SAPP:

Jag hade krupit ner i Justins säng. Han la armarna om mig och lät mig vila ansiktet mot hans hals. Hur mycket jag än ville somna, somnade jag inte. Jag låg bara där och hade små vaken-drömmar i flera timmar kändes det som. När jag kollade upp hade det gått en halvtimme. Jag suckade djupt.

- Hur blir det nu? Du har ju brutit benet, ska du tillbaka till LA ändå? Han skrattade till.

- Så lätt kommer jag inte undan.

- Fint att gå med gips på röda mattan.

- Jag vet, nya modet. Alla kommer vilja bryta benet bara för att jag gjort det, skrattade han. Han hade också försökt sova, det hade gått ungifär lika bra som för mig.

- Det gör inte ont när jag ligger här va? frågade jag och gäsoade stort.

- Nej, det gör det inte. Han smekte mig lent över håret.

- Psykologen var konstig. fnittrade han. Jag nickade instämmande.

- Hel skum!

Klockan hade blivit halv 2. Jag hade gått runt med en klump i magen hela dagen, klumpen uppstod när Mrs. Syrkes berättat att de var mordförsök. Den hade blivit värre när jag kom ihåg att Justin suttit i bilen bara några minuter innan det hände, och klumpen skulle inte försvinna innan de sa att det bara var ett stort misstag, bilen tog fyr på sig själv. Men jag visste att det aldrig skullee hända, det var mordsförsök. Han ville mörda mig, jag visste inte varför. Men jag skulle ta reda på det.

JUSTIN:

Sapp låg stilla bredvid mig, klockan hade blivit 2 och jag började få liggsår på benen, kändes det som. Sapp kollade upp mot mig och log smått. Hennes hår var ruffsigt och sött. Jag böjde mig ner och kysste henne på hjässan.

- Ska vi kolla på film? frågade jag nyfiket. Hon nickade, seda reste hon sig upp och gick försiktigt mot dörren. Kenny öppnade den snabbt, han hade antagligen hört fotstegen.

- Vad vill ni ha? Överbeskyddande nummer 1.

- Film, svarade Sapp och log stort. Kenny nickade och gick iväg. Efter en stund kom han tillbaka me ett antal filmer.

- JAg har hört att du gillar Titanic? Han blinkade med ena ögat mot Sapp och kollade sedan mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen. Jag hade berättat hur hon blivit när vi kollat. Sapp log stort och nickade djupt.

- JA! Titanic! Hon tog tag i filmen och gick sedan tillbaka mot mig. Kenny gick och tog den från henne när hon lagt sig ner i min säng igen.

SAPP

Två dagar hade gått sedan vi kommit hit. Det var skönt att det äntligen var över! Sjukhuset hade varit för rent och puttinuttit. Det ända som sög med att vi kommit ut från sjukhuset var att Justin skulle åka till LA. Jag skulle bli ensam kvar här, jag hade ju Eddie och Bella, men det var ju inte samma sak. Jag skulle sakna ihjäl mig efter Justin. Han hade missat den första galan, men Justin hade skrivit något lugnande på twitter, så att alla fansen hade lugnat ner sig.

Men, Justin hade först trott att han då kunde ta det lugnt ett tag till, men nej nej, ha måste ändå tillbaka till LA och va på någon gala som var precis efter. Sedan skulle han jobba också, jag tror att Tay skulle va med. Kanske, borde inte de vara klar med sin låt nu?

Kenny stog utanför med den stora svarta bilen, paps och fans hade såklart samlats utanför. Fansen hade bildat ett hjärta med fingrarna, medans papsen trängdes för att få en bra plats. När vi kom ut, med hjälp av Kenny och några fler livvakter, skrev Justin massor av autografer till sina fans. Vissa fick bild också, tjejerna skrek krya på dig också. Justin öppnade dörren för mig när vi äntligen kom till bilen. Vägen från sjukhusdörren till bildörren kanske var runt 10 meter, och det hade tagit runt 5-10 minuter. Jag klev in och hoppade in till sätet mest mot höger. Justin satte sig mot sina fans och vinkade som en galning när vi körde iväg, han gjorde slängkyssar också. Jag skrattade bara åt honom när han fåna sig.

- Så vad ska du göra när vi är borta?

- Skaffa en livvakt, skojjade jag, jag skrattade till och sneglade mot Justin, han stelnade till bredvid mig. Jag hade förstört stämmningen, vi pratade inte mer på hela den resan, inte ens Kenny kunde skojja bort det. Han som annars var ett skojj-geni!

JUSTIN

Sapp ville ha en livvakt. Jag skulle fixa en till henne. Problemet var att jag skulle få göra det från LA. Det skulle ordna sig. Sapp hoppade ur bilen och såg allmänt ledsen ut. Jag la händerna på hennes höfter, lutade huvudet mot hennes hals och drog in hennes gudomliga doft.

- Jag älskar dig, föralltid. Viskade jag. Hon fnittrade till innan hon vände sig om och la armarna runt min hals. Kenny harklade sig. Då hörde jag kamrorna smattra. Sapp släpte genast mig och sprang efter Kenny in mot flygplatsen. Papsen kom inte nära mig för de livvakter jag hade med mig i princip överallt. Det var trist ibland, men man hade alltid någon att hänga med.

SAPP

Jag gick under tystnad in mot flygplatsen. Justin kom upp bakom mig och bärde upp mig i sin famn, han gungade mig fram och tillbaka. Jag skrattade, men kände mig ändå ledsen. Efter en stund slutade han gunga mig fram och tillbaka i famnen och tryckte sig hårt mot mig istället.

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.

