- Vem är Sapp? Hon hånlog. Och kollade bak mot den brunhåriga mannen, han hade också världens största leende på läpparna. Det var inte förens jag började rycka i händerna som jag märkte att de var fastbundna. Jag började rycka ännu mer. Men slutade när jag hörde höga men ändå svaga rop från den vänstra sidan av en stor dörr.
- Vem är där ute? Det var Sapp. Precis när jag skulle skrika tillbaka fick jag en knytnäve slagen på kinden. Istället för att skrika mitt namn skrek jag förvrängda svordommar blandat med skrik från smärta.

- Justin? Det var Sapp igen, jag ville svara men männen gjorde en min som betydde: jag-kommer-döda-dig-om-du-pratar. Jag kollade argsint på honom. Blodet sipprade ner för kinden och hela kinden sved och värkte. Den blonda killen kollad epå killen med brunt hår och han nickade. Den blonda kom fram till mig och kopplade av mina "handbojor". När de släppte mig smekte jag ömt mina handleder och grimascherade ömt.
Plötsligt fick jag en knytnäve i ansiktet. Jag skrek högt.
- JUSTIN? Jag kunde höra rädslan och ängsligheten i hennes röst när hon ropade på mig. Han kollade på mig med samma blick igen, och knäade mig sedan i magen. Jag trodde jag skulle spy upp galla. Men det kom bara uppstötningar och rygen krökte sig precis som om jag skulle spy. Jag hatade att spy.
- JUSTIN? Panik hade inte lagt sig och jag kunde höra att hon hulkade sig och skrek lågt, så som man brukade göra när man grät. Jag var tvungen att svara henne. Jag gav ifrån mig ett kort högt ljud och fick en hård smäll i ansiktet för det. Sedan en till och sedan en till. Det gjorde så ont, för ont. Tillslut orkade inte kroppen ta imot smällarna mer, och jag svimmade.

Ljuden var fruktansvärda. Jag försökte hålla för öronen. Men det gick inte. Jag hörde de upprepande skriken ändå. Jag visste inte vad de gjorde med honom. Om det nu var han. Det ända jag egentligen komunicerat med han var när han gett ifrån sig ett skrik som inte liknade de andra. Jag visste alltså inte om det var killen jag älskade eller en helt annan random kille som jag inte kände som blev misshandlad där ute. Great.
Jag hade inte hört några skrik där ute på en stund. Bara slag. Hade han dött? Vad hade hänt?! Jag fick panik och skulle precis resa mig upp från min plats nere i sängen, när grind-dörren öppnades. Min blick rördes snabbt dit och jag fick en chock vad mannen släpade på.
Det var Justin. Det bruna håret var kletit men jag såg ändå att det var han. Ansiktet var blodit och han hade precis öppnat ögonen igen. De stängdes, jag gissade på att han inte orkade hålla de öppna. Jag reste mig snabbt från sängen som jag ännu inte kommit upp från och kröp mot hans kropp. Männen hånlog mot mig och la sedan in Justins ben innan han gick iväg igen. Jag började gråta. Tårar rann nerfrån mina kinder och de droppade ner i Justins ansikte. Jag kollade bara ner på honom och skådade han en stund. Plötsligt öppnades dörren igen och mannen kom in med en spann och en trasa, det var som tur var rent. Allt var rent, och antagligen nytt.
- De är inte djupa, det ser värre ut än det är. Ta hand om din pojkvän bättre än du gjort ett tag nu, tack. Han blinkade och sliskade iväg ett fånigt leende mot mig.
- STICK FÖRHELVETE DITT JÄVLA ARSLE! skrek jag och hoppade upp på benen. Jag sprang fram till honom och slog han på armarna några meningslösa slag. Innan benen vekte sig, han hånskrattade och gick iväg.
- Babe. Det var Justin som viskade. Jag kollade upp och kröp gråtande tillbaka till honom.
- Ja? Jag kollade ner i hans röd-bruna ögon, de hade tårar.
- Jag kommer bli bra. Jag log mellan tårarna.

KORT KORT KORT ;D

Nästa kapitel kommer bli myskapitel tror jag ;D 

KOMMENTERA ANNARS KOMMER DET INTE MER