Chapter 43.- You have to stay here. part 2

”Vart ska vi någonstans?”

”Min kompis bor i San Francisco, jag tänkte att vi kör dit först.”

”Hur lång tid tar det att åka till San Francisco?”

”6 timmar.”

Jag nickade.

”Är han snäll?”

”Han är speciell, men när man lär känna honom är han schysst. Ta honom inte så seriöst bara, okej?”

”Okej.”

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.”

 

Jarbara

Jennas perspektiv:

Justin bar ner de sista väskorna medan jag tog avsked av min lägenhet, för ett tag. Jag visste inte när jag skulle komma tillbaka, men det var okej. Bara jag och Justin skulle spendera den tillsammans var det okej. Vi skulle vara tillsammans, och även fast jag skulle sakna Charlie och Kevin skulle jag klara mig. Jag skulle komma tillbaka, såklart jag skulle komma tillbaka, tids nog.

Justin smög sina armar om min midja, innan han lutade sitt huvud mot min axel och andades in mitt hår.

”Är du klar, älskling?” viskade han. Jag drog blicken över mitt, vårt, sovrum. Sängen hade jag bäddat och tavlorna hängde som de alltid gjort på min vägg. Jag drog ett djupt andetag och lutade mig bak mot hans bröst.

”Ja.” andades jag.

”Du behöver inte följa med. Du vet att jag klarar mig.”

”Jag vill följa med, försök inte få mig att ändra mig.” sa jag och kollade upp på hans ansikte. Han rörde sig inte, kollade bara ner på mig med stora, vackra, bruna ögon. Han strök min sida lite och lutade sig försiktigt ner för att kyssa min kind.

”Jag bara berättar vilka alternativ du har.”

”Gör inte det då. Jag vill vara med dig, okej?”

”Okej?” Han kysste mig en sista gång på kinden innan han släppte mig och vände sig om för att gå ut ur rummet. Jag saknade genast hans närvaro.

”Kom ner när du är klar.” Jag nickade, även fast jag visste att han inte såg mig och kollade runt i rummet en sista gång innan jag begav mig mot köket. På bänken låg det vita kuvertet jag lagt mitt brev till Charlie i. Charlie stod på utsidan i kursivstil. Jag tog försiktigt upp det och smekte det med mina fingrar. Jag skulle sakna Charlie, såklart jag skulle sakna Charlie.

Jag gick ut ur köket och sedan till hallen, där jag tog på mig mina skor. Den svarta långkjolen jag hade på mig svängde runt vid benen och var väldigt skön och luftig att gå med. Håret hade jag satt upp i en tofs och jag hade inget smink i mitt ansikte, jag fick vara sminkfri under resan. I alla fall tills vi stannade någonstans.

Jag tog med mig mina dörrnyklar och med Charlies kuvert i handen gick jag ut från min lägenhet och låste dörren för sista gången på ett tag. Min mobil låg nere bilen redan, tillsammans med laddare, hörlurar och billaddare och andra grejer man kunde behöva på en lång resa som denna. Jag gick så snabbt jag kunde nerför trapporna. Det fanns inte någon som jobbade i bostadshuset varje dag, och jag var glad att det inte var någon som jobbade idag. Det var skönt att inte ha någon som ifrågasatte ens handlingar alltid. Jag öppnade dörren och gick ut i den friska nattluften. Kjolen flög runt benen när friska, mjuka nattvindar tog tag i den. Justin hade parkerat bilen så nära ingången det gick och jag kunde se honom precis när jag kom ut. Han satt i förarsätet och stirrade rakt ut i luften. Jag undrade vad han tänkte på, vart vi skulle bege oss nu, vem vi skulle bo hos, på vilket hotell, i bilen? Massa frågor snurrade runt i mitt huvud, jag visste ingenting, hade ingen aning om vart vi skulle ta vägen, ingenting. Det var skrämmande, samtidigt som det var spännande. Jag visste inte vart vi skulle befinna oss imorgon, men jag visste att Justin skulle vara där med mig och det räckte för att jag skulle känna mig trygg. Jag skulle vara med Justin, det räckte.

Jag öppnade bildörren till passagerarsätet, men innan jag klev in kollade jag bak och tog en sista titt på huset min lägenhet befann sig i. Det höga huset såg en aning kusligt ut i den svarta natten. En vindpust flög förbi och min kjol flög runt mina ben. Svalkade min varma hud under kjolen, svalkade mig överallt.

Jag steg in i bilen och drog ett djupt andetag. Jag la kuvertet med brevet i knät och knäppte säkerhetsbältet.

”Vi måste till gymmet först, jag ska lämna ett brev i brevlådan till Charlie.” jag kollade inte på Justin när jag sa det, men jag såg att han kollade på mig i ögonvrån. Bilen rullade försiktigt framåt när han släppte kopplingen och mötte på med gas. Han växlade upp ordentligt när vi kom ut på en större väg och tog min hand.

”Jag älskar dig, du kan fortfarande ångra dig.” Jag suckade djupt och la hans hand i mitt knä för att ta tag om den med båda händerna.

”Jag älskar dig, jag kommer inte gå någonstans.” Han svarade inte och jag fortsatte bara smeka hans hand.

 

Justin stannade utanför gymmet.

”Varför åker vi inte till hennes lägenhet istället?” Jag kollade på honom och sedan tillbaka på gymmet.

”För om hon vaknar kommer hon försöka få mig att stanna, jag vill inte förklara för henne varför vi måste åka. Hon kommer inte förstå.” Han sa inget mer, kollade bara mot gymmet.

”Jag kommer snart, stanna här.” sa jag och öppnade dörren, klev sedan ut och smällde igen den efter mig. Jag gick fram till gymmets brevlåda och stoppade snabbt ner kuvertet. Jag kollade en sista gång på gymmet sa tyst:

”Vi ses snart.”, och klev sedan in i bilen igen.

 

~

 

Vi hade kört en timme när min mage började kurra. Min kropp fattade inte att klockan inte ens var 4 ännu.

”Jag börjar bli hungrig.”

”Vi stannar någonstans och äter och sover vid 7.”

”Jag vet inte om jag orkar vänta så länge.” Jag smög in min hand i hans och kramade den mjukt.

”Jag är rädd att du inte har något val älskling.”

”Varför kan vi inte stanna tidigare?”

”De flesta vandrarhem har inte öppet förens halv 7. Det blir lättare om vi äter och sover på samma ställe.” Jag suckade men sa ett svagt,

”Okej.” Han smekte min hand och kollade på mitt ansikte.

”Vad heter din kompis, han vi ska bo hos?” frågade jag efter en liten stund.

”Mitchel heter han. Jag träffade honom när jag bodde i San Francisco ett tag. Som jag sa är han speciell, ta honom med en nypa salt. Okej?”  

”Okej.” svarade jag. Jag lutade mig bak i sätet och drog ett djupt andetag. Nu var vi påväg, och det kändes okej. Jag var med Justin, allt skulle bli okej, vad som än hände skulle allt bli okej.

Plötsligt kom jag på en sak.

”Justin.” 

”Mm?” han slet inte blicken från vägen, kollade bara på mig i ögonvrån.

”Mina föräldrar skulle hälsa på denna vecka.” Han fortsatte stirra rakt framför sig, sa ingenting på en stund.

”Vart bodde de nu igen?”

”Washington.”

”Vi kanske kan komma till dem istället.”

”Tar inte det väldigt lång tid att åka från LA till Washington?”

”Jo, det gör det. Men vi har ingen brådska. Vi kan ta tid på oss.”   


 

Jag är sämst, och jag är medveten om det. Typ tre månader sedan senaste kapitlet och jag är grymt ledsen. Kände mig tvingad att publicera detta sugiga kapitel även fast det är typ halvklart och suger sjukt mycket. Ska nu iväg en vecka till Öland så ingen uppdatering alls denna vecka.

Statestiken sjunker och jag förstår det, min uppdatering är verkligen i botten just nu. Livet kommer emellan. Ska försöka bättra mig. 

Har ni tröttnat på denna novellen föresten? Har funderat lite på att pausa denna, kanske pausa hela bloggen ett tag även fast jag gjorde de i typ en månad. Jag vet inte vad jag ska göra, vad tycker ni? Om det nu finns några kvar här... 

(och ni får ett såntdär tråkigt collage igen. Kanske fixar något när vi kommit hem igen...♥)

Älskar er, puss och kram, skumbanan ♥

 

 




Chapter 43.- You have to stay here. part 1

Previously

 Jag stoppade ner min tvål, Justins tvål, mitt shampoo, mitt balsam och min inpackning i påsen jag hittat i köket. Sedan gick jag tillbaka med allt till mitt sovrum. Utan att slänga en blick mot Justins sovande figur vandrade jag in i mitt walk-in-closet och packade ner påsen med allt jag hade packat ner där. Sedan bytte jag om till underkläder och letade sedan efter en lämplig outfit. Jag tog fram en svart lite kortare tröja med tryck och en svart långkjol som jag visste skulle passa i det varma nattvädret ute. Jag tog på mig ett par korta strumpor och utforskade mig själv i spegeln. Men plötsligt fångade något annat min uppmärksamhet.

”Vad håller du på med?”

 

Untitled

Jennas perspektiv:

 

Jag vände mig långsamt tillbaka till Justin som stod bakom mig. Hans ögon var stora och funderande.

”Vad ser det ut som om jag gör?”

”Packar?” han sa de som en fråga.

”Jag följer med dig.”

”Du följer inte med mig.”

”Du ser väll att jag packar?”

”Du får inte följa med mig Jenna. Du har ett liv här, dina föräldrar kommer nästa vecka, Charlie behöver hjälp på gymmet. Du lever ditt liv här, Jenna, ditt liv är här. Inte mitt.”

”Du är en stor del av mitt liv Justin, jag vill följa med dig.”

”Du måste stanna här.”

”Nej, jag kommer följa med dig. Jag vill följa med dig.” Han tog de återstående stegen mot mig och vände mig hårdhänt om. Hans händer var placerade på mina överarmar och han hade dem i ett stenhårt grepp. Hans ögon kollade djupt in i mina.

”Jag tror inte du fattar hur allvarligt detta är, de kan döda oss båda om de ser oss tillsammans.” Han kollade in i mina ögon. De gick från mitt ena öga till de andra, sedan till de första igen. Jag gjorde likadant. Kollade upp i hans ögon, kollade inte bort, visade ingen svaghet. Jag skulle följa med, jag skulle följa med honom.

”Jag ska följa med dig.” Jag drog mig ur hans stenhårda grepp om mina armar. Sedan tog jag tag i hans hand och drog med honom ut i hallen där jag lagt alla mina resväskor. 

”Jag har packat, jag har tagit med mig en massa kläder. Vart ska vi, jag har allt vi kan behöva.” Jag kollade upp på honom och han kollade ner på min packning. Mina väskor, som var tre stycken. Den fjärde var kvar i mitt rum.

”Herregud.” Justin kollade ner på mina väskor.

”Vad är det?”

”Vad har du packat ner egentligen? Hela din garderob?” Jag kollade på honom snett.

”Har du inte sett min garderob, Justin?” sa jag som om han var korkad, ”Min garderob är så mycket större än detta.” Han stirrade på mig.

”Jenna”, han tog en kort paus och kollade ner i marken, ”Jag vill inte att du följer med, för din egen skull. Jag gör det bara för att skydda dig, snälla, stanna här. Jag älskar dig, stanna här för min skull.” Han kollade upp på mig. Eftersom att jag fortfarande höll i hans hand kramade jag den hårt, hårt. Jag ställde mig smidigt framför honom och tog tag även i hans andra hand, hårt. Han kollade ner på mig med sina hasselnötsbruna ögon.

”Jag älskar dig, Justin. Jag kommer inte låta dig gå, inte om jag inte får följa med. Ett liv utan dig i finns inte, jag älskar dig , , mycket. Jag tror inte du fattar vad du betyder för mig.” Jag släppte hans händer och la mina armar om hans hals samtidigt som han la sina om min midja. Jag drog ner hans ansikte mot mitt och drog mina läppar retligt mot hans. Min kropp darrade när våra läppar äntligen möttes i en efterlängtad kyss. Det var längesedan vi kysste varandra, på riktigt. Med tunga, händer och allt.  Men nu gjorde vi det, och det kändes fantastiskt. Han masserade sina läppar mot mina och jag andades med min näsa så gott jag kunde. Men efter en stund behövde jag ändå avbryta kyssen för att andas högljutt. Jag kollade upp i hans vackra ögon. Vi båda log stort. Han varma bruna ögon kollade kärleksfullt in i mina. När jag än en gång hade luft i mina lungor pressade jag mina hungriga läppar mot hans igen. Han placerade sin hand bakom min nacke och masserade mina läppar mjukt med sina.

Efter kyssen, när vi båda andfått andades i varandras munnar, sa jag:

”Jag följer med dig.” Och han nickade. Han nickade, bara sådär. Utan tjafs. Lättnaden fyllde min kropp och jag log mot hans läppar, samtidigt som jag slöt ögonen.

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.”

 

~

 

 

”Jag måste skriva ett brev till Charlie.” Justin kollade på mig med rynkade ögonbryn.

”Kan du inte bara skriva ett sms?”

Han stod och packade ner kläderna jag köpt åt honom i en egen resväska som jag letat fram. Efter mycket tjat hade han gått med på att packa ner kläderna jag köpt honom.

”Seriöst. Jag måste skriva till henne, och inte på sms.” Jag reste mig från sängen och började leta efter ett vitt papper jag kunde skriva mitt lilla meddelande på. Min älskade Charlie, som jag skulle sakna henne. När jag letat fram vitt papper satte jag mig ner vid köksbordet med en bläckpenna och började skriva.

 

Hej Charlie.

Jag kommer inte komma på ett tag. Jag och Justin kommer sticka ett tag. Jag vet inte vart vi ska. Vi ska dit vi hamnar, vi har ingen särskild destination. Vi åker dit vi kommer. Så länge vi är tillsammans kan vi åka vart som helst. Jag älskar honom så mycket Charlie. Jag gör detta för honom, jag vill detta. Jag tänker inte förlora honom. Du kommer fatta vad jag menar när det händer dig. Det är fantastiskt. Att vara förälskad är det underbaraste som finns, du fattar inte förens det händer dig.

Jag älskar dig och jag lovar att på något sätt berätta när det du tjatat om har hänt. För det kommer hända, och det kommer hända snart. Jag känner det på mig.

Vi kommer snart hem igen. Det ordnar sig alltid.

Jag älskar dig, så sjukt mycket.

Puss & kram, din Jenna.

 

 

Jag log och vek ihop pappret noga. Sedan skrev jag med min kursiva handstil:

 

Charlie

 

 

På framsidan.

Jag lämnade det lilla brevet på köksbordet och gick till Justin för att se om han var klar ännu. När jag kom in i rummet stod han med ryggen mot mig och kollade ner på sin packning. Genast gick jag fram och slog armarna om hans överkropp bakifrån. Först stelnade han till, sedan slappnade han av och la sina händer på mina händer. Jag lutade mitt huvud mot hans muskulösa rygg och drog ett djupt andetag.

”Vart ska vi någonstans?”

”Min kompis bor i San Francisco, jag tänkte att vi kör dit först.”

”Hur lång tid tar det att åka till San Francisco?”

”6 timmar.”

Jag nickade.

”Är han snäll?”

”Han är speciell, men när man lär känna honom är han schysst. Ta honom inte så seriöst bara, okej?”

”Okej.”

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.” 


 

Ni får ett superkort kapitel nu innan jag åker iväg till frankrike, jätteelakt, ajg vet, men jag har verkligen INGEN tid. 

Jag älskar er, och komer tänka på er i veckan. Kanske uppdaterar om jag får wifi, men kommer antagligen inte ha tillgång till det. Jag älskar er, puss&kram. 

Kommentera så mycket nu orkar. Begär inget, men är ganska trist om de bara kommer 2. 

 

Fortsättningen på detta kapitlet kommer när jag kommit hem, okidoki? Även ett collage kommer. 

 

KOMMENTERA! 




Chapter 42.- What are you doing?

Previously
 

”Vi kan fixa det, jag vet att vi kan fixa det. Jag gör vad som krävs för att det ska vara vi.” Jag kollade upp på honom med ännu en gång vattnig blick. Jag hade fortfarande en av mina armar om hans hals, men den andra handen hade jag nu lagt på hans kind. Smekte den försiktigt med tummen.

”Vi fixar det, det lovar jag att vi gör. Jag lovar. Jag älskar dig, så jävla mycket. Jag vill inte leva en minut utan dig, jag vill inte. Jag kan vänta på dig. Hur länge behöver jag vänta, 1 år, 3 år, 8 år? Jag väntar. Jag lovar.”

”Jag vet inte om jag kommer ut ur detta levande.” Viskade han och jag stirrade upp i hans ögon.

 

You don’t understand how much a person means to you before he's almost gone.

 

 

Jennas perspektiv:

”Vad, vad menar du?” viskade jag. Kollade på honom med stora oförstående ögon. Han kollade inte tillbaka in i mina ögon, hans blick gled ner till golvet och jag fortsatte smeka hans kind försiktigt. Förstökte koncentrera mig på hans mjuka kind, istället för det han precis sagt. Vadå inte kom ut ur det levande? Såklart han skulle komma ur de levande, varför skulle han inte? Vad var det som var så hemskt att han inte skulle komma ur det levande?

”Jag kanske inte kommer ur detta levande, Jenna.” Han kollade äntligen ner på mig, fängslade mig med sina bruna ögon. ”Och jag vill inte dra ner dig i min skit. Du har ingenting med vad jag gjort att göra, det är därför jag inte kan stanna. Jag kan bara inte, det går inte. Jag måste gå. Han höjde sin hand och strök försiktigt tummen över min rödgråtna kind. Innan han hann göra något mer spände jag armen om hans nacke och höll fast honom mot mig.

”Gå inte. Stanna i natt. Berätta vad som händer, sedan lovar jag att jag låter dig gå. Jag lovar.” viskade jag och kollade upp i hans bruna, oskuldsfulla ögon. Jag kunde inte omfamna tanken om att han kunde lämnat mig. Om jag bara vaknar några minuter senare skulle han redan vara borta när jag kom ut i hallen. Hans skor skulle vara borta, hans väska, han skulle vara borta. Föralltid.

”Jenna, jag må—”

”I natt. Bara i natt.” viskade jag. Han stirrade på mig en stund, hans blick vandrade från mitt ena öga till de andra, sedan ner till mitt ansikte, och sist min kropp. Hans blick fästes inte så länge på min kropp dock, han drog upp blicken snabbt igen till mina ögon.

”I natt, men bara i natt, Jenna. Jag måste åka sedan.” Hans ögon var stora av uppgivning och jag slappnade av i hela kroppen när jag fattade att han skulle stanna. Jag hade i natt på mig att få honom att stanna föralltid.

 

~

 

Vi hade gått tillbaka till sängen. Jag hade tvingat på Justin sina sov kläder, ett par basketshorts. Han sov utan tröja, något jag tvingat honom till. Inte för att han hade något emot det, men han hade inte vågat föreslå det själv. Jag drog med mig Justin ner i sängen, la mig tätt intill honom, drog in hans underbara doft och drog händerna över hans mage. Han var stel som en pinne i hela kroppen, och jag visste inte vad jag skulle säga till honom. Vad skulle man säga till någon som man älskar tio minuter efter att han nästan lämnat mig?

”Varför”, viskade jag, ”varför vill du lämna mig?” Han svarade hastigt.

”Jag vill inte lämna dig, Jenna. Jag måste, du fattar inte.”

”Få mig att fatta då.” Vi låg stilla i sängen. Jag med ena armen slagen om hans torso, och mitt ena ben emellan hans. Han hade sina armar om mig och sin haka på mitt huvud.

”Jag vill inte blanda in mig i dina problem.”

”Jag är redan en del av ditt liv, Justin, snälla.”

”När jag var liten trodde jag att det inte fanns något högre än mig själv, att jag regerade hela världen. Eller i alla fall min värld. Att inget kunde nå mig, att jag var för högt upp, betydde förmycket, var förmycket helt enkelt. När jag var liten umgicks jag bara med ett kompisgäng, vänner som jag alltid hade umgåtts med, aldrig nya. Men när man blir äldre vill man träffa nytt folk. Jag tror allt skit började på en fest mina vänner tvingat med mig på, i början tyckte jag inte alls om att festa. Fester skrämde mig, jag var rädd att jag skulle bli för full, för hög, omedveten. Att mina föräldrar skulle få veta, jag var rädd för massa saker. Allt som kunde hända på fester var jag rädd för, tänkt så hamnade jag i slagsmål? På den tiden kunde jag inte slåss, det är något jag lärt mig sedan dess. Att skydda mig själv, slå de som hotar mig först. Jag kommer knappt ihåg någonting från den där festen, allt jag vet har mina vänner berättat för mig. Jag blev full, sedan köpte jag knark av någon kille och rökte på. Det var där allt startade. Plötsligt ville jag festa mer, testa tyngre droger, köpte allt mer, både för mina pengar och min familjs. De visste såklart ingenting, hur skulle jag berätta för dem att jag behövde hjälp för att sluta. På vardagarna försökte jag hålla mig ifrån det, men det var svårt, när man väll börjat knarka vill man aldrig sluta.” Han tog en paus och kollade ner på mig, man märkte på honom att det han höll på att berätta var jobbigt för honom att prata om. Man han gjorde det, för min skull.

”Jag trodde det jag hade då var lycka, att jag var lycklig när jag rökte varje joint eller när jag drog upp allt pulver i näsan. Det var det inte. Jag blev bara beroende av det.

Efter ett tag tog mina pengar slut. Jag hade då knarkat upp alla mina pengar, alla pengar som mina föräldrar samlat ihop till mig, allt var borta. Om jag kunde hade jag slutat, men jag kunde inte, så jag började låna pengar.” Han tog ännu en paus, kollade ner på mig, in i mina ögon innan han fortsatte. ”Jag lånade massa pengar, av massa olika personer. Men mest lånade jag ändå av en grupp män som nästintill försörjde sig på knarkhandel. Jag lånade inte pengar av dem, men jag lånade knark, och pengar ville de ha för knarket jag tog. Jag sa alltid att de skulle få sina pengar, jag tänkte, hur mycket pengar kunde det egentligen bli? Klart jag skulle kunna samla ihop så mycket pengar, inga problem liksom. Men när jag efter ett tag frågade hur mycket pengar jag var skyldig den svarade de med ett sju siffrigt tal. Jag fick en chock, jag visste att jag aldrig skulle få ihop deras pengar. Aldrig skulle jag kunna samla ihop så mycket pengar som de ville ha. Inte ens ville ha, begärde av mig. Och jag hade ingen annan än mig själv att skylla. Jag försökte ge dem uppfattningen att det var okej, att jag skulle få fatt i en sådan stor summa pengar, medan jag visste att jag aldrig skulle kunna betala tillbaka. Jag var ca 16 när det hände. Det var som om någon slog mig i ansiktet, jag kom upp till ytan igen, och jag ville inget annat än ner igen. Till min lilla paradisvärld”, han skrattade till, kollade upp i taket och skakade på huvudet,

”Jag var så naiv. I början fattade jag inte vad jag hade gett mig i på. Det var först i slutet jag fattade att jag aldrig skulle komma därifrån. Jag skulle vara fast föralltid. Ett tag efter att jag fick reda på summan jag var skyldig dem berättade jag att jag aldrig skulle kunna få fram summan de bad om. Deras förslag var att jag skulle behöva betala med mitt liv. Det var inte så lockande när jag bara var 16 år. Jag visste att jag förstört alla mina chanser till ett bra liv. När jag var liten ville jag ha 3 barn. Det första skulle vara en kille, sedan en tjej. Killen skulle beskydda den lilla tjejen. Det var så jag alltid sett det, såsom jag beskyddade mina småsyskon.” han fortsatte kolla upp i taket, var helt paralyserad över sina egna tankar. Jag höjde handen och smekte hans kind försiktigt. Han kollade ner på mig och log, fortsatte sedan att prata.

”Det var jobbigt att inse. Att jag aldrig skulle få se mina småsyskon växa upp, inte få vara med på alla deras födelsedagar. Att jag aldrig skulle få njutningen att skrämma iväg Jazzy’s första pojkvän, aldrig träffa tjejen mitt hjärta slog lite extra för. Jag trodde jag skulle dö vid 16, men det gjorde jag inte. Folk säger att överlevnadsinstinkten är den starkaste, och jag tror på dem. Jag ville inte dö, så jag stack. Jag försökte rymma iväg från mina problem istället, och det fungerade, tills de märkte att jag var borta och letade efter mig. De följer mitt varje steg, och vet vart jag är hela tiden. Jag vet att de vet att jag är här, därför måste jag sticka. Att de redan väntat såhär länge är inget bra tecken, de kan planera något.” Han kollade ner på mig och smekte min kind mjukt.

”Fattar du nu varför jag inte kan stanna här längre? Jag måste iväg. Jag stannar i natt. Imorgon måste jag åka, jag har inget val, jag lovar, om jag hade ett val skulle jag stanna här. Men jag vill inte utsätta dig för fara, okej?” Han viskade den sista meningen.

Jag bara stirrade på honom. Kunde inte förstå vad som hänt i hans liv. Var det verkligen sitt eget liv han berättade om? Jag trodde på honom, jag ville bara inte fatta att det var sant. Jag visste att Justin hade knarkat och druckit alkohol innan, men att han var skyldig en snubbe, eller några snubbar, massa pengar. Det ville jag inte tro på. Han var så lugn när han pratade om det, som om han hade accepterat det faktum att han aldrig skulle få leva tills han var 60 år. Hade han accepterat det?

”Har du accepterat det?” viskade jag andlöst. Han rynkade på pannan och kollade ner på mig igen.

”Vad kan jag annars göra, Jenna?” han kollade upp i taket och slöt ögonen, ”De kommer inte ge sig fören jag antingen betalat eller dör.”

”Varför har du inte gått till polisen?” frågade jag med försiktig röst.

”De skulle skjutit huvudet av mig innan jag ens hunnit ta ett steg in i poliskontoret.”

”Varför började du inte samla pengar? Om du pratat med dem kanske de skulle gått med på avbetalning.”

Han kollade ner från taket, på mig och log. Hans bruna ögon var mörka i jämförelse med mina blåa.

”De bryr sig inte om sådant. Jag fattar inte hur de låtit mig leva såhär länge. Men jag vet att jag aldrig kommer bli av med dem, de kommer vara min död, och det finns inget jag eller någon annan kan göra åt det.” Han höjde sin hand och smekte mig försiktigt.

”Du kommer hitta någon Jenna, någon som älskar dig. Någon som du kan gifta dig med och göra allt det där cheeziga skräpet som alla tjejer gillar. Du kommer bli lycklig, Jenna, och jag är lycklig när du är det. Det kommer sluta bra för alla, jag lovar. Lita på mig, okej?”

Jag slängde armarna om hans nacke och burrade in ansiktet i hans hals. Han korta lilla tal hade gjort mig tårögd.

”Jag vill inte ha någon annan än dig.”

”Du har mig ikväll.” Han kollade upp på mig och log. Han såg nästan ledsam ut, leendet såg deppigt ut, som om han var någon helt annan stans i tankarna. Vilket han antagligen var.

”Jag vill ha dig föralltid.”

”Jag kan inte stanna.”

”Vi kan hålla kontakt. Vi har varandras nummer, vi kan hålla kontakten när du är iväg. Jag lovar att inte glömma dig.” Justin kollade ner. Jag satt gränsle över honom, hade fortfarande mina armar krampaktigt och hans hals och hans ansikte nära mitt. Jag pillade försiktigt i hans hårbotten med naglarna, drog de försiktigt mot hans hårbotten såsom jag visste att han älskade.

”Snälla…” viskade jag när han hade varit tyst en stund.

”Du fattar inte, Jenna. Jag vet inte hur länge till jag överlever. Jag kan överleva en vecka efter att jag åkt härifrån, två veckor, en månad, tre månader. Jag vet inte hur länge de låter mig leva, okej? Jag vill inte låta dig vänta på mig när jag vet att jag aldrig kommer kunna komma tillbaka till dig. Jag vet att jag inte kommer överleva detta Jenna. Det är lättare att vi bryter detta nu, innan det gått alldeles för långt.” Han kollade in i mina ögon.

”Du kommer inte dö, Justin. Jag kommer inte låta det hända.”

”Du kan inte göra något för att hindra det, det är lättare att bara leva i nuet. Något jag gjort hela tiden här”, han log stort, ”detta har varit de bästa månaderna i mitt liv, Jenna, du måste förstå det. Jag har älskat detta, leva i en liten ensam bubbla med dig och bara dig. Inte behöva tänka på något annat. Det har varit den bästa tiden i mitt liv, och jag älskar dig så för att du gett mig denna tid. Men jag kommer inte kunna ge dig tiden du förtjänar. Jag kommer aldrig kunna bli din eviga kärlek, okej?”

Nu grät jag. Tårarna strömmade nerför mina kinder och jag lutade huvudet mot hans bröstkorg.

”Vi pratar mer imorgon, älskling.”

Jag ville inte diskutera detta med honom nu, det var lättare att bara låta honom sova på det. Vi kunde prata imorgon. Vi hade ingen panik, försökte jag intala mig själv. Samtidigt som jag visste att det kunde vara sista natten jag sov bredvid Justin.  

Han la sig ner och jag la mig ner efter honom. Tårarna strömmade fortfarande, och de gjorde dem en stund. Jag visste inte ens om jag skulle kunna sova en blund i natt, om det skulle vara möjligt att göra det. Tänk så vaknade jag av att han var borta, igen? Jag höll ett krampaktigt tag om honom, tryckte ansiktet mot hans hårda, men ändå mysiga bröstkorg. 

Min älskade Justin, vad skulle jag ta mig till utan dig?

 

~

 

Mitt i natten vaknade jag. Plötsligt var jag klarvaken. Jag stirrade rakt upp i taket och drömmen repeterades i mitt huvud tusen gånger om. Såklart. Svaret hade funnits där enda från början, hur kunde jag vara så dum? Jag skulle följa med honom, såklart jag skulle följa med honom. Om han åkte hade jag inget kvar här i Los Angeles. Min familj bodde inte här och Charlie skulle klara sig utan mig här ett tag, jag skulle ju komma tillbaka, eller hur? Såklart jag kunde följa med honom, varför hade jag inte kommit på det innan?

Snabbt reste jag mig upp, snabbt men försiktigt, så att jag inte skulle väcka Justin. Sedan gick jag hastigt in i min walk-in-closet och letade fram de två resväskorna jag hade. Den ena var rosablommig, den andra någon ljusljus brun färg med rosa på kanterna. Jag hade köpt dem på secondhand i New York för flera år sedan, men de fungerade fortfarande, såklart de fortfarande fungerade. Snabbt öppnade jag den blommiga väskan och började plocka med mig alla möjliga kläder jag kanske skulle behöva. Jag packade ner massa underkläder, joggingbyxor, jeans, shorts i alla olika material och former, kjolar och tröjor med massa olika tryck och färger. Allt jag fick plats med tryckte jag ner tills väskan var full och när den var det började jag plocka er accessoarer i den andra, såsom tamponger, hårborstar, tandborstar till både mig och Justin, tandkrämer, tofsar, handdukar, krämer, parfymer och deodoranter. Allt jag fick tag i slängde jag ner i väskan tills även den var med. Jag stängde de båda väskorna och sprang efter den största handväskan jag hade och ännu en resväska, denna lite mindre. I handväskan la jag allt det riktigt personliga, såsom pass och min plånbok. I den lite mindre resväskan plockade jag med mig skor, ett par löparskor jag nästintill aldrig använt, ett par högklackade, ett par ballerina och ett par söta svarta vans. Jag tryckte ihop väskan och stängde även den och flyttade sedan väskorna till hallen, så att vi inte kunde glömma någon av väskorna. Jag fick syn på mig själv i hallspegeln och stannade upp för ett ögonblick för att utforska mig själv. Mitt hår stod åt alla håll och såg fettigt ut, hela jag såg flottig ut. Jag behöver verkligen en dusch. Snabbt sprang jag in i badrummet och drog av mig mina kläder för att ställa mig i duschen. Varmt vatten hade alltid haft en lugnande påverkan på mig, och även i natt hade den de. Jag kände mig coollugn när jag stod i duschen och tvättade av varje del av mig så noga som möjligt. När inpackningen äntligen värkt i tio minuter tvättade jag av mitt hår ännu en gång. Jag drog till mig handduken jag lagt på toalettstolen och torkade mig snabbt, borstade igenom håret och gick sedan ut i köket för att hämta en plastpåse med handduken virad runt kroppen. Sedan gick jag tillbaka in och plockade på mig alla mina accessoarer inne i badrummet, inte tandborste och tandkräm dock, det hade jag ju redan packat ner. Jag stoppade ner min tvål, Justins tvål, mitt shampoo, mitt balsam och min inpackning i påsen jag hittat i köket. Sedan gick jag tillbaka med allt till mitt sovrum. Utan att slänga en blick mot Justins sovande figur vandrade jag in i mitt walk-in-closet och packade ner påsen med allt jag hade packat ner där. Sedan bytte jag om till underkläder och letade sedan efter en lämplig outfit. Jag tog fram en svart lite kortare tröja med tryck och en svart långkjol som jag visste skulle passa i det varma nattvädret ute. Jag tog på mig ett par korta strumpor och utforskade mig själv i spegeln. Men plötsligt fångade något annat min uppmärksamhet.

”Vad håller du på med?”


 

Var inte meningen att den sista delen skulle bli fullt så lång, men ändå.

 Kapitlet slutade på exakt 2891 ord. 

Ni vet ni allt om honom. Hans bakgrund och allt. Och vad tycker ni om den? Tyckte om den bättre när jag började med novellen, men den funkar väll. Vad tycker ni? :) 

Vad tyckte ni om Jennas ide på slutet? Tror ni Justin kommer gå med på att låta henne följa med eller tror ni han kommer lämna henne? Gissa på, snälla! 

Vad tycker ni om kapitlet i helhet? Sög det, var det okej, bra? 

 

Såg gärna till om det är något stavfel, hann inte läsa igenom det. :( 

 

-

Fråga: Var ni på någon av Justins konserter i Sverige?

Mitt svar: Ja, jag var där den 22 april med min mamma. Var underbart. Men om det händer igen vill jag nog ha med mig någon kompis istället... 


-

 

 KOMMENTERA. ♥

 




Chapter 41.- I can wait for you.

Previously  
 

Justins perspektiv:

 

Så småningom skulle hon glömma mig. Det skulle hon. Det måste hon. Hon skulle gå vidare med sitt liv. Hon skulle gå på bio med Charlie, hon skulle shoppa, mysa, prata, göra allt med Charlie. Efter ett tag skulle hon hitta någon, någon som älskade henne som jag gör. Hon skulle hitta någon som älskade henne lika mycket som jag, om det fanns någon som kunde älska henne lika mycket om jag gjorde. Hon skulle hitta någon, och hon skulle leva lyckligt. Hon skulle vara lycklig. Hon skulle älska, hon skulle leva. Hon skulle, så småningom, glömma mig. Det måste hon. Det skulle hon.

