Hennes klippta lugg låg lite över ögat, hon försökte lönlöst dra den bakom örat. Det gick inte. Hon log mot sig själv i speglen, hon mötte sedan min blick, fortfarande leende. Hon hade inget smink, endast lite mascara och eyeliner. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Jag log stort tillbaka mot henne. Sedan kollade hon ner mot min outfit och log ännu större.

- Så fin du är! log hon. Hon kollade sedan ner på mig, jag hade på mig ett par svarta jeans, en svart t-shirt och ett par blå supras.

JUSTIN

- Hejdå pappa! Sapp kom ut till mig och stängde dörren efter sig. Hon kramade om min hand och vi gick mot bilen. Jag hoppade in på förarsätet och startade bilen när Sapp knäppt på sig bältet. Vi körde sedan mot stället festen skulle hållas på, Sapp räckte upp sin mobil så att jag kunde kolla på adressen, men det tog ändå mer än en halvtimme att hitta. Sapp skrattade när vi kom fram. Hennes smilgropar var så söta och jag sträckte fram handen och snuddade mjukt vid de, hon slutade skratta och kollade mig djupt i ögonen. Hennes leende var dock fortfarande kvar. Jag lutade mig fram och tryckte mina läppar mot hennes, en bestämd men mjuk kyss, hon besvarade den och la handen mot min nacke. Hon drog sedan fingrarna genom mitt hår och fingrade på de små håren i nacken. Hon hade hunnit knäppa loss sin, det hade jag med. Bältet kunde då inte hindra oss. Jag la handen mot hennes rygg och drig hennes kropp närmre min, det avbröts dock där.

*Dunk dunk*

Vi båda ryckte till. Vi kollade förskräckt mot fönstret, det var Eddie, han hade en ölburk i handen och såg rätt borta ut.

- Kommer ni eller? Sapp blev osäker, hon hade nog aldrig sätt sin kompis såhär.

- Vi kommer, ropade jag tillbaka. Hon kollade mot mig och såg näst intill bortkopplad ut. Plötsligt vände han sig om och klampade in i huset igen, frågan är hur han sätt att vi kommit.

- Ska vi gå in?

- Lovar du att inte dricka? Jag nickade. Sapp kollade djupt in i mina ögon, hon såg rakt igenom mig, det var läskigt. Det kändes verkligen som hon gjorde det, såg hela min själ som ett smörgåsbord. Hon nickade och hoppade sedan ur min famn, öppnade dörren och sprang ut i den svala men fortfarande ljumma nattluften. Jag hade hunnit dra åt mig en blå ”jacka” innan vi gick ut från lägenheten. När jag kommit ut från bilen drog jag av mig jackan och räckte den till Sapp som strök händerna snabbt mot armarna. För att få upp värmen. Hon skakade på huvudet med ett leende.

- Ta den.

- Den passar inte till min outfit, jag la huvudet på snedden och hon började skratta. Det var inte förens jag hörde hennes skratt som jag märkte den öronbedövande musiken från huset. Trädgården var stor och var omringad av andra stora hus, de flesta husen var tända, bara ett par få var släckta. Hur skulle man kunna sova i detta ljud. Det var ju bara torsdag, stackars de som skulle upp till jobbet imorgon. Alla har ju inte sommarlov. Inte för att jag hade det, men jag var vad man kan kalla ledig.

- Du kommer frysa ihjäl utan den.

- Okej då! Hon drog åt sig jackan och drog på sig den. Hon log stort mot mig och vi började gå mot ingången av huset. Klockan var runt 8, och vi skulle vara här länge.

När vi kom in kom Eddie fram till oss igen, han log sluddrigt och kollade med suddig blick på oss. Sapp drog ett hårdare tag om min handled.

- Och du är…? Han kollade på mig. Jag höjde omärkbart på ögonbrynen och kollade in hans sluddriga ögon.

- Justin Bieber, Sapps kille. Han vände sig mot Sapp, och hån skrattade lite.

- Bievern? Snygg tjej du har raggat upp, han skrattade högt åt sitt skämt. Ingen annan hörde oss, som tur va. Alla andra var väll minst lika fulla som Eddie, minst. Några stod och hånglade i ett hörn medan vissa satt och utnyttjade festen genom att dricka så mycket de kunde. Jag ville inte göra något av sätten, bara vara här utan att dricka något i någon timme och sedan åka hem med en nykter flickvän vid min sida.

