"Du kan ju åka tillbaka när du vill" sa han. Jag brukar alltid säga nej till sånt här, men på något sätt kändes det helt plötsligt lockande, som att det egentligen inte skulle vara en sådan dålig idé, men det var det.

"Jag ska tänka på det" sa jag. Jag ville inte säga nej. Justin log lite och ställde sig upp igen. "Ska vi kanske ta oss tillbaka nu då?" frågade Justin. Jag resta mig upp och började gå ner för sluttningen och Justin var inte långt efter.

"Okej, Amina. Nu får du berätta vad det är. Du har inte sagt någonting på hela eftermiddagen" sa Jina och la armarna kors. "Det är inget" försäkrade jag, men alla visste att det var en lögn.
"Är det pojken?" frågade hon. Jag kollade upp på henne. "Vem? Justin?" sa jag. Såklart var det Justin. Hon nickade lite. "Nej.." mumlade jag.
"Har han gjort någonting?" frågade Jina seriöst. "Nej nej nej. Men han frågade liksom... en sak förut.. och jag sa att jag skulle tänka över det. Och det är det jag gör just nu." sa jag och vickade med ett finger.
"Och var var det han frågade?" hon skulle visst inte ge sig.
"ifalljagvilleföljamedhonomtillbaka" mumlade jag så att hon inte skulle höra, men såklart har hon super hörsel och förstod varenda litet ord. 

"Va?" jag trodde hon skulle låta arg, men hon lät... glad. Jag kollade förvånat upp på henne. "Tycker du att det är bra?" frågade jag chockat, jag trodde hon skulle hata det och be mig att aldrig prata med honom igen.