Hans leende sken upp den tysta tomma staden. Jag visste inte vad de var med honom som gjorde mig glad och varm rakt igenom.
Det var något speciellt med denna pojke, jag kunde bara inte sätta fingret på vad. Han var speciell och det hade många i den lilla staden fattat.
Ett tjugotal personer samlades runt Avon Theathre varje dag för att se honom spela gitarr och sjunga. Jag visste inte vad det var med mig när han satt där nere, jag som aldrig gillat musik så mycket innan.
Mamma blev aldrig förvånad längre när jag drog åt mig mina små skor och sprang ner för trappan och över gatan. Hon visste redan att jag skulle sätta mig bredvid honom på de andra trappsteget. Jag satt aldrig så nära, och låtsades alltid göra något annat, som att fläta håret eller fixa skosnörena, flera gånger.
Jag tror han har kollat igenom min sharad.
Ibland tog jag med mig en krona eller två, idag var en sådan dag.
Jag sprang som vanligt ner till gatan, kollade mig omkring och sprang sedan över, snabbt som skam, för att inte bli påkörd av de gasande bilisterna. Mamma sa alltid att jag skulle ta det försiktigt, det hände olyckor här även fast det var en liten stad.
När jag äntligen kom fram satte jag mig som vanligt ner en bit bredvid honom. Jag kunde se i ögonvrån att han kollade på mig, och log. Jag ville le tillbaka, men vågade inte.
Jag flätade om håret, och knöt sedan skorna några gånger, klagade över att de inte ville knytas rätt.
Jag kunde höra att han fnissade till i mellan verserna på låtarna han sjöng. Jag kände knappt igen någon, men jag älskade de.
Efter en stund kom det mer folk, folk samlades kring honom och lyssnade på när han sjöng.
Jag ställde mig upp och ställde mig framför honom i stället. När han började på en annan låt slängde jag i mynten och satte mig ner på den gatan.
Det blev mindre och mindre folk hela tiden, men jag satt kvar. När de inte fanns någon kvar stannade Justin mitt i låten. Han log stort och kollade ner mot mig, som fortfarande satt förväntansfullt framför honom. När han mötte min blick drog jag ner blicken mot marken och en rodnad spreds på mina kinder.
- Vad heter du? frågade han snällt. Jag vågade inte kolla upp på honom.
- Dess, sa jag tyst.
- Dess? frågade han och log stort, jag nickade kort och reste mig upp.
- Du sitter här rätt ofta va? Han frågade de inte hånfullt, som man kunde tro att han skulle göra, jag satt ju faktiskt här varje dag.
- Mmm... sa jag och vände mig om.
- Jag tycker det är roligt med sällskap.
- Du sjunger bra. Jag började springa tillbaka mot min lägenhet, över gatan, genom den tunga dörren, upp för de långa trapporna och in genom lägenhetens dörr.
Och hela tiden kändes det som om någon såg på mig.
Kollade mig i nacken, även fast jag visste att det var omöjligt.