- Ha-ha. Mumlade Sapp innan hon vände sig mot mig, men hon hann inte säga något innan Eddie avbröt henne.

- Du kan ju hämta något att dricka? Vodka, whiskey eller öl?

- Finns det cola? Frågade Sapp, Eddie kollade chockat på henne.

- Cola?

- Du hörde, suckade hon.

- Ja, det finns, hämta du Justin, det finns  i kylen. Jag kollade mot Sapp.

- Är det ok? Hon nickade och log.

- Det är ok, gå. Jag vände mig om och cirkulerade runt i huset. Huset var gigantiskt. Folk stod överallt, hånglade drack. Paniken steg när jag såg tjejer som liknade Sapp sitta i soffan med killar hängande över sig. De hade nog druckit några glas för mycket, med underdrift. En gång på väg till köket var jag till och med tvungen att kolla efter. Jag flyttade lite på killens ena huvud och kollade ner i tjejens ansikte. Men tjejen hade dock in fläta och hade inte glada grön bruna ögon, hennes ögon var blå. Jag släppte killen som kollade surt på mig. Sedan började jag cirkulera runt mot köket igen. Jag hade ingen aning om var det låg, det tog säkert 10 minuter att bara hitta köket. När jag äntligen fann det stog det redan plastmuggar och dricka på ett stort bord. Läskigt mycket dricka. Vodka, whiskey, öl och massa andra drycker. Cola fanns också. Jag hällde upp två glas och började sedan cirkulera runt mot Sapp igen. Men när jag såg henne gick jag mer eller mindre in i chocktillstånd.

SAPP

Eddie tvingade ut mig på dans golvet, jag ville inte, men gick tillslut med på det. Hans andedräkt stank öl och jag fick svälja kvälningarna gång på gång. Han andades djupt på mig. Det hade gått 5 minuter sedan Justin gått, jag hade koll på klockan hela tiden. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Jag sneglade mot klockan och Eddie kom på mig.

- Längtar du efter Biever? Han sa det hånfullt, jag jade lust att spotta han i ansiktet.

- Sluta kalla han ”Biever”, sa jag surt.

- Biever, Biever, retades han. Jag spände käkarna.

- Sluta kalla honom ”Biever” för helvete, sa jag sammanbitet.

- Biever. Han log hånfullt.

- För helvete Eddie, skärp dig. Han heter BIEBER, inte BIEVER. Så sluta kalla han det.

- Jag har tyvärr inte något skärp. Han kollade ner på sina beiga chinos och kollade sedan upp mot mig, formade munnen som ett ’o’ höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag smällde till honom på armen.

- För helvete. Sådant gjorde man i trean. Han tog ett långt steg mot mig och la armarna mot min rygg. Hårt, och drog sedan mig till sig. Jag la händerna på hans sidor och försökte trycka väck honom från mig, men han rörde sig inte ur fläcken. Han lutade fram huvudet så att den förfärliga andedräkten blev ännu skarpare mot huden och lutade huvudet mot mitt öra. Sedan viskade han.

- Du gillar mig, eller hur?

- Du är full. Sa jag tillbaka. Ingen hörde oss, jag hörde knappt mina egna tankar.

- Jag vet. Han flyttade ansiktet från mitt öra till mina läppar. Jag la händerna på hans bröstkorg och försökte trycka honom bort, det gick inte så bra.

- Släppt mig, viskade jag. Släpp mig. Han hånflinade innan han, mot min vilja tvingade sina läppar att möta mina. Jag mötte inte hans, gjorde ingen ting, det enda jag gjorde i de sekunderna vara att försöka trycka honom ifrån mig. Tillslut kunde jag ta andan, men hans läppar träffade snabbt mina igen. Jag hatade kyssen, kunde den inte bara ta slut. Jag var inte rädd att han skulle göra något annat, han var min, vän, och Justin var här. Jag stelnade till och försökte dra bort honom från mig mer. Det gick inte, han satt som fast klistrad i marken. Jag tryckte han hårdare bort från mig. Men han höll sig kvar med händerna om min midja. Jag flyttade händerna mot hans hals och drog bort hans ansikte där istället, det gick en stund.

