Det var uppskrivet i min hjärna, men de flesta delarna var svarta.
Jag vaknade då och då. Av skakningar, eller ljud. Olika skrik, jag vet inte vems skrik det var. Och hann inte reflektera över det innan jag somnade om.

Jag hörde regnet smattra. Jag hade vaknat helt. Men inget hade hänt. Bilen hade dock stannat, men jag kände mig inte ett dugg tryggare, bara räddare och räddare.
Jag kom inte ihåg något. Allt var suddigt. Jag visste att jag varit inlåst, att de ville ha pengar. Av Justin. Det högg till i mitt hjärta. Jag tänkte inte på honom. Jag fick inte. Det gjorde för ont. Det sved och det kändes som om jag skulle svälja min egna tunga, och sedan spy upp den igen. Den skulle vara sönderbiten och jag skulle aldrig kunna prata igen. Det kanske skulle vara ett bra alternativ?
Jag började lite tafatt bita på tungan men blev avbruten när jag hörde att någon försökte öppna bakluckan. Jag skakade av rädsla.
- Men för helvete! Det rycktes ännu mer i låset, och med ryckningarna började jag skaka ännu mer. Ryckningarna avtog och jag sluta tvärt skaka, men började igen när personen utanför skrek.
- Elizabeth, ÖPPNA för helvete.
- Jaja, hörde jag någon mumla, sedan klickade det till i låset och mannen kunde öppna.
Den var den brunhåriga. Vem annars, den jävlen. Han hånlog mot mig och la handen om kvinnan med de långa bruna håret. Hon kollade med svarta ögon på mig, och hånlog hon med. Hon kollade upp på mannen.
- Jag vill veta vad ni heter? jag sa det kallt och hårt.
- Ska vi säga det Elizabeth? Hon skrattade till och kollade ner på mig.
- Elizabeth heter jag, men det vet du ju redan. Hon log vänligt.
- Jag heter Eric, och jag kommer från Canada, precis som din lilla bög. Det högg till i hjärtat på mig och jag kollade ner i marken.
- Håll käft, viskade jag, men han hörde då jag fick en hård kall handflata på kinden. Jag var van vid värre, och kunde stå ut med det.
- Eric, lägg av, det blir bara mer att täcka över. Elizabeth hade lagt en hand på Erics arm och höll det hårt och stadigt där nu.
- Just det. Eric hånlog mot mig och tog sedan ett hårt tag under mina armar, han bar sedan upp mig och lät mig hänga på axeln.
- Vad ska ni göra med mig?
Inget svar.
- Vad ska ni ta mig?
- Vart ska vi?
- Varför kan ni inte bara låta mig va, jag är inte ens 18 ännu. Den sista sa jag med tyst ledsam röst.
- Vi kan inte släppa dig nu, då skulle du berätta. Vi måste få väck dig först. Till ett land där ingen skulle tro dig. Jag stelnade till. Skulle de flytta mig? Till ett annat LAND?
- Ni kan inte göra så.
- Kan vi inte? Jag började slå med händerna på mannens rygg, och han gav igen genom att slå till mig på rumpan. Jag slog hårdare och försökte bita ihop. Jag kom sedan på att Elizabeth gick bakom mig. Jag kollade upp mot henne och försökte se så sårbar ut som möjligt, det var inte svårt- jag hade redan nått min gräns.
Jag var livrädd.
- Du vet hur det är att vara kär. Hon kollade på mig och såg uppriktigt ledsen ut.
- Du vet hur det känns att kunna göra allt för den man älskar.
Ingen reaktion.
- Ellerhur? Hon kollade upp på mig och jag hade knappt märkt att vi stannat för en lång stund sedan. Jag hade inte märkt det innan Eric, som hans namn var, bokstavligt slängt ner på mig på marken.
- Jag kommer inte ändra mig, Elizabeth log ett hånleende mot mig och skrattade till.
- Jag är inte en sådan mes som du. Jag låg där på marken med skadat knä och kollade surt upp på henne.
- Din jävel. Hennes blick flyttades snabbt till Eric.
- SLÅ HENNE INTE. Hennes röst var hård och kall.

-

De ville att jag skulle sätta på mig andra kläder. Att jag skulle göra det i skogen med Elizabth som sällskap. Jag hade först låtsats att jag inte hörde vad han sa. Men det hade han gett mig en flata för. Inte för att jag brydde mig särkilt mycket, men jag visste inte hur jag skulle stå ut med de alla blåmärkena. Jag hatade att ha blåmärken.
De hade sagt att jag skulle få bo tillsammans med andra mäns döttrar. Andra män betydde män som var skyldiga de pengar.
De hade sagt att Justin skulle glömma mig efter ett tag. Hitta en annan bättre tjej, snyggare, sexigare, sötare. Roligare.
De hade sagt att jag skulle glömma allt. Att de hade droger på de nya stället. Att de hade knark.
De hade sagt att tjejerna var snälla. Att det bara fanns några få som älskade slagsmål.
Jag hade kollat ut i tomma intet och låtsats som om att jag inte brydde mig. Jag tänkte på bra saker. Som Justin, Justin, Justin, Justin, Justin och pappa.
De hade räckt över mina kläder och jag hade tagit imot de samtidigt som jag vänt mig om och gått ut i skogen, med Elizabeth i släptåg. De hade sagt att de skulle sminka över mitt fula ansikte med massor med puder och annat skit. Jag hade låtsats att inte lyssna på det med, för att ta åt mig så lite som möjligt. Jag hade fått massor av kläder att ha på mig med, så att mina revben och magen inte syntes. Jag tror de ville förendra mig. Så att jag inte skulle kännas igen över huvudtaget. Så att alla som trodde de sett mig i stan, i skolan, i badhuset, skulle ändra sig.

-

Kvistar knäcktes när jag drog på mig ett par tights. Jag hade aldrig riktigt gillat tights. Men vad hade jag för val? Elizabeth hade kollat bort när jag dragit av mig tröjan och byxorna. Det var jag tacksam för. Jag hade dragit på mig lager efter lager och var äntligen klar för att ta på mig skorna. Ett par vanliga fake-converse. Vita. Jag drog på de och kollade ner på mig själv. Jag såg mer normal ut. Jag hade på mig säkert 5 tights och över det ett par tighta jeans. På överkroppen hade jag tre t-shirtar och en kofta över. Det kändes skumt och varmt att ha så mycket kläder.
Vi gick tillbaka mot bilen, nu skulle jag bli sminkad.

Hyffsat lång?

MINST 6 KOMMENTARER!

KOMMENTERA