Därför la jag handen tungt på handtaget och öppnade dörren.

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag öppnade försiktigt ögonlocken och möttes av kolsvart mörker. Det fanns inte ett ljus i hela rummet. Mörkret omslöt mig som en filt en kall vinterdag. Jag drog ett djupt andetag och sträckte mig efter mobiltelefonen som låg på laddning på nattyxbordet. Jag tryckte på hemknappen och blev bländad av mobilskärmens plötsliga ljus. Jag var tvungen att sluta ögonen för att sedan kika mot mobilen och sänka ljusstyrkan. Den digitala klockan på mobilen stod på 1:38 a.m. Jag rynkade på pannan och kollade mig omkring i rummet. Ögonen hade ännu inte vant sig vid mörkret så jag såg ingenting. Jag låste mobilskärmen igen och vände mig om i sängen för att somna om. Av ren vana kröp jag längre åt Justins sida och var beredd på att känna hans varma hud mot min handflata när det enda jag möttes av var ännu mer kokhett täcke. Jag rynkade på pannan och satte mig upp i sängen. Vid detta laget hade mina ögon vant sig en aning vid mörkret och jag kunde nu se konturerna av möblerna i mitt rum utan problem. Jag kollade frenetiskt runt i rummet efter något levande och reste mig snabbt upp när jag inte hittade något.

”Justin?” min fortfarande trötta, hesa röst lät förjävlig ut i den nu tryckande tystnaden. Jag hade en ovanligt orolig känsla i magen, en som inte brukade finnas där när han försvann från sängen på natten. Jag hade hittat honom på balkongen massa gånger, med ryggen mot dörren och en cigarett i handen. Han berättade aldrig varför han försvann ut på balkongen, men jag gissade att det hade något med hans mardrömmar att göra. Han kändes alltid någon annan stans på natten, aldrig riktigt i nuet. Som om han i samma ögonblick levde i en parallell värld med den vi levde i. Jag hade aldrig frågat honom varför han kom ut på balkongen på nätterna, jag hade bara hållit om honom medan han rökte klart sin cigarett och sedan släpat med honom tillbaka till sängen.

Men det kändes annorlunda denna gång. Som om något större var pågång. Det var inte bara en eventuell mardröm, det var något mer. Jag drog till mig en filt och virade den omkring kroppen, förberedde mig på kylan utomhus. Plötsligt kunde jag höra knäpptysta fotsteg ute i korridoren. Det var precis att jag hörde dem, men de var där, det var jag säker på. Jag spände öronen samtidigt som jag själv tassade mot dörren. Jag la handen på handtaget och lyssnade igen. De tassande stegen var borta. Jag öppnade dörren och tassade ut i korridoren. Hade vi fått inbrott? Var det Justin som hade blivit hungrig och tagit en macka? En massa frågor snurrade runt i min hjärna. Jag höll filten hårt mot mitt bröst när jag tassade fram mot T-korridorskorsningen som ledde antingen till balkongen eller till ytterdörren. Jag vände huvudet mot balkongdörren och var nära på att gå dit när jag hörde ett knarrande i golvet. Snabbt vände jag mig mot ytterdörren och synen fick mig i chocktillstånd.

Vid ytterdörren, men handen på handtaget och ryggsäcken på ryggen, stod Justin.

”Justin?”

När han vände sig mot mig såg han ut som ett rådjur i en strålkastare. Hans bruna, djupa ögon stirrade rakt in i mina. Känslor jag inte kunde namnet på fladdrade förbi i hans ansikte. Han bara stirrade på mig först, sa inget.

”Jenna”, han kollade mig djupt i ögonen, tog ett djupt andetag, ”Jenna, det är inte som du tror.”

”Varf-Varför är du påväg ut ur vår lägenhet…?” viskade jag. Jag rynkade pannan och kollade djupt in i hans ögon. Jag kände mig så naken inför hans blick.

”Jag vill inte gå, Jenna. Jag vill verkligen inte gå. Men jag, jag måste gå.” Han drog ett djupt andetag och kollade upp i taket. ”Jag älskar dig, men jag måste gå.” Han kollade ner på mig igen, denna gång med plågad blick. Hans bekymmer-rynka i pannan var där och kollade sådär smärtsamt på mig, som om hjärtat höll på att kollapsa i hans bröst och han inget kunde göra. Och kanske var det så det kändes för honom.

”Va-Vad säger du?”

”Jag kan inte stanna här längre. Jag måste åka, jag kan inte stanna på samma plats för länge, det, det, det går inte.” Han pratade sluddrigt och osammanhängande. ”Jag älskar dig. Det gör jag, lova att inte tro något annat. Jag älskar dig så mycket. Men jag måste göra detta, för att skydda dig. Mig, oss.” Jag tog ett steg mot honom, han granskade mig med sin blick. Min hals började tjockna, det hela började gå upp för mig. Han var påväg härifrån. Min Justin, var påväg ifrån mig. Jag ville slänga mig om hans hals, hålla om honom. Hålla ett krampaktigt tag i honom så att han omöjligt kunde gå utan att ta mig med sig. Han fick inte gå. Om han gick ut från min lägenhet nu, skulle han aldrig komma tillbaka igen. Mitt liv skulle bli som innan han kom in i bilden, men mycket, mycket tommare.

”Ju-Justin, du, du kan inte gå.” viskade jag och kände hur halsen blev tjock av tårar.

”Jenna, älskling… Jag måste gå.”

”Varför?” viskade jag, men vågade inte gå närmre än jag redan var. Vågade inte ta de återstående stegen mot honom och slänga mina armar om hans hals. Jag var rädd att han skulle sticka snabbare då. Att han skulle springa nerför trapporna och var borta föralltid. Han kollade bort från mig, ner i golvet. Kollade inte på mig när han svarade.

”Det är komplicerat, jag skulle berättat för dig. Men jag vågar inte. Det du inte vet, kan du inte skadas för.” Men vi båda visste att det inte var sant, jag skulle skadas lika hårt för något jag inte visste. Jag hade sett tillräckligt många kriminalare för att veta det, även fast jag kollade på kriminalare i ytters få fall.

”Det där är inte sant.”

”Jag kan inte berätta för dig. Jag måste bara göra detta.” Han kollade sårat på mig. La handen ännu en gång på handtaget. Halsen tjocknade ännu en gång och jag tog ett steg fram.

”Gå inte!” skrek jag. ”Gå inte!” Tårarna började rinna och jag kände mig sjukt korkad i de få kläderna som täckte min kropp; underkläder och en filt jag snabbt dragit åt mig inne i vårt sovrum. Vårt sovrum, som kanske snart bara var mitt, om inte jag fick Justin att ångra sig.  

”Stanna”, viskade jag tyst, ”snälla, stanna, om så bara i natt. Snälla…” viskade jag så högt min röst orkade. Jag bad desperat om mer tid. I natt skulle aldrig räcka det visste jag, men kanske kunde jag få honom att ångra sig. Kanske räckte en natt för det. Kanske skulle han vara borta när jag vaknade imorgon. Kanske inte. Kanske skulle han sakna mig. Kanske inte.

”Jenna, du fattar inte, jag, jag måste gå.” Han försökte öppna dörren igen, och det enda jag kunde tänka på, var att om han gick ut genom dörren skulle jag aldrig få se honom igen. Framför ögonen såg jag hans kropp ihop kurad på asfalten utanför gymmet. Jag tog några snabba steg framåt och stannade någon meter framför honom.

”Gå inte. Du får inte gå. Jag älskar dig. Gå inte.” viskade jag, tårarna fortsatte rinna. Jag snörvlade och höll krampaktigt filten mot kroppen. Vågade inte släppa den och slänga armarna om honom, jag ville inte visa mig naken för honom. Inte nu i alla fall.

”I natt, Justin. Snälla, bara i natt.” Jag drog ett djupt andetag och blicken blev oklar av tårarna som fortsatte rinna nerför mina kinder. ”Om du stannar hos mig i natt så lovar jag att låta dig gå.” viskade jag. Om jag fick en natt till kunde jag reda ut allt mellan oss, få lite tid på mig att övertyga honom om att stanna.

”Jag kan inte, jag måste gå, du fattar inte.”

”I natt”, kved jag, ”bara i natt.” snörvlade jag.

”Jag måste, jag--.”

”Jag lovar att jag kommer låta dig gå. Om du förklarar de för mig kommer jag låta dig gå. Snälla. I natt. Jag älskar dig.” Jag pratade så snabbt att jag knappt själv kunde urskildra mina ord. Jag var täppt i näsan samtidigt som den rann och jag hade lock för öronen. Allt var åt helvete och min största kärlek, min enda kärlek, skulle just ta ett kliv ut ur mitt liv. Jag försökte koncentrera min hörsel på ljudet från dörren när min blick med suddig.

Utan att jag själv hann tänka igenom det hade jag tagit två hastiga steg mot Justin och slagit armarna om hans hals. Jag kunde inte tänka, jag kunde inte hålla mig uppe på mina egna ben. De vek sig under mig och jag höll ett ännu hårdare grepp om hans hals.

”Jag älskar dig. Lämna mig inte.” viskade jag.

”Jenna, Jenna, lugna ner dig.” sa han tyst i mitt öra, svarade inte på mitt påstående. Svarade inte på meningen som betydde allt för mig.

”Jenna, snälla, ta det lugnt, snälla.” viskade han och jag försökte verkligen. Jag försökte verkligen ta det lugnt. Ta djupa andetag, andas lugnt, inte hyperventelera, inte andas alldeles för snabbt. Jag försökte verkligen, men jag lyckade inte. Jag kände hur han virade armarna om mig och vaggade mig försiktigt fram och tillbaka på parkettgolvet.

Utifrån skulle nog vår ställning se roande ut. Han var fullt påklädd med en sliten ryggsäck på ryggen, ett par kängor i läder och samma jacka han kom hit med. Jag hade ytterst lite kläder. Förutom filten som hängde om mina axlar hade jag bara trosor och behå på mig.

Justin höll mig tätt intill sig, tätt, tätt håll han mig. Hans händer höll om mina bara höfter på båda sidorna.

Min Justin, min älskade Justin.

”Jenna”, viskade han när mina tårar höll på att ta slut, ”jag är inte den rätta för mig, älskling.” Jag försökte avbryta honom, men han höjde bara rösten. ”Jag älskar dig, så sjukt mycket. Men du ska ha någon som kan behandla dig rätt, någon som kan stanna med dig föralltid och aldrig behöva lämna dig. Någon som älskar dig nästan lika mycket som jag gör. Någon som kan vara med dig, någon som du inte träffade när de lever hemma hos dig. Du ska ha ett normalt förhållande. Ni ska träffa varandra, bli kära och sen flytta ihop. Ni ska skaffa barn och gifta er och bråka och älska varandra och bara vara ni. Fattar du? Jag kan inte vara den killen för dig. Jag kommer aldrig kunna vara en fast punkt i ditt liv, jag kommer aldrig kunna vara där för dig en längre tid. Jag vet att vi älskar varandra, men jag vet att det finns fler killar därute som kommer falla för dig. Snabbt och hårt, som jag. Jag är inte den enda för dig, Jenna. Jag älskar dig, men jag är inte honom. Jag önskar att jag kunde vara det, du fattar inte hur mycket jag önskar att jag kunde vara honom för dig, men jag kan inte. Jag kommer aldrig kunna vara honom, okej?”

Jag var helt ordlös efter hans roman.

”Vi kan fixa det, jag vet att vi kan fixa det. Jag gör vad som krävs för att det ska vara vi.” Jag kollade upp på honom med ännu en gång vattnig blick. Jag hade fortfarande en av mina armar om hans hals, men den andra handen hade jag nu lagt på hans kind. Smekte den försiktigt med tummen.

”Vi fixar det, det lovar jag att vi gör. Jag lovar. Jag älskar dig, så jävla mycket. Jag vill inte leva en minut utan dig, jag vill inte. Jag kan vänta på dig. Hur länge behöver jag vänta, 1 år, 3 år, 8 år? Jag väntar. Jag lovar.”

”Jag vet inte om jag kommer ut ur detta levande.” Viskade han och jag stirrade upp i hans ögon.

 

You don’t understand how much a person means to you before he's almost gone.

 


 

Tycker hon överdriver lite, men tror jag också skulle bli galen om min ickexisterandepojkvän skulle försökt rymma. Vad tror ni eran reaktion skulle bli? 

 

Helt ärligt har jag inte en aning om vart denna månaden tagit vägen. Känns som om dagar, veckor, månader snabbspolas. Känds nästintill som om jag fyllde år igår, även fast det var i januari. Tiden går så sjukt snabbt och jag är så fruktansvärt ledsen att det tagit sån tid. Har dåligt samvete för detta och hatar mig själv för att det gått nästan en månad sedan senaste kapitlet. Ush fyfan, förväntar mig typ inga kommentarer på detta kapitlet pga den sena uppdateringen. 

Men snälla, ni som läser, om någon läser, kommentera. Jag uppskattar det sååå mycket, även fast jag visar de på sämsta sättet möjligt

Jag hoppas verkligen att det inte kommer dröja nästan en månad tills nästa; men detta kapitel var ganska jobbigt att skriva, lite ideer och så som jag haft sedan jag typ startade novellen kommer snart in och jag är sjukt nervös över vad ni ska tycka! ♥

Jag älskar er, ni gör mina dagar med era fantastiska kommentarer!

 

Kommentera. 

 

 TACK FÖR HELA 41 KOMMENTARER PÅ FÖRRA KAPITLET, herregud. Ni är underbara. 



Chapter 40.- She would forget about me, she had to.

Previously  

Det var något sorgset i blicken när han kollade upp på mig på eftermiddagen. Någon slags dumma gömde hans ögon från mig. Som när jag först träffade honom. När det kändes som om han hade ont när man bara tittade på honom. Så kändes det nästan nu, att han kollade på mig samtidigt som något gick sönder inuti honom. Jag höjde handen och smekte hans kind, panna, käkben och hals. Jag strök bak det bruna håret som hela tiden föll i hans ögon och lutade lite på huvudet.

Jag bestämde mig för att inte fråga hur han mådde, utan sa istället:

”Du skulle verkligen behöva klippa dig snart.” Han log, men leendet nådde inte ögonen.

”Ja, visst skulle jag.”

 

 

Jennas perspektiv:

Dagen därpå var det fredag. Jag såg framemot en lång vilohelg, för det behövde vi verkligen. Jag hade inte vilat riktigt på hela veckan. Jag hade ju sovit bra, men var fortfarande trött hela tiden. Orkar inte någonting.

Justin var lika tillbakadragen och sorgsen idag. Jag hade frågat honom om det var hans födelsedag, ifall det var därför han var så sorgsen. Men han fyllde inte år förens i  mars och det var bara sommar än så länge, det var ett bra tag kvar. Ändå kunde jag inte hindra mig själv när jag tänkte på vad jag skulle ge honom. Vad ville en 20:årig ha? Jag hade dock lång tid på mig att tänka ut något bra, det var ju lång tid kvar.

Justin kom ut ur duschen med en handduk runt midjan, samtidigt som jag drog på mig ett slappt linne över mina underkläder. Jag hade på mig matchande underkläder, både trosorna och bh:n var rosa, med vitt, blommigt tyg på. Justin gick snabbt in i min walk-in-closet,där han även hade lite av sina kläder, och började rota i sina lådor efter ett par kalsonger. Han hade fortfarande inte kollat på mig, något jag gjort klart för honom att jag inte ville att han skulle göra. Hans ena hand höll hårt fast i handduken samtidigt som han rotade runt med den andra. När han hittat kalsongerna han letat efter, ett par svarta Calvin Klein jag köpt åt honom någon gång. Han lyckades få på sig dem smidigt under handduken medan jag smög mig mot honom. Hans våta hår stod åt alla håll och ryggens muskler visade sig när han drog på sig kalsongerna. Han släppte handduken snabbt medan han rufsade runt håret på huvudet. När jag var framme, bara några decimeter från hans rygg, höjde jag händerna och drog de försiktigt över hans muskulösa rygg. Han stelnade först till, men rös sedan till under min beröring. Jag rörde försiktigt mina händer fram till hans bröst, knöt ihop de där och tryckte mig hårt mot hans rygg och rumpa. Kysste försiktigt hans skuldra innan jag trött lutade huvudet mot den. Han höjder händerna och la dem på sin mage, över mina.

”Jag älskar dig.” viskade jag. Jag tänkte att jag aldrig skulle sluta älska honom, att jag alltid skulle älska honom. För det skulle jag. Han var mitt livs kärlek. Jag struntade i om folk sa att det var för tidigt att veta det. Jag visste att han var mitt livs kärlek, min själsfrände, mitt hjärta. Hjärtat som dunkade hårt mot hans rygg, var hans.

”Och jag älskar dig.” viskade han och slingrade igenom sina fingrar mellan mina. Lyfte sedan upp våra händer och kysste mina knogar mjukt, försiktigt. Kärleksfullt. Jag log stort mot hans rygg. Var villig att stanna i samma position i århundraden, men efter bara några sekunder i den nya positionen lyfte han våra händer ännu högre upp och la mina armar runt has breda axlar. Samtidigt som han släppte mina händer vände han sig om och la händerna om min midja.

”Damn.” Han hade blicken innanför mitt urringade linne. Jag kunde inte göra annat än att skratta åt honom, sedan ställde jag mig på tå och kysste hans mjuka läppar försiktigt. Precis när jag skulle sära på våra ihop pressade läppar släppte hans ena hand om min midja och höjdes till min nacke istället. Han drog mitt ansikte närmre och strök sin tunga mjukt mot min underläpp. Jag gav honom snabbt tillgång till min mun och höjde mina händer till hans hår. Jag ställde mig på tå för att inte behöva släppa hans läppar, men mitt lilla längd problem löstes snabbt, han lyfte upp mig på sina höfter med sin ena hand, utan att släppa mina läppar. Han började röra på sig, antagligen mot sängen. Precis som jag förutspått landade jag mjukt på sängen bara några sekunder efter. Våra andhämtningar blev snabbare och mer okontrollbara när hans läppar kysste mig ner över halsen, till linnets djupa urringning. Jag andades snabbt och ojämnt med mina händer i hans hår, drog löst i det samtidigt som en välkänd känsla spreds i min kropp. Känslan hade blivit välkänd först efter att jag träffat Justin, nästan aldrig innan.

Justin började dra försiktigt i mitt linne, men jag hindrade honom genom att ta hans händer och slingra ihop våra fingrar mellan varandra. Jag ville att vår heta make-out-session skulle stanna som just det, en make-out-session. Inget mer, inget mindre. Han fattade min vink och höll mina händer ovanför mitt huvud samtidigt som han kysste min hals sugande och slickande. En underbar känsla. Han var varsam med mig, och jag älskade honom för det. Jag ville inte ha en kille som var all over the place, och mig. Jag ville att han skulle vara lugnt, men släppa loss om han ville. Justin var perfekt när det kom till det, visst blev han väldigt exalterad ibland, men jag menar, vem blev inte? Jag släppte försiktigt hans ena hand och förde den till hans nacke. Jag slingrade min andra arm runt hans bara midja samtidigt som jag drog upp hans huvud mot mitt med hjälp av handen bakom hans huvud. Han kollade in i mina ögon och log, sedan började han försiktigt kyssa och suga på min hals.

”Justin.” viskade jag efter en liten stund.

”Mmh?” Han lät koncentrerad på det han höll på med, och ofokuserad på det jag sa.

”Vi kommer komma försent.”

”Mhm.” hm:ade han igen.

Han började kyssa mina läppar igen. Försiktigt kysste han på de, tog min underläpp i munnen och drog ut den en bit. Ett melodiskt skrockande lämnade hans läppar och jag kunde inte låta bli att le stort. Hans tänder bet tag hårdare i min underläpp, jag kunde inte hålla inne stönet som hängde på tungan. När jag släppte ut det log han uppmuntrande. Sedan släppte han min läpp och lutade sig sedan ner för att smeka sin näsa mot min.  

”Jag älskar dig.” viskade han, mjukt. Fortfarande med sin näsa smekande mot min.

”Jag älskar dig mer.”

”Omöjligt.”

”Inte alls.”

”Jag kommer älska dig, vad som än händer, okej?”

”Okej.” Han kollade djupt in i mina ögon. Seriöst, koncentrerade sig på ett öga i taget. Hans ljusbruna ögon fängslade mig, jag kunde inte slita blicken från hans intensiva bruna ögon.  

”Lova at komma ihåg det.” Jag rynkade på ögonbrynen, samtidigt som jag nickade. Jag skulle alltid älska honom. Så länge han ville ha mig, skulle jag förbli hans.

”Jag lovar att komma ihåg det.

”Jag älskar dig.”

”Och jag dig.”

 

~

 

”Vart köpte du den toppen, babe?” frågade Charlie och kikade avundsjukt ner på min topp. Det var varmt, idag igen, och jag hade därför valt en lite lättare klädsel igen. Jag hade mitt gyllenbruna hår uppsatt i en hög tofs, en vit crop top med t-shirt armar och svarta kors, och ett par korta, ljusa, jeansshorts.  På fötterna hade jag ett par ljusa ballerinaskor. Jag kollade ner på min topp och drog med händerna över den, försökte minnas vart jag köpt den någonstans. Mitt minne var helt tomt.

”Jag kommer inte ihåg.”

”Den var riktigt snygg i alla fall, eller hur Justin?”

Jag hade tvingat på Justin ett par halvkorta, baggy jeansshorts idag. Det var för varmt för hans vanliga stil. Jeans, skinjacka och kängor passade inte ihop med det 30 gradiga vädret som det var ute. Till jeansshortsen hade han ett vitt linne, och en keps. På fötterna ett par sneakers jag köpt till honom för ett tag sedan.

”På dig, väldigt.” skrattade han samtidigt som han la sina starka armar runt min smala midja. Jag skrattade till och kollade upp på honom med ett leende. Han lutade sig ner och lämnade en mjuk, försiktig kyss på mina läppar.

”Ni är så söta att man kräks.” Charlie skrattade och skakade på huvudet. ”Usch, sätt igång att arbeta nu.”

Jag och Justin skrattade bara mot varandras läppar. Jag kollade honom djupt in i ögonen igen och log stort, sedan kysste jag honom igen och satte sedan igång att arbeta.

 

~

 

Jag slängde mig på soffan direkt när vi kom hem efter arbetet, och Justin slängde sig efter mig. På mig. Jag skrek till av förvåning, men började sedan skratta. Han la ansiktet bredvid mitt, särade på mina en och la sin kropp emellan dem. Han krånglade också sina armar runt min midja, mellan soffan och min kropp. Vi sa inget, inget alls. Det var knäpptyst i lägenheten. Min crop top, som redan var kort, hade dragits upp inte långt nedanför mina bröst. Justin hummade muntert när han uppmärksammade detta. Han smekte sedan upp den ännu mer, så att han fick syn på min behå under toppen. Han hummade då ännu en gång, nöjd med sig själv. Jag skrattade och höjde mina händer mot hans nacke, där hans små babyhår befann sig. Jag började dra händerna igenom hans hår precis när han kysste mig på magen, precis nedanför toppens slut. Jag slingrade benen om hans midja och kunde inte hjälpa ett litet stön som for ur min mun. Han skrattade och kollade upp på mig, kärlek i blicken. Han kollade sedan ner på min kropp igen, fortsatte kyssa mig ner på magen. Allt närmre byxlinningen, allt närmre troskanten. Jag började andas tyngre när han nådde byxornas linning och kysst den känsliga huden på nederdelen av magen mjukt. Det kittlades i magen, pirrade. Mina inälvor gjort kullebyttor, tarmarna gjorde glädjehopp. Eller var det hjärtat?

”Justin…” viskade jag. Han hummade uppmuntrande som svar, men jag kunde inte svara honom tillbaka. Jag kunde inte ge ifrån mig minsta ljud i form av ord. Jag gnällde bara, tyst. Vad var det egentligen som fick mig att bli så varm? Värmen spred sig i hela min kropp. Mest där Justin nu hade sin hand, mjukt, försiktigt. Kollade upp i mina ögon, ett stort en aning retligt leende lekte på hans läppar.

”Tappade du talförmågan…?” Han smekte mig försiktigt, upp och ner, upp och ner. Jag stönade till tyst, tryckte mig mot hans hand. Jag sa fortfarande ingenting, visste inte vad jag skulle säga. Vad skulle man säga när någon rörde än på det mest privata stället på hela kroppen? Hur skulle man reagera?

Justin slutade röra mig, för några sekunder, sedan kände jag hans händer vid crop toppens kant. Han kollade upp på mig, bad om tillåtelse. Jag nickade, han log och kysste mina läppar samtidigt som han drog av crop toppen från min kropp. Nästa gång var han vid mina jeansshorts. Jag gav honom tillåtelse att knäppa upp de också. Det gjorde han också och drog ner de extra långsamt från mina ben, samtidigt som han hade ögonkontakt med mig, hela tiden. Hans vackra hazzelbruna ögon kollade så djupt in i mina att det kände som om han kollade rakt igenom mig. Som om han såg alla mina inre funderingar, allt om mig ingen annan visste. Allt ingen annan fick veta. Allt jag aldrig skulle berätta för någon i hela mitt liv.

När mina jeansshorts var av kollade han upp i mina ögon igen.

”Kom.” viskade jag, nästintill andfått. Visade att han skulle komma upp, mot mig. Han kravlade upp till mig. Jag fångade hans fuktiga läppar innan han ens var riktigt framme. Jag masserade hans mjuka läppar mjukt samtidigt som jag la min hand runt hans nacke. När jag inte längre hade någon luft drog jag mig tillbaka och drog ett djupt andetag. Sedan tog jag tag om hans t-shirts kant och drog den snabbt över hans huvud, med lite hjälp av honom, så klart. När tröjan var av drog jag mina händer hungrigt över hans klart synliga magmuskler. Min hand tog sig ner till hans jeansbyxor och jag knäppte upp knappen med en aning darriga händer.

”Jag älskar dig, Jus--.” min mening avbröts av min ringande mobil. Hela soffbordet vibrerade på grund av mobilen som låg därpå.

”Ta det inte.” bad Justin. Det frestade att inte ta det, att låta personen på andra sidan vänta, men jag kunde inte. Tänk så var det något viktigt?

”Justin, jag måste… Det kan vara något viktigt…” Han lät huvudet falla framlänges, hängde bittert med huvudet samtidigt som han rullade av mig, även fast han inte kom så långt på soffan. Han la händerna framför ansiktet och muttrade något ohörbart. Jag drog ett djupt andetag och sträckte mig efter mobilen, greppade tag om den och kollade på skärmen.

En bild på min pappa syntes på skärmen, ”Dad” stod som förklaring till kontakten. Kunde han inte valt en annan tidpunkt att ringa? Jag svarade och la mobilen mot örat.

”Hej?”

”Hej Jenna! Vad gör du?” Det var mamma, jag rynkade pannan.

”Hej, vi-jag gör ingenting. Varför ringer du från pappas mobil?”

”Jag hittar inte min, jag måste ha glömt den någonstans, jag hittar den ingenstans!” Jag skrattade till och kollade ner på mina nakna ben. Min djupa, snabba andhämtning hade som tur var lugnat ner sig innan jag svarat. Jag sneglade bak på Justin, han låg med ryggen mot mig, stilla. Tyst. Jag vände mig om och la mig bredvid honom, samtidigt som jag svarade min mamma.

”Vi får hoppas du hittar den.” Jag la armen om honom och hittade hans hand, för att hårt krama den.

”Ja det får vi.”

Justin grymtade bredvid mig, vände sig om, släppte min hand för att lägga armen om mig. Jag kunde inte låta bli att skratta till när han borrade in sitt huvud i min hals.

”Är Charlie där?”

”Nej.” Han la sig halvt över mig och slingrade sin arm under min kropp, drog upp mig mot sig. Jag kunde inte koncentrera mig på mamma när Justin var så nära, så jag prioriterade det som var viktigast. Justin.

”Jag älskar dig.” viskade han i mitt öra, det motsatta örat som jag hade mobilen i.

”Och jag dig.” viskade jag, tillbaka, tyst, så att nästan inte Justin hörde själv.

”Vem pratar du med?” Jag hade glömt att mamma var på andra änden.

”Du mamma, jag måste dra nu, kan jag ringa tillbaka?”

”Ja, hörde du vad jag sa innan?” Jag rynkade på pannan.

”Nej, vadå?”

”Vi tänkte komma och hälsa på, när skulle passa bäst, nästa vecka eller veckan därpå? Det är inte säkert att vi kan stanna en hel vecka, men några dagar. Seså, vilken dag passar bäst? Pappa är nyfiken på killen du börjat träffa, och det är jag med. Skulle vi kunna träffa honom om vi kom? Vilken vecka passar bäst, för dig, er?” Mamma babblade på, jag hann knappt med att höra allt.

”Ta det lugnt mamma. Nästa vecka kanske? Såklart kan ni få träffa Justin.” sa jag, visste inte om det var någon mer fråga jag skulle svara på, men avbröt mamma innan hon hann fråga något mer:

”Men vi hörs senare? Hejdå!”

”Hejd--.” Jag la på. Hävde både mig och Justin upp för att kunna lägga mobilen på nattyxbordet, sedan la jag mig ner igen.

”Mina föräldrar vill komma och hälsa på. När tror du passar bäst, nästa eller nästnästa vecka?”

”Bestäm du, älskling.”

”Nej, säg, vilken passar bäst, för dig?”

”Kan vi inte prata om det imorgon? Låt oss mysa en stund bara.” Viskade han, samtidigt som han knäppte upp min behå och började ta av den.

”Kan jag inte behålla den på medan vi myser?”

”Skulle inte tro det va.” skrattade han samtidigt som han långsamt drog av den. När den var av lämnade han en mjuk kyss precis mellan mina bröst. Sedan kollade han upp på mig och log.

”Jag tar av mig mina byxor.” Jag log och lutade mig ner för att kyssa honom.

”Jag älskar dig.”

Han smålog mot mina läppar, men mötte inte min blick.

”Jag älskar dig mer.”

 

~

 

Justin ville aldrig gå och lägga sig. Han drog ut på det så länge han bara kunde. Han rörde mig och kysste mig för att uppehålla mig så länge han bara kunde, men han vägrade att svara om jag frågade honom varför han försökte hålla mig vaken. Han sa bara att han inte var trött. Jag trodde honom inte, men fick inte ut något mer utformat svar.

”Justin, jag måste verkligen sova nu. Jag är dödstrött.” viskade jag. Klockan var halv 2 och han hade envisats med att sätta på en film, jag visste inte ens vilken film han hade satt på. Jag hade inte kollat en sekund av filmen och höll på att somna mot hans bröst. Justin hade tagit upp min MacBook i sängen och satt på en film på den, så nu låg den på hans ben, samtidigt som jag låg på hans sida med armarna om hans kropp.

”Tills denna film är slut.” viskade han och kollade ner på mig. Även fast ögon var trötta, inte lika trötta som mina, men fortfarande anverkningsmärkt trötta.

”Jag måste verkligen sova. Jag fattar inte varför du försöker hålla mig vaken, vi ses imorgon igen.” Han kollade djupt in i mina ögon och lutade sig ner för att kyssa mina läppar mjukt. Det var så mycket känslor inblandade i kyssen, så mycket kärlek. Jag la min hand om hans nacke och kysste honom mjukt, kärleksfullt tillbaka. Som jag älskade honom. Efter en stund, när vår luft tog slut, drog han sig tillbaka och kollade med ett trött leende in i mina ögon.

”Okej, älskling. Sov.” viskade han. Jag log och planterade en mjukt kyss på först hans kind, sedan hans nästipp och sedan hans mun.

”Jag älskar dig, Justin. Så mycket.” Han log mot mina läppar när jag drog mig tillbaka. Han hade stängda ögon, öppnade dem inte när jag kollade upp på honom.

”Jag älskar dig mer.” Han öppnade ögonen och kollade på mig. Jag skakade på huvudet, med ett leende.

”Omöjligt.”

”Men det gör jag.”

”Vi pratar mer om detta imorgon.” Med en sista kyss på hans läppar la jag mig ner i sängen igen, med armarna om hans kropp och kinden mot hans bröstkorg, och somnade.

 

Justins perspektiv:

 

Så småningom skulle hon glömma mig. Det skulle hon. Det måste hon. Hon skulle gå vidare med sitt liv. Hon skulle gå på bio med Charlie, hon skulle shoppa, mysa, prata, göra allt med Charlie. Efter ett tag skulle hon hitta någon, någon som älskade henne som jag gör. Hon skulle hitta någon som älskade henne lika mycket som jag, om det fanns någon som kunde älska henne lika mycket om jag gjorde. Hon skulle hitta någon, och hon skulle leva lyckligt. Hon skulle vara lycklig. Hon skulle älska, hon skulle leva. Hon skulle, så småningom, glömma mig. Det måste hon. Det skulle hon.

Därför la jag handen tungt på handtaget och öppnade dörren.


omg. Vad tror ni hände här på slutet? Vad tycker ni om detta? Vad tror ni kommer hända nu, vad tror ni Justin gjorde på slutet? Vad tror ni händer!? 

Hatar ni novellen? Har ni något ni vill påpeka? Kommentera era åsikter! 

( Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att det gått nästan en månad utan ett kapitel, jag suger och jag är så hemskt ledsen. Jag vet inte varför det tagit så lång tid, trött antagligen. Är redan skoltrött och har bara gått typ två månader (???) i skolan. Men skyller inte på det, för har ändå haft det ganska lugnt det senaste. Har ingenting o skylla på, och ska därför inte göra det heller. )

 

-

Fråga: Är ni feminister? 


Mitt svar: Ja, det är jag. Vem vill inte ha jämnställdhet liksom c: Accepterar såklart andras åsikter, hah c: 

 

Kommentera så mycket ni bara orkar! alla åsikter är välkomna! ♥

Kommer inte ge någon kommentar-gräns grej, men om jag bara får en kommentar så vet jag inte riktigt vad jag kommer göra...

 

 

 

 




Chapter 39.- And I love you

Previously 
 

Precis vid vattenbrynet lutade sig Justin ner och bar upp mig i sin famn. Jag skrek till och slängde armarna om hans nacke, höll mig kvar i hans famn med armarna krampaktigt om hans hals.

”Justin!” skrattade jag. Han skrattade bara och struntade i mina protester.

”Släpp ner mig.”

”Aldrig!” skrattade han och vadade ut i det allt djupare vattnet.

 

 

Jennas perspektiv:

 

Justin hade försökt peppa mig till att träna ett tag, och därför hade jag idag gått med på att träna en stund med honom. Även fast jag hatade att träna.

Sakerna jag gjorde för denna kille.

Justin hade envisats med att han inte skulle träna samtidigt som mig, att vi skulle träna tillsammans, på samma löpband. Tillslut hade jag gått med på hans idiotiska förlag och springit framför honom på löpbandet.

