MERCEDES PERSPEKTIV

Vi hade precis landat i Rom, och jag var fortfarande sjuk. Febern hade blivit värre, igen, nu hade jag runt 40 i temperatur. Mer eller mindre. Jag var trött typ hela tiden, och mådde inte alls bra. Men jag fick hjälp av Justin och Alfredo att gå och så, om jag inte orkade själv, det vill säga.

När de slutade pipa över våra säten i flyget, hjälpte Justin mig upp och vi började gå mot utgången.

- De är ju typiskt att du skulle bli såhär sjuk just nu! utbrast Justin och jag nickade irriterat.

- Ja, det är ju riktigt typiskt. Han flinade lite bredvid mig och tog ett fast tag om min midja för att jag inte skulle trilla ihop, mina ben hade en förmåga att vika sig om jag gick för länge, det brukade bli så när jag var sjuk, så jag var van.

- Men du blir nog snart frisk ska vi se, sa Fredo som kom upp bredvid oss, jag nickade och kollade med ett leende på honom.

- Ja, det blir jag. Killarna nöjde sig med svaret och Justin hjälpte mig nerför den långa stegen mot fast mark, vi fick gå en sista bit till själva flygplatsen och sedan in. Fredo hjälpte mig där inne så att de inte skulle bli massa runt om mig och Justin, de kunde ju se lite annorlunda ut när han hjälpte mig överallt. Vi spelade på säkra kort om Fredo gjorde det ibland publik, även fast han tyckte det var aningen jobbigt. När vi kommit ut i bilarna oskadda fick jag sitta mellan Justin och Fredo, jag lutade huvudet mot Fredo’s axel och kände mig plötsligt tung och trött.

- Vi får skynda oss till hotellet, annars får ni bära in mig. Justin och Fredo skrattade till.

- Det är lugnt, sa Justin och Fredo skrattade till.

- Justin vill bära dig, han vill bara inte erkänna det, ”viskade” Fredo, det var nog egentligen meningen att Justin skulle höra honom, och de gjorde han. Jag suckade tungt, samtidigt som Justin gjorde det. Sedan försökte jag strunta i de och slumra till mot Fredo’s axel. Plötsligt tog Fredo tag i mitt huvud och vinklade de åt andra sidan, så att jag lutade mig mot Justin’s axel istället. Jag suckade tyst och tänkte precis byta tillbaka, när jag upptäckte att Justin’s axel var mycket skönare. Så jag låg kvar och andades djupt.

- Han vill säkert bära dig också Fredo, viskade jag och Justin skrockade till, hela axeln skakade och jag grymtade till.

- Förlåt, viskade han och jag log smått innan jag slumrade till, i djup, djupt sömn.

- Vakna… Vakna... Mercedes vakna, viskade någon och jag grymtade irriterat till. Jag rynkade på näsan och märkte att jag inte låg lika skönt som innan, nu låg jag med huvudet lutat bakåt, mot nackstödet, och det var inte alls skönt.

- Fred-ooo… viskade jag och rynkade näsan. Jag hörde en dörr öppnas och någon som hoppade in.

- Det är panik där ute, vi måste ha ut henne snabbt, sa en röst lågt, det var Justin. Jag öppnade ögonen och mötte hans blick. Jag kollade bakom honom och kunde se Kenny.

- Gå du först, vi kommer efter! Sa Fredo och jag nickade.

- Mmm.. sa jag tyst och Justin nickade. Han satt halvt på sätet, med halva kroppen ute och halva kroppen inne, det såg en aning roligt ut.

- Det är bäst. Han hoppade ur, stängde dörren och jag antog att Kenny hjälpte honom in i byggnaden. Fredo knäppte av mitt bälte och jag kände mig genast som en treåring. Han tog tag om min midja och jag hjälpte honom så gott jag kunde med att få ut mig ur bilen, nu var de bra att jag var knappt till axeln på Justin. Han fick ut mig och tog ett hårt tag om min midja, jag lutade huvudet mot hans axel och la armen om hans midja jag med. Vi hade två säkerhetsvakter runt oss som hjälpte oss igenom den stora folkmassan, det skrek folk överallt. Mest på Fredo, de visste inte riktigt vem jag var, de kanske trodde jag var någon vän bara, det var jag ju också. Så de hade ju rätt. Vi tog oss igenom folkmassan utan problem och när vi äntligen tog oss in i hotellet pustade jag äntligen ut. Justin stod där med nyckelkorten i händerna och tog imot oss, han la snabbt handen om min midja och stötte mig när jag sakta gick framåt.

