Justin räckte mig mobilen och vände sig sedan om för att gå tllbaka till badrummet. Jag satt i pyjamas på hans soffa och försökte få iphonen i min hand att fungera. Justin hade hjälpt mig att slå in pinkoden och framsidan var nu framme, hans bakrundsbild var den tråkigaste jag någonsin sett. Den var grå med massa vattendroppar, en av de vanliga kunde jag gissa.
- Justin, hjälp jag vet inte hur man trycker upp telefonen! gnällde jag och Justin vände sig om med en suck för att komma tillbaka till soffan ännu en gång, han hade ett lurigt leende på läpparna samtidigt som han suckade och släpade på stegen tilbaka till mig.
- Du kan ju ingenting! skrattade han och jag suckade högt, han satte sig nära mig i soffan och tog mobilen från mig för att klicka upp en av de många apparna. Han räckte sedan tillbaka telefonen till mig och skulle precis resa sig upp när jag tog ett fast tag om hans hand och drog ner honom i soffan igen. Jag kysste honom mjukt på kinden och han skrattade ljust till innan han reste sig upp för att gå tillbaka till duschen, för tredje gången idag.
Justin hade rabblat upp minst hundra gånger för mig vilka siffror man skulle ha före telefonnummret om man skulle ringa till USA och jag kunde faktiskt säga att jag kunde de. Jag knapprade snabbt in de och sedan vårt hemnummer innan jag tryckte på den gröna knappen och la luren mot örat. Jag visste inte hur mycket klockan var i USA, jag hoppades på att det inte var mitt på natten i alla fall.
- Hallå? Mitt hjärta hoppade ett extra steg i bröstet när jag hörde den pigga rösten som tillhörde min mor.
- Hej mamma! sa jag och skrattade till.
- Nejmen hej gumman! Hur har du det? frågade hon och jag hörde nästan hur hon log igenom telefonen.
- Jag har det jätte bra!
- Är de snälla mot dig? Är Fredo trevlig? Och vem är kändisen? Hon lät förväntansfull och nyfiken och jag skrattade till.
- De är jätte snälla mot mig båda två! Fredo är jätte trevlig! Justin Bieber heter han, berättade jag inte det förra gången vi pratade? Min mamma skrattade till och jag kunde gissa på att hon ryckte på axlarna.
- Jag vet inte älskling! Kanske! Hur är han då?
- Han är jätte snäll och... Jag drog ut på svaret lite länge och mamma fick misstankar direkt.
- Och.....? Jag skrattade till.
- Inget.
- Bara säg det, jag skakade på huvudet, men kom sedan på att hon inte såg mig, alltså var skakandet helt lönlöst.
- Nej, det är inget. Jag kunde inte hindra leendet som lekte på mina läppar. Jag pillade på mitt hår samtidigt som jag fnittrade till - gud va töntig jag var, såhär hade jag inte ens varit när jag dejtat Moshe.
- Vad är det Mercedes, bara säg det. Jag skrattade till och himlade med ögonen.
- Det är ju inget sa jag ju, ljög jag och hon suckade högt, jag gissade på att hon även himlade med ögonen.
- Du ljuger.
- Nej. Hon suckade igen och blev sedan tyst.
- Du är kär ellerhur!? sa hon med eftertryck, ett sådant där som alltid huvudpersonens kompis gjorde i filmer, när huvudfiguren, som just nu var jag, vägrade berätta något som kompisen vet hänt.
Jag blev tyst, mammor hade en förmåga att kunna gissa saker; ganska lätt.
Jag förblev tyst, råkade dock fnissa till och mamma drog den sanna slutsatsen direkt.
- I vem!? Hon fnittrade flickaktigt. Min mamma brukade inte vara flickaktig, hon var rak och ganska hård. Eller inte hård, men bestämd. Något med hennes sett hade förändrats, och jag gillade det.
- Gissa! viskade jag och fnittrade till igen. Hon skrattade och tänkte efter en stund. Jag trodde hon kunde gissa det ganska direkt, men det kunde hon tydligen inte, eller så ville hon bara dra ut på det.