Mot min förvåning fungerade det. Så länge han höll i mina höfter och vi sprang ganska långsamt fungerade det. Min kondition var inte den bästa och jag började efter inte alls lång tid flåsa, kunde knappt andas. Efter ännu några minuter stängde Justin av den och jag flög rakt in i honom. Hans skratt började eka i den nästintill tomma träningssalen.

”Justin!” skrek jag, fortfarande flåsande.

”Hur kan du vara så smal, utan att ha någon kondition alls?” När han släppte greppet han hade om mig föll jag mer eller mindre ner på golvet bredvid löpbandet.

”Justin!” skrek jag, flåsande. ”Var snäll mot mig!” Han skrattade bara, men klev av bandet och hjälpte mig upp.

”Oh, älskling.” kuttrade han när jag slängde armarna om hans hals och andades tungt mot hans hals. Jag höll krampaktigt tag om hans hals och andades tungt. Han hjälpte mig genom att slingra en arm om min rygg och den andra under min lår, för att lyfta upp mig på sina höfter.

”Skratta inte åt mig.” viskade jag när han tyst skrockade till mot mitt hår.

”Det gör jag inte.”

”Gör du ju visst.”

”Nej, baby, det gör jag inte.” Jag orkade inte diskutera med honom och hindrade honom därför inte när han bar bort mig till en av bänkarna framför de många lötbanden. Jag sätt gränsle i hans knä och koncentrerade mig på hans tyst skrockningar.

”Jag hatar dig.”

”Nej det gör du inte.” han skrattade till.

”Jo.”

”Nej.”

”Jo.” Han skrattade bara till en sista gång, sedan var han tyst igen.

Han hade en tröja på sig idag. En vit träningströja, blå träningsbyxor och vita, utslitna träningskor med svart sula. Hans svara, ännu mer utslitna kängor stod i omklädningsrummet tillsammans med hans vanliga kläder. Jag fattade inte hur han kunde ha de kängorna även nu, snart mitt i sommaren. Det måste vara fruktansvärt varmt. Det var ca 30 grader ute, och han gick fortfarande med kängor.

Plötsligt kände jag Justins blick på mig och kollade upp från hans hals. Som jag trott hade han blicken fäst på mig, på mitt ansikte. Mina ögon, läppar, kinder, käkben, panna, mitt ansikte. Jag log smått mot honom.

”Jag hatar dig inte.” viskade jag efter en stund av stirrande, tafatta blickar och leenden.

”Överraskning, jag vet.” viskade han med ett leende. Hans hår var rufsigt och brunt i olika nyanser. Det hade blivit långt, hans hår. Växt sedan jag för första gången såg honom. Då hade det antagligen precis blivit klippt, nu var det ostylat och långt på även sidorna. Eller långt och långt, någon centimeter längre än det varit första gången vi sågs. Alltså inte så långt, men längre.

”Jenna.” viskade han och jag nickade.

”Ja?” Stämningen förändrades när han tafatt öppnade och stängde munnen om vart annat. Den blev inte stel, men annorlunda. Jag kunde inte sätta ordet på vad som ändrats, men något gjorde det i alla fall.

”Jag älskar dig.” Och innan jag hann svara på hans mening pressade han sina läppar mot mina och kysste mig kärleksfullare än han någonsin kysst mig tidigare. Pirret i magen var tillbaka, men det kändes inte som ett pirr, inte heller fjärilar. Det kändes som om ett helt zoo sprang runt i magen på mig. Jag höjde armarna och la de om hans hals, tryckte mig hårt mot hans överkropp och kysste hans läppar minst lika kärleksfullt som han kysste mina. Plötsligt reste han sig upp och tryckte istället upp mig mot väggen på bänkens vänstersida. Hans händer var fortfarande kupade om mina lår, för att hålla mig uppe på hans höfter. Jag smekte hastigt hans nacke, käkben och kinder med mina snabba händer. Efter några minuter av intensiv kyssning bröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Justin skrockade tyst mot mina läppar, men han sa ingenting. Inte någonting alls, var bara tyst och kollade djupt in i mina ögon. Jag la båda mina händer om hans kinder innan jag kollade in i hans djupt in i hans ögon.

”Och jag älskar dig.”

”Jenna!? Justin!? Vart är ni någonstans?” Jenna kom fram bakom hörnet på vår högersida, tvärstannade snabbt när hon såg, och antagligen kände, vår intimitet.  

”Hej, ehm, jag undrade bara vart ni var.” sa hon och skrattade en aning generat till, även fast hon nästan aldrig var generad. Jag rynkade pannan, vilket hon såg, och pekade genast bakom sig med tummen.

”Ja, jag ska bara gå… Och ehm, ta hand om ett par saker. Vi ses sen.” sedan vände hon sig om och gick lite halvklumpigt iväg.

När hon var borta utbytte jag och Justin en bild och vi båda skrattade högt.

”Okej…” skrattade han och jag smekte mina en aning svullna läppar, efter allt kyssande, över hans.

”Vart var vi någonstans…?”

Han skrattade till och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar, och kysste mig intensivt och hett.

 

~

 

Det var något sorgset i blicken när han kollade upp på mig på eftermiddagen. Någon slags dumma gömde hans ögon från mig. Som när jag först träffade honom. När det kändes som om han hade ont när man bara tittade på honom. Så kändes det nästan nu, att han kollade på mig samtidigt som något gick sönder inuti honom. Jag höjde handen och smekte hans kind, panna, käkben och hals. Jag strök bak det bruna håret som hela tiden föll i hans ögon och lutade lite på huvudet.

Jag bestämde mig för att inte fråga hur han mådde, utan sa istället:

”Du skulle verkligen behöva klippa dig snart.” Han log, men leendet nådde inte ögonen.

”Ja, visst skulle jag.”


 

Lämnar er med detta korta och urtrist kapitel nu när jag reser bort en vecka.  

 Har dåligt samvete för detta, men har verkligen inte haft mycket tid idag för något alls. 

Nästa blir förhoppningsvis längre! 

~

De sa 'jag älskar dig' till varandra! Äntligen, seriöst. Även fast det sög. 

 

Eftersom att kapitlet var så fruktansvärt kort och för att det var ca 3 veckor sedan jag senast uppdaterade kommer jag inte begära några kommentarer! Det får bli så många kommentarer som det blir. 

 

Kommentera. 

 


-

Fråga: Har ni sett serien 'Torka aldrig tårar utan handskar'? 

Mitt svar: Ja, och jag älskar den. Om ni inte sett den, se den, nu genast! ♥ Så sjukt grym asså.


-

kram. kommentera. ♥



Chapter 38.- My boyfriend, Justin.

Previously
 

När filmen var slut låg vi på varandra i soffan, jag låg över Justin med huvudet på hans bröst med blicken mot tv:n. Jag hade ingen aning om hur det hade hänt, helt plötsligt hade vi bara varit ihop slingrade som spagetti. Justin skrattade när han upptäckte hur vi låg och skyllde allt på mig, medan jag skyllde allt på honom, vi var barnsliga. Han hade handen på min rumpa, medan jag låg gränsle över hans midja med mitt ena ben emellan hans, underifrån. Mitt andra ben hängde nerför soffkanten. Min ena arm låg under hans nacke medan min andra arm, precis som mitt ben, låg ner från soffkanten. Jag kravlade mig ur hans rumpgrepp och satte mig ner på hans midja. Han kollade upp på mig medan jag satte upp håret i en hög tofs, så att det inte skulle vara i vägen så mycket.

”Vad är det?”

”Får jag inte kolla in min egen flickvän?” Jag skrattade till.

”Jo, klart du får.” Han höjde handen och smekte mig över kinden mjukt, sedan drog han ner mitt huvud mot sitt och kysste mig mjukt på läpparna.

 
 

 

Jennas perspektiv:

Jag vaknade på natten av att något saknades bredvid mig. Jag vred på mig i sängen och kisade fram mellan ögonlocken på sidan bredvid mig, och den var tom. Jag kollade runt i rummet trött, men kunde inte se honom någonstans. Jag rynkade på pannan och kravlade trött över till hans sida, höll mig under täcket för att inte frysa.

På golvet, nedanför sängen låg han. Han låg utspretad på golvet, men benen brett isär och armarna under huvudet. Han låg på mage och andades tungt. Utan att tänka kravlade jag mig försiktigt ur sängen och la mig ner bredvid honom, halvt under sängen och halvt över hans rygg. Jag drog ned täcket över oss och la mig sedan tillrätta med huvudet på hans varma rygg.

~

På morgonen när jag vaknade hade jag ont i varje liten kroppdel. Armar och ben värkte och jag öppnade trött ögonen. Justins varma rygg var fortfarande tryckt mot min kind, det brändes nästan, så varm var han. Jag rörde mig försiktigt, för att inte väcka honom och satte mig upp bredvid honom. Vi låg på golvet, precis nedanför sängen. Jag hade ett svagt minne av att jag vaknat upp själv i sängen och inte orkat väcka honom när jag såg honom nere på marken. Innan jag hann inveckla mina tankar mer rörde sig Justin under min hand, som inte lämnat hans rygg.

”Fuck…” viskade han när han försiktigt hävde sig upp i sittande ställning. Jag smekte han försiktigt över ryggen och direkt kollade han bak på mig. Han rynkade pannan och kollade trött in i mina ögon.

”Vad gör vi på golvet?”                                   

Jag skrattade till och kravlade mig närmre honom, slog armarna om hans midja och lutade min kind mot hans brännheta rygg.

”Jag vaknade mitt i natten av att jag var ensam och kröp ner till dig.” log jag mot hans hud och han skrattade till.

”Du orkade inte säga till mig eller så?”                                                 

”Nej, du såg så söt ut.” Han skrattade till och sträckte på sig trött.

”Du har ingen aning om hur ont jag har i ryggen nu.”    

 

~

 

Det var sommar nu. Inte högsäsong, men fortfarande sommar. Men inget hade förändrats, inte mycket i alla fall. Inte så att man märkte det. Staden luktade fortfarande starkt av bensin, rök och människor och bilarna körde precis lika snabbt på de många vägarna i Los Angeles.

Men mycket hade förändrats för oss, mig och Justin, vi var varandra närmre än någonsin. Inget kunde hindra mig från att älska honom, älska. Vi hade inte uttalat orden ännu, men vi visste att de skulle uttalas, såsmåningom. Ingen brådska, vi hade tid på oss.

Charlie hade för några veckor sedan gett som förslag att vi skulle åka till stranden tillsammans, och hennes lilla önskan skulle bli sann idag. Vi hade bestämt att direkt efter arbetet åka till stranden. Justin, jag, Charlie, Kevin och Charlies kompis och pojkvän skulle följa med, så vi blev ett rejält gäng. Jag hade sett framemot detta enda sedan Charlie gett det som förslag. Jag hade träffat hennes kompisar några få gånger innan, på någon förfest Charlie låtit mig komma till och på någon tjejträff Charlie haft för något år sedan. Men Charlies vän, Carla, hade förändrats mycket sedan jag såg henne sist. Charlie hade förklarat för mig att hon efter hon träffade sin pojkvän, Adam, hade hon blivit som en helt annan människa. En bättre människa. Hon hade slutat festa, röka och tagit livet seriösare. Jag var väldigt glad för hennes skull och var exalterad över att få träffa henne igen. Charlie hade också berättat att hon var gravid, efter att bara ha varit tillsammans med Adam några månader. Hon hade dock inte gått så långt. 3-4 månaden hade Charlie trott. Jag var riktigt glad för hennes skull.

Justin höll min hand hårt när vi gick in på gymmet under Charlies blick.

”Lika kära fortfarande ser jag.” konstaterade jag. Jag skrattade till och Justin gjorde likadant. Vi sa ett snabbt hejdå, då Justin hade bestämt sig för att gymma idag, och han försvann sedan in i omklädningsrummen.

”Spänd inför ikväll?” Jag nickade glatt.

”Klart jag är! Det kommer bli jätteroligt att se henne igen!” sa jag och lutade mig mot disken. Charlie kollade snabbt ner på min outfit och höjde på ögonbrynen åt mina höga Jeffrey Campbell skor.

”Jag har extraskor och ombyte i bilen.” förklarade jag snabbt. Hon skrattade till.

”Tänkte väll.” Själv hade hon på sig ett par korta vita tygshorts, ett linne och ett par flipp flops. Hennes svarta hår var uppsatt och man kunde se hennes svarta bikinitopp under det vita linnet.

Jag hade på mig ett par jeansshorts, och en tunn, kortärmad ljusblå blus. På fötterna hade jag mina Jeffrey Campbell skor, som jag envist tagit på mig, även fast det var kokhett ute. Justin hade försökt att få mig att ta ett par ballerinasandalleter istället, men jag hade vägrat. Tillslut hade han gett upp.

”Det känns inte som om det kommer komma så många idag, eller vad tror du, Jenna?” Jag skrattade till och skakade på huvudet. Sedan vände jag mig först till utgången, konstaterade att ingen var påväg in ännu i alla fall, sedan kollade jag mot glaset mellan ingången och gymmet. Den enda som gymmade var Justin, han lyfte förtillfället tyngder och jag såg hur musklerna i hans armar spändes tydligt. Han hade en ovana att alltid ta av sig tröjan när han tränade, eller ovana och ovana. Jag mådde inte precis dåligt av att se musklerna i hans mage spännas. Han hade de gamla, nästintill trasiga hörlurarna i och hans ögon var slutna.

”Du kan börja med att städa toaletterna.” Jag kollade snabbt på henne.

”Städa toaletterna!?” utbrast jag chockat. ”Jag tänker inte städa toaletterna!”

”Städerskorna har ledigt idag och det behövs göras, du kan ta lover boy med dig om du vill.” hon log slugt och vände sig långsamt om och gick in i personalrummet.

Jag suckade djupt och vände surt blicken mot Justin igen. Jag tänkte knappast städa toaletterna själv. Med en sista suck började jag snabbt gå mot Justin.

 

~

 

Justin höll mig om låren samtidigt som han tryckte in min rygg i toalettdörren. Vår städning av toaletterna hade snabbt spårat ur och vi hade inte ens hunnit städa en toalett innan vi började kasta vatten på varandra av uttråkning. Detta hade snart blivit början på ett rejält vattenkrig, som hade slutat med vilda kyssar. Både jag och Justin höll på att halka runt i det utspridda vattnet på golvet och jag hade först tyckt det var en dålig ide när han bar upp mig runt min midja, men hade nästan direkt gått med på det.

Jag höll ett krampaktigt tag om hans nacke och höll mig kvar på hans höfter medhjälpav mina armar runt hans hals och hans armar runt min lår och höfter. Jag vet inte vad som flugit i oss, men plötsligt hånglade vi som två hormonfyllda tonåringar, som var nästintill vad vi var. Jag släppte hans läppar och kysste honom ner på halsen, vilket fick honom att luta huvudet åt sidan och stöna till. Jag log stort mot hans hals.

”Har du en tatuering här?” frågade jag när jag fick syn på en tatuering bakom hans öra.

”Mm.” viskade han och stötte upp min rygg innan han flyttade oss till väggen bredvid dörren. Jag lutade mig mot honom i hans omfamning och hjärtat dunkade hårt i mitt bröst, det kändes som om de nästan skulle hoppa ut, så hårt dunkade det. Justin greppade ett fast tag om min rumpa, något som fick mig att rycka till och ge ifrån mig ett förvånat litet ljud. Han skrattade till och började kyssa mig på min hals, kysste, sög, slickade, sög. Jag gav ifrån mig små förtjusta ljud när han hittade mina känsligaste ställen på halsen. Jag började förtvivlat slita i hans lösa linne när han började kyssa stället precis under mitt öra. Det började pirra i hela kroppen, men mest där nere.

Jag började åter dra i hans linne, och när de var halvvägs av öppnades dörren till toaletten.

”Vad i helve--.” Charlie stod i dörröppningen med en mycket chockad min. Justin släppte långsamt ner mig på golvet och rättade till sitt linne så smidigt som möjligt, försökte att inte göra det så tydligt. Men jag var säker på att Charlie såg det ändå.

”Charlie, ehm, vi blev lite, ehm, distraherade… Vi håller på att städa toaletterna, ehm…”

”Jenna seriöst. Jag sa att du fick ta med Lover Boy, men jag förväntade mig faktiskt inte att ni faktiskt skulle… På en toalett, på arbetstid.” Hon höjde ögonbrynen och jag blev illröd i ansiktet när jag fattade vad hon menade.

Justin skrattade bara. Såklart. Han var ett as ibland.

”Jag kanske ska”, Justin pekade mot utgången, ”dra. Så kan ni reda ut detta själva.” Han gick snabbt mot utgången, och när han var förbi Charlie vände han sig om och skrattade. För gulligt för sitt eget bästa.

~

 

Justin var så korkad att han hade tagit med sig, och på sig, en jeansjacka. Redan vid ’tagit med sig en jacka’, fattade man att det var något fel på honom. Men han verkade inte fatta detta när vi letade efter Carla och Adam. Han klagade oavbrutet om hur varm han var, och hur många gånger jag än sa till honom att han skulle ta av den förbannade jackan gjorde han det inte. Som om han inte hörde det, men det visste jag att han gjorde. Han gick som mest en meter från mig, och våra händer var ihop slingrade med den andras. När Charlie äntligen fick syn på Carla närmre vattnet skyndade vi oss snabbt dit och spred ut filtarna vi tagit med oss. Jag och Justin skulle dela en filt, Charlie hade en egen och det hade Kevin också. Carla och Adam delade också. Jag kramade henne hårt medan Justin spred ut filten på sanden.

”Hej, så kul att se dig! Det var så längesedan sist!” sa jag och kramade hårt om henne, fortfarande sittandes ner på sanden. Även fast det inte var helt uppenbart, så kunde man om man tänkte på det se den lilla babybulan. Jag hade alltid kollat långt efter gravida kvinnor på gatan, alltid kollat en extra gång och hållit blicken kvar vid babybulan. Jag vet inte vad det var som fick mig att tycka att det var så sött, det hade alltid varit så.

 

Justins perspektiv: 

 

Jag kände mig ganska dum när jag satte mig på filten efter att jag spridit ut den över den brännheta sanden. Jag visste inte vad jag skulle säga, eller göra, så jag satte mig bara ner och väntade på att Jenna skulle säga något.

”Hur lång tid är det kvar?” Jag kollade genast bak när jag hörde Jennas röst, högt över det andra sorlet av människor. Hon stod framför en kvinna något år äldre än oss och kollade ner på hennes mage med ett leende. Jag följde hennes blick och kollade ner på kvinnans babybula. Man såg klart att hon var gravid, även fast hon antagligen inte var så långt gången.

”Cirka 6 månader.” hörde jag kvinnan svara, hon log stort när hon sa det, och kollade ner på sin mage. Jag kunde föreställa mig Jennas leende redan innan hon vände sig mot mig med ett stort leende över läpparna. Genast vändes kvinnans blick också till mig. Hennes hår var mörkblont uppsatt i en hög tofs på huvudet. Jenna gjorde en gest som betydde att jag skulle komma närmre, så jag förflyttade mig snabbt över till andra sidan av filten så att jag satt precis bakom henne. Hon tog ett fast tag om min hand när jag satte mig ner och log stort mot mig.

”Min pojkvän, Justin”, hon kollade på kvinnan igen, sedan tillbaka till mig, ”Justin, Carla, min och Charlies vän.”

”Trevligt att träffas.” log Carla och räckte fram sin hand till mig. Jag släppte Jennas hand för att skaka hennes och log trevligt tillbaka till henne.

”Detsamma.”

När vi hälsat klart, småpratade vi lite innan Jenna drog upp mig så att vi kunde gå och byta om. Det fanns små omklädningsrum, uppe på stranden, och det var dit vi begav oss.

 

~

 

Jag låg med huvudet i Jennas knä, hennes fingrar rörde försiktigt i mitt hår. Jag blundade samtidigt som hon småsnackade med Carla och hennes pojkvän, Adam. Jag hade bara hälsat lite kort på honom, han hade varit iväg någonstans när vi kom och vi hade därför missat honom då. Charlie och Kevin låg och solade bredvid oss, också på en filt. Charlie låg på magen och deltog i Carla och Jennas samtal. Kevin njöt bara av den varma solen, som jag. Adam smörjde in sig med solkräm, något han gjort den senaste kvarten. Jenna hade hjälpt mig med ryggen innan, men magen och bröstet hade jag gjort själv. Jag hade också hjälpt henne med ryggen. Jenna hade på sig en blommig, söt bikini. Jag tyckte den var fin och den passade henne perfekt. Men då var frågan; vad passade hon inte i?

”Hur träffade ni varandra då?” Jenna strök sina naglar över min hårbotten och jag gjorde ett förtjust ljud i uppmuntran. Hennes händer rörde sig magiskt över min hårbotten.

”Justin gymmade på Charlies gym, så vi började prata och ja, blev kära.” ljög Jenna snabbt.

”Gulligt.” skrattade Carla. En stund senare lutade sig Jenna ner till mitt öra och viskade:

”Ska vi bada lite nu?”

Jag hade viljat bada sedan vi kom hit, så jag nickade snabbt och vi reste oss upp.

 ”Vi tänkte ta ett dopp, någon som vill hänga på?” Alla skakade på huvudet, utan att ens kolla upp på oss.

 

Jennas perspektiv:

 

Precis vid vattenbrynet lutade sig Justin ner och bar upp mig i sin famn. Jag skrek till och slängde armarna om hans nacke, höll mig kvar i hans famn med armarna krampaktigt om hans hals.

”Justin!” skrattade jag. Han skrattade bara och struntade i mina protester.

”Släpp ner mig.”

”Aldrig!” skrattade han och vadade ut i det allt djupare vattnet.


Och nej, hon kommer inte bli gravid. Jag själv tycker bara det är väldigt gulligt med babybulor och tänkte därför att hon också kan tycka det! :D 

Vad tyckte ni om detta kapitlet? Själv tycker jag om det sådär. 

aja. 

KOMMENTERA.

Förlåt för den absolut sämsta updateringen i världshistorien. Seriöst. Jag suger så mycket, FÖRLÅT. 

hata mig inte för mycket. heh

orkade inte läsa egenom, men säg till om ni ser något stavfel eller grammatikfel! :)

 

-

Vilken klass går ni i och hur gamla är ni? :3 (bara nyfiken heh.)

Mitt svar: Går i nian och är 16. Fyllde den 21 januari c: 

-

kram. och kommentera. ♥

 




Chapter 37.- Time to wake up, baby.

Previously  
 

Han var så otroligt vacker. Om någon skulle fråga mig om jag kunde säga en grej med honom som jag tyckte om extra mycket, skulle jag aldrig kunna välja ut bara en sak. Jag skulle säga allt. För det fanns inget som var bättre än det andra med honom, allt var lika vackert och speciellt. Och alla resultaten var skyhöga. Det fanns nog inte ens en gräns. Fanns det något som hette universumhögt? Om det fanns räckte det ändå inte. Vi hade inte känt varandra så länge, men den tiden vi känt varandra var en av de bästa tiderna i mitt liv. Han betydde så mycket för mig.

Jag smekte fingertopparna ner över hans kindben, över kinden, över käkbenet, ner till halsen, nyckelbenet, hans styva bröstvårtor.

’Jag älskar dig.’ tänkte jag.

Men jag sa det inte.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag tyst, så att bara han hörde. Låten till eftertexterna på filmen vi kollat på spelades tyst i bakrunden.

”Jag tycker om dig minst lika mycket.” Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hans läppar. 

 

 

Jennas perspektiv:

”Och han överdrev.”

Jag hade berättat hela scenariot med min pappa och Justin för Charlie, som suttit tyst och lyssnat hela tiden. Jag avslutade med att konstatera att han överdrev; big time. Jag är snart nitton år, vad förväntar han sig av mig? Att jag ska bli nunna? Nej tack. Han levde fortfarande kvar i 2009, då jag var sexton och han fortfarande kunde bestämma över mig. Jag hade gått på ett antal dejter sedan dess, men det hade aldrig blivit något. Tills nu.

”Sa du att han frågade ut honom?” frågade Charlie med rynkade ögonbryn. Jag nickade.

”Ja, hon frågade Justin massa privata frågor, som vart hans föräldrar jobbar.”

”Jag har aldrig hört talas om Justins föräldrar, var bor de någonstans?”

”Kanada. Justin vägrar prata om dem. Tror han håller något om dem hemligt. Men han öppnar väll sig, tids nog.” Charlie nickade.

”Han vill nog inte bli pressad på information om sin familj, om han håller det för sig själv.” Jag bytte ämne;

”Vi berättade aldrig sanningen för honom, att Justin bor hemma hos mig. Vi sa att han bodde i en lägenhet nära dig.” Jag skrattade till, Charlie hängde på. ”Så att du vet vad du ska spela med, om min pappa ringer dig och frågar.”

”Lägenheten bredvid min är faktiskt ledig, han får gärna köpa den om han vill. Jag skulle inte ha något emot att ha hans sexiga ass mittemot.” Hon flörtade med ögonbrynen och blinkade flörtigt med ena ögat mot mig. Jag rynkade pannan mot henne och smällde till henne skrattandes på armen. Charlie skrattade också.

”Charlie!” skrattade jag.

”Det är ju sant! Har du ens kollat, din nunna?” Jag skrattade till och skakade diskret på huvudet.

”Herre gud! Lova mig att göra det, och ta på den. För mig med, jag skulle gärna vilja ha hans ass för mi--.”

”Charlie, seriöst!” skrek jag och skrattade till.

”Vad gör ni här inne egentligen? Jag hör bara massa skratt.” Justin kom gåendes in i rummet med ett roande leende. Jag hoppades verkligen inte han hade stått utanför och hört vår tidigare konversation. Man visste aldrig med Justin, även fast han sa att han bara hört våra skratt.

”Vi pratar om ditt a--.” Jag slog handen framför Charlies mun för att tysta henne, hon skrockade tyst mot min handflata. Hennes hår föll ner i ögonen på henne.

”Vi pratade om… Damon Salv--, ehm, Ian  Somerhalder.” bortförklarade jag mig snabbt, även fast bortförklaringen sög fett. Justin rynkade på pannan.

”Okej.” sa han osäkert och skrattade till. Det var först då jag la märke till hans klädsel. Han hade exakt samma klädsel som första gången vi träffades, när jag sa till honom att vi skulle stänga. Han hade de gula kalsongerna och de blåa träningsbyxorna på sig. Tröjan hade han över nacken och svetten rann nedför hans tonade mage. Jag log stort upp mot honom och kollade sedan ner på hans klädsel igen samtidigt som jag drog bort handen från Charlies mun.

”Du har samma kläder på dig som när vi träffades första gången.” sa jag lågt med ett leende och kravlade mig ur soffan för att gå mot honom. När jag kom fram la jag händerna om hans nacke, över t-shirten och fnittrade till. Han log stort och nickade, kollade ner på mig.

”Kommer du ihåg det?”

”Jag har superminne, baby.” skrattade jag och bet tag i min läpp, ställde mig sedan på tå och pressade mina läppar mjukt mot hans. Innan mina läppar ens hunnit röra hans hörde jag Charlie göra kväljningsljud bakom oss.

”Dela saliv någon annanstans, tack!” ropade hon bakom oss. Jag lämnade en lätt kyss på Justins leende läppar innan jag kollade bak och räckte ut tungan åt Charlie, som bara räckte tungan tillbaka.

”Ni är ganska omogna, ni vet det va?” Både jag och Charlie skrattade åt Justins kommentar.

”Vi tycker om dig också.” sa Charlie sarkastiskt.

Jag lutade mig mot honom och viskade mot hans läppar:

”Jag extra mycket.” Han smekte handen från min rygg till mina höfter och strök de försiktigt. Jag började leka med de korta hårstråna i hans nacke och ställde mig ännu en gång på tå för att kyssa hans fuktiga läppar.

”Usch. I’m outta here.” skrattade Charlie och reste sig upp för att gå förbi oss och ut ur personalrummet, hon puttade till oss lite löst på vägen ut.

”Kom ihåg att jag inte vill ha någon använd kondom i soffan! Inte ens en oanvänd!” Både jag och Justin skrattade till åt hennes kommentar. Vi båda visste att det inte skulle finnas någon oanvänd, eller använd, kondom i personalrummet när vi gick.

”Har du tränat klart?” frågade jag undrande när Charlie försvunnit. Jag blev medveten om den starka svettdoften som fyllde mina näsborrar och rynkade på näsan.

”Du stinker Justin!” Han skrattade bara.

”Klart jag gör, babe. Jag har ju tränat.” skrattade han.

”Har du tränat klart?”

”Nej, jag tänkte gå ut och röka. Följer du med mig?” Jag rynkade pannan men nickade. Jag hade inte sett honom röka på ett bra tag och hoppades på att han hade slutat, men tydligen inte.

”Visst.” Justin kysste min panna och tog tag i min hand för att dra mig ut från personalrummet. Det var inte förens då jag märkte att han höll ett cigarettpaket i handen. Men ingen tändare. Jag klämde hans varma hand mjukt samtidigt som vi gick ut ur gymmet. Justin höll uppe dörren för mig och tog ett fast tag om min midja när vi var ute i den tryckande värmen. Värmen var nästan kvävande. Jag avundades Justins bara överkropp och korta shorts.

Ljudet här ute var högt, bilarnas tutande och brummande hördes i hela staden. När man andades, andades man ständigt in illaluktande avgaser. Men det var okej, man vande sig vid den orena luften.  Jag vände mig om i Justins omfamning och kollade upp på hans ansikte.

”Jag tycker du borde sluta röka.” sa jag mitt ut i intet. Han rynkade pannan.

”Varför?”

”Det förstör dina lungor.”

”De är oförstörliga baby.” Jag kollade seriöst på honom.

”Snälla, för min skull?”

”Jag tänker inte sluta röka.” sa han bara. Släppte min midja och öppnade cigarettpaketet som han höll i sin hand. Inuti fanns några cigaretter, och en tändare. Han tog upp en cigarett och en tändare, satte cigaretten mot läpparna och tände den sedan. Han drog in röken i sina lungor när cigaretten var tänd och andades sedan åt sidan, så att jag inte skulle få den på mig. Jag kände den starka doften av nikotin lika intensivt som jag hade känt doften av hans svett innan.

Jag flyttade mig närmre honom, la armarna om midja och lutade huvudet mot has bröstkorg. Han la armarna om mig tillbaka. Jag var så glad att jag hade honom. Hans bröst var en aning svettigt och klibbigt, men jag märkte det knappt. Jag hörde hans hjärtslag. De dunkade rytmiskt mot min kind.

Utan att tänka lät jag mina händer glida ner över hans en aning våta rygg. De gled över hans gula kalsonger som jag kände under mina fingertoppar och stannade på hans rumpa. Charlie hade rätt, det var inget misstag att ta på den. Den var rund, lite som ett jordklot, under mina fingrar. Jag drog en djup nöjd suck och borrade in huvudet mot Justins bröstkorg, mot hans vackert dunkande hjärta. Så levande.

”Vad, ehm, gör du?”

”Tar på din rumpa.”

”Ja, det känner jag. Men varför?”

”Varför inte?”

Han skrattade till och slängde den färdigrökta cigaretten på marken för att sedan trampa ner den i asfalten.

”Okej…” skrattade han och la sina armar om min nacke för att krama mig hårt. Jag fortsatte lyssna på hans dunkande hjärta.

Dunk, dunk. Dunk, dunk. Lugnt. Stilla.

 

 ~

 

Perfect evening
 

Två veckor senare.

Jag hörde nästan Justins hjärtslag genom madrassen. Jag låg med ansiktet mot Justins rygg, örat mot madrassen och armen om hans överkropp. Jag skulle väcka honom, en bra film skulle strax börja på tv:n och jag ville se den tillsammans med honom. Jag hade tänkt väcka honom för en bra stund sedan, men han hade sett så otroligt söt ut att jag inte viljat. Så jag väntade en stund, bara låg mot hans varma rygg och vilade. Efter ännu några minuter tog jag stod med handen som inte var runt Justins midja och hävde mig upp till sittande ställning bakom honom. Mitt hår hängde över Justins bara överarm när jag lutade mig fram över hans överkropp och han rynkade pannan i sömnen. Armarna låg bredvid hans ansikte, böjda. Han var så vacker. Jag la handen på hans överarm och smekte den mjukt med tummen.

”Dags att gå upp, baby.” sa jag tyst, lutade mig ner och kysste hans arm mjukt.

Han gjorde inte ett ljud.

”Babyy.” viskade jag utdraget. Han suckade tyst mot mig.

”Mm?” Jag skrattade tyst åt hans morgontrötta röst.

”En film börjar på tv nu. Jag tänkte vi kunde se på den.”

”Hur mycket är klockan?”

”7:29 em.” sa jag och tog tag i hans hand.

”Kan vi inte sova direkt istället? Varför gå upp, och sedan sova igen?”

”Snälla?” Han suckade djupt, drog ett djupt andetag och kämpade sig sedan upp i sittande ställning. Han kliade sig i ögonen och kollade sedan med sömntrötta ögon upp på mig.

”Att jag gör ens detta.” suckade han och reste sig upp ur sängen. Han hade endast boxershorts på sig. Ett par svarta som hängde långt ner på hans höfter.

 ”Kommer du eller, slöfock?” sa han när han var vid dörröppningen. Han vände sig om mot mig. Hans gyllene, ganska långa hår föll ner i hans ögon när han vände sig så hastigt. Ögonen var trötta. Han var vackrare än någonsin. Jag nickade, log och reste mig upp för att springa fram till honom. Jag hoppade upp på hans rygg utan förvarning och höll krampaktigt fast benen om hans midja, samtidigt som jag slog armarna om hans nacke.

”Hoppla pollen!” skrattade jag och låtsades sparka lite med benen.

”Herregud”, suckade Justin trött, ”Jag lever med ett barn.” Men han log varmt mot mig.

Justin släppte ner mig i soffan och jag befall honom att hämta lite Zup som jag visst jag hade i kylen. Han suckade, men gjorde som jag sa. Jag satte på tv:n och ställde in på rätt kanal, filmen skulle börja om 10 minuter. Efter några minuter var Justin tillbaka med den stora petflaskan. Han satte ner den på bordet samtidigt som han satte sig ner bredvid mig och slängde upp fötterna på bordet, bredvid flaskan. Jag la snabbt mina ben över hans och suckade belåtet.

”Justin, skicka mig flaskan.” sa jag och pekade menande på läsken. Han lutade sig fram och grep tag i den för att sedan ge den till mig. Jag öppnade korken och klunkade direkt från flaskan, Justin hade ju inte tagit med glas ut från köket. När jag var klar gav jag den till Justin, som också tog några klunkar innan han ställde tillbaka den på bordet. Jag lutade mig då mot hans sida och han la armen om mig. Jag tog tag i hans hand och kysste den mjukt. Jag gosade sedan in mig i hans nacke och suckade nöjt, samtidigt som filmen ”Step brothers” började spelas på tv:n.

