Previously 

 

”I Kanada.”

”I Kanada?” frågade jag, han nickade. Jag kände hans nick mot mitt huvud, kollade upp på honom. Han kollade inte ner på mig.

”Ja, Stratford i Kanada. En liten stad, 32 tusen invånare.” Han kollade fortfarande rakt fram, in i tv:n, men hans ögon såg tomma ut. Som om han inte såg tv:n, bara kollade rakt ut i luften.

”Mysigt.” viskade jag, menade det fullt ut, Los Angeles var ibland för stort. För mycket folk, för mycket rörelse. ”Bodde du i lägenhet eller hus?”

”Hus.” sa han, kollade äntligen ner på mig, men inget leende syntes på hans läppar. Jag kramade hans händer mjukt.

”Okej.” viskade jag, samtidigt som jag kollade in i hans vackra, bruna ögon. Han klämde fram ett leende och kollade tillbaka till tv:n. Han hade öppnat sig för mig, ännu inte helt, men en liten bit på väg. Inuti var jag glad, hoppade runt och skrek. På utsidan föll jag in i en lätt, mysig sömn, tätt ihop pressad mot min favoritperson. 

 

 

 

Jennas perspektiv:

 

Jag vaknade ett tag därpå av Justins snusande i mitt öra. Han andades tungt mot min hjässa och efter en liten stund av försök att flytta bort honom från mig lyckades jag. Hans starka armar var inte lika hårt virade mot mina längre och jag kunde andas igen. Jag drog ett djupt andetag och kollade ner på hans frifulla, sovande ansikte. Hans mun putade öppen, inte helt, men fortfarande lite. Han andades djupt, både genom munnen och näsan, och hans ögonbryn såg en aning bekymrade ut. Han vaknade plötsligt till när hans huvud föll framåt, nu när han inte kunde luta sig mot mig längre. Han mumlade något trött, men somnade snabbt igen. Jag fnittrade till av hans röst och slängde ett ögonkast mot tv:n. Blod sprutade överallt när männen på filmen sköt en kille i bröstet, jag kollade snabbt bort igen. Justins hår låg vilt på hans huvud, stack åt alla håll och kanter och såg silkeslent ut. En liten slinga hängde ner i hans ögon. Han var så söt att jag bara ville krama om honom, eller kyssa honom. Men jag ville inte väcka honom. Jag kollade runt efter min mobil, jag fattade tag i den där den låg på soffbordet och tryckte mig snabbt in på kameran. Jag vände kameran så att den var vinklad mot vårt håll och tryckte av några bilder på oss. Han låg och sov, jag gjorde massa roliga miner. På en av bilderna kysste jag hans kind mjukt. Jag lyckades utan att väcka honom. Jag tänkte precis krypa ner bredvid honom, ta hans hand runt mig och mysa med honom, när han började viska för sig själv.

”Jag älskar er.” viskade han. Jag rynkade ögonbrynen. Va…?

”Jag älskar er. Förlåt.” viskade han, smackade lite med munnen. Som om han smakade på något.

”Förlåt.” Han rynkade pannan och hans ansikte rynkade ihop sig, som om han gjorde allt för att inte börja gråta. Eller som om han blev plågad. Hans armar låg mjukt om min midja, men plötsligt spände han de och drog mig hårt mot sitt bröst. Det plågade ansiktsuttrycket var kvar. Han tryckte mig hårt mot sig, luften fastnade i mina lungor.

”Justin.” Jag försökte skaka om honom så gott jag kunde från min olyckliga position. ”Justin, vakna!” utbrast jag snabbt. Plötsligt ryckte han till och slog långsamt upp ögonen. Han kollade sig förvirrat runt.

”Vad hände?” frågade han, sig själv eller mig, förvirrat. Jag kramade handen som tillhörde armen han hade om min kropp.

”Du drömde en mardröm”, började jag, ”tror jag. Du pratade.”

Han rynkade ögonbrynen, ”Vad sa jag?”

”’Jag älskar er’ och ’Förlåt’.” sa jag tyst, han stelnade till. Jag kollade oroligt in i hans ögon, som sakta och säkert började sträva bortåt. Hans ögon studerade tv:n, undvek ögonkontakt med mina.