Krossat glas hördes mot marken. Eddie släppte mig snabbt, han hoppade minst en halvmeter från mig. Min blick flög mot personen som allas blickar var riktade mot. Justin stog där, då gick sanningen upp för mig. Justin trodde att jag hade kysst Eddie. Fan.

Justin kollade sårat mig i ögonen, det gjorde ont. Tårarna började tränga fram i mina ögon och jag kände mig helt slapp i hela kroppen. Musiken dunkade fortfarande på högsta volym, men ingen rörde en muskel. Justin vände sig om och började gå ut från huset. Paniken tog tag i mig, men jag kunde inte röra mig.

- FESTA NU DÅ! skrek någon, alla började röra på sig igen. Alla förutom jag. Tillslut kom sanningen ifatt mig, jag tog några snabba steg bort från dansgolvet. Sedan började jag springa. Jag hörde en bil rivstarta utanför.

- Det är över, det är över, det är över, cirkulerade i mitt huvud. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag sprang ut för den öppna dörren och sprang ut på gatan. Bilen var inte så långt bort. Jag började springa, inte så som vissa gör i filmer, eller i drömmar. Inte i slowmotion, utan snabbt. Det snabbaste jag kunde. Jag hade aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv.

Bilen stannade. Svärnitade. Jag var fortfarande mer än hundra meter bakom, så jag sprang med tårarna rinnande ner fram till bilen. Bil dörren öppnades och jag tvärstannade. Justin hoppade ut och knuffade mjukt till dörren så att den stängdes. Han mötte min blick och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Tårar rann ner från hans kinder. Han bröt min blick och kollade ner i marken. Jag stog som fast frusen runt 30 meter från honom, han kollade upp mot mig igen, gick några steg och stannade ca 10 meter ifrån mig. Den lilla biten tog kol på mig. Jag tog ett steg till. Men vågade inte ta fler, tänk så skulle han börja backa. Vi sa inget, jag visste inte vad jag skulle säga.

- Det är inte som det ser ut… fick jag fram, tyst, men han hörde.

- Hur är det då? Hans röst var som piskslag i ansiktet. Den var hård.

- Han kysste mig! utbrast jag. Han grät fortfarande och hulkade sig, jag var rädd att han inte skulle få luft.

- Hejdå pappa! Sapp kom ut till mig och stängde dörren efter sig. Hon kramade om min hand och vi gick mot bilen. Jag hoppade in på förarsätet och startade bilen när Sapp knäppt på sig bältet. Vi körde sedan mot stället festen skulle hållas på, Sapp räckte upp sin mobil så att jag kunde kolla på adressen, men det tog ändå mer än en halvtimme att hitta. Sapp skrattade när vi kom fram. Hennes smilgropar var så söta och jag sträckte fram handen och snuddade mjukt vid de, hon slutade skratta och kollade mig djupt i ögonen. Hennes leende var dock fortfarande kvar. Jag lutade mig fram och tryckte mina läppar mot hennes, en bestämd men mjuk kyss, hon besvarade den och la handen mot min nacke. Hon drog sedan fingrarna genom mitt hår och fingrade på de små håren i nacken. Hon hade hunnit knäppa loss sin, det hade jag med. Bältet kunde då inte hindra oss. Jag la handen mot hennes rygg och drig hennes kropp närmre min, det avbröts dock där.

*Dunk dunk*

Vi båda ryckte till. Vi kollade förskräckt mot fönstret, det var Eddie, han hade en ölburk i handen och såg rätt borta ut.

- Kommer ni eller? Sapp blev osäker, hon hade nog aldrig sätt sin kompis såhär.

- Vi kommer, ropade jag tillbaka. Hon kollade mot mig och såg näst intill bortkopplad ut. Plötsligt vände han sig om och klampade in i huset igen, frågan är hur han sätt att vi kommit.

- Ska vi gå in?

- Lovar du att inte dricka? Jag nickade. Sapp kollade djupt in i mina ögon, hon såg rakt igenom mig, det var läskigt. Det kändes verkligen som hon gjorde det, såg hela min själ som ett smörgåsbord. Hon nickade och hoppade sedan ur min famn, öppnade dörren och sprang ut i den svala men fortfarande ljumma nattluften. Jag hade hunnit dra åt mig en blå ”jacka” innan vi gick ut från lägenheten. När jag kommit ut från bilen drog jag av mig jackan och räckte den till Sapp som strök händerna snabbt mot armarna. För att få upp värmen. Hon skakade på huvudet med ett leende.

