Jag hade lutat huvudet mot Chris axel och somnat endast en liten stund efter planet lyft.
Men nu vaknade jag av de dundrande ljuden som talade om att planet precis landat. Chris vaknade med ett ryck och kollade mot mig. Jag gäspade till och sträkte på mig.
- Jag har sovit hela vägen, har du? frågade jag glatt.
- Jag somnade en liten stund efter dig! skrattade han och log stort han med. En skarp röst i högtalarna meddelade om att man inte fick knäppa av bältena och gå iväg riktigt ännu, så snällt satt jag och Chris i sätena bredvid varann innan jag frågade:
- Så vem ska du hälsa på här?
- En kompis, han heter Roberto, han kollade glatt, samtidigt utryckslöst.
- Roligt, vet du om de ska möta oss vid flygplatsen eller någon annan stans? Han kollade på mig som om jag var dum i huvudet.
- Har inte mamma takat om någonting för dig eller? han skrattade till och jag skakade på huvudet.
- Nej tydligen inte, ett leende spreds på mina läppar och samma röst som innan talade om att man nu fick knäppa av sig bältet och gå ut ur flyget, jag tänkte precis resa mig upp när Chris sa:
- Stanna här, vi väntar tills de första har gått. Annars kommer vi aldrig ut, alla trängs nu i början.
Och han hade rätt, precis när han uttalat orden var hela golvet mellan stolarna fyllda med folk, de ropade och pratade med varanndra.
- Så svara nu då, sa jag otåligt och kollade irriterat på honom, den välkända rynkan spreds i min panna, jag hatade den rynkan.
- Vi ska visst möta de på baksidan, en av kändisens assistenter eller något kommer och hämtar oss. Kenny tror jag han hette. Jag nickade och kollade sedan chockat på honom när hans ord fått plats i min hjärna.
- Assistent?! Utbrast jag och han skrattade till.
- Jag vet inte vad han är. Han är i alla fall lång och mörk. Fredo sa att han var snäll i alla fall. Jag nickade, långa personer brukade vara snälla, med Moshe i undantags kategorin.

-

Det fanns folk överallt på flygplatsen. Jag mumlade ett svärord när jag råkade trampa i något kladdigt på golvet och kollade ner mot min skos sula.
- Christopher?! Jag kollade genast upp när någon ropade min brors namn. Jag kunde bara se ett huvud från hopen med tonårstjejer som stod som en ring runt huvudet.
- Kenny? Tjejerna började sakta men säkert splittra sig när de fick något som såg ut som en autograf.
Kenny kanske var stjärnan som Alfredo hängde med?
Chris började snabbt gå fram till Kenny medans jag halkade efter och försökte springa efter, det klibbiga under sulan klibbade sig fast i golvet och var mer irriterande varje gång jag tog ett steg.
- Hur kände du igen oss? frågade Chris Kenny, Kenny log och två rader med vita tänder blev synliga. Han hade kort svart hår och en liten mustasch på överläppen, lite på underläppen hade han också när han kollade ut mot ett par dörrar. Kenny kollade mot mig och jag fick snabbt ögonkontakt med honom, han log igen och leendet smittade snabbt av sig till mig.
- Alfredo sa att Mercedes som ska följa med oss hade långt svart hår, och du är den ända med långt svart hår här inne vad jag kan se, och du är hennes bror, Kenny kollade på Chris, och Fredo sa att du hette Christopher, så jag ropade bara på första bästa personen som såg ut ungefär som mallen. Han skrattade till och jag gjorde detsamma, det gjorde Chris med.
- Du kan kalla mig Chris, log Chris och höll fram handen, Kenny tog tag i Chris hand och gjorde ett hårt handslag med honom. Kenny sträkte sedan ut handen mot mig och jag gjorde det samma och hälsade likadant på Kenny. Kenny kollade mot ett par glasdörrar igen, jag konde bara se ett par glasdörrar, inget mer. Men det såg ut som om Kenny såg något mer.
- Popstjärnan och Fredo är där ute, han kollade på mig, ska vi hälsa på galningarna du ska umgås med i två veckor. Jag hade haft fel, Kenny var inte stjärnan.
Stjärnan var där ute.
Men min kusin.

