Jennas perspektiv:

Jag öppnade försiktigt ögonlocken och möttes av kolsvart mörker. Det fanns inte ett ljus i hela rummet. Mörkret omslöt mig som en filt en kall vinterdag. Jag drog ett djupt andetag och sträckte mig efter mobiltelefonen som låg på laddning på nattyxbordet. Jag tryckte på hemknappen och blev bländad av mobilskärmens plötsliga ljus. Jag var tvungen att sluta ögonen för att sedan kika mot mobilen och sänka ljusstyrkan. Den digitala klockan på mobilen stod på 1:38 a.m. Jag rynkade på pannan och kollade mig omkring i rummet. Ögonen hade ännu inte vant sig vid mörkret så jag såg ingenting. Jag låste mobilskärmen igen och vände mig om i sängen för att somna om. Av ren vana kröp jag längre åt Justins sida och var beredd på att känna hans varma hud mot min handflata när det enda jag möttes av var ännu mer kokhett täcke. Jag rynkade på pannan och satte mig upp i sängen. Vid detta laget hade mina ögon vant sig en aning vid mörkret och jag kunde nu se konturerna av möblerna i mitt rum utan problem. Jag kollade frenetiskt runt i rummet efter något levande och reste mig snabbt upp när jag inte hittade något.

”Justin?” min fortfarande trötta, hesa röst lät förjävlig ut i den nu tryckande tystnaden. Jag hade en ovanligt orolig känsla i magen, en som inte brukade finnas där när han försvann från sängen på natten. Jag hade hittat honom på balkongen massa gånger, med ryggen mot dörren och en cigarett i handen. Han berättade aldrig varför han försvann ut på balkongen, men jag gissade att det hade något med hans mardrömmar att göra. Han kändes alltid någon annan stans på natten, aldrig riktigt i nuet. Som om han i samma ögonblick levde i en parallell värld med den vi levde i. Jag hade aldrig frågat honom varför han kom ut på balkongen på nätterna, jag hade bara hållit om honom medan han rökte klart sin cigarett och sedan släpat med honom tillbaka till sängen.

Men det kändes annorlunda denna gång. Som om något större var pågång. Det var inte bara en eventuell mardröm, det var något mer. Jag drog till mig en filt och virade den omkring kroppen, förberedde mig på kylan utomhus. Plötsligt kunde jag höra knäpptysta fotsteg ute i korridoren. Det var precis att jag hörde dem, men de var där, det var jag säker på. Jag spände öronen samtidigt som jag själv tassade mot dörren. Jag la handen på handtaget och lyssnade igen. De tassande stegen var borta. Jag öppnade dörren och tassade ut i korridoren. Hade vi fått inbrott? Var det Justin som hade blivit hungrig och tagit en macka? En massa frågor snurrade runt i min hjärna. Jag höll filten hårt mot mitt bröst när jag tassade fram mot T-korridorskorsningen som ledde antingen till balkongen eller till ytterdörren. Jag vände huvudet mot balkongdörren och var nära på att gå dit när jag hörde ett knarrande i golvet. Snabbt vände jag mig mot ytterdörren och synen fick mig i chocktillstånd.

Vid ytterdörren, men handen på handtaget och ryggsäcken på ryggen, stod Justin.

”Justin?”

När han vände sig mot mig såg han ut som ett rådjur i en strålkastare. Hans bruna, djupa ögon stirrade rakt in i mina. Känslor jag inte kunde namnet på fladdrade förbi i hans ansikte. Han bara stirrade på mig först, sa inget.

”Jenna”, han kollade mig djupt i ögonen, tog ett djupt andetag, ”Jenna, det är inte som du tror.”

”Varf-Varför är du påväg ut ur vår lägenhet…?” viskade jag. Jag rynkade pannan och kollade djupt in i hans ögon. Jag kände mig så naken inför hans blick.

”Jag vill inte gå, Jenna. Jag vill verkligen inte gå. Men jag, jag måste gå.” Han drog ett djupt andetag och kollade upp i taket. ”Jag älskar dig, men jag måste gå.” Han kollade ner på mig igen, denna gång med plågad blick. Hans bekymmer-rynka i pannan var där och kollade sådär smärtsamt på mig, som om hjärtat höll på att kollapsa i hans bröst och han inget kunde göra. Och kanske var det så det kändes för honom.

”Va-Vad säger du?”

”Jag kan inte stanna här längre. Jag måste åka, jag kan inte stanna på samma plats för länge, det, det, det går inte.” Han pratade sluddrigt och osammanhängande. ”Jag älskar dig. Det gör jag, lova att inte tro något annat. Jag älskar dig så mycket. Men jag måste göra detta, för att skydda dig. Mig, oss.” Jag tog ett steg mot honom, han granskade mig med sin blick. Min hals började tjockna, det hela började gå upp för mig. Han var påväg härifrån. Min Justin, var påväg ifrån mig. Jag ville slänga mig om hans hals, hålla om honom. Hålla ett krampaktigt tag i honom så att han omöjligt kunde gå utan att ta mig med sig. Han fick inte gå. Om han gick ut från min lägenhet nu, skulle han aldrig komma tillbaka igen. Mitt liv skulle bli som innan han kom in i bilden, men mycket, mycket tommare.

”Ju-Justin, du, du kan inte gå.” viskade jag och kände hur halsen blev tjock av tårar.

”Jenna, älskling… Jag måste gå.”

”Varför?” viskade jag, men vågade inte gå närmre än jag redan var. Vågade inte ta de återstående stegen mot honom och slänga mina armar om hans hals. Jag var rädd att han skulle sticka snabbare då. Att han skulle springa nerför trapporna och var borta föralltid. Han kollade bort från mig, ner i golvet. Kollade inte på mig när han svarade.

”Det är komplicerat, jag skulle berättat för dig. Men jag vågar inte. Det du inte vet, kan du inte skadas för.” Men vi båda visste att det inte var sant, jag skulle skadas lika hårt för något jag inte visste. Jag hade sett tillräckligt många kriminalare för att veta det, även fast jag kollade på kriminalare i ytters få fall.

”Det där är inte sant.”

”Jag kan inte berätta för dig. Jag måste bara göra detta.” Han kollade sårat på mig. La handen ännu en gång på handtaget. Halsen tjocknade ännu en gång och jag tog ett steg fram.

”Gå inte!” skrek jag. ”Gå inte!” Tårarna började rinna och jag kände mig sjukt korkad i de få kläderna som täckte min kropp; underkläder och en filt jag snabbt dragit åt mig inne i vårt sovrum. Vårt sovrum, som kanske snart bara var mitt, om inte jag fick Justin att ångra sig.  

”Stanna”, viskade jag tyst, ”snälla, stanna, om så bara i natt. Snälla…” viskade jag så högt min röst orkade. Jag bad desperat om mer tid. I natt skulle aldrig räcka det visste jag, men kanske kunde jag få honom att ångra sig. Kanske räckte en natt för det. Kanske skulle han vara borta när jag vaknade imorgon. Kanske inte. Kanske skulle han sakna mig. Kanske inte.

”Jenna, du fattar inte, jag, jag måste gå.” Han försökte öppna dörren igen, och det enda jag kunde tänka på, var att om han gick ut genom dörren skulle jag aldrig få se honom igen. Framför ögonen såg jag hans kropp ihop kurad på asfalten utanför gymmet. Jag tog några snabba steg framåt och stannade någon meter framför honom.

”Gå inte. Du får inte gå. Jag älskar dig. Gå inte.” viskade jag, tårarna fortsatte rinna. Jag snörvlade och höll krampaktigt filten mot kroppen. Vågade inte släppa den och slänga armarna om honom, jag ville inte visa mig naken för honom. Inte nu i alla fall.

”I natt, Justin. Snälla, bara i natt.” Jag drog ett djupt andetag och blicken blev oklar av tårarna som fortsatte rinna nerför mina kinder. ”Om du stannar hos mig i natt så lovar jag att låta dig gå.” viskade jag. Om jag fick en natt till kunde jag reda ut allt mellan oss, få lite tid på mig att övertyga honom om att stanna.

”Jag kan inte, jag måste gå, du fattar inte.”

”I natt”, kved jag, ”bara i natt.” snörvlade jag.

”Jag måste, jag--.”

”Jag lovar att jag kommer låta dig gå. Om du förklarar de för mig kommer jag låta dig gå. Snälla. I natt. Jag älskar dig.” Jag pratade så snabbt att jag knappt själv kunde urskildra mina ord. Jag var täppt i näsan samtidigt som den rann och jag hade lock för öronen. Allt var åt helvete och min största kärlek, min enda kärlek, skulle just ta ett kliv ut ur mitt liv. Jag försökte koncentrera min hörsel på ljudet från dörren när min blick med suddig.

Utan att jag själv hann tänka igenom det hade jag tagit två hastiga steg mot Justin och slagit armarna om hans hals. Jag kunde inte tänka, jag kunde inte hålla mig uppe på mina egna ben. De vek sig under mig och jag höll ett ännu hårdare grepp om hans hals.

”Jag älskar dig. Lämna mig inte.” viskade jag.

”Jenna, Jenna, lugna ner dig.” sa han tyst i mitt öra, svarade inte på mitt påstående. Svarade inte på meningen som betydde allt för mig.

”Jenna, snälla, ta det lugnt, snälla.” viskade han och jag försökte verkligen. Jag försökte verkligen ta det lugnt. Ta djupa andetag, andas lugnt, inte hyperventelera, inte andas alldeles för snabbt. Jag försökte verkligen, men jag lyckade inte. Jag kände hur han virade armarna om mig och vaggade mig försiktigt fram och tillbaka på parkettgolvet.

Utifrån skulle nog vår ställning se roande ut. Han var fullt påklädd med en sliten ryggsäck på ryggen, ett par kängor i läder och samma jacka han kom hit med. Jag hade ytterst lite kläder. Förutom filten som hängde om mina axlar hade jag bara trosor och behå på mig.

Justin höll mig tätt intill sig, tätt, tätt håll han mig. Hans händer höll om mina bara höfter på båda sidorna.

Min Justin, min älskade Justin.

”Jenna”, viskade han när mina tårar höll på att ta slut, ”jag är inte den rätta för mig, älskling.” Jag försökte avbryta honom, men han höjde bara rösten. ”Jag älskar dig, så sjukt mycket. Men du ska ha någon som kan behandla dig rätt, någon som kan stanna med dig föralltid och aldrig behöva lämna dig. Någon som älskar dig nästan lika mycket som jag gör. Någon som kan vara med dig, någon som du inte träffade när de lever hemma hos dig. Du ska ha ett normalt förhållande. Ni ska träffa varandra, bli kära och sen flytta ihop. Ni ska skaffa barn och gifta er och bråka och älska varandra och bara vara ni. Fattar du? Jag kan inte vara den killen för dig. Jag kommer aldrig kunna vara en fast punkt i ditt liv, jag kommer aldrig kunna vara där för dig en längre tid. Jag vet att vi älskar varandra, men jag vet att det finns fler killar därute som kommer falla för dig. Snabbt och hårt, som jag. Jag är inte den enda för dig, Jenna. Jag älskar dig, men jag är inte honom. Jag önskar att jag kunde vara det, du fattar inte hur mycket jag önskar att jag kunde vara honom för dig, men jag kan inte. Jag kommer aldrig kunna vara honom, okej?”

Jag var helt ordlös efter hans roman.

”Vi kan fixa det, jag vet att vi kan fixa det. Jag gör vad som krävs för att det ska vara vi.” Jag kollade upp på honom med ännu en gång vattnig blick. Jag hade fortfarande en av mina armar om hans hals, men den andra handen hade jag nu lagt på hans kind. Smekte den försiktigt med tummen.

”Vi fixar det, det lovar jag att vi gör. Jag lovar. Jag älskar dig, så jävla mycket. Jag vill inte leva en minut utan dig, jag vill inte. Jag kan vänta på dig. Hur länge behöver jag vänta, 1 år, 3 år, 8 år? Jag väntar. Jag lovar.”

”Jag vet inte om jag kommer ut ur detta levande.” Viskade han och jag stirrade upp i hans ögon.

You don’t understand how much a person means to you before he's almost gone.

Tycker hon överdriver lite, men tror jag också skulle bli galen om min ickexisterandepojkvän skulle försökt rymma. Vad tror ni eran reaktion skulle bli? 

Helt ärligt har jag inte en aning om vart denna månaden tagit vägen. Känns som om dagar, veckor, månader snabbspolas. Känds nästintill som om jag fyllde år igår, även fast det var i januari. Tiden går så sjukt snabbt och jag är så fruktansvärt ledsen att det tagit sån tid. Har dåligt samvete för detta och hatar mig själv för att det gått nästan en månad sedan senaste kapitlet. Ush fyfan, förväntar mig typ inga kommentarer på detta kapitlet pga den sena uppdateringen. 

Men snälla, ni som läser, om någon läser, kommentera. Jag uppskattar det sååå mycket, även fast jag visar de på sämsta sättet möjligt. 

Jag hoppas verkligen att det inte kommer dröja nästan en månad tills nästa; men detta kapitel var ganska jobbigt att skriva, lite ideer och så som jag haft sedan jag typ startade novellen kommer snart in och jag är sjukt nervös över vad ni ska tycka! ♥

Jag älskar er, ni gör mina dagar med era fantastiska kommentarer!

Kommentera. ♥

Jennas perspektiv:

Justin hade försökt peppa mig till att träna ett tag, och därför hade jag idag gått med på att träna en stund med honom. Även fast jag hatade att träna.

Sakerna jag gjorde för denna kille.

Justin hade envisats med att han inte skulle träna samtidigt som mig, att vi skulle träna tillsammans, på samma löpband. Tillslut hade jag gått med på hans idiotiska förlag och springit framför honom på löpbandet.

Mot min förvåning fungerade det. Så länge han höll i mina höfter och vi sprang ganska långsamt fungerade det. Min kondition var inte den bästa och jag började efter inte alls lång tid flåsa, kunde knappt andas. Efter ännu några minuter stängde Justin av den och jag flög rakt in i honom. Hans skratt började eka i den nästintill tomma träningssalen.

”Justin!” skrek jag, fortfarande flåsande.

”Hur kan du vara så smal, utan att ha någon kondition alls?” När han släppte greppet han hade om mig föll jag mer eller mindre ner på golvet bredvid löpbandet.

”Justin!” skrek jag, flåsande. ”Var snäll mot mig!” Han skrattade bara, men klev av bandet och hjälpte mig upp.

”Oh, älskling.” kuttrade han när jag slängde armarna om hans hals och andades tungt mot hans hals. Jag höll krampaktigt tag om hans hals och andades tungt. Han hjälpte mig genom att slingra en arm om min rygg och den andra under min lår, för att lyfta upp mig på sina höfter.

”Skratta inte åt mig.” viskade jag när han tyst skrockade till mot mitt hår.

”Det gör jag inte.”