- Ta den.

- Den passar inte till min outfit, jag la huvudet på snedden och hon började skratta. Det var inte förens jag hörde hennes skratt som jag märkte den öronbedövande musiken från huset. Trädgården var stor och var omringad av andra stora hus, de flesta husen var tända, bara ett par få var släckta. Hur skulle man kunna sova i detta ljud. Det var ju bara torsdag, stackars de som skulle upp till jobbet imorgon. Alla har ju inte sommarlov. Inte för att jag hade det, men jag var vad man kan kalla ledig.

- Du kommer frysa ihjäl utan den.

- Okej då! Hon drog åt sig jackan och drog på sig den. Hon log stort mot mig och vi började gå mot ingången av huset. Klockan var runt 8, och vi skulle vara här länge.

När vi kom in kom Eddie fram till oss igen, han log sluddrigt och kollade med suddig blick på oss. Sapp drog ett hårdare tag om min handled.

- Och du är…? Han kollade på mig. Jag höjde omärkbart på ögonbrynen och kollade in hans sluddriga ögon.

- Justin Bieber, Sapps kille. Han vände sig mot Sapp, och hån skrattade lite.

- Bievern? Snygg tjej du har raggat upp, han skrattade högt åt sitt skämt. Ingen annan hörde oss, som tur va. Alla andra var väll minst lika fulla som Eddie, minst. Några stod och hånglade i ett hörn medan vissa satt och utnyttjade festen genom att dricka så mycket de kunde. Jag ville inte göra något av sätten, bara vara här utan att dricka något i någon timme och sedan åka hem med en nykter flickvän vid min sida.

- Ha-ha. Mumlade Sapp innan hon vände sig mot mig, men hon hann inte säga något innan Eddie avbröt henne.

- Du kan ju hämta något att dricka? Vodka, whiskey eller öl?

- Finns det cola? Frågade Sapp, Eddie kollade chockat på henne.

- Cola?

- Du hörde, suckade hon.

- Ja, det finns, hämta du Justin, det finns  i kylen. Jag kollade mot Sapp.

- Är det ok? Hon nickade och log.

- Det är ok, gå. Jag vände mig om och cirkulerade runt i huset. Huset var gigantiskt. Folk stod överallt, hånglade drack. Paniken steg när jag såg tjejer som liknade Sapp sitta i soffan med killar hängande över sig. De hade nog druckit några glas för mycket, med underdrift. En gång på väg till köket var jag till och med tvungen att kolla efter. Jag flyttade lite på killens ena huvud och kollade ner i tjejens ansikte. Men tjejen hade dock in fläta och hade inte glada grön bruna ögon, hennes ögon var blå. Jag släppte killen som kollade surt på mig. Sedan började jag cirkulera runt mot köket igen. Jag hade ingen aning om var det låg, det tog säkert 10 minuter att bara hitta köket. När jag äntligen fann det stog det redan plastmuggar och dricka på ett stort bord. Läskigt mycket dricka. Vodka, whiskey, öl och massa andra drycker. Cola fanns också. Jag hällde upp två glas och började sedan cirkulera runt mot Sapp igen. Men när jag såg henne gick jag mer eller mindre in i chocktillstånd.

Eddie tvingade ut mig på dans golvet, jag ville inte, men gick tillslut med på det. Hans andedräkt stank öl och jag fick svälja kvälningarna gång på gång. Han andades djupt på mig. Det hade gått 5 minuter sedan Justin gått, jag hade koll på klockan hela tiden. Jag undrade när han skulle komma tillbaka. Jag sneglade mot klockan och Eddie kom på mig.

- Längtar du efter Biever? Han sa det hånfullt, jag jade lust att spotta han i ansiktet.

- Sluta kalla han ”Biever”, sa jag surt.

- Biever, Biever, retades han. Jag spände käkarna.

- Sluta kalla honom ”Biever” för helvete, sa jag sammanbitet.

- Biever. Han log hånfullt.

