De hade lagt på. Sedan lämnat mig, utan mobilen. Jag saknade Justin mer nu än någonsin. Jag hade trott de varit botten innan samtalet, att jag inte kunde sakna han mer. Det gjorde jag. Jag saknade han något fruktansvärt.

Jag vaknade av att vinden smekte min kind. Jag gäspade och sträckte på mig. Det var fortfarande mörkt och jag kollade upp och letade efter den verkliga anledningen till mitt plötsliga upp vaknande. Jag kunde inte hitta någon, igentligen hade jag ingen aning om vad jag letade efter när jag kollade ut i skogen, men jag kollade runt som om jag helt plötsligt skulle få se en stor skylt där det stod "Sapp är åt det hållet", och sedan att hon skulle komma ut bakom ett träd och skrika:
- TAADA! över hela skogen, det skulle nog eka mellan de stora höga träden.

Jag skakade på huvudet och reste mig upp. Utan att äns tänka började jag gå längre och längre in i skogen. Det blev bara mörkare och mörkare ju längre in jag kom i den mörka skogen. Det kändes som om jag levde i en skräckfilm. Att någon snart skulle hoppa fram och skrämma skiten ur mig. Sedan kidnappa mig och flyga till Ryssland med ett låtsas pass. Frågan är om de kommit så långt pågrund av vem jag är. Det skulle nog inte vara så lätt att förflytta mig osynligt. När jag gått en stund stannade jag och satte mig vid ett träd igen. Det dunkade i huvudet och tårarna jag fällt på kvällen kändes fortfarande klibbiga mot mina kinder. Jag lutade mig bak mot trädet och lät min kropp och själ falla in i sömn igen.

* Sapps söta ansikte prydde hela dislayen och jag tryckte snabbt på answer.
- Justin. Jag visste att jag igentligen inte behövde berätta vad jag hette för henne, jag gjorde det av gammal vana.
- Det vet jag redan dummer! Hon skrattade och jag log smått.
- Ha-ha. Hon skrattade till och jag hörde att hon log. Fjärilarna bubblade upp i magen och jag kände saknaden spridas i kroppen. Jag var tvungen att resa mig upp från flygplansstolen och gå en runda i planet för att inte få panik och skrika rakt ut av saknaden. Kenny, Scooter, Usher och mamma trodde att de fattade hur mycket jag saknade henne och hur mycket jag saknade henne när vi lämnade henne.
- The Biebs have to take it easy. Jag log fånigt stort.
- Jag saknar dig. Jag klev in på toaletten och satte mig ner på toalett locket, jag drog också upp fötterna och drog vänster handen runt benen för att hålla de uppe.
- Jag saknar dig med! Var är ni någon stans?
- Vi ska landa om ca 20 minuter tror jag. Han började fnissa.
- Åhh, gud vad jag längtar efter dig! Jag möter dig. Det var först då jag kunde höra de dämpade ljuden i bakrunden.
- Sapp.. Hon tog ett djupt andetag.
- Är du redan på flygplatsen? Precis när jag uttalat orden hörde jag i bakrunden:
- Flyg 25 från La landar om ca 20 minuter. Jag började skratta och jag kunde höra henne skratta lite osäkert också.
- Kanske?
- Bara erkänn.
- Ja.
- Jag kan iallafall klockan! Hon skrattade och sa sedan:
- Det var 20 minuter. Precis då började någon hysteriskt knacka på toadörren.
- Det finns faktiskt vissa som behöver använda den här. Och Justin, du kan inte lura mig. Jag vet att du är där inne!
Det var Kenny. Jag drog bort telefonen från örat och sa sedan, med spelad tjejig brittisk accent:
- Detta är inte Justin, jag heter Clair och kommer från Brittien. Jag har också saker att göra här inne!
- Det finns inget som heter Brittien. Han lät is kall. Jag suckade djupt och la telefonen mot örat igen.
- Jag kommer snart. Puss, Kenny behöver visst toan.
- Jo du, jag hörde det. Vi ses snart, puss. Sedan började hon skratta, men jag hann inte höra så mycket av hennes fantastiska skratt innan hon la på. Jag suckade och reste mig upp från toalettstolen. Precis när jag skulle läsa upp dörren knacka Kenny igen:
- JUSTIN, KOMMER DU INTE NU SÅ BLIR JAG GALEN.
- Vill du komma in?
- Ja!
- Vad säger man?
- Justin du är min bästa vän för alltid.
- Och?
- Jag älskar dig?
- Du har världens bästa tjejiga brittiska accent i världen?
- Du har världens bästa tjejiga brittiska accent i världen! Jag öppnade och gick nöjt ut.
- Jag kommer döda dig.
- Vill du döda världens kändaste tonåring? Han kollade surt på mig. Jag låtsades puffa till håret och log sedan nöjt.
- Skulle inte tro det va!

Det kändes som om det inte var hon som stod där en bit framför mig på flygplatsen. Hon kollade runt och letade efter mig med blicken. Men jag gick bakom Kenny och kollade på henne i smyg vid hans sida. Plötsligt fick hon syn på Kenny och log stort, när jag sedan gick fram så att jag gick framför Kenny log hon ännu mer och började gå mot mig. Hon ökade takten varje sekund och till slut sprang hon mot mig. Jag sprang mot henne med och plötsligt var hon bara där i min famn. Jag lutade mig mot hennes hår och burrade mitt ansikte mot hennes hals. Hon fnittrade till och strök mig mjukt över ryggen samtidigt som jag kysst ehenne mjukt på hjässan.
Jag hörde Kenny skratta bakom oss men det struntade jag fullkommligt i, i just de ögonblicket fanns bara jag och Sapp. Inget annat spelade någon roll.
Det var då jag viskade:
- Jag vet att jag har sagt 'jag älskar dig' till dig många gånger, och jag har menat de alla gånger. Allt jag säger menar jag till dig. Men, om man säger 'jag älskar dig' till varann för många gånger, betyder de tillslut ingenting. Det blir uttjatat. Så jag ska försöka att inte säga det till dig så ofta. Vi är alldeles för unga för äktenskap, de vet jag. Och jag ska inte fria till dig på länge. Men jag vill ändå veta att du är min. Så därför säger jag: Jag älskar dig Sapp.

__________

Halvlångt eller vad säger ni? ;)

MELLANKAPITEL, MELLANKAPITEL

KOMMENTERA