CHAPTER 17
Jag tog tag i den stora påsen jag hade i mina händer och kramade om den hårt. Jag hade köpt något kilo godis, ett, två kanske.
Alfredo hade köpt minst 5 och skyllt på att han köpte till Justin också.
- Hejsan, Alfredo och jag hade åkt direkt till hotellet och blev nästan ihjälknuffade av fans, jag gömde ansiktet och hade min stora godispåse i Fredos ryggsäck. Fredo höll ena handen om min rygg och hjälpte mig igenom folkmassan, det var folk som försökte dra tag i Fredo, och mig för den delen, men det var fler som kände till Fredo, såklart.
- Vi måste få ut honom nu, annars är det risk att vi inte får ut honom alls! ropade någon säkerhets vakt och alla instämde, vi hade precis kommit in och Justin kollade på oss med ett leende.
- Vi ska placeras ut i bilar, annars är det risk att vi inte kommer med. Ni ska åka i min bil, jag, Kenny, Fredo och du Mercedes, sa han och pekade på mig.
- Inte peka, skrattade jag och han skrattade till.
- Förlåt, log han och började gå mot en bil, kom, vi måste gå, annars kommer jag kanske inte ut! Han skrattade och gjorde en gest som betydde att vi skulle följa efter.
- I got you back bro, skrattade Fredo och flinade stort, jag besvarade flinet och skrattade.
Vi hoppade in i bilen, jag fick sitta inklämt mellan Justin och Alfredo, de satt med breda ben båda två och jag fick knappt någon plats alls. Jag suckade frustrerat och kollade ut genom fönstret.
Man såg ingenting, bara folk, tonåringar med stora skyltar och stora tröjor.
Det stod ' Justin Bieber ' överrallt!
-
- Nu är vi framme! ropade Justin och log stort. Jag skrattade och Justin hoppade snabbt ur bilen och sprang efter Kenny någonstans, jag hade inte riktigt koll på detta stället.
Eller jag hade inte koll på något egentligen.
-
- Du ska ut nu, ropade någon och Dan Kanter reste sig från soffan, han gick ut och Justin pratade lite.
- Vi ska nog gå ut och kollade nu, denna är bra! utbrast Fredo och jag skrattade till.
- De andra låtarna då?
- De med, men denna är extrem! Du kommer älska den! utbrast han och jag skrattade till.
- Kommer jag säkert.
Vi gick ut till en avdelning som var precis bredvid scenen, man såg allt perfekt, men från sidan.
Justin pratade en stund innan han började sjunga.
- Across the ocean, across the sea, startin' to forget the way you look at me now, sjöng han och kollade ut i publiken, jag fick gåshud och på armarna och hela kroppen pirrade till som den bara gjorde när jag lyssnade på en riktigt bra låt. En låt jag verkligen älskade.
På denna låten hade det gått en halvsekund, och jag älskade den redan. Den fortsatte en stund och jag hade slutit ögonen för att lyssna på den underbara låten och rösten vem som helst skulle dö för.
- Du har rätt Fredo, den är underbar! utbrast jag och han puttade mig i sidan.
- Sa ju det! skrattade han och jag nickade stort.
- Everything is gonna be alright, sjöng han och jag nynnade tyst med, låten hade varit underbar och jag hade älskat varje del av den. Justin fortsatte direkt med en låt som kallades 'Never Let you go'. Jag älskade den låten, och låten efter det, och låten efter det.
- I love you Norway, please love me back! skrek Justin och ett öronbedövande skrik bröt ut i publiken. Jag log stort och studerade Justin när han sprang till sidan för att göra något handslag med Fredo och sedan le stort mot oss båda.
- Hur va det?
- Du sjöng jätte bra! skrattade jag och Fredo la till:
- Hon älskade 'Be alright'.
- Ja, jag älskade 'Be alright', sa jag och skrattade till. Justin log stort mot mig och sa:
- En av mina favoriter, log han och kollade sedan mot Kenny och de.
- Vi borde nog gå, vi ska vara kvar här en natt till, sedan ska vi flyga vidare! log han. Fredo nickade och skakade på huvudet.
- Ännu mer jetlag?
- Nej, vi ska faktiskt inte så långt härifrån, Frankrike, tror jag! utbrast han och nickade. Jag log stort.
- Ja Frankrike! Det verkar va fint där!
- Det är väldigt fint! sa Justin och Alfredo i mun på varann och jag skrattade till.
- Har ni båda varit där?
- Ja, det har vi, sa Fredo och Justin gav i från sig ett stort leende, jag kunde inte göra något annat än att le tillbaka och kolla in i hans stora bruna ögon.
Ett par ögon man kunde dö för, precis som med rösten.
Ber om ursäkt för den usla uppdateringen, har inte haft skrivlust och allt blir skit då! Har fortfarande no insperation, men försöker!<3
Vet inte när nästa kommer, har rätt mkt att göra imon :(
KOMMENTERA
Jätte bra! <3
mer! :D
Mer!
MEER kvinna.. Du skriver skit-braa! (ursäkta mitt språk) DU ÄR SÅ FUUUCKING AWESOME! skulle kunna cykla hela vägen hem till dig, (vart du än bor) och banka på dörren och säga att du ska skriva mer! Älskar novellen :) KRAAAM