”Gör du ju visst.”

”Nej, baby, det gör jag inte.” Jag orkade inte diskutera med honom och hindrade honom därför inte när han bar bort mig till en av bänkarna framför de många lötbanden. Jag sätt gränsle i hans knä och koncentrerade mig på hans tyst skrockningar.

”Jag hatar dig.”

”Nej det gör du inte.” han skrattade till.

”Jo.”

”Nej.”

”Jo.” Han skrattade bara till en sista gång, sedan var han tyst igen.

Han hade en tröja på sig idag. En vit träningströja, blå träningsbyxor och vita, utslitna träningskor med svart sula. Hans svara, ännu mer utslitna kängor stod i omklädningsrummet tillsammans med hans vanliga kläder. Jag fattade inte hur han kunde ha de kängorna även nu, snart mitt i sommaren. Det måste vara fruktansvärt varmt. Det var ca 30 grader ute, och han gick fortfarande med kängor.

Plötsligt kände jag Justins blick på mig och kollade upp från hans hals. Som jag trott hade han blicken fäst på mig, på mitt ansikte. Mina ögon, läppar, kinder, käkben, panna, mitt ansikte. Jag log smått mot honom.

”Jag hatar dig inte.” viskade jag efter en stund av stirrande, tafatta blickar och leenden.

”Överraskning, jag vet.” viskade han med ett leende. Hans hår var rufsigt och brunt i olika nyanser. Det hade blivit långt, hans hår. Växt sedan jag för första gången såg honom. Då hade det antagligen precis blivit klippt, nu var det ostylat och långt på även sidorna. Eller långt och långt, någon centimeter längre än det varit första gången vi sågs. Alltså inte så långt, men längre.

”Jenna.” viskade han och jag nickade.

”Ja?” Stämningen förändrades när han tafatt öppnade och stängde munnen om vart annat. Den blev inte stel, men annorlunda. Jag kunde inte sätta ordet på vad som ändrats, men något gjorde det i alla fall.

”Jag älskar dig.” Och innan jag hann svara på hans mening pressade han sina läppar mot mina och kysste mig kärleksfullare än han någonsin kysst mig tidigare. Pirret i magen var tillbaka, men det kändes inte som ett pirr, inte heller fjärilar. Det kändes som om ett helt zoo sprang runt i magen på mig. Jag höjde armarna och la de om hans hals, tryckte mig hårt mot hans överkropp och kysste hans läppar minst lika kärleksfullt som han kysste mina. Plötsligt reste han sig upp och tryckte istället upp mig mot väggen på bänkens vänstersida. Hans händer var fortfarande kupade om mina lår, för att hålla mig uppe på hans höfter. Jag smekte hastigt hans nacke, käkben och kinder med mina snabba händer. Efter några minuter av intensiv kyssning bröt jag kyssen och tog ett djupt andetag. Justin skrockade tyst mot mina läppar, men han sa ingenting. Inte någonting alls, var bara tyst och kollade djupt in i mina ögon. Jag la båda mina händer om hans kinder innan jag kollade in i hans djupt in i hans ögon.

”Och jag älskar dig.”

”Jenna!? Justin!? Vart är ni någonstans?” Jenna kom fram bakom hörnet på vår högersida, tvärstannade snabbt när hon såg, och antagligen kände, vår intimitet.  

”Hej, ehm, jag undrade bara vart ni var.” sa hon och skrattade en aning generat till, även fast hon nästan aldrig var generad. Jag rynkade pannan, vilket hon såg, och pekade genast bakom sig med tummen.

”Ja, jag ska bara gå… Och ehm, ta hand om ett par saker. Vi ses sen.” sedan vände hon sig om och gick lite halvklumpigt iväg.

När hon var borta utbytte jag och Justin en bild och vi båda skrattade högt.

”Okej…” skrattade han och jag smekte mina en aning svullna läppar, efter allt kyssande, över hans.

”Vart var vi någonstans…?”

Han skrattade till och raderade det lilla mellanrummet som fanns mellan våra läppar, och kysste mig intensivt och hett.

~

Det var något sorgset i blicken när han kollade upp på mig på eftermiddagen. Någon slags dumma gömde hans ögon från mig. Som när jag först träffade honom. När det kändes som om han hade ont när man bara tittade på honom. Så kändes det nästan nu, att han kollade på mig samtidigt som något gick sönder inuti honom. Jag höjde handen och smekte hans kind, panna, käkben och hals. Jag strök bak det bruna håret som hela tiden föll i hans ögon och lutade lite på huvudet.

Jag bestämde mig för att inte fråga hur han mådde, utan sa istället:

”Du skulle verkligen behöva klippa dig snart.” Han log, men leendet nådde inte ögonen.

”Ja, visst skulle jag.”

Lämnar er med detta korta och urtrist kapitel nu när jag reser bort en vecka.  

 Har dåligt samvete för detta, men har verkligen inte haft mycket tid idag för något alls. 

Nästa blir förhoppningsvis längre! 

~

De sa 'jag älskar dig' till varandra! Äntligen, seriöst. Även fast det sög. 

Eftersom att kapitlet var så fruktansvärt kort och för att det var ca 3 veckor sedan jag senast uppdaterade kommer jag inte begära några kommentarer! Det får bli så många kommentarer som det blir. 

Kommentera. 

-

Fråga: Har ni sett serien 'Torka aldrig tårar utan handskar'? 

Mitt svar: Ja, och jag älskar den. Om ni inte sett den, se den, nu genast! ♥ Så sjukt grym asså.

♥

Jennas perspektiv:

”Och han överdrev.”

Jag hade berättat hela scenariot med min pappa och Justin för Charlie, som suttit tyst och lyssnat hela tiden. Jag avslutade med att konstatera att han överdrev; big time. Jag är snart nitton år, vad förväntar han sig av mig? Att jag ska bli nunna? Nej tack. Han levde fortfarande kvar i 2009, då jag var sexton och han fortfarande kunde bestämma över mig. Jag hade gått på ett antal dejter sedan dess, men det hade aldrig blivit något. Tills nu.

”Sa du att han frågade ut honom?” frågade Charlie med rynkade ögonbryn. Jag nickade.

”Ja, hon frågade Justin massa privata frågor, som vart hans föräldrar jobbar.”

”Jag har aldrig hört talas om Justins föräldrar, var bor de någonstans?”

”Kanada. Justin vägrar prata om dem. Tror han håller något om dem hemligt. Men han öppnar väll sig, tids nog.” Charlie nickade.

”Han vill nog inte bli pressad på information om sin familj, om han håller det för sig själv.” Jag bytte ämne;

”Vi berättade aldrig sanningen för honom, att Justin bor hemma hos mig. Vi sa att han bodde i en lägenhet nära dig.” Jag skrattade till, Charlie hängde på. ”Så att du vet vad du ska spela med, om min pappa ringer dig och frågar.”

”Lägenheten bredvid min är faktiskt ledig, han får gärna köpa den om han vill. Jag skulle inte ha något emot att ha hans sexiga ass mittemot.” Hon flörtade med ögonbrynen och blinkade flörtigt med ena ögat mot mig. Jag rynkade pannan mot henne och smällde till henne skrattandes på armen. Charlie skrattade också.

”Charlie!” skrattade jag.

”Det är ju sant! Har du ens kollat, din nunna?” Jag skrattade till och skakade diskret på huvudet.

”Herre gud! Lova mig att göra det, och ta på den. För mig med, jag skulle gärna vilja ha hans ass för mi--.”

”Charlie, seriöst!” skrek jag och skrattade till.

”Vad gör ni här inne egentligen? Jag hör bara massa skratt.” Justin kom gåendes in i rummet med ett roande leende. Jag hoppades verkligen inte han hade stått utanför och hört vår tidigare konversation. Man visste aldrig med Justin, även fast han sa att han bara hört våra skratt.

”Vi pratar om ditt a--.” Jag slog handen framför Charlies mun för att tysta henne, hon skrockade tyst mot min handflata. Hennes hår föll ner i ögonen på henne.

”Vi pratade om… Damon Salv--, ehm, Ian  Somerhalder.” bortförklarade jag mig snabbt, även fast bortförklaringen sög fett. Justin rynkade på pannan.

”Okej.” sa han osäkert och skrattade till. Det var först då jag la märke till hans klädsel. Han hade exakt samma klädsel som första gången vi träffades, när jag sa till honom att vi skulle stänga. Han hade de gula kalsongerna och de blåa träningsbyxorna på sig. Tröjan hade han över nacken och svetten rann nedför hans tonade mage. Jag log stort upp mot honom och kollade sedan ner på hans klädsel igen samtidigt som jag drog bort handen från Charlies mun.

”Du har samma kläder på dig som när vi träffades första gången.” sa jag lågt med ett leende och kravlade mig ur soffan för att gå mot honom. När jag kom fram la jag händerna om hans nacke, över t-shirten och fnittrade till. Han log stort och nickade, kollade ner på mig.

”Kommer du ihåg det?”

”Jag har superminne, baby.” skrattade jag och bet tag i min läpp, ställde mig sedan på tå och pressade mina läppar mjukt mot hans. Innan mina läppar ens hunnit röra hans hörde jag Charlie göra kväljningsljud bakom oss.

”Dela saliv någon annanstans, tack!” ropade hon bakom oss. Jag lämnade en lätt kyss på Justins leende läppar innan jag kollade bak och räckte ut tungan åt Charlie, som bara räckte tungan tillbaka.

”Ni är ganska omogna, ni vet det va?” Både jag och Charlie skrattade åt Justins kommentar.

”Vi tycker om dig också.” sa Charlie sarkastiskt.

Jag lutade mig mot honom och viskade mot hans läppar:

”Jag extra mycket.” Han smekte handen från min rygg till mina höfter och strök de försiktigt. Jag började leka med de korta hårstråna i hans nacke och ställde mig ännu en gång på tå för att kyssa hans fuktiga läppar.

”Usch. I’m outta here.” skrattade Charlie och reste sig upp för att gå förbi oss och ut ur personalrummet, hon puttade till oss lite löst på vägen ut.

”Kom ihåg att jag inte vill ha någon använd kondom i soffan! Inte ens en oanvänd!” Både jag och Justin skrattade till åt hennes kommentar. Vi båda visste att det inte skulle finnas någon oanvänd, eller använd, kondom i personalrummet när vi gick.

”Har du tränat klart?” frågade jag undrande när Charlie försvunnit. Jag blev medveten om den starka svettdoften som fyllde mina näsborrar och rynkade på näsan.

”Du stinker Justin!” Han skrattade bara.

”Klart jag gör, babe. Jag har ju tränat.” skrattade han.

”Har du tränat klart?”

”Nej, jag tänkte gå ut och röka. Följer du med mig?” Jag rynkade pannan men nickade. Jag hade inte sett honom röka på ett bra tag och hoppades på att han hade slutat, men tydligen inte.

”Visst.” Justin kysste min panna och tog tag i min hand för att dra mig ut från personalrummet. Det var inte förens då jag märkte att han höll ett cigarettpaket i handen. Men ingen tändare. Jag klämde hans varma hand mjukt samtidigt som vi gick ut ur gymmet. Justin höll uppe dörren för mig och tog ett fast tag om min midja när vi var ute i den tryckande värmen. Värmen var nästan kvävande. Jag avundades Justins bara överkropp och korta shorts.

Ljudet här ute var högt, bilarnas tutande och brummande hördes i hela staden. När man andades, andades man ständigt in illaluktande avgaser. Men det var okej, man vande sig vid den orena luften.  Jag vände mig om i Justins omfamning och kollade upp på hans ansikte.

”Jag tycker du borde sluta röka.” sa jag mitt ut i intet. Han rynkade pannan.

”Varför?”

”Det förstör dina lungor.”

”De är oförstörliga baby.” Jag kollade seriöst på honom.

”Snälla, för min skull?”

”Jag tänker inte sluta röka.” sa han bara. Släppte min midja och öppnade cigarettpaketet som han höll i sin hand. Inuti fanns några cigaretter, och en tändare. Han tog upp en cigarett och en tändare, satte cigaretten mot läpparna och tände den sedan. Han drog in röken i sina lungor när cigaretten var tänd och andades sedan åt sidan, så att jag inte skulle få den på mig. Jag kände den starka doften av nikotin lika intensivt som jag hade känt doften av hans svett innan.

Jag flyttade mig närmre honom, la armarna om midja och lutade huvudet mot has bröstkorg. Han la armarna om mig tillbaka. Jag var så glad att jag hade honom. Hans bröst var en aning svettigt och klibbigt, men jag märkte det knappt. Jag hörde hans hjärtslag. De dunkade rytmiskt mot min kind.

Utan att tänka lät jag mina händer glida ner över hans en aning våta rygg. De gled över hans gula kalsonger som jag kände under mina fingertoppar och stannade på hans rumpa. Charlie hade rätt, det var inget misstag att ta på den. Den var rund, lite som ett jordklot, under mina fingrar. Jag drog en djup nöjd suck och borrade in huvudet mot Justins bröstkorg, mot hans vackert dunkande hjärta. Så levande.

”Vad, ehm, gör du?”

”Tar på din rumpa.”

”Ja, det känner jag. Men varför?”

”Varför inte?”

Han skrattade till och slängde den färdigrökta cigaretten på marken för att sedan trampa ner den i asfalten.

”Okej…” skrattade han och la sina armar om min nacke för att krama mig hårt. Jag fortsatte lyssna på hans dunkande hjärta.

Dunk, dunk. Dunk, dunk. Lugnt. Stilla.

 ~

Två veckor senare.

Jag hörde nästan Justins hjärtslag genom madrassen. Jag låg med ansiktet mot Justins rygg, örat mot madrassen och armen om hans överkropp. Jag skulle väcka honom, en bra film skulle strax börja på tv:n och jag ville se den tillsammans med honom. Jag hade tänkt väcka honom för en bra stund sedan, men han hade sett så otroligt söt ut att jag inte viljat. Så jag väntade en stund, bara låg mot hans varma rygg och vilade. Efter ännu några minuter tog jag stod med handen som inte var runt Justins midja och hävde mig upp till sittande ställning bakom honom. Mitt hår hängde över Justins bara överarm när jag lutade mig fram över hans överkropp och han rynkade pannan i sömnen. Armarna låg bredvid hans ansikte, böjda. Han var så vacker. Jag la handen på hans överarm och smekte den mjukt med tummen.

”Dags att gå upp, baby.” sa jag tyst, lutade mig ner och kysste hans arm mjukt.

Han gjorde inte ett ljud.

”Babyy.” viskade jag utdraget. Han suckade tyst mot mig.

”Mm?” Jag skrattade tyst åt hans morgontrötta röst.

”En film börjar på tv nu. Jag tänkte vi kunde se på den.”

”Hur mycket är klockan?”

”7:29 em.” sa jag och tog tag i hans hand.

”Kan vi inte sova direkt istället? Varför gå upp, och sedan sova igen?”

