JUSTINS PERSPEKTIV

Jag hann precis släppa Mercedes hand innan Fredo kom in i rummet, hans ansiktsutryck visade på ett mindra glatt humör.
- Varför så sur? Skrattade jag och Mercedes satte sig försiktigt upp i soffan, så att hon inte låg i princip på mig.
- Jag missa ju hela slutet! Suckade han irriterat och satte sig ner på Mercedes vänstra sida. Jag gav ifrån mig ett litet leende och kollade kort på Fredo innan jag sa:
- De fångade mördaren, de var företagschefen. Fredo gav mig en mördande blick och suckade djupt.
- Det är en film, jag kunde ju bara tvingat Mercedes att se den ikväll med mig! utropade han irriterat och slog ut med armarna. Jag skrattade till och ryckte på axlarna.
- Jag vill bara bespara Mercedes den sorgen, skojade jag och ett leende spred sig på Mercedes läppar.
- Tack Justin, hon vände sig mot mig och log kärleksfullt. Det var vänligt gjort. Jag nickade stolt och skrattade till.
- Jag vet.
- Turturduvor, muttrade Fredo irriterat med armarna i kors och blicken på tv:n. Han hade ett surt utryck på läpparna. Han trodde att han halvt hånade oss när han sa så, turturduvor, men han hade ingen aning om hur rätt han faktiskt hade.

-

Twilight tog slut och Mercedes hade somnat mot min axel, hon somnade i mitten, något som irriterade gallfeber på Fredo.
- De var ju hon som ville se på filmen! Och så somnar hon bara! Hade varit hans klagomål och jag hade bara skrattat bort det och fortsatt kolla på filmen. Fredo hade muttrat lite på Mercedes ena sida men jag gjorde allt för att ignorera honom. Egentligen reflekterade jag inte så mycket på filmen, mest på den vackra varelse som lutade huvudet mot min axel. Det svarta långa håret var slarvigt flätat och låg nerför vänstra axeln. På näsan syntes en liten rynka och kroppen var slapp. Hon var helt maktlös där hon låg och sov, helt hjälplös. Man såg nästan hur kort hon var där hon låg och sov, hennes små fötter och små händer. Inte sjukligt små, de är inte så jag menar, de var bara små, om man gemförde med mina. Jag hade lust att ta hennes lilla hand i min och smeka hennes mjuka handrygg med min tumme, men Fredo var här, och jag visste inte var vi stod ännu. Jag kunde alltså inte göra det, inte nu. Om det blev något, om hon inte bara skulle åka hem som Mercedes, utan också min flickvän, skulle jag kunna visa mina känslor för henne. Hur vacker hon var, hur söt hon var och även hur snygg hon var. För det var hon, även fast jag inte sagt det till henne. Jag hade inte sagt att hon var söt heller, de passade liksom inte in, ännu. Jag gjorde allt för att hindra min högra hand snudda vid hennes högra kind. Fredo satt och höll på att somna när jag bröt vår tystnad.
- Ska jag bära henne till sängen? Han ryckte till och spände blicken i mig innan han nickade kort.
- Gör det. Jag flyttade hennes huvud så att hon lutade sig mot ryggstödet, och vinklade upp hennes kropp lite, så att hon inte bara skulle falla ihop i soffan. Jag reste mig snabbt och bärde sedan upp henne, höll henne hårt mot mitt bröst och gick sakta bort mot dubbelsängen. Hon andades tungt mot min hals och jag höll henne hårdare mot mig. Hennes armar låg slappt på hennes mage och jag tog de sista stegen fram till sängen. Jag la sakta ner henne på lakanen och drog sedan bort lakanen som låg under henne och la de istället över henne, för att sedan dra av hennes sockar och lägga de prydligt på en av stolfotöljerna lite längre bort i rummet. Jag gick tillbaka till henne och kollade ner i hennes frifulla ansikte. Jag lutade mig ner för att trycka mina läppar mjukt mot hennes. Det blev en snabb liten kyss, eller puss. Jag lutade mig snabbt tillbaka och log smått. Jag smekte henne mjukt över kinden med tummen och lutade mig ner för att kyssa hennes panna, innan jag lutade mig tillbaka och gick ut till vardagsrummet där Fredo satt i soffan och kollade på ett dåligt matlagningsprogram. Mina kinder hade rodnat lite och var nu rosiga, jag försökte hålla blicken på tv:n för att han inte skulle se de och gick snabbt ut i hallen, drog på mig mina skor och öppnade dörren.
- Eyy, ska du redan dra? Ropade Fredo efter mig och jag vände mig snabbt om för att kolla på honom, han kollade förvånat tillbaka.
- Ja, de börjar bli sent och jag är trött, jag kostade på mig ett leende och började gå ut från lägenheten.
- Okej, hejdå då! ropade han tillbaka och jag ropade ett snabbt hejdå tillbaka jag med. Jag försvann snabbt ut från lägenheten och gick snabbt mot mig. Samtidigt som jag var glad över att hon besvarat min, eller mina kyssar var jag rädd att de inte betydde något för henne. Att kyssarna hade betytt ingenting. Att hon inte kände något. Att hon bara ville vara kompisar eller kanske bryta kontakten med mig överhuvudtaget, åka hem eller inte prata med mig alls. Jag visste inte om hon var så, jag hade inte haft den uppfattningen om henne, men människor kunde hålla undan saker för en, jag hade varit med om de innan, människor var inte alltid som man trodde.

