Good things are coming down the road. Just don't stop walking. 

MERCEDES PERSPEKTIV

- Vill du ha varm choklad? frågade jag glatt och satte mig ner framför Justin. Han kollade trött upp på mig och gav ifrån sig ett litet halvhjärtat framträngt leende.
- Gärna. Jag log och reste mig upp snabbt för att gå bort till automaten, jag gjorde snabbt två varma choklader till mig och Justin och gick sedan tillbaka till bordet igen. Alfredo hade satt sig på Justins vänstra sida och kollade nu på honom från topp till tå.
- Du ser inte på topp ut ser ja...
- Jag vill inte prata om det, suckade Justin och kollade på mig när jag satte mig ner framför honom. Han log samma leende och jag räkte honom den varma koppen.
- Tack.
- Det va så lite, log jag och satte mig snabbt ner. Alfredo kollade snabbt på mig och sedan på Justin, han gav mig någon konstig blick, som betydde något i stil med 'vet-du-vad-det-är-med-honom?', jag ryckte enkelt på axlarna.
Det plingade till i Justins mobil som låg på bordet. Jag råkade av reflex kolla och fick syn på bakrunden.
- Vem är det? frågade jag försiktigt och kollade upp på Justin som flackade med blicken omkring i rummet, han ville inte möta min blick, det såg man långa vägar.
- Jag vill inte tränga mig... började jag men blev avbruten.
- Det är.. Ingen.

Bakrunden på hans telefon hade varit en tjej, en gullig tjej med ett gulligt litet leende på läpparna och små korta fina lockar hängandes till axlarna. Hon hade en grå kort tröja med ett randigt linne under med ett par svarta jeans. Bilden var tagen i en bil och hon log lite mot kameran. Hon hade handen på ratten och lutade den andra mot de öppna fönstret. På fingret som syntes hade hon ett blått nagellack och det passade fint till bilden. I bakrunden var det två träd, bakrunden var väldigt suddig och man såg därför inte andra detaljer. Hon hade mörka ögon och solen sken fint i de mörka håret. 

Bilden var väldigt fin.
Tjejen var väldigt fin.
- Vad heter hon? frågade jag försiktigt. Han kollade skarpt upp på mig och jag ryggade lite tillbaka.
- Hon heter ingenting, hon är ingen, okej? frågade han och drog åt sig mobilen snabbt.
- Hejdå, tack för chokladen. Han gav mig en sista sur blick innan han drämde in stolen mot bordet och började med raska steg gå mot hissarna.
- Bara... Strunta i honom. Hon är känsligt ämne, sa Alfredo och la handen på min axel. Jag kollade efter Justin som stod och väntade på hissen.
- Det var inte meningen att göra honom så..
- Tänk inte på det, jag reste mig hastigt upp och började gå iväg från Fredo och min mat.
- Mercedes, bry dig inte om det!
- Jag ska bara säga förlåt, svarade jag snabbt och fortsatte min väg mot Justin. Hissarna kom precis när jag kommit ut från matsalen och jag fick jogga den sista biten för att hinna med. Justin stod irriterat i hissen och kollade in i siffrorna man kunde trycka på för att tala om vilken våning man skulle till.
- Det var inte meningen att tränga mig på Justin, förlåt, jag tänkte mig inte för.
- Det gör inget Mercedes, jag överreagerar bara, sa Justin och kollade ledset på mig. Förlåt, la han sedan till. Jag log förståligt.
- Det är jag som ska säga förlåt, det var inte meningen att vara så ohövdig.
- Hon heter Selena. sa han kort och kollade upp i taket, mest för att ha någonting att kolla på, gissar jag.
- Hon var söt. Han drog upp mobilen och räckte fram den till mig. Jag tryckte på hem knappen och skärmen lystes upp. Tjejen såg precis ut som innan, brunt lockigt hår till axlarna och bruna stora rådjursögon.
- Hon är... Min syster, sa Justin och kollade allvarligt på mig.
- Din syster? frågade jag och log smått.
- Min.. Syster. svarade han osäkert tillbaka och kollade skeptiskt på mig.
- Jag skulle vilja träffa henne någongång, sa jag enkelt och försökte få ögonkontakt med honom, han vek bara undan blicken och kollade in i väggen.
- Vi har inte kontakt längre, sa han kort och suckade djupt.
- Är det för att du är.... Känd? frågade jag försiktigt och kan ryckte på axlarna.
- Jag vet inte riktigt, det var inte jag som bröt kontakten, svarade han enkelt och jag nickade, kollade sedan tillbaka på mobilen och frågade försiktigt:
- Har du mer foton på henne? Han nickade och sträkte sig efter mobilen, jag gav honom den direkt och han tryckte in på bilderna, jag kollade bort, ville inte rota i hans privat liv och kolla igenom hans bilder, han kollade igen de snabbt och hittade sedan en till bild.
Han räkte över mobilen till mig och jag tog imot den för att sedan kolla ner på bilden.

