MERCEDES PERSPEKTIV:

Vi gick in i flygplanet och satte oss på platserna, det var ett privatjet, såklart. Det var ju faktiskt en kändis vi pratade om, inte för att det gjorde någon skillnad, han var ju ändå en vanlig människa, men han var känd, hade mycket pengar. Vad skulle han annars göra med de?
Köpa sprit för de? De skulle Justin inte kunna, och antagligen inte vilja heller för den delen.
Jag kollade runt i flygplanet när jag satt mig ner i den bekväma flygplansstolen- som mer såg ut som en stor beige fotölj, än en flygplansstol. Det såg nästan ut som ett vanligt flygplan inuti, förutom de gigantiska fotöljerna och att de var ställda på ett helt annat sätt än annars. De satt i små grupper, med fyra säten i varje, så att man satt mittimot varann, och bredvid. Jag hade tyckt det var coolt första gången, nu andra var jag ju lite van, om man kunde kalla det de. Jag kollade mot Justin som satt på min vänstra sida, jag hade envisats med att sitta längst mot fönstret och han hade tillslut gått med på det. Efter mycket om och men. Justin drog handen genom håret och hans blick flackade ut i flyget, innan den hittade mig och stannade. Jag kollade i några sekunder in i hans ögon och de glittrade till på ett magiskt sett, en gnista tändes i hans ögon. Jag bröt blicken och kollade mot Alfredo.
- Vad ska vi börja med att göra i Frankrike då? frågade jag, mest för att ha något att säga. Fredo kollade djupt på mig och skrattade till innan han svarade.
- Vi ska nog åka till Eiffel-tornet ikväll, och åka till en resturang, och äta mat.
- Och vad skulle man annars göra på en resturang, bro? skrattade Justin och himlade med ögonen.
- Jag vet inte? Det brukar väll alltid finnas en sådan där hörna för småungar? Jag kollade allvarligt på honom.
- Så du tror seriöst att jag skulle tro att du och Justin brukar hoppa runt i de där hörnorna? Han skrattade till och ryckte på axlarna samtidigt som jag höjde på ögonbrynet med ett leende.
- Jag vet inte, jag känner inte dig så bra, who knows? skrattade han och log stort. Han kikade sedan på Justin och sa sedan med ett hånleende:
- Jag kan faktiskt se Justin hoppa runt där i bollhavet! Jag kollade på Justin och nickade kort.
- Jag med. Justin skrattade sårat till och skrattade sedan.
- Jaha, vi kan ju se, jag tror inte det finns något bollhav på resturangen vi ska till.
- Gud va tråkigt, vi får åka till McDonalds istället! utbrast jag och skrattade till. De andra skrattade till och ryckte på axlarna.
- Kanske det, eller så får vi ta McDonalds imorgon.
- Det gör vi.

-

Vi gick ut från flygplanet och jag fick för första gången dra in den Franska luften i lungorna. Jag hade sett framimot att vara här, Eiffeltornet var bara en av alla sevärdheter jag ville se på och det gjorde mig på bra humör. Jag log stort åt alla som mötte min blick, men bara ett fåtal log tillbaka. Justin gick framför mig och Fredo bakom. Vi hade minst 4 livvakter runt omkring oss och det var en massa folk på flygplatsen. De skrek och skrek och ljudet var öronbedövande.
- Justin! Justin! Justin! skrek allt folk och Justin log stort mot allt folk utanför flygplatsen. Beliebers, Justins fans. Tillgivna är de i alla fall.
- Justin kolla hit!
- Vem är tjejen?
- Hallå!
Vi stack snabbt in i bilarna efter att Justin skrivit några autografer och tagit några fanbilder. Jag satt inklämd mellan Justin och Fredo i en av de största bilarna jag sett, så jag satt inte så ihopklämd.

-

- Här ska du bo, sa Fredo och knackade snabbt på dörren till ett av hotellrummen.
- Jag ska bo där borta, han pekade på dörren snett mitt imot på höger sida och pekade sidan på dörren mittimot.
- Och där ska Justin bo, sa han och jag nickade kort.
- Okej, bra, jag öppnade dörren med nyckeln och drog in min resväska. Jag kollade runt i rummet, detta hotellet var normalare, mer vanligt. Ett litet kök, en inte så jätte stor dubbel säng och en normal stor soffa med en hyffsat stor platt-tv.
Det räckte gott och väl, påminde mig faktiskt om mitt egna hem. Jag packade upp lite kläder och badrumsartiklar innan jag la mig platt på sängen, jag var inte så trött som jag trodde jag skulle va. Jag drog upp min mobil och kollade på skärmen, klockan var 25 minuter över 4, på eftermiddagen såklart. Vi skulle mötas 5, så jag kunde lugnt duscha och fixa mig.
Jag drog på mig den svarta knä långa klänningen och flätade håret på ryggen. Det fick bli en sned fläta så att den hängde fram på min framsida, jag sminkade mig sedan lätt. Det fick bli maskara och eyeliner med lite mörk ögonskugga. Jag drog på mig mina converse, de vita slitna. Jag kollade mig snabbt i speglen innan jag gick ut från rummet. I korridoren stod Justin och Fredo och pratade glatt. Justin hade fixat håret och satt på sig andra kläder, ett par svarta halv-tighta jeans, vit shorta och en slags svart kavaj över.
Snyggt om man frågade mig.
- Ska vi gå? frågade Fredo och log stort mot mig. Jag nickade kort och Justin nickade med mig.
- Ja, det ska vi, sa han och gick efter Fredo som redan börjat gå igenom korridoren. Justin vände sig mot mig med ett stort leende och sa sedan:
- Du ser väldigt.... han tog en kort paus, fin ut ikväll. Jag log stort och skrattade till.
- Tack, jag önskar jag kunde säga detsamma. Han kollade halvt-chockat på mig innan jag gav ifrån mig ett ännu större leende än förra gången och la till.
- Jag hoppas du fattar att jag skojar, du ser också väldigt... Fin ut. fnissade jag, han log stort och skrattade till. Vi fortsatte gå under tysnad i korridoren efter Fredo, som hade ett stort retligt leende på läpparna.

