Jennas perspektiv:

Justin hade försökt peppa mig till att träna ett tag, och därför hade jag idag gått med på att träna en stund med honom. Även fast jag hatade att träna.

Sakerna jag gjorde för denna kille.

Justin hade envisats med att han inte skulle träna samtidigt som mig, att vi skulle träna tillsammans, på samma löpband. Tillslut hade jag gått med på hans idiotiska förlag och springit framför honom på löpbandet.

Mot min förvåning fungerade det. Så länge han höll i mina höfter och vi sprang ganska långsamt fungerade det. Min kondition var inte den bästa och jag började efter inte alls lång tid flåsa, kunde knappt andas. Efter ännu några minuter stängde Justin av den och jag flög rakt in i honom. Hans skratt började eka i den nästintill tomma träningssalen.

”Justin!” skrek jag, fortfarande flåsande.

”Hur kan du vara så smal, utan att ha någon kondition alls?” När han släppte greppet han hade om mig föll jag mer eller mindre ner på golvet bredvid löpbandet.

”Justin!” skrek jag, flåsande. ”Var snäll mot mig!” Han skrattade bara, men klev av bandet och hjälpte mig upp.

”Oh, älskling.” kuttrade han när jag slängde armarna om hans hals och andades tungt mot hans hals. Jag höll krampaktigt tag om hans hals och andades tungt. Han hjälpte mig genom att slingra en arm om min rygg och den andra under min lår, för att lyfta upp mig på sina höfter.

”Skratta inte åt mig.” viskade jag när han tyst skrockade till mot mitt hår.

”Det gör jag inte.”

”Gör du ju visst.”

”Nej, baby, det gör jag inte.” Jag orkade inte diskutera med honom och hindrade honom därför inte när han bar bort mig till en av bänkarna framför de många lötbanden. Jag sätt gränsle i hans knä och koncentrerade mig på hans tyst skrockningar.

”Jag hatar dig.”

”Nej det gör du inte.” han skrattade till.

”Jo.”

”Nej.”

”Jo.” Han skrattade bara till en sista gång, sedan var han tyst igen.

Han hade en tröja på sig idag. En vit träningströja, blå träningsbyxor och vita, utslitna träningskor med svart sula. Hans svara, ännu mer utslitna kängor stod i omklädningsrummet tillsammans med hans vanliga kläder. Jag fattade inte hur han kunde ha de kängorna även nu, snart mitt i sommaren. Det måste vara fruktansvärt varmt. Det var ca 30 grader ute, och han gick fortfarande med kängor.

Plötsligt kände jag Justins blick på mig och kollade upp från hans hals. Som jag trott hade han blicken fäst på mig, på mitt ansikte. Mina ögon, läppar, kinder, käkben, panna, mitt ansikte. Jag log smått mot honom.

”Jag hatar dig inte.” viskade jag efter en stund av stirrande, tafatta blickar och leenden.

”Överraskning, jag vet.” viskade han med ett leende. Hans hår var rufsigt och brunt i olika nyanser. Det hade blivit långt, hans hår. Växt sedan jag för första gången såg honom. Då hade det antagligen precis blivit klippt, nu var det ostylat och långt på även sidorna. Eller långt och långt, någon centimeter längre än det varit första gången vi sågs. Alltså inte så långt, men längre.

”Jenna.” viskade han och jag nickade.

”Ja?” Stämningen förändrades när han tafatt öppnade och stängde munnen om vart annat. Den blev inte stel, men annorlunda. Jag kunde inte sätta ordet på vad som ändrats, men något gjorde det i alla fall.

”Jag älskar dig.” Och innan jag hann svara på hans mening pressade han sina läppar mot mina och kysste mig kärleksfullare än han någonsin kysst mig tidigare. Pirret i magen var tillbaka, men det kändes inte som ett pirr, inte heller fjärilar. Det kändes som om ett helt zoo sprang runt i magen på mig. Jag höjde armarna och la de om hans hals, tryckte mig hårt mot hans överkropp och kysste hans läppar minst lika kärleksfullt som han kysste mina. Plötsligt reste han sig upp och tryckte istället upp mig mot väggen på bänkens vänstersida. Hans händer var fortfarande kupade om mina lår, för att hålla mig uppe på hans höfter. Jag smekte hastigt hans nacke, käkben och kinder med mina snabba händer. Efter några minuter av intensiv kyssning bröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Justin skrockade tyst mot mina läppar, men han sa ingenting. Inte någonting alls, var bara tyst och kollade djupt in i mina ögon. Jag la båda mina händer om hans kinder innan jag kollade in i hans djupt in i hans ögon.

”Och jag älskar dig.”

”Jenna!? Justin!? Vart är ni någonstans?” Jenna kom fram bakom hörnet på vår högersida, tvärstannade snabbt när hon såg, och antagligen kände, vår intimitet.  

”Hej, ehm, jag undrade bara vart ni var.” sa hon och skrattade en aning generat till, även fast hon nästan aldrig var generad. Jag rynkade pannan, vilket hon såg, och pekade genast bakom sig med tummen.

”Ja, jag ska bara gå… Och ehm, ta hand om ett par saker. Vi ses sen.” sedan vände hon sig om och gick lite halvklumpigt iväg.

När hon var borta utbytte jag och Justin en bild och vi båda skrattade högt.

”Okej…” skrattade han och jag smekte mina en aning svullna läppar, efter allt kyssande, över hans.

”Vart var vi någonstans…?”

Han skrattade till och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar, och kysste mig intensivt och hett.

~

Det var något sorgset i blicken när han kollade upp på mig på eftermiddagen. Någon slags dumma gömde hans ögon från mig. Som när jag först träffade honom. När det kändes som om han hade ont när man bara tittade på honom. Så kändes det nästan nu, att han kollade på mig samtidigt som något gick sönder inuti honom. Jag höjde handen och smekte hans kind, panna, käkben och hals. Jag strök bak det bruna håret som hela tiden föll i hans ögon och lutade lite på huvudet.

Jag bestämde mig för att inte fråga hur han mådde, utan sa istället:

”Du skulle verkligen behöva klippa dig snart.” Han log, men leendet nådde inte ögonen.

”Ja, visst skulle jag.”

Lämnar er med detta korta och urtrist kapitel nu när jag reser bort en vecka.  

 Har dåligt samvete för detta, men har verkligen inte haft mycket tid idag för något alls. 

Nästa blir förhoppningsvis längre! 

~

De sa 'jag älskar dig' till varandra! Äntligen, seriöst. Även fast det sög. 

Eftersom att kapitlet var så fruktansvärt kort och för att det var ca 3 veckor sedan jag senast uppdaterade kommer jag inte begära några kommentarer! Det får bli så många kommentarer som det blir. 

Kommentera. 

-

Fråga: Har ni sett serien 'Torka aldrig tårar utan handskar'? 

Mitt svar: Ja, och jag älskar den. Om ni inte sett den, se den, nu genast! ♥ Så sjukt grym asså.

♥