- Turturduvor. Skrattade Fredo och vi suckade tungt. Fredo hade fel, som vanligt, vi var inte ihop, skulle inte bli ihop, och ville inte bli ihop.

Men något sa imot, för varje gång Justin la sin arm om min midja bildades någon pirrig känsla i magen, de kändes som stora fjärilar. Varför sa man just fjärilar? Han tryckte mig hårdare mot sig och fjärilarna var där och bökade igen. Jag suckade tyst, så att inte Justin skulle höra.

- Hur mår du nu? frågade Justin när vi stod i hissen med Fredo och Kenny.

- Ganska bra, sa jag och hostade till. Men känner mig fortfarande trött och tung. Han nickade förstående. Fredo hostade till bakom oss och jag kunde höra han mellan hostningarna:

- Tur.. tur… duvor.. sa han mellan hostningarna och jag suckade ljudligt.

- Erkänn de är söta tillsammans, sa Kenny stolt och suckade lättat. Jag grymtade till och Justin skrattade.

- Håll käft. Precis när jag uttalat orden slogs hissdörrarna upp och Justin räckte mig en kortnyckel.

- Du får TYVÄRR dela rum med Fredo här, jag ber så mycket om ursäkt, men det fanns inga hotellrum lediga. Jag skrattade lågt och tog tag om nyckelkortet, Justin hade ett medlidande leende på läpparna och jag log tillbaka, så stort jag förmådde med den dunkande huvudvärken.

- Det är lugnt, han kan ju alltid sova på soffan. Jag hörde Fredo klaga bakom oss, men jag skrattade bara. Justin hjälpte oss att leta upp vårt rumsnummer och hjälpte mig till och med in. Han hjälpte mig till soffan och la en tjock filt över mig, jag log stort mot honom innan han gick till sitt rum, för att stadga sig lite. Kenny kom med vår packning efter ett tag, vi hade helt glömt bort de. Jag orkade inte resa mig upp från soffan förens Justin kom på kvällen för att hjälpa mig ner till maten, Fredo hade hämtat honom när han själv inte orkade.

- Klenis, skrattade jag när han kom tillbaka med Justin, Fredo suckade och Justin hjälpte mig snabbt upp på benen. Jag höll nästan på att trilla in i hans famn när han drog upp mig, men han hann precis hindra mig för att bokstavligt flyga in i hans bröstkorg. Han skrattade till innan han la en skyddande arm om min midja och började sakta stötta mig mot dörren. Fredo gick bakom oss och höll på med sin mobil.

- Sms:ar du med flickvännen? Sa jag retligt och han kollade irriterat upp mot mig, man jag kunde se hur han blev aningen röd i ansiktet. Jag skrattade till och lät sedan Justin hjälpa mig ner mot matsalen.

 JUSTINS PERSPEKTIV

 Vi hängde på Alfredo och Mercedes rum på kvällen, jag hade en ledig dag och försökte uppdatera twitter så mycket jag kunde, jag hade inte hunnit de föregående dagarna och försökte ta igen allt nu. Jag hade en ”random-twitter-hour”, något som jag haft några få gånger innan. Mercedes och Fredo hängde över mig och kikade ner på datan där jag skrev massa random saker. Jag hade tagit med datan och satt nu med den i knäet. Jag visste egentligen inte vad jag skrev, jag bara skrev lite, inte bara bokstäver, men bara saker som ploppade upp i mitt huvud. Mercedes började gapskratta när jag skrev ett av tweeten.

” Did they ever find out who let the dogs out? “ Jag kollade oförstående på henne men hon fortsatte bara skratta sitt gulliga skratt. Luggen hade blivit lite för lång och hängde nästan över hennes ögon. Hennes mörka ögon kollade upp i mina och håret hängde slött på sidorna, även fast de hängde slött hade de liv i sig, på ett speciellt sett.

Mercedes hade tvingat ner mig i soffan mellan henne och Alfredo, för att hon på så sett skulle kunna luta huvudet mot min axel och slappa samtidigt som hon kollade på när jag twittrade. Hennes närhet gjorde mig aningen nervös och jag blev osäker på bokstäverna som bildades på datorns skärm ibland. Hon lutade sig tätt mot min axel, eller överarm om man skulle vara noggrann. Fredo satt på min andra sida och kollade in i sin mobil, social kille. Verkligen.