- För helvete Eddie, skärp dig. Han heter BIEBER, inte BIEVER. Så sluta kalla han det.

- Jag har tyvärr inte något skärp. Han kollade ner på sina beiga chinos och kollade sedan upp mot mig, formade munnen som ett ’o’ höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Jag smällde till honom på armen.

- För helvete. Sådant gjorde man i trean. Han tog ett långt steg mot mig och la armarna mot min rygg. Hårt, och drog sedan mig till sig. Jag la händerna på hans sidor och försökte trycka väck honom från mig, men han rörde sig inte ur fläcken. Han lutade fram huvudet så att den förfärliga andedräkten blev ännu skarpare mot huden och lutade huvudet mot mitt öra. Sedan viskade han.

- Du gillar mig, eller hur?

- Du är full. Sa jag tillbaka. Ingen hörde oss, jag hörde knappt mina egna tankar.

- Jag vet. Han flyttade ansiktet från mitt öra till mina läppar. Jag la händerna på hans bröstkorg och försökte trycka honom bort, det gick inte så bra.

- Släppt mig, viskade jag. Släpp mig. Han hånflinade innan han, mot min vilja tvingade sina läppar att möta mina. Jag mötte inte hans, gjorde ingen ting, det enda jag gjorde i de sekunderna vara att försöka trycka honom ifrån mig. Tillslut kunde jag ta andan, men hans läppar träffade snabbt mina igen. Jag hatade kyssen, kunde den inte bara ta slut. Jag var inte rädd att han skulle göra något annat, han var min, vän, och Justin var här. Jag stelnade till och försökte dra bort honom från mig mer. Det gick inte, han satt som fast klistrad i marken. Jag tryckte han hårdare bort från mig. Men han höll sig kvar med händerna om min midja. Jag flyttade händerna mot hans hals och drog bort hans ansikte där istället, det gick en stund.

Krossat glas hördes mot marken. Eddie släppte mig snabbt, han hoppade minst en halvmeter från mig. Min blick flög mot personen som allas blickar var riktade mot. Justin stog där, då gick sanningen upp för mig. Justin trodde att jag hade kysst Eddie. Fan.

Justin kollade sårat mig i ögonen, det gjorde ont. Tårarna började tränga fram i mina ögon och jag kände mig helt slapp i hela kroppen. Musiken dunkade fortfarande på högsta volym, men ingen rörde en muskel. Justin vände sig om och började gå ut från huset. Paniken tog tag i mig, men jag kunde inte röra mig.

- FESTA NU DÅ! skrek någon, alla började röra på sig igen. Alla förutom jag. Tillslut kom sanningen ifatt mig, jag tog några snabba steg bort från dansgolvet. Sedan började jag springa. Jag hörde en bil rivstarta utanför.

- Det är över, det är över, det är över, cirkulerade i mitt huvud. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag sprang ut för den öppna dörren och sprang ut på gatan. Bilen var inte så långt bort. Jag började springa, inte så som vissa gör i filmer, eller i drömmar. Inte i slowmotion, utan snabbt. Det snabbaste jag kunde. Jag hade aldrig sprungit så snabbt i hela mitt liv.

Bilen stannade. Svärnitade. Jag var fortfarande mer än hundra meter bakom, så jag sprang med tårarna rinnande ner fram till bilen. Bil dörren öppnades och jag tvärstannade. Justin hoppade ut och knuffade mjukt till dörren så att den stängdes. Han mötte min blick och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Tårar rann ner från hans kinder. Han bröt min blick och kollade ner i marken. Jag stog som fast frusen runt 30 meter från honom, han kollade upp mot mig igen, gick några steg och stannade ca 10 meter ifrån mig. Den lilla biten tog kol på mig. Jag tog ett steg till. Men vågade inte ta fler, tänk så skulle han börja backa. Vi sa inget, jag visste inte vad jag skulle säga.

- Det är inte som det ser ut… fick jag fram, tyst, men han hörde.

- Hur är det då? Hans röst var som piskslag i ansiktet. Den var hård.

- Han kysste mig! utbrast jag. Han grät fortfarande och hulkade sig, jag var rädd att han inte skulle få luft.

HUR KOMMER DETTA GÅ? MER DRAMA KOMMER MINA VÄNNER ;D