MERCEDES PERSPEKTIV

Fredo väckte mig när hela filmen var slut och jag kollade sömnigt upp på honom, jag fick genast ont i huvudet av de starka ljuset och slöt ögonen genast. Jag kliade irriterat mig i ögonen och försökte kolla upp på Fredo igen.
- Wakie Wakie, skrattade han och puttade lite på mig. Jag skakade på huvudet och blinkade några gånger. När jag vant mig vid ljuset kollade jag runt i rummet och fick se Justin som satt och kollade på mig.
- Hej, hur mår du? Mår du bättre? frågade han och drog handen genom håret, det såg ut som om han också hade sovit lite. Håret var rufsigt och ögonen såg inte helt klara ut.
- Jag mår lika dant, svarade jag och sträckte lite på mig så gott jag kunde i ställningen jag låg. Jag gjorde ansats att sätta mig upp och fick hjälp av Fredo, när jag väl satt mig upp kände jag mig genast mycket piggare, men huvudvärken var fortfarande kvar, därför kollade jag på Fredo och frågade:
- Vill du va vänlig och hämta en brustablett till mig? Mitt huvud håller på att sprängas. Han skrattade till och reste sig upp för att nicka åt mitt håll och sedan gå iväg mot toaletten. Han kom tillbaka någon minut senare med ett glas, i där låg en tablett och brusade. Jag tog tag i glaset när han räckte mig de och lät tabletten brusa klart innan jag drack upp det, allt i ett svep. Jag satte nöjt glaset på soffbordet och satte mig tillrätta igen.
- Vad ska vi göra?
- Klockan är typ 11, så vi kanske ska satsa på att gå och lägga oss? frågade Fredo med ett leende och jag skakade snabbt på huvudet.
- Nej, inte ännu, vi gör något först... Sanning eller konka?
- Sure, svarade Justin och Fredo i mun på varann, jag kollade sedan skarpt på de båda och knep ihop ögonen så att jag såg lite hotfull ut.
- Inget kyssandes, för då kommer jag tvinga er att kyssa varann, och de vill ni väll inte? sa jag hotfullt och de kollade på varann för att skaka drastiskt på huvudet.
- Nej, de vill vi verkligen inte. Jag skrattade nöjt och satte mig normalt.
- Fredo, du börjar, sa jag och log. Han skrattade och drog listigt handflatorna mot varandra, han kollade på mig och sa:
- Sanninge eller konka Mercedes? Jag skrattade till.
- Sanning.
- Har du pojkvän? Jag kollade halvt chockat på honom och blev lite ställd av frågan, jag försökte att tänka på Moshe så lite som möjligt, och de hade gått hyffsat bra. Jag ville bara inte att någon skulle fråga mig om honom, inte prata om honom över huvudtaget. Jag skakade därför på huvudet.
- Nej, jag har ingen pojkvän, svarade jag snabbt och enkelt.
- Varför?
- Inga följdfrågor, svarade jag kallt och klämde sedan fram ett leende.
- Sanning eller konka... Jag tänkte efter en stund. Justin, avslutade jag sedan för att kolla på honom.
- Sanning, svarade han efter en liten stund betänke tid. Jag log stort och funderade lite. Inget om Selena det var säkert, jag ville inte riva upp oläkta sår.
- Hmmm... sa jag funderande. Hur många flickvänner har du haft? Räkna upp namnen också, skrattade jag och blinkade med ena ögat mot honom. Han himlade med ögonen och tänkte efter en stund.
- Dadadaaaaam, skrattade Fredo och slog i takt med låren.
- Caitlin Beadles, Jasmine Villegas... Och Selena... sa han kort och log mot mig, antagligen ett framtryckt. Jag log medlidande mot honom och kollade sedan mot honom igen. Han kollade mot Fredo.
- Sanning eller konka? log han och Fredo funderade bara några sekunder innan han svarade:
- Konka.
- Knäck ett ägg i håret, och lägg ut en bild på de på twitter! skrattade Justin och jag började skratta med honom för att sedan lägga en hand framför munnen. Justin försökte titta seriöst på Fredo, men det gick inte så bra. Fredo kollade seriöst på honom och skakade på huvudet fundersamt.
- Är du allvarlig? frågade han och kollade allvarligt på Justin. Justin nickade stolt.
- Jag är väldigt allvarlig. Fredo skakade på huvudet.
- Nej, det gör jag inte.
- Du sa konka, kom det finns inga ägg här, vå får gå till köket och be om ett okokt ägg! skrattade han och Justin reste sig snabbt. Fredo också, och jag försökte resa mig upp men det gick inte så bra.
- Du kan stanna här, vi kommer snart, sa Fredo, men Justin skakade på huvudet.
- Såklart hon ska följa med! Hon missar något stort annars! Han blinkade med ena ögat till Fredo och bar sedan i princip upp mig och satte sedan ner mig på golvet, för att få luta mig mot hans axel och ha hans arm om min midja, för stöd. Vi gick långsamt ut i korridoren med skratten bubblande mellan oss och gick sedan direkt till hissen.
- Vi måste ta hissen, skrattade jag och var nära på att börja gå ditt när Justin plötsligt bar upp mig i famnen för att gå sakta men säkert nerför trapporna. Jag höll ett krampaktigt tag om hans hals och lät mitt hår falla nerför armen som höll om mig och lite av hans höft. Han gick försiktigt nerför trapporna och jag kunde höra Fredo busvissla lite bakom oss. Jag höll fortfarand hårt om Justins hals och kunde dra in hans doft. Jag drog in den och försökte lägga den på minnet, han luktade underbart. Underbarare än Moshe, och alla andra killar jag dejtat eller varit ihop med. Han luktade mjukt, om man nu kunde lukta mjukt. Han luktade i alla fall underbart. När vi var nere släppte Justin försiktigt ner mig och la sedan armen om mig igen. Han stötte mig igen och vi gick vidare till repetionen. Kvinnan, eller tjejen som stod bakom disken hade kort brunt hår och bruna mörka ögon. Hon log smått mot oss när vi kom närmre. Hon hade en vanlig repetionist-klädsel på sig och glasögon.
- Hej, sa Justin och log snett, skulle vi kunna få ett okokt ägg? Jag började fnissa bredvid honom och tjejen på andra sidan bänken kollade chockat på oss. Jag förstod henne, tre ungdommar frågade efter ett okokt ägg, vad fan skulle de göra med de?
- Va?
- Ett okokt ägg, skulle vi kunna få ett? Justin förklarade som om hon var två, hon rynkade pannan och nickade.
- Okej. Hon gick bort och kom sedan tillbaka, med två okokta ägg.
- Ni får ett extra, ifall de ena hår sönder. Jag hade inte hjärta att tala om för henne att de var de som var meningen.
- Tack. Justin svarade snabbt innan Fredo tog äggen, log stort mot repetionisten och vi alla började sedan gå mot hissen.
- Hissen denna gången, sa jag skarpt och Fredo skrattade till.
- Som om du inte gillade att bli bärd av "The. Biebs", skrattade han och jag fnös tyst, men vi tog i alla fall hissen.