”Varför sa du det Justin? Kommer du ihåg något?” Han skakade alldeles för snabbt på huvud, jag hade en känsla av att han ljög för mig.

”Säker? Kommer du inte ihåg någonting? Har du någon aning om varför du sa så?” Jag överröste honom med frågor. ”Är du helt säker?” 

”Nej Jenna, jag vet inte.” snäste han, antagligen irriterad av alla mina frågor. Jag stannade upp i mina rörelser och kollade upp på honom, med en rynka mellan ögonbrynen.  

”O-Okej.” svarade jag avvaktande.

”Förlåt.” sa han efter en stund, lutade sitt huvud mot min hjässa. ”Det kom ut elakare än det skulle, förlåt mig babe.”

”Det är okej.” svarade jag lättsamt. Drog ett djupt andetag och lutade mig mot honom igen. Mös mig in i hans famn.

”Ska vi gå och lägga oss?” viskade jag. Han kramade om mig mjukt, men skakade på huvudet.

”Jag skulle gärna vilja kolla klart på denna filmen.” Jag rynkade ögonbrynen.

”Du har missat typ halva, Justin, vi somnade.”

”Den verkar spännande, men gå in till sovrummet du. Jag kommer om en stund. Jag lovar.” Han kollade ner på mig med ett leende.

Mina ögonbryn var fortfarande rynkade. ”Okej…” sa jag avvaktande. Jag ville inte gå in på mitt rum och försöka sova utan honom. Men vad hade jag för val? Antingen få ryggproblem av att somna sittande eller försöka somna ensam. Han hade ju lovat att han skulle komma in.

”Kom in direkt när filmen är slut, okej?” Han nickade, log och lutade sig ner för att lämna en mjuk kyss på mina läppar.

”Jag lovar att jag kommer in så snart filmen är slut, älskling.” viskade han mot mina läppar, mjukt och raspigt. Jag kunde inte stoppa ett stort lyckligt leende från att sprida sig på mina läppar, jag slöt ögonen och kysste honom igen.

”Jag kommer sakna dig i sängen…” viskade jag och höjde handen för att kupa hans kind i den. Han skrockade till. Det var inte förens efter han skrattat som jag fattade att min mening varit en aning misstolkande.

”Och jag kommer sakna dig på soffan.” skrockade han, jag kände hur blodet fyllde mina kinder. Efter bara några sekunder var jag röd som en tomat.

Snabbt reste jag mig upp och lämnade honom skrockande i soffan. Jag rusade snabbt, men blossande kinder till toaletten. Jag kunde dock inte hindra det lyckliga men fåniga skrattet som upptog mina läppar.

 

~

 

Jag vände blicken mot klockan direkt när jag vaknade. 4:00 p.m. Jag satte mig yrvaket upp i sängen, kollade runt i det mörka rummet.

Ingen Justin i min säng. Det var det första felet som registrerades i min hjärna. Justin hade lovat att han skulle komma till min säng direkt när filmen var slut. Direkt. Och jag var ganska säker på att filmen inte varade mer än fyra timmar. Jag gäspade stort och reste mig upp från sängen.

När jag kom in i vardagsrummet var det första jag märkte den förskräckliga rökdoften. Doften letade sig in i min näsa och jag höstade högt. Min blick letade febrilt efter Justin, och jag hittade honom i mitten av röken. Han satt nedsjunken i soffan, nästan samma ställning som jag lämnat honom för ett bra tag sedan.

Jag tvärstannade i dörröppningen. Det såg ut som om han tuppat av där han låg med hakan mot bröstet. Hans ena hand var på hans mage, den andra på soffan. Bredvid honom på bordet låg flera cigarettfimpar. På tv:n hade en kille och en tjej sex med varandra på ett golv. Det lät över hela rummet. Hade han höjt ljudet?

Justins bröstkorg höjde sig snabbt upp och ner, det lät en aning plågat, rossligt. Vad fan hade han gjort? Jag vandrade försiktigt fram till honom. Han låg på divansidan av soffan, hans ben var utsträckta så mycket de kunde och han munnen var vidöppen.