Jag hade krupit ner i Justins säng. Han la armarna om mig och lät mig vila ansiktet mot hans hals. Hur mycket jag än ville somna, somnade jag inte. Jag låg bara där och hade små vaken-drömmar i flera timmar kändes det som. När jag kollade upp hade det gått en halvtimme. Jag suckade djupt.

- Hur blir det nu? Du har ju brutit benet, ska du tillbaka till LA ändå? Han skrattade till.

- Så lätt kommer jag inte undan.

- Fint att gå med gips på röda mattan.

- Jag vet, nya modet. Alla kommer vilja bryta benet bara för att jag gjort det, skrattade han. Han hade också försökt sova, det hade gått ungifär lika bra som för mig.

- Det gör inte ont när jag ligger här va? frågade jag och gäsoade stort.

- Nej, det gör det inte. Han smekte mig lent över håret.

- Psykologen var konstig. fnittrade han. Jag nickade instämmande.

- Hel skum!

Klockan hade blivit halv 2. Jag hade gått runt med en klump i magen hela dagen, klumpen uppstod när Mrs. Syrkes berättat att de var mordförsök. Den hade blivit värre när jag kom ihåg att Justin suttit i bilen bara några minuter innan det hände, och klumpen skulle inte försvinna innan de sa att det bara var ett stort misstag, bilen tog fyr på sig själv. Men jag visste att det aldrig skullee hända, det var mordsförsök. Han ville mörda mig, jag visste inte varför. Men jag skulle ta reda på det.

Sapp låg stilla bredvid mig, klockan hade blivit 2 och jag började få liggsår på benen, kändes det som. Sapp kollade upp mot mig och log smått. Hennes hår var ruffsigt och sött. Jag böjde mig ner och kysste henne på hjässan.

- Ska vi kolla på film? frågade jag nyfiket. Hon nickade, seda reste hon sig upp och gick försiktigt mot dörren. Kenny öppnade den snabbt, han hade antagligen hört fotstegen.

- Vad vill ni ha? Överbeskyddande nummer 1.

- Film, svarade Sapp och log stort. Kenny nickade och gick iväg. Efter en stund kom han tillbaka me ett antal filmer.

- JAg har hört att du gillar Titanic? Han blinkade med ena ögat mot Sapp och kollade sedan mot mig. Jag suckade och himlade med ögonen. Jag hade berättat hur hon blivit när vi kollat. Sapp log stort och nickade djupt.

- JA! Titanic! Hon tog tag i filmen och gick sedan tillbaka mot mig. Kenny gick och tog den från henne när hon lagt sig ner i min säng igen.

Två dagar hade gått sedan vi kommit hit. Det var skönt att det äntligen var över! Sjukhuset hade varit för rent och puttinuttit. Det ända som sög med att vi kommit ut från sjukhuset var att Justin skulle åka till LA. Jag skulle bli ensam kvar här, jag hade ju Eddie och Bella, men det var ju inte samma sak. Jag skulle sakna ihjäl mig efter Justin. Han hade missat den första galan, men Justin hade skrivit något lugnande på twitter, så att alla fansen hade lugnat ner sig.

Men, Justin hade först trott att han då kunde ta det lugnt ett tag till, men nej nej, ha måste ändå tillbaka till LA och va på någon gala som var precis efter. Sedan skulle han jobba också, jag tror att Tay skulle va med. Kanske, borde inte de vara klar med sin låt nu?

Kenny stog utanför med den stora svarta bilen, paps och fans hade såklart samlats utanför. Fansen hade bildat ett hjärta med fingrarna, medans papsen trängdes för att få en bra plats. När vi kom ut, med hjälp av Kenny och några fler livvakter, skrev Justin massor av autografer till sina fans. Vissa fick bild också, tjejerna skrek krya på dig också. Justin öppnade dörren för mig när vi äntligen kom till bilen. Vägen från sjukhusdörren till bildörren kanske var runt 10 meter, och det hade tagit runt 5-10 minuter. Jag klev in och hoppade in till sätet mest mot höger. Justin satte sig mot sina fans och vinkade som en galning när vi körde iväg, han gjorde slängkyssar också. Jag skrattade bara åt honom när han fåna sig.

- Så vad ska du göra när vi är borta?

- Skaffa en livvakt, skojjade jag, jag skrattade till och sneglade mot Justin, han stelnade till bredvid mig. Jag hade förstört stämmningen, vi pratade inte mer på hela den resan, inte ens Kenny kunde skojja bort det. Han som annars var ett skojj-geni!

Sapp ville ha en livvakt. Jag skulle fixa en till henne. Problemet var att jag skulle få göra det från LA. Det skulle ordna sig. Sapp hoppade ur bilen och såg allmänt ledsen ut. Jag la händerna på hennes höfter, lutade huvudet mot hennes hals och drog in hennes gudomliga doft.

- Jag älskar dig, föralltid. Viskade jag. Hon fnittrade till innan hon vände sig om och la armarna runt min hals. Kenny harklade sig. Då hörde jag kamrorna smattra. Sapp släpte genast mig och sprang efter Kenny in mot flygplatsen. Papsen kom inte nära mig för de livvakter jag hade med mig i princip överallt. Det var trist ibland, men man hade alltid någon att hänga med.

Jag gick under tystnad in mot flygplatsen. Justin kom upp bakom mig och bärde upp mig i sin famn, han gungade mig fram och tillbaka. Jag skrattade, men kände mig ändå ledsen. Efter en stund slutade han gunga mig fram och tillbaka i famnen och tryckte sig hårt mot mig istället.

- Får jag säga dig en sak? viskade han. Jag nickade och viskade.

- Ja..

- I am your boyfriend, and I will never let you go, I love you.