”Snälla?” Han suckade djupt, drog ett djupt andetag och kämpade sig sedan upp i sittande ställning. Han kliade sig i ögonen och kollade sedan med sömntrötta ögon upp på mig.

”Att jag gör ens detta.” suckade han och reste sig upp ur sängen. Han hade endast boxershorts på sig. Ett par svarta som hängde långt ner på hans höfter.

 ”Kommer du eller, slöfock?” sa han när han var vid dörröppningen. Han vände sig om mot mig. Hans gyllene, ganska långa hår föll ner i hans ögon när han vände sig så hastigt. Ögonen var trötta. Han var vackrare än någonsin. Jag nickade, log och reste mig upp för att springa fram till honom. Jag hoppade upp på hans rygg utan förvarning och höll krampaktigt fast benen om hans midja, samtidigt som jag slog armarna om hans nacke.

”Hoppla pollen!” skrattade jag och låtsades sparka lite med benen.

”Herregud”, suckade Justin trött, ”Jag lever med ett barn.” Men han log varmt mot mig.

Justin släppte ner mig i soffan och jag befall honom att hämta lite Zup som jag visst jag hade i kylen. Han suckade, men gjorde som jag sa. Jag satte på tv:n och ställde in på rätt kanal, filmen skulle börja om 10 minuter. Efter några minuter var Justin tillbaka med den stora petflaskan. Han satte ner den på bordet samtidigt som han satte sig ner bredvid mig och slängde upp fötterna på bordet, bredvid flaskan. Jag la snabbt mina ben över hans och suckade belåtet.

”Justin, skicka mig flaskan.” sa jag och pekade menande på läsken. Han lutade sig fram och grep tag i den för att sedan ge den till mig. Jag öppnade korken och klunkade direkt från flaskan, Justin hade ju inte tagit med glas ut från köket. När jag var klar gav jag den till Justin, som också tog några klunkar innan han ställde tillbaka den på bordet. Jag lutade mig då mot hans sida och han la armen om mig. Jag tog tag i hans hand och kysste den mjukt. Jag gosade sedan in mig i hans nacke och suckade nöjt, samtidigt som filmen ”Step brothers” började spelas på tv:n.

När filmen var slut låg vi på varandra i soffan, jag låg över Justin med huvudet på hans bröst med blicken mot tv:n. Jag hade ingen aning om hur det hade hänt, helt plötsligt hade vi bara varit ihop slingrade som spagetti. Justin skrattade när han upptäckte hur vi låg och skyllde allt på mig, medan jag skyllde allt på honom, vi var barnsliga. Han hade handen på min rumpa, medan jag låg gränsle över hans midja med mitt ena ben emellan hans, underifrån. Mitt andra ben hängde nerför soffkanten. Min ena arm låg under hans nacke medan min andra arm, precis som mitt ben, låg ner från soffkanten. Jag kravlade mig ur hans rumpgrepp och satte mig ner på hans midja. Han kollade upp på mig medan jag satte upp håret i en hög tofs, så att det inte skulle vara i vägen så mycket.

”Vad är det?”

”Får jag inte kolla in min egen flickvän?” Jag skrattade till.

”Jo, klart du får.” Han höjde handen och smekte mig över kinden mjukt, sedan drog han ner mitt huvud mot sitt och kysste mig mjukt på läpparna.

(Fixar de andra kollage imorgon eller något....)

Observera att jag spolar två veckor på de andra partet av kapitlet C:

Jag vill tacka Emily (som du heter om jag inte är helt ute och cyklar. Sådanna fall får du säga till, heh.) som äger bloggen http://lmssy.blogg.se/ för att hon hjälpt mig att fixa bilderna så snyggt! TACK, TACK, TACK! Gå in på hennes blogg och börja läs på henne novell, Forbidden love, nu! Älskar förbjuden kärlek... :D 

Vad tyckte ni om kapitlet? Funderingar? I kapitel 40 börjar DRAMAT. ;D Är ni taggade? 

Kommentera. 

Vilken är er favoritlåt med Justin? 

Mitt svar: Hmm, måste nog säga... As Long As You Love Me, Backpack och... Roller coaster! :) 

Era? :3 

Jennas perspektiv:

Jag lutade mig på honom och kunde inte gömma leendet som spred sig på mina läppar.

”Jag tycker om dig väldigt mycket, du vet det va Justin?” viskade jag mot hans hals. Jag smekte händerna över hans biceps under t-shirten. Han rös till under min mjuka beröring.

”Jag tycker om dig väldigt mycket.” viskade jag igen, sedan kramade jag honom. Jag virade armarna runt hans hals och burrade in huvudet i hans hals. Jag torkade av alla intorkade tårar på hans hud och drog in händerna i hans sammetslena hår. Han sa inget, kramade bara om mig hårt tillbaka. Det hängde en tung känsla över oss, något ledsamt. Jag visste inte vad känslan var, jag hade aldrig stött på den innan.

”Jag tycker om dig så sjukt mycket också, så jävla mycket tycker jag om dig.” viskade han i mitt öra, höll nästan krampaktigt tag i mig. Sedan reste han sig upp, jag virade benen runt hans midja för att inte trilla ner och kunde inte låta bli att skratta till. Det kom naturligt, jag fnittrade till och virade benen tightare om hans midja.

”Släpp ner mig!” skrattade jag, han skrattade också till och jag kände hur han skakade på huvudet.

”Justin!” skrattade jag när han tog ett fast tag om min rumpa för att hålla mig uppe. Jag började vrida mig i hans famn och skrattade nästan hysteriskt när han plötsligt stannade. ”Du kommer tappa mig!” skrattade jag och vred mig ännu mer.

”Klart jag kommer tappa dig om du vrider dig som en mask i solen!” skrattade han. Jag kollade upp från hans hals och såg att vi bara var halvvägs till sängen. Jag vred mig en gång till, för att inte visa att han hade rätt, sedan slappnade jag av i hans famn.

”Jag är tung Justin! Släpp ner mig!” Han skakade trotsigt på huvudet.

”Nej. Jag vill testa en sak.”

”Du får inte med mig på något fånigt baletthopp nu, okej?” skojade jag. Han rynkade pannan och kollade förvirrat på mig, fattade inte mitt briljanta skämt.

”Va?” Jag suckade och la irriterat ner huvudet på hans axel.

”Det var inget.”

Han bar mig till sängen och la ner mig där, la sig sedan över mig. Jag kände varje centimeter av hans kropp mot min, hans skrev var tryckt mot min nedre halva och hans händer var fastklistrade på mina höfter. Jag tänkte inte när jag virade armarna om hans nacke och drog ner hans ansikte mot mitt för att kyssa hans fuktiga läppar. Direkt när jag tryckte mina läppar mot hans bad han om tillgång till min mun, och jag gav honom den direkt. Han strök sin tunga mot min och vi båda andades djupt och tungt.

Ett stön flög ur min mun när han tryckte sitt skrev mot mitt. En pirrande känsla spred sig i min kropp och jag tryckte snabbt tillbaka, mot hans skrev. Ett kvävt stön for ur hans mun mot mina läppar. Jag öppnade mina ögon och kollade rakt in i hans.

”Jag är inte redo för sex ännu Justin.” viskade jag, ett leende spred sig på hans läppar. Ett litet leende, men det syntes.

”Vi ska inte ha sex, älskling.” Den pirrande känslan var tillbaka när han kallade mig det samtidigt som han tryckte sitt skrev mot mitt ännu en gång. Jag stönade och tog ett fastare tag om hans huvud. Drog våldsamt ner hans läppar mot mina ögon kysste de mjukt, men våldsamt. Hjärtat i mitt bröst dunkade hårdare än det någonsin hade gjort innan och jag virade armarna om hans midja. Med benen tryckte jag ner hans skrev mot mitt, med armarna hans ansikte. Små oskyldiga stön lämnade mina läppar varje gång hans skrev trycktes mot mitt, som han nu börjat göra i lugnt och upprepande. Utan att tänka lämnade mina händer hans hår och jag började hastigt knäppa upp min knapp i jeansen. Justin slutade med sina upprepande rörelser mot mitt skrev och kollade bara på mig, samtidigt som jag drog ner dragkedjan och drog ner jeansen. Våra andetag var skyndade, stressiga. Jag andades tungt och snabbt, nästan hyperventilerande. Men detta skulle inte kunna bli farligt. Jag krånglade av mig jeansen och sparkade av mig de tillsammans med mina sockar. Efter några sekunder hade jag ännu en gång mina armar virade runt hans hals, mina ben virade om hans midja och mina läppar hårt tryckta mot hans. Han började ännu en gång trycka sitt skrev mot mitt, och känslan utan jeans var mycket större än med. Jag stönade högt mot hans läppar och drog hårt i hans hår. Hans händer började smeka mina ben och ljumskar. När han drog tre av sina fingrar över den våta ytan mellan mina ben avlöstes något i min kropp. Nästan som en raket, stor och exploderande. Jag särade på benen och kunde inte hålla inne mina höga stön och kvidanden. Justin kysste mig mjukt på halsen, sög och slickade. Jag lät mina händer glida ner under Justins t-shirt vid nacken och drog hans kropp närmre mig än den någonsin varit förut. Han var överallt, slickade på min hals, smekte över det blöta mellan mina ben, tryckte skrevet mot mig när han inte smekte. Jag kände honom överallt, och mitt ibland detta fanns jag, uppe bland molnen. Njutningen var enorm, och när den enorma njutningen var borta slappnade jag av i hela kroppen och föll ner på kudden. Justin flyttade sin hand från mitt underliv till mitt ryggslut och föll ner bredvid mig i sängen. Den gungade till under hans tyngd och ett fånigt leende spreds på mina läppar.

”Det där var fantastiskt.” viskade jag, var osäker på om jag kunde prata högre, om rösten skulle bära.

”Din första orgasm, baby.” skrockade han mot mitt hår, där hans näsa smekte mig.  Jag visste inte vad jag skulle säga, ville inte erkänna att det faktiskt inte var min första, men min mun ville något annat. Såklart.

”Inte första.” Han stelnade till och kollade ner på mig.

”Men du sa ju att du inte var redo fö..”, Ett retligt leende spreds på hans läppar. Ett utdraget ’åh’ lämnade hans läppar innan han börja prata igen, ”Du har rört dig själv, ellerhur?”

”Justin.” sa jag, försökte låta bestämd, men det gick inte. En rodnad spreds på mina läppar samtidigt som jag satte mig upp i sängen.

”Det gör inget Jenna. Jag gissar att du inte är beredd på detta, men det har jag faktiskt också.” skrattade han och log upp mot mig. Sedan slog han armarna om mig och drog ner mig mot sig. Burrade in huvudet i min hals och jag kunde inte låta bli att skratta när han började bita retsamt i mig.

”Justin!” skrek jag och skrattade högt när han började kittla mig. I panik slog jag omkring mig tills han släppte och kutade då upp från sängen.

”Eyy! Kom tillbaka!” skrek Justin med ett skratt bakom mig när jag började springa ut från sovrummet.

”Kom inte nära mig!” skrek jag och kutade skrattandes runt i huset. Jag hörde hans springande steg bakom mig och skrek högt när jag hörde hur nära han var. Hans skratt ekade i huset, våra springande steg och mina panikskratt också. Jag kände hur han nuddade min tröja några gånger, Efter en stund råkade jag springa in i badrummet, en återvändsgränd. Jag skrek till och sprang in i duschen för att komma ännu en bit ifrån honom. När jag inte kunde springa längre gömde jag ögonen under händerna och skrattade i panik när jag kände hans händer om min midja, skrockandes.

”Du behöver inte vara rädd, baby girl.” Ett nytt smeknamn.

”Kittla mig inte!” skrek jag när hans händer gled över min midja. Han skrattade till och skakade på huvudet mot min axel. Jag kände känna hans sak mot nedredelen av ryggen.

”Jag ska inte!” skrattade han och vände mig om för att slingra händerna om min midja. När han tryckte mig nära puttade hans stånd mig i magen. Jag kände mig så liten bredvid honom. Inte liten inuti, bara utanpå, så kort. Jag la händerna om hans nacke och han lutade sig ner för att luta sin panna mot min.

”Vill du bli våt?” viskade han och jag rynkade på pannan och skakade på huvudet.

”Ne—” Min mening avbröts av att han satte på kranen och vatten strålade ner på oss. Jag skrek av förvåning och han började snabbt skratta. Jag kollade upp på honom. Följde dropparna som silades i hans hår och nerför hans ansikte. Hans vackra ansikte var fyllt med vattendroppar och jag höjde handen för att smeka hans mjuka blöta kinder.

Han lutade sig ner och kysste mig mjukt på läpparna, mjukt och försiktigt. Jag besvarade hans mjuka kyss, ingen tunga var inblandad i vår känslosamma kyss. Efter en stund, när vi båda var dyngsura, bröt Justin kyssen och kollade ner på mig.

”Vi kanske ska gå ut nu?”

åh, känns som om jag har hållt på med detta kapitel i år, och ändå är det bara 1480 ord :( Får bli kort denna gången med, jag är ledsen för det :(  

Justins perspektiv:

Jag öppnade lådan under Jennas sminkbord, av ren nyfikenhet. Jenna var hade gått på toa och jag ville inte ligga kvar i sängen utan henne. Saknade henne direkt när hon gick iväg. Hur skulle jag klara mig i framtiden?

I lådan låg bilder, från olika år, datum och tider. På många bilder var Jenna liten. Jag tog upp ett foto där hon bar en julig, röd klänning. Hennes leende var så stort att jag inte kunde hjälpa mig själv när jag började le. Hon var så vacker. Jag smekte med min långa tumme över hennes ansikte. Så vacker. Jag la bilden på sminkbordet och kollade vidare i hennes låda. Jag hittade fler bilder från samma datum som den andra. Fler bilder med den vackra röda klänningen.

Sedan hittade jag ett foto som var upp- och ner, bland alla rättvända. Jag rynkade pannan och vände på fotot i mina händer.

På fotot syntes en liten kropp i en säng. Allt var nästan vitt på bilden, förutom flickan som låg i sängen med bleka kinder. De var ljusljust rosa, hennes ögon var slutna, håret var rufsigt. Hon var vacker, som hon alltid var, men hon var smal, som en liten sticka i sjukhussängen. Hon höll upp händerna i en piece-markering, gjorde någon oseriös min med läpparna och ögonen hårt stängda. Men ändå kände jag igen henne, såklart.

”Jenna!” ropade jag, högt.

”Kommer!” skrek hon och snart hörde jag tassande steg mot rummet. Hon sprang, det hörde jag väl, och det förvånade mig inte. Hon hade varit extra piss och glad i eftermiddag. Skuttat runt, glad som en kvittrande fågel.

Hon kom runt hörnet till hennes, eller vårt för tillfället, sovrum och lutade sig mot dörrkarmen med ett stort leende.