- Justin? Hon sa det med en flörtig touch, en flickaktig-flört-touch. Jag brast ut i skratt och hon skrattade med mig.
- Kanske... Svarade jag efter skrattet och jag kunde gissa på att hon log.
- Kanske?
- Okej, ja. Men jag vet inte om jag är kär, vi dejtar bara... Typ.. Fast vi har ju inte kunnat vara ute på någon.. Dejt eller något, vi har fått dejta på hotellet istället. Hon skrattade till.
- Jaså.. Jag fattade vad hon började tänka på när jag sa att vi "dejtat-på-hotellet", jag suckade djupt och slöt irriterat ögonen.
- Vi har pratat och kollat på film!
- Visst! Hur är han då?
- Jätte gullig! sa jag snabbt och tänkte efter. Sjukt lång bara, och stark och känd och snäll och snygg och gullig. Jag använde för många och i den meningen med vilje, jag ville att det skulle låta lite drömmande, som om jag kom på saker efter hand, vilket jag också gjorde.
- Snygg säger du? Jag skrattade till och nickade - dumt val.
- Ja, snygg, sök på goooooooogle, jag överdrev med ooo-en.
- Det ska jag göra.
- Hur mår Solo? frågade jag snabbt och hon skrattade till.
- Från en kille till en annan... sa hon tyst innan hon fortsatte, han mår bra, jag pratade med Michelle senast idag och han var jätte fin! Han saknar dig nog!
- Tror du? frågade jag hoppfullt snabbt och mina tänkar letade sig hem till Washington och min underbara häst.
Mamma skrattade till.
- Ja, det tror jag. Ett leende spreds på mina läppar.
- Har du hört något från Chris? frågade jag snabbt och hon skrattade till.
- Ja, han mår bra! Saknar oss, och dig! Jag skrattade till.
- Jag ringer honom sen.
- Vems mobil ringer du från förresten? Jag kunde känna två armar om min midja och hur någon smekte sina läppar mot min hals.
- Justins. Jag.. Ehmm.. Såkade bli utelåst igår.. Så jag fick sova på Justins.. Ehm.. Soffa. Jag pausade blandannat för att jag inte visste vad jag skulle säga, men det mesta var Justins fel.
- Soffa säger du... sa mamma fundersamt.
- Ja.. Ehm.. Soffa.. stammade jag fram.
Justin hade lutat sig över soffans ryggstöd och smekte nu sina läppar mot min hals, hade samtidigt ett hårt tag om min midja. Jag stönade till när han kom åt mitt känsliga ställe, bakom örat.
- Vad gör du babe..? viskade Justin i samma öra som jag höll telefonen mot. Jag stelnade till och Justin fnissade muntert till.
- Vem var det där? Justin släppte mig och gick runt för att ställa sig framför tv:n, han la armarna i kors framför bröstet och kollade med höjda ögonbryn och ett stort flin på mig.
- Jag hatar dig, gestikulerade jag med läpparna och han skrattade till och skakade på huvudet.
- Du kan inte hata mig, viskade han tillbaka och jag suckade; med ett eländigt leende på läpparna.
- Det var ingen! sa jag till mamma och la sedan snabbt till: men jag måste dra nu, eehm, hejdå! Vi ses snart, puss puss älskar dig! Jag pratade väldigt snabbt och mamma skrattade.
- Jadå, vi ses snart, hälsa Justin, älskar dig, hejdå! Jag la på och reste mig upp för att snabbt gå fram till Justin och spänna blicken i honom med armarna i kors på bröstet. Han skrattade och hade världens gulligaste leende på läpparna.
- Jag hatar dig, sa jag men kunde inte hejda leendet som lekte på mina läppar.
- Du kan inte hata mig sweety, skrattade han och jag försökte nicka alvarligt.
- Jo, faktiskt. Jag hatar dig.
