PREVIOSLY:

Justin:

Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.

- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.

- Mmm.. mumlade jag.

- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.

- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.

- Jag ska.

- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.

BILD

JUSTIN

Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.

- Jag är för ung för att…

- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.

SAPP

Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.

- Gillar du den?

- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.

- Vi ska inte gifta oss, än.

-

Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.

- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.

- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?

- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.

- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.

- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.

- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.

Den lilla lådan brände i min ficka. Först hade jag glömt den, men när jag väl kom på att den var där hade den bränt rätt riält.

- Sapp. Hon hade vänt sig och kollade ut från balkongen. Jag stog bakom henne, tät mot hennes rygg.

- Mmm.. mumlade jag.

- Jag har en sak till dig, hon kollade upp mot mig. Några tårar rann nerför hennes kinder. Det högg till inuti.

- Sluta gråta. Viskade jag. Hon nickade.

- Jag ska.

- Vill du ha det? Jag böt samtalsämne.

bild1, bild2,bild3,bild4

Sapp nickade och kollade djupt in i mina ögon. Jag drog upp den lilla asken. Sapps ansiktsuttryck ändrades från nyfiket till överraskat. Jag öppnade den lilla asken och Sapp rynkade pannan.

- Jag är för ung för att…

- Det är ingen förlovningsring. Viskade jag och la min lediga hand på hennes. Hon kollade halvt chockat upp i mina ögon. Sedan ner på ringen. Han lutade sig fram och kollade närmre på den.

Tårarna hade slutat rinna ner för kinderna. Äntligen. Jag kollade närmre på ringen. Den var av silver. En mellan stor ring satt i mitten på den. Jag drog ett djupt andetag när jag såg vad de stog på den. Och sedan lekte ett leende på mina läppar. På vänster sidan av ringen stog det ’ Bieber’s ’ och på högersidan av den stog det ’ Girl ’. Jag kollade upp på Justin och han log stort.

- Gillar du den?

- Nej, jag älskar den. Jag drog upp handen och lät Justin trä på den på min högerhand. När han trät på den lutade han sig fram och viskade.

- Vi ska inte gifta oss, än.

-

Justin gick före mig mot planet hem. Han skrev några autografer på vägen. Jag kände mig rätt i vägen där bakom. Obekväm. När vi äntligen kommit in på flygplatsen kom verkligheten ifatt mig igen. Min mamma var död. Hon var verkligen död. Jag hade pratat med pappa också, han hade gråtit så att man hörde att han skakade. Han sa att vi skulle prata mer när jag kom fram. Jag kände mig ensam igen, ensam i mig själv. Ensam i Sapphire Pierce. Jag höjde vänsterhanden och fingrade på mitt högra ringfinger. Ringen passade perfekt. Jag gjorde det för att inte känna ensamheten. En annan medicin var Justin. Jag var nära han i princip hela tiden. Bakom, framför. Jag kände mig som en stalker, men när ensamheten kom krypande var det riktigt skönt att ha honom här. För att inte känna ensamheten ännu en gång började jag gå lite snabbare och gick upp till Justins sida. Han kollade ner mot mig och log stort. Ett bländade leende. Med perfekt radade blänkande vita tänder. Han la sin hand mot min svank och flyttade den sedan långsamt mot midjan. Jag kunde känna fansens avundsjuka blickar mot Justins hand. Eller mot min kropp, de var ju därför de var avundsjuka. För att Justin rörde mig. Jag klandrade de inte. Jag förstod de, till 100. Jag hoppades bara att allt kunde vara vanligt, att Justin bara var en vanlig kille. Ibland önskade jag det. Men då hade jag inte träffat honom. Och jag kunde inte vara så självisk att jag önskade att han inte var känd. Att jag fick ha han helt för mig själv. Det fick jag bara inte.

- Du får ju kolla var du går, Sapp! Justin flinade stort mot mig. Ett retligt leende. Han hade ett fast tag om min arm. Jag hade varit riktigt ofokuserad på väg upp för trappan in mot flyget.

- Oj, Justin lutade sig ner mot mig och kysste mig mjukt på kinden. Jag hörde kamerornas blixtrar smattra ännu högra och med mindre mellanrum. Jag fnissade till lite och klev upp för det sista trappsteget upp till Justins privatplan. Killen hade allt. Ett privat jetplan. Tänk så skulle jag ha det? Det skulle vara fruktansvärt coolt. Men jag var inte så känd. Och skulle aldrig bli. När vi kommit in i planet kollade jag mig runt lite, jag tappade bokstavligen hakan. Hur hade killen råd?

- Justin hur har du råd med detta? Jag drog med handen över de elfenbensvita sätena. Planet var inrett i ljusa färger. Vit mest, även lite ljus turkos. Några färgklickar fanns dock här och där. En rund gul duk var som exempel placerad på ett av borden. En annan duk var grön. Det fanns urlyxiga säkerhetsbälten i sätena också. De var dock svarta.

- Jag vet inte, skrattade Justin och ryckte på axlarna. Han slängde sig sedan ner i ett av de bekväma sätena och slog med händerna på sina knän. Jag fnissade till och gick fram till honom. Jag satte mig sedan mjukt ner i hans knä. Han drog mitt huvud närmre sitt och kysste mig ömt. Jag besvarade kyssen och ville bara ha mer och mer. När den förvandlats till smärre grovhångel började någon prata i en högtalare, något som fick både jag och Justin att hoppa till. Och släppa varandra.

- Så nu ska vi snart lyfta, så ni kan vara snälla att släppa varandra nu, hehe. Ni kan sedan knäppa på er bältena och förbereda er på att lyfta! Ha en trevlig resa! Hehe. Jag skrattade när han sa det sista. Justin flinade också och kysste mig sedan en sista gång innan han släppte mig så att jag kunde kravla mig mot sätet framför. När jag satt mig tillrätta kollade jag upp och mötte Justins ledsna blick.

- Vill du inte sitta jämte mig? Jag fnissade till och knäppte loss mig innan jag flyttade till sätet bredvid Justin istället.

______________________________________________________________________________________________

Jag är ledsen för så sjukt dålig uppdatering ;'(<3 Ska försöka bättra mig, kommer dock bli jobbigt imorgon, och hela denna veckan, vi har tusen läxor ;'(((<3<3