”Vad är det, älskling?” kvittrade hon, hennes ögon lös och håret var som en gyllene krona runt hennes huvud. Det gjorde ont att förstöra hennes glada humör med mitt oroliga jag.

”Är detta du?” jag frågade, även fast jag redan visste. Hon kanske hade haft en tvillingsyrra? Vad visste jag.

Hon rynkade pannan, men vandrade fram till mig och lutade huvud och armar mot mina axlar. Leendet försvann inte från hennes läppar, förens hon fick syn i fotot i min hand från över min axel. Jag kollade försiktigt upp på henne, hon hade helt stängd mun och stirrade ner på fotot i min hand.

”Var fick du tag i det?” Hennes röst var till 100 % seriös, inte en aning lekfull som den varit i eftermiddag.

”Jag hittade den under ditt sminkbord”, jag pekade för att visa, och la sedan snabbt till; ”Det var inte meningen att snoka, förlåt mig.” Hon ryckte åt sig bilden och slängde ner den i lådan och drämde igen den, hårt.

”Du får inte titta i mina privata lådor! Det är privat!” skrek hon ursinnigt. Jag slog armarna om henne, jag visste inte vad jag skulle göra, så jag slog bara armarna om henne och höll henne hårt mot bröstet.

”Ta det lugnt. Ta det lugnt, Jenna.”

”Jag vill inte berätta det för dig. Du har ingen rätt att rota igenom mina lådor!” röt hon och försökte ta sig ur mitt grepp, men jag höll om henne för hårt. Hennes ansikte var i min bröstkorg, jag undrade om hon kunde andas.

”Jag är ledsen Jenna. Förlåt mig.” viskade jag i hennes öra, ”Shh, ta det lugnt.” fortsatte jag viska.

”Bara andas, älskling.” Jag var rädd att hon skulle börja hyperventilera om hon inte började andas normalt snart. Det blev plötsligt blött mot mitt bröst, Jennas tårar rann mot mitt bröst. Jag höll henne hårt mot mig, samtidigt som jag satte mig ner i stolen vid hennes sminkbord. Jag bar upp henne i min famn, och ångrade direkt att jag inte satt mig i sängen istället. Hon fick sitta tvärsöver mitt knä med armarna krampaktigt om min hals och ansiktet in borrat i min bröstkorg.

”Jag är ledsen.” viskade jag. Ångrade att jag tog upp ämnet, även fast jag fortfarande undrade vad det handlade om.

”Jag överreagerade, jag borde inte skrikit åt dig.”

”Jag förtjänar det. Du är alldeles för snäll mot mig, jag är ett asshole ibland, jag förtjänar att bli skriken på.” Hon kramade om min hals hårdare och borrade in huvudet i min nacke istället. Hennes tårar hade slutat rinna, inget blött droppade ner på min hals när hon låg såhär.

”Jag tycker du är perfekt.” Det gjorde ont i mig när hon sa så, jag var inte perfekt. Faktiskt så var jag allt annat än perfekt. Jag förtjänade henne inte, och det var bara en tidsfråga innan hon också förstod det. Jag slöt ögonen och en fundersam rynka bildades i min panna. Jag tänkte på när jag knarkat i hennes vardagsrum för bara en vecka sedan, hur hon inte ens blivit arg på mig. Jag var allt annat än perfekt, så långt från perfekt man kunde bli.

Och kalla mig självisk, men jag ville inte att hon skulle få reda på det. Jag ville ha henne, så länge hon ville ha mig. Så länge jag kunde ha henne. Så länge de lät mig ha henne.

Vårt förhållande låg på så mångas axlar.

”Jag är allt annat än perfekt Jenna.” viskade jag i hennes öra, drog in doften av hennes shampoo. Hon greppade tag om mitt hår i nacken, som hade växt sig alldeles för långt de senaste veckorna.

”Du är perfekt för mig.” viskade hon.

”Jag är inte perfekt, inte för dig, inte för någon.” viskade jag och jag fruktade att hon skulle höra sorgen i min röst. Sorgen, saknaden, som rev sönder mig inifrån.

”Jo.”

”Vill du prata om det?” Jag ville mycket hellre prata om henne än mig, vad som helst, bara inte om mig eller min uppväxt. Hon fixade till sig i mitt knä, så att hon satt gränsle över mina lår. Sedan suckade hon och la huvudet mot min axel. Jag kollade ner på henne och kysste hennes kind mjukt, ett leende spreds på hennes läppar och hon slöt ögonen igen. Leendet försvann strax innan hon började prata.

”Jag hade anorexia. Jag var, ehm, 15 år när jag fick det. 16 år när min pappa märkte det. Han märkte helt plötsligt att jag inte åt längre, även fast jag inte ätit mycket alls på väldigt länge. Han berätta för mamma, som båda två försökte hjälpa mig, men det fungerade inte. Så sjukvården blev inkopplad och jag blev inlagd, dels för att de skulle hålla mig inom uppsikt, dels för att de skulle ge mig näring och se till att jag åt. Det var som ett fängelse i början, jag fick inte ens gå ut från mitt eget rum, de var för rädda att jag skulle försöka sticka iväg. Mamma och pappa var där hela tiden och vakade över mig. Efter ett tag släppte de dock på reglerna, och efter bara några veckor fick jag åka hem. Då var jag så gott som frisk, även fast jag fortfarande var smal.” Hon drog ett djupt andetag och jag kollade ner på henne.

”Du hade… Anorexia?” Hon nickade.

”Ja.”

”Hu-ur…?”

”Allt. Det började med att jag såg ett modellprogram på tv. Jag tyckte de var så grymt vackra. Jag kommer fortfarande ihåg hur avundsjuk jag var på dem, deras breda höfter, smala midjor och platta magar. Vissa av dem hade till och med magmuskler, som syntes.” Hon la handen på min mage, under tröjan, och markerade ut konturerna på mina magmuskler med sina fingrar.

”Jag kommer ihåg att jag så gärna vilje vara de, jag ville också ha massa killar efter mig, festa, vara populär, vacker.” Hon fortsatte stryka med fingrarna under min mage, samtidigt som hon pratade och funderade.

”Du är vacker.”

”Stör mig inte.” Hon petade till mig i magen och drog sedan ur den från under min tröja, tog min hand istället.

”Vacker för mig då var hur mycket popularitet man hade, hur många killar man hade efter sig och hur många som ville få en i säng.” Jag kollade med ett halvleende och en menande blick på honom. ”Det var en kille jag så gärna ville ha efter mig, Marcus hette han, men han kollade aldrig åt mitt håll. Jag kommer ihåg hur mycket jag ville ha honom, men han såg mig inte. Nu i efterhand fattar jag inte hur jag kunnat vara så blind. Alla ville ha honom och han var några år äldre än mig, jag hade verkligen ingen chans. Varför skulle han vilja ha mig när han kunde välja så många andra?”

Jag valde att inte svara, visste att hon bara skulle hyssja mig ändå. Jag höll bara tyst och väntade på att hon skulle prata igen. Hon hade tagit min hand medan hon pratat och hon höll nu i den hårt.

”Jag vet inte hur det kom sig, men helt plötsligt kände jag mig inte nöjd med mig själv. Och för att fixa detta bestämde jag mig att jag skulle gå ner i vikt, och jag ville att det skulle gå snabbt. Jag slutade äta, åt kanske en gång om dagen, och då var det högst en macka. Drack gjorde jag såklart, men inte åt. Det höll på så några veckor, och jag blev bara smalare och smalare. Jag tränade också, hela tiden. Men även fast jag var så smal som jag var, såg jag bara fett, fett, fett när jag kollade mig själv i spegeln. Så jag fortsatte, tills pappa märkte mig. Han märkte att jag slutat äta, som jag berättade innan. Och sedan kopplades sjukvården in och jag fick ligga inne någon vecka. Mina kompisar var ju såklart mycket förvånade. De hade ju inte heller märkt någonting. Ingen hade märkt någonting. Jag var väldigt duktig på att hålla det hemligt.”

Jag rynkade på pannan.

”Du tränade också?” Hon nickade.

”Ja, och om man ska kunna bygga muskler är man ju tvungen att äta också, men det gjorde jag inte. Jag blev aldrig stark, jag blev bara tröttare och tröttare. Men fortfarande märkte ingen någonting.”

”Har du ett foto från den här tiden?”

”Jag har ett foto från när jag var sjuk.” Hon släppte min hand och letade fram ett foto ur lådan. Efter några sekunder hittade hon fotot och kollade på det lite själv innan hon räckte de till mig. Jag kollade ner på det. På bilden stod Jenna och kollade in i kameran. Hon såg trött ut och hade påsar under ögonen. Hennes armar var knutna över hennes bröst, axlarna var avslappnade och hon kollade slött in i kameran. Hennes höftben stack ut och det enda hon bar var ett par svarta, för stora boxershorts och en för stor sportbehå. Hon var så tunn att jag knappt kände igen henne, hon såg så liten ut. Jag drog fingret över fotot, för att ta bort osynlig smuts.  Jag kollade upp på henne och sedan ner på bilden igen. Jag kunde inte fatta att det var hon. Hon såg så liten och ömtålig ut då, så osäker. Nu förtiden var hon säker i sig själv, det var i alla fall det jag trodde. Jag rynkade pannan, la undan kortet och kollade upp på henne igen.

”Hur mår du nu?”

”Bra. Jag mår bara bra.” hon log och slingrade armarna om min hals, samtidigt som jag slingrade de runt hennes midja. Jag drog henne nära och lutade huvudet mot hennes axel.

”Du är så jävla vacker, du vet det va?” 

Jennas perspektiv:

Det tog nästan en halvtimme innan jag och Justin kom ut ur garderoben och vandrade ut till Charlie, som satt irriterad i soffan med en kopp kaffe. Hon följde oss med blicken när vi kom in i vardagsrummet. Jag valde att inte möta hennes blick, visste inte vad den skulle visa. Jag var rädd att hon var alldeles för sur på mig, att hon inte ville prata med oss, bara skälla. Vi satte oss på andra sidan av min divansoffa, på divanen, med ansiktet mot henne även fast jag helst skulle vilja sitta med ryggen mot. Jag höll Justin hårt i handen, han höll sin blick stadigt på Charlie. Jag avundades honom, han var så stark och självständig. Jag kramade hans hand, han kramade min tillbaka. Antagligen för att stötta mig, jag tog hans starka han i båda mina och kramade den så hårt jag vågade.

Efter bara några sekunder öppnade Charlie munnen, ”Är ni fuckbuddies?                   

”Nej.” svarade Justin. Detta var likt Charlie, alltid raka frågor.

”Det jag såg för mindre än en timme sedan tydde på något annat, även fast det var gulligt, tydde det på något annat.”

”Vi är inte fuckbuddies i alla fall.” sa Justin, jag var tyst. Charlie sneglade på mig, jag visste inte varför jag inte vågade ta till orda. De skulle ju knappast slå mig om jag pratade, men jag var rädd att Charlie var arg på oss, för att jag inte berättat något.

”Jenna”, började Charlie några sekunder senare, ”berätta från början.”

Jag drog ett djupt andetag, Justin slöt sin hand om mina händer.

”Ehm, enda från början?” Charlie nickade. Hon såg inte arg ut när jag tittade upp på henne.

”Ja, jag är inte arg på dig Jenna, jag vill bara veta.” Hon log lite smått. Jag hade inte kollat på henne innan, bara hört hennes stränga röst, som alltid var en aning sträng.

”Okej.” Jag drog ett djupt andetag, ”Jag såg Justin utanför gymmet för kanske… En månad sedan?” Jag kollade upp på Justin, han nickade, ”Och han skulle sova på gatan, bara en bit från gymmets ingång. Mot tegelväggen du vet?” hon sneglade på Justin och nickade, Justin kollade på mig.

”Jag kunde inte låta honom sova där så jag frågade honom om han inte ville komma hem till mig och sova i gästrummet du vet?” Hon nickade, ”Så ja, han gick med på det jag ville och följde med hit och det ena ledde till det andra…” Jag valde att avsluta där, men fattade inte hur misstolkande det lät innan det var försent.

”Ni blev alltså fuckbuddies!” utbrast hon.

”Nej, det blev vi inte, vi började bara umgås! Han bodde här en månad innan något hände!” sa jag och stirrade på henne.

”Eller hur, som om ni skulle kunna vänta en månad.”

”Det är sant.” sa Justin och jag nickade tillsammans med honom.

”Ja.”

”Vem kysste vem första gången?” Jag hade tinat upp och kunde nu inte hjälpa leendet som spreds på mina läppar, det pirrade i hela kroppen när jag släppte Justins händer för att lägga de runt hans nacke.

”Han kysste mig första gången.” kvittrade jag, Justins skrattade till och nickade instämmande. Kollade med stora bruna vackra ögon ner på mig.

”Humörsvägningar idag tjejen?” skrattade Jenna, jag nickade, kravlade över till Justins knä och satte mig bekvämt.

”Hur länge sedan var det? Som han kysste dig asså?”

”En och en halv vecka sedan?” Justin nickade igen, kollade på Charlie och sa:

”Onsdag förra veckan, den tolfte.” log han.

”Jag tänker inte ens fråga vad ni gjorde igår kväll då.” sa hon flinande, piercingarna i hennes ansikte blänkte av ljuset från fönsterna, hennes leende var slugt.

Jag blev genast väldigt röd i ansiktet.

”Charlie!” skrek jag, släppte Justins hals och reste mig upp, men innan jag hann fram till Charlies skrattande figur hade Justin tagit mig runt midjan och drog in mig i sin famn. Jag kunde inte låta bli att skratta, situationen var pinsam, men när jag kollade upp i Justins ansikte var han inte det minsta röd om kinderna. Han hade bara ett varmt leende på läpparna. Gud va jag älskade det leendet.

”Hur många gånger gjorde ni det?” skrattade Charlie, när jag kollade på henne flirtade hon med ögonbrynen. Väl medveten om att jag inte kunde komma någonstans med Justins grepp runt min midja.

”CHARLIE!” skrek jag, ”Vi har inte gjort något ännu!”

”Ännu?” hon flinade, kollade på Justin bakom mig och skrattade till, ”ännu Justin, hörde du?”

Jag hade lust att dö just där och då.

~

Den pinsamma situationen i mitt vardagsrum hade slutat med att även Justin hade erkänt att det inte hänt något mellan oss, än, och då höll Charlie äntligen käften. Men jag hade en aning om att hon inte skulle glömma detta så lätt.

Tillslut hade Charlie åkt, gett oss lite tid att göra oss iordning innan jobbet. Jag undrade hur det skulle vara på jobbet nu, skulle Kevin också få reda på oss nu? Alla stammisarna på gymmet? Alla?

Jag och Justin var ovanligt tysta när vi gjorde oss iordning, sa nästan ingenting till varandra. Men det behövdes inte, tystnaden var behaglig. Inte förens vi hade kommit ut i bilen bröt Justin tystnaden:

”Ska jag fortfarande gymma hela dagarna?” Jag kollade på honom, innan jag startade bilen, log stort mot honom.

