- Jag har tänkt på en sak, vi vet ju inget om varandra, även fast vi varit vänner i en vecka, så vi kanske ska fråga lite grejer om varan, eller vad tycker du? Justin hade blicken på våra ihop slingrade händer när han talade men kollade mot mig när han var klar med meningen. Jag satte mig upp från min nästintill liggande position mot hans axel och nickade. Lutade sedan huvudet mot hans axel igen och gav ifrån mig en lättsam suck. Jag släppte hans hand och gjorde armkrok med honom istället, kramade om hans arm och drog in hans doft i mina lungor.
- Fråga på, viskade jag och lutade hakan mot hans överarm, klämde näsan och kunde knappt andas, fick andas med munnen istället.
- Vi kanske ska vila istället, jag kramade hårdare i hans arm, gosade in huvudet i den och skakade på huvudet.
- Nej, fråga något, han tog ett djupt förberedande andetag och sa sedan:
- Hur var din pojkvän? Jag kunde känna hur hans kind trycktes mot min hjässa och han kysste mig sedan mjukt på toppen av huvudet, jag slöt ögonen och kysste han mjukt på axlen, kanske inte de bästa stället, men de ända jag kom åt i ställningen jag låg.
Hur hade Moshe varit egenligen? Egentligen hade han varit perfekt, "the typical pojkvän" i princip. Men det var nog bara en charad. Jag kunde inte låta bli att undra när han började vara otrogen mot mig. Och varför! Räckte inte jag till för honom? Jag kanske inte räckte till för någon. Jag försökte täcka Moshe med doften av Justin.
- Han var.. Ehhm.. Kärleksfull, ärlig oftast, gullig, lång, ganska stark och muskolös. Jag lutade pannan mot hans arm igen och kramade om den hårdare. Som för att hålla honom kvar, vid min sida, just nu i flygplanet. Justin tog ett djupt andetag, sa sedan:
- Han verkar ju perfekt! Varför gjorde ni slut? Jag kunde känna hur han drog läpparna mjukt mot min hjässa och jag rös till av välbehag.
- Han var allt annat än perfekt.. viskade jag, tänkte på vad han gjort och gosade ned mig i Justins arm igen, tryckte min kind mot hans arm och försökte glömma de stönade tonåringarna i Moshes sovrum. För någon dag sedan hade de känts helt okej att prata om honom, nu kändes de hemskt igen och de var som att riva upp gamla infekterade sår, som nästan läkts.
Nu var de tvunga att börja om läkprocessen igen.
Jag klandrade inte Justin, han ville ju bara väl.
- Du behöver inte prata om de, Mercedes, viskade han som om han läst min tankar och kysste mig mjukt på toppen av huvudet igen.
- Jo, han ehm.. Han var otrogen mot mig, och har antagligen varit det ett antal gånger, jag hörde honom, eller de... Ehm, tjejen var min bästa vän, han blev stilla. Rörde sig inte på några sekunder och sa sedan utdraget, inte överdrivet, men ändå lite utdraget:
- Jag är såå ledsen Mercedes. Jag hoppade närmre honom och satt nästan i hans knä efter några sekunder. Han släppte min arm och la armarna om mig istället.
- Va inte de, det är länge sedan. Egentligen var de inte så länge sedan, kanske en månad eller lite mindre, hon visste inte säkert. Men något sådant kanske. Hon orkade inte räkna efter.
Hon kunde känna hur ett par armar släpade upp henne i sin famn och höll om henne mjukt.
- Din tur, viskade Justin och jag kröp ihop i hans famn, kände mig inte trött, men älskade när han höll om mig, även fast han bara gjort det ett fåtal gånger,och jag hoppades verkligen att de inte var de sista heller.
- Hmm.. Vad är din favoritmat?
- Den var djup! Skojade Justin och jag skrattade till, slingrade mina armar om hans nacke och log stort, drog mig sedan upp så att jag satt mer upp i hans famn. Med benen snett över hans ben och armarna om hans nacke, en väldigt ful position och jag var väldigt glad att Fredo sov.
- Jag vet, fruktansvärt djup! Han fnissade till mot mitt hår innan han snabbt svarade genom att viska i mitt öra:
- Spagetti och köttfärsås, tror jag. Jag log stort och lutade mig mot hans muskelösa bröstkorg.
- Det är gott, din tur.
- Visste du vem jag var innan du träffade mig, face mot face? frågade han och han skrattade till- igen.
- Alla vet vem Justin Bieber är, sa jag och han log stort mot mitt hår.
- Ellerhur.
- Ja jag visste vem du var, men jag tänkte aldrig på dig, fattar du? Du fanns liksom, men jag brydde mig inte så mycket, jag tog en kort paus, då. Han nickade förstående.
- Jag fattar. Han flyttade min kropp så att jag satt "riktigt" i hans knä. Jag blev plötsligt medveten om att de andra kunde gå förbi och slänga en blick på oss utan att vi hade en aning, utan att vi ens reagerade.
- Justin, viskade jag och jag kunde känna hur han lutade hakan mot min axel.
- Ja? Han kysste mig mjukt och knappt så att jag kände det i nacken och jag slappnade av i hela kroppen.