När jag tänkte efter luktade det inte bara ciggarettrök i rummet, vadfan hade han gjort här inne? Jag kände hur ilskan spred sig i min kropp och satte mig ner bredvid honom, något som fick honom att rycka till och vakna. När han såg mig skrattade han till och jag kunde inte vara arg på honom längre. Hans ögon var trötta och en aning röda. Håret stod på ända. Hur fan lyckades han se så otroligt vacker ut?

”Jenna.”

”Justin.”

”Jag är trött.”

”Jag förstår det.” sa jag och kollade djupt in i hans ögon, han såg helt borta ut.

”Kan vi sova?” Jag drog min hand igenom hans hår och nickade, försökte le.

”Ja, älskling, det kan vi.”

Frågorna snurrade i mitt huvud. Vadfan hade han hållit på med efter att jag gått och lagt mig. Vad hade han gjort? Jag ville inte starta en konflikt med honom nu, inte som han såg ut och betedde sig. Min mage sjönk när han trillade rakt in i mig när han gjorde ett försök att resa sig upp. Han greppade ett fast tag i mitt nattlinne och höll krampaktigt i det. Efter några sekunder virade han armarna om min midja och balanserade upp sig.

”Förlåt.” sa han sluddrigt. Hans armar hade ett krampaktigt tag om mig, för att hålla sig på fötterna. Jag flyttade min arm till hans midja, flyttade sedan en aning mödosamt armarna han hade runt min midja till mina axlar istället. Så att jag kunde balansera upp honom. Så att han kanske skulle kunna hålla sig i mig om han höll på att tappa balansen. Men jag visste att jag aldrig skulle orka hålla upp honom om han föll ihop. Han var mycket längre än mig och vägde därför mer. Jag hade en känsla av att även hans muskler vägde mer än mina, om jag ens hade några längre.

”Det är lugnt, älskling.” Jag kände ett behov av att kalla honom det, älskling. Det kändes som om han behövde det, som en försäkring att jag inte skulle bli arg på honom. Även fast jag egentligen ville bli lite arg på honom, men det var ingen idé när han betedde sig såhär. Jag bestämde mig för att fråga ut honom imorgon, inte nu när han inte var i helt medveten om omgivningen. Vi vandrade över golvet i vardagsrummet, sedan ut i hallen mot mitt sovrum. Vårt sovrum. Det kändes så konstigt att dela det med någon, och hans kläder befann sig fortfarande i byrån i andra rummet. De få kläderna han hade. Manoriteten av hans kläder var kläderna jag köpte till honom när vi shoppade. Jag hade köpt ganska mycket, men det var inte nära lika mycket som jag hade.

När vi kom fram till mitt rum, efter några nästan fall på vägen, hjälpte jag Justin fram till sängen. Han satte sig ner på sängkanten och gäspade stort innan han drog av sig t-shirten han hade på sig. Han knäppte snabbt upp knappen på sina jeans och ställde sig upp med hjälp av sängen för att ta av dem. När de var av satte han sig ner, drog av sockarna och la sig sedan i sängen.

”Kom.” viskade han, jag log och satte mig ner i sängen.

”Jag ska bara städa undan lite, älskling.” Han log och klappade på platsen bredvid sig.

”Lägg dig.” Jag suckade men gjorde som han sa. Jag la mig bredvid honom och han kurade ihop sig mot min hals, med armarna runt min kropp. 

”God natt.” viskade han.

”God natt, älskling.”

Efter högst 10 minuter somnade han, hans andetag blev långa och djupa mot min hals. Efter en stund var jag ute ur sängen. Jag släckte noga nattyxlampan jag tänt innan, gick sedan ut ur rummet. Jag stängde dörren noga efter mig och tassade till vardagsrummet. Jag kollade runt på bordet, mitt nyfikna jag drogs till ytan och jag kollade runt i resterna av cigaretter. Rummet luktade fortfarande starkt av cigarettrök, eller var det soffan som brann? Jag kollade igenom hela soffan efter en tappad cigarett, vad som helst, men ingenting. Jag hittade ingenting, och bra var väll det, annars kanske hela lägenheten skulle vara fylld med brandrök. Killen och tjejen hade fortfarande sex på tv:n, denna gången hårdare, mot en vägg. Jag rynkade pannan och näsan, stängde snabbt av. Rummet blev snabbt knäpptyst. Inte ett ljud hördes. Jag slängde mitt ena ben över det andra, men råkade välta ner en burk i rörelsen. Men inte vilken burk som helst, en ölburk, och den var tom.

