- På ryggen. Jag ryckte till, jag hade nästan glömt det.
- Det svider. Svarade jag ärlig, jag hörde att han grymtade till.
- Jag kommer inte släppa dig ur sikte, aldrig. Jag fattar intehur de kan göra så här mot en vacker varelse som dig.
Och vops, så kände jag mig vacker.

Justin hade bärt upp mig i famnen och satt sig i sängen med huvudet lutat mot väggen. Jag satt mellan hans ben och lutade huvudet mot hans bröstkorg. Jag kände hans mjuka djupa andetag mot nacken, det fick mig att rysa och håren på armarna reste sig.
- Vad kommer hända med oss nu? jag viskade nästan för mig själv, men eftersom att han satt så nära hörde han varenda ord jag sade.
- Jag vet inte Sapp. Vi kommer komma hem och flytta till Paris, han var ironisk, det visste jag. Men ändå tändes en liten envis gnista i mitt huvud. Jag hade alltid viljat åka till Paris och skulle göra i stort sätt vad som helst för att få åka dit. Utforska 'Kärlekens stad' men Justin skulle vara som en dröm.
- Och jag betalar. Skrattade jag. Han skrattade till och lutade sig ner mot min hals och skakade dramatiskt på huvudet.
- Aldrig. Jag fnissade till och kravlade mig ur hans grepp för att sätta mig på andra hållet. Med ansiktet mot honom. Han la båda händerna på min rygg och t

og stöd så att jag inte skulle trilla baklänges. Han lutade sig frammåt och mötte mina läppar med hans. Han la händerna om nacken på mig och jag la mina på hans sidor. Han började fälla mig baklänges och jag föll mjukt ner på den tunna madrassen. Jag kved till när ryggraden stötte hårt mot marken, madrassen tog bara imot lite. Justin slutade kvickt och drog upp mig in i sin famn. Han hade slingrat sina armar runt min kropp och höll mig hårt mot sitt bröst. Det var så skönt att ligga där helt livlöst, låta han smeka mig mjukt över den beniga ryggen, höra Justins snusande andetag mot min nacke och höra hans dunkande hjärtslag mot bröstet.
- Förlåt.. Jag hade inte reflekterat över hur han låtit innan, men nu gjorde jag det. Han snyftade till. Han grät. Jag svarade inte, visste inte vad jag skulle säga. Att han var förlåten, han hade ju inte gjort något.
- Förlåt Sapp.. Jag försökte lirka mig ur hans grepp men de var stenhårt runt min kropp.
- Justin släpp mig, viskade jag kallt.
- Lova att inte gå. Han hade börjat blöta ner min tröja och de jumma tårarna gjorde mig ledsnare än någonsin.
- Jag lovar. Han släppte mig och gömde ansiktet i händerna. Jag sträkte fram min hand och smekte han mjukt på kinden innan jag försökte bända loss hand händer från ansiktet.
- Juuustin. Jag drog ut på det. Han vägrade släppa.
- Sluta nu. Jag lät hård och kall igen, han vågade inte säga imot mig och släppte händerna från ansiktet. Men kollade mot ett annat håll. Jag såg när tårarna vällde över i hans ögon och föll nerför kinderna.
- Justin kolla på mig.
- Jag är så ful när gråter. Han hulkade till och flyttade blicken mot toaletten, som jag gått på enast ett antal gånger.
- Du ljuger. Han skakade på huvudet. Jag kände att tårarna började fylla mina ögon.
- Kolla på mig, jag sneglade lite på mig, så jag lutade mig fram och kysste honom mjukt på läpparna. Han besvarade snabbt kyssen. Efter en stund avslutade han den och kollade mig djupt in i ögonen.
- Jag älskar dig, så sjukt mycket, viskade han.

Det var alldeles för kallt i sängen, så inte i helvetes kallt. Jag flög upp ur sängen och vände blicken mot sängen, toaletten, taket, och överallt annat i rummet. Hon låg inte i sängen, hon satt inte på toaletten, och sov inte i taket, hon var ingenstans.
Hon var borta.

Jag hade inte märkt något. Allt var svart, nästan. Jag kunde se vissa saker.
-
Galler.
Golv.
Tak.
Dörr.
Grus.
Jord.
Gega.
Känga.
Hår.
Blåa ögon.
Bil dörr.
Smäll.
Svart.
-
Det var uppskrivet i min hjärna, men de flesta delarna var svarta.
Jag vaknade då och då. Av skakningar, eller ljud. Olika skrik, jag vet inte vems skrik det var. Och hann inte reflektera över det innan jag somnade om.

Nu händer det grejer! Vad tror ni kommer hända???? :D

KOMMENTERA

(kommer inget mer idag, då jag ska va med en kompis! :D )

MINST 5 KOMMENTARER

MEN KOMMENTERA ÄNDÅ