-

Fredo kollade äcklat på de ena ägget och skakade på huvudet.
- Måste jag verkligen göra detta? frågade han äcklat och kollade på mig och Justin som satt, ganska nära varann i soffan. Vi båda nickade entasuastiskt.
- Ja, de måste du Fredo, kom igen nu. Fredo gjorde en äcklad min innan han lyfte handen med ägget och knäckte de hårt mot huvudet. Ägg-vitan började rinna nerför de lilla hår han hade och jag var genast glad över att de inte var jag som antagit utmaningen. Jag skulle inte få ut ägget ur håret förrens efter flera veckor.
- Eeuuuuuwwww, utbrast han och sprang genast mot badrummet, Justin tog upp jakten och sprang efter honom, jag kunde höra de båda skrika och de låt verkligen som ett äggkrig, men de hade bara ett ägg, och de hade Fredo i håret, de andra hade jag, här inne. Fredo kom springandes och tog ett fast tag om de kvarstående ägget, Justin kom inte långt efter honom och höll upp händerna i en "jag-ger-mig" gest. Fredo skrattade hämndlystet och tog några steg närmre Justn. Justins blick fylldes av panik och han vände sig snabbt om för att springa iväg, det var inte den bästa ideen, då Fredos ägg träffade mitt i hans bakhuvud. Han drog handen upp dit och fick genast ägg i hela handen.
- ALFREDO DU ÄR SÅ KÖRD! skrek han och vände sig snabbt om. Han hade hämd i blicken och jag skrattade till.
- Ni kan ju ta en dusch tillsammans, så kan jag sitta här och kolla på film. skrattade jag och de båda kollade på mig och skakade på huvudet.
- Dream on babe, skrattade Justin och kollade med ett snett leende på mig. Jag skrattade till och skakade på huvudet.
- Yolo eller? frågade jag lite retligt och de båda kollade chockat på mig, de stod framför varann och kollade hämndlystet på varandra.
- Ja, är 'yolo' för er att kasta ägg i varandras hår? skrattade jag och de båda kollade chockat på mig.
- JA, alltid! skrattade Justin och jag skakade på huvudet.
Det slutade med att Fredo duschade först efter att ha argumenterat mot Justin en stund, han sa allt från att han var snyggare till att han var min kusin och att de var Justin som tvingat han att knäcka ägg i håret först, jag kunde hålla med honom lite i de sista. De var ju faktiskt Justin som sagt de först, medans Fredo duschade satt jag och Justin ute i vardagsrummet och kallpratade lite. Vi visste inte riktigt vad vi skulle snacka om och de uppstod många pinsamma tystnader, han frågade säkert 30 gånger hur jag mådde, och jag sa varje gång att jag mådde bra även fast de kändes som om jag skulle spy varje minut. Det var därför skönt när Fredo kom ut och snackade med mig istället. Jag tvingade han att sätta på ' Never Say Never ' och han kom snabbt tillbaka med fordralet i sina händer. Vi satte på den och jag började entasuastiskt kolla, jag ville ju veta allt som hänt i Justins liv, även fast allt inte var med i filmen, han hade ju privata saker också, som ingen visste, tillexempel vilket shampoo han använder och sånt där.