-

Kenny tog täten. Vi började långsamt gå ut mot baksidan. Jag gick väldigt nära Chris och ganska tät bakom Kenny. Jag höll på att trampa ner hans skobaksida flera gånger på den korta till dörren som skulle föra oss ut till "popsstjärnan" och min kusin.
Kenny öppnade dörren och jag kollade automatiskt upp, första personen jag så var min kusin, Alfredo. Ett leende satt fast på hans läppar och spred sig till mina.
Jag kollade på hans högra sida och min hacka föll till marken.
Det guldiga håret glänste i solen och de bruna ögonen blänkte till när de mötte mina. Ett leende spreds på hans läppar och två rader perfekta vita tänder blottades.
Jag stod helt stilla och kollade på honom, med munnen öppen och ögonen uppspärrade.
Hans leende bleknade bort och ersattes av ett litet sträck.
- Är du en belieb.. Han hann inte säga mer innan jag skakade på huvudet.
- Ehhm, nej, jag log lite, jag blev bara lite chockad när du står här, skrattade jag, jag hade tänkt mig någon som inte var så... Känd, log jag och kände två armar om mig.
Jag hade nästan glömt att Alfredo, Chris och Kenny fortfarande var kvar. Det var Alfredo som omfamnat mig. Jag skrattade till och omfamnade honom tillbaka.
- Jag har saknat dig kusse! sa Alfredo och jag skrattade och omfamnade honom hårdare. Han släppte mig och tog tag i mitt hår för att påpeka hur långt det är.
- Det har växt en hel del sedan vi sågs förra gången, jag ska klippa av det när du sover. Han hade ett lurigt leende på läpparna och jag skakade dramatiskt på huvudet och öppnade munnen lite till en förvånad min.
- Jag drar personligen av dina hårstrån ett för ett om du gör det, sa jag och pekade dramatiskt på honom.
- Jag har inget hår, så du får nog förstöra Justin frissa istället, sa han och kollade bak mot Justin, som skräckslaget kollade mot Alfredo och sedan mig.
- Never, han la två händer på huvudet för att halvt förstöra sin frisyr.
- Never say never, skrattade Alfredo och kollade mot mig.
- Jag tycker synd om dig, skrattade han och jag höjde på ena ögonbrynet.
- Och varför gör du det?
- För att du måste umgås med oss i två veckor, det är lång tid. Jag skrattade till och kollade mot Chris som hade ett leende på sina läppar.
Det var i princip första gången på en vecka som jag log, på riktigt, av ren glädje.
Förutom i trappuppgången hemma, när jag bara fått en känsla som sa att jag skulle le.
- Detta är rätt pinsamt, men jag måste bara fråga dig om en bild, skrattade Chris medans han kollade på Justin. Han hade tagit upp sin mobil och stod nu med den i handen. Justin log och sa sedan:

- How are you? Jag hade inte märkt att Justin hade tagit på sig en keps, men den satt nu naturligt på hans huvud. Han fixade dock till den medans han pratade.
Chris kollade halvt chockat på honom och skrattade till.
- Good, I think.
- Jag kan ta ett foto med dig, Justin hade ett stort leende på läpparna. Chris nickade och kollade mot mig innan han räckte mig sin mobil. De ställde upp bredvid varann och poserade lite med händerna, Justin hade ett litet leende på läpparna, medans Chris såg nästan helt neutral ut.

När jag tagit det gick jag snabbt in på Chris bilder och fixade så att bilden var både skärmsläckare och bakrundsbild. Jag gav sedan ifrån mig ett onskefullt skratt. Chris kollade frågandes på mig.

 SÅÅ, nu har de träffat varann!!! :DVad tycker ni om det hittils? :D Kommer Fredo klippa av hennes hår? ;) Haha ;D

KOMMENTERA

Minst 9