När filmen var slut låg vi på varandra i soffan, jag låg över Justin med huvudet på hans bröst med blicken mot tv:n. Jag hade ingen aning om hur det hade hänt, helt plötsligt hade vi bara varit ihop slingrade som spagetti. Justin skrattade när han upptäckte hur vi låg och skyllde allt på mig, medan jag skyllde allt på honom, vi var barnsliga. Han hade handen på min rumpa, medan jag låg gränsle över hans midja med mitt ena ben emellan hans, underifrån. Mitt andra ben hängde nerför soffkanten. Min ena arm låg under hans nacke medan min andra arm, precis som mitt ben, låg ner från soffkanten. Jag kravlade mig ur hans rumpgrepp och satte mig ner på hans midja. Han kollade upp på mig medan jag satte upp håret i en hög tofs, så att det inte skulle vara i vägen så mycket.

”Vad är det?”

”Får jag inte kolla in min egen flickvän?” Jag skrattade till.

”Jo, klart du får.” Han höjde handen och smekte mig över kinden mjukt, sedan drog han ner mitt huvud mot sitt och kysste mig mjukt på läpparna.


(Fixar de andra kollage imorgon eller något....)

Observera att jag spolar två veckor på de andra partet av kapitlet C:

 

Jag vill tacka Emily (som du heter om jag inte är helt ute och cyklar. Sådanna fall får du säga till, heh.) som äger bloggen http://lmssy.blogg.se/ för att hon hjälpt mig att fixa bilderna så snyggt! TACK, TACK, TACK! Gå in på hennes blogg och börja läs på henne novell, Forbidden love, nu! Älskar förbjuden kärlek... :D 

 

Vad tyckte ni om kapitlet? Funderingar? I kapitel 40 börjar DRAMAT. ;D Är ni taggade? 

 

Kommentera. 

 

Vilken är er favoritlåt med Justin? 

Mitt svar: Hmm, måste nog säga... As Long As You Love Me, Backpack och... Roller coaster! :) 

Era? :3 

 

 

 

 




GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

GOTT NYTT ÅR ALLA UNDERBARA MÄNNISKOR! 



Chapter 36.- But I didn't say it

Previously  
 

”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”

 

 
 

Justins perspektiv:

 

Det var kväll och vi låg i soffan och kollade på film, eller jag kollade på film; Jenna sov. Det var hon som hade valt filmen, ändå somnade hon efter bara en halvtimme. Jag hade först tänkt smyga upp för att byta film, men var rädd för att väcka henne om jag gjorde så. Så jag låg kvar och kollade på den urtråkiga, alldeles för romantiska filmen för min smak. Jenna hade berättat hela filmen för mig redan innan. När hon hade förslagit filmen som filmförslag hade jag undrat vad den handlade om, och då hade hon berättat allt. Jag visste alltså redan slutet. Jag gav upp filmen och bestämde mig för att försöka sova när Noah och Allie började bråka. Jag var egentligen inte trött alls. Det enda jag kunde tänka på när la mig ner med huvudet på soffans armstöd var Jennas njutningsfulla stön när hon kom under mig. Det hade tagit en stund för mig att lugna ner mig, byxorna hade varit obekvämt tighta ett bra tag efteråt. Men tillslut hade jag och mina byxor lugnat ner sig. Jag ville inte gå in på toaletten och fixa det, det hade känts alldeles för dumt – och Jenna skulle lista ut vad jag hittade på. Nej, det ville jag undvika så länge som möjligt. Jag drog ett djupt irriterande andetag när jag inte kunde somna. Jennas små andetag störde min koncentration och hennes små spänningar hjälpte inte heller. Det enda hon hade på sig var en stor tröja och ett par trosor, som jag valt ut åt henne. Hon hade tagit en dusch och bad mig välja ut kläder till henne medan hon blev klar. Jag hade tagit tillfället till akt och letat runt extra länge bland hennes kläder; underkläder. Tillslut hade jag hittat ett par svarta otroligt sexiga trosor; med matchande behå. Jag hade tagit en av mina vita t-shirt för henne att ta på sig, just för att jag ville se hur hon såg ut i mina kläder. Själv hade jag dragit på mig ett par boxershorts och skippat tröja. Jag visste att hon uppskattade när jag gick barbröstad.

Mina funderingar avbröts av att Jennas telefon började ringa på soffbordet, genast vaknade hon till och kollade rakt ut i luften förvirrat. Jag kunde inte låta bli att skratta till. Efter några sekunder var hon inte så chockad längre och lade sig ner på kudden igen. Jag smekte hennes ena höft och lutade mig över hennes kropp för att kolla ner i hennes ansikte. Jag tänkte precis påminna henne om telefonen när hon tyst suckade. 

”Ta det du.”

Jag lämnade en försiktig kyss på hennes kind och sträckte mig försiktigt över henne för att ta tag i hennes mobil, utan att kolla på personens ID svarade jag.  

”Justin.”

Det blev tyst på andra änden. Jag tänkte precis lägga på, då jag trodde någon hade ringt fel, när personen i andra änden tog till orda.

”Justin? Vem fan är du?” Jag rynkade pannan.

”Justin?”

”Jag har fattat att du heter Justin. Var är Jenna?”

”Vem pratar jag med?”

”Vart fan är Jenna?”

”Jag vill veta vem jag pratar med innan jag ger telefonen till Jenna.” sa jag barskt. Jag ville inte ge telefonen till Jenna om jag inte visste vem som var i andra änden.

”Jag heter Michael Marshall, jag är Jennas far!” sa han ilsket.

Fuck.

”Åh.”

”Och vem fan är du!?” utbrast han rasande.

”Ville du prata med Jenna?” Jag valde att undvika hans fråga. 

”Vem är du!?” Jag drog bort telefonen från mitt öra och viskade irriterat under mina andetag.

”Jenna, älskling.” viskade jag när jag dragit bort telefonen, så att han inte kunde höra oss. Jag drog bort håret från hennes kind med min fria hand och kysste den mjukt.

”Jenna, älskling.” viskade jag igen, denna gång lite högre. ”Din pappa är i telefon.” Hon öppnade sina röda, trötta, men vackra ögon och kollade upp på mig.

”Min pappa?” viskade hon trött. Hon var så söt när hon var så trött, och jag kunde inte låta bli att kyssa hennes läppar mjukt en gång, hon mumlade nöjt mot mina läppar och log stort. Ögonen lös in i mina.

”Din pappa vill prata med dig.”

”Min pappa.” viskade hon trött och gäspade. Jag tog telefonen och gav den till henne. Det var inte förens hon la den mot örat och hörde sin pappas röst som verkligheten kom ifatt henne.

”Jenna.” Hon hann knappt uttala sitt namn klart innan hennes pappa skrek på andra sidan.

”Vem fan är Justin!?” skrek han i hennes öra.

”Pappa, ta det lugnt!” sa hon högt, för att han skulle höra henne. Sedan vände hon sig om till mig och la ena armen om min mage, tryckte in ansiktet i mitt bröst.

”Vem är Justin, Jenna? Berätta för mig, och ljug inte!” Han var helt klart förbannad. Jag lutade kinden mot Jennas hjässa och viskade ”förlåt” till henne. Hon skakade bara på huvudet åt mig.

”Ta det lugnt pappa så ska jag berätta.” sa hon, försökte låta lugn. Jag hörde varje ord de båda sa, vilket gjorde det lättare för mig att lyssna av deras samtal. Även fast det kändes fel var jag tvungen att veta vad de sa.

”Jag är lugn, Jenna.” sa han ursinnigt, inte alls lugnt. Jenna väntade en liten stund för att låta honom lugna ner sig.

”Berätta.” svarade han, lite lugnare. Jag hade en känsla av att han inte skulle förbli lugn så länge till.

”Pappa, Justin är min pojkvän.” Sa hon sedan. Jag hörde inte vad Michael sa, han skrek oförståeliga ord till henne. Jenna flyttade telefonen från sitt öra för att inte bli döv av hans skrikande. Även fast det flesta av de han skrev var oförståeligt, hörde jag några av orden han skrek.

”Jag kommer till dig, jag beställer flyg nu! Nu beställer jag flyg, fattar du det?” 

”Jag ska döda honom om han så lite som rör dig.”

Jenna drog en djup suck och smekte min bara rygg med sin fria hand, drog naglarna försiktigt över den tillsammans med fingerspetsarna. Jag slöt ögonen och koncentrerade mig på hennes händer. Jag låg innerst mot soffans ryggstöd och hon hade telefonen i sin vänsterhand, smekte mig med sin högra. Jag tog upp hennes hand från min rygg och kysste hennes knogar försiktigt, kärleksfullt. När jag kysst alla fem, log jag försiktigt åt henne. Då satte hon telefonen mot örat igen och skrek:

”Pappa, förhelvete nu får du skärpa dig! Jag är nitton, det är väldigt många nittonåringar som har pojkvänner! Vad vill du egentligen? Att jag ska vara ensam föralltid?” Jag kände mig lite dum där jag låg bredvid henne i sängen, medan hon beskyddade mig från sin pappa.

”Han frågade ut mig Jenna, han frågade mig vem jag var när jag ringde! Ska jag bli fucking utfrågad när jag ringer till min egen dotter, av hennes pojkvän, som jag inte hade en aning om fanns! Ska jag det!?”

”Han är bara rädd om mig pappa, han ville bara veta vem det var som ringde mig! Ta inte allt så personligt, han menade väl.”

 

Jennas perspektiv:

 

”Hur bor han Jenna?” Jag försökte kolla Justin i ögonen, men han ville inte möta min blick, han kollade bort. Han lade sig ner mot armstödet igen, jag hörde hur han tog ett djupt andetag.  

”Han bor i en lägenhet nära Charlie.” ljög jag. Justin la armen om mig och drog mig närmre. Jag gissade att han gjorde det för att visa sin uppskattning, att jag inte berättade sanningen.

”Hur mycket pengar har han?”

”Som en vanlig människa.” ljög jag ännu en gång.

”Kriminellt förflutet?”

”Nej.”

”Vad jobbar han med?”

”Vad jobbar hans föräldrar med?”

”Jag vet inte.”

”Tidigare flickvän?”

”Pappa, seriöst?”

”Tidigare flickvän?”

”Ja.”

”Hur många?”

”Jag vet inte.”

”Jag får prata med honom.”

”Jag tror verkligen inte det behövs pa--.”

”Ge honom telefonen, nu.” Jag suckade och la mig ner bredvid Justin och räckte honom telefonen. Han tog den och la den mot örat.

”Du ville prata med mig, sir.”

Jag hörde vad min pappa sa på andra änden, annars skulle jag tvingat Justin att sätta på mikrofånen.

”Ja, det ville jag. Hur många flickvänner har du haft innan?” Justin kollade bort igen, la sig på rygg i soffan. Jag la mig bredvid honom med handen mot hans varma, hårda mage. 

”Några få.”

Jag visste att han ljög, men det gjorde mig inget. Jag ville att mina föräldrar skulle gilla honom lika mycket som jag gjorde, och det skulle tyvärr inte gå om han berättade sanningen.

”Pratar du sanning nu, pojk?” Jag ville slå mig själv i pannan när han kallade honom pojk, seriöst?

”Ja, sir.”

”Hur gammal är du?”

”19, sir.”

”När är du född?”

”1 mars, sir.”

Jag hoppades att min pappa skulle tycka om när Justin kallade honom sir. Han kanske skulle acceptera honom lite mer om han visste att han betedde sig bra, vilket han för det mesta gjorde.

”Vad jobbar dina föräldrar med?”

”Min mamma är sjuksköterska, sir. Min pappa jobbar i en butik.”

”Var bor de?”

”I Kanada, sir.”

”Hur kommer det sig att du är i Los Angeles om din familj bor så långt borta?”

”Jag tänkte plugga vidare, sir.”

”Dina betyg?”

”Bättre än medel, sir.” Han slöt ögonen. Jag såg på honom hur mycket han hatade att ljuga för min far. Allt han sa var lögner. Kanske inte vart hans föräldrar jobbade, men mycket av det han sa. Han ljög om varför han kom hit, men han kanske inte ville berätta för min far att han gjort en tjej gravid och blivit utkastad. Även fast jag inte helt och hållet trodde på hans historia.

”Hur träffades du och Jenna?”

”På hennes jobb, sir. Jag tränar på gymmet där hon jobbar.” Jag höjde handen och smekte hans kind mjukt, lutade mig sedan fram för att kyssa den försiktigt, så tyst jag kunde.

”Ge tillbaka telefonen till Jenna.” Han vände sig om på sidan och gav telefonen till mig. När jag hade tagit den la han sig ner mot min kropp och la armarna om mig för att dra mig närmre. Jag la telefonen mot mitt öra.

”Hej, pappa.”

”Jag tycker fortfarande inte om honom.”

”Men det gör jag. Jag tycker om honom väldigt mycket pappa.”

”Är han påväg hem snart?” Det tog några sekunder för mig att koppla, men sedan kom jag på att han inte visste att Justin bodde här.

”Ja, det är han. Vi somnade bara.”

”Jag hör av mig. Jag kanske beställer flygbiljetter och kommer ner och hälsar på dig, er.” Det fick han verkligen inte göra.

”Det behövs inte pappa, du kommer få träffa honom någon gång, stressa inte.”

”Vi får se. God natt. Vi älskar dig.” Jag skrattade till åt hans trötta och irriterade röst.

”Varför så sur pappa?” Jag försökte pigga upp den tryckta stämningen lite. Det fick honom att skratta till, sedan sa vi god natt och la på.

”Han hatar mig.” Justin skrattade torrt. Jag la mig ner bredvid honom, så att vi var i samma höjd med ansiktena.

”Han är inte jag.” Han suckade. Drog mig närmre med armarna om min midja och borrade in ansiktet i min nacke. Jag drog händerna försiktigt genom hans hår och kysste de små delarna av hans ansikte jag kom åt. Efter en liten stund av bara mys vände jag på huvudet och kollade mot tv:n, där The Notebook eftertexter spelades.

”Vad tyckte du om filmen?” frågade jag och skrattade till. Han rynkade pannan och jag höjde handen för att smeka ut hans små rynkor.

”Inte riktigt min typ av film.” Han höjde handen för att dra din löst i mitt hår, samtidigt som jag smekte hans kind försiktigt.

Han var så otroligt vacker. Om någon skulle fråga mig om jag kunde säga en grej med honom som jag tyckte om extra mycket, skulle jag aldrig kunna välja ut bara en sak. Jag skulle säga allt. För det fanns inget som var bättre än det andra med honom, allt var lika vackert och speciellt. Och alla resultaten var skyhöga. Det fanns nog inte ens en gräns. Fanns det något som hette universumhögt? Om det fanns räckte det ändå inte. Vi hade inte känt varandra så länge, men den tiden vi känt varandra var en av de bästa tiderna i mitt liv. Han betydde så mycket för mig.

Jag smekte fingertopparna ner över hans kindben, över kinden, över käkbenet, ner till halsen, nyckelbenet, hans styva bröstvårtor.

’Jag älskar dig.’ tänkte jag.

Men jag sa det inte.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag tyst, så att bara han hörde. Låten till eftertexterna på filmen vi kollat på spelades tyst i bakrunden.

”Jag tycker om dig minst lika mycket.” Jag lutade mig fram och placerade en mjuk kyss på hans läppar. 


De pratade lite med Jennas pappa, Michael, i detta kapitlet. Vad tycker ni om honom? Överdriver han? 

Vad tyckte ni om kapitlet i sig? 

Hoppas ni tyckte om det c: 

Tack för kommentarerna på chapter 5! Ska vi satsa på 23 på detta? Vad tycker ni? :D 

jag älskar er. 

PÅTAL OM DET, vad tyckte ni om att Jenna ville säga 'jag älskar dig', till Justin? :D ;D <3

 

KOMMENTERA ALLT NI ORKAR! 

 




Chapter 35.- Let me down!

(Känsliga läsare varnas. Inte väldigt sexuellt, men vill varna ändå.) 
Previously 
 

”Jag har ett foto från när jag var sjuk.” Hon släppte min hand och letade fram ett foto ur lådan. Efter några sekunder hittade hon fotot och kollade på det lite själv innan hon räckte de till mig. Jag kollade ner på det. På bilden stod Jenna och kollade in i kameran. Hon såg trött ut och hade påsar under ögonen. Hennes armar var knutna över hennes bröst, axlarna var avslappnade och hon kollade slött in i kameran. Hennes höftben stack ut och det enda hon bar var ett par svarta, för stora boxershorts och en för stor sportbehå. Hon var så tunn att jag knappt kände igen henne, hon såg så liten ut. Jag drog fingret över fotot, för att ta bort osynlig smuts.  Jag kollade upp på henne och sedan ner på bilden igen. Jag kunde inte fatta att det var hon. Hon såg så liten och ömtålig ut då, så osäker. Nu förtiden var hon säker i sig själv, det var i alla fall det jag trodde. Jag rynkade pannan, la undan kortet och kollade upp på henne igen.

”Hur mår du nu?”

”Bra. Jag mår bara bra.” hon log och slingrade armarna om min hals, samtidigt som jag slingrade de runt hennes midja. Jag drog henne nära och lutade huvudet mot hennes axel.

”Du är så jävla vacker, du vet det va?” 

 

Jennas perspektiv:

Jag lutade mig på honom och kunde inte gömma leendet som spred sig på mina läppar.

”Jag tycker om dig väldigt mycket, du vet det va Justin?” viskade jag mot hans hals. Jag smekte händerna över hans biceps under t-shirten. Han rös till under min mjuka beröring.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag igen, sedan kramade jag honom. Jag virade armarna runt hans hals och burrade in huvudet i hans hals. Jag torkade av alla intorkade tårar på hans hud och drog in händerna i hans sammetslena hår. Han sa inget, kramade bara om mig hårt tillbaka. Det hängde en tung känsla över oss, något ledsamt. Jag visste inte vad känslan var, jag hade aldrig stött på den innan.

”Jag tycker om dig så sjukt mycket också, så jävla mycket tycker jag om dig.” viskade han i mitt öra, höll nästan krampaktigt tag i mig. Sedan reste han sig upp, jag virade benen runt hans midja för att inte trilla ner och kunde inte låta bli att skratta till. Det kom naturligt, jag fnittrade till och virade benen tightare om hans midja.

”Släpp ner mig!” skrattade jag, han skrattade också till och jag kände hur han skakade på huvudet.

”Justin!” skrattade jag när han tog ett fast tag om min rumpa för att hålla mig uppe. Jag började vrida mig i hans famn och skrattade nästan hysteriskt när han plötsligt stannade. ”Du kommer tappa mig!” skrattade jag och vred mig ännu mer.

”Klart jag kommer tappa dig om du vrider dig som en mask i solen!” skrattade han. Jag kollade upp från hans hals och såg att vi bara var halvvägs till sängen. Jag vred mig en gång till, för att inte visa att han hade rätt, sedan slappnade jag av i hans famn.

”Jag är tung Justin! Släpp ner mig!” Han skakade trotsigt på huvudet.

”Nej. Jag vill testa en sak.”

”Du får inte med mig på något fånigt baletthopp nu, okej?” skojade jag. Han rynkade pannan och kollade förvirrat på mig, fattade inte mitt briljanta skämt.

”Va?” Jag suckade och la irriterat ner huvudet på hans axel.

”Det var inget.”

Han bar mig till sängen och la ner mig där, la sig sedan över mig. Jag kände varje centimeter av hans kropp mot min, hans skrev var tryckt mot min nedre halva och hans händer var fastklistrade på mina höfter. Jag tänkte inte när jag virade armarna om hans nacke och drog ner hans ansikte mot mitt för att kyssa hans fuktiga läppar. Direkt när jag tryckte mina läppar mot hans bad han om tillgång till min mun, och jag gav honom den direkt. Han strök sin tunga mot min och vi båda andades djupt och tungt.

Ett stön flög ur min mun när han tryckte sitt skrev mot mitt. En pirrande känsla spred sig i min kropp och jag tryckte snabbt tillbaka, mot hans skrev. Ett kvävt stön for ur hans mun mot mina läppar. Jag öppnade mina ögon och kollade rakt in i hans.

”Jag är inte redo för sex ännu Justin.” viskade jag, ett leende spred sig på hans läppar. Ett litet leende, men det syntes.

”Vi ska inte ha sex, älskling.” Den pirrande känslan var tillbaka när han kallade mig det samtidigt som han tryckte sitt skrev mot mitt ännu en gång. Jag stönade och tog ett fastare tag om hans huvud. Drog våldsamt ner hans läppar mot mina ögon kysste de mjukt, men våldsamt. Hjärtat i mitt bröst dunkade hårdare än det någonsin hade gjort innan och jag virade armarna om hans midja. Med benen tryckte jag ner hans skrev mot mitt, med armarna hans ansikte. Små oskyldiga stön lämnade mina läppar varje gång hans skrev trycktes mot mitt, som han nu börjat göra i lugnt och upprepande. Utan att tänka lämnade mina händer hans hår och jag började hastigt knäppa upp min knapp i jeansen. Justin slutade med sina upprepande rörelser mot mitt skrev och kollade bara på mig, samtidigt som jag drog ner dragkedjan och drog ner jeansen. Våra andetag var skyndade, stressiga. Jag andades tungt och snabbt, nästan hyperventilerande. Men detta skulle inte kunna bli farligt. Jag krånglade av mig jeansen och sparkade av mig de tillsammans med mina sockar. Efter några sekunder hade jag ännu en gång mina armar virade runt hans hals, mina ben virade om hans midja och mina läppar hårt tryckta mot hans. Han började ännu en gång trycka sitt skrev mot mitt, och känslan utan jeans var mycket större än med. Jag stönade högt mot hans läppar och drog hårt i hans hår. Hans händer började smeka mina ben och ljumskar. När han drog tre av sina fingrar över den våta ytan mellan mina ben avlöstes något i min kropp. Nästan som en raket, stor och exploderande. Jag särade på benen och kunde inte hålla inne mina höga stön och kvidanden. Justin kysste mig mjukt på halsen, sög och slickade. Jag lät mina händer glida ner under Justins t-shirt vid nacken och drog hans kropp närmre mig än den någonsin varit förut. Han var överallt, slickade på min hals, smekte över det blöta mellan mina ben, tryckte skrevet mot mig när han inte smekte. Jag kände honom överallt, och mitt ibland detta fanns jag, uppe bland molnen. Njutningen var enorm, och när den enorma njutningen var borta slappnade jag av i hela kroppen och föll ner på kudden. Justin flyttade sin hand från mitt underliv till mitt ryggslut och föll ner bredvid mig i sängen. Den gungade till under hans tyngd och ett fånigt leende spreds på mina läppar.

”Det där var fantastiskt.” viskade jag, var osäker på om jag kunde prata högre, om rösten skulle bära.

”Din första orgasm, baby.” skrockade han mot mitt hår, där hans näsa smekte mig.  Jag visste inte vad jag skulle säga, ville inte erkänna att det faktiskt inte var min första, men min mun ville något annat. Såklart.

”Inte första.” Han stelnade till och kollade ner på mig.

”Men du sa ju att du inte var redo fö..”, Ett retligt leende spreds på hans läppar. Ett utdraget ’åh’ lämnade hans läppar innan han börja prata igen, ”Du har rört dig själv, ellerhur?”

”Justin.” sa jag, försökte låta bestämd, men det gick inte. En rodnad spreds på mina läppar samtidigt som jag satte mig upp i sängen.

”Det gör inget Jenna. Jag gissar att du inte är beredd på detta, men det har jag faktiskt också.” skrattade han och log upp mot mig. Sedan slog han armarna om mig och drog ner mig mot sig. Burrade in huvudet i min hals och jag kunde inte låta bli att skratta när han började bita retsamt i mig.

”Justin!” skrek jag och skrattade högt när han började kittla mig. I panik slog jag omkring mig tills han släppte och kutade då upp från sängen.

”Eyy! Kom tillbaka!” skrek Justin med ett skratt bakom mig när jag började springa ut från sovrummet.

”Kom inte nära mig!” skrek jag och kutade skrattandes runt i huset. Jag hörde hans springande steg bakom mig och skrek högt när jag hörde hur nära han var. Hans skratt ekade i huset, våra springande steg och mina panikskratt också. Jag kände hur han nuddade min tröja några gånger, Efter en stund råkade jag springa in i badrummet, en återvändsgränd. Jag skrek till och sprang in i duschen för att komma ännu en bit ifrån honom. När jag inte kunde springa längre gömde jag ögonen under händerna och skrattade i panik när jag kände hans händer om min midja, skrockandes.

”Du behöver inte vara rädd, baby girl.” Ett nytt smeknamn.

”Kittla mig inte!” skrek jag när hans händer gled över min midja. Han skrattade till och skakade på huvudet mot min axel. Jag kände känna hans sak mot nedredelen av ryggen.

”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”


 

åh, känns som om jag har hållt på med detta kapitel i år, och ändå är det bara 1480 ord :( Får bli kort denna gången med, jag är ledsen för det :(  

 Tycker ni denna novellen blivit sämre? För det tycker jag, buhu :( 
 
Aja, kommentera vad ni tycker. Ganska intimt va? ;) 
 
Vet redan precis hur hon ska förlora sin oskuld och när och var de ska ha sex första gången, så kunde tyvärr inte skriva det idag :( Men lite kunde jag c:
Hoppas verkligen det var okej och inte för mycket fel, hinner inte kolla igenom nu då jag har lite brottom. Men kanske läser påvägen till mina kusiner, okej? Ska försöka få upp nästa kapitel innan 2014, men vet inte hur långt det blir isåfall o.o 
 
ÄLSKAR ER. OKEJ? 
 

Minst 16 kommentarer? Klarar ni det? :D
Kommentera. 




Chapter 34.- Is this you?

Previously  
 
 
”Din familj?” viskade jag. Var rädd att det skulle göra ondare för honom om jag sa det högre.

Han nickade, bet ihop.

”Ja. Så jag tänkte, varför inte dricka bort smärtan lite? Så jag ringde och frågade om det fanns något jag kunde få köpa, det fanns och han körde hit det. Jag hämtade det några kvarter bort, så att han inte skulle veta var du bor, sedan kom jag hit och resten kan du nog lista ut själv.”

”Du kollade på porr, rökte på och drack, en ren gissning.” sa jag och höjde ögonbrynen. Han skrattade till.

”Det fanns inget bättre, dessutom visste jag inte hur man satte på din dvd.” Skyllde han ifrån sig.

”Jag är säker på att det fanns något roligare.”

”Bli inte sur nu älskling.”

”Jag är inte sur.”

Vi kurade ihop oss i soffan tätt tillsammans, efter att jag visat honom hur dvd:n fungerade. Till nästa gång har var uppe länge, så att han skulle slippa kolla på porr. Jag tvekade dock på att han hade så mycket emot det. 

 

 

Justins perspektiv:

Jag öppnade lådan under Jennas sminkbord, av ren nyfikenhet. Jenna var hade gått på toa och jag ville inte ligga kvar i sängen utan henne. Saknade henne direkt när hon gick iväg. Hur skulle jag klara mig i framtiden?

I lådan låg bilder, från olika år, datum och tider. På många bilder var Jenna liten. Jag tog upp ett foto där hon bar en julig, röd klänning. Hennes leende var så stort att jag inte kunde hjälpa mig själv när jag började le. Hon var så vacker. Jag smekte med min långa tumme över hennes ansikte. Så vacker. Jag la bilden på sminkbordet och kollade vidare i hennes låda. Jag hittade fler bilder från samma datum som den andra. Fler bilder med den vackra röda klänningen.

Sedan hittade jag ett foto som var upp- och ner, bland alla rättvända. Jag rynkade pannan och vände på fotot i mina händer.

På fotot syntes en liten kropp i en säng. Allt var nästan vitt på bilden, förutom flickan som låg i sängen med bleka kinder. De var ljusljust rosa, hennes ögon var slutna, håret var rufsigt. Hon var vacker, som hon alltid var, men hon var smal, som en liten sticka i sjukhussängen. Hon höll upp händerna i en piece-markering, gjorde någon oseriös min med läpparna och ögonen hårt stängda. Men ändå kände jag igen henne, såklart.

”Jenna!” ropade jag, högt.

”Kommer!” skrek hon och snart hörde jag tassande steg mot rummet. Hon sprang, det hörde jag väl, och det förvånade mig inte. Hon hade varit extra piss och glad i eftermiddag. Skuttat runt, glad som en kvittrande fågel.

Hon kom runt hörnet till hennes, eller vårt för tillfället, sovrum och lutade sig mot dörrkarmen med ett stort leende.

”Vad är det, älskling?” kvittrade hon, hennes ögon lös och håret var som en gyllene krona runt hennes huvud. Det gjorde ont att förstöra hennes glada humör med mitt oroliga jag.

”Är detta du?” jag frågade, även fast jag redan visste. Hon kanske hade haft en tvillingsyrra? Vad visste jag.

Hon rynkade pannan, men vandrade fram till mig och lutade huvud och armar mot mina axlar. Leendet försvann inte från hennes läppar, förens hon fick syn i fotot i min hand från över min axel. Jag kollade försiktigt upp på henne, hon hade helt stängd mun och stirrade ner på fotot i min hand.

”Var fick du tag i det?” Hennes röst var till 100 % seriös, inte en aning lekfull som den varit i eftermiddag.

”Jag hittade den under ditt sminkbord”, jag pekade för att visa, och la sedan snabbt till; ”Det var inte meningen att snoka, förlåt mig.” Hon ryckte åt sig bilden och slängde ner den i lådan och drämde igen den, hårt.

”Du får inte titta i mina privata lådor! Det är privat!” skrek hon ursinnigt. Jag slog armarna om henne, jag visste inte vad jag skulle göra, så jag slog bara armarna om henne och höll henne hårt mot bröstet.

”Ta det lugnt. Ta det lugnt, Jenna.”

”Jag vill inte berätta det för dig. Du har ingen rätt att rota igenom mina lådor!” röt hon och försökte ta sig ur mitt grepp, men jag höll om henne för hårt. Hennes ansikte var i min bröstkorg, jag undrade om hon kunde andas.

”Jag är ledsen Jenna. Förlåt mig.” viskade jag i hennes öra, ”Shh, ta det lugnt.” fortsatte jag viska.

”Bara andas, älskling.” Jag var rädd att hon skulle börja hyperventilera om hon inte började andas normalt snart. Det blev plötsligt blött mot mitt bröst, Jennas tårar rann mot mitt bröst. Jag höll henne hårt mot mig, samtidigt som jag satte mig ner i stolen vid hennes sminkbord. Jag bar upp henne i min famn, och ångrade direkt att jag inte satt mig i sängen istället. Hon fick sitta tvärsöver mitt knä med armarna krampaktigt om min hals och ansiktet in borrat i min bröstkorg.

”Jag är ledsen.” viskade jag. Ångrade att jag tog upp ämnet, även fast jag fortfarande undrade vad det handlade om.

”Jag överreagerade, jag borde inte skrikit åt dig.”

”Jag förtjänar det. Du är alldeles för snäll mot mig, jag är ett asshole ibland, jag förtjänar att bli skriken på.” Hon kramade om min hals hårdare och borrade in huvudet i min nacke istället. Hennes tårar hade slutat rinna, inget blött droppade ner på min hals när hon låg såhär.

”Jag tycker du är perfekt.” Det gjorde ont i mig när hon sa så, jag var inte perfekt. Faktiskt så var jag allt annat än perfekt. Jag förtjänade henne inte, och det var bara en tidsfråga innan hon också förstod det. Jag slöt ögonen och en fundersam rynka bildades i min panna. Jag tänkte på när jag knarkat i hennes vardagsrum för bara en vecka sedan, hur hon inte ens blivit arg på mig. Jag var allt annat än perfekt, så långt från perfekt man kunde bli.

Och kalla mig självisk, men jag ville inte att hon skulle få reda på det. Jag ville ha henne, så länge hon ville ha mig. Så länge jag kunde ha henne. Så länge de lät mig ha henne.

Vårt förhållande låg på så mångas axlar.

”Jag är allt annat än perfekt Jenna.” viskade jag i hennes öra, drog in doften av hennes shampoo. Hon greppade tag om mitt hår i nacken, som hade växt sig alldeles för långt de senaste veckorna.

”Du är perfekt för mig.” viskade hon.

”Jag är inte perfekt, inte för dig, inte för någon.” viskade jag och jag fruktade att hon skulle höra sorgen i min röst. Sorgen, saknaden, som rev sönder mig inifrån.

”Jo.”

”Vill du prata om det?” Jag ville mycket hellre prata om henne än mig, vad som helst, bara inte om mig eller min uppväxt. Hon fixade till sig i mitt knä, så att hon satt gränsle över mina lår. Sedan suckade hon och la huvudet mot min axel. Jag kollade ner på henne och kysste hennes kind mjukt, ett leende spreds på hennes läppar och hon slöt ögonen igen. Leendet försvann strax innan hon började prata.

”Jag hade anorexia. Jag var, ehm, 15 år när jag fick det. 16 år när min pappa märkte det. Han märkte helt plötsligt att jag inte åt längre, även fast jag inte ätit mycket alls på väldigt länge. Han berätta för mamma, som båda två försökte hjälpa mig, men det fungerade inte. Så sjukvården blev inkopplad och jag blev inlagd, dels för att de skulle hålla mig inom uppsikt, dels för att de skulle ge mig näring och se till att jag åt. Det var som ett fängelse i början, jag fick inte ens gå ut från mitt eget rum, de var för rädda att jag skulle försöka sticka iväg. Mamma och pappa var där hela tiden och vakade över mig. Efter ett tag släppte de dock på reglerna, och efter bara några veckor fick jag åka hem. Då var jag så gott som frisk, även fast jag fortfarande var smal.” Hon drog ett djupt andetag och jag kollade ner på henne.

”Du hade… Anorexia?” Hon nickade.

”Ja.”

”Hu-ur…?”

”Allt. Det började med att jag såg ett modellprogram på tv. Jag tyckte de var så grymt vackra. Jag kommer fortfarande ihåg hur avundsjuk jag var på dem, deras breda höfter, smala midjor och platta magar. Vissa av dem hade till och med magmuskler, som syntes.” Hon la handen på min mage, under tröjan, och markerade ut konturerna på mina magmuskler med sina fingrar.

”Jag kommer ihåg att jag så gärna vilje vara de, jag ville också ha massa killar efter mig, festa, vara populär, vacker.” Hon fortsatte stryka med fingrarna under min mage, samtidigt som hon pratade och funderade.

”Du är vacker.”

”Stör mig inte.” Hon petade till mig i magen och drog sedan ur den från under min tröja, tog min hand istället.

”Vacker för mig då var hur mycket popularitet man hade, hur många killar man hade efter sig och hur många som ville få en i säng.” Jag kollade med ett halvleende och en menande blick på honom. ”Det var en kille jag så gärna ville ha efter mig, Marcus hette han, men han kollade aldrig åt mitt håll. Jag kommer ihåg hur mycket jag ville ha honom, men han såg mig inte. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunnat vara så blind. Alla ville ha honom och han var några år äldre än mig, jag hade verkligen ingen chans. Varför skulle han vilja ha mig när han kunde välja så många andra?”

Jag valde att inte svara, visste att hon bara skulle hyssja mig ändå. Jag höll bara tyst och väntade på att hon skulle prata igen. Hon hade tagit min hand medan hon pratat och hon höll nu i den hårt.