Det var en bild på samma tjej, den var svart vit och hon höll sina händer för munnen, men man kunde se ett leende bakom händerna. Hon såg naturlig ut, naturligt vacker. Hade håret i en hög tofs och en fin ring på högra ringfingret. Bilden var suddig på vissa ställen och jag log stort. 

- Hon är väldigt vacker.
- Mmm, jag räkte över mobilen till honom när jag studerat bilden lite till och log stort.
- Bra att vi fått de uträtt, har du tänkt äta mer?
- Jag tror inte det, jag ska vila lite innan förberedelserna börjar, du då? frågade han och log mot mig, leendet nådde inte ögonen.
- Vila, Fredo kommer väll upp och frågar hur det gick sedan, svarade jag och hissens dörrar öppnade sig snabbt, hiss turen hade varit ovanligt lång, men jag orkade inte bry mig om det nu.
- Jag måste bara fråga dig en sak Justin, började jag och han kollade bak mot mig, han hade varit påväg ut från hissen och stod nu i öppningen och kollade bak mot mig.
- Mmm? frågade han och försökte få mig att prata.
- Kommer det inte vara tråkigt att turnera i två år? Du kommer ju vara tjugo när du slutar! utbrast jag och gick fram till honom för att slå följe till våra rum. Han tog ett djupt andetag och ryckte på axlarna.
- Det kommer väll va ganska tufft ibland, när jag vill göra andra saker och så, leva ett vanligt liv, det kommer jag ju inte kunna göra, allt kommer va musik hela tiden. Åka buss, flyga, förberedelser, uppträda, också om igen. Det kommer ju inte va ett vanligt tonårsliv, jag växer upp ganska snabbt. Men jag gör de för de, mina beliebers, jag vill uppträda och jag vill göra mina beliebers lyckliga. De har fått mig hit, och nu ska jag ta mig längre, med deras hjälp, fattar du? frågade han och vände sig mot mig. Jag gör det för de, la han sedan till med ett snett leende.
- Jag tror att jag förstår.. svarade jag och stannade utanför min dörr, Justin stannade också, kollade på mig och log.
- Men du ger ändå dina fans dina sista tonårsår, han ryckte på axlarna och log.
- Jag skulle göra det igen. Jag log stort, och leendet på mina läppar var inte fake.
- De betyder allt för dig va? frågade jag och kollade nyfiket på honom. Han skrattade till och nickade.
- Ja, de och familjen, såklart.
- Och Selena är din familj? Han gjorde någon konstig grimash och såg chockat på mig innan han såg normal ut igen och harklade sig.
- Hmm.. Hon är ju min syster, jag nickade och log stort.
- Du sa det, skrattade jag och kollade sedan mot min dörr.
- Ha det så kul innan repetionerna, jag tror jag kollar på en stund idag, log jag och han log och gick iväg mot sin dörr.
- Vila lugnt, skojade han och öppnade sin dörr.
- Det ska jag, han gav ifrån sig ett leende innan han stängde dörren efter sig. Jag öppnade också min dörr med nycklen som jag dragit upp ur min ficka och gick snabbt in. Jag kollade runt och visste inte vad jag skulle hitta på.

JUSTINS PERSPEKTIV

Fan. Helvete.
Varför?
Varför? 
Hur fan kunde jag va så dum att jag ljög för henne? Det var ju helt stört. Jag ljög henne rakt upp i ansiktet. Åh helvete. Jag som skulle vara snäll? En snäll kille. Fan, jag var så blåst. Jag kunde ju inte heller prata med henne nu i efterhand och medje att jag ljugit, vad skulle hon tro om mig då?
Det kanske var bättre att leva på lögnen.
Live on a lie.
Fan. Jag var verkligen helt pantad. Man ljög inte för en tjej. Man ljög inte för någon. Jag skulle aldrig kunna se henne i ögonen igen. Aldrig.
Vad skulle jag säga om jag sa sanningen till henne?
- Åh, förresten Mercedes, jag är ledsen men jag ljög för dig innan, Selena är inte min syster, hon var mina flickvän, du vet, min älskling? Aa du fattar, ja, de var ju bra, tack.
Min mobil plingade till.
Ett sms.
Från Selena.

Från: Selena

Jag älskade dig med Justin. Men jag älskar dig inte
längre, så snälla, försök i alla fall komma över mig.
Det kommer göra för ont att veta att du fortfarande
älskar mig.
Om du älskar mig, kom över mig.
Selena

En ensam tår rann nerför min kind. Hon hade verkligen kommit över mig. Glömt bort mig. Slängt bort mitt namn i en hög med sopor.
Hon ville inte alls ha kontakt med mig längre.
Det gjorde ont. Bultade, som ett bultande sår djupt inne i själen. Som sved varje gång man andades. Och som ingen läkare i hela världen kunde göra något åt.
Det ända som egentligen skulle kunna hjälpa var väll att hitta kärleken på nytt. Selena borde väll inte vara "the-one-and-only" för mig, då skulle de vara riktigt tragiskt, eftersom att hon dumpat mig.
Då skulle jag alltså leva ensam resten av livet.
Bye bye grandchildren.
Skämt och- sido, det kunde väll inte va så tragiskt att jag skulle leva ensam resten av livet. Dock fick jag nog vänta med att skaffa tjej tills efter turnen, annars skulle det nog bli svårt att hålla kärleken vid liv.
Jag fick ta livet som det kom.
Men jag skulle aldrig glömma Selena.
Hennes bruna hår och stora rådjursögon skulle finnas kvar på min hjärnhinna föralltid.

