Previosly:

- Gud va sen du blev, sa Justin till Kenny. Vi spännde bältena och Kenny skrattade till.

- Det var ju ni som blev sena först, jag stog här i säkert 20 minuter utan att de kom någon. Jag skrattade till men Justin mumlade bara något innan han tog ett fast tag om min hand.

-

bild kollage 1

-

Kenny körde snabbt ut ur skogen och sedan in mot stan, det var inte förens nu jag förstod att vi hade varit helt forever alone ute i skogen, det hade varit skönt, jag gillade att vara ensam, iallafall med Justin. Jag lutade mitt huvud mot Justins axel och andades tungt ut.

- Trött? fnissade Justin. Jag fnissade till och skakade mjukt på huvudet.

- Inte så mycket. Jag gäspade och han la sin höger arm om mig.

Justin tog väck sin arm från mina axlar samtidigt som jag satte mig rakt upp. När vi klev ut från bilen var det fullt med paparazzisar och beliebers utanför bilen. Jag suckade tungt men Justin fick ett stort leende på läpparna. Han gick i rask takt fram till fansen som stod och trängde bakom skyddstängslet. När han kom närmre skrek de högre och högre. Och nar han var riktigt nära och gjorde give-me-5 med så många han kunde skrek de öronbedövande. Man hörde gälla skrik hela tiden och tårarna rann ner på kinderna på nästan allihopa. Justin gjorde give-me-5 med en tjej som hade en vit 'boyfriend' t-shirt. Jag gissade på att det var en av hans låtar, boyfriend. Den skulle jag lyssna på sedan. Tjejen med tröjan hade svartmaskara utkletat över hela facet och de svarta håret var tovigt, antagligen av de andra tjejerna som drog i varandras hår för att komma fram. Det var inte förens då jag förstog hur mycket de betydde för honom. Justin var här för att de hjälpt de. Om inte de funnits hade inte 'Justin Bieber' funnits, då hade han varit en vanlig pojke. En pojke som kanske spelade fotboll varje söndagsförmiddag med sina kompisar hemma i Stratford. Han hade bytit ut de livet mot de han levde nu, en stjärn-liv, som mest kretsade kring vuxna. De var vällde han var med mest, vuxna. Förutom de unga han spelade in låtar med. Och hans kompisar, som han hälsade på då och då i Stratford. De ville jag väldigt gärna träffa. Chaz och... Var det Ryan? Aa, Ryan. Han hade säkert fler kompisar, Selena Gomez hade jag hört att han var bra kompis med. Jag skulle fråga han om det senare. Justin signerade några beliebers affischer, tjejerna skrek så man blev döv. Jag stog på samma ställe fortfarande, några steg bort från bilen. Justin hade ett stort leende på läpparna, lika stora som alla tjejer bakom stängslet. Det var inte förens när jag såg tjejerna som jag förstod att de betydde något för mig med, för Justin betydde de näst intill allt. För mig betydde de mycket. Jag visste inte hur mycket, men Justin betydde allt, och han skulle inte vara här om de inte var för tjejerna bakom stängslet. Jag skulle aldrig träffat Justin om de inte var för de tjejerna. Tack flickor, jag är väldigt tacksam.

- Kommer ni någon gång eller?! Det var Scooter som skrek, han kollade halv surt på Justin och blickade sedan mot mig, jag vaknade upp ur min lilla hyptnos och gick mot Justin. Jag stoppade tanken att ta hans hand, jag ville så gärna, men alla skulle döda mig då. Förutom Justin då. Paparazzisarnas kamror smattrade och jag kollade ner i marken, hur många bilder hade de igentligen fått av mig när jag stog där i mina tankar. Tidnings artiklarnas övertext skulle lyda:

' Justin Biebers "kompis" hyptoniserad av åsynen av pop-sensationen ' eller:

' Ihop? Eller är Taylors kompis Sapphire Pierce bara "lite" förelskad i pop-sensationen? ' Jag rös till och snabbade på stegen. När vi kom in mot studion pustade jag lättat ut. Tystnaden var bedövande och ingen sa något på hela tiden, jag kände mig rätt ensam när kag klev in i hissen tillsammans med Kanny Scooter och Justin, men när Justin tog min hand kändes de bättre. Han tryckte den mjukt. Jag log stort mot honom.

________________________________