MERCEDES PERSPEKTIV

Fredo snarkade högt på andra sidan sängen. Jag hade försökt tränga ute ljudet, hållit kuddar hårt mot öronen, lägga mig under täcket och hålla för öronen. Men de enformiga ljudet vägrade stänga sig ute. Tillslut gav jag upp och reste mig upp. Jag gick med raska steg mot badrummet, stängde och låste snabbt och njöt sedan av tystnaden. Jag hatade folk som snarkade, de var de mest jobbigaste som fanns. Jag suckade irriterat och satte mig på toalettlocket för att trassla ut flätan. Håret var tovigt och jag kunde inte göra annat än att duscha. Jag öppnade dörren igen och stack ut för att hämta mina shampoo och balsam flaskor, jag hitta de snabbt och stack sedan in i badrummet igen. Jag ställde flaskorna på handfatskanten och drog snabbt av linnet och shortsen jag hade på mig, också underkläderna åkte av. Jag tog med mig flaskorna i duschen och satte sedan snabbt på vattnet, jag gjorde inte samma misstag som förra gången och ställde mig nu inte i duschen förens efter en stund, då vattnet hade blivit varmt. Jag spolade snabbt av kroppen och kom att tänka på Justin. Jag hade varit vaken när han kysst mig god natt, jag hade varit så sugen på att besvara kyssen, men jag hade inte gjort det. Han hade smekt min kind så mjukt och jag ville bara känna den underbara känslan igen. Jag hade inte fattat de innan, inte innan kyssen, men jag tror att kyssen var början på något. Och hur fan kunde jag veta de efter runt tre kyssar, om man räknade med god natt-kyssen. Jag visste inte hur han tagit de, om kyssarna betytt någonting. Men man kysste inte en kompis. Det var bara så. Man höll inte en kompis hand heller. Han hade sagt att den betydde något för honom om den betydde något för mig, men menade han de verkligen? Han hade ju sagt det, så då borde de väll vara sant. Eller? Jag sköljde av ansiktet och tog ett djupt andetag när jag kommit ut från vattnet. Hur skulle jag göra? Låtsas som om de inte hänt eller gå fram och krama honom? Jag hatade sådana här situationer, när man skulle välja mellan två saker. Skulle jag låtsas som om de hände eller inte? Om de betydde något för honom borde han väll bry sig om mig, komma fram och krama om mig. Eller? Jag kan ju överlåta de till honom, om han bryr sig om mig, kom fram och krama mig. Om inte, kom inte fram.
Om de hade varit ett test, i fall han hade känslor eller inte. Jag balsamerade mitt hår och sköljde av det länge. Jag tog mycket balsam, eftersom att håret lätt blev tovigt. Ibland fick jag köpa eget balsam, just för att mamma inte orkade köpa balsam var och varannan dag. Okej, lite överdriv där. Jag klev ur duschen och svepte in mitt hår i ett vitt stort badlakan innan jag svepte in mig själv i ett. Jag torkade mig överallt och drog sedan lakanet hårt om mig medans jag öppnade badrumsdörren och hoppades på att Fredo inte var vaken för att bevittna min ”nacken-chock”, i alla fall nästan naken chock. Jag tassade ut till sovrummet och rotade snabbt runt i den stora resväskan efter något att ta på sig. Fredo sov djupt i sängen och jag hade inte en tanke på att väcka honom. Jag hittade tillslut ett par ljusa höga tighta jeans som jag nästan aldrig använde, underkläder, sockar och ett vitt tight linne. Jag sprang snabbt tillbaka till badrummet och drog på mig kläderna. Jag torkade snabbt håret och borstade de för att sedan fläta de snabbt. När jag äntligen var klar gick jag snabbt till köket och tog fram lite frukost, några mackor och ett glas mjölk.
De var inte förens jag ätit upp som jag kom på att Fredo också behövde gå upp. Jag reste mig från stolen och tassade tillbaka till sovrummet där Fredo låg och snarka. Han låg på ryggen men händer och ben överallt, lakanen var helt tillknycklade och jag fattade inte hur han fixat de. Jag gick snabbt fram till honom och puttade till honom hårt.
- Fredo, du måste vakna, sa jag snabbt och han grymtade till. Men kollade i alla fall upp på mig med halvt öppna ögon, handen halvt över dem dock. Han suckade irriterat och sa sedan:
- Hur mycket är klockan? Jag gick över till andra sidan sängen och kollade på min klocka på mobilen. Den var fem i åtta.
- Fem i åtta, svarade jag enkelt, men han var snabbt uppe ur sängen.
- Vafan har du inte sagt till för? Utbrast han och jag skrattade muntert till.
- Du sov ju så sött! Skrattade jag och han suckade irriterat samtidigt som han började dra på sig kläderna fråndagen före, jag hade inte ens reflekterat över att han bara stod där med kalsonger. Han drog på sig byxorna och kollade upp på mig.
- Du får prata med Justin eller något! Gå.
- Frukosten står på bordet. Svarade jag snabbt innan jag stack ut ur lägenheten.

-

Justin var redan utanför. Han stod lutad mot väggen mellan våra hotelldörrar, han kollade med stora ögon på mig när jag öppnade dörren och gick ut. Jag hade nästan glömt att borsta tänderna, men kom på de i sista stund.
- Hej, sa Justin glatt och kollade med ett stort leende på mig.
- Hej, sa jag tyst tillbaka och ställde mig på min dörrs vänstra sida. Det var folktomt i korridoren och de ekade när man pratade. Golvet var mjukt och i någon ljusröd färg, hela korridoren var när man tänkte efter ganska dunkel och tråkig. Jag kunde se Justin rynka pannan och kolla frågande på mig när jag svarade så kort.
Ignorera, sa mitt medvetande.
Prata med honom, sa mitt hjärta.
Skulle man inte följa sitt hjärta?