”Jag vet inte hur det kom sig, men helt plötsligt kände jag mig inte nöjd med mig själv. Och för att fixa detta bestämde jag mig att jag skulle gå ner i vikt, och jag ville att det skulle gå snabbt. Jag slutade äta, åt kanske en gång om dagen, och då var det högst en macka. Drack gjorde jag såklart, men inte åt. Det höll på så några veckor, och jag blev bara smalare och smalare. Jag tränade också, hela tiden. Men även fast jag var så smal som jag var, såg jag bara fett, fett, fett när jag kollade mig själv i spegeln. Så jag fortsatte, tills pappa märkte mig. Han märkte att jag slutat äta, som jag berättade innan. Och sedan kopplades sjukvården in och jag fick ligga inne någon vecka. Mina kompisar var ju såklart mycket förvånade. De hade ju inte heller märkt någonting. Ingen hade märkt någonting. Jag var väldigt duktig på att hålla det hemligt.”

Jag rynkade på pannan.

”Du tränade också?” Hon nickade.

”Ja, och om man ska kunna bygga muskler är man ju tvungen att äta också, men det gjorde jag inte. Jag blev aldrig stark, jag blev bara tröttare och tröttare. Men fortfarande märkte ingen någonting.”

”Har du ett foto från den här tiden?”

”Jag har ett foto från när jag var sjuk.” Hon släppte min hand och letade fram ett foto ur lådan. Efter några sekunder hittade hon fotot och kollade på det lite själv innan hon räckte de till mig. Jag kollade ner på det. På bilden stod Jenna och kollade in i kameran. Hon såg trött ut och hade påsar under ögonen. Hennes armar var knutna över hennes bröst, axlarna var avslappnade och hon kollade slött in i kameran. Hennes höftben stack ut och det enda hon bar var ett par svarta, för stora boxershorts och en för stor sportbehå. Hon var så tunn att jag knappt kände igen henne, hon såg så liten ut. Jag drog fingret över fotot, för att ta bort osynlig smuts.  Jag kollade upp på henne och sedan ner på bilden igen. Jag kunde inte fatta att det var hon. Hon såg så liten och ömtålig ut då, så osäker. Nu förtiden var hon säker i sig själv, det var i alla fall det jag trodde. Jag rynkade pannan, la undan kortet och kollade upp på henne igen.

”Hur mår du nu?”

”Bra. Jag mår bara bra.” hon log och slingrade armarna om min hals, samtidigt som jag slingrade de runt hennes midja. Jag drog henne nära och lutade huvudet mot hennes axel.

”Du är så jävla vacker, du vet det va?” 


 

Hatar detta kapitlet. Men jag MÅSTE lägga ut det nu. Hinner och orkar verkligen inte skriva så mycket här, eller läsa igenom. MEN om det är några stav/grammatik fel, snälla säg till? :D 

Älskar er. 

Kapitlet blev inte alls som jag tänkte mig D: Aja, jag hoppas det var ok iaf. 

ÄLSKAR ER. 

 

KOMMENTERA. 




Chapter 33.- I’m sure there was something funnier

Previously 

 

”I Kanada.”

”I Kanada?” frågade jag, han nickade. Jag kände hans nick mot mitt huvud, kollade upp på honom. Han kollade inte ner på mig.

”Ja, Stratford i Kanada. En liten stad, 32 tusen invånare.” Han kollade fortfarande rakt fram, in i tv:n, men hans ögon såg tomma ut. Som om han inte såg tv:n, bara kollade rakt ut i luften.

”Mysigt.” viskade jag, menade det fullt ut, Los Angeles var ibland för stort. För mycket folk, för mycket rörelse. ”Bodde du i lägenhet eller hus?”

”Hus.” sa han, kollade äntligen ner på mig, men inget leende syntes på hans läppar. Jag kramade hans händer mjukt.

”Okej.” viskade jag, samtidigt som jag kollade in i hans vackra, bruna ögon. Han klämde fram ett leende och kollade tillbaka till tv:n. Han hade öppnat sig för mig, ännu inte helt, men en liten bit på väg. Inuti var jag glad, hoppade runt och skrek. På utsidan föll jag in i en lätt, mysig sömn, tätt ihop pressad mot min favoritperson. 

 

 

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag vaknade ett tag därpå av Justins snusande i mitt öra. Han andades tungt mot min hjässa och efter en liten stund av försök att flytta bort honom från mig lyckades jag. Hans starka armar var inte lika hårt virade mot mina längre och jag kunde andas igen. Jag drog ett djupt andetag och kollade ner på hans frifulla, sovande ansikte. Hans mun putade öppen, inte helt, men fortfarande lite. Han andades djupt, både genom munnen och näsan, och hans ögonbryn såg en aning bekymrade ut. Han vaknade plötsligt till när hans huvud föll framåt, nu när han inte kunde luta sig mot mig längre. Han mumlade något trött, men somnade snabbt igen. Jag fnittrade till av hans röst och slängde ett ögonkast mot tv:n. Blod sprutade överallt när männen på filmen sköt en kille i bröstet, jag kollade snabbt bort igen. Justins hår låg vilt på hans huvud, stack åt alla håll och kanter och såg silkeslent ut. En liten slinga hängde ner i hans ögon. Han var så söt att jag bara ville krama om honom, eller kyssa honom. Men jag ville inte väcka honom. Jag kollade runt efter min mobil, jag fattade tag i den där den låg på soffbordet och tryckte mig snabbt in på kameran. Jag vände kameran så att den var vinklad mot vårt håll och tryckte av några bilder på oss. Han låg och sov, jag gjorde massa roliga miner. På en av bilderna kysste jag hans kind mjukt. Jag lyckades utan att väcka honom. Jag tänkte precis krypa ner bredvid honom, ta hans hand runt mig och mysa med honom, när han började viska för sig själv.

”Jag älskar er.” viskade han. Jag rynkade ögonbrynen. Va…?

”Jag älskar er. Förlåt.” viskade han, smackade lite med munnen. Som om han smakade på något.

”Förlåt.” Han rynkade pannan och hans ansikte rynkade ihop sig, som om han gjorde allt för att inte börja gråta. Eller som om han blev plågad. Hans armar låg mjukt om min midja, men plötsligt spände han de och drog mig hårt mot sitt bröst. Det plågade ansiktsuttrycket var kvar. Han tryckte mig hårt mot sig, luften fastnade i mina lungor.

”Justin.” Jag försökte skaka om honom så gott jag kunde från min olyckliga position. ”Justin, vakna!” utbrast jag snabbt. Plötsligt ryckte han till och slog långsamt upp ögonen. Han kollade sig förvirrat runt.

”Vad hände?” frågade han, sig själv eller mig, förvirrat. Jag kramade handen som tillhörde armen han hade om min kropp.

”Du drömde en mardröm”, började jag, ”tror jag. Du pratade.”

Han rynkade ögonbrynen, ”Vad sa jag?”

”’Jag älskar er’ och ’Förlåt’.” sa jag tyst, han stelnade till. Jag kollade oroligt in i hans ögon, som sakta och säkert började sträva bortåt. Hans ögon studerade tv:n, undvek ögonkontakt med mina.

”Varför sa du det Justin? Kommer du ihåg något?” Han skakade alldeles för snabbt på huvud, jag hade en känsla av att han ljög för mig.

”Säker? Kommer du inte ihåg någonting? Har du någon aning om varför du sa så?” Jag överröste honom med frågor. ”Är du helt säker?” 

”Nej Jenna, jag vet inte.” snäste han, antagligen irriterad av alla mina frågor. Jag stannade upp i mina rörelser och kollade upp på honom, med en rynka mellan ögonbrynen.  

”O-Okej.” svarade jag avvaktande.

”Förlåt.” sa han efter en stund, lutade sitt huvud mot min hjässa. ”Det kom ut elakare än det skulle, förlåt mig babe.”

”Det är okej.” svarade jag lättsamt. Drog ett djupt andetag och lutade mig mot honom igen. Mös mig in i hans famn.

”Ska vi gå och lägga oss?” viskade jag. Han kramade om mig mjukt, men skakade på huvudet.

”Jag skulle gärna vilja kolla klart på denna filmen.” Jag rynkade ögonbrynen.

”Du har missat typ halva, Justin, vi somnade.”

”Den verkar spännande, men gå in till sovrummet du. Jag kommer om en stund. Jag lovar.” Han kollade ner på mig med ett leende.

Mina ögonbryn var fortfarande rynkade. ”Okej…” sa jag avvaktande. Jag ville inte gå in på mitt rum och försöka sova utan honom. Men vad hade jag för val? Antingen få ryggproblem av att somna sittande eller försöka somna ensam. Han hade ju lovat att han skulle komma in.

”Kom in direkt när filmen är slut, okej?” Han nickade, log och lutade sig ner för att lämna en mjuk kyss på mina läppar.

”Jag lovar att jag kommer in så snart filmen är slut, älskling.” viskade han mot mina läppar, mjukt och raspigt. Jag kunde inte stoppa ett stort lyckligt leende från att sprida sig på mina läppar, jag slöt ögonen och kysste honom igen.

”Jag kommer sakna dig i sängen…” viskade jag och höjde handen för att kupa hans kind i den. Han skrockade till. Det var inte förens efter han skrattat som jag fattade att min mening varit en aning misstolkande.

”Och jag kommer sakna dig på soffan.” skrockade han, jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Efter bara några sekunder var jag röd som en tomat.

Snabbt reste jag mig upp och lämnade honom skrockande i soffan. Jag rusade snabbt, men blossande kinder till toaletten. Jag kunde dock inte hindra det lyckliga men fåniga skrattet som upptog mina läppar.

 

~

 

Jag vände blicken mot klockan direkt när jag vaknade. 4:00 p.m. Jag satte mig yrvaket upp i sängen, kollade runt i det mörka rummet.

Ingen Justin i min säng. Det var det första felet som registrerades i min hjärna. Justin hade lovat att han skulle komma till min säng direkt när filmen var slut. Direkt. Och jag var ganska säker på att filmen inte varade mer än fyra timmar. Jag gäspade stort och reste mig upp från sängen.

När jag kom in i vardagsrummet var det första jag märkte den förskräckliga rökdoften. Doften letade sig in i min näsa och jag höstade högt. Min blick letade febrilt efter Justin, och jag hittade honom i mitten av röken. Han satt nedsjunken i soffan, nästan samma ställning som jag lämnat honom för ett bra tag sedan.

Jag tvärstannade i dörröppningen. Det såg ut som om han tuppat av där han låg med hakan mot bröstet. Hans ena hand var på hans mage, den andra på soffan. Bredvid honom på bordet låg flera cigarettfimpar. På tv:n hade en kille och en tjej sex med varandra på ett golv. Det lät över hela rummet. Hade han höjt ljudet?

Justins bröstkorg höjde sig snabbt upp och ner, det lät en aning plågat, rossligt. Vad fan hade han gjort? Jag vandrade försiktigt fram till honom. Han låg på divansidan av soffan, hans ben var utsträckta så mycket de kunde och han munnen var vidöppen.

När jag tänkte efter luktade det inte bara ciggarettrök i rummet, vadfan hade han gjort här inne? Jag kände hur ilskan spred sig i min kropp och satte mig ner bredvid honom, något som fick honom att rycka till och vakna. När han såg mig skrattade han till och jag kunde inte vara arg på honom längre. Hans ögon var trötta och en aning röda. Håret stod på ända. Hur fan lyckades han se så otroligt vacker ut?

”Jenna.”

”Justin.”

”Jag är trött.”

”Jag förstår det.” sa jag och kollade djupt in i hans ögon, han såg helt borta ut.

”Kan vi sova?” Jag drog min hand igenom hans hår och nickade, försökte le.

”Ja, älskling, det kan vi.”

Frågorna snurrade i mitt huvud. Vadfan hade han hållit på med efter att jag gått och lagt mig. Vad hade han gjort? Jag ville inte starta en konflikt med honom nu, inte som han såg ut och betedde sig. Min mage sjönk när han trillade rakt in i mig när han gjorde ett försök att resa sig upp. Han greppade ett fast tag i mitt nattlinne och höll krampaktigt i det. Efter några sekunder virade han armarna om min midja och balanserade upp sig.

”Förlåt.” sa han sluddrigt. Hans armar hade ett krampaktigt tag om mig, för att hålla sig på fötterna. Jag flyttade min arm till hans midja, flyttade sedan en aning mödosamt armarna han hade runt min midja till mina axlar istället. Så att jag kunde balansera upp honom. Så att han kanske skulle kunna hålla sig i mig om han höll på att tappa balansen. Men jag visste att jag aldrig skulle orka hålla upp honom om han föll ihop. Han var mycket längre än mig och vägde därför mer. Jag hade en känsla av att även hans muskler vägde mer än mina, om jag ens hade några längre.

”Det är lugnt, älskling.” Jag kände ett behov av att kalla honom det, älskling. Det kändes som om han behövde det, som en försäkring att jag inte skulle bli arg på honom. Även fast jag egentligen ville bli lite arg på honom, men det var ingen idé när han betedde sig såhär. Jag bestämde mig för att fråga ut honom imorgon, inte nu när han inte var i helt medveten om omgivningen. Vi vandrade över golvet i vardagsrummet, sedan ut i hallen mot mitt sovrum. Vårt sovrum. Det kändes så konstigt att dela det med någon, och hans kläder befann sig fortfarande i byrån i andra rummet. De få kläderna han hade. Manoriteten av hans kläder var kläderna jag köpte till honom när vi shoppade. Jag hade köpt ganska mycket, men det var inte nära lika mycket som jag hade.

När vi kom fram till mitt rum, efter några nästan fall på vägen, hjälpte jag Justin fram till sängen. Han satte sig ner på sängkanten och gäspade stort innan han drog av sig t-shirten han hade på sig. Han knäppte snabbt upp knappen på sina jeans och ställde sig upp med hjälp av sängen för att ta av dem. När de var av satte han sig ner, drog av sockarna och la sig sedan i sängen.

”Kom.” viskade han, jag log och satte mig ner i sängen.

”Jag ska bara städa undan lite, älskling.” Han log och klappade på platsen bredvid sig.

”Lägg dig.” Jag suckade men gjorde som han sa. Jag la mig bredvid honom och han kurade ihop sig mot min hals, med armarna runt min kropp. 

”God natt.” viskade han.

”God natt, älskling.”

Efter högst 10 minuter somnade han, hans andetag blev långa och djupa mot min hals. Efter en stund var jag ute ur sängen. Jag släckte noga nattyxlampan jag tänt innan, gick sedan ut ur rummet. Jag stängde dörren noga efter mig och tassade till vardagsrummet. Jag kollade runt på bordet, mitt nyfikna jag drogs till ytan och jag kollade runt i resterna av cigaretter. Rummet luktade fortfarande starkt av cigarettrök, eller var det soffan som brann? Jag kollade igenom hela soffan efter en tappad cigarett, vad som helst, men ingenting. Jag hittade ingenting, och bra var väll det, annars kanske hela lägenheten skulle vara fylld med brandrök. Killen och tjejen hade fortfarande sex på tv:n, denna gången hårdare, mot en vägg. Jag rynkade pannan och näsan, stängde snabbt av. Rummet blev snabbt knäpptyst. Inte ett ljud hördes. Jag slängde mitt ena ben över det andra, men råkade välta ner en burk i rörelsen. Men inte vilken burk som helst, en ölburk, och den var tom.

 

~

 

Vi hade vaknat tidigt, gått upp, klätt på oss. Justin hade inte klagat på huvudvärk, men jag visste att han hade det. Hans kisande ögon när det var ljust avslöjade honom. Vi hade knappt pratat något, ingen av oss hade sagt mer än god morgon till varandra när vi åkte till jobbet.

Dagen på jobbet hade också varit ganska tyst, några tillfällen hade vi såklart pratat och myst. Jag var rädd att Charlie skulle påpeka något, men det gjorde hon inte. Hon var tyst, hela dagen. Gav mig bara fundersamma blickar då och då. Jag svarade de med ett leende.

Cheryl hade hängt efter oss, varje stund vi var någonstans var hon där. Hängde efter oss, Justin mest, och frågade massa. Jag hade hela dagen gått runt med Justins hand i min, hållit den hårt. Han hade hållit den lika hårt tillbaka, kramat den, smekt den, vid några tillfällen kysst den. Som när Charlie berättade att hon hade tagit med sig fika till oss och vi hade alla samlats i personalrummet. Det var bara Cheryl, Justin, Charlie, Kevin och jag där, ändå envisades Justin med att jag skulle sitta i hans knä. Eller rättare sagt; mellan hans ben i fåtöljen. Hur vi hade fått plats var et mysterium, men det hade vi. Då hade han varit där med sina händer och läppar hela tiden, kysste mig enstaka gånger på kinden, käkbenen, händerna. Jag hade gillat det. Även fast hans andedräkt luktade starkt av cigarettrök, han hade rökt en gång innan jobbet. Påstått att han behövt det.

När vi kom hem satte vi oss i soffan, utan att någon behövt säga så mycket hade vi bara gjort det. Båda visste att det var något seriöst vi behövde reda ut. På bordet hade jag ställt ölburken, de fimpade cigaretterna och den misstänkta cigaretten som inte riktigt såg ut som de andra.

När Justin såg vad som stod på bordet la han huvudet i händerna.

”Var fick du detta ifrån Justin?”

”Snälla, Jenna…” bad han, jag skakade på huvudet åt honom.

”En gång till”, jag kollade stenhårt på honom, ”vart fick du detta ifrån?”

Han kollade ner i sitt knä, suckade och kollade upp på mig. Han bara kollade på mig med en aning oroligt ansiktsuttryck.

”Jag väntar.”

”Kommer du ihåg killen som förra festen var hos?”

”Killen som var på gymmet någon gång?” Jag rynkade på ögonbrynen. Han nickade.

”Ja, han. Det var han jag köpte det av.” Jag rynkade på ögonbrynen ännu en gång och kollade ner på grejerna på soffbordet. Jag hade inte bara hittat en burk öl, utan flera stycken. De andra hade jag kasserat i köket, men jag behöll en här som bevis.

”Men…”, jag drog ett djupt andetag och drog handen genom håret, ”vi båda vet att du inte har så… Så, stark.. ehm, stor ekonomi. Det är ingen nyhet Justin, så hur betalade du det?” Hade han använt mina pengar? Hade han använt mina pengar till att köpa öl och eventuellt droger?

Han suckade och kollade ner i marken med slutna ögon. Han hade tagit mina pengar.

”Jag, ehm, jag köpte det på avbetalning. Jag sa att jag skulle betala det snart… Lovade att jag skulle betala det snart.” han suckade. ”Jag tänkte försöka hitta en inkomst, bara för ett tag tills allt är avbetalt.”

Först blev jag glad över att han inte använt mina pengar, sedan bekymrad över att han inte tagit mina pengar. Om han tagit mina pengar hade han inte haft en avbetalning hängande över sig nu.

”Jag betalar det för dig.” sa jag, han kollade chockat upp på mig, men skakade snabbt på huvudet.

”Nej, du betalar inte mina skulder. Det låter jag dig inte göra. Nej Jenna. Jag kommer på något.”

”Snälla, Justin. Låt mig betala?”

Han skakade barnsligt på huvudet.

”Du får inte betala för mina saker. Nej Jenna. Slut diskuterat.”

”Snälla? Om det känns bättre kan du betala av mig istället? Utan tidsbegränsning?” Han såg fortfarande tveksam ut. ”Snälla?” 

”Varför vill du betala det så mycket? Det handlar inte bara om några kronor Jenna. Vi pratar om 400 dollar, Jenna.”

”Jag har pengarna Justin. Låt mig betala.” Jag undrade hur fan han hade lyckats bli skyldig en kille 400 dollar på bara en natt, men jag valde att inte fråga.

Han suckade och la huvudet i händerna, men kollade snart upp på mig igen.

”Okej, men jag betalar tillbaka dig.” Jag log och nickade.

”Okej. När vill du ha dem? Kontant?”

”Kontant, imorgon? Eller är det för tidigt?”

”Imorgon går bra.” log jag.

Han log. Vi satt bara och kollade på varandra en stund innan jag valde att bryta tystnaden, med ännu en krånglig fråga.

”Vad är det för något?” Jag pekade på cigaretten som inte såg ut som en vanlig cigarett.

Han svarade inte på en stund.

”Var ärlig mot mig, Justin, vad jag än frågar.”

”Marijuana.” Jag blev en aning ställd att han sa det rakt ut.

”Var det de som kostade så?” Han nickade.

”Varför?”

Han kollade ner, men jag hann inte påminna honom att vara ärlig innan han pratade igen.

”Jag saknar de.” Han kollade in i mina ögon. Jag kunde se dimman över ögonen, det plågade smärtsamma. Hålet i honom. Jag drog mig närmre honom, satte mig framför honom och tog hans stora händer i mina lilla.

”Din familj?” viskade jag. Var rädd att det skulle göra ondare för honom om jag sa det högre.

Han nickade, bet ihop.

”Ja. Så jag tänkte, varför inte dricka bort smärtan lite? Så jag ringde och frågade om det fanns något jag kunde få köpa, det fanns och han körde hit det. Jag hämtade det några kvarter bort, så att han inte skulle veta var du bor, sedan kom jag hit och resten kan du nog lista ut själv.”

”Du kollade på porr, rökte på och drack, en ren gissning.” sa jag och höjde ögonbrynen. Han skrattade till.

”Det fanns inget bättre, dessutom visste jag inte hur man satte på din dvd.” Skyllde han ifrån sig.

”Jag är säker på att det fanns något roligare.”

”Bli inte sur nu älskling.”

”Jag är inte sur.”

Vi kurade ihop oss i soffan tätt tillsammans, efter att jag visat honom hur dvd:n fungerade. Till nästa gång har var uppe länge, så att han skulle slippa kolla på porr. Jag tvekade dock på att han hade så mycket emot det. 


 

 Kapitlet blev 3000 ord! 3000, jeez.   

Vad vad tyckte ni? Jag hoppas VERKLIGEN ni tyckte om det.... 

Lite allt möjligt i detta kapitlet ju... Vad tyckte ni? Tyckte ni det var för mycket av något? Skriv allt ni tänker på!

SKRIV VAD NI TYCKER! 

ÄLSKAR ER ♥ PUSS OCH KRAM. 

 

OBS: Det var också någon som kommenterade att hon ville att Jenna skulle bli mindre perfekt, skulle gärna också vilja ha det så! Men jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det! Har någon av er något förslag? Skriv förslag på allt! Fortsätt också skriva förslag på vad ni tror kommer hända! :D 

 

Tycker också ni ska kolla in på denna bloggen: http://storiesboutjusten.blogg.se/ Checka in och börja läsa de pågående novellen och hennes förra novell! KLICKA IN DIT OCH CHECKA! 

 

KOMMENTERA- så mycket ni kan. :) 




Chapter 32.- We’re not fuckbuddies!

Previously 
 

”Vill du inte sätta på dig något?” Hon suckade, sedan släppte hon min hals och lät mig komma ner. Men hon ställde sig nära mig, med armarna om min hals, brösten pressade mot min bröstkorg och läpparna nära mina.

”Vänd dig om.” viskade hon. Jag himlade lätt med ögonen.

”Jag har sett”, jag lutade mig ner mot hennes öra och viskade, ”bröst”, jag lutade mig sedan tillbaka och sa i normal röst, flinande, ”innan, babe. Och jag såg dina för bara en liten stund sedan.”

Hon blev röd i ansiktet, men skakade på huvudet.

”Snälla?”

”Bara vända mig om?”

Hon nickade, så jag suckade, kysste hennes mungipa och vände mig om. 


 
 

Jennas perspektiv:

 

Det tog nästan en halvtimme innan jag och Justin kom ut ur garderoben och vandrade ut till Charlie, som satt irriterad i soffan med en kopp kaffe. Hon följde oss med blicken när vi kom in i vardagsrummet. Jag valde att inte möta hennes blick, visste inte vad den skulle visa. Jag var rädd att hon var alldeles för sur på mig, att hon inte ville prata med oss, bara skälla. Vi satte oss på andra sidan av min divansoffa, på divanen, med ansiktet mot henne även fast jag helst skulle vilja sitta med ryggen mot. Jag höll Justin hårt i handen, han höll sin blick stadigt på Charlie. Jag avundades honom, han var så stark och självständig. Jag kramade hans hand, han kramade min tillbaka. Antagligen för att stötta mig, jag tog hans starka han i båda mina och kramade den så hårt jag vågade.

Efter bara några sekunder öppnade Charlie munnen, ”Är ni fuckbuddies?                   

”Nej.” svarade Justin. Detta var likt Charlie, alltid raka frågor.

”Det jag såg för mindre än en timme sedan tydde på något annat, även fast det var gulligt, tydde det på något annat.”

”Vi är inte fuckbuddies i alla fall.” sa Justin, jag var tyst. Charlie sneglade på mig, jag visste inte varför jag inte vågade ta till orda. De skulle ju knappast slå mig om jag pratade, men jag var rädd att Charlie var arg på oss, för att jag inte berättat något.

”Jenna”, började Charlie några sekunder senare, ”berätta från början.”

Jag drog ett djupt andetag, Justin slöt sin hand om mina händer.

”Ehm, enda från början?” Charlie nickade. Hon såg inte arg ut när jag tittade upp på henne.

”Ja, jag är inte arg på dig Jenna, jag vill bara veta.” Hon log lite smått. Jag hade inte kollat på henne innan, bara hört hennes stränga röst, som alltid var en aning sträng.

”Okej.” Jag drog ett djupt andetag, ”Jag såg Justin utanför gymmet för kanske… En månad sedan?” Jag kollade upp på Justin, han nickade, ”Och han skulle sova på gatan, bara en bit från gymmets ingång. Mot tegelväggen du vet?” hon sneglade på Justin och nickade, Justin kollade på mig.

”Jag kunde inte låta honom sova där så jag frågade honom om han inte ville komma hem till mig och sova i gästrummet du vet?” Hon nickade, ”Så ja, han gick med på det jag ville och följde med hit och det ena ledde till det andra…” Jag valde att avsluta där, men fattade inte hur misstolkande det lät innan det var försent.

”Ni blev alltså fuckbuddies!” utbrast hon.

”Nej, det blev vi inte, vi började bara umgås! Han bodde här en månad innan något hände!” sa jag och stirrade på henne.

”Eller hur, som om ni skulle kunna vänta en månad.”

”Det är sant.” sa Justin och jag nickade tillsammans med honom.

”Ja.”

”Vem kysste vem första gången?” Jag hade tinat upp och kunde nu inte hjälpa leendet som spreds på mina läppar, det pirrade i hela kroppen när jag släppte Justins händer för att lägga de runt hans nacke.

”Han kysste mig första gången.” kvittrade jag, Justins skrattade till och nickade instämmande. Kollade med stora bruna vackra ögon ner på mig.

”Humörsvägningar idag tjejen?” skrattade Jenna, jag nickade, kravlade över till Justins knä och satte mig bekvämt.

”Hur länge sedan var det? Som han kysste dig asså?”

”En och en halv vecka sedan?” Justin nickade igen, kollade på Charlie och sa:

”Onsdag förra veckan, den tolfte.” log han.

”Jag tänker inte ens fråga vad ni gjorde igår kväll då.” sa hon flinande, piercingarna i hennes ansikte blänkte av ljuset från fönsterna, hennes leende var slugt.

Jag blev genast väldigt röd i ansiktet.

”Charlie!” skrek jag, släppte Justins hals och reste mig upp, men innan jag hann fram till Charlies skrattande figur hade Justin tagit mig runt midjan och drog in mig i sin famn. Jag kunde inte låta bli att skratta, situationen var pinsam, men när jag kollade upp i Justins ansikte var han inte det minsta röd om kinderna. Han hade bara ett varmt leende på läpparna. Gud va jag älskade det leendet.

”Hur många gånger gjorde ni det?” skrattade Charlie, när jag kollade på henne flirtade hon med ögonbrynen. Väl medveten om att jag inte kunde komma någonstans med Justins grepp runt min midja.

”CHARLIE!” skrek jag, ”Vi har inte gjort något ännu!”

”Ännu?” hon flinade, kollade på Justin bakom mig och skrattade till, ”ännu Justin, hörde du?”

Jag hade lust att dö just där och då.

 

~

 

Den pinsamma situationen i mitt vardagsrum hade slutat med att även Justin hade erkänt att det inte hänt något mellan oss, än, och då höll Charlie äntligen käften. Men jag hade en aning om att hon inte skulle glömma detta så lätt.

Tillslut hade Charlie åkt, gett oss lite tid att göra oss iordning innan jobbet. Jag undrade hur det skulle vara på jobbet nu, skulle Kevin också få reda på oss nu? Alla stammisarna på gymmet? Alla?

Jag och Justin var ovanligt tysta när vi gjorde oss iordning, sa nästan ingenting till varandra. Men det behövdes inte, tystnaden var behaglig. Inte förens vi hade kommit ut i bilen bröt Justin tystnaden:

”Ska jag fortfarande gymma hela dagarna?” Jag kollade på honom, innan jag startade bilen, log stort mot honom.

”Jag ska försöka övertyga Charlie att du ska få vara med mig, i personalrummet och kanske extra jobba lite.” log jag, han såg glad ut. ”Jag vet inte om du kommer få så roliga arbetsuppgifter, och kanske ingen lön, men det kan ju vara bra som tidsfördriv? Du kan säkert hitta något annat längre fram?” Hans leende såg plötsligt fake ut och han nickade, kollade sedan ut genom fönstret, leendet försvann.

Jag sträckte mig efter hans hand och tog den hårt i min. Startade bilen och körde iväg mot gymmet.

 

~

 

Charlie sa ja direkt, jag hade än så länge bara frågat om han kunde få hänga efter mig, och det fick han. Något jag var väldigt glad över, Justin med. När jag kom tillbaka med nyheten strålade han av glädje, inte konstigt, han hade tränat varje dag i lite mer än en månad.

Jag skulle också bli trött av det nuförtiden.

När jag och Justin gick runt på en liten rundvisning på gymmet ropade plötsligt Charlie på oss från receptionen. Jag tog Justins hand och drog med honom tillbaka till Charlie, och en lång brunett jag aldrig sett innan. Jag fick samma känsla i magen den gången Justin och jag varit ute och shoppat och tjejen i kassan flörtat med Justin. Jag höll hans hand i min hårt. Försökte le.

”Jenna, detta är Cheryl, Kevins kusin, hon ska vara här en vecka. Cheryl, detta är Jenna.”

Cheryl log och granskade mig med en blick, från huvudet till fötterna och tillbaka igen. Ett slugt leende spreds på hennes läppar, och utan att säga något vändes hennes blick mot Justin. Leendet blev större, min mage gjorde en nervös volt. Hon såg onekligen bra ut, smilgropar, blå stora ögon, långt lockigt hår. Lång och smal, långa ben, fötterna var klädda i ett par höga klackar. Jag kände mig kort, jag hade inte orkat ta på mig några högklackade idag. Hon var nästan lika lång som Justin med de på sig, kanske en eller två centimeter kortare än honom. Hon var onekligen mycket snygg.

Jag kände mig malplacerad där jag stod bredvid Justin, bara genom att ha henne i samma rum. Jag gillade henne inte.

”Och…” sa hon med ett stort flörtigt leende, menade Justin med sitt och.

”Justin.” Justin släppte min hand för att sträcka fram den åt henne, hon skakade hans hand med ett flörtigt leende på läpparna. När hon släppte hans hand tog han ett fast tag om min igen, jag log i triumf mot henne. Inte för att hon märkte något, hon var mitt uppe i att granska Justins kropp upp och ner.

 

Justins perspektiv:

 

I vanliga fall skulle jag njutit av hennes blick mot min kropp, men här bredvid Jenna, kände jag mig bara dum. Jag ville inte att hon skulle se på mig så när Jenna var här.

”Trevligt att träffas.” log hon mot mig när hon studerat mig klart, studerade mig inte ens i smyg, visade öppet vad hon tyckte om mig. Jag släppte Jennas hand för at lägga den runt hennes midja istället, höll hennes sida hårt tryckt mot min, ville inte att Cheryl skulle tro att hon kunde komma åt mig. Det kunde hon inte, jag hade Jenna nu och jag tänkte inte förlora henne ännu.

Cheryl log igen, denna gång en aning stelt och kollade runt.

”Ni har inte lust att vissa mig runt?” frågade hon mig, mig av alla människor. Jag kollade ner på Jenna, som såg irriterad och bitter ut.

”Varför inte.” sa Jenna surt.

Cheryl log snett, sneglade på Jenna och sa:

”Det var trevligt av er.” Jenna nickade, vände sig om med mig och fortsatte sin lilla rundvandring runt i byggnaden, som faktiskt var större än man kunde tro.

 

~

 

Efter ett tag avlägsnade sig Cheryl och gick med Kevin istället, som jag hade fått lära mig var den andra anställda i gymmet. Charlie var ägaren, hur hon nu hade haft råd med det, Kevin och Jenna var anställda. Jag hade inte sagt ett ord till Kevin, jag hade bara hört Charlie och honom prata om mig när Charlie berättat ”den stora nyheten” om mitt och Jennas förhållande. Kevin hade inte sagt något särskilt om oss, jag hade bara hört honom säga:

”Vad kul för dem!” till Charlie, med väldigt lite inlevelse.

Efter att Cheryl avlägsnat sig från vår lilla rundvandring drog Jenna med sig mig till personalrummet. Jag kände mig dum när jag gick in dit, men Jenna insisterade. Hon sa att Charlie sagt att det var okej, att hon visste att jag inte skulle försöka sno något. Vad de nu fanns att sno där, hur som helst. Vi gick in genom den evigt öppna dörren till personalrummet. På högersida fanns fullt med värdeskåp som man kunde stänga och låsa. Efter en kort korridor, med en toalett på vänstersidan, skåpen på höger, kom man fram till en öppen yta. I mitten av rummet stod en omatchad soffgrupp, två soffor och en fåtölj. Sofforna såg nersuttna och slitna ut medan fåtöljen såg ganska ny ut. I mitten av gruppen var ett ljust träbord placerat, bordet var överfullt av tidningar av olika sorter, storlekar och färger. De båda sofforna var svarta medan fåtöljen var beige. Jenna stannade och sneglade på mig.

”Sätt dig var du vill.” log hon. Jag nickade och drog med mig henne till en av de två sofforna. Jag ville inte direkt tränga ihop mig med henne i fåtöljen. Jag satte mig på ena kanten av soffan, hon satte sig bredvid mig med huvudet mot min axel. Hon suckade djupt samtidigt som hon lutade sig fram för att plocka upp en tidning om smink och kläder. Jag sträckte mig fram och tog tag i en biltidning, bläddrade igenom den samtidigt som Jenna kurade ihop sig mer och mer vid min sida. Efter en stund låg hon med huvudet i mitt knä, hon hade dragit åt sig en kudde att ha huvudet på. Jag kunde gissa varför, men hon hade inte sagt något och jag hade inte frågat. Tur var väll det, jag kunde se hennes illröda ansikte framför mig när hon förklarade för mig varför hon inte ville ligga med huvudet i mitt knä. Hennes hår var täckt över kudden och mina ben där hon låg i mitt knä. Hennes ljusrosa läppar putade en aning utåt som de alltid gjorde, överläppen putade mest. Hon var så vacker där hon låg, koncentrerad på tidningen, att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag sneglade ner på henne och tappade helt intresset i biltidningen. Bilar hade aldrig intresserat mig ändå.