- Du kan inte hata mig, jag kollade djupt in i hans ögon och de bruna ögonen glittrade vackert till. Han tog ett snabbt steg fram och pressade sina läppar mot mina samtidigt som han höjde handen till min nacke. Jag fnissade till och hans läppar masserade mina mjukt. Jag la armarna om hans hals och tryckte min pyjamas-beklädda bröstkorg hårt mot hans, stod på tå för att inte släppa hans rosa mjuka läppar. Han släppte min nacke för att istället smeka mig över ryggen, rysningar spred sig i min kropp och jag fnittrade så gott som det gick till igen när hans hand mjukt klämde till på min rumpa. Han fick stå som en gammalgubbe med böjd rygg som Quasimodo i " Ringaren från Notre-dam ". Men han verkade inte bry sig så mycket.
- Badass Bieber, viskade jag mot hans läppar och han smekte min rumpa mjukt. Han hade ett stort flin på sina läppar och ögonen glittrade.
- Ellerhur. Han kysste mig en sista gång på läpparna innan han tog ett steg bak och började gå mot toaletten.
- Diss. Justin vände sig om och flinade stort.
- Puss puss.
- Duschade du inte innan? jag höjde ena ögonbrynet och log ett snett leende. Han fnissade till och ryckte axlarna.
- Något annat blev plötsligt mycket viktigare. Jag spände ögonen i honom oc fattade att han hade lyssnat på hela samtalet.
- DU DIN LILLA! Jag sprang snabbt till toaletten men han hann före och smet snabbt in för att stänga igen dörren och låsa.
- Fyyyyyyyyyy......... överdrev jag utanför och bankade på. Jag kunde höra han skratta där inne.
- Jag kommer ge igen någongång! ropade jag tillbaka och han skrattade genom dörren.
- Hurdå? Jag tänkte efter.
- Det kommer jag på! Justin skrattade en sista gång innan duschljudet sattes på och jag gissade på att han ställt sig i duschen. Jag gick tillbaka till Justins mobil och svor lågt när jag kom på att jag inte visste hans pinkod. Jag la ner mobilen i soffan och gick fram till toalettdörren för att hårt banka på, vattenljudet stängdes av och jag skrek:
- Säg pinkoden!
- Varför? skrek han tillbaka med ett litet fånigt skratt.
- Bara säg den! suckade jag och han skrattade till.
- Okej! Ett, två, fyra! Jag suckade.
- Taaack. sa jag och log stort medans jag gick tillbaka till mobilen. Jag slog in koden och mobilen låstes upp.
När jag tänkte efter behövde han verkligen en ny bakrund, den gråa vattendroppsbilden var inte intressant och väldigt tråkig.
Jag fnissade till och tryckte mig in på kameran för att vända den så att den kunde ta kort på mig, utan att jag behövde vända den. Jag fluffade till håret och kollade så att jag inte såg helt död ut innan jag började ta bilder. Jag gjorde en massa konstiga miner och grejer med händerna. Till och med pussmunnar på vissa. Kameran var bättre än jag förväntat mig, och bilderna blev ovanligt skarpa.
Jag visste inte hur lång tid det hade tagit innan badrumsdörren öppnades igen. Min blick föll på Justin som kom ut med en handduk hängandes på höfterna. Han höll hårt i handduken och log stort mot mig. Håret var blött och ruffsigt och jag fnittrade till bara jag såg honom. Det pirrade i magen och jag reste mig snabbt upp.
- Ställ upp på ett foto nu, Bieber. Han skrattade till och nickade. Jag ställde mig bredvid honom och han lutade sig lite ner för att vi skulle va på samma höjd, jag höjde kameran och klickade av ett foto precis när han kysste mig mjukt på kinden. Han kysste mig sedan igen och kollade på mig med ett leende innan han gick iväg mot sovrummet med ett stort leende.
Jag kollade med ett stort fåraktigt leende ner på bilden jag just tagit. Han hade blundat och jag såg fruktansvärt glad ut bredvid honom, lite av hand mage syntes och bilden var perfekt.
Förutom den lilla detaljen att jag var där.
Typ

FÖRLÅT FÖR DEN SÄMSTA UPPDATERINGEN EVER!

Ska verkligen försöka bättra mig! 

ÄLSKAR ER!

ENDAST MYSKAPITEL ;) ^^ 

KOMMENTERA