retfullt leende, han visste att jag hatade när han påminnde mig om att jag var mindre än honom.
Tre år. Han var tre år när jag föddes.
Aush.
- Jaja, tre år är ingenting, jag kan skydda mig själv.
- Det så inte riktigt ut så.
- Vad gjorde han då? Höll på att döda mig?
- Han psykar dig Merc.
- Det är dig han psykar, inte mig.
- Vet du varför han kallade dig hora?
Det gjorde ont när han upprepade det, jag slöt ögonen, tog ett djupt andetag och öppnade de igen.
- För att han vill psyka dig, han gör det för att du ska bli upprörd! sa jag och slog ut med armarna.
- Ja, det också, men han vill göra så att du mår sämre i dig själv. Han kommer vilja komma tillbaka till dig Merc, snart, när du skaffat en dubbelt så mycket bättre pojkvän än honom kommer han göra slut med den lilla subban och springa efter dig som en liten hund med svansen mellan benen.
- Han har ingen svans. Chris slog sig för pannan och kollade upp mot mig med ett leende.
- You get the point.
- Jag fattar poängen. Han log mot mig och drog in mig i en kram, jag besvarade den tafatt och han ströl mig brors lik över ryggen.
- Bra. Får jag spela färdigt nu? Jag fnissade till och nickade innan jag reste mig upp och började gå ut från rummet.
- Låt han inte komma imellan dig och killen som är bättre än honom. Lova mig det.
Jag hann inte svara innan jag råkat stänga igen dörren och han var i sin egna lilla värld, bara han, hans kompisar och deras datorer.
Skulle det någonsin finnas en bättre kille än Moshe? Jag vågade inte säga det till Chris, men jag tror inte jag kommer få en bättre kille än Moshe.
Det fanns nog inte en bättre kille än Moshe till mig.
Jag skulle nog få leva med Moshe-killar.
Eller?

-

- Ska du inte sova? Jag hade satt mig vid datan en stund. För att kolla runt lite, hitta personer som hade det sämre än mig. Men nu stod mamma i dörröppningen och kollade på mig med sina bruna vackra ögon. Jag kollade mot henne och nickade kort.
- Jag ska. Jag loggade ut från facebook och stängde sedan av datorn.
- Tror du jag kan låna Alfredos data? Min mor kollade på mig och nickade.
- Det tror jag, vad jag kommer ihåg var han riktigt trevlig. Du kan vara lugn. Hon kom fram till mig och satte sig på sängkanten. Hon strök mig lugnande på ryggen när jag lutade mig fram för att lägga ner datorn längre ner i sängen.
- Klia mig på ryggen. Hon skrattade till och nickade. Jag satte mig med ryggen mot henne och drog upp tröjan för att hon skulle börja klia där.
Jag hade älskat alltid älskat att bli kliad på ryggen. Hon började och jag lutade mig fram och lutade huvudet mot madrassen. Jag satt i skräddarställning, vissa kunde inte göra det utan att det gjorde för ont i ljumskarna, och benen. Men jag kunde sitta normalt utan att det gjorde ont. Det var jag glad över, för jag älskade att sitta i skräddarställning.
Jag drog fram håret så att det inte kom ivägen för mamma, hon fnissade till och ett leende spreds på mina läppar.
- Förlåt att jag inte sa till innan, detta blir lite för snabbt påtänkt.
- Det gör inget, jag ser fram imot det. Vill bara gärna veta vilken artist han är där med.
- Förvänta dig inte att det är någon mega kändis, eller att personen är trevlig. Förvänta dig inget alls, du kan bli besviken. Och om personen är trevlig, låt denne inte komma för långt inpå dig, för nära. Okej? Jag blev chockad över hennes ord, hon brukade aldrig säga sådanna saker. Saker som att jag inte ska låta människor komma för nära.
- Och varför får personen inte komma nära? Gäller det Alfredo också?
- Mercedes, tänk på vad Moshe gjorde mot dig. Såklart du får bli kompis med dem, jag säger bara att du ska ta det lugnt. Okej? Samma gäller Alfredo, men han är din kusin, hans mamma är min lillasyster, så varför skulle han inte vara trevlig?
- Han kanske rårs på sin pappa? skrattade jag fram, hon kollade irriterat, men med ett leende mot mig.
- Det gör han säkert inte.
- Tänk om.
- Tänk inte om nu, skrattade min mamma och slutade dra sina naglar mot min rygg.
- Mamma.. suckade jag när hon reste sig upp och började gå mot dörren.
- Du måste sova nu, vi ska upp tidigt imon, jag väcker dig runt halv sju. Godnatt. Jag hann inte säga imot innan hon stängt dörren och jag hörde fotsteg bortåt. Jag suckade frustrerat. Jag fixade till datorn och la den på mitt skrivbord med laddsladden ikopplad innan jag la mig trött ner i sängen. Det var inte förens nu jag märkte hur trött jag var.

-

Min blick letade sig fram till den digitala klockan på skrivbordet.
03.01.
Jag suckade och kollade runt i rummet. Allt var dött. Svart, jag såg knappt datorn i det dunkla rummet, jag kunde bara höra dens påtagliga brummande.
Hade jag inte stängt av den?
Jag reste mig försiktigt upp och smög fram till den. Jag öppnade locket och den började ladda lite innan min inloggning kom upp, jag rynkade på pannan. Jag skrev mitt lösenord och den laddade lite innan jag var inloggad. Jag satte mig ner i stolen och såg på när skype ploppade upp.
En konversation också.

-

Med orden insilade i min hjärna gick jag bort mot förrådet med madrasserna. Jag drog ut en och drog in den på Chris rum, han låg tyst i sin säng och snusade tyst.
Han var en av de få i denna familjen som inte snarkade.
Jag la madrassen på golvet och kollade runt i rummet efter något som täcke. Jag hade inte orkat ta med mig mitt egna. Jag fick syn på två filtar som hängde över hans fotöljs ryggstöd. Jag veck ihop den ena och använde den som kudde innan jag la den andra som täcke och la mig ner för att sova på madrassen. Jag somnade nästan direkt.