Efter en stund kom hon på mig, sneglade upp på mig och rynkade pannan.

”Varför glor du på mig sådär?”

”Du är så sjukt vacker Jenna.” viskade jag och hon skrattade bara till, tog mig inte riktigt på allvar. Hur hon nu inte kunde göra det.

”Jag menar det verkligen.” sa jag och hon log upp mot mig, genuint, glatt.

”Tack.” Sedan putade hon överdrivet med läpparna och jag flinade innan jag böjde mig ner och kysste hennes läppar mjukt. Hon fnittrade till och log glatt upp mot mig. Jag log tillbaka.

 
 

Jennas perspektiv:

 

Klockan hade slagit nio och jag låg i Justins knä vid tv:n, kunde knappt hålla mina ögon öppna. Min panna fortsatte hela tiden falla mot hans axel, jag slumrade till varannan minut. Jag satt och höll i hans hand, kramade den hårt, men lät den nästan falla varje gång jag råkade slumra till lite lätt. Han hade armarna om mig, samtidigt som jag låg snett i hans knä. Mina ben var snett över hans, min hand höll i hans hårt. Jag ville bara somna, men jag kunde inte när tv:n spelade någon våldsam film. Vapen avfyrades var fjärde sekund och jag undrade hur Justin kunde kolla på sådan här – rentutav – skit. Jag hade aldrig varit ett fan av våldsamma filmer, kärleksfilmer var klart min filmgenre. The Notebook, Safe Haven, The Lucky One, The Vow och A Walk to remember var bara exempel på vad för kärleksfilmer jag kollade på – och älskade. Mina klara favoriter var The Notebook och The Vow. Var inte Channing Tatum för snygg? Grr. Inte för att snacka om Ryan Gosling, klart de två snyggaste männen i Hollywood, och Justin såklart. Även fast Justin inte bodde eller hade bott i Hollywood, tror jag…

”Har du bott i Hollywood?” frågade jag plötsligt, han blev lite ställd av min fråga.

”Va?”

”Har du bott i Hollywood?” frågade jag igen, tog det lite långsammare denna gången. Han skrattade till, men skakade på huvudet.

”Nej, hurså?”

”Ren nyfikenhet.” han skrattade till, men svarade inte.

”Vart bodde du innan Justin?” frågade jag efter en liten stund, han svarade inte. Jag väntade en stund, han svarade fortfarande inte. Jag antog att han inte hörde, eller lyssnade, och tänkte precis upprepa när han svarade:

”I Kanada.”

”I Kanada?” frågade jag, han nickade. Jag kände hans nick mot mitt huvud, kollade upp på honom. Han kollade inte ner på mig.

”Ja, Stratford i Kanada. En liten stad, 32 tusen invånare.” Han kollade fortfarande rakt fram, in i tv:n, men hans ögon såg tomma ut. Som om han inte såg tv:n, bara kollade rakt ut i luften.

”Mysigt.” viskade jag, menade det fullt ut, Los Angeles var ibland för stort. För mycket folk, för mycket rörelse. ”Bodde du i lägenhet eller hus?”

”Hus.” sa han, kollade äntligen ner på mig, men inget leende syntes på hans läppar. Jag kramade hans händer mjukt.

”Okej.” viskade jag, samtidigt som jag kollade in i hans vackra, bruna ögon. Han klämde fram ett leende och kollade tillbaka till tv:n. Han hade öppnat sig för mig, ännu inte helt, men en liten bit på väg. Inuti var jag glad, hoppade runt och skrek. På utsidan föll jag in i en lätt, mysig sömn, tätt ihop pressad mot min favoritperson. 


 

Kommer ni ihåg mig? Jag brukade skriva kapitel på min novell här för ett tag sedan..? Inte? Nehe... Okej... 
lol. jag skojar, och ber om ursäkt för min absolut sämsta uppdatering ever. Seriöst. Sa att kapitlet skulle komma i veckan, kommer nu i sista minuten. 3 timmar innan helg, fy på mig. Men kan faktiskt skylla på att jag haft massa läxor! Grammatikprov idag, engelska prov, har skuggat, läxor till höger och vänster och veckorna går så faslans snabbt just nu! Dagarna flyger iväg, likadant med veckorna! Känns som om jag lever i en snabbspolad film, lika snabbt som när man spolar tillbaka på dvd, ni vet? 
 
Okej, nu svävar jag iväg. Egentligen ville jag bara förklara hur ledsen jag är för min uppdatering just nu, jag är grymt ledsen. Jag är också ledsen för att detta kapitlet var typ sjuk ohändelserikt. Vill bara börja på min ide nu, men de måste känna varandra ett tag först. buhu. 
 
FRÅGESTUND: 
 
1.  VAD TYCKER NI OM NOVELLEN? Vad tycker ni om rollerna? Något jag kan göra bättre? 
2. Har ni något ni gärna vill ska komma med i novellen? Något särskilt ögonblick ni vill att jag ska få med? Har ni någon ide jag kanske kan använda mig av? Det skulle verkligen behövas, en liten idetorka på savannen Ebba rn. 
3. VAD TROR NI KOMMER HÄNDA I DENNA NOVELLEN? Vad tror ni min "stora" ide kommer vara? Vad har ni för framtidstankar för denna novell? 
4. Jag älskar er för ert tålamod och hoppas på att jag inte förlorar mina älskade läsare, puss o kram ♥
 
Kommentera! 
Minst............ Bara kommentera så mycket ni kan! ♥ :) 
 



Chapter 31.- Don’t laugh!

Previously

”Ta av dig lite då?” Hon rynkade pannan.

”Jag har inget på mig mer än tröja och trosor, Justin.” Jag drog ett trött andetag och försökte tvinga bort tröttheten, försökte hålla ögonen öppna.

”Det gör inget, jag hjälper dig av med tröjan.” Jag reste mig upp, vinglade till, men lyckades hålla balansen där jag satt. Sedan drog jag upp Jenna och tvingade tröjan av hennes kropp. Jag blundade hela tiden, orkade inte öppna ögonen och ville inte att hon skulle känna sig obekväm med situationen. När den var av slängde jag den på golvet och la mig ner på kudden igen, drog henne med mig. Hon hamnade en bit över mig, jag hamnade vid hennes hals och jag gosade direkt in mig, la armarna om hennes midja och drog hennes kropp tätt mot min. Jag kände hennes styva bröstvårtor mot mina nyckelben, men bestämde mig för att inte kommentera det. Lät henne bara hålla om mig.

Som jag älskade att ha henne så nära. 

 

Charlies perspektiv:

 

Jag parkerade min bil utanför Jennas lägenhet. Det var tidigt, klockan var runt halv 8, men jag var tvungen att kolla hur hon mådde innan jobbet. Så det fick vara hur tidigt som det ville. Jag hoppade snabbt ur bilen och vandrade in i höghuset Jenna bodde i, klev in i hissen och drog upp nyckeln jag fått för att använda i säkerhetsfall. Ifall det hände något och jag behövde komma dit, eller bara när jag ville överraska henne. Som nu.

Jag klev ur hissen på hennes våning och fipplade med låset en stund innan jag fick upp det, då gick jag in i hennes stora luftiga lägenhet. Jag trivdes nästan här bättre än jag trivdes hemma. Men jag hade inte varit här på ett bra tag, mer än en månad. Varje gång jag frågat om jag inte kunde komma över sa hon att hon hade det så ostädat, in my ass, Jennas hem, ostädat? Sure. Jag trampade av mina kängor och kollade på skorna som stod i hallen. De flesta fint i snygga rader, förutom två par, Jennas Jeffrey Campbell och… ett par kängor. I minst tre storlekar större än Jenna hade, jag rynkade ögonbrynen. Vad fan? Skorna såg väl använda ut, skinnet var matt och hade några skador i skinnet. De såg gamla ut också, minst ett år. Kanske inte så gammalt, men för Jenna – väldigt gammalt. Hon använde sina skor i högst ett halvår, sedan kasserade hon dem, kanske inte så miljövänligt eller smart. Men det var Jenna det, och jag älskade henne som om hon vore min lillasyster. Hon var ju ändå 4 år yngre än mig.

Jag rynkade återigen pannan över skorna, vems var de? Hade hon bara för nöjet köpt ett par alldeles för stora skor? Hade hon börjat intressera sig i gamla skor och nu riskerade hela hennes lägenhet att bli fylld med väl gångna skor i alla storlekar. Observera, även ca tre-fyra storlekar för stort. Eller har hon börjat intressera sig för foto och tänkte fylla den gamla skon med blommor för att fotografera det? Kunde hon inte köpa ett par nya skor i så fall? Ett par som inte luktade fotsvett, som dessa antagligen gjorde. Men varför skulle då skorna stå i hennes hall? 

Jag valde att fortsätta min resa i hennes lägenhet, jag kikade snabbt in i hennes vardagsrum innan jag fortsatte till hennes sovrum, där jag fick en chock.

Ett huvud låg på Jennas bröstkorg; emellan hennes bröst. Personen låg med bakhuvudet mot dörren, jag såg därför inte personens ansikte. Men jag såg att det var en kille, den muskulösa ryggen och de starka bicepsen tydde på att personen var maskulin. Men vem var denna mystiska person i min väns säng? Personen som låg emellan min bästa kompis bröst, sov nakna i samma säng. Jag stannade till, ett one night stand? Var det någonting Jenna var kapabel att göra? Ta hem en person för sex, en gång? Hon hade aldrig berättat för mig om någon hemlig loverboy, men kanske hade hon en ändå? Var det därför hon varit så mystisk det senaste? För att hon hade en kille som tillfredsställde henne varje kväll? Mina fantasier sprang iväg, men alla mina tankar avbröts när killen i sängen spände sitt grepp om min väns midja och drog ett djupt andetag för att vända sig om i sängen. Han andades ut på när han vänt sig och smackade lite med munnen när han la sig tillrätta igen. Då såg jag vem det var, de där bruna ostylade håret och de där markerade käkbenen kunde man inte ta fel på, i alla fall inte om han besökte ens gym varje dag.

Justin.

Jag kunde inte tro mina ögon och stod och stirrade på hans bekymrade ansikte. Han såg bekymrad ut där han låg med kinden emellan Jennas bröst, med armarna om hennes midja. Han smackade lite med munnen igen och andades tungt ut, la sig tillrätta och höll ett hårdare grepp om hennes midja, höll hennes överkropp ännu närmre sin. Jennas ena hand greppade hårt om Justins rygg, den andra var intrasslad i hans hår. Försvar i den bruna frisyren. De var väldigt söta tillsammans, var de tillsammans med varandra? Varför hade då Jenna inte berättat de för mig?

På Jennas sminkbord var en kamera placerad, men inte vilken kamera som helst. Polaroidkameran som hon fått av sina föräldrar när hon fyllde 17 låg där, reda att ta foto med. En bild låg bredvid, jag tog två korta steg dit, tog upp bilden och betraktade den. Det var ett foto av Jenna och Justin, Justin satt bakom Jenna med händerna runt hennes midja, tryckte henne hårt mot sin bröstkorg samtidigt som han var lutad framåt och hade hakan på hennes axel. Deras ansikten var i jämnhöjd och de båda såg mycket glada ut. Jag log, la ner fotot och tog upp kameran, satte på den innan jag riktade den mot Jenna och Justins sovande kroppar. Täcket hade glidit ner och låg vid Justins ryggslut. Man såg alltså inte hans kalsonger. Jag tryckte ner knappen och tog ett foto även fast jag visste att Jenna skulle bli upprörd över att hennes bröstvårta syntes. Men jag brydde mig inte, det var inte så att jag tänkte ta med bilden till gymmet och sätta upp den på anslagstavlan bland all reklam. Jag skulle möjligtvis sätta upp den i kanten på Jennas spegel i hennes rum, men inget annat. Jag tog fotot och la de på sminkbordet innan jag tog ännu ett foto, för att lägga de bredvid den första bilden på sminkbordet. Jag knäppte snabbt ett kort till och log stort åt den, konstiga, men söta bilden framför mig.

Varför hade Jenna hållit en relation hemlig för mig?

 

Jennas perspektiv:

 

Någonstans i mitt undermedvetna hörde jag ett litet klickande, sedan ett till, och ännu ett. Jag ville verkligen inte vakna, ville ligga här med Justins hår emellan mina fingrar föralltid, för jag kände hans hår mellan mina fingrar. Silkeslent och å så mjukt. Jag rörde på fingrarna lite i hans hår, började långsamt vakna mot min vilja.

Ännu ett klickande.

Vakna inte. Vakna inte.

Och jag var vaken.

Jag slog långsamt upp ögonen, kände den bara huden mot min överkropp och mina armar, min mage var skyddat med något, hårt, lent, varmt. Nästan svettigt. Jag kollade ner och möttes av Justins kalluffs, där han låg… Emellan mina bröst. Jag rynkade ögonbrynen. Hur kom det sig att han låg där? Min hjärna jobbade inte så hårt nyvaken som den annars gjorde, och mina tankar nådde inte riktigt hela vägen fram, därför tog det en stund för mig att komma ihåg natten. Hur varm jag varit, hur mycket jag svettats och hur mycket jag bara hade velat slänga av mig tröjan, men ville att Justin skulle ge mig tillåtelsen till det. Inte för att han bestämde över mig, jag bestämde över mig själv, men jag kände mig så dum och jag bara drog av den.

Och han hade gett mig tillåtelsen och nu låg han på min bröstkorg, emellan mina bröst och såg nöjd ut. Utan min tillåtelse. Plötsligt rörde sig något i mitt synfält och min syn blev suddig när jag var tvungen att koncentrera mig på något lite längre bort. Det kändes som om jag hade grus i ögonen, så trött var jag.

Charlie stod nu mitt i mitt synfält med en kamera i högsta hugg, hon såg lite ut som en paparazzi där hon stod med kameran i näven. Det tog ännu några sekunder för min hjärna att fatta att det var Charlie som stod där, min vän Charlie. Vafan gjorde hon här nu? Jag greppade tag om Justins hår när hon flinade åt mig.

”Jenna, Jenna, Jenna”, skrattade hon, ”varför har du inte berättat att du har en egen liten lover? Eller liten o liten…” hon skrattade till, vänskapligt. ”Eller är han din fuckbuddy? Har du ändrat dig angående knullkompisar.” Hon flinade och gav mig ett flörtigt leende.

”Han är inte… Vi har inte… Vi är…” Jag lyckade inte få ut en hel mening, bara massa meningslöst pladder. Plötsligt var jag klarvaken.

”Nej, nej, säg vad du vill Jenna, men något är ni allt. Varför skulle han annars vara här, i din säng?”

”Vi har inte haft sex Charlie. Låt mig väcka honom så berättar vi, jag tänkte berätta för dig imorg-idag, men eftersom att… Varför är du här förresten?”

”Jag skulle bara se hur du mådde, undrade om du orkade komma idag eller om du tänkte stanna hemma.”

”Jag kommer.” svarade jag en aning sluddrigt. Sedan kände jag hur Justins huvud på min bröstkorg rörde sig lite.

Jag struntade i att Charlie var i samma rum som oss, tyckte jag hade gömt tillräckligt för henne redan, och drog med naglarna på Justins rygg. Försiktigt och viskade:

”Älskling, vakna.” i hans öra. Han började röra sig igen, grymtade till och tryckte in ansiktet i mitt ena bröst. Jag försökte hindra honom, men min morgonstyrka var inte alls lika stark som hans, det slutade med att han låg med min bröstvårta mot sin kind. Jag kollade på Charlie, som kollade på oss och försökte hålla sig för skratt.

”Skratta inte!” sa jag och pekade med handen mot dörren, ”Gå.” hon skrattade, höll upp händerna och skrattade till när hon gick ut, och stängde dörren efter sig.

”Justin… Jus… Juju…” viskade jag, försökte få honom att vilja vakna upp, han skakade på huvudet.

”Kom igen, baby.”

”Nej.”

”Charlie är här, hon kom för att se hur jag mådde, och såg dig, oss.” Han höll mig hårdare, men jag såg hur hans ögon öppnades, för att luta sig bak lite och kolla in min bröstvårta. Ett flin spreds på hans läppar.

”Det finns inget bättre sett att vakna upp.” viskade han, man hörde flinet i hans röst. Jag valde att ignorera.

”Charlie såg dig Justin.”

Han kollade upp i mitt ansikte, låg dock kvar mellan mina bröst.

”Jaha? Vi skulle ju ändå berätta för henne, nu slapp vi.” han log, ”eller du.”

”Hon såg oss såhär, halvnakna. Hon tror att vi haft sex Justin!”

Han flörtade med sina ögonbryn, ”Skulle de vara så vara så farligt då?” Jag bara stirrade på honom.

”Jag menar allvar Justin.”

”Jag med Jenna.” Han betonade mitt namn extra, log mot mig. Plötsligt gav han mitt bröst en kyss, först vid sidan av bröstvårtan, sedan bröstvårtan, länge, sög inte, men lät tungan glida över den några gånger. Det spatt till i mig och jag kände det där nere darra till. Jag hade inte ens märkt att jag slutit ögonen förens jag hörde hans röst från min bröstkorg, där han kysste mig mellan brösten.

”Det gillade du va?” viskade han, lät inte kaxig eller skrattfärdig, bara likgiltigt. Han började kravla upp över mitt bröst samtidigt som jag kände en rodnad spridas på mina kinder.

”Du är så söt.” skrockade han och kysste mina läppar försiktigt när han var tillräckligt nära. Jag kände mig bekvämare med honom såhär, när han var i min jämnhöjd. Han kysste min kind försiktigt, strök med läpparna över mina kinder och kysste mig lite då och då. Jag föll djupare ner i kudden, märkte att han låg på mig, utan att vara tung, men ändå låg där, mellan mina särade ben.

Mot min vilja drog han sig tillbaka, kollade ner på mig med ett stort leende. De svarta korta hårstråna på hans överläpp var så mycket tydligare när man var så nära. Jag försökte att inte andas för mycket på honom, ville inte att han skulle äcklas av min dåliga morgonandedräkt. Jag andades i stället ut med näsan.

”Vi kanske ska gå upp? Jag skulle gärna legat kvar här hela dagen, men jag kommer inte kunna stå ut med att ha dina bröst så nära inpå så länge till.”

 

Justins perspektiv:

 

Hon blev alldeles röd i ansiktet, fnittrade vilt, men bröt inte vår ögonkontakt.

”Vad kommer hända då?” viskade hon, fortfarande med helt rött ansikte, jag höjde ögonbrynen.

”Är du säker på att du vill veta…?” viskade jag. Hon fnittrade till, men nickade. Jag kunde inte hålla mig för skratt och skrockade till.

”Jag skull--.” jag blev avbruten av två hårda bankningar på dörren.

”Ni kommer ut nu! Innan jag kommer in och spår små rosa moln och enhörningar på er! Jag mår illa av kärlek!”

Jenna kollade skojpanikslaget upp på mig.

”Vad ska vi göra?” viskade hon. Jag flinade och nästa ögonblick var jag uppe ur sängen, böjde mig över henne och plockade upp henne i min famn. Hon skrattade vilt när jag bar iväg henne till hennes Walk-in-Closet. Hon slängde sina armar om min hals och skrek tillbaka till Charlie:

”Vi kommer!” Sedan la hon ner huvudet på mitt bröst och suckade nöjt, vid det laget var jag inne i hennes gigantiska garderob och tänkte släppa ner henne, när hon höll sig kvar runt min hals.

”Vill du inte sätta på dig något?” Hon suckade, sedan släppte hon min hals och lät mig komma ner. Men hon ställde sig nära mig, med armarna om min hals, brösten pressade mot min bröstkorg och läpparna nära mina.

”Vänd dig om.” viskade hon. Jag himlade lätt med ögonen.

”Jag har sett”, jag lutade mig ner mot hennes öra och viskade, ”bröst”, jag lutade mig sedan tillbaka och sa i normal röst, flinande, ”innan, babe. Och jag såg dina för bara en liten stund sedan.”

Hon blev röd i ansiktet, men skakade på huvudet.

”Snälla?”

”Bara vända mig om?”

Hon nickade, så jag suckade, kysste hennes mungipa och vände mig om. 


Mina collage ser ledsna och dystra ut. 
puh. 
 
I nästa kapitel får ni reda på hur de ser på sitt förhållande? Är de tillsammans eller bara fuckbuddies? Utan att ha haft sex... Lol. 
Vad tyckte ni om detta? För naket? Mer naket? Vad tyckte ni om Charlies perspektiv i början? Roligt? Tråkigt? Mer andras perspektiv? Vad tyckte ni om kapitlet! Och allt med Jenna och Justin, det "nakna", vad tyckte ni? Snälla, skriv alla era viktiga åsikter! 
 
Förlåt för den sämsta uppdateringen! Jag hoppas alla sett min anledning, massa skolarbeten och plugg o skit! Skolan går tyvärr först, även fast jag inte önskar det. 
 
Älskar er. Tack för att ni stöttar mig! Puss&Kram ♥
 
Kommentera, minst 19 kommentarer? Uppdateringen har ju faktiskt suget ganska mycket :(
klarar ni en till kommentar...? ♥♥ I know you do 

 




Chapter 30.- Take it off then?

”Jag fattar bara inte varför du inte vill berätta för henne, inte något om mig… Vill du inte att jag ska vara här längre? Bara säg till, bara säg till så drar jag…” Han kollade upp på mig med sårade ögon. Jag var helt ordlös. Hur kunde han ens tänka något sådant? Att jag inte ville ha honom här. Jag gick fram till honom och slängde armarna om hans hals, kramade honom hårt. Tryckte hans kropp mot min, han kramade mig tillbaka och jag tryckte mina läppar mot hans hals.

”Såklart jag vill ha dig här, lova mig att aldrig ifrågasätta det igen, okej?” Jag la handen om hans nacke och kollade upp i hans ansikte. ”Vi berättar för Charlie imorgon, okej?” Han kollade med rosiga kinder ner på mig, log och kysste mina läppar mjukt.

”Okej.” Han såg glad ut. Och jag var också glad.

”Kom så kollar vi på film eller något.” viskade han och drog mig mot tv-rummet.

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag höll för mitt ansikte när Justin tryckte av min polaroidkamera för att ta ett foto på mig, han suckade ljudligt.

”Varför gömmer du dig hela tiden?”

”Jag ser hemsk ut!” skrattade jag, och det sa jag inte för att jag ville att han skulle påpeka motsatsen, jag gjorde det för att det var sant. Jag hade slumrat till på soffan i Justins famn framför tv:n och vaknat upp en stund senare av att han fotograferade mig.

Den femte bilden på mig med händerna framför ansiktet matades ut ur min polaroidkameras framsida. Jag hade fått den av mina föräldrar när jag fyllde 17, och haft mycket användning av den. Justin suckade och tog upp bilden för att sakta se bilden av mig visa sig på det innan vita fotopappret, han skakade fotot hastigt.

Jag satte mig på knä och lutade mig mot honom, var noga med att inte sätta knäet i bilderna som redan framkallats, inte heller i hans skrev. Jag lutade mig nära honom, sträckte mig efter kameran och suckade tungt när han lutade sig tillbaka i soffan, allt för att inte låta mig få tag i den.

”Ge mig den, snälla!” sa jag och lutade mig ännu längre mot honom. Hans ansikte var i min bröstkorgshöjd och han kollade ner på mina bröst då och då, ett stort flin spreds på hans läppar samtidigt som han viskade:

”Om jag får ta en seriös bild på dig, så får du den.” Jag suckade och la händerna för ansiktet. Men sedan nickade jag och kollade upp på honom. Ett leende spreds på hans läppar när jag nickade, och samtidigt som ett leende spreds på hans läppar kunde jag inte hindra leendet som spreds på mina. Ett litet, till en början med. Han höll kameran framför ena ögat och knäppte av ett foto på mig, som han tog emot innan han satte kameran framför ögat igen.

”Le större.” flinade han och jag kunde inte låta bli att le lite större, han tog ett foto, tog emot fotot och höll kameran framför ögonen igen.

 

♚ Be a queen, not a princess | via Tumblr

 

”Bit dig i läppen älskling.” Jag älskade när han kallade mig det, och bet mig därför lite i läppen, kände mig oerhört töntig när jag försökte se sexig ut framför honom. Jag brukade annars inte känna mig osäker, inte för mitt utseende, inte för min kropp. Inte längre. Men just nu, här, vid honom, kände jag mig osäker. Jag hade en enkel t-shirt på mig, ingen behå och ett par gråa slitna mjukisbyxor. Justin hade som vanligt på sig ett par jeans och en vit t-shirt, inga sockar. Jag älskade hans fötter. Och jag älskade att de var några storlekar större än mina, att man kunde se skillnaden tydligt när man såg de tillsammans.

Jag slutade bita mig i läppen, kände mig dum som ville se sexig ut framför honom.

”Bit dig i läppen igen.” log han och la bilderna han tagit åt sidan för att komma närmre mig. Vi båda satt båda skräddare bara några centimeter ifrån varandra.  Mina fötter drogs mot hans när jag rörde på de, kameran var bara tre decimeter från mig, det kunde omöjligt bli några bra bilder från detta avstånd.

”Om du inte vill bita dig i läppen”, han flinade stort, ”ta av dig tröjan.”

Jag rynkade pannan och skakade på huvudet, sedan lutade jag mig fram för att greppa kameran, och denna gången lyckades jag. Snabbt kravlade jag mig en bit tillbaka, för att han inte skulle kunna ta kameran ifrån mig igen.

”Ey.”

”Du sa en bild till!” sa jag och skrattade till, han suckade och jag såg honom puta med underläppen genom kameralinsen. Han försökte se sur ut, men ett litet leende syntes ändå på hans läppar. Jag knäppte av ett foto på honom, tog fotot och la det bland de andra, för att jag skulle kunna ta fler. Sedan fortsatte jag ta några foton på honom, skojade med honom och lät kameran glida ner mot hans mage.

”Ta av dig tröjan.” Och det gjorde han, snabbt var tröjan av och jag drog ett djupt andetag av förvånad. Var inte beredd på att han verkligen skulle göra det jag sa åt honom.

Jag skrattade till och tog ett foto på hans mage, alla hans magrutor. Flyttade mig lite närmre och la ena handen mot hans tonade mage, hans magrutor var hårda mot min handflata och jag knäppte av ett foto, på min hand på hans mage. Jag kunde inte låta bli att le belåtet. Han lutade huvudet närmre mitt och viskade:

”Gillar du detta?” Jag ignorerade hans fråga och flyttade mig bak, la fotot med hans mage bland de andra.

”Luta dig lite sexigt mot armstödet.” Han lutade sig bak, hans rygg blev helt sne av ställningen han låg i och det såg riktigt osexigt ut. Och absolut inte sexigt.

”Detta ser inte sexigt ut Jenna.” skrattade han. Jag flyttade mig bak och vinkade honom mot mig, befallde honom att lägga sig med huvudet mot armstödet istället, med hjälp av händerna. Han gjorde som jag sa, lät mig köra med honom lite, och såg direkt mycket attraktiv ut.

”Vart ska jag ha händerna?” frågade han mig, jag flinade och pekade på hans huvud med handen som inte höll i kameran.

”På huvudet.” sa jag, ”och försök att se så attraktiv du kan ut.” fnittrade jag och han gjorde som jag sa med ett skrockande. När jag fick se honom i den utmanande positionen ville jag bara hoppa på honom. Hans ena hand var sexigt intrasslad i håret vid nacken och den andra låg på ryggstödet och han bet sig sexigt i läppen. Såg lagom sexuellt frustrerad ut, som om han kämpade emot viljan att dra ner mig mot sig. Jag ville inte ens veta vad han ville göra med mig i min fantasi. Jag tog några olika foton på honom i den positionen, fotostunden slutade med att jag tog närbilder på hans läppar. Kameran var inte så bra på närbilder, men jag orkade inte hämta min systemkamera, så jag fotsatte med den en aning sega polaroidkameran.

Plötsligt tog han kameran ut mitt grepp och puttade bak mig mot den andra sidan av soffan. Utan att säga något la han mig med huvudet mot det motsatta armstödet som han lutat sig mot innan. Jag hann knappt reagera innan mitt huvud var lutat mot armstödet.

”Nu är det min tur att fota dig.” log han och höjde kameran mot sitt ansikte. Han knäppte av ett foto på mig och lutade sig sedan ner och kysste min panna. Han tog fotot och la de en bit från de andra, log mot det innan han kollade på mig igen.

”Lägg handen på bröstet”, började han, jag rynkade pannan och la den på magen, en bra bit under mitt ena bröst, ”på bröstet.” Jag skakade på huvudet, han suckade, lekfullt, och gav sig sedan. Han började fotografera mig, till en början med i olika vinklar, sedan närmre och närmre. När han nästan var upp i mitt ansikte med kameran ångrade han sig plötsligt och flyttade ner både kameran och sin kropp mot min mage.

”Eftersom att det bara kommer se dumt ut om jag lägger min hand mot din mage kysser jag den istället.” förklarade han och drog upp min tröja med blicken upp mot mig. Jag litade på honom och därför nickade jag med ett leende. Han log och kysste min mage mjukt, samtidigt som han tog en bild av sig själv göra det. Det kändes konstigt, att ha honom så långt nere, men det gjorde ingenting. Jag litade på honom, han skulle inte försöka göra något mer. Detta var bara mys. Han tog fotot och la de en bit från de andra fotona, antagligen för att de inte skulle tappas bort bland de andra. Sedan kollade han upp på mitt ansikte och log stort, jag log tillbaka och han drog ner min tröja en bit för att sedan börja kravla upp till mig. Han la ifrån sig kameran och särade på mina ben för att placera sig emellan dem. Han la inte hela tyngden på mig, men lite av hans tyngd pressades ner mot mig. Han log stort mot mina läppar för att sedan pressa de samman i en mjuk, kärleksfull kyss. Jag höjde mina händer och placerade de på hans mjuka kinder, smekte den mjuka huden försiktigt med mina tummar. Jag smekte sedan hans käkben, försiktigt. Plötsligt avbröt han vår kyss och tog upp kameran igen, vände den om på något konstigt sätt med bara en hand, och knäppte sedan av ett foto på oss båda. Han tog fotot och la det vid fotot när han kysste min mage, sedan la han sig huvud mot min hals och höll mig nära sig med armen som inte höll i kameran. Jag försökte få mitt leende att se lite mindre stelt ut, men det verkade omöjligt. Jag såg stel som en pinne ut, alldeles för tillgjord. Han tog ännu en gång fotot och la det bland högen med bara två foton. Sedan kollade han upp på mig med ett vackert litet leende, han hade återigen kameran riktad mot oss. Han lutade sig ner och pressade sina läppar mot mina, och jag kysste honom snabbt tillbaka. Han knäppte av fotot och avbröt kyssen med ett beklagande leende. Ja log bara tillbaka.

Så fortsatte vi hela eftermiddagen, inpå kvällen tillochmed, klockan var halv 9 innan vi slutade ta löjliga bilder på varandra. Då satt jag i hans knä och vi båda gjorde löjliga miner. Vi avbröts av min mages kurrande. Justin flinade och stängde av kameran, kollade på mig med ett leende och kysste mig på kinden.

”Jag steker några ägg till oss.” log han och jag kravlade mig ur hans famn för att studera honom gå baklänges iväg från mig. Kameran höll han i sin ena hand, den andra vinkade han sorgset till mig med. Jag skrattade bara åt honom, han såg så söt ut när han låtsades vara ledsen.

”Jag kommer till dig snart!” han log och nickade glatt.

När han var borta kollade jag igenom högen bilder vi hade tagit. Den hade blivit ganska stor och bilderna hade blivit många. Jag fattade inte att fotobilderna inte tagit slut. Jag visste inte hur länge vi hade hållit på, men det hade gått en stund.

Jag tog upp ett foto jag fann väldigt gulligt, det var en av de senaste bilderna vi tagit. Jag satt i hans knä och kollade upp på honom med en kärleksfull blick, han kollade ner på mig med en lika kärleksfull min. Man såg hans armar runt min midja lite svagt på bilden.

Jag fattade inte att det bara hade gått drygt en och en halvvecka, och redan var vi såhär nära varandra. Vi tyckte om varandra väldigt mycket, jag tyckte i alla fall om honom väldigt mycket. Han var så otroligt snäll, hans mjuka läppar alldeles för inbjudande och hans varma famn alldeles för mysig att krypa in i på kvällarna. Jag tyckte om honom väldigt mycket. Det bubblade upp i mig när jag tänkte på honom. Varje gång jag såg honom på andra sidan gymmet ville jag bara springa dit och hoppa upp i hans varma famn och kyssa honom. Så hårt jag bara kunde, jag ville inte att någon annan skulle ha en crush på honom eller tycka att han såg bra ut. Han var min, min och bara min. Jag reste mig snabbt upp ur soffan med fotot i handen, snabbt satte jag fart mot köket. Jag stannade precis vid dörröppningen och studerade honom bara där han stod med ryggen mot mig. Lukten av stekt ägg fyllde luften och efter en stund vände han sig om. Ett leende spred sig på hans läppar.

”Hej.” log han och studerade mig ner och upp en gång. Sedan raderade jag mellanrummet mellan oss och var hårt pressad mot hans bröstkorg med läpparna tight mot hans och mina armar om hans nacke. Han blev en aning tagen av min framfusighet och det tog några sekunder för honom att besvara min heta kyss, men när han väl gjorde det kysste han mig med sådan passion att mina ben nästan vek sig under mig. Han slingrade snabbt armarna om min midja och drog min kropp tätare mot sig, hans läppar masserade mina hektiskt, han händer gled över min rygg, upp och ner, samtidigt som han höll mig stadigt mot sig. Jag smekte håret i hans nacke och kysste honom passionerat. Mina händer gled över hans nacke och in under hans t-shirt, jag kände hur han rös under min beröring och log glatt mot hans läppar. Vilket gjorde att kyssen förstördes en aning, men Justin räddade den snabbt genom att kyssa mig igen. Efter bara några sekunder slickade han försiktigt på min underläpp, bad om tillträde till min mun. Vilket han fick, direkt. Han smekte min tunga med min samtidigt som hans händer fann min rumpa, han klämde försiktigt på den, vilket ledde till att ett halvkvävt stön rymde från mina läppar. Han log, bara några sekunder, innan han började kyssa mig igen. Innan jag hann göra motstånd mot hans rörelser hade han burit upp mig på sina höfter. Jag höll mig hårt fast runt hans hals för att inte trilla ner, rädd att han skulle tappa mig, men han höll mig fast mot sig. Jag rörde mig inte en centimeter från hans grepp. Plötsligt snurrade han runt och lyfte upp mig på bänken bredvid stekjärnet med ett stekande ägg. Jag slingrade mina ben runt hans lår och smekte hans kinder och käke med mina händer, samtidigt som han smekte mina höfter mjukt. Efter en stund var vi tvungna att avbryta den intensiva kyssen, mina lungor skrek efter luft. Vi andades tungt in samma luft och Justin la sin panna mot min. Leenden spreds på våra läppar, jag slingrade mina armar om hans nacke och fingrade på håret i hans nacke.