JUSTINS PERSPEKTIV

Jag ställde mig snabbt i duschen och kunde inte tänka på något annat än Mercedes, hennes stora rådjurs ögon, de långa svarta håret, den fina formen. Allt som hon gjorde fick mig att dras till henne, inte dras sexuellt, men bara vilja va nära henne och va kompis med henne. Allt lät så fult när jag tänkte på henne, men dagarna jag varit med henne har varit en av de bästa i hela mitt liv. Jag kunde koncentrera mig på andra saker än Selena och tänka på andra saker än Selena, tillexempel danssteg och vännerna i Stratford. Jag saknade Ryan och Chaz mest av alla, de var de jag hade mest kontakt med av mina barndomskompisar numera.
Jag undrade vad Mercedes och Fredo gjorde där ute, de kanske tagit fram lite av godiset som jag hade undangömt till på kvällen eller så hade de satt på lite musik och satt sig för att prata. Jag hade ingen aning.

MERCEDES PERSPEKTIV

Killen med de bruna håret. Killen med den otroliga rösten, killen med de gulliga utseendet och de bruna ögonen. Jag kände igen den lilla killen väldigt mycket. Det var länge sedan jag hörde den rösten, vilket fick mig att sluta ögonen och lutade mig bak i soffan.
- Vad gör ni här ute då? Jag kollade upp och fick syn på Justin stå i dörröppningen till badrummet med blött hår, mjukisbyxor och bar mage. Jag försökte att inte stirra, men det var svårt. Hans mage var svår att inte lägga märke till. Jag kollade istället in hans ansikte, letade efter de fina dragen som jag varit uppmärksam om när jag var liten och se den lilla killen framför mig.
Jag hittade dragen, och jag hittade honom; den lilla killen från min barndom, han var i princip min barndom, även fast jag inte visste de då, och jag kände inte honom överhuvudtaget under denna tiden, jag pratade bara med honom några få gånger, men jag var där nästan varje dag och lyssnade på honom när han sjöng.
Justin hade märkt att jag bara stod och kollade på honom och kollade nu fundersamt på mig. Jag log stort och kollade mot filmen igen.
- Vi kollar på.. På din film, sa jag och log stort. Jag kunde tydligt se dragen i ansiktet när han log stort mot mig, dragen han redan hade haft när han var liten, hur gammal hade han varit? 10? 12? Jag visste inte.
- Gillar du den?
- Den är awesome! skrattade jag och la mig ner i soffan igen. Justin skrattade till och satte sig ner i soffan bredvid Fredo. Fredo gjorde någon tillgjord kräkreflex och kollade äcklat på Justin.
- Du borde ta på dig en tröja också, innan Mercedes får kräkreflexer också! Justin kollade irriterat på honom.
- De är ju inte du som tar av dig tröjan, så vi kan vara heeelt lugna, Fredo fnös men jag avbröt honom innan han hann säga någon spydig kommentar.
- Ni kan sluta håna varandra nu, okej? sa jag och skrattade till för att vända på mig i soffan. Jag kollade snett på de och skrattade till.
- Killar är så.... Töntiga, skrattade jag.

 JAO JAO, nu kommer det ett kapitel! Hoppas ni gillar det! 

NU HAR MERCEDES FÅTT REDA PÅ ATT JUSTIN ÄR "DEN" JUSTIN! 

VAD TYCKER NI ? ^^