- Tröttnar du inte på att va så stor ibland? Viskade Mercedes och jag ryckte till, var inte riktigt beredd på att hon skulle börja prata, det hade hon knappt gjort på hela tiden, förutom när hon skrattade och tvingade ner mig i soffan. Jag ryckte knappt märkbart på axlarna, men hon märkte, eftersom att hon lutade sig mot den.

- Ibland… Men mina beliebers gör mig alltid på bättre humör när jag mår dåligt, fattar du? viskade jag tillbaka och hon rynkade på pannan, jag kollade ner på henne, annars skulle jag inte kunna se det.

- ”Dina” beliebers? Jag skrattade till och nickade.

- Mina beliebers, de är mina, eller typ mina, du fattar? Hon skrattade till och nickade. Ett gulligt leende spred sig på hennes läppar.

- Jag fattar. Jag nickade och log stort.

- Bra. Hon lutade sig mot min axel igen och tog ett djupt andetag.

- Har du twittrat klart någon gång? Skrattade hon halvhjärtat och gjorde armkrok med mig, så gott det gick, eftersom att hon låg ner. Jag stelnade till och en pirrande känsla började spridas i min kropp. Jag skrattade generat och nickade.

- Mmh, jag är snart klar, jag kollade ner på henne och log smått. Fredo som jag nästan glömt, kollade upp på oss från sin högra sida i soffan, han gav ifrån sig ett stort retligt flin och puttade till mig i sidan.

- Ni kommer bli ett par, jag är en spådam, jag kan mitt jobb. Mercedes började skratta bredvid mig och jag skrattade med henne.

Jag twittrade en stund till efter Mercedes frågat mig när jag twittrat klart, dels för att hon somna och dels för att jag kom på massa andra grejer jag kunde skriva. Jag kunde känna Mercedes tunga andetag mot min axel där hon låg och sov sött, jag försökte att inte tänka på det.

Men jag kunde inte låta bli, Hon var väldigt vacker när hon sov. Det kunde man inte komma bort ifrån. Hon rynkade pannan näsan gullig ibland också, det gjorde henne automatiskt ännu gulligare än hon redan var.

- Du ska va glad att hon inte är din kusin, utbrast Fredo bredvid mig och jag ryckte till, var inte beredd på att han skulle säga något. Jag gav honom en förvånad blick och rynkade panna. Han skrattade till.

- Random, jag vet, men jag var tvungen. Jag skrattade till och nickade.

- Ska hon sova här? Han skakade på huvudet.

- Vi båda sover i den stora sängen, du ska se den, den är GIGANTISK. Jag skrattade till och kollade sedan ner på Mercedes.

- Jag vet att det låter helt fel, och jag är inte kär i henne, även fast jag tror att du tror det, men när jag är med henne tänker jag inte på Selena så mycket, och det är verkligen skönt, fattar du? Han log stort och nickade.

- Jag fattar precis vad du menar, hon betyder något för dig, även fast du inte är kär i henne ÄNNU. Jag suckade irriterat.

- Jag är inte hennes typ.

- Har du frågat henne?

- Ska jag bära henne till sängen? Jag bytte snabbt samtalsämne. Han suckade och nickade.

- Gör du det. Jag krånglade mig ur hennes grepp och bar sedan lätt upp henne i famnen, hon gnydde irriterat och försökte halvhjärtat komma ur mitt grepp. Jag fnissade till och gick snabbt till sovrummet, pirrandet i magen var fortfarande kvar och jag blev snabbt irriterad på det, varför kunde det inte bara sluta?

Jag la ner Mercedes på högra sidan av sängen och kollade ner på hennes klädsel, skulle hon sova i kläderna? Jag kunde ju knappast ta av dem. Jag tvekade kort innan jag kollade om hon hade sockar, jag visste själv hur obekvämt det var att sova med sockar på, det hade hon inte så jag drog täcket över hennes lilla kropp och puffade till kudden under hennes hårbeklädda huvud. Hon vände sig om så att hon låg med ryggen mot mig och tog ett djupt andetag innan hon gnydde till och blev sedan helt stilla. Jag log smått, vände mig om och gick långsamt ut från lägenheten.

- Hejdå Fredo, ses imorgon! sa jag kort och gick sedan ut från lägenheten. Det ända jag kunde tänka på var Mercedes söta stora leende, leendet som fick mig att sluta tänka på Selena.

Och det var riktigt skönt att inte tänka på henne.

RIKTIGT skönt.