Vi sa inget, bara andades. Plötsligt spred sig en bränd doft i hela köket, mitt ansikte slog snabbt åt sidan, där ett bränt ägg låg på stekpannan. Justin släppte mig snabbt för att ta bort stekpannan från det varma, samtidigt som ett skratt bubblade i min hals.

Och snart skrattade vi, båda två. Så att vi vek oss.

 

~

 

Vi låg hopslingrade i sängen. Mitt huvud låg på Justins bröst, min arm var runt hans midja och hans arm var runt min. Han andades tungt i mitt hår, men han sov inte ännu. Vi hade pratat en stund, men nu hade orden tagit slut, vi bara låg här och njöt av varandras sällskap. Tills Justin bröt tystnaden:

”Hur ska du berätta om oss för Charlie?” Jag drog ett djupt andetag och suckade. Slöt ögonen och lutade kinden mot hans bröstkorg.

”Jag vet inte, jag vill inte ens tänka på det.” jag suckade igen, ”Hon kommer vara så arg på mig.” Jag kände hur han kollade ner på mig.

”Varför?” Jag kollade upp på honom och tvingade mig själv att öppna ögonen.

”För att jag inte berättade för henne tidigare.”

”Varför gjorde du inte det då? Berätta varför du inte gjorde det för henne.” Jag la ner huvudet på hans bröst och suckade.

”Jag vet helt ärligt inte, det bara blev inte så, jag ville ha dig för mig själv eller något.”

”För dig själv? Vad hade du tänkt att hon skulle tvinga oss göra om hon fick reda på det? Ha en trekant?” han skrattade till. Jag spärrade upp ögonen och kollade upp på honom.

”Gå och lägg dig!” sa jag, kunde inte låta bli att skrocka till. Han log mot mig, höll ner mitt huvud mot sitt bröst, kysste min hjässa och viskade sedan:

”Jag ligger redan ner.”

 

Justins perspektiv:

 

Jag vaknade mitt i natten av att Jenna rörde oroligt på sig. Hon snurrade runt i mitt läsa grepp om hennes midja. Uttråkat. Jag drog ett djupt andetag och kollade ner på henne där hon nu låg med sitt ansikte mot mitt bröst, en liten söt rynka var placerad mellan hennes ögonbryn, en annan söt rynka var placerad på hennes näsa. Jag lutade mig ner och la kinden mot hennes panna. Jag försökte slappna av, men direkt snurrade hon runt uttråkat igen. Jag suckade tyst.

”Jenna?”

”Mm…” Hon lät stressad, hur man nu kunde göra det mitt i natten.

”Vad är det?” Hon drog ett djupt andetag och kollade upp på mig.

”Jag är varm.” sa hon och då såg jag svetten vid hennes hårbotten. Hennes handflator som förtillfället höll fast i mina överarmar var också blöta av svett.

”Ta av dig lite då?” Hon rynkade pannan.

”Jag har inget på mig mer än tröja och trosor, Justin.” Jag drog ett trött andetag och försökte tvinga bort tröttheten, försökte hålla ögonen öppna.

”Det gör inget, jag hjälper dig av med tröjan.” Jag reste mig upp, vinglade till, men lyckades hålla balansen där jag satt. Sedan drog jag upp Jenna och tvingade tröjan av hennes kropp. Jag blundade hela tiden, orkade inte öppna ögonen och ville inte att hon skulle känna sig obekväm med situationen. När den var av slängde jag den på golvet och la mig ner på kudden igen, drog henne med mig. Hon hamnade en bit över mig, jag hamnade vid hennes hals och jag gosade direkt in mig, la armarna om hennes midja och drog hennes kropp tätt mot min. Jag kände hennes styva bröstvårtor mot mina nyckelben, men bestämde mig för att inte kommentera det. Lät henne bara hålla om mig.

Som jag älskade att ha henne så nära. 


 

åhslutetsögorkarinte

Vad tyckte ni om kapitlet? Hoppas ni tyckte om det lite i alla fall...

Vad tyckte ni om den sista biten av kapitlet? Hon tog av sig tröjan, några gissningar på vad som kommer hända nu? ;D Den som svarar rätt får en kaka! :D 

Snälla gissa! Är så kul att få reda på vad ni tror! 

förlåt att det tagit så lång tid... Im sorry :( 

KOMMENTERA. 

minst.... 20 kommentarer? :D

30 kapitel jao! :D 




Chapter 29.- Charlie

”Min mamma är advokat och min pappa läkare.”

”Oj.”

”Japp.” Jag drog ett djupt andetag, började plötsligt känna mig ganska trött.

”Sova nu, för du kommer väll inte berätta om din familj ändå?” Han skrockade till, men skakade på huvudet.

”Nej, det kommer jag tyvärr inte, Jen.”

”Usch, kalla mig inte Jen!”

”Varför?”

”Jag blev alltid kallad det när jag var liten, och jag hatade det!” Han skrattade till och kysste min hjässa.

”God natt.”

 

Justins perspektiv:

 

”Det var… Annorlunda.” sa jag när jag fick syn på vad Jenna hade på sig. Hon hade korta, inte för korta, men korta, grå shorts på sig. Knähöga söndriga knäsockar, ett par svarta genomskinliga tights under, en t-shirt med en döskalle och en svart tunn kofta över. Jag hade aldrig sett henne med sådana här kläder innan, det var annorlunda, inte för att jag inte gillade det, det var fint, men det var ändå annorlunda. Jag kollade upp i hennes ansikte och upptäckte en gråstickad mössa på hennes huvud, antagligen en del i hennes style för dagen. Jag visste att hon hade varierad stil; men inte såhär varierad.

”Då matcher väll vi då.” snäste hon tillbaka, klart på dåligt humör. Hon korsade armarna på bröstet och kollade surt på mig. Jag blev chockad och rynkade ögonbrynen, hon brukade inte snäsa mot mig så.

”Ehm, det var inte så jag menade… Jag tycker det är… Fint…”

”Du låter inte så övertygande.” snäste hon. Jag rynkade ännu mer på ögonbrynen.

”Jag tycker du ser fin ut, jag är bara inte van vid att du har på dig så… Ja, du vet, mörk---.”

”Är det något fel eller?” Jag suckade och skakade på huvudet, höll upp händerna i en beskyddande gest och backade bak ett steg. Ville inte göra detta till något argument.

”Jag är ledsen Jenna, jag menade det inte så, du ser jättefin ut!” sa jag och kollade djupt in i hennes ögon. Hon slappnade av och höll plötsligt armarna för magen.

”Jag är ledsen, jag överreagerar, jag har bara så ont i magen, det går aldrig över! Jag fattar inte, jag har redan fått mens! Men mensvärken försvinner inte! Den brukar alltid försvinna!” Hon lät frustrerad, och jag förstod henne. Hon hade redan stannat hemma två dagar denna vecka för mensvärken. Två dagar där hon inte kunde gå överhuvudtaget, och jag hade fått bära henne överallt. Överallt. Det värsta för henne de två dagarna för henne var att hon inte kunde duscha, jag hade erbjudit henne att göra upp ett bad åt henne, men hon hade dumförklarat mig för tanken. Hon kunde ju inte bada med mens, fattade jag inte det? Hon hade hållit ett långt föredrag om detta för mig, ett föredrag jag helst viljat slippa. Men jag hade förstått henne. Och det var synd om henne, jag var glad att jag inte var tjej.

”Jag vet, baby.” sa jag och gick fram till henne, la armarna om henne och kramade om henne hårt, hon la armarna slött om min midja och jag lämnade en mjuk kyss på hennes panna.

 

nołnormal

 

Sedan kramade jag om henne igen, mjukt och försiktigt.

”Var hemma idag med då?” viskade jag försiktigt, hade inget emot att slippa träna och ignorera henne hela dagen, men hon skakade på huvudet i min famn.

”Charlie kommer tro att jag har någon annan anledning att inte komma till jobbet, så kommer hon komma hit och se dig, och så kommer hon få reda på oss.”

Någonstans långt inne i min kropp högg det till. Varför ville hon inte att någon skulle veta om oss? Ville hon inte att någon skulle veta att hon var med mig, hur vi nu var. Jag visste inte ens vad vi var. Och jag ville inte fundera på det, så jag bara kramade henne hårdare, drog in den söta doften av hennes hår och kysste hennes hjässa.

”Ska vi dra?” viskade hon, jag nickade och drog mig bort från henne, när hennes händer lämnade min midja slöt hon de om magen igen.

”Du är jättefin, Jenna.” sa jag och smekte hennes kind mjukt med tummen, ”Förlåt för innan.” Hon log mot mig och ställde sig på tå för att kyssa mina läppar, hon la ena armen om min nacke och kysste mina läppar försiktigt. Sedan kollade hon in i mina ögon och viskade:

”Det gör ingenting, jag överreagerade.” Hon kollade ner på min t-shirt, en vit med en döskalle på. Döskallen hade hörlurar på skallen, ”och vi matchar, båda har lite creepy tema idag, jag gillar det.” viskade hon och log upp mot mitt ansikte.

”Jag med.” viskade jag med händerna på hennes höfter, smekte hennes jeansbeklädda höfter mjukt, en aning belåtet.

”Vi ska nog dra nu, så att jag inte kommer försent.” Jag suckade, men nickade och tog ett steg ifrån henne. Greppade sedan tag i hennes hand och drog ut henne från lägenheten.

~

Jennas perspektiv:

 

Jag var tvungen att luta mig över kassan av värken i magen, den huggande känslan var tydlig hela tiden. Jag behövde Justins händer, hans varma smala fingrar, hans lugna massage. Jag gömde ansiktet i händerna och försökte minnas hans händer på min mage, ville bara springa in till honom och be honom massera mig. Jag kollade upp, såg honom genom glaset som gjorde så att man hade uppsikt över gymmet hela tiden. Han lyfte tyngder, svetten rann från hans ansikte och musklerna i hans armar spändes när han lyfte upp tyngden en sista gång. Han la den ifrån sig på ”stället” över sitt huvud och satte sig upp. Hans svarta träningströja jag tappat räkningen på hur många gånger jag tvättat var blöt av svett, hans hår också. Det stod åt alla håll och kanter av svett. Jag fäste blicken vid honom, tänkte bort smärtorna i magen, tänkte på svetten som rann sexigt nerför hans muskulösa rygg. Plötsligt vände han huvudet mot mig, hade antagligen känt min blick mot sig. Ett vitt leende spreds på hans läppar, sedan gav han mig en slängkyss. En mjuk en, och jag låtsades fånga den för att placera det på mina läppar.

Precis när jag skulle släng kyssa honom tillbaka avbröt en röst mig från höger. 

Det var Charlie.

”Besvärar magen dig fortfarande?” frågade hon bekymrat. Jag försökte kamouflera min slängkyss-min med att torka mig om läpparna, hon rynkade på pannan, men lämnade det. Och det var jag glad över. Jag slängde Justin en kort blick innan jag vände mig tillbaka till Charlie, han hade lagt sig ner och lyfte nu tyngder igen. Jag längtade så att det värkte till klockan fem.

Jag nickade som svar på Charlies fråga.

”Ja, den brukar aldrig besvära såhär länge.” Jag suckade tungt och hon vad mig en sorgsen blick.

Precis när han tänkte svara högg det till värre i magen än förut och jag var tvungen att vika mig dubbel för att kunna ta emot smärtan utan att falla omkull. Jag la armarna krampaktigt om magen och gnydde till. Charlie steg fram till mig och kramade om mig mjukt. Smärtan i magen förmindrades och jag kollade upp på henne samtidigt som hon sa:

”Jag skjutsar hem dig.”

 

Justins perspektiv: 

 

Klockan var fem och jag var precis påväg att lämna gymmet. Jag hade längtat efter Jenna hela dagen, men inte sett till henne på ett tag. Inte sedan jag slängkysste henne. Precis när Charlie kom igen och jag återgick till mitt tränande. Som jag förövrigt började bli ganska trött på, både på att jag och Jenna var tvungna att vara hemliga hela tiden, och att träna. Jag hade tränat nu ca varje dag i lite mer än en månad. Det var ganska uttråkande, men vissa dagar tränade jag inte musklerna. Bara sprang, i omgångar. Och vilade, såklart. Hängde i omklädningsrummet och försökte undvika de andra som tränade. Som ibland kunde vara ganska många. Både killar och tjejer sprang på löpbanden eller lyfte tyngder. Men jag pratade inte med någon, lyssnade på min musik och skötte mitt egna.  

Precis när jag tänkte öppna dörren ut hörde jag Charlies röst bakom mig, hon pratade med någon, Kevin kanske. En av killarna som jobbade här. Jag hörde inte exakt vad Charlie sa, men jag hörde Kevins svar:

”Jenna?” Jag stelnade till. Jenna? Varför pratade de om Jenna?

”Hon åkte hem innan, eller jag skjutsade hem henne. Hon hade så ont i huvudet att hon knappt kunde st--, tänka.” Hon ändrade ordet stå till tänka, snabbt. Kevin märkte det inte, men det gjorde jag. Jag stelnade till. Hade Jenna åkt hem? Jag kollade bak och mötte Charlies blick i samma sekund som hon och Kevin rundade hörnet ut från personalrummet. Charlie log snabbt åt mig, öppnade munnen för att säga något, men hann inte innan jag redan skyndat mig ut ur dörren och släppt den bakom mig. Jag gick med raska steg mot parkeringen, med min svarta ryggsäck på ryggen, med alla värdesaker jag ägde, som inte var många. Det var inte så att jag inte litade på Jenna, det gjorde jag, väldigt mycket. Mycket mer än jag hade litat på någon de två senaste åren. Jag hade inte lärt mig att lita på någon, till jag träffade Jenna.

Jag svettades i min skinjacka, det var alldeles för varmt för att ha skinjacka, jacka överhuvudtaget faktiskt. Det var säkert 25 grader, minst. Men jag orkade inte stanna och ta av den, fortsatte hellre med den på mig.

När jag kom fram till parkeringen stod Jennas bil där, men ingen Jenna syntes till. Jag suckade, det Charlie sagt var sant. Hon var inte här längre, jag drog ett djupt andetag och började min vandring mot Jennas lägenhet, vår lägenhet. Nästan.

 

Jennas perspektiv:

 

Justin var kvar på gymmet och jag låg i min säng med armarna runt magen. Huggen hade avtagit, men jag orkade inte resa mig upp. Låg hellre kvar i sängen och oroade mig för Justin än att resa mig upp och göra något annat. Jag hoppades på att han inte hatade mig, vad skulle jag säga? ’Charlie tvingade mig att åka med henne’, skulle inte fungera. Visst, Charlie hade tvingat mig att följa med henne, men det var ändå ett tanigt argument.

 

Jag hörde hur dörren öppnades, sedan stängdes. Jag hörde hur han slängde sin ryggsäck på golvet och drog av sig skorna, hur han drog av sig jackan och tassade över golvet mot mitt rum.

Äntligen orkade jag resa mig upp. Jag reste mig upp och vandrade ut ur rummet för att möta honom, när jag fick se hans svettiga ansikte och svettfläckar på den vita t-shirten fick jag dåligt samvete.

”Förlåt…” viskade jag och stannade när han gjorde det, vilket han gjorde några meter framför mig. Han såg inte arg ut, bara trött och varm. Hans ansikte var rött av ansträngning, hans hår stod rakt upp av hur många gånger han dragit handen igenom håret.  

”Jag är så ledsen…” viskade jag när han inte svarade, han suckade utmattat och log, precis när han skulle börja prata avbröt jag:

”Jag kunde bara inte berätta om oss, att du kunde skjutsa hem mig. Jag vill inte att hon ska veta om oss ännu. Förlåt mig.” Leendet försvann från hans läppar, han kollade förläget bort. Korsade armarna på bröstet. Såg ut att vara i djupa funderingar.

”Varför kan du inte berätta för henne om oss?” frågade han plötsligt, jag blev lite tagen av hans fråga. Jag trodde han accepterade det, att jag ville vänta.

”Jag vill bara att vi ska vara säkra på att… Allt fungerar och att vi inte… Tröttnar på varandra…” sa jag och rynkade pannan.

”Jag kan inte ge dig något, Jenna”, sa han, bytte nästan ämne och kollade in i mina ögon, ”du fattar det va?” Jag rynkade pannan.

”Jag vet att du inte kan ge mig något, det behövs inte, det enda jag vill ha är dig.” svarade jag ärligt.

”Varför kan du då inte berätta om oss för Charlie, om du vill ha mig så mycket?” Han hade fortfarande händerna i kors framför bröstet.

”Det är för tidigt, jag har aldrig varit i ett förhållande förut… Jag vill att det ska vara perfekt.” sa jag och kollade djupt in i hans ögon.

”Jag har bott här i en månad Jenna.”

”Men det var en vecka och några dagar du kysste mig.” Han blev tyst, kollade bara på mig. Han släppte händerna på sidorna och suckade.

”Jag fattar bara inte varför du inte vill berätta för henne, inte något om mig… Vill du inte att jag ska vara här längre? Bara säg till, bara säg till så drar jag…” Han kollade upp på mig med sårade ögon. Jag var helt ordlös. Hur kunde han ens tänka något sådant? Att jag inte ville ha honom här. Jag gick fram till honom och slängde armarna om hans hals, kramade honom hårt. Tryckte hans kropp mot min, han kramade mig tillbaka och jag tryckte mina läppar mot hans hals.

”Såklart jag vill ha dig här, lova mig att aldrig ifrågasätta det igen, okej?” Jag la handen om hans nacke och kollade upp i hans ansikte. ”Vi berättar för Charlie imorgon, okej?” Han kollade med rosiga kinder ner på mig, log och kysste mina läppar mjukt.

”Okej.” Han såg glad ut. Och jag var också glad.

”Kom så kollar vi på film eller något.” viskade han och drog mig mot tv-rummet.  


kanske inte så händelserikt som jag tänkt mig, men två småsmå "bråk" typ, heh. Älskar att skriva bråk av någon anledning, men suger på att komma på anledningar till att de bråkar. ups 

 

Vad tyckte ni annars?

I nästa eller nästnästa kapitel kommer en sak som jag ser framemot att skriva, MYCKET, HAHA :D 

 

GODNATT. 

OCH 

KOMMENTERA. 

minst.... 23? 

 




Chapter 28.- I think you forgot something

Previously
 

”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.

”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.

”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.

”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.

Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.

”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?” 

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag bara stirrade på honom. Följde hans vackra ansiktes konturer, försökte förstå om han skojade eller menade allvar. Han såg helt allvarlig ut. Jag hoppades på att han skojade. Skulle han bli sur om jag svarade nej? Jag bara fortsatte stirra på honom, uttyckslös i ansiktet.

Plötsligt släppte han min hand, reste sig från pallen och backade några steg från badkaret, jag satte andan i halsen när han snabbt drog av sig t-shirten som innan täckt hans överkropp. Jag stirrade bara på honom, det skulle inte förvåna mig om jag såg skräckslagen ut, panikslagen. Han drog av sig sockarna snabbt innan han knäppte upp byxorna och lät de falla ner till marken.

När min blick gled ner över hans bara överkropp och över hans kalsonger gav Justin upp och började gapskratta. Han vek sig på mitten och hans vackra klingande skratt ekade i de jordgubbsdoft fyllda rummet. Hans skratt var inte elakt, inte hånande, bara glatt, som om jag dragit ett riktigt bra roligt skämt. Jag rynkade pannan och undrade vad han skrattade åt, satte mig upp bättre i badkaret, för att delvis se honom bättre, delvis försöka stirra ut honom. Man tog inte en person som satt ner som en hösäck seriöst. 

Sedan började även jag skratta. Jag hade inte en aning om varför, det bara blev så. Tillsammans skrattade vi tillsammans så att båda blev helt röda i ansiktet, sedan skrek jag åt honom:

”Vad skrattar du åt!?” Sedan började jag skratta igen. Jag hade fortfarande ingen aning om varför, kanske var det chocken av vad som hände innan som släppte, eller så var det bara situationen. Justin stod framför mig med endast kalsonger, alla kläderna på golvet, och jag satt här helt naken, det enda som täckte mig var det skummiga vattnet.

”Du skulle sätt din min!” skrattade han, med avbryt mellan varje ord, där han skrattade så att han inte fick luft.

”Fuck you! Sluta skratta åt mig!” skrattade jag, jag visste inte vad jag skulle säga, så jag skrattade bara. Jag brukade nästan aldrig svära annars, bara ibland, väldigt sällan. Justin kollade upp på mig i några sekunder innan vi började skratta, när vi båda lugnat ner oss satte han sig på pallen igen, bara med kalsonger denna gång. Jag försökte verkligen att inte kolla – det gick sådär, men jag försökte verkligen. Han höll blicken i mina ögon hela tiden, kollade inte ner i vattnet, inte på mina bara axlar och nyckelben. Han kollade inte, men han höjde handen och smekte mitt vänstra nyckelben mjukt med sin högerhand, mjukt över det, utan att säga något eller kolla ner. Hans mjuka beröring gav mig gåshud över hela kroppen. Från huvudet till tårna. Sedan lutade han sig mer mot mig och drog handen ner över huden precis över bröstet. Jag kollade djupt in i hans ögon.

”Jenna?” viskade han. Jag nickade. Han drog ner handen ännu mer mot mitt bröst, men mot sidan. Jag märkte hur ett retligt flin var placerat på hans läppar, men jag hade ingen aning om varför det var där? Vad var det som var så roligt?

En rysning for igenom min kropp varje gång han flyttade sin hand, det spelade ingen roll om han flyttade den en millimeter eller fem centimeter. Jag rös lika mycket ändå. Jag fattade inte ens varför jag lät honom röra mig såhär, vi hade kysst varandra för tre dagar sedan, vi hade känt varandra en månad. Men även fast jag inte visste så mycket om honom, kände jag att jag kände honom. På något sätt. Han avbröt mina tankar snabbt.

”Du glömde visst något.”

Jag hade helt glömt hur jag gömt en del av min kvinnlighet för honom bara tio minuter tidigare. Och nu stod jag helt toppless här framför honom, med allt blottat. Mitt ansikte blev snabbt rött och jag gled snabbt ner i badkaret, Justin log stort, retligt, men kärleksfullt. Sedan började han skrocka tyst. Antagligen åt mitt röda ansikte.

 

~

 

 

Vi låg i soffan. Våra ben var ihop slingrade och jag låg med huvudet mot hans hals. Kollade upp i taket med böjt huvud, lyssnade till den dåliga filmen som Justin envisats med att han ville kolla klart på när jag sagt att jag ville sova. Han hade bett mig att komma och lägga mig hos honom, så det gjorde jag efter att jag var klar med mina kvällssysslor. Gå på toa, borsta tänderna, håret, byta om till pyjamas. Jag var trött, men jag kunde inte sova. När jag blundade ploppade mannens kalla ansikte upp i huvudet på mig, kalla blå ögon. Jag drog ett djupt andetag. Lyssnade på Justins andhämtning, lyssnade till de tysta ljudet av hans andhämtning. Han låg på sidan med ryggen mot armstödet, jag låg framför honom med ryggen mot tv:n. Han kollade över mitt huvud, strök mitt huvud försiktigt med kinden, kysste mig på hjässan ibland. Så att små rysningar for igenom min kropp. Hans kyssar gjorde något med mig som jag inte kunde förklara, det började bubbla i magen och jag blev alldeles varm. Som kokande vatten.

Men även fast jag låg i hans trygga varma famn, men kokande vatten i magen, kunde jag inte sova. Inte komma till ro, inte få ur mannens kalla ögon ur mitt huvud. Jag drog ett djupt andetag igen, ville få hans uppmärksamhet, utan att riktigt kalla på honom. Ville inte störa honom så uppenbart, jag ville inte att han skulle veta att jag ville störa honom. Men jag ville ändå störa honom.

Jag drog ett djupt andetag till, suckade, stönade och stånkade. Ändrade ställning i hans famn, med hans armar om min midja, vände och vred på ansiktet, slöt vänsterarmen om hans midja, tog bort den igen. Vred och vände på benen. Allt för att få hans uppmärksamhet. Men han märkte mig inte, och om han gjorde det gav han mig ingen uppmärksamhet. Bara tystnad och stirrande mot tv:n. Jag vände mig om i hans famn, så att jag låg med ryggen mot hans bröst. Äntligen drog han ett djupt andetag och höll mig närmre sig, så att jag inte skulle trilla av soffan. Även fast den var ganska bred och jag nog inte skulle trilla ur den, även fast Justin inte hade sina armar om min midja.

”Vad är det, Jenna?” frågade han, en aning irriterat, inte alls som han brukade låta. Jag la mig stilla, slutade röra runt, slutade irritera honom.

”Jag-Jag…,” började jag, visste inte vad jag skulle säga, ”jag kan inte sova.” sa jag sedan, utan att stamma. Han höll mig närmre, som för att säga förlåt för att han varit så irriterad.

”Lägg dig ner och slappna av.” viskade han i mitt öra, jag drog ett djupt andetag och vände mig om i hans famn igen, la huvudet mot hans bröst och drog ett djupt andetag, greppade tag i hans t-shirt med mina händer och drog ännu ett djupt andetag. Sedan slöt jag ögonen och lutade mig mot honom för att försöka sova.

Men precis då högg det till i magen och jag grymtade till. Kniven som vrider sig i min mage är tillbaka, helvete.

Jag släppte greppet om Justins t-shirt och höll den för magen istället. Grymtade till och ville gråta när det högg till av smärta.

”Justin?” Han suckade.

”Ja?” Jag struntade i hur irriterad han var, också hur mycket han ville se på filmen. Han var min pojkvän och jag behövde hans magiska händer, just nu.

”Jag har ont i magen.”

”Jah--.” började irriterat, sedan tystnade han, tänkte antagligen igenom på vad jag sagt innan, sedan svarade han igen, ”jaha.” hans röst var nu sammetslen. Jag blev irriterad när han inte rörde sig ur fläcken framför mig.

”Kan du massera min mage?” frågade jag honom, snabbt nickade han. Jag grymtade ogillande när hans arm försvann runt min midja, sedan gled den under min tunna t-shirt och började mjukt smeka och massera min mage. Jag drog en djup suck och burrade in mig i hans hals.

När filmen äntligen var slut gick vi och la oss, Justin bar mig till sängen, jag hade börjat gilla det. Ha hans starka armar runt min kropp. Han hade sagt att jag inte vägde någonting, att han skulle kunna gå runt och bära på mig en hel dag. Men jag trodde honom inte, han skulle få ryggskott då.

När han la ner mig i sängen gick han för att byta om till pyjamas, sedan kom han tillbaka med sina flispyjamasbyxor och ett linne som satt tight mot överkroppen. Jag gillade det, att se hans muskulösa överkropp. Han la sig ner i sängen och jag kröp nära honom, lät han slingra båda sina armar om min midja och sussa mig i håret.

Och här låg vi nu, ihop trasslade till vad som liknande en platt boll. Mina ben mellan hans och han mellan mina, men bekvämt var det. I alla fall för mig, jag låg ju nästan på honom, och jag tror mitt knä var ganska nära hans skrev.

”När började du få känslor för mig?” viskade jag tyst, hans arm strök mig mjukt över ryggen, mjukt, mjukt. Han sussade i min nacke, handen som inte var på min rygg smekte mitt hår mjukt.

”Jag vet inte… Lite hela tiden tror jag.” svarade han utdraget.

”Inget särskilt?” Han skakade nästan omärkbart på huvudet. Om man inte låg så tätt inpå honom som jag gjorde skulle man aldrig sett det.

”Nej, hela tiden. Jag tyckte du var snygg och sexi---vacker, hela tiden, enda från början. Men när jag började gilla dig, på riktig, vet jag inte.” svarade han och jag skrattade åt hans ändring av ord.

”Okej...” viskade jag och lutade mig tillbaka till hans bröst.

”När började du gilla mig?” frågade han tillbaka, jag skrattade till.

”Jag har tyckt du var attraktiv från första början, men känslor vet jag inte när jag fick för dig… Kanske när du masserade min mage förra gången? Jag kommer inte ihåg, helt ärligt.” Han skrattade till, kysste min kind och kollade djupt in i mina ögon. Han luktade friskt, så friskt bara han kunde. Han luktade så underbart, underbarare än nytvättade lakan.

”Vad tyckte du om mig första gången du såg mig?” frågade han sedan, jag väntade några sekunder innan jag frågade:

”Ärligt eller inte?” frågade jag försiktigt. Han skrattade till.

”Inte.”

”Jag tyckte verkligen du var jättetrevlig.” ljög jag, han skrattade till och skakade på huvudet.

”Ärligt denna gången.”

”Jag tyckte du verkade läskig, när jag undrade om du ville komma hem och bo hos mig ångrade jag mig direkt efter, var livrädd för att du skulle råna mig eller något. Men ångern försvann snabbt när jag märkte vilken underbar människa du är.”

Han skrockade till, ”Underbar?”

Jag nickade, ”Väldigt underbar tillochmed.” log jag, ”Du gömmer dig bara där under skinjackan.” skrattade jag, han himlade med ögonen.

”Du ska bara veta.”

”Berätta.”

”Nej.”

”Snälla.”

”Någon annan gång.” Jag suckade och la mig platt på hans bröst, men händerna om hans nacke.

”Okej.” suckade jag samtidigt som han drog täcket högre upp. Det räckte mig nu enda upp till halsen, men jag gillade det, att vara varm.

”Vart kommer du ifrån?” viskade jag, en fråga som jag tänkt på många gånger. Vart kom Justin egentligen ifrån?

Inbillade jag mig att han stelnade till?

”Landet ingenstans.” svarade han. Jag skrattade inte, även fast jag visste att han ville att jag skulle göra det.

”Seriöst.”

”Du kommer få reda på det såsmåningom.”

”Snälla.”

”Imorgon.” Jag suckade, gav upp igen.

”Berätta om din familj.” viskade han. Jag suckade.

”Det finns inget mer om min familj än du redan vet. Berätta om din istället!”

”Vad jobbar dina föräldrar med?” Han ignorerade med vilje frågan om sin familj.

”Min mamma är advokat och min pappa läkare.”

”Oj.”

”Japp.” Jag drog ett djupt andetag, började plötsligt känna mig ganska trött.

”Sova nu, för du kommer väll inte berätta om din familj ändå?” Han skrockade till, men skakade på huvudet.

”Nej, det kommer jag tyvärr inte, Jen.”

”Usch, kalla mig inte Jen!”

”Varför?”

”Jag blev alltid kallad det när jag var liten, och jag hatade det!” Han skrattade till och kysste min hjässa.

”God natt.” 


 

Antagligen det sämsta kapitlet E-EVER!  
 

Men jag kände att jag behövde få upp någonting idag, ni har fått vänta i år känns det som! 
 
Hoppas ni tycker detta kapitlet blev okej, även fast det sög :) :) :) :) 
 

Kommentera. 
minst..... 23 kommentarer, för att det sög och var så koooooort :C 
 
 
ÄLSKAR ER. 

 




Chapter 27.- Her screams echoed

Previously
 

”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.

”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.

”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:

”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut. 

 

 
 

Jennas perspektiv:

 

Min första reaktion var att skrika, så det gjorde jag. Jag skrek, och skrek och skrek. Och mannens grepp i mitt hår hårdnade. Jag kunde nästan känna hur hårstråna lossnade från min hårbotten, så jag fortsatte skrika. Mina skrik bröt den stilla nattens tystnad. Dramatiskt. Han började släpa mig bort från bilen och jag slängde upp armarna i luften och försökte lönlöst slå bort mannens händer. Plötsligt, utan att jag märkte vad som hände, var mannens händer borta från mig hår och mitt huvud mötte med en duns den hårda asfalten. Jag låg helt raklång någon meter från bilen med händer och ben utspridda runt om mig samtidigt som höga smällar nådde mina öron. Höga smällar, nävar mot kropp. Jag satte mig upp, ignorerade smärtan från huvudet och hårbotten. Kollade förvirrat runt, hade nästan glömt bort Justin när jag såg honom stå några meter bort. Men inte ensam, mannen som precis haft mitt hår i ett hårt grepp stod framför honom. Med händerna i ett skyddade läge framför ansiktet, samtidigt som Justin slog honom om och om igen. Hans nävar träffade mannens skyddande händer tre gånger innan han slog honom hårt i magen, så hårt att mannen vek sig på mitten och stönade ut något i smärta. Jag hade knappt fått en blick på honom innan, bara ansiktet, och inte länge, men nu såg jag honom. Även fast jag inte såg ansiktet nu såg jag kroppen, något jag inte lagt så stor energi på att se innan. Han var medellång, några centimeter längre än mig, ett antal centrimetrar kortare än Justin. Hans kroppsbyggnad var inte stor, men inte heller gänglig. Han hade en klar ölmage, jag fattade inte hur han hade orkat springa efter mig. Han kanske var van, jag rös. Justin tog hans obalans som ett tecken och tog tag i hans ansiktes sidor för att knäa honom i ansiktet. Samtidigt som Justins knä träffade mannens ansikte skrek jag. Jag vände drastiskt bort min blick och kände hur tårarna började trycka sig på. Jag kollade snabbt tillbaka för att se på Justin, som kollade på mig.

Våra blickar möttes samtidigt som jag tog upp en hand och höll den om min mun, tårar började rinna samtidigt som Justin släppte mannen så att han föll ner på marken. Min röst var borta, jag visste inte vad jag skulle säga. Eller skrika.  Hans blick var fäst på mig, så han hann inte se hur mannen snabbt reste sig upp, och jag hann inte varna Justin med den lilla röst jag hade kvar innan mannen träffade Justins sidhuvud med sin smala näve. Justin tappade balansen för några sekunder, tillräckligt länge för att mannen skulle hinna ladda om och slå Justin ännu en gång, men denna gång i ansiktet. På näsan. Snabbt var Justin med på noterna och vände sig mot mannen för att ladda ett slag mot mannens ansikte, ett slag han bara någon sekund senare avfyrade mot mannens redan blodiga ansikte. Justin slog mannen om och om igen innan han tappade balansen och föll ner på marken. Justin laddade en spark mot mannens mage i samma sekund som min röst kom tillbaka.

 

Justins perspektiv:

 

Hennes skrek ekade mellan husen. Gällt. Hjärtskärande. Jag visste inte vad hon skrek, om hon skrek något överhuvudtaget, men det var inte något skrik som visade att hon ville att jag skulle fortsätta. Jag kollade in i hennes vackra blå ögon, visste inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde det enda jag kunde, tog ett steg tillbaka från mannens blodiga kropp. Fortfarande förvånad över hur hans smala nävar hade fått in ett bra slag i mitt ansikte. Hans ölmage hävdes upp och ner i takt med hans andetag. Han var så ful och vreden över att inte få slå honom mer dunkade inuti mig, men jag kunde inte göra det. Inte när Jenna såg varje steg jag gjorde, jag kunde inte göra så mot henne.