”Jag ska försöka övertyga Charlie att du ska få vara med mig, i personalrummet och kanske extra jobba lite.” log jag, han såg glad ut. ”Jag vet inte om du kommer få så roliga arbetsuppgifter, och kanske ingen lön, men det kan ju vara bra som tidsfördriv? Du kan säkert hitta något annat längre fram?” Hans leende såg plötsligt fake ut och han nickade, kollade sedan ut genom fönstret, leendet försvann.

Jag sträckte mig efter hans hand och tog den hårt i min. Startade bilen och körde iväg mot gymmet.

~

Charlie sa ja direkt, jag hade än så länge bara frågat om han kunde få hänga efter mig, och det fick han. Något jag var väldigt glad över, Justin med. När jag kom tillbaka med nyheten strålade han av glädje, inte konstigt, han hade tränat varje dag i lite mer än en månad.

Jag skulle också bli trött av det nuförtiden.

När jag och Justin gick runt på en liten rundvisning på gymmet ropade plötsligt Charlie på oss från receptionen. Jag tog Justins hand och drog med honom tillbaka till Charlie, och en lång brunett jag aldrig sett innan. Jag fick samma känsla i magen den gången Justin och jag varit ute och shoppat och tjejen i kassan flörtat med Justin. Jag höll hans hand i min hårt. Försökte le.

”Jenna, detta är Cheryl, Kevins kusin, hon ska vara här en vecka. Cheryl, detta är Jenna.”

Cheryl log och granskade mig med en blick, från huvudet till fötterna och tillbaka igen. Ett slugt leende spreds på hennes läppar, och utan att säga något vändes hennes blick mot Justin. Leendet blev större, min mage gjorde en nervös volt. Hon såg onekligen bra ut, smilgropar, blå stora ögon, långt lockigt hår. Lång och smal, långa ben, fötterna var klädda i ett par höga klackar. Jag kände mig kort, jag hade inte orkat ta på mig några högklackade idag. Hon var nästan lika lång som Justin med de på sig, kanske en eller två centimeter kortare än honom. Hon var onekligen mycket snygg.

Jag kände mig malplacerad där jag stod bredvid Justin, bara genom att ha henne i samma rum. Jag gillade henne inte.

”Och…” sa hon med ett stort flörtigt leende, menade Justin med sitt och.

”Justin.” Justin släppte min hand för att sträcka fram den åt henne, hon skakade hans hand med ett flörtigt leende på läpparna. När hon släppte hans hand tog han ett fast tag om min igen, jag log i triumf mot henne. Inte för att hon märkte något, hon var mitt uppe i att granska Justins kropp upp och ner.

Justins perspektiv:

I vanliga fall skulle jag njutit av hennes blick mot min kropp, men här bredvid Jenna, kände jag mig bara dum. Jag ville inte att hon skulle se på mig så när Jenna var här.

”Trevligt att träffas.” log hon mot mig när hon studerat mig klart, studerade mig inte ens i smyg, visade öppet vad hon tyckte om mig. Jag släppte Jennas hand för at lägga den runt hennes midja istället, höll hennes sida hårt tryckt mot min, ville inte att Cheryl skulle tro att hon kunde komma åt mig. Det kunde hon inte, jag hade Jenna nu och jag tänkte inte förlora henne ännu.

Cheryl log igen, denna gång en aning stelt och kollade runt.

”Ni har inte lust att vissa mig runt?” frågade hon mig, mig av alla människor. Jag kollade ner på Jenna, som såg irriterad och bitter ut.

”Varför inte.” sa Jenna surt.

Cheryl log snett, sneglade på Jenna och sa:

”Det var trevligt av er.” Jenna nickade, vände sig om med mig och fortsatte sin lilla rundvandring runt i byggnaden, som faktiskt var större än man kunde tro.

~

Efter ett tag avlägsnade sig Cheryl och gick med Kevin istället, som jag hade fått lära mig var den andra anställda i gymmet. Charlie var ägaren, hur hon nu hade haft råd med det, Kevin och Jenna var anställda. Jag hade inte sagt ett ord till Kevin, jag hade bara hört Charlie och honom prata om mig när Charlie berättat ”den stora nyheten” om mitt och Jennas förhållande. Kevin hade inte sagt något särskilt om oss, jag hade bara hört honom säga:

”Vad kul för dem!” till Charlie, med väldigt lite inlevelse.

Efter att Cheryl avlägsnat sig från vår lilla rundvandring drog Jenna med sig mig till personalrummet. Jag kände mig dum när jag gick in dit, men Jenna insisterade. Hon sa att Charlie sagt att det var okej, att hon visste att jag inte skulle försöka sno något. Vad de nu fanns att sno där, hur som helst. Vi gick in genom den evigt öppna dörren till personalrummet. På högersida fanns fullt med värdeskåp som man kunde stänga och låsa. Efter en kort korridor, med en toalett på vänstersidan, skåpen på höger, kom man fram till en öppen yta. I mitten av rummet stod en omatchad soffgrupp, två soffor och en fåtölj. Sofforna såg nersuttna och slitna ut medan fåtöljen såg ganska ny ut. I mitten av gruppen var ett ljust träbord placerat, bordet var överfullt av tidningar av olika sorter, storlekar och färger. De båda sofforna var svarta medan fåtöljen var beige. Jenna stannade och sneglade på mig.

”Sätt dig var du vill.” log hon. Jag nickade och drog med mig henne till en av de två sofforna. Jag ville inte direkt tränga ihop mig med henne i fåtöljen. Jag satte mig på ena kanten av soffan, hon satte sig bredvid mig med huvudet mot min axel. Hon suckade djupt samtidigt som hon lutade sig fram för att plocka upp en tidning om smink och kläder. Jag sträckte mig fram och tog tag i en biltidning, bläddrade igenom den samtidigt som Jenna kurade ihop sig mer och mer vid min sida. Efter en stund låg hon med huvudet i mitt knä, hon hade dragit åt sig en kudde att ha huvudet på. Jag kunde gissa varför, men hon hade inte sagt något och jag hade inte frågat. Tur var väll det, jag kunde se hennes illröda ansikte framför mig när hon förklarade för mig varför hon inte ville ligga med huvudet i mitt knä. Hennes hår var täckt över kudden och mina ben där hon låg i mitt knä. Hennes ljusrosa läppar putade en aning utåt som de alltid gjorde, överläppen putade mest. Hon var så vacker där hon låg, koncentrerad på tidningen, att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag sneglade ner på henne och tappade helt intresset i biltidningen. Bilar hade aldrig intresserat mig ändå.

Efter en stund kom hon på mig, sneglade upp på mig och rynkade pannan.

”Varför glor du på mig sådär?”

”Du är så sjukt vacker Jenna.” viskade jag och hon skrattade bara till, tog mig inte riktigt på allvar. Hur hon nu inte kunde göra det.

”Jag menar det verkligen.” sa jag och hon log upp mot mig, genuint, glatt.

”Tack.” Sedan putade hon överdrivet med läpparna och jag flinade innan jag böjde mig ner och kysste hennes läppar mjukt. Hon fnittrade till och log glatt upp mot mig. Jag log tillbaka.

Jennas perspektiv:

Jag bara stirrade på honom. Följde hans vackra ansiktes konturer, försökte förstå om han skojade eller menade allvar. Han såg helt allvarlig ut. Jag hoppades på att han skojade. Skulle han bli sur om jag svarade nej? Jag bara fortsatte stirra på honom, uttyckslös i ansiktet.

Plötsligt släppte han min hand, reste sig från pallen och backade några steg från badkaret, jag satte andan i halsen när han snabbt drog av sig t-shirten som innan täckt hans överkropp. Jag stirrade bara på honom, det skulle inte förvåna mig om jag såg skräckslagen ut, panikslagen. Han drog av sig sockarna snabbt innan han knäppte upp byxorna och lät de falla ner till marken.

När min blick gled ner över hans bara överkropp och över hans kalsonger gav Justin upp och började gapskratta. Han vek sig på mitten och hans vackra klingande skratt ekade i de jordgubbsdoft fyllda rummet. Hans skratt var inte elakt, inte hånande, bara glatt, som om jag dragit ett riktigt bra roligt skämt. Jag rynkade pannan och undrade vad han skrattade åt, satte mig upp bättre i badkaret, för att delvis se honom bättre, delvis försöka stirra ut honom. Man tog inte en person som satt ner som en hösäck seriöst. 

Sedan började även jag skratta. Jag hade inte en aning om varför, det bara blev så. Tillsammans skrattade vi tillsammans så att båda blev helt röda i ansiktet, sedan skrek jag åt honom:

”Vad skrattar du åt!?” Sedan började jag skratta igen. Jag hade fortfarande ingen aning om varför, kanske var det chocken av vad som hände innan som släppte, eller så var det bara situationen. Justin stod framför mig med endast kalsonger, alla kläderna på golvet, och jag satt här helt naken, det enda som täckte mig var det skummiga vattnet.

”Du skulle sätt din min!” skrattade han, med avbryt mellan varje ord, där han skrattade så att han inte fick luft.

”Fuck you! Sluta skratta åt mig!” skrattade jag, jag visste inte vad jag skulle säga, så jag skrattade bara. Jag brukade nästan aldrig svära annars, bara ibland, väldigt sällan. Justin kollade upp på mig i några sekunder innan vi började skratta, när vi båda lugnat ner oss satte han sig på pallen igen, bara med kalsonger denna gång. Jag försökte verkligen att inte kolla – det gick sådär, men jag försökte verkligen. Han höll blicken i mina ögon hela tiden, kollade inte ner i vattnet, inte på mina bara axlar och nyckelben. Han kollade inte, men han höjde handen och smekte mitt vänstra nyckelben mjukt med sin högerhand, mjukt över det, utan att säga något eller kolla ner. Hans mjuka beröring gav mig gåshud över hela kroppen. Från huvudet till tårna. Sedan lutade han sig mer mot mig och drog handen ner över huden precis över bröstet. Jag kollade djupt in i hans ögon.

”Jenna?” viskade han. Jag nickade. Han drog ner handen ännu mer mot mitt bröst, men mot sidan. Jag märkte hur ett retligt flin var placerat på hans läppar, men jag hade ingen aning om varför det var där? Vad var det som var så roligt?

En rysning for igenom min kropp varje gång han flyttade sin hand, det spelade ingen roll om han flyttade den en millimeter eller fem centimeter. Jag rös lika mycket ändå. Jag fattade inte ens varför jag lät honom röra mig såhär, vi hade kysst varandra för tre dagar sedan, vi hade känt varandra en månad. Men även fast jag inte visste så mycket om honom, kände jag att jag kände honom. På något sätt. Han avbröt mina tankar snabbt.

”Du glömde visst något.”

Jag hade helt glömt hur jag gömt en del av min kvinnlighet för honom bara tio minuter tidigare. Och nu stod jag helt toppless här framför honom, med allt blottat. Mitt ansikte blev snabbt rött och jag gled snabbt ner i badkaret, Justin log stort, retligt, men kärleksfullt. Sedan började han skrocka tyst. Antagligen åt mitt röda ansikte.

~

Vi låg i soffan. Våra ben var ihop slingrade och jag låg med huvudet mot hans hals. Kollade upp i taket med böjt huvud, lyssnade till den dåliga filmen som Justin envisats med att han ville kolla klart på när jag sagt att jag ville sova. Han hade bett mig att komma och lägga mig hos honom, så det gjorde jag efter att jag var klar med mina kvällssysslor. Gå på toa, borsta tänderna, håret, byta om till pyjamas. Jag var trött, men jag kunde inte sova. När jag blundade ploppade mannens kalla ansikte upp i huvudet på mig, kalla blå ögon. Jag drog ett djupt andetag. Lyssnade på Justins andhämtning, lyssnade till de tysta ljudet av hans andhämtning. Han låg på sidan med ryggen mot armstödet, jag låg framför honom med ryggen mot tv:n. Han kollade över mitt huvud, strök mitt huvud försiktigt med kinden, kysste mig på hjässan ibland. Så att små rysningar for igenom min kropp. Hans kyssar gjorde något med mig som jag inte kunde förklara, det började bubbla i magen och jag blev alldeles varm. Som kokande vatten.

Men även fast jag låg i hans trygga varma famn, men kokande vatten i magen, kunde jag inte sova. Inte komma till ro, inte få ur mannens kalla ögon ur mitt huvud. Jag drog ett djupt andetag igen, ville få hans uppmärksamhet, utan att riktigt kalla på honom. Ville inte störa honom så uppenbart, jag ville inte att han skulle veta att jag ville störa honom. Men jag ville ändå störa honom.

Jag drog ett djupt andetag till, suckade, stönade och stånkade. Ändrade ställning i hans famn, med hans armar om min midja, vände och vred på ansiktet, slöt vänsterarmen om hans midja, tog bort den igen. Vred och vände på benen. Allt för att få hans uppmärksamhet. Men han märkte mig inte, och om han gjorde det gav han mig ingen uppmärksamhet. Bara tystnad och stirrande mot tv:n. Jag vände mig om i hans famn, så att jag låg med ryggen mot hans bröst. Äntligen drog han ett djupt andetag och höll mig närmre sig, så att jag inte skulle trilla av soffan. Även fast den var ganska bred och jag nog inte skulle trilla ur den, även fast Justin inte hade sina armar om min midja.

”Vad är det, Jenna?” frågade han, en aning irriterat, inte alls som han brukade låta. Jag la mig stilla, slutade röra runt, slutade irritera honom.

”Jag-Jag…,” började jag, visste inte vad jag skulle säga, ”jag kan inte sova.” sa jag sedan, utan att stamma. Han höll mig närmre, som för att säga förlåt för att han varit så irriterad.

”Lägg dig ner och slappna av.” viskade han i mitt öra, jag drog ett djupt andetag och vände mig om i hans famn igen, la huvudet mot hans bröst och drog ett djupt andetag, greppade tag i hans t-shirt med mina händer och drog ännu ett djupt andetag. Sedan slöt jag ögonen och lutade mig mot honom för att försöka sova.

Men precis då högg det till i magen och jag grymtade till. Kniven som vrider sig i min mage är tillbaka, helvete.

Jag släppte greppet om Justins t-shirt och höll den för magen istället. Grymtade till och ville gråta när det högg till av smärta.

”Justin?” Han suckade.

”Ja?” Jag struntade i hur irriterad han var, också hur mycket han ville se på filmen. Han var min pojkvän och jag behövde hans magiska händer, just nu.

”Jag har ont i magen.”

”Jah--.” började irriterat, sedan tystnade han, tänkte antagligen igenom på vad jag sagt innan, sedan svarade han igen, ”jaha.” hans röst var nu sammetslen. Jag blev irriterad när han inte rörde sig ur fläcken framför mig.