- De andra kanske hör oss? viskade jag och lutade mig bak mot hans axel, han skrattade till och skakade på huvudet.
- Nej, de gör de inte, hör du inte att de pratar? Jag skakade på huvudet och lyssnade nogrannare, då hörde jag ett lågt mummel från längre fram i planet, där de vuxna, eller vuxnare, antagligen satt. Jag fnissade till och Justin slingrade sina armar om min midja.
- Hur gammal är du? viskade han mjukt och jag stelnade till.
- Bryr du dig om ålder? Han skakade snabbt på huvudet och fnissade till.
- Nej, det gör jag inte, jag är bara nyfiken.
- 16, svarade jag snabbt och han kysste mig mjukt på kinden. Jag var två år mindre än Justin, skulle den lilla skillnaden spela någon roll för Justin? Skulle han bry sig om de två åren. Han blev tyst, kysste mig fortfarande om midjan och jag fortsatte luta huvudet mot hans axel. Kunde fortfarande höra de vuxna småprata och Fredos små snarkanden bredvid oss. Men allt jag kunde tänka på var Justins andetag mot min nacke, hur den fuktiga luften träffade min nacke och sände kalla kårar längst ryggraden.
- Hur gammal är du? viskade jag för att bryta tystnaden och han viskade:
- 18. Jag nickade långsamt.
- Och du har inget imot.. Ehm, yngre tjejer? frågade jag och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Nej, du är inte yngre heller för den delen, du är två år mindre, alltså i princip ingen skillnad. Jag nickade lättat. Jag hade hoppats på att han inte tyckte de var konstigt.
- Bra.
- Var växte du upp? Jag tänkte efter en stund, vad hette stället nu igen? Stratford? Var det Stratford? Ja de måste varit Stratford.
- Stratford, sa jag och han stelnade till.
- Stratford var? Hur många Stratford fanns det?!
- I Kanada... Tror jag.. Han fnissade till.
- Jag med! Gud va coolt! Tänk att vi växte upp i samma stad!
En glimt av pojken på Avon Theathre's tredje trappsteg visades i min hjärna och jag blev varm av att tänka på den lilla killen. Hans röst spelades fortfarande i hennes sinne ibland, även fast de var så sjukt länge sedan.
Jag vände mig osmidigt i hans famn och satt nu med kroppen mot honom.
- Vi kanske träffat varan! Han log stort och ögonen glimtade till. Han höjde handen för att smeka mig mjukt på kinden, lutade sig fram och lät sina läppar massera mina mjukt. Hans fuktiga läppar var mjukt och försiktiga mot mina, vi hade inte vant oss vid varandras läppar ännu. Och jag visste inte ens om vi skulle hinna vänja oss. Jag höjde händerna och la de om hans nacke, tryckte min bröstkorg hårt mot hans och ökade kyssens tempo. Gjorde den lite mer intensivare och djupare. Jag frågade om inträde i hans mun och han tillät mig snabbt, hans tunga smekte min mjukt och jag smekte hans nacke med mina fingrar.
- Jasså, verkligheten visade sig med Patties ord. Jag drog mig ur kyssen lika snabbt som Justin och gömde ansiktet i Justins hals med rosiga kinder och krampade om Justins nacke.
Pattie skulle ändå fatta att det var jag.
För det första:
Det fanns ingen annan ung tjej på detta planet.
För det andra:
Man kunde inte ta fel på mitt långa svarta hår.
- Jag ska låtsas att jag inte såg något, jag kunde höra henne gå vidare i korridoren, antagligen och jag svor lågt.
- Hon kommer hata mig nu! väste jag lågt och han skrattade till.
- Hon hatar dig redan, jag kollade chockat upp på honom med stora ögon och luggen som hängde nerför pannan. Ett retligt leende visade sig på Justins läppar och jag smällde löst till honom på armen, fattade att han bara skojat.
- Jag skojade bara babe, viskade han och jag stelnade till.
Babe. De lilla ordet lät så betydelsefullt när Justin uttalade de, som om de var de största och mest betydelsefulla ordet i världen. Som om allt liv cirklade runt ett ord, ett litet litet ord, fyra små stavelser.
Jorden kanske cirklade runt ett ord, men om de fanns ett ord var det i alla fall inte babe, men just nu, för mig, var ordet babe.
Jag slingrade sakta armarna om hans hals igen och fick efter mycket möda över allt hår på ena sidan för att luta höger kind mot hans axel, hade läpparna mot hans hals, utan att de nuddade. Jag slöt ögonen och slappnade av i hans famn. Han smekte mig mjukt över ryggen och jag slöt ögonen för att njuta av hans beröringar. Han drog ena fingret längst min ryggrad och jag rös till.
- Men hon kommer ju inte gilla mig! viskade jag och Justin skrattade till.
- Va inte orolig babe, hon har kommit på mig kyssandes innan.
Och där kom det igen, babe.

UPPE, andra kapitlet denna veckan -.- skit sugig uppdatering, inte varit på gott humör och mått allmänt sådär!

MEN ÄLSKAR ER <3

KOMMENTERA NU

- HELT MYYYYYYYS KAPITEL! -