- STICK FÖRHELVETE DITT JÄVLA ARSLE! skrek jag och hoppade upp på benen. Jag sprang fram till honom och slog han på armarna några meningslösa slag. Innan benen vekte sig, han hånskrattade och gick iväg.
- Babe. Det var Justin som viskade. Jag kollade upp och kröp gråtande tillbaka till honom.
- Ja? Jag kollade ner i hans röd-bruna ögon, de hade tårar.
- Jag kommer bli bra. Jag log mellan tårarna.

Han tog ett djupt andetag och la sin hand mot min kind.
- Jag har saknat dig.
- Jag har saknat.. Jag hann inte säga klart meningen innan han avbröt mig.
- Jag måste säga en sak till dig.
Alla våra minnen rullade som en film i hjärnan, vad skulle han säga. Han lät för allvarlig för att det skulle vara något bra. Hade han varit otrogen? Jag kollade chockat på honom, skulle han vara otrogen mot mig? Jag kollade in i hans snälla ögon och såg att de glittrade till, ögonen vattnades men inga tårar fälldes.
- Har du... varit.. Jag kunde inte fortsätta, ögonen tårades och han smekte mig panikslaget på kinden. Min rädsla speglades i hans ögon. Om han varit otrogen skulle jag aldrig prata med han igen.
- Har du varit.. Panik speglades i hans ögon igen och han satte sig upp.
- Ja har inte varit otrogen Sapphire. Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig. Jag lovar. En tung klump lyftes från hjärtat och jag andades ut.
- Jag trodde du hade de. Han skakade dramatiskt på huvudet.
- Aldrig.
- Vad är det då. Han skruvade lite på sig.
- När jag sov i skogen, jag skulle precis fråga han varför han gjort det när han satte upp en hans och log ett riktigt Justin-leende. De leendet jag saknat mest.
- Drömde jag en sak. Jag flög till dig. Vi pratade på flyget, och jag var inne i badrummet. Jag skrattade till innan han fortsatte. När vi lagt på och jag hade kommit fram till flygplatsen sa jag:

' - Jag vet att jag har sagt 'jag älskar dig' till dig många gånger, och jag har menat de alla gånger. Allt jag säger menar jag till dig. Men, om man säger 'jag älskar dig' till varann för många gånger, betyder de tillslut ingenting. Det blir uttjatat. Så jag ska försöka att inte säga det till dig så ofta. Vi är alldeles för unga för äktenskap, de vet jag. Och jag ska inte fria till dig på länge. Men jag vill ändå veta att du är min. Så därför säger jag: Jag älskar dig Sapp. '
Och jag menar varje ord. Okej?
Jag fick tunghäfta. Kunde inte få fram ett ord. Han kollade med ett leende mot mig. HAn satt dock fortfarande upp. Jag visste inte vad jag skulle säga till honom, så istället kröp jag över till hans knä och satte mig med mitt ansikte mot hans. OCh innan jag kysste han viskade jag:
- Jag älskar dig också. Sedan förenades våra läppar. Det var den mest passionerade kyss jag varit med om, så mycket känslor. Smärta, längtan, kärlek, saknad. Han la sin ena han hand om min nacke och tryckte läpparna hårdare mot mina. Jag la min hand mot hans kind och smekte han mjukt med tummen. Han började luta sig bakåt och jag följde efter han ner, så att jag låg över han. Blodet på hans kinder hade nästan stelnat. Jag smekte han över det fasta blodet och han började kyssa mig på halsen istället. Jag började dra mig undan, för att tvätta av hans sår. Det var svårt. Jag ville så gärna kyssa han, men såren måste bli tvättade först. Han kollade besviket på mig och jag höll upp trasan, jag hade stoppat ner den i vattnet så att den redan var blöt.
- Jag måste tvätta dina sår. Han grimasherade lite innan han la sig utmattat ner på marken.

- Jag är sååå trött! Sapp skrattade till och nickade.
- Jag med. Hon la trasan mot min hud och drog den mot min kind. Det låter väldigt wierd, men sant.
- Blir det rent? Hon nickade men koncentrerade sig mycket på sitt arbete.
När hon, flera minuter efter, var klar med ansiktet och armarna skulle hon kolla om jag hade fått sår på magen. Hon drog upp tröjan så att hela min mage blottades innan hon drog ett djupt hastigt andetag och slog handen för munnen. Jag hade haft blicken fäst på Sapp under hela tiden, varje rörelse hon gjorde följde jag. Ibland hade hon kommit på mig och kollade mig rakt i ögonen, fnissat och blivit rosig om kinderna.
Men nu när han vart så chockad var jag tvungen att kolla efter, och det var inget kul jag fick se.
Det hade bildats tre stora blåmärken mitt på magen. Sapp sträckte fram handen och petade mjukt på de. Det var inte meningen av henne, men när hon tryckte till värkte det. Jag grimasherade till och drog åt sig fingret, för att sedan flytta handen till min kind och smeka mig mjukt fram och tillbaka med tummen. Hon la andra handen mot min sida och lutade sig ner för att kyssa mig i pannan.
- När fick du de? Hon lät hård. Jag kråmade lite på mig, ville inte berätta.
- Ehhm. började jag.
- När?
- Där ute innan. Hon nickade och bet ihop. Sedan drog hon ner tröjan över min mage igen.

-

- SAPPHIRE? Jag blev blickstilla, Sapphire som låg i min famn stannade också till och jag kollade ner mot henne. Jag tyckte mig känna igen rösten, men kunde inte höra vem det var.
- Vem var det? viskade jag i hennes öra. Vi låg i den lilla sängen, eller ska man kanske säga stenhårda madrassen? Den var liten och stenhård.
- Vem är det?
- Hallå vem är här med dig? Jag blev blickstilla igen.
- Seriöst Sapp, vem är här med dig? Hon kollade först chockat på mig, sedan slappnade hon av.
- EDDIE!
Vadfan?
- Du skrämde livet ur mig ju! Jag hörde ett mörkt skratt från andra sidan. Vi ropade rätt högt, hoppas männen var ute och rökte eller något. Så att de inte hörde oss när vi skrek till varann.
- Vad var det som hände innan? Sapp stelnade till över hans fråga.
- Ehhhm... Justin kom! Det blev tyst i andra änden.
- Va?
- Du hörde vad jag sa.
- Kom han? Hur fan hittade den jävlen hit. Det sårade mig inte så mycket. Det sårade mig bara lite, jag grimasherade till mot Sapp men gjorde en min om att hon inte skulle berätta att jag var här.
- Han följde efter mig Eddie. Kalla han inte jävel.
- BÖGJÄVEL, BÖGJÄVEL. BEAVER, BEAVER. Sapp röt till:
- Sluta för i helvete.
- Vill du inte att jag säger sanningen om din kille? Han lät bebis aktig.
- Det är det som är felet. Det är inte sanningen, det är LJUG.
- BEAVER.
- Jag svarar inte mer nu. Hon vände sig mot mig och log ett gulligt leende.
- Vet du en sak? viskade jag när hon kurat ner sig i min famn igen. Hon skakade på huvudet och viskade:
- Nej, vad?
- Jag älskar dig. Hon log stort mot mig. Och kollade upp i mina ögon.
- Jag älskar dig med. Jag hörde något enstaka 'beaver' när jag kurade mig ner bredvid Sapp, och somnade.

FÖÖÖÖÖÖRLÅÅT för sådan dålig uppdatering!!!<3<3

SRRY! Har haft så mkt att göra, men nu är jag tillbaka ;D

KOMMENTERA MYCKET