MERCEDES PERSPEKTIV

Min mobil ringde, den gav ifrån sig ett högt irriterande ljud och jag sträkte mig irriterat efter den där den låg på soffbordet.
Jag hade kommit på att min spanska lärare, Ms. Gonzales, hade gett mig 40 spanska glosor som jag skulle kunna när jag kom tillbaka. Ms. Gonzales var en mycket sträng kvinna, med håret ständigt uppsatt i en stram knut och samma röda läppstift på läpparna. Hon klädde sig oftast i kjol och en sjorta eller ett par jeans och en tröja med en slags kavaj över. Ms. Gonzales hette Maria i förnamn och kom från Spanien.
Jag tryckte mobilen hårt mot örat och svarade dovt:
- Mercedes.
- Hej Mercedes. Jag stelnade till av rösten i andra änden, jag brukade alltid bli glad när jag hörde den rösten. Vart tog mitt happy-face vägen?
- Jag vill inte prata med dig, hejdå. Jag var nära att lägga på när jag blev stoppad av personen i andra änden.
- Vänta, Mercedes vi måste prata ut, det var Moshe som hade ringt. Moshe, min föredetta.
- Det finns inget att prata ut om, lämna mig ifred, jag vill inte prata med dig.
- Var är du någonstans?
- Varför bryr du dig? frågade jag tycket.
- Jag vill bara veta var du är någonstans, sa han snabbt och irriterat.
- Jag är i Europa, svarade jag snabbt och suckade sedan.
- Har du det roligt? frågade han med påtaglig uppmuntran.
- Ja, och jag vill inte att du ska förstöra det, tack.
- Så du har inte saknat mig? Jag tvekade.
- Jag har inte saknat dig, och kommer aldrig göra det.
- Jag menade aldrig det jag sa till dig när Chris var med. Jag tänkte tillbaka på slagsmålet de två haft, hur Chris sett ut efter.
- Nej, sure, som om jag ska tro på dig. Jag vill inte prata med dig mer, har bättre saker för mig, kontakta mig inte igen, hejdå. Jag la på, rätt i hans öra. Jag la sedan mobilen på soffbordet igen och fortsatte med mina glosor. Efter en stund plingade mobilen till och signalerade om att jag fått ett sms.

Från: Moshe

i'm gonna be so jealous of the guy that gets
to be with you.

- Det kunde bli du, sa jag och stängde ner mobilen genom att hårt trycka på hem knappen, inte på min iphone, utan på min gamla samsung.
Jag hade inte råd med något dyrt, inte efter jag fått Solo, allt gick till honom.
Solo, gud vad jag saknade den hästen.
Tårarna började rinna nerför mina kinder.
Jävla skit. Jag tryckte in mammas hemnummer och tryckte på den gröna luren, jag brydde mig inte om hur mycket det skulle kosta, jag ville prata med henne.
- Hej det är Maynard.
- Hej, är mamma hemma? frågade jag snabbt och han mumlade något innan han sa:
- Ja, vänta. Jag väntade en stund och checkade sedan så att det inte brutits, det hade det inte. Tillslut hörde jag mammas röst på andra sidan luren.
- Hej, det är Stayce, sa hon trött och suckade.
- Hej mamma, det är jag, sa jag och log stort, även fast hon inte såg mig.
- Åh hej gumman, hur har du det?
- Bra! Det är väldigt roligt, men jag saknar dig och Solo, svarade jag och log stort.
- Solo mår bra, tro mig. svarade hon och log stort.
- Bra, jag saknar honom.

Var egentligen tänkt att kapitlet skulle bli längre, men detta fick bli bra idag! 

Vad tycker ni om Justins lögn? Vad kommer hända nu? Kommer Mercedes få reda på det? Kommer hon bli sur? Vad kommer hända mellan Mercedes och Moshe och vad kommer hända mellan Justin och Selena? 

MEN DEN STORA FRÅGAN ÄR: Vad kommer hända mellan JUSTIN och MERCEDES!? 

OCH VAD KOMMER JUSTIN FÅ REDA PÅ I NÄSTA KAPITEL, som handlar om SELENA? Gissa nu! :D 

(En fråga till jag vill att AALLLLAAA svarar på: VILL NI ATT DET SKA FINNAS LOVE IN THE AIR SNART?)

KOMMENTERA LIKA DUKTIGT SOM PÅ DEN ANDRA!