Glatt kollade jag mot mina vänner. De hade fixat en överrasknings party till mig. Nu har jag officiellt blivet 18 år. Låt mig berätta lite om mig själv. Jag heter Alexandra Shay, eftersom mitt efternamn låter som blyg tror alla att jag är blyg men nej jag är raka motsatsen till blyg. Jag glömde nästan mina intressen, är att rita. Jo jag glömde också, jag sjunger i smyg men en gång hörde min storebror Aidan. Han säger att jag sjunger som en gudinna. Amen snälla jag sjunger som en åsna. Nej men låt oss gå tillbaka till berättelsen. Hoppas ni njuter av mitt Perfekta Misstag.

Här satt jag vid en sjö mitt i skogen. Jag brukade gå hit när jag behövde tänka. Jag tittade ner på min klocka den visade sig vara 4 på eftermiddag. Långsamt började jag gå hem igen. Stan var full med tjejer som skrek efter sin idol. Just ja Justin Bieber är här i LA Han ska tydligen ha en konsert där. Själv var jag inte så stort fán av honom men jag måste erkänna han sjunger bra. Jag gick förbi arenan där hundratals tjejer stod och köade för att komma in. Plötsligt gick jag in i någon och jag föll ner på marken. Jag tittade upp och såg en så ganska ung kvinna. Hon sträckte ut handen. I en gest att jag skulle ta den så hon kunde hjälpa mig upp. Vilket jag gjorde.

– Förlåt! jag ber så mycket om ursäkt, sa kvinnan

– Det gör inget det var ju också mitt fel, sa jag och log snett mot henne.

– Har du någon biljett?

– Nej det har jag inte, svarade jag

– Här två VIP biljetter till dagens konsert, ta med dig en vän vet jag, sa hon och gav mig biljetterna.

– Tack! men vad heter du?

– Jag heter Patricia men snälla kalla mig för Pattie.

– Tack Pattie,jag heter Alexandra, sa jag och gick vidare eller ja gick hem.

Patricias POV

Hennes ögon påminde mig om Justins ögonfärg väldigt mycket. Jag kände igen henne men ändå inte. Mitt huvud stod just nu i en enda röra.

– Mamma du är tillbaka, sa Justin

– Ja det tog inte så lång tid som jag trodde det skulle ta.

– Justin upp på scen om 30 sekunder, ropade Scooter.

– KOMMER! ropade Justin tillbaka.

Jag tittade stolt mot min son, men kunde ändå inte sluta tänka på flickan jag hade krockat med. Istället för att stå här och tänka gick jag ut och kollade på när min son uppträde. Det lös verkligen om han när han sjöng till sina belibers.