 

~

 

Vi hade vaknat tidigt, gått upp, klätt på oss. Justin hade inte klagat på huvudvärk, men jag visste att han hade det. Hans kisande ögon när det var ljust avslöjade honom. Vi hade knappt pratat något, ingen av oss hade sagt mer än god morgon till varandra när vi åkte till jobbet.

Dagen på jobbet hade också varit ganska tyst, några tillfällen hade vi såklart pratat och myst. Jag var rädd att Charlie skulle påpeka något, men det gjorde hon inte. Hon var tyst, hela dagen. Gav mig bara fundersamma blickar då och då. Jag svarade de med ett leende.

Cheryl hade hängt efter oss, varje stund vi var någonstans var hon där. Hängde efter oss, Justin mest, och frågade massa. Jag hade hela dagen gått runt med Justins hand i min, hållit den hårt. Han hade hållit den lika hårt tillbaka, kramat den, smekt den, vid några tillfällen kysst den. Som när Charlie berättade att hon hade tagit med sig fika till oss och vi hade alla samlats i personalrummet. Det var bara Cheryl, Justin, Charlie, Kevin och jag där, ändå envisades Justin med att jag skulle sitta i hans knä. Eller rättare sagt; mellan hans ben i fåtöljen. Hur vi hade fått plats var et mysterium, men det hade vi. Då hade han varit där med sina händer och läppar hela tiden, kysste mig enstaka gånger på kinden, käkbenen, händerna. Jag hade gillat det. Även fast hans andedräkt luktade starkt av cigarettrök, han hade rökt en gång innan jobbet. Påstått att han behövt det.

När vi kom hem satte vi oss i soffan, utan att någon behövt säga så mycket hade vi bara gjort det. Båda visste att det var något seriöst vi behövde reda ut. På bordet hade jag ställt ölburken, de fimpade cigaretterna och den misstänkta cigaretten som inte riktigt såg ut som de andra.

När Justin såg vad som stod på bordet la han huvudet i händerna.

”Var fick du detta ifrån Justin?”

”Snälla, Jenna…” bad han, jag skakade på huvudet åt honom.

”En gång till”, jag kollade stenhårt på honom, ”vart fick du detta ifrån?”

Han kollade ner i sitt knä, suckade och kollade upp på mig. Han bara kollade på mig med en aning oroligt ansiktsuttryck.

”Jag väntar.”

”Kommer du ihåg killen som förra festen var hos?”

”Killen som var på gymmet någon gång?” Jag rynkade på ögonbrynen. Han nickade.

”Ja, han. Det var han jag köpte det av.” Jag rynkade på ögonbrynen ännu en gång och kollade ner på grejerna på soffbordet. Jag hade inte bara hittat en burk öl, utan flera stycken. De andra hade jag kasserat i köket, men jag behöll en här som bevis.

”Men…”, jag drog ett djupt andetag och drog handen genom håret, ”vi båda vet att du inte har så… Så, stark.. ehm, stor ekonomi. Det är ingen nyhet Justin, så hur betalade du det?” Hade han använt mina pengar? Hade han använt mina pengar till att köpa öl och eventuellt droger?

Han suckade och kollade ner i marken med slutna ögon. Han hade tagit mina pengar.

”Jag, ehm, jag köpte det på avbetalning. Jag sa att jag skulle betala det snart… Lovade att jag skulle betala det snart.” han suckade. ”Jag tänkte försöka hitta en inkomst, bara för ett tag tills allt är avbetalt.”

Först blev jag glad över att han inte använt mina pengar, sedan bekymrad över att han inte tagit mina pengar. Om han tagit mina pengar hade han inte haft en avbetalning hängande över sig nu.