JUSTIN PERSPEKTIV:

- Torr kommentar, bro. Jag gav Fredo en chockad blick.
- Va?
- Tror du inte att hon brukar höra att hon ser.. Hm... Fin ut? sa han drygt, jag fnös.
- Jag kom inte på något annat att säga, försvarade jag mig. Alfredo skrattade bara.
- Du kunde sagt något annat.
- Som?
- Jag vet inte, det är inte jag som brukar flörta runt. Vi gick längst bak på gatan, bakom de andra, men fortfarande med livvakter bakom oss. De var dock fullt upptagna med att kolla runt efter galna paparazzis i buskarna än att lyssna på vad vi snackade om.
- Jag flörtar inte runt.
- Vet Selena om det? Jag kollade skarpt på honom.
- Jag är inte ihop med Selena längre, sa jag kort.
- Just det, vill du prata om det?
- Nej, sa jag kort och kallt. Han gick snabbt längre fram och ställde sig på Mercedes vänstra sida, han började små prata med henne lite och kollade lite då och då bak på mig, inte kallt. Bara normalt, gav mig space.
Han fick mig alltid att tänka på henne. Hennes leende, de långa bruna håret, stora bruna ögonen.
- Helvete Fredo, svor jag och sparkade i gruset.
Jag kollade upp mot Mercedes rygg och studerade klänningen. Det var en lätt svart klänning med bar rygg. Den var lite kortare än knäna och passade hennes späda kropp perfekt. Den långa flätan hängde nerför hennes framsida och passade perfekt med outfiten. Jag hade alltid undrat hur det va att ha så långt hår, jag kunde ju knappast testa det själv. Det skulle nog inte passa på mig, hade jag en känsla av.
Och jag skulle nog inte testa det heller.
Hade jag en känsla av.
Hon vände sig hastigt bak mot mig och sedan tillbaka igen. Jag hade för några få sekunder mött hennes ögon, de var klart bruna med svarta stora pupiller.
En av de finaste ögonen jag sett.
Hennes och Selenas.
Hon påminde om Selena. Inte alltid, men vissa rörelser, dock var hon mycket kortare, vilket som var sött. Korta tjejer var gulliga, jag hade alltid gillat korta tjejer, inte för att Selena var så mycket kortare än mig, men det hade aldrig spelat någon roll, jag älskade henne ändå. Och skulle antagligen alltid göra det.
Helvete.

-

Alfredo satte sig jämte Mercedes och jag satte mig mittimot. De vuxna hade bestämt att vi "ungdommar" skulle sitta på ena sidan bordet och de på andra, för att vi skulle kunna snacka ostört, och de med.
Alfredo hade påstått att han var den som var vuxnat av oss och att han därför skulle sitta mest vid de vuxna, jag hade gått med på det efter ett tag, även fast jag tyckte det var patetiskt.
Alfredo beställde in något slags kött, som jag också beställde medans Mercedes beställde in kyckling. När vi alla fått in maten ångrade jag att jag inte tog kycklingen, den såg väldigt god och saftig ut. Men köket var gott det med.
- Ska vi ta Eiffel-tornet imorgon istället? frågade jag efter ett tag. Mercedes kollade upp på mig och jag mötte för några sekunder hennes blick, de sa nej.
- Jag vet inte om vi hinner imorgon.. började Scooter.
- Men vi måste ju åka till Eiffel-tornet! utbrast Fredo upprört.
- Om vi inte hinner, hinner vi inte, vi kommer väll hit fler gånger! utbrast Scooter och ryckte på axlarna. Jag kollade upp på Mercedes som såg lite uppgiven ut.
- Jag, Fredo och Mercedes kanske kan åka själva? Ikväll då asså? De kanske kan ha öppet en extra timme bara för det? frågade jag osäkert. Scooter kollade chockat på mig.
- Jag ringer inte, han höjde händerna och skakade på huvudet. Aldrig. Fredo tog ett djupt andetag och sa sedan:
- Jag kan ringa och fråga, jag säger att vi har Justin Bieber med oss, skrattade han och log stort och retligt mot mig, och la sedan till:
- Hur mycket kan du betala?
- Så mycket de vill, skrattade jag och han skrattade till igen.
- Bra! Då säger vi väll så!

-

Alfredo fick på något mystiskt sätt fatt i Eiffel-tornets nummer, eller repetionens nummer, där man beställde, och de gick tillslut med på att ha öppet en extra timme för att vi skulle få åka upp. Mercedes blev väldigt glad, hon hade visst alltid viljat åka dit, och det var ju roligt för henne. Hon hade världens största leende på läpparna och det smittade av sig, minst sagt. Jag gick nog runt med världens fånigaste leende påvägen tillbaka till hotellet. Vi skulle dit för att snabbt byta kläder och sedan skulle Kenny och en annan livvakt sjutsa och följa med oss upp i Eiffeltornet.
Who know's, någon kanske hade skapat ett supervapen som kunde sjuta mig nerefrån marken?
Jag skojar.

ÄNTLIGEN ÄR KAPITLET UPPE! Jag ber om ursäkt för den enorma förseningen, men ni vet ju delvis varför♥ 

ÄLSKAR ER!

Vet inte när nästa kapitel kommer upp♥ Ska försöka skynda det! 

KOMMENTERA♥♥ 

MINST 8 FÖR NÄSTA!