Jag tog ett steg mot mannens huvud och lutade mig ner, kollade ner i hans rynkiga, tre-dagars skäggstubbs ansikte. Han kollade kisande upp på mig, försökte rygga tillbaka, men slog bara huvudet i asfalten. Jag flinade. Tog inte tag i honom, ville inte röra honom mer än nödvändigt.

”Om du fucking någonsin rör henne igen är du död, fattar du?” väste jag med död droppade från varje stavelse i min mening. Jag väntade en stund på hans svar, men han svarade inte. Han bara kollade tomt in i mina ögon. Som för att söka medlidsamhet. Jag hade lust att slå honom igen.

Han slängde en blick bak på Jenna och jag trotsade min viljan att inte röra honom och slog hans huvud mot mig igen, så att han kollade djupt in i mina ögon igen.

”Du fucking kollar inte på henne.” väste jag.

”Fattar du!?” skrek jag dämpat, ville inte att Jenna skulle höra mina ord. ”Du dör.” fortsatte jag. Han nickade hastigt, kollade upp i mina ögon. Sa inget. Hela mitt ansikte var rött av ilska och hat, blod sipprade långsamt nerför mina läppar och haka från näsan. Men den var inte bruten, den brännande känslan jag kände nu var inget i jämförelse med den starka känslan som fanns där om man bröt den. Detta var en barnlek i jämförelse med den riktiga smärtan.

”Säg det.”

”Jag rör henne aldrig igen.” Jag log hatiskt mot honom. Om blickar ändå kunde döda.

”Tack.” spottade jag.

Med en sista brinnande blick ner mot honom gick jag tillbaka till Jenna. Som satt gråtande ner på asfalten, jag drog bort blodet från under min haka innan jag hukade mig ner en bit framför henne. Sträckte ut min hand och rörde vid hennes kind, livrädd att hon skulle vända sig bort från mig, rygga undan. Men det gjorde hon inte. Hon höjde sin hand och tog ett fast tag om min med båda sina, nya tårar fyllde hennes ögon. Jag smekte bort de när de började rinna nerför hennes kinder och en ihålig smärta fyllde min kropp när jag kollade in i hennes röda, rädda ögon. Hon var så vacker, även fast hon var livrädd med tårränder nerför kinderna och röda ögon. Jag tog mig ett litet steg framåt och drog sedan hennes kropp mot min, tryckte hennes mjuka varma kropp mot min. Hon snyftade och snörvlade mot min bröstkorg, jag höll henne hårt mot mig. Jag kollade bak, mannen låg fortfarande och ålade sig på marken. Fucking jävla mes.

”Allt kommer bli bra.” viskade jag mot hennes hjässa, tryckte kinden mot hennes huvud. Hon snörvlade och släppte min hand för att krampaktigt greppa tag i min svarta tjockjacka. Hon hulkade sig och jag smekte försiktigt hennes hår och rygg med mina en aning såriga händer.

”Ja-Jag va-ar så rä--.” började hon, men jag hyssjade henne försiktigt.

”Shh.. Babe, vi tar dig hem först.” viskade jag och drog mig undan från hennes omfamning. Hon försökte dra mig tillbaka, men jag lossade lätt hennes skakande små händer. Såg till att ha en hand på henne hela tiden, för att låta henne veta att jag var här. Att jag inte tänkte försvinna. Hon snyftade och snörvlade om vart annat samtidigt som jag reste mig med hennes trötta skakande kropp i famnen, brudstil höll jag henne, med hennes armar krampaktigt om min hals. Jag slängde en blick bak mot mannen, som fortfarande låg ner på marken. Jag hade lust att skratta åt honom, så patetisk. Han skulle ha fått så mycket mer stryk om jag bara kunde få Jenna härifrån på något annat sätt. Han skulle inte kunna röra sig på flera dagar.

Jag öppnade först dörren med armen jag hade runt hennes låt och knäveck, sedan sparkade jag upp den med min högerfot. Jag lyfte försiktigt in henne i bilens passagerarsäte, såg omsorgsfullt till så att hon inte slog huvudet i bildörrsöppningen eller skadade sig på något annat sätt. När hon var säker i sätet drog jag mig försiktigt bort från henne, men hon vägrade släppa greppet hon hade om min hals, tårarna hade lugnat ner sig, men fortfarande rann det små tårar nerför hennes kinder.

”Jag ska bara gå runt.” viskade jag och efter en kort stund släppte hon min hals, jag placerade en mjuk kyss på hennes kind innan jag drog mig ifrån henne och stängde dörren efter mig. För att sedan vandra runt bilen, med hennes blick vandrande på mig hela tiden. Hon släppte mig inte med blicken. Jag sneglade på mannen som var påväg att långsamt resa sig upp, jag hoppade in i bilen och låste snabbt alla dörrarna, så att han inte skulle få för sig att försöka sig på något igen. Sedan startade jag bilen och rullade ut på den helt tomma, mörka gatan. Det enda som höll denna del av staden vid liv på natten var de många gatlamporna som var utplacerade längst vägen. Och de få hemlösa som låg på kartonger i sina små hörn. Jag kollade diskret bort från dem, ville inte påminnas om sådant. Jenna sträckte sig efter min hand och efter att ha växlat upp en grad tog jag den och lät mina fingrar glida in mellan hennes. Jag tog ett stadigt tag om hennes hand och smekte det jag kom åt. Bilen åkte snabbt fram på gatan, men när vi kom in i den större delen av staden fick jag släppa Jennas hand och växla ner igen, trafiken var visst större än jag trodde. Även fast det inte var nära så mycket som på dagen var det mycket folk för att vara på natten. Jenna tog tag i min hand igen, men denna gång med båda händerna. Hon höll den försiktigt i sitt knä och smekte den försiktigt, smekningar som fick hela min kropp att rysa av välbehag.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt när vi var närmre hennes lägenhet. Jag sneglade på henne och vår blick möttes några sekunder innan vi båda kollade bort. Hon smekte min hand igen, men det tog en stund för henne att svara.

”Bra.”

”Jagade han dig?” frågade jag försiktigt igen, hon fortsatte smeka min hand och jag såg i ögonvrån hur hon nickade.

”Hur långt.”

”Några kvarter.” svarade hon försiktigt. Sedan var vi framme och jag parkerade på den vanliga parkeringen hon brukade parkera bilen på. Hon släppte min hand sakta när jag gjorde ansats att hoppa ur bilen. Jag hoppade snabbt ur den för att sedan gå runt bilen och öppna hennes dörr för att hjälpa henne ut ur den. Hennes ben skakade lite av utmattning när vi ställde sig bredvid mig på den lilla parkeringsplatsen för bilar som ägdes av folket som bodde i samma hus som Jenna, vilket var ganska många. Jag stängde och låste bildörrarna snabbt för att sedan hjälpa henne mot lägenhetsbyggnaden genom att stödja henne bakifrån. Jag hade bilnycklarna i fickan och mina armar om hennes midja. Hon lutade sig mot mig men gick själv, även fast det var en aning ostadigt. Chocken och tröttheten i benen höll sig kvar.

Jag visste hur det kändes, det var hemskt att bli jagad. I alla fall när man inte visste vem personen, eller personerna, var.

Vi åkte hissen under tystnad, hon lutade sig trött mot mig, slöt ögonen och andades tungt. Jag trodde nästan att hon somnade, men strax därefter rörde hon sig.

Jag hjälpte henne ut när vi kom fram till rätt våning, sedan med att låsa upp och öppna dörren. Hennes ben skakade fortfarande en aning från allt springande.

”Vill du ta ett bad?” frågade jag försiktigt när vi precis kommit in genom ytterdörren, jag låste den snabbt efter oss, och höll henne sedan nära mig.

Hon var tyst en stund innan hon nickade, jag nickade också, och vi båda trampade sedan av oss våra skor för att gå in i badrummet och göra iordning ett bad till henne. Hon satte sig på toastolen, med locket nedfällt, medan jag gjorde iordning badet till henne. Jag tryckte i lite tvål så att skummet blev mycket, rummet luktade friskt av jordgubbe och jag drog in den söta doften i min näsa. Hon kollade upp på mig med trötta ögon.

”Vill du bada själv eller ska jag vara här inne med dig?” frågade jag, hon sneglade på badkaret och svarade sedan:

”Var här.” hon fortsatte kolla på mig, medan jag väntade på att hon skulle göra något, klä av sig, hoppa i badet. Eller för enkelhetens skull bada med kläderna på.

Jag tänkte såklart inte på hennes pryddhet. Inte en tanke på att jag kanske skulle gå ut och låta henne göra sina eventuella behov och ta av sig sina kläder ifred for igenom min hjärna. Så vi bara stod där och väntade ut varandra, hon tyckte antagligen jag var dum i huvudet som inte fattade att hon ville vara ifred, och jag tyckte hon var korkad som inte satte igång utan bara kollade på mig. Tillslut bröt hon tystnaden och hennes kinder fick en ljusröd nyans när hon pratade.

”Jag skulle gärna byta om ifred. Om det, ehm, ja, är okej.” sa hon utdraget, jag kollade några sekunder på henne samtidigt som jag märkte mitt misstag och vände mig sedan om mot dörren för att bege mig utåt.

”Oj, förlåt.” sa jag avlägset på vägen ut. Jag hörde hur hon reste sig och stängde och låste dörren efter sig.

”Det gör inget.” sa hon tyst innanför dörren. Men jag hörde henne, även fast det var knappt. Jag stannade utanför dörren och väntade på henne medan hon gjorde sig iordning. Det tog en stund, men jag väntade tåligt.

Efter en bra stund, låste hon upp dörren, men när jag drog ner handtaget ropade hon högt så att jag skulle höra henne tydligt:

”Kom inte in förens jag ropar!” Jag rynkade ögonbrynen, sedan fattade jag. Om allt var som vanligt skulle jag antagligen gett henne någon flörtig kommentar. Men det var inte som vanligt, hon hade precis blivit jagad och vittnat mig slå en person. Så jag knep ihop och öppnade dörren först när hon ropade att jag fick komma in. Då öppnade jag och höll för ögonen, ville inte att hon skulle bli sur om jag inte respekterade henne och frågade först.

Och varför brydde jag mig ens?

För att jag brydde mig om henne antagligen. Min hjärna suckade irriterat för sig själv, jag var inte van vid sådant här. Inte kärlek överhuvudtaget faktiskt. Bara sex. Sex var jag faktiskt ganska duktig på, väldigt duktig faktiskt.

Jag avbröt mina egna tankar, som svävade alldeles för långt bort än ämnet handlade om, och sa:

”Få jag kolla eller vill du att jag ska ha ögonbindel eller något?”

Var det ett litet sött fnitter jag hörde?

”Även fast det skulle vara väldigt kul att få se dig gå runt i blindo här inne måste jag välja alternativ ett.” Jag log och drog bort handen från mina ögon, kunde inte hjälpa mig själv när min blick gled ner över hennes kropp där den låg i vattnet. Eller där jag trodde den låg, jag gissade på att hon hade hällt i mer tvål. Jag såg inte en enda droppe vatten, bara vitt jordgubbsdoftande skum. Hennes kropp var helt täckt av skum, allt för att inte visa en centimeter privat hud för mig.

Jag log mot henne. Jag tog en pall som stod under handfatet och satte mig på den bredvid henne, satte mig avslappnat och kollade ner i hennes röda, trötta ansikte. Ändå var hon så grymt vacker. Hon gav mig ett vekt leende tillbaka. Jag satte mig ner på knäna på golvet och lutade mig över badkarskanten för att puta med läpparna mot henne, ville ha en puss på mina läppar. Det kallade fram ett litet fnitter från henne, hon höll armarna framför brösten samtidigt som hon lutade sig fram och placerade en lätt kyss på mina läppar, något jag inte nöjde mig med.

När hon lutade sig tillbaka i badkaret med ett retligt flin på mina läppar böjde jag mig ännu mer mot henne och hängde snart över badkaret, med högerhanden som stöd på badkarets motsvarande sida. Nu var mina läppar bara några centimeter från hennes, ett lurigt leende spreds på mina samtidigt som hennes ögon flackade mellan mina läppar och ögon.

Jag lutade mig fram och gav hennes läppar en snabb, men passionerad kyss. Hon hade fortfarande armarna runt brösten, som om hon ville förbereda sig ifall jag skulle dra upp henne ur badet. Det skulle jag inte. Men jag bestämde mig för att reta henne lite.

”Jag har sett nakna tjejer innan vet du.” viskade jag, med våra läppar bara några centimeter från varandra. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig med sina stora blå ögon.

”Så du behöver inte vara orolig om jag ser en centimeter av dig… Det är lugnt, okej?” Hon var vid detta laget illröd i ansiktet och jag lutade mig fram och lämnade en försiktig kyss på hennes läppar.

”O-Okej.” viskade hon, jag skrockade till och gav henne ännu en liten kyss, innan jag satte mig upp på pallen med högerhanden på badkarets kant.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt, plötsligt allvarlig. Hon drog ett djupt andetag och kollade ner i badet, snabbt lutade jag mig fram och la handen om lite av hennes kind, tvingade hennes ansikte upp mot mig.

”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.

”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.

”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.

”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.

Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.

”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?”


 

Åhherreminjesusgud. Ni är f a n t a s t i s k a ! 56 KOMMENTARER på förra kapitlet! THAT'S SICK! Tack, tack, tack, tack, tack, tack! Jag kan inte tacka er tillräckligt! Ni är så undebara hela högen! 

 

Vad tyckte ni om kapitlet då? Som ni hade förväntat er, eller inte? Skriv era åsikter! 

(Lät inte detta bli ett jättedrama då jag redan har ett planerat till lite längre fram.. Och det är stort.... heheheh.)

Förlåt att det kom upp så sent, men de blev lite över 3000 ord, så de kanske överväger lite......? hihi 

 

Kommentera en massa.

Minst 25? Det tog ju ändå ett tag för mig att uppdatera :C 

 




Chapter 26.- It's just gets better and better

Previously

Jenna hade frågat om min familj igen, frågade, jag sa att jag inte ville prata om de, hon började prata om något annat, sedan frågade hon igen. Som en irriterande liten pipande hamster. Sedan gick det om så, om och om igen. Hon frågade även om hur min bil förstördes, även det berättade jag inte om. Ville inte tynga henne av mina små problem. Tillslut hade hon blivit trött och vi hade begett oss hemåt, hon hade somnat på vägen hem och jag hade varit illa tvungen att väcka henne när jag parkerat bilen på den vanliga platsen. Hon gick sedan trött upp med mig vid sin sida till sin lägenhet, där hon trött la sig i sin säng. Jag fixade iordning allt jag stökat fram innan, sedan gick jag in och sa god natt till henne.

Men när jag skulle lämna rummet mumlade hon något och sträckte sig efter mig.

”Va?” viskade jag, och hon drog ett djupt trött andetag innan hon sa:

”Gå inte.”

Så det kunde jag inte heller. 

 
 
 

Jennas perspektiv:

 

Jag behövde verkligen en tjejkväll. Jag behövde ha kul och skratta med min bästa vän, utan att tänka på något annat. Det var inte så att jag klagade på Justins sällskap; absolut inte, men ibland så behövde man vara ensam med sina bästa vänner. Idag var en sådan dag, och jag bjöd in mig själv till Charlie efter jobbet. Hon skrattade när jag berättade det för henne, men gick med på det. Jag skulle komma runt klockan sex och ha med mig massa olika läsksorter och chips, hon skulle fixa godis och film.

Justin var såklart inte i så glad över att jag skulle lämna honom en fredagkväll helt ensam i min lägenhet, men efter några kyssar och en hel del övertygelse gick han med på det. Tack gode gud för det. Inte för att jag skulle stannat hemma för att han ville det, men jag ville inte att han skulle vara sur eller irriterad på mig heller.

Det hade gått två dagar sedan vår första kyss, och vi hade fortsatt som på onsdagen. Vi hade inte pratat om vår relationsstatus, det var ju knappast så att jag skulle ändra min relationsstatus på facebook från ”singel” till ”i relation” ändå. Så vad spelade det för roll. Vi hade också börjat dela säng, han hade flyttat in sitt täcke och kudde in i min säng, och våra täcken och kudden hade nu matchande lakan. Något som gjorde mig helt pirrig i kroppen, att han la sig där samtidigt som jag. Drog mig nära sig och snusade tungt i mitt hår eller nacke, med sina starka, beskyddande armar om min midja. Vi hade kommit överrens att vi skulle sova med pyjamas på, faktiskt diskuterade vi det på vägen till jobbet på torsdagen, och vi båda kom överens om att det var bäst så nu i början. Och på eftermiddagen hade vi åkt och köpt en pyjamas till Justin, jag hade valt ut den och valt den gulligaste av de alla, som också varit svårast att hitta. Ett par riktigt långa med något gulligt tryck på, av flis. Jag önskade att jag kunnat köpa ett par till mig själv med, men jag hade redan ett par.

Jag hade själv älskat Justins nya pyjamasbyxor, han själv hade en helt annan åsikt. Men den struntade jag i. Och han hade haft på sig de när vi krupit ner i sängen på torsdagskvällen. Utan tröja dock, jag hade inte hittat någon matchande. Och ingen skulle skadas om han sov utan den, inte jag i alla fall.

 

~

 

Justin parkerade bilen på en-timmes-parkeringsplatserna precis framför den stora byggnaden min lägenhet befann sig i. Vi båda klev snabbt ut och skyndade oss upp till min lägenhet, jag med ett fast tag om hans hand hela tiden, även då vi stod i hissen upp till lägenheten. När jag låst upp lägenheten skyndade jag mig in i vårt rum för att leta upp bekväma kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par ljusa, tunna mjukisbyxor och en stor, stickad olikfärgad tröja över. Som antagligen var alldeles för varm för den ljumma kvällen. Men jag trotsade vädret och drog den över huvudet ändå, struntade i att ta på mig behå, det skulle ändå inte synas under den stora tröjan jag hade på mig. Och vem skulle bry sig? Inte Charlie och inte Justin, och ingen i affären på vägen till Charlie skulle få tid att bry sig. Därför lämnade jag behån hemma, för att låta de var fria under kvällen. Jag satte upp håret i en hög boll på huvudet och tvättade bort allt smink jag sminkat på i morse. Jag drog ett djupt andetag och gick ut till Justin där han stod i köket med ett glas vatten i handen, han stirrade rakt ner i handfatet och hade en fundersam rynka mellan ögonbrynen.

”Justin,” Jag störde hans funderande med min höga röst, han kollade genast upp på mig och jag fortsatte snabbt, ”kan jag gå med detta?” Han bröt blicken från mina ögon och kollade ner på min kropp, sedan nickade han. Hans blick fastnade vid mina bröst som putade ut lite under tröjan, jag fattade att han hade upptäckt min saknad av behå.

Han satte ner glaset på bänken och vandrade bort mot mig, virade armarna om min midja och lutade sig fram för att luta sig fram över mig. Precis när hans läppar skulle nudda mina stannade han och log stort, retligt.

”Jag önskar verkligen att jag kunde följa med ikväll…” viskade han utdraget. Jag log och sneglade ner på hans läppar, nickade och kollade upp i hans ögon igen.

”Jag vet. Någon annan gång.”

”Det betyder aldrig.”

Jag skakade på huvudet, ”Det betyder någon annan gång.” skrattade jag och raderade den sista centimetern mellan våra läppar. Jag kysste honom mjukt och kärleksfullt, såsom våra flesta kyssar varit. Mjuka, kärleksfulla, inga förhastade slutsatser, bara lugnt och mjukt.

Och jag gillade att ha det så.

Även fast det skulle vara mysigt att smaka på honom, ehm, på något annat sätt senare. Snart. Inte nu, men sen.  Han tryckte sin bröstkorg hårt mot min, ett stönliknande ljud hördes från hans läppar när han kände mina bröstvårtor mot sin överkropp.

Några minuter funderade jag på att lämna återbud till Charlie, sedan tog jag mitt förnuft till fånga och backade undan. Knappt synbart, bara några centimeter.

”Ska vi dra? Vi måste köpa chips och läsk på vägen med.” viskade jag, kollade djupt in i hans vackra bruna ögon och bet tag i min läpp. Han kollade ner på mig och log stort, hans hår stod åt alla håll, ändå var han så attraktiv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Han såg så sjukt bra ut. Jag drog ett djupt andetag och vände mig sakta och motvilligt om, tog hans hand och började dra honom mot dörren. Drog snabbt på mig ett par sneakers samtidigt som han drog på sig sina svarta, slitna kängor. Jag tog hans hand igen och drog ut honom från lägenheten, sedan in i hissen och ut till lobbyn.

 

~

 

Det var ganska mycket folk där vi bestämde oss för att köpa chips och läsk, på en liten affär som var öppen länge bara fem minuter biltur från min lägenhet. Vi packade ihop vad vi skulle ha och ställde oss i kassan med alla våra varor, även Justin hade fått sala ihop det godis han ville ha. Jag ville ju inte att han skulle vara helt ensam hemma i lägenheten utan godis, eller chips och läsk för den delen. Han hade inte vågat packa med så mycket, men en chips påse, en chokladkaka och en stor cola hade jag tvingat på honom. Även fast han hade varit motig i början. Själv hade jag packat med mig alla chipssorter jag visste var goda och en stor cola, två stora fanta exotic och en stor sprite. Jag bad Justin ta med en av de stora fanta exotic-flaskorna hem och lägga de i kylen, eller dricka det om han tyckte om fanta exotic. Han svarade såklart ja på min önskan. Justin lutade sitt huvud mot min hjässa och la armarna om min midja när vi stod i kön till kassorna, han suckade tungt och jag fnittrade till.

”Trött?” Han nickade. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och höjde handen för att dra ner hans huvud så gott jag kunde mot mitt, jag ställde mig på tå och pressade mina läppar hårt mot hans i en mjuk, enkel kyss. Han lämnade små utspridda kyssar på mina kinder, haka, hals, nacke, panna, hjässa och näsa, och allt jag kunde göra var att fnittra – oerhört fånigt. Men jag kunde inte hjälpa mig själv, han gjorde mig helt mjuk, bubblig och varm inuti. Som lava.

 

~

 

  Charlie öppnade dörren direkt när jag knackade på. Hennes lägenhet låg 20 minuter med bil från min, kanske 40 minuter om man gick. Jag visade chipspåsarna och drickan för henne, och hon skrattade lyckligt till. Jag hoppades att inget jag hade på mig, eller visade, avslöjade för henne att jag hade något pågång med Justin. Jag hoppades att det inte syntes på hur jag rörde mig, eller att jag hade en stor banderoll över huvudet som det stod något avslöjande på. Men hon märkte ingenting, så jag förstod att det inte syntes, såklart. Hur skulle de kunna synas?

Hon drog in mig i en hård kram och skrattade i mitt öra. Charlie. Min chef och bästa vän. Hon hade tagit bort några piercingar i ansiktet, antagligen bara för en stund. Hennes svarta hår hängde nertill hennes axlar och hon höll mig på armavstånd för att kolla på mig glatt.

”Vad du ser glad ut då.” log hon, jag flinade och kramade om henne igen. Hoppades på mitt liv att Justins doft inte fanns kvar på mina kläder, att man inte kunde känna hans doft i mitt hår eller kläder. Inte för att vi varit så intima, men ändå. Jag ville inte att hon skulle veta, inte ännu. Det var för personligt, för hemligt. För mycket vårat. Dessutom hade det bara varat några dagar än så länge, hon visste inte ens att han bott hos mig i mer än en månad. Hon visste inte att jag hade något med honom att göra alls. Inte än, men hon skulle få insikt i det, snart. När jag visste att det var något allvarligt.

”Det var längesedan vi umgicks, bara vi.” förklarade jag mig och hon skrattade till mot min axel. Hon var en liten bit längre än mig, men bara några centimeter, inte ett huvud som Justin.

”Jag vet! Det var alldeles för lång tid sedan vår senast filmkväll!” jag nickade för att hålla med, den senaste filmkvällen jag och Charlie haft var långt innan Justin flyttade hem till mig. Någon mörk kväll i januari var den senaste gången. Lång tid sedan. Jag höll upp påsen med läsken och chipsen i, med ett stort leende. Hon log stort och drog in mig i tvrummet. Knäböjde framför ett DVD-ställ med massa olika filmer och kollade upp mot mig.

”Vad vill du kolla på, sis?” Hon hade höga kindben, svart hår och lugg, en centimeter lång utväxt och piercingar i båda ögonbrynen, två stycken i den ena. En tatuering slingrade sig ner för hennes högerarmarm.

”Komedi?” undrade jag frågande, inte svaret hon ville ha, hon rynkade ögonbrynen. Skakade på huvudet och drog ut någon film från DVD-stället.

Hon höll upp Safe Haven. Filmen jag och Justin sett i början av hans tid hemma hos mig. När mensvärken plågat mig, som den snart skulle göra igen. Eftersom att det var en månad sedan, ungefär, som Justin flyttade hem till mig, och det bara var någon vecka efter som jag fått den, skulle jag snart få den igen. Jag hurrade inuti, eller inte.  

Jag skakade på huvudet, hon höjde på ögonbrynen.

”Jag vill inte se den idag.”

”Struntprat! Det är din favoritfilm!” förklarade hon för mig och jag suckade innan jag la mig ner i soffan, kurade ihop mig under en filt. Justins ansikte flimrade till i huvudet, hans fina leende och mjuka kyssar. Jag drog ett djupt andetag. Jag hade aldrig haft ett förhållande, visste inte vad jag skulle göra eller reagera på olika saker. Han hade inte heller haft ett förhållande, på länge, det hade han berättat för mig. Jag kom inte ihåg exakt när, men han hade gjort det. Och det var det som räknades.

Charlie gick iväg och hällde upp lite av alla chipssmakerna i bunkar, jag låg kvar under min filt och funderade. När hon kom tillbaka la hon sig på andra sidan av hennes stora soffa och vi satte på filmen.

 

~

 

 

Precis som jag trott innan skulle jag snart behöva uppleva mensvärken igen, och snart var närmre än jag trott. När klockan blev 11 började den ihåliga värken i magen kännas, molande, tryckande. Inte som den var den värsta dagen, såhär kändes det i början. Jag var rädd att om jag inte bad Justin komma nu skulle jag inte komma härifrån förens om flera dagar. Jag höll armarna hårt om magen och tryckte på den för att dämpa smärtan, som fortfarande inte var som värst, ännu. Jag funderade på hur jag skulle förklara det för Charlie, säga sanningen? Ljuga? Jag bestämde mig för att säga sanningen.

”Charlie?” sa jag högt, för att få hennes fulla uppmärksamhet. Godiset stod nästan uppätet på bordet bredvid oss, samma sak med chipsen och läsken. Allt var uppätet eller halvvägs uppätet. Hon kollade upp mot mig förvånat, sedan nickade hon.

”Jag tror jag måste dra mig hemåt nu.” Det högg till i magen och jag drog ett djupt andetag. Hon fick något omsorgsfullt i ögonen.

”Magen?” frågade hon försiktigt, jag suckade och nickade.

”Stackare.” sa hon med ett ledsamt leende. Jag log tillbaka och reste mig försiktigt upp, jag visste att jag behövde vänta till när jag kommit utanför dörren innan jag messade Justin. Charlie skulle undra vem jag messade såhär sent, sedan skulle hon dra mobilen ifrån mig och kolla vem jag messade själv. Utan att ens ha frågat. Så jag lät mobilen vara, även fast den låg och brände i fickan. Vi kramades hårt innan jag gick ut från hennes lägenhet. Hon stängde dörren och jag gick snabbt nerför trappan med mobilen i handen, skickade ett sms till Justin:

 

To: Justin

Jag behöver dina händer, kom och hämta mig.

 

Justin svarade snabbt, det förvånade mig att han kunde skriva så snabbt på sin tegelsten till telefon:

 

From: Justin

Mina händer? Kommer direkt

 

Jag log och klickade snabbt in ett svar till.

 

To: Justin

Min mage. Börjar gå hem, hämta mig vid Kinaresturangen fyra kvarter från Charlies lägenhet, okej?

 

From:

Jaha. Okej. Ta det försiktigt.

 

Jag log åt hans svar samtidigt som jag slog upp dörren ut från huset Charlies lägenhet befann sig i. Den kyliga nattluften fyllde mina lungor och jag rös till, även fast jag levde i Los Angeles, var nätterna kyliga. Magens värkar hade lugnat ner sig, men mensvärken kändes fortfarande. Bara inte lika mycket som innan. Jag la ner mobilen i fickan på mjukisbyxorna och rättade till tröjan jag hade på mig. Plånbok och allt annat hade jag lämnat i min bil, Justin hade lovat att ta med det in i min lägenhet igen. Jag undrade vad han hade sysslat med medan jag varit borta, sovit? Duschat? Legat och kollat på film? Det var ju ändå fredag.

Jag började gå bort mot Kinaresturangen jag bett Justin möta mig vid. Den var inte jätte lång bort, hade det känts som, när man åkte bil. Efter tio minuter hade jag gått förbi ett kvarter, och jag var trött. Det var mörkt, inga vandrade runt på denna sidan av stan vid denna tiden på dygnet och skorna jag valt att ta på mig var inte alls sköna att gå i, inte såhär långt. Jag var inte alls van vid att promenera, gjorde det aldrig frivilligt. Jag hade gjort det mycket när jag var yngre. Men av en helt annan anledning.

En lastbil körde förbi på gatan, det höga ljudet överröstade alla andra ljud på gatan. Jag drog ett djupt andetag när den kört förbi, fortsatte gå. Ville fram till Justin och hans manliga, varma, lena händer. Hårda, men ändå lena, och varma. Han hade väldigt vackra händer. 

Mina tankar avbröts av en röst, och inte vilken röst som helst. Utan en röst som befann sig precis bakom mig. 

”Det är inte säkert för unga vackra tjejer som dig att vara ute såhär sent ensam, det vet du va?”

Jag vände mig snabbt bak. Stirrade rakt in i ett par blå ögon. Rynkor befann sig i mannens ansikte, han såg väldigt gammal ut. Jag spärrade upp ögonen och förstelnades av skräck. Mannen log, tänderna i hans mun såg ruttna ut. Var gula och spruckna, han saknade en framtand. Gluggen skrek tom. Han ställde sig nära mig, hans ölmage var nästan tryckt mot min rygg. Han kollade över min axel. Jag kunde fortfarande inte röra mig.

”Och du har visst ingen behå på dig heller. Detta blir bara bättre och bättre.” Han flinade stort, och precis när han skulle sträcka ut handen och röra vid mig släppte den paralyserade känslan inuti. Jag skrek till och började snabbt springa, kutade framåt det snabbaste jag kunde. Hade ingen aning om vart jag sprang, bara sprang. Och han sprang efter mig. Och skrek.

”Din fitta! Stanna!” skrek han, jag kände hur tårarna började trycka bakom ögonlocken. Och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle hitta Justin. Om jag bara var vid Justin skulle allt ordna sig. Den tanken flög runt i min hjärna när adrenalinet började pumpa runt i kroppen och jag flög fram över gågatan. Mannen sprang efter, hans ansikte var fastklistrat på näthinna. Hans egenomträngande blå ögon, gula händer, krokiga händer, fula leende. Jag började närma mig Kinaresturangen, jag kände igen den stängda godisaffären i slutet på det tredje kvarteret. Jag hoppades på mitt liv att Justin redan var vid resturangen. Att han kanske till och med såg mig komma, så att han kunde möta mig. Jag skrek när jag hörde mannens steg komma närmre. Hans hand nuddade min tröja, fick nästan tag om den när jag började springa ännu snabbare. Jag slängde en blick bak över axeln, han var nära, högst två meter. Och jag skrek igen.

Mina ben kändes som spagetti, samtidigt som jag knappt orkade ta ett steg till tvingade jag mig själv att springa snabbare. Håret flög efter mig och mina sneakers sulor lät mot asfalten.

Han närmade sig mig och stärkte ut sin hand mot min tröja, fick nästan tag när jag sprang snabbare ännu en gång. Men denna gång av en helt annan anledning än adrenalinkick, jag såg min bil stå parkerad utanför resturangen. Jag kunde se Justins konturer svagt i ljuset från den stängda restaurangen, förar sätet var längst mot mig, och mannen, och jag siktade in mig på mitt mål. Han kollade ner i sitt knä och jag ökade takten på mina steg.

”Din jävla hora!” skrek mannen bakom mig. Jag kutade den sista biten mot bilen och slog upp dörren för att hoppa in, sparkade till Justin, ratten och växelspaken på min väg till Justins knä.

”Lås dörrarna!” skrek jag när jag dragit igen dörren bakom mig och mannen bara var några meter från bilen vi befann oss i. Justin tryckte fumligt på den lilla knappen som låste alla dörrar i samma ögonblick som mannen började rycka i dörrhandtaget.

När verkligheten hade sprungit de två kvarteren jag sprungit, och därför sprang ifatt mig började jag gråta. Tårarna rann nerför mina kinder och jag skakade i hela kroppen. Justin studerade mannen utanför vårt fönster, som ryckte i handtaget och bankade på fönstret samtidigt. Jag snörvlade till mot Justins hals och höll ett krampaktigt tag om honom. Mannen slutade dra i handtaget, men fortsatte rycka i handtaget.  Justin höll mig hårt mot sig, ljudet av mannens slag fick hjärtat att dunka hårt i bröstet. Jag sneglade upp mot honom i samma ögonblick som han började rycka i handtaget och tårarna vällde ut från ögonen igen, jag visste inte vad jag var rädd för längre. Bara att han var där var obehagligt. Jag ville att han skulle försvinna.

Inte förens jag kollade upp på Justins ansikte såg jag hur röd han var, högröd av frustration och ilska. Han hade nävarna knutna runt min midja och hans nu svarta ögon kollade in i mannens på andra sidan fönstret. Han märkte min blick och kollade ner på mig, ögonen gick tillbaka till sin gyllenbruna färg när han kollade in i mina blå. Han smekte min rygg med öppen hand.

”Hur mår du?” viskade han, oro droppade från hans ord. Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig, även fast mannen fortsatte banka. Jag visste att jag egentligen skulle flytta mig till passagerarsätet så att Justin skulle kunna börja köra, men jag ville inte flytta mina armar från Justins hals. Hans lena hud under mina bara handflator var lugnande.

”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.

”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.

”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:

”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut. 


Har får ni mitt längsta kapitel hittills! 3519ord! 

 

Vad tyckte ni? Lite spänning nuva? :3 
 
(Inatt drar jag till Polen! Ska till Auswitsch med klassen :) Vi ses på fredag! :D ) 
 
 
(kyssbilden skulle egentligen vara där uppe, men ville ha med den så den fick komma i bild 2....heh) 
 
Vad tyckte ni om detta? Spännande eller inte? Vad gillade ni bäst med kapitlet?
 
Kommentera en massa! 
Minst 25 kommentarer, klarar ni det? 



Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!