”Jag betalar det för dig.” sa jag, han kollade chockat upp på mig, men skakade snabbt på huvudet.

”Nej, du betalar inte mina skulder. Det låter jag dig inte göra. Nej Jenna. Jag kommer på något.”

”Snälla, Justin. Låt mig betala?”

Han skakade barnsligt på huvudet.

”Du får inte betala för mina saker. Nej Jenna. Slut diskuterat.”

”Snälla? Om det känns bättre kan du betala av mig istället? Utan tidsbegränsning?” Han såg fortfarande tveksam ut. ”Snälla?” 

”Varför vill du betala det så mycket? Det handlar inte bara om några kronor Jenna. Vi pratar om 400 dollar, Jenna.”

”Jag har pengarna Justin. Låt mig betala.” Jag undrade hur fan han hade lyckats bli skyldig en kille 400 dollar på bara en natt, men jag valde att inte fråga.

Han suckade och la huvudet i händerna, men kollade snart upp på mig igen.

”Okej, men jag betalar tillbaka dig.” Jag log och nickade.

”Okej. När vill du ha dem? Kontant?”

”Kontant, imorgon? Eller är det för tidigt?”

”Imorgon går bra.” log jag.

Han log. Vi satt bara och kollade på varandra en stund innan jag valde att bryta tystnaden, med ännu en krånglig fråga.

”Vad är det för något?” Jag pekade på cigaretten som inte såg ut som en vanlig cigarett.

Han svarade inte på en stund.

”Var ärlig mot mig, Justin, vad jag än frågar.”

”Marijuana.” Jag blev en aning ställd att han sa det rakt ut.

”Var det de som kostade så?” Han nickade.

”Varför?”

Han kollade ner, men jag hann inte påminna honom att vara ärlig innan han pratade igen.

”Jag saknar de.” Han kollade in i mina ögon. Jag kunde se dimman över ögonen, det plågade smärtsamma. Hålet i honom. Jag drog mig närmre honom, satte mig framför honom och tog hans stora händer i mina lilla.

”Din familj?” viskade jag. Var rädd att det skulle göra ondare för honom om jag sa det högre.

Han nickade, bet ihop.

”Ja. Så jag tänkte, varför inte dricka bort smärtan lite? Så jag ringde och frågade om det fanns något jag kunde få köpa, det fanns och han körde hit det. Jag hämtade det några kvarter bort, så att han inte skulle veta var du bor, sedan kom jag hit och resten kan du nog lista ut själv.”

”Du kollade på porr, rökte på och drack, en ren gissning.” sa jag och höjde ögonbrynen. Han skrattade till.

”Det fanns inget bättre, dessutom visste jag inte hur man satte på din dvd.” Skyllde han ifrån sig.

”Jag är säker på att det fanns något roligare.”

”Bli inte sur nu älskling.”

”Jag är inte sur.”

Vi kurade ihop oss i soffan tätt tillsammans, efter att jag visat honom hur dvd:n fungerade. Till nästa gång har var uppe länge, så att han skulle slippa kolla på porr. Jag tvekade dock på att han hade så mycket emot det. 

---

 

 Kapitlet blev 3000 ord! 3000, jeez.   

Vad vad tyckte ni? Jag hoppas VERKLIGEN ni tyckte om det.... 

Lite allt möjligt i detta kapitlet ju... Vad tyckte ni? Tyckte ni det var för mycket av något? Skriv allt ni tänker på!

SKRIV VAD NI TYCKER! 

ÄLSKAR ER ♥ PUSS OCH KRAM. 

 

OBS: Det var också någon som kommenterade att hon ville att Jenna skulle bli mindre perfekt, skulle gärna också vilja ha det så! Men jag vet inte riktigt hur jag ska fixa det! Har någon av er något förslag? Skriv förslag på allt! Fortsätt också skriva förslag på vad ni tror kommer hända! :D 

 

Tycker också ni ska kolla in på denna bloggen: http://storiesboutjusten.blogg.se/ Checka in och börja läsa de pågående novellen och hennes förra novell! KLICKA IN DIT OCH CHECKA! 

 

KOMMENTERA- så mycket ni kan. :) ♥