”Kan du massera min mage?” frågade jag honom, snabbt nickade han. Jag grymtade ogillande när hans arm försvann runt min midja, sedan gled den under min tunna t-shirt och började mjukt smeka och massera min mage. Jag drog en djup suck och burrade in mig i hans hals.

När filmen äntligen var slut gick vi och la oss, Justin bar mig till sängen, jag hade börjat gilla det. Ha hans starka armar runt min kropp. Han hade sagt att jag inte vägde någonting, att han skulle kunna gå runt och bära på mig en hel dag. Men jag trodde honom inte, han skulle få ryggskott då.

När han la ner mig i sängen gick han för att byta om till pyjamas, sedan kom han tillbaka med sina flispyjamasbyxor och ett linne som satt tight mot överkroppen. Jag gillade det, att se hans muskulösa överkropp. Han la sig ner i sängen och jag kröp nära honom, lät han slingra båda sina armar om min midja och sussa mig i håret.

Och här låg vi nu, ihop trasslade till vad som liknande en platt boll. Mina ben mellan hans och han mellan mina, men bekvämt var det. I alla fall för mig, jag låg ju nästan på honom, och jag tror mitt knä var ganska nära hans skrev.

”När började du få känslor för mig?” viskade jag tyst, hans arm strök mig mjukt över ryggen, mjukt, mjukt. Han sussade i min nacke, handen som inte var på min rygg smekte mitt hår mjukt.

”Jag vet inte… Lite hela tiden tror jag.” svarade han utdraget.

”Inget särskilt?” Han skakade nästan omärkbart på huvudet. Om man inte låg så tätt inpå honom som jag gjorde skulle man aldrig sett det.

”Nej, hela tiden. Jag tyckte du var snygg och sexi---vacker, hela tiden, enda från början. Men när jag började gilla dig, på riktig, vet jag inte.” svarade han och jag skrattade åt hans ändring av ord.

”Okej...” viskade jag och lutade mig tillbaka till hans bröst.

”När började du gilla mig?” frågade han tillbaka, jag skrattade till.

”Jag har tyckt du var attraktiv från första början, men känslor vet jag inte när jag fick för dig… Kanske när du masserade min mage förra gången? Jag kommer inte ihåg, helt ärligt.” Han skrattade till, kysste min kind och kollade djupt in i mina ögon. Han luktade friskt, så friskt bara han kunde. Han luktade så underbart, underbarare än nytvättade lakan.

”Vad tyckte du om mig första gången du såg mig?” frågade han sedan, jag väntade några sekunder innan jag frågade:

”Ärligt eller inte?” frågade jag försiktigt. Han skrattade till.

”Inte.”

”Jag tyckte verkligen du var jättetrevlig.” ljög jag, han skrattade till och skakade på huvudet.

”Ärligt denna gången.”

”Jag tyckte du verkade läskig, när jag undrade om du ville komma hem och bo hos mig ångrade jag mig direkt efter, var livrädd för att du skulle råna mig eller något. Men ångern försvann snabbt när jag märkte vilken underbar människa du är.”

Han skrockade till, ”Underbar?”

Jag nickade, ”Väldigt underbar tillochmed.” log jag, ”Du gömmer dig bara där under skinjackan.” skrattade jag, han himlade med ögonen.

”Du ska bara veta.”

”Berätta.”

”Nej.”

”Snälla.”

”Någon annan gång.” Jag suckade och la mig platt på hans bröst, men händerna om hans nacke.

”Okej.” suckade jag samtidigt som han drog täcket högre upp. Det räckte mig nu enda upp till halsen, men jag gillade det, att vara varm.

”Vart kommer du ifrån?” viskade jag, en fråga som jag tänkt på många gånger. Vart kom Justin egentligen ifrån?

Inbillade jag mig att han stelnade till?

”Landet ingenstans.” svarade han. Jag skrattade inte, även fast jag visste att han ville att jag skulle göra det.

”Seriöst.”

”Du kommer få reda på det såsmåningom.”

”Snälla.”

”Imorgon.” Jag suckade, gav upp igen.

”Berätta om din familj.” viskade han. Jag suckade.

”Det finns inget mer om min familj än du redan vet. Berätta om din istället!”

”Vad jobbar dina föräldrar med?” Han ignorerade med vilje frågan om sin familj.

”Min mamma är advokat och min pappa läkare.”

”Oj.”

”Japp.” Jag drog ett djupt andetag, började plötsligt känna mig ganska trött.

”Sova nu, för du kommer väll inte berätta om din familj ändå?” Han skrockade till, men skakade på huvudet.

”Nej, det kommer jag tyvärr inte, Jen.”

”Usch, kalla mig inte Jen!”

”Varför?”

”Jag blev alltid kallad det när jag var liten, och jag hatade det!” Han skrattade till och kysste min hjässa.

”God natt.” 

Jennas perspektiv:

Min första reaktion var att skrika, så det gjorde jag. Jag skrek, och skrek och skrek. Och mannens grepp i mitt hår hårdnade. Jag kunde nästan känna hur hårstråna lossnade från min hårbotten, så jag fortsatte skrika. Mina skrik bröt den stilla nattens tystnad. Dramatiskt. Han började släpa mig bort från bilen och jag slängde upp armarna i luften och försökte lönlöst slå bort mannens händer. Plötsligt, utan att jag märkte vad som hände, var mannens händer borta från mig hår och mitt huvud mötte med en duns den hårda asfalten. Jag låg helt raklång någon meter från bilen med händer och ben utspridda runt om mig samtidigt som höga smällar nådde mina öron. Höga smällar, nävar mot kropp. Jag satte mig upp, ignorerade smärtan från huvudet och hårbotten. Kollade förvirrat runt, hade nästan glömt bort Justin när jag såg honom stå några meter bort. Men inte ensam, mannen som precis haft mitt hår i ett hårt grepp stod framför honom. Med händerna i ett skyddade läge framför ansiktet, samtidigt som Justin slog honom om och om igen. Hans nävar träffade mannens skyddande händer tre gånger innan han slog honom hårt i magen, så hårt att mannen vek sig på mitten och stönade ut något i smärta. Jag hade knappt fått en blick på honom innan, bara ansiktet, och inte länge, men nu såg jag honom. Även fast jag inte såg ansiktet nu såg jag kroppen, något jag inte lagt så stor energi på att se innan. Han var medellång, några centimeter längre än mig, ett antal centrimetrar kortare än Justin. Hans kroppsbyggnad var inte stor, men inte heller gänglig. Han hade en klar ölmage, jag fattade inte hur han hade orkat springa efter mig. Han kanske var van, jag rös. Justin tog hans obalans som ett tecken och tog tag i hans ansiktes sidor för att knäa honom i ansiktet. Samtidigt som Justins knä träffade mannens ansikte skrek jag. Jag vände drastiskt bort min blick och kände hur tårarna började trycka sig på. Jag kollade snabbt tillbaka för att se på Justin, som kollade på mig.

Våra blickar möttes samtidigt som jag tog upp en hand och höll den om min mun, tårar började rinna samtidigt som Justin släppte mannen så att han föll ner på marken. Min röst var borta, jag visste inte vad jag skulle säga. Eller skrika.  Hans blick var fäst på mig, så han hann inte se hur mannen snabbt reste sig upp, och jag hann inte varna Justin med den lilla röst jag hade kvar innan mannen träffade Justins sidhuvud med sin smala näve. Justin tappade balansen för några sekunder, tillräckligt länge för att mannen skulle hinna ladda om och slå Justin ännu en gång, men denna gång i ansiktet. På näsan. Snabbt var Justin med på noterna och vände sig mot mannen för att ladda ett slag mot mannens ansikte, ett slag han bara någon sekund senare avfyrade mot mannens redan blodiga ansikte. Justin slog mannen om och om igen innan han tappade balansen och föll ner på marken. Justin laddade en spark mot mannens mage i samma sekund som min röst kom tillbaka.

Justins perspektiv:

Hennes skrek ekade mellan husen. Gällt. Hjärtskärande. Jag visste inte vad hon skrek, om hon skrek något överhuvudtaget, men det var inte något skrik som visade att hon ville att jag skulle fortsätta. Jag kollade in i hennes vackra blå ögon, visste inte vad jag skulle göra. Så jag gjorde det enda jag kunde, tog ett steg tillbaka från mannens blodiga kropp. Fortfarande förvånad över hur hans smala nävar hade fått in ett bra slag i mitt ansikte. Hans ölmage hävdes upp och ner i takt med hans andetag. Han var så ful och vreden över att inte få slå honom mer dunkade inuti mig, men jag kunde inte göra det. Inte när Jenna såg varje steg jag gjorde, jag kunde inte göra så mot henne.

Jag tog ett steg mot mannens huvud och lutade mig ner, kollade ner i hans rynkiga, tre-dagars skäggstubbs ansikte. Han kollade kisande upp på mig, försökte rygga tillbaka, men slog bara huvudet i asfalten. Jag flinade. Tog inte tag i honom, ville inte röra honom mer än nödvändigt.

”Om du fucking någonsin rör henne igen är du död, fattar du?” väste jag med död droppade från varje stavelse i min mening. Jag väntade en stund på hans svar, men han svarade inte. Han bara kollade tomt in i mina ögon. Som för att söka medlidsamhet. Jag hade lust att slå honom igen.

Han slängde en blick bak på Jenna och jag trotsade min viljan att inte röra honom och slog hans huvud mot mig igen, så att han kollade djupt in i mina ögon igen.

”Du fucking kollar inte på henne.” väste jag.

”Fattar du!?” skrek jag dämpat, ville inte att Jenna skulle höra mina ord. ”Du dör.” fortsatte jag. Han nickade hastigt, kollade upp i mina ögon. Sa inget. Hela mitt ansikte var rött av ilska och hat, blod sipprade långsamt nerför mina läppar och haka från näsan. Men den var inte bruten, den brännande känslan jag kände nu var inget i jämförelse med den starka känslan som fanns där om man bröt den. Detta var en barnlek i jämförelse med den riktiga smärtan.

”Säg det.”

”Jag rör henne aldrig igen.” Jag log hatiskt mot honom. Om blickar ändå kunde döda.

”Tack.” spottade jag.

Med en sista brinnande blick ner mot honom gick jag tillbaka till Jenna. Som satt gråtande ner på asfalten, jag drog bort blodet från under min haka innan jag hukade mig ner en bit framför henne. Sträckte ut min hand och rörde vid hennes kind, livrädd att hon skulle vända sig bort från mig, rygga undan. Men det gjorde hon inte. Hon höjde sin hand och tog ett fast tag om min med båda sina, nya tårar fyllde hennes ögon. Jag smekte bort de när de började rinna nerför hennes kinder och en ihålig smärta fyllde min kropp när jag kollade in i hennes röda, rädda ögon. Hon var så vacker, även fast hon var livrädd med tårränder nerför kinderna och röda ögon. Jag tog mig ett litet steg framåt och drog sedan hennes kropp mot min, tryckte hennes mjuka varma kropp mot min. Hon snyftade och snörvlade mot min bröstkorg, jag höll henne hårt mot mig. Jag kollade bak, mannen låg fortfarande och ålade sig på marken. Fucking jävla mes.

”Allt kommer bli bra.” viskade jag mot hennes hjässa, tryckte kinden mot hennes huvud. Hon snörvlade och släppte min hand för att krampaktigt greppa tag i min svarta tjockjacka. Hon hulkade sig och jag smekte försiktigt hennes hår och rygg med mina en aning såriga händer.

”Ja-Jag va-ar så rä--.” började hon, men jag hyssjade henne försiktigt.

”Shh.. Babe, vi tar dig hem först.” viskade jag och drog mig undan från hennes omfamning. Hon försökte dra mig tillbaka, men jag lossade lätt hennes skakande små händer. Såg till att ha en hand på henne hela tiden, för att låta henne veta att jag var här. Att jag inte tänkte försvinna. Hon snyftade och snörvlade om vart annat samtidigt som jag reste mig med hennes trötta skakande kropp i famnen, brudstil höll jag henne, med hennes armar krampaktigt om min hals. Jag slängde en blick bak mot mannen, som fortfarande låg ner på marken. Jag hade lust att skratta åt honom, så patetisk. Han skulle ha fått så mycket mer stryk om jag bara kunde få Jenna härifrån på något annat sätt. Han skulle inte kunna röra sig på flera dagar.

Jag öppnade först dörren med armen jag hade runt hennes låt och knäveck, sedan sparkade jag upp den med min högerfot. Jag lyfte försiktigt in henne i bilens passagerarsäte, såg omsorgsfullt till så att hon inte slog huvudet i bildörrsöppningen eller skadade sig på något annat sätt. När hon var säker i sätet drog jag mig försiktigt bort från henne, men hon vägrade släppa greppet hon hade om min hals, tårarna hade lugnat ner sig, men fortfarande rann det små tårar nerför hennes kinder.

”Jag ska bara gå runt.” viskade jag och efter en kort stund släppte hon min hals, jag placerade en mjuk kyss på hennes kind innan jag drog mig ifrån henne och stängde dörren efter mig. För att sedan vandra runt bilen, med hennes blick vandrande på mig hela tiden. Hon släppte mig inte med blicken. Jag sneglade på mannen som var påväg att långsamt resa sig upp, jag hoppade in i bilen och låste snabbt alla dörrarna, så att han inte skulle få för sig att försöka sig på något igen. Sedan startade jag bilen och rullade ut på den helt tomma, mörka gatan. Det enda som höll denna del av staden vid liv på natten var de många gatlamporna som var utplacerade längst vägen. Och de få hemlösa som låg på kartonger i sina små hörn. Jag kollade diskret bort från dem, ville inte påminnas om sådant. Jenna sträckte sig efter min hand och efter att ha växlat upp en grad tog jag den och lät mina fingrar glida in mellan hennes. Jag tog ett stadigt tag om hennes hand och smekte det jag kom åt. Bilen åkte snabbt fram på gatan, men när vi kom in i den större delen av staden fick jag släppa Jennas hand och växla ner igen, trafiken var visst större än jag trodde. Även fast det inte var nära så mycket som på dagen var det mycket folk för att vara på natten. Jenna tog tag i min hand igen, men denna gång med båda händerna. Hon höll den försiktigt i sitt knä och smekte den försiktigt, smekningar som fick hela min kropp att rysa av välbehag.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt när vi var närmre hennes lägenhet. Jag sneglade på henne och vår blick möttes några sekunder innan vi båda kollade bort. Hon smekte min hand igen, men det tog en stund för henne att svara.

”Bra.”

”Jagade han dig?” frågade jag försiktigt igen, hon fortsatte smeka min hand och jag såg i ögonvrån hur hon nickade.

”Hur långt.”

”Några kvarter.” svarade hon försiktigt. Sedan var vi framme och jag parkerade på den vanliga parkeringen hon brukade parkera bilen på. Hon släppte min hand sakta när jag gjorde ansats att hoppa ur bilen. Jag hoppade snabbt ur den för att sedan gå runt bilen och öppna hennes dörr för att hjälpa henne ut ur den. Hennes ben skakade lite av utmattning när vi ställde sig bredvid mig på den lilla parkeringsplatsen för bilar som ägdes av folket som bodde i samma hus som Jenna, vilket var ganska många. Jag stängde och låste bildörrarna snabbt för att sedan hjälpa henne mot lägenhetsbyggnaden genom att stödja henne bakifrån. Jag hade bilnycklarna i fickan och mina armar om hennes midja. Hon lutade sig mot mig men gick själv, även fast det var en aning ostadigt. Chocken och tröttheten i benen höll sig kvar.

Jag visste hur det kändes, det var hemskt att bli jagad. I alla fall när man inte visste vem personen, eller personerna, var.

Vi åkte hissen under tystnad, hon lutade sig trött mot mig, slöt ögonen och andades tungt. Jag trodde nästan att hon somnade, men strax därefter rörde hon sig.

Jag hjälpte henne ut när vi kom fram till rätt våning, sedan med att låsa upp och öppna dörren. Hennes ben skakade fortfarande en aning från allt springande.

”Vill du ta ett bad?” frågade jag försiktigt när vi precis kommit in genom ytterdörren, jag låste den snabbt efter oss, och höll henne sedan nära mig.

Hon var tyst en stund innan hon nickade, jag nickade också, och vi båda trampade sedan av oss våra skor för att gå in i badrummet och göra iordning ett bad till henne. Hon satte sig på toastolen, med locket nedfällt, medan jag gjorde iordning badet till henne. Jag tryckte i lite tvål så att skummet blev mycket, rummet luktade friskt av jordgubbe och jag drog in den söta doften i min näsa. Hon kollade upp på mig med trötta ögon.

”Vill du bada själv eller ska jag vara här inne med dig?” frågade jag, hon sneglade på badkaret och svarade sedan:

”Var här.” hon fortsatte kolla på mig, medan jag väntade på att hon skulle göra något, klä av sig, hoppa i badet. Eller för enkelhetens skull bada med kläderna på.

Jag tänkte såklart inte på hennes pryddhet. Inte en tanke på att jag kanske skulle gå ut och låta henne göra sina eventuella behov och ta av sig sina kläder ifred for igenom min hjärna. Så vi bara stod där och väntade ut varandra, hon tyckte antagligen jag var dum i huvudet som inte fattade att hon ville vara ifred, och jag tyckte hon var korkad som inte satte igång utan bara kollade på mig. Tillslut bröt hon tystnaden och hennes kinder fick en ljusröd nyans när hon pratade.

”Jag skulle gärna byta om ifred. Om det, ehm, ja, är okej.” sa hon utdraget, jag kollade några sekunder på henne samtidigt som jag märkte mitt misstag och vände mig sedan om mot dörren för att bege mig utåt.

”Oj, förlåt.” sa jag avlägset på vägen ut. Jag hörde hur hon reste sig och stängde och låste dörren efter sig.

”Det gör inget.” sa hon tyst innanför dörren. Men jag hörde henne, även fast det var knappt. Jag stannade utanför dörren och väntade på henne medan hon gjorde sig iordning. Det tog en stund, men jag väntade tåligt.

Efter en bra stund, låste hon upp dörren, men när jag drog ner handtaget ropade hon högt så att jag skulle höra henne tydligt:

”Kom inte in förens jag ropar!” Jag rynkade ögonbrynen, sedan fattade jag. Om allt var som vanligt skulle jag antagligen gett henne någon flörtig kommentar. Men det var inte som vanligt, hon hade precis blivit jagad och vittnat mig slå en person. Så jag knep ihop och öppnade dörren först när hon ropade att jag fick komma in. Då öppnade jag och höll för ögonen, ville inte att hon skulle bli sur om jag inte respekterade henne och frågade först.

Och varför brydde jag mig ens?

För att jag brydde mig om henne antagligen. Min hjärna suckade irriterat för sig själv, jag var inte van vid sådant här. Inte kärlek överhuvudtaget faktiskt. Bara sex. Sex var jag faktiskt ganska duktig på, väldigt duktig faktiskt.

Jag avbröt mina egna tankar, som svävade alldeles för långt bort än ämnet handlade om, och sa:

”Få jag kolla eller vill du att jag ska ha ögonbindel eller något?”

Var det ett litet sött fnitter jag hörde?

”Även fast det skulle vara väldigt kul att få se dig gå runt i blindo här inne måste jag välja alternativ ett.” Jag log och drog bort handen från mina ögon, kunde inte hjälpa mig själv när min blick gled ner över hennes kropp där den låg i vattnet. Eller där jag trodde den låg, jag gissade på att hon hade hällt i mer tvål. Jag såg inte en enda droppe vatten, bara vitt jordgubbsdoftande skum. Hennes kropp var helt täckt av skum, allt för att inte visa en centimeter privat hud för mig.

Jag log mot henne. Jag tog en pall som stod under handfatet och satte mig på den bredvid henne, satte mig avslappnat och kollade ner i hennes röda, trötta ansikte. Ändå var hon så grymt vacker. Hon gav mig ett vekt leende tillbaka. Jag satte mig ner på knäna på golvet och lutade mig över badkarskanten för att puta med läpparna mot henne, ville ha en puss på mina läppar. Det kallade fram ett litet fnitter från henne, hon höll armarna framför brösten samtidigt som hon lutade sig fram och placerade en lätt kyss på mina läppar, något jag inte nöjde mig med.

När hon lutade sig tillbaka i badkaret med ett retligt flin på mina läppar böjde jag mig ännu mer mot henne och hängde snart över badkaret, med högerhanden som stöd på badkarets motsvarande sida. Nu var mina läppar bara några centimeter från hennes, ett lurigt leende spreds på mina samtidigt som hennes ögon flackade mellan mina läppar och ögon.

Jag lutade mig fram och gav hennes läppar en snabb, men passionerad kyss. Hon hade fortfarande armarna runt brösten, som om hon ville förbereda sig ifall jag skulle dra upp henne ur badet. Det skulle jag inte. Men jag bestämde mig för att reta henne lite.

”Jag har sett nakna tjejer innan vet du.” viskade jag, med våra läppar bara några centimeter från varandra. Hon spärrade upp ögonen och kollade på mig med sina stora blå ögon.

”Så du behöver inte vara orolig om jag ser en centimeter av dig… Det är lugnt, okej?” Hon var vid detta laget illröd i ansiktet och jag lutade mig fram och lämnade en försiktig kyss på hennes läppar.

”O-Okej.” viskade hon, jag skrockade till och gav henne ännu en liten kyss, innan jag satte mig upp på pallen med högerhanden på badkarets kant.

”Hur mår du?” frågade jag försiktigt, plötsligt allvarlig. Hon drog ett djupt andetag och kollade ner i badet, snabbt lutade jag mig fram och la handen om lite av hennes kind, tvingade hennes ansikte upp mot mig.

”Eyy, kolla inte bort babe.” sa jag tyst, smekte hennes käke mjukt.

”Jag mår bra.” viskade hon mig, jag visste inte om jag skulle tro på henne.

”Säker?” Hon nickade. Jag visste ändå inte om jag trodde på henne.

”Okej.” sa jag, släppte hennes hand och la den på badkarskanten igen. Tystnaden spreds omkring oss. Men det var ingen jobbig tystnad, faktiskt var den skön. Vi slängde förstulna blickar på varandra. Mötte varandras blickar ibland, kollade snabbt bort. Jag vet inte varför det blev så, det bara blev så. Automatiskt.

Efter ett tag tog hon min hand, med sin lilla hand och med sina smala fingrar. Hon drog ner den under vattnet, utan att säga något. Hjärtat började öka sin takt när en galen tanke rusade förbi min hjärna. Ville hon att jag skulle röra henne…? Men hon höll bara i den, i det varma behagliga vattnet. Jag sträckte ut mina fingrar med min blick i hennes, hon hindrade mig inte, höll bara kvar i min hand. Även fast jag sträckte på mina fingrar, försökte röra hennes hud. Men jag kom inte åt någon, förutom hennes hand såklart, hon log sött åt mig. Visste vad jag ville med min utsträckta hand.

”Du, jag tänkte på en sak. Det är ganska kyligt här uppe, jag skulle inte få krypa ner till dig va?”

Åhherreminjesusgud. Ni är f a n t a s t i s k a ! 56 KOMMENTARER på förra kapitlet! THAT'S SICK! Tack, tack, tack, tack, tack, tack! Jag kan inte tacka er tillräckligt! Ni är så undebara hela högen! 

Vad tyckte ni om kapitlet då? Som ni hade förväntat er, eller inte? Skriv era åsikter! 

(Lät inte detta bli ett jättedrama då jag redan har ett planerat till lite längre fram.. Och det är stort.... heheheh.)

Förlåt att det kom upp så sent, men de blev lite över 3000 ord, så de kanske överväger lite......? hihi 

Kommentera en massa.

Minst 25? Det tog ju ändå ett tag för mig att uppdatera :C 

Jennas perspektiv:

Jag behövde verkligen en tjejkväll. Jag behövde ha kul och skratta med min bästa vän, utan att tänka på något annat. Det var inte så att jag klagade på Justins sällskap; absolut inte, men ibland så behövde man vara ensam med sina bästa vänner. Idag var en sådan dag, och jag bjöd in mig själv till Charlie efter jobbet. Hon skrattade när jag berättade det för henne, men gick med på det. Jag skulle komma runt klockan sex och ha med mig massa olika läsksorter och chips, hon skulle fixa godis och film.

Justin var såklart inte i så glad över att jag skulle lämna honom en fredagkväll helt ensam i min lägenhet, men efter några kyssar och en hel del övertygelse gick han med på det. Tack gode gud för det. Inte för att jag skulle stannat hemma för att han ville det, men jag ville inte att han skulle vara sur eller irriterad på mig heller.

Det hade gått två dagar sedan vår första kyss, och vi hade fortsatt som på onsdagen. Vi hade inte pratat om vår relationsstatus, det var ju knappast så att jag skulle ändra min relationsstatus på facebook från ”singel” till ”i relation” ändå. Så vad spelade det för roll. Vi hade också börjat dela säng, han hade flyttat in sitt täcke och kudde in i min säng, och våra täcken och kudden hade nu matchande lakan. Något som gjorde mig helt pirrig i kroppen, att han la sig där samtidigt som jag. Drog mig nära sig och snusade tungt i mitt hår eller nacke, med sina starka, beskyddande armar om min midja. Vi hade kommit överrens att vi skulle sova med pyjamas på, faktiskt diskuterade vi det på vägen till jobbet på torsdagen, och vi båda kom överens om att det var bäst så nu i början. Och på eftermiddagen hade vi åkt och köpt en pyjamas till Justin, jag hade valt ut den och valt den gulligaste av de alla, som också varit svårast att hitta. Ett par riktigt långa med något gulligt tryck på, av flis. Jag önskade att jag kunnat köpa ett par till mig själv med, men jag hade redan ett par.

Jag hade själv älskat Justins nya pyjamasbyxor, han själv hade en helt annan åsikt. Men den struntade jag i. Och han hade haft på sig de när vi krupit ner i sängen på torsdagskvällen. Utan tröja dock, jag hade inte hittat någon matchande. Och ingen skulle skadas om han sov utan den, inte jag i alla fall.

~

Justin parkerade bilen på en-timmes-parkeringsplatserna precis framför den stora byggnaden min lägenhet befann sig i. Vi båda klev snabbt ut och skyndade oss upp till min lägenhet, jag med ett fast tag om hans hand hela tiden, även då vi stod i hissen upp till lägenheten. När jag låst upp lägenheten skyndade jag mig in i vårt rum för att leta upp bekväma kläder att ha på mig. Jag tog på mig ett par ljusa, tunna mjukisbyxor och en stor, stickad olikfärgad tröja över. Som antagligen var alldeles för varm för den ljumma kvällen. Men jag trotsade vädret och drog den över huvudet ändå, struntade i att ta på mig behå, det skulle ändå inte synas under den stora tröjan jag hade på mig. Och vem skulle bry sig? Inte Charlie och inte Justin, och ingen i affären på vägen till Charlie skulle få tid att bry sig. Därför lämnade jag behån hemma, för att låta de var fria under kvällen. Jag satte upp håret i en hög boll på huvudet och tvättade bort allt smink jag sminkat på i morse. Jag drog ett djupt andetag och gick ut till Justin där han stod i köket med ett glas vatten i handen, han stirrade rakt ner i handfatet och hade en fundersam rynka mellan ögonbrynen.

”Justin,” Jag störde hans funderande med min höga röst, han kollade genast upp på mig och jag fortsatte snabbt, ”kan jag gå med detta?” Han bröt blicken från mina ögon och kollade ner på min kropp, sedan nickade han. Hans blick fastnade vid mina bröst som putade ut lite under tröjan, jag fattade att han hade upptäckt min saknad av behå.

Han satte ner glaset på bänken och vandrade bort mot mig, virade armarna om min midja och lutade sig fram för att luta sig fram över mig. Precis när hans läppar skulle nudda mina stannade han och log stort, retligt.

”Jag önskar verkligen att jag kunde följa med ikväll…” viskade han utdraget. Jag log och sneglade ner på hans läppar, nickade och kollade upp i hans ögon igen.

”Jag vet. Någon annan gång.”

”Det betyder aldrig.”

Jag skakade på huvudet, ”Det betyder någon annan gång.” skrattade jag och raderade den sista centimetern mellan våra läppar. Jag kysste honom mjukt och kärleksfullt, såsom våra flesta kyssar varit. Mjuka, kärleksfulla, inga förhastade slutsatser, bara lugnt och mjukt.

Och jag gillade att ha det så.

Även fast det skulle vara mysigt att smaka på honom, ehm, på något annat sätt senare. Snart. Inte nu, men sen.  Han tryckte sin bröstkorg hårt mot min, ett stönliknande ljud hördes från hans läppar när han kände mina bröstvårtor mot sin överkropp.

Några minuter funderade jag på att lämna återbud till Charlie, sedan tog jag mitt förnuft till fånga och backade undan. Knappt synbart, bara några centimeter.

”Ska vi dra? Vi måste köpa chips och läsk på vägen med.” viskade jag, kollade djupt in i hans vackra bruna ögon och bet tag i min läpp. Han kollade ner på mig och log stort, hans hår stod åt alla håll, ändå var han så attraktiv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Han såg så sjukt bra ut. Jag drog ett djupt andetag och vände mig sakta och motvilligt om, tog hans hand och började dra honom mot dörren. Drog snabbt på mig ett par sneakers samtidigt som han drog på sig sina svarta, slitna kängor. Jag tog hans hand igen och drog ut honom från lägenheten, sedan in i hissen och ut till lobbyn.

~

Det var ganska mycket folk där vi bestämde oss för att köpa chips och läsk, på en liten affär som var öppen länge bara fem minuter biltur från min lägenhet. Vi packade ihop vad vi skulle ha och ställde oss i kassan med alla våra varor, även Justin hade fått sala ihop det godis han ville ha. Jag ville ju inte att han skulle vara helt ensam hemma i lägenheten utan godis, eller chips och läsk för den delen. Han hade inte vågat packa med så mycket, men en chips påse, en chokladkaka och en stor cola hade jag tvingat på honom. Även fast han hade varit motig i början. Själv hade jag packat med mig alla chipssorter jag visste var goda och en stor cola, två stora fanta exotic och en stor sprite. Jag bad Justin ta med en av de stora fanta exotic-flaskorna hem och lägga de i kylen, eller dricka det om han tyckte om fanta exotic. Han svarade såklart ja på min önskan. Justin lutade sitt huvud mot min hjässa och la armarna om min midja när vi stod i kön till kassorna, han suckade tungt och jag fnittrade till.

”Trött?” Han nickade. Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och höjde handen för att dra ner hans huvud så gott jag kunde mot mitt, jag ställde mig på tå och pressade mina läppar hårt mot hans i en mjuk, enkel kyss. Han lämnade små utspridda kyssar på mina kinder, haka, hals, nacke, panna, hjässa och näsa, och allt jag kunde göra var att fnittra – oerhört fånigt. Men jag kunde inte hjälpa mig själv, han gjorde mig helt mjuk, bubblig och varm inuti. Som lava.

~

  Charlie öppnade dörren direkt när jag knackade på. Hennes lägenhet låg 20 minuter med bil från min, kanske 40 minuter om man gick. Jag visade chipspåsarna och drickan för henne, och hon skrattade lyckligt till. Jag hoppades att inget jag hade på mig, eller visade, avslöjade för henne att jag hade något pågång med Justin. Jag hoppades att det inte syntes på hur jag rörde mig, eller att jag hade en stor banderoll över huvudet som det stod något avslöjande på. Men hon märkte ingenting, så jag förstod att det inte syntes, såklart. Hur skulle de kunna synas?

Hon drog in mig i en hård kram och skrattade i mitt öra. Charlie. Min chef och bästa vän. Hon hade tagit bort några piercingar i ansiktet, antagligen bara för en stund. Hennes svarta hår hängde nertill hennes axlar och hon höll mig på armavstånd för att kolla på mig glatt.

”Vad du ser glad ut då.” log hon, jag flinade och kramade om henne igen. Hoppades på mitt liv att Justins doft inte fanns kvar på mina kläder, att man inte kunde känna hans doft i mitt hår eller kläder. Inte för att vi varit så intima, men ändå. Jag ville inte att hon skulle veta, inte ännu. Det var för personligt, för hemligt. För mycket vårat. Dessutom hade det bara varat några dagar än så länge, hon visste inte ens att han bott hos mig i mer än en månad. Hon visste inte att jag hade något med honom att göra alls. Inte än, men hon skulle få insikt i det, snart. När jag visste att det var något allvarligt.

”Det var längesedan vi umgicks, bara vi.” förklarade jag mig och hon skrattade till mot min axel. Hon var en liten bit längre än mig, men bara några centimeter, inte ett huvud som Justin.

”Jag vet! Det var alldeles för lång tid sedan vår senast filmkväll!” jag nickade för att hålla med, den senaste filmkvällen jag och Charlie haft var långt innan Justin flyttade hem till mig. Någon mörk kväll i januari var den senaste gången. Lång tid sedan. Jag höll upp påsen med läsken och chipsen i, med ett stort leende. Hon log stort och drog in mig i tvrummet. Knäböjde framför ett DVD-ställ med massa olika filmer och kollade upp mot mig.

”Vad vill du kolla på, sis?” Hon hade höga kindben, svart hår och lugg, en centimeter lång utväxt och piercingar i båda ögonbrynen, två stycken i den ena. En tatuering slingrade sig ner för hennes högerarmarm.

”Komedi?” undrade jag frågande, inte svaret hon ville ha, hon rynkade ögonbrynen. Skakade på huvudet och drog ut någon film från DVD-stället.

Hon höll upp Safe Haven. Filmen jag och Justin sett i början av hans tid hemma hos mig. När mensvärken plågat mig, som den snart skulle göra igen. Eftersom att det var en månad sedan, ungefär, som Justin flyttade hem till mig, och det bara var någon vecka efter som jag fått den, skulle jag snart få den igen. Jag hurrade inuti, eller inte.  

Jag skakade på huvudet, hon höjde på ögonbrynen.

”Jag vill inte se den idag.”

”Struntprat! Det är din favoritfilm!” förklarade hon för mig och jag suckade innan jag la mig ner i soffan, kurade ihop mig under en filt. Justins ansikte flimrade till i huvudet, hans fina leende och mjuka kyssar. Jag drog ett djupt andetag. Jag hade aldrig haft ett förhållande, visste inte vad jag skulle göra eller reagera på olika saker. Han hade inte heller haft ett förhållande, på länge, det hade han berättat för mig. Jag kom inte ihåg exakt när, men han hade gjort det. Och det var det som räknades.

Charlie gick iväg och hällde upp lite av alla chipssmakerna i bunkar, jag låg kvar under min filt och funderade. När hon kom tillbaka la hon sig på andra sidan av hennes stora soffa och vi satte på filmen.

~

Precis som jag trott innan skulle jag snart behöva uppleva mensvärken igen, och snart var närmre än jag trott. När klockan blev 11 började den ihåliga värken i magen kännas, molande, tryckande. Inte som den var den värsta dagen, såhär kändes det i början. Jag var rädd att om jag inte bad Justin komma nu skulle jag inte komma härifrån förens om flera dagar. Jag höll armarna hårt om magen och tryckte på den för att dämpa smärtan, som fortfarande inte var som värst, ännu. Jag funderade på hur jag skulle förklara det för Charlie, säga sanningen? Ljuga? Jag bestämde mig för att säga sanningen.

”Charlie?” sa jag högt, för att få hennes fulla uppmärksamhet. Godiset stod nästan uppätet på bordet bredvid oss, samma sak med chipsen och läsken. Allt var uppätet eller halvvägs uppätet. Hon kollade upp mot mig förvånat, sedan nickade hon.

”Jag tror jag måste dra mig hemåt nu.” Det högg till i magen och jag drog ett djupt andetag. Hon fick något omsorgsfullt i ögonen.

”Magen?” frågade hon försiktigt, jag suckade och nickade.

”Stackare.” sa hon med ett ledsamt leende. Jag log tillbaka och reste mig försiktigt upp, jag visste att jag behövde vänta till när jag kommit utanför dörren innan jag messade Justin. Charlie skulle undra vem jag messade såhär sent, sedan skulle hon dra mobilen ifrån mig och kolla vem jag messade själv. Utan att ens ha frågat. Så jag lät mobilen vara, även fast den låg och brände i fickan. Vi kramades hårt innan jag gick ut från hennes lägenhet. Hon stängde dörren och jag gick snabbt nerför trappan med mobilen i handen, skickade ett sms till Justin:

To: Justin

Jag behöver dina händer, kom och hämta mig.

Justin svarade snabbt, det förvånade mig att han kunde skriva så snabbt på sin tegelsten till telefon:

From: Justin

Mina händer? Kommer direkt

Jag log och klickade snabbt in ett svar till.

To: Justin

Min mage. Börjar gå hem, hämta mig vid Kinaresturangen fyra kvarter från Charlies lägenhet, okej?

From:

Jaha. Okej. Ta det försiktigt.

Jag log åt hans svar samtidigt som jag slog upp dörren ut från huset Charlies lägenhet befann sig i. Den kyliga nattluften fyllde mina lungor och jag rös till, även fast jag levde i Los Angeles, var nätterna kyliga. Magens värkar hade lugnat ner sig, men mensvärken kändes fortfarande. Bara inte lika mycket som innan. Jag la ner mobilen i fickan på mjukisbyxorna och rättade till tröjan jag hade på mig. Plånbok och allt annat hade jag lämnat i min bil, Justin hade lovat att ta med det in i min lägenhet igen. Jag undrade vad han hade sysslat med medan jag varit borta, sovit? Duschat? Legat och kollat på film? Det var ju ändå fredag.

Jag började gå bort mot Kinaresturangen jag bett Justin möta mig vid. Den var inte jätte lång bort, hade det känts som, när man åkte bil. Efter tio minuter hade jag gått förbi ett kvarter, och jag var trött. Det var mörkt, inga vandrade runt på denna sidan av stan vid denna tiden på dygnet och skorna jag valt att ta på mig var inte alls sköna att gå i, inte såhär långt. Jag var inte alls van vid att promenera, gjorde det aldrig frivilligt. Jag hade gjort det mycket när jag var yngre. Men av en helt annan anledning.

En lastbil körde förbi på gatan, det höga ljudet överröstade alla andra ljud på gatan. Jag drog ett djupt andetag när den kört förbi, fortsatte gå. Ville fram till Justin och hans manliga, varma, lena händer. Hårda, men ändå lena, och varma. Han hade väldigt vackra händer. 

Mina tankar avbröts av en röst, och inte vilken röst som helst. Utan en röst som befann sig precis bakom mig. 

”Det är inte säkert för unga vackra tjejer som dig att vara ute såhär sent ensam, det vet du va?”

Jag vände mig snabbt bak. Stirrade rakt in i ett par blå ögon. Rynkor befann sig i mannens ansikte, han såg väldigt gammal ut. Jag spärrade upp ögonen och förstelnades av skräck. Mannen log, tänderna i hans mun såg ruttna ut. Var gula och spruckna, han saknade en framtand. Gluggen skrek tom. Han ställde sig nära mig, hans ölmage var nästan tryckt mot min rygg. Han kollade över min axel. Jag kunde fortfarande inte röra mig.

”Och du har visst ingen behå på dig heller. Detta blir bara bättre och bättre.” Han flinade stort, och precis när han skulle sträcka ut handen och röra vid mig släppte den paralyserade känslan inuti. Jag skrek till och började snabbt springa, kutade framåt det snabbaste jag kunde. Hade ingen aning om vart jag sprang, bara sprang. Och han sprang efter mig. Och skrek.

”Din fitta! Stanna!” skrek han, jag kände hur tårarna började trycka bakom ögonlocken. Och det enda jag kunde tänka på var att jag skulle hitta Justin. Om jag bara var vid Justin skulle allt ordna sig. Den tanken flög runt i min hjärna när adrenalinet började pumpa runt i kroppen och jag flög fram över gågatan. Mannen sprang efter, hans ansikte var fastklistrat på näthinna. Hans egenomträngande blå ögon, gula händer, krokiga händer, fula leende. Jag började närma mig Kinaresturangen, jag kände igen den stängda godisaffären i slutet på det tredje kvarteret. Jag hoppades på mitt liv att Justin redan var vid resturangen. Att han kanske till och med såg mig komma, så att han kunde möta mig. Jag skrek när jag hörde mannens steg komma närmre. Hans hand nuddade min tröja, fick nästan tag om den när jag började springa ännu snabbare. Jag slängde en blick bak över axeln, han var nära, högst två meter. Och jag skrek igen.

Mina ben kändes som spagetti, samtidigt som jag knappt orkade ta ett steg till tvingade jag mig själv att springa snabbare. Håret flög efter mig och mina sneakers sulor lät mot asfalten.

Han närmade sig mig och stärkte ut sin hand mot min tröja, fick nästan tag när jag sprang snabbare ännu en gång. Men denna gång av en helt annan anledning än adrenalinkick, jag såg min bil stå parkerad utanför resturangen. Jag kunde se Justins konturer svagt i ljuset från den stängda restaurangen, förar sätet var längst mot mig, och mannen, och jag siktade in mig på mitt mål. Han kollade ner i sitt knä och jag ökade takten på mina steg.

”Din jävla hora!” skrek mannen bakom mig. Jag kutade den sista biten mot bilen och slog upp dörren för att hoppa in, sparkade till Justin, ratten och växelspaken på min väg till Justins knä.

”Lås dörrarna!” skrek jag när jag dragit igen dörren bakom mig och mannen bara var några meter från bilen vi befann oss i. Justin tryckte fumligt på den lilla knappen som låste alla dörrar i samma ögonblick som mannen började rycka i dörrhandtaget.

När verkligheten hade sprungit de två kvarteren jag sprungit, och därför sprang ifatt mig började jag gråta. Tårarna rann nerför mina kinder och jag skakade i hela kroppen. Justin studerade mannen utanför vårt fönster, som ryckte i handtaget och bankade på fönstret samtidigt. Jag snörvlade till mot Justins hals och höll ett krampaktigt tag om honom. Mannen slutade dra i handtaget, men fortsatte rycka i handtaget.  Justin höll mig hårt mot sig, ljudet av mannens slag fick hjärtat att dunka hårt i bröstet. Jag sneglade upp mot honom i samma ögonblick som han började rycka i handtaget och tårarna vällde ut från ögonen igen, jag visste inte vad jag var rädd för längre. Bara att han var där var obehagligt. Jag ville att han skulle försvinna.

Inte förens jag kollade upp på Justins ansikte såg jag hur röd han var, högröd av frustration och ilska. Han hade nävarna knutna runt min midja och hans nu svarta ögon kollade in i mannens på andra sidan fönstret. Han märkte min blick och kollade ner på mig, ögonen gick tillbaka till sin gyllenbruna färg när han kollade in i mina blå. Han smekte min rygg med öppen hand.

”Hur mår du?” viskade han, oro droppade från hans ord. Jag drog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig, även fast mannen fortsatte banka. Jag visste att jag egentligen skulle flytta mig till passagerarsätet så att Justin skulle kunna börja köra, men jag ville inte flytta mina armar från Justins hals. Hans lena hud under mina bara handflator var lugnande.

”Jag vet inte.” viskade jag, rösten darrade och ännu fler tårar rann nerför mina kinder.

”Vänta här, jag kommer snart.” viskade han, samtidigt som han bar bort mig från sitt knä och till passagerarsätet. Jag skakade på huvudet och försökte dra honom mot mig, visste vad han tänkte göra.

”Snälla, nej, stanna.” viskade jag, samtidigt som han lämnade en mjuk kyss på in panna. Jag kollade upp på honom med ögon svullna av gråt. Han kysste båda mina kinder, innan han lämnade en mjuk kyss på min näsa innan han viskade:

”Jag kommer snart tillbaka.” Sedan var han ute från bilen, jag låg på något knepigt sätt med benen över förarsätet och ryggen och armbågarna på passagerarsätet. Huvudet var lutat mot passagerardörren. Jag hinner inte tänka längre på min ställning innan bildörren öppnas och någon rycker tag i mitt hår för att dra ut mig ur bilen. Jag skriker rakt ut i samma ögonblick som det börjar bränna i hårbotten, personen drar ut mig ur bilen och huvudet slås mot asfalten strax innan ryggen. Och jag skrek ännu mer än förut.