MERCEDES PERSPEKTIV 

Jag stod tyst bredvid honom och kollade rakt ut i luften, de kändes så fel att inte säga något till honom. Jag var inte så. Jag pratade med folk, var öppen och inbjudande. Men inte nu, jag visste inte om något var på G mellan oss, och jag ville att han skulle säga det innan jag hoppades för mycket. Och de lät helt konstigt, men det var sant.
- Mercedes, sa Justin kort efter en ganska lång stund, jag hade glömt vad jag skulle säga från Fredo men väntade på att han skulle börja prata, jag ville ju inte avbryta honom. Jag kollade kort och ickenärvarande på honom och nickade.
- Mm..
- Den betydde ingenting för dig va? Viskade han och jag vände snabbt huvudet mot honom. Försökte läsa av hans blick, något jag inte lyckades med, hans blick var uttryckslös. Jag nickade sakta.
- Jo, gjorde den för dig? Ett litet, litet leende spreds på hans läppar. Håret hängde ner för axlarna, långt och svart som natten som de alltid brukade vara. Jag brukade använda de som en mur mot saker jag inte ville röras vid, detta var inte ett sådant tillfälle, men jag gjorde det ändå.
Blev plötsligt blyg, något jag nästan aldrig var.
- Jag sa ju de igår, om den gjorde för dig, gjorde den för mig. Jag kollade plötsligt bort.
- De där är inget svar, de kan ju betyda många olika saker. Jag kollade snabbt upp på honom och studerade hans ansikte. Käkbenen var starkt markerade och läpparna små och ljusrosa. Det vackra leendet som hade lekt på hans läppar innan var bortblåst och hade ersatts av ett rakt streck.
- Jag är bara rädd att det inte är samma sak för dig, att du inte känner samma sak.. Fattar du? viskade han och kollade med stora bruna ögon på mig.
- Kyssen betyder inte att vi ska gifta oss Justin, jag log stort och kollade upp i hans glittrande guld ögon. Det lilla leendet spreds på Justins läppar igen och de pirrade mjukt i maggropen, leendet gjorde mig helt varm inuti.
- Säg bara sanningen, sa jag kort med ett leende och han nickade och kollade bort från mig för att följa dörren mittemot oss dörrkarm. Hans ögon fördes sakta upp och flackade sedan runt i rummet. Han drog en snabb hand genom det glänsande håret och tog ett djupt andetag.
- Jag kan inte säga så mycket förutom att jag kände något, de liksom… Han tog en kort paus, kändes bra? Låter de sjukt? Jag vet inte om känslan kan vara början på något, jag har ingen aning, men om vi inte testar får vi ju aldrig reda på det, eller hur? Han kollade med stora igenomträngande ögon på mig. De bruna ögonen förtrollade mig och jag visste inte vad jag skulle göra. Han kollade på mig med en klar blick och guldet i hans ögon flöt runt på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Han stod någon meter från mig och andades tungt. Jag nickade tamt och kollade upp på honom. Han var rätt mycket längre än mig, kanske ett huvud? Lång var han i alla fall, men det hade Moshe också varit..
Min blick hade glidit ner till golvet och jag kunde plötsligt känna en söt mjuk doft slås mot mig. Jag ryckte till och kollade upp för att få möta ett par guldbruna ögon. Samma ögon jag för några få minuter sedan kollat djupt in i. Han hade tagit några steg mot mig och stod nu nära. Han höjde sin ena hand och jag kunde känna pirrandet komma krypande, mitt hjärta pulserade tungt och jag slöt mjukt ögonen när hans fingertoppar nuddade mina.
- De andra kanske kommer snart, viskade jag och kunde egentligen inte bry mig mindre, allt jag kunde bry mig om och tänka på var Justins mjuka fingertoppar som smekte min rosenröda kind mjukt.
- Tar du illa upp om jag säger att jag inte bryr mig? Rösten var ännu närmre denna gången, tät imot mitt öra. Jag rös till och skakade lugnt på huvudet.
- Nej. Han fnissade till i mitt öra och håren reste sig i min nacke. Jag kunde känna hans mjuka andetag mot halsen och andades själv kort och studsigt.
Moshes första intryck på mig var inget egenförelse med detta, jag hade träffat Moshe på en fest en gång, första intrycket var väll att han var en stökig tonåring med en mycket liten framtid framför sig.
- Tänkte väll det, viskade Justin tillbaka lite sent och jag fnissade till. Han flyttade huvudet lite mer mot vänster och började smeka min vänstra kind med sina ljusrosa läppar. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig fullt ut på hans mjuka läppar. Han la armarna om min midja och drog mig mjukt mot sig. Jag fnissade till och kollade upp i hans bruna ögon, ställde mig på tårna och kollade upp i hans ögon. Han hade ett brett leende på läpparna och smekte mig mjukt över ryggen. Han skrattade tyst till innan han raderade mellanrummet mellan våra läppar. Hans läppar masserade mina mjukt och fjärilarna dansade runt i min mage. Jag hade lagt armarna om hans nacke och smekte håren längst ner i hans nacke, jag kunde nästan känna hur han rös till och kände mig lite stolt.
De rasslade till i dörren och jag kunde höra hur Fredo svor lågt över de ”jävla låset”. Jag släppte Justin och han släppte mig och vi ställde oss så normalt vi kunde. Fredo kom ut och kollade med stora ögon på oss.
- Har någon dött? Han såg för seriöst ut för att vara Fredo och även trött.
- Jag dog, jag kollade alvarligt på Fredo och han suckade högt.
- Det var ett skoj.
- Menar du det eller!? Han suckade irriterat och hissen plingade till, det var Scooter som kom ut. Han såg inte glad ut och kollade med stora ögon på oss.
- Är ni seriösa? Vad har ni gjort! Vi har varit där nere hela tiden och väntat på er! Justin skrattade till och Fredo suckade lågt.
- Försovning är ”typical Fredo”, sa Justin kort och ryckte på axlarna. Fredo suckade högt och skakade på huvudet.
- Mercedes väckte mig inte.
- Du sa inte att du ville bli väckt heller! Försvarade jag mig och han suckade.
- Ska man behöva berätta all… han hann inte längre innan han blev avbruten a Scooter.
- Vi har brottom, kom. Jag vinkade med armarna i en gest som betydde att vi skulle komma med. Vi gick snabbt efter och Fredo kollade irriterat på mig.
- Du får sova i korridoren inatt. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Om det är någon som ska sova i korridoren är det du, vem är de som inte vaknar på morgonen? Inte jag i alla fall!
- Vem är de som inte väcker en på morgonen!?Han kollade med stora ögon på mig för att överdriva svaret. Jag skakade på huvudet med ett flin på läpparna. Justin skrattade till bredvid mig och vi kom fram till hissen. Justin kollade motbjudande på den innan han gick in.

-

De båda grabbarna stank svett bredvid mig i den stora bilen på vägen hem. Jag hade egentigen ingen aning om var Fredo stank, men Justin hade ju sprungit runt på scenen, allt hade varit kortare idag. Hela dagen, mindre arena och sådant också. Jag hade inte tänkt på de på hela morgonen, men vi skulle åka från Verona idag. Lämna Italien bakom oss och bege oss mot Spanien. Jag såg fram imot att åka till Spanien, då jag aldrig varit där innan. Jag hade i princip inte varit någonstans innan denna resa, i alla fall inte på många ställen, mest runt i USA. Vi fick snabbt sticka in på hotellet och packa ihop våra grejer, vissa fick också duscha. Jag var inte en av de, jag satt vid tv:n medans Fredo duschade. Justin cirkulerade i mina tankar hela tiden och jag fick nästan huvudvärk, så mycket jobbade mina hjärnmuskler.
I alla fall nästan.
När Justin och Fredo äntligen duschat klart stack vi alla ut till bilarna och åkte direkt iväg till flygplatsen, för att gå igenom alla kontroller och sedan stiga på planet.
- Ska jag sitta mellan er turturduvor? Flinade Fredo och jag skrattade torrt på låtsas. Jag visste att han inte menade allvar med turturduvor, men han visste ändå inte hur rätt han hade i det han sa.
I alla fall om jag förstått Justin rätt. Vi kanske inte var direkt ”turturduvor” som Fredo uttryckte det som, men vi var väll…. Jag vet inte, vad ville Justin att vi skulle vara? Vi var ju inte tillsammans, inte heller förälskade, vi kanske vara dejtade? I smyg. Väldig smyg. Nästan så att de hängde på liv eller död, fast inte riktigt så dramatiskt. Justin kanske inte ens ville sitta jämte mig, han kanske inte ville ”hålla på” med mig i publik alls, bara som sin lilla kelgris när han själv ville. Som ett gosedjur i en låda, man tog fram den när man ville.
Mamma hade ju varnat mig, lita inte på kändisen. Eller vad de nu var hon hade sagt.
- Sätt dig du, svarade jag kort och Fredo skrattade till. Han satte sig i sätet mellan mig och Justin och jag skulle precis sätta mig när Fredo skrattade till och reste sig för att tränga sig förbi mig och sätta sig på sätet jag precis skulle sätta mig. Jag stelnade till och vände mig genast om för att sätta mig tyst ner i sätet i mitten. Justin satt längst in mot fönstret och jag nu i mitten, Fredo skulle snart somna och då var jag och Justin så gott som ensamma.
Bra eller dåligt? Berodde på hur detta skulle sluta.
- Jag ska va snäll mot er idag, han skrattade torrt till la sig tillrätta i soffan. Sätena var alldeles för mjuka och sköna för att vara flygplansstolar. Beiga var de, och fruktansvärt mjuka. Planet var ganska litet och varje grej var typ målad eller naturligt vit, förutom då sätena. Jag skruvade på mig i sätet och kunde känna Justins blickar mot min kind. När jag knäppt på säkerhetsbältet vände jag mig sammanbitet mot Justin och log smått.
Jag kunde ju inte vara en leksak för honom, eller leksak och leksak.
Jag hade ju inget att gå på, inga grunder.
- Flygrädd? Viskade han och lutade sig lite mot mig för att bara jag skulle höra, jag skrattade till och kollade in i hans förtrollade ögon och glömde allt som hade med leksaker att göra.
- Lite, viskade jag tillbaka och han log smått, drog ena handen genom håret och fuktade läpparna innan han lutade sig fram för att kyssa mig på kinden snabbt och sedan ta tag i min hand.
- De behövde du inte vara, det är inget farligt. Han kollade djupt in i mina ögon och det kändes som om jag kunde försvinna de guldiga ögonen.

Sämsta kapitlet ever. Hände inget och var så dåligt, men måste lägga upp de ändå :( 

VAD HÄNDER? VAD TROR NI MERCEDES TÄNKER PÅ? :D

KOMMENTERA